Skip to main content

Full text of "Svenska Slott och Herresa˜ten VID 1900-Talets Bo˜rjan"

See other formats 


5VEN5KA 

JLOTTocH  H  EF^RESÄTEN 

VID  IQOO-TALETJ-  BÖRTAN 


STOCKHOLM  1909 
NORDISK  FAMILJEBOKS  TRYCKERI 


KLICHÉERNA  FRÅN  WARNER  SILFVERSPARRES 
NYA  GRAFISKA  AKTIEBOLAG,  STOCKHOLM 


BERG  K  VARA 

BERGUNDA  SOCKEN,  KINNEVALDS  HÄRAD,  KRONOBERGS  LÄN 

Af  ERIK  ÅKERHIELM 


KronolxT^s  lilns  största  herresäte,  det  sas^o- 
onispunna  i^amla  IjcrLjkvara  med  häfder, 
som  höra  till  d(;  intressantaste  i  hela  värt 
land,  lit^^L^er  i  hjiirtat  af  det  sydsmåländska  min- 
nesrika Wiircnd,  7  km  väster  om  Växjö  stad 
och  2,s  km  frän  l\;l|)i)e  järnvägsstation. 

Så  långt  tillbaka  i  de  grå  sekler,  som  häfden 
går,  finner  man  virdarnes  gamla  borg  Bergk\'ara 
nämnd  i  tid(>b()rkerna.  Midt  i  ett  landskap,  fullt 
af  lummig  filgring,  alla  sidor  famnadt  af  blå 
vattenspeglar,  reste  den  sina  branta  murar,  späc- 
kade af  hilngande  hr)rntorn,  högt  öfver  den  när- 
belägna skogen  och  de  omgifvande  fälten,  ett 
värn  fr)r  (hinna  \  ttcrsta  landsända  mot  danska 
väldets  hot. 


Ingenstädes  lämnar  historien  svar  på  frågan 
när  och  af  hvem  Bergkvara  först  anlades.  Olika 
hafva  därför  meningarna  varit  rörande  tillkom- 
sten af  den  byggnad,  efter  hvilken  den  nu  kvar- 
stående märkliga  ruinen  är  ett  vackert  minne. 
I  sitt  1897  utgifna,  intressanta  arbete  om  »Berg- 
qvara  gods  och  slott»  häller  Bernhard  Schlegel 
f()re,  att  det  slott,  hvaraf  nuvarande  ruinen  är 
en  liimning,  byggdes  under  1400-talet,  sedan  det 
äldre  fiistet  därstädes  brilnnts  och  jämnats  med 
marken.  Många  saker,  bland  hvilka  böra  näm- 
nas de  i  gråstenarne  befintliga  sprickorna,  som 
ilro  t\dliga  tecken  pä  att  byggnaden  härjats  af 
ekl,  slottets  byggnadsmaterial,  nämligen  fullstän- 
digt opreparerade  kullerstenar,  sammanfogade  af 


Sniril:inil.  I. 


Bergkvara  frän  sjön, 
I 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


ett  hårdt,  mörkgrått  murbruk  och  slutligen  sanno- 
likheten för  att  de  stora  tegelstenar,  som  före- 
komma här  och  där  i  murarna,  ditkommit  senare, 
antagligen  efter  en  brand,  tala  dock  för,  att  den 
ännu  i  dag  befintliga  ruinen  är  en  lämning  efter 
en  vida  äldre  byggnad  än  från  1400-talet. 

Det  tyckes  icke  vara  förmätet  att  antaga,  att 
borgen  tillkommit  under  en  tid,  då  Värend  efter 
kristendomens  ut- 
bredande genom 
helige  Sigfrid  allt- 
mera framstod  som 
en  centralhärd  för 
den  södra  lands- 
ändans andliga  och 
merkantila lif.  Helt 
visst  blef  man  då 
betänkt  på  att  skaf- 
fa sig  ett  värn  mot 
närmast  söderut 
boende,  fiendtliga 
folkstammar,  och 
knappast  har  man 
kunnat  lägga  bor- 
gen bättre  än  så,  att 
den  bevakade  den 
af  ålder  brukade 
vägen  frän  sydost 

upp  till  hjärtat  af  svenska  väldet,  och  så  att  den 
skyddades  af  sjöar  och  sankmark  för  direkta  anfall. 

Är  detta  antagande  riktigt,  så  kan  det  gamla 
fästet  helt  visst  förskrifva  sig  från  en  tid,  som 
med  århundraden  låg  före  1400-talet,  och  utgör 
då  ruinen  ett  af  Sveriges  allra  äldsta  b}'ggnads- 
minnen.  Sedan  kan  det  vara  likgiltigt,  om  den 
värendske  sagodrotten  Gunnar  Gröpe  eller  någon 
annan  af  virdarnes  stormän  låtit  uppföra  den 
sedan  så  namnkunniga  borgen. 


Grcfinnnan  Sigrid  Posse, 
född  LcijonhiifvLid. 


Ruinen  ligger  på  en,  nu  medelst  kortare  broar 
med  fasriandet  förbunden,  liten  ö  i  Bergkvara- 
sjön,  helt  nära  vattenkanten.  Förutom  af  sjön 
spärrades  tillträdet  till  borgen  från  landsidan  af 
en  vattenfylld  graf  —  den  nuvarande  svandam- 
men —  samt  en  vall  och  därbortom  af  ett  i 
forna  tider  sankt  område.  Då  Nils  Dacke  år 
1542  belägrade  slottet,  var  ännu  en  vall  upp- 
kastad mot  fien- 
den. 

Borgens  dimen- 
sioner i  plan  voro 
och  äro  ännu  i  dag: 
i  längdriktningen 
20,34  och  20,93 
meter  samt  på  si- 
dorna 14,85  och 
1 5,44  meter.  Rui- 
nens högsta  höjd 
är  24,35  meter. 
Ar  I  763  fanns  än- 
nu en  jordvåning 
och  sex  öfvervå- 
ningar,  hvilka  dock 
varit  ganska  låga. 
Ar  1746  nedrasa- 
de de  runda  häng- 
tornen,  som  fun- 
nos  i  tre  af  hörnen.  Märken  efter  ett  af  dessa 
torn  synas  ännu.  Ingången  till  borgen  från 
landsidan  gick  genom  en  vindbrygga  direkt  till 
tredje  våningen.  Spår  af  rörgångar,  rester  af 
spisar  och  skåp  finnas  ännu  kvar.  Nedersta 
våningen,  som  lär  varit  hvälfd,  användes  till 
fängelse  för  dem,  som  fingo  med  Bergkvara 
ryktbara  borgrätt  att  skaffa.  I  kuren  på  syd- 
östra sidan  i  fjärde  våningen  leder  ett  mindre 
hål,  som  antagligen  varit  afsedt  att  vid  behof 


Grefve  Knut  A.  Posse. 


BK  It  o  /A 


Bergkvara  i  Dahlbergs  Siiecia  antiqua. 
2 


BER  GK  VARA 


kunna  igenmuras,  till  ett  rum,  möjligen  skatt- 
kammare, om  2,15  meters  höjd,  1,84  meters  längd 
och  o,<.'o  meters  bredd. 

Ar  1690  under  en  syn  beskrifv^es  det  »gamla 
steenhuset  med  fem  våningars  h(3jd  föruthan 
kiellarne  och  winden  såsom  förfallet  I  samma 
syneprotokoll  säges,  att  egendomen  har  »sätesträ- 
byggningh,  2  våningar  högh  med  i  2  logementer 
och  nödig  inredzell». 

Friherre  Carl  von  Otter,  som  den  2  i  januari 
1732  för  45,000  daler  s:mt  köpte  Bergkvara  af 


och  är  med  öfver-  och  underrum  samt  källare 
och  vindar  försedd.» 

Efter  en  eldsvåda  1777  uppbyggdes  af  fri- 
herre Carl  von  Otter  de  ännu  befinthga  flyg- 
larne  samt  är  1794  af  grefve  Arvid  Erik  Posse 
det  nuvarande  corps  de  logiet  i  en  nedervåning 
med  0,35  meter  tjocka  stenväggar,  en  mellan-  och 
en  vindsvåning  af  tegelbelagdt  trä.  Hufvudbygg- 
ningen  är  belägen  omkring  70  meter  nordväst 
om  den  gamla  ruinen.  Dess  längd  är  3 1  och 
bredd  14  meter  och  den  är  uppförd  i  gam- 


Slottsruinen  före  restaureringen. 


riksrådet  grefve  Clas  Bondes  änka,  Beata  Märta 
Si)arre,  lät  från  det  »gamla  Steenhuset»  nedtaga 
det  å  detsamma  då  befintliga,  dyrbara  koppar- 
taket och  Uir  dcirmed  betalt  större  delen  af  köpe- 
skillingen fr)r  egendomen.  Bemälde  friherre  von 
Otter  "  uppförde  1732,  i  ställd  för  den  »sätesträ- 
b3^ggningh»,  som  omnämnes  hiirofvan  i  syne- 
protokollet af  år  1690,  ett  nytt  »byggnads- 
komplex», hvilket  enligt  en  beskrifning  af  1763 
bestod  af:  »tre  precieuse  byggningar,  af  hvilka 
den  f()rnämste  fr)rekonimer  en  åskådare  i  söder 


mal  herrgårdsstil  med  mansardtak  och  half- 
månformiga  takfönster  samt  lanternin  å  taket. 
Å  östra  gafveln  är  tillbyggd  en  stor  glasve- 
randa, hvilande  å  träpelare,  i  höjd  med  andra 
våningen. 

Å  Bergkvara  finnes  ett  icke  oansenligt  biblio- 
tek. Bland  i  detsamma  ingående  äldre  och  säll- 
syntare arbeten  kunna  nämnas:  »Helicons  Bloni- 
ster»  af  »Lucidor»  1688,  Svenska  Arméens  uni- 
former af  C.  G.  Roos  1783,  med  färglagda  illu- 
strationer, ett  ytterst  sällsynt  om  ej  unikt  arbete, 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Hiifviidbyggnadcn  från  gårdssidan.    I  bakgrunden  ruinen. 


»Then  svänske  Argus»  1732,  Berättelser  om 
Hagelsrums  säteri  (berörande  frih.  C.  F.  Pech- 
lins  processer)  af  M.  G.  Cselius  1767,  »Före- 
ning-en emellan  then  Högborne  Furste  och  Herre, 
Her  Carl,  Sveriges  Rijkes  Arffurste  etc,  och  Rijk- 
sens  ständer  uthi  Sverige,  gjordh  och  oprättet  i 
Wadstena  27  Juni  1596»,  Gustaf  II  Adolfs  bibel, 
Karl  XII:s  bibel  1703,  »Suerikes  Landz  Fagh» 
1638,  Exercisreglemente  frän  i  780-talet,  synner- 
ligen väl  handskrifvet  af  sedermera  generalen  E. 
Hederstjerna,  »Sverige  framstäldt  i  taflor».  Le 
Berger  extravagante.  Paris  1627,  Ruinerna  eller 
reflektioner  öfver  rikshvälfningarne  af  A.  \^olnet, 
öfversättning  tryckt  i  hemlighet  i  Upsala  1800, 
»Sveriges  vvälständ,  om  det  vill»  af  Jonas  Al- 
ström(er)  1745,»  Catechesens  enfaldiga  Förklaring» 
af  Biskop  K.  G:son  Emporagrio,  förbjuden,  tryckt 
i  Strängnäs  1669,  »Sveriges  Rikes  lag  på  vers»  af 
J.  Akerhielm  i  748,  »Hertig Carls Slacktare-Bänk», 
handskrifvcn,  »Dygder  som  en  Furstelig  Per- 
son skal  sigh  öfva»  o.  s.  v.  af  Johan  Skytte  1604, 
»Kärlekens  seger  öfver  Central  försvaret»  af  — 11  — , 
»Menniskans  Lefnadstid»  o.  s.  v.  i  723,  Röfvare- 
anfö råren  Gonzalow,  La  fem  me  blanchc,  »Dan- 
marchis  Rigis  Kronicko  ved  Arvild  Huitfeld» 
1652,  Le  théatre  Italien  de  Gherardi,  Amster- 
dam 1 72 1,  Russlands  und  Deutschlands  Befrei- 
ungskriege  von  der  Franzosen-Herrschaft  unter 


Napolen  Bonaparte  1 8 1  2  —  1 8 1  5  af  Venturini, 
Kriget  på  Pyreneiska  halfön  af  Foy,  Scandia 
lUustrata  af  J.  Messenius,  »Johannis  Scheffen  Ar- 
gentoratensis  de  Anticjuis  veris<[ue  Regni  Sueciae 
insignibus»,  1678,  Les  Campagnes  de  Charles 
XII  Roi  de  Suéde,  Paris  i  71  i,  »Histoire  des  Che- 
valiers  des  Hospitaliers  de  S:t  Jean  de  Jérusalem, 
appellez  depuis  chevalier  de  Rhodes  et  aujourdhui 
de  Maltha»,  1732,  »Svea  och  Götha  Höfdinga- 
Minne,  eller  En  Chronologisk  Längd  och  För- 
teckning uppå  Ofver-Ståthållare,  Generalgouver- 
neurer,  Gouyerneurer,  Landshöfdingar,  Lagmän 
o.  s.  v.»  af  von  Stjerneman  1745,  Appendix 
till  den  svenska  Lagboken,  extraherad  af  de  Ju- 
stitiaVäsendet  angående  utfärdade  Kongl.  Maj:ts 
Resolutioner,  Plakater,  Bref  o.  s.  v.  från  1680- 
talet  till  inpå  1 700-talet. 

Rummens  väggar  prydas  af  ett  flertal  porträtt 
af  föregående  ägare  af  Bergkvara  m.  fl.  personer. 
Bland  porträtten  böra  nämnas  i  stora  salongen 
en  mycket  stor  duk  föreställande  konung  Karl 
XI,  ridande  en  grå  häst.  På  hästhofven  är 
måladt  hästens  namn:  Kårtom.  I  samma  rum 
se  vi  en  synnerlig  dekorativ  tafla,  porträtt  af 
Gustaf  III,  med  svenska  vapnet,  serafimerkedjan 
och  kunglig  krona  i  skulptur  öfver  ramen.  Por- 
trättet, som  ej  är  signeradt,  anses  vara  måladt 
i  Paris  under  Gustaf  IILs  s.  k.  stora  utländska 


4 


ÉERGKVARÄ 


resa  och  är  en  gäfva  af  ho- 
nom till  generalen,  grefve  Fre- 
drik Posse  år  1782.  Härstä- 
des  ses  äfven  en  staty  af  Ser- 
gel, i  gipsafgjutning-,  af  riks- 
rådet grefve  Beck-Friis.  Af  det 
flertal  porträtt  i  olja,  som  pryda 
väggarne  i  öfriga  rum,  lägga 
vi  märke  till  k.  rådet  grefve 
Knut  Posse  (f.  1640,  f  1714), 
riksrådet  grefve  Arvid  Posse, 
(f.  1689,  I  1754),  generalen 
grefve  Fredrik  Posse  (f.  1727, 
t  1794)  och  hans  maka  friher- 
rinnan Ulrika  fileonora  Wran- 
gel,  (f.  I  731,  t  1795)-  9"^ 
denna  dam  förmäler  historien, 
att  hon  skulle  varit  invigd  i 
Gustaf  III:s  revolutionsplaner 
1772,  och  att  hon,  då  dessa 
voro  nära  att  blifva  kända,  på- 
skyndat konungen  att  verkställa 
dem.  —  Bland  jjorträtten  bcjra 
vidare  nämnas  ett  sådant  af  en 


annat  än  lokalt  intresse,  må 
nämnas:  Räkenskaper  vid  sven- 
ska arméen  i  Pommern  i  758 — 
1760,  förda  af  generalkrigs- 
kommissarien friherre  von  Otter, 
bref  under  sagda  krig  samt 
handlingar  rörande  Tavastehus' 
regemente  under  1789. 


De  sänka  marker,  som  for- 
dom upptogo  den  yta,  där  bygg- 
naderna nu  ligga,  torrlades  af 
friherre  Carl  von  C)tter. 

Aren  1836 — 37  samt  1905 
— 09  har  hufvudbyggnaden  un- 
dergått större  och  omfattande 
reparationsarbeten. 


af  rikets  herrar, 
grefve  Arvid  lirik 
Posse  (f.  1753,  t 
1825)  och  hans 
maka  friherrinnan 
Katarina  Charlotta 
v.  Otter  (f.  1 764, 
t  1833),  general- 
majoren, friherre 
Carl  v.  Otter  (f. 
I  733,  dr)d  I  78  I ), 

landshöfdingen, 
friherre  S.  v.  Otter 


en  båt  som  sköl- 
demärke). Sonen 
Ka)  i  Magnusson 
skrifver  sig  däref- 
ter till  Bergkvara. 
\'id  sin  död,  om- 
kring år  1400,  ärf- 
des  han  af  sonen 
Håkan  Karlsson, 
hx  ilken  återigen  ef- 
terträddes å  Berg- 
kvara af  sin  mo- 
der. Intreboro-  Ar- 


Häfden  berättar,  att  år  1355 
Hfaonus  Sibbasoji  (med  en  sju- 
uddig  stjerna  i  vapnet)  sålde 
sin  del  i  Bergkvara  till  Älao- 
nas  Håkansson  (troligen  med 


Gcncraliiiajorcn  Carl  ron  Otter. 

(f.  1647,  "j"  1732)  samt  hans 
friherrinnas,  född  Beck-Friis,  ut- 
sökt fint  målade  porträtt  i  pa- 
stell. Dessa  porträtt  äro  ej 
signerade,  och  har  ej  kunnat 
utrönas,  från  hvilkas  hand  de 
härnira.  Dessutom  finnas  ett 
flertal  porträtt,  däribland  de 
tre  sista  ägarna  till  Ijergkvara 
med  deras  fruar. 

Afven  ett  ej  obetydligt  arkiv 
finnes  å  detta  herresäte.  Bland 
d(^    papper,   som    kunna  äga 


K.  Rådet  Grefve  Knut  Posse. 

5 


Grefvinnan  Ulrika  Eleonora  Posse, 
född  Wr ängel. 

vidsdoitcr  (med  ett  lejonansikte 
i  vapnet).  Ingeborg  gifte  sig  an- 
dra gången  med  Birger  TroIIe. 
Därmed  inkom  godset  i  den 
ryktbara  ätts  ägo,  i  h vilken  det 
sedan  stannade  i  nära  tvänne 
århundraden.  Birger,  som  blef 
riddare  144 1,  och  hvars  dödsår 
infaller  omkring  1446,  förde 
ett  troll  med  af  hugget  hufvud 
i  skölden. 

Det  stora  godset  öfvergick 
därefter  till  hans  son  Birger 


SVENSKA  SLÖTT  ÖCH  HERRESATEN 


TroUe  d.  y.,  som  år  1440  blifvit  höfvidsman  på 
Kalmar  slott. 

Under  det  Birger  bodde  i  sitt  befästa  slott 
Bergkvara,  inföll  Ture  Turesson  (Bielke)  med 
en  dansk  här  i  Wärend  och  sköflade  slottet,  där- 
vid Birger  blef  tillfångatagen.  Två  år  senare, 
år  1469,  blef  Bergkvara  af  samme  herr  Ture 
på  konung  Kristians  be- 
fallning öfverfallet  och 
brändt. 

Omsider  kom  god- 
set till  Birgers  son  Ar- 
vid Trollc,  Sten  Sture 
d.  ä:s  samtida.  Han 
ombyggde  och  repare- 
rade den  härjade  gamla 
borgen,  och  troligen  är 
det  från  hans  tid,  som 
de  stora  tegelstenarne 


20  —  21.  Trappa.  —  22  —  23.  Tambur.  —  24.  Grcfvcns  mottag- 
lumrsriim  ocli  25.  arbetsrum.  —  26.  Rökrtiiii.  —  27.  Gästrum.  — 
28.  Sal.  —  2g.  Skånk.  —  32.  Balko)ig.  —  33.  Stora  salongen.  — 
34.  Lilla  salongen.  —  35.  Förmak.  —  36.  Glasveraiida.  —  37 
— 40.  Rum. 


i  ruinen  stamma.  Ar- 
vid tog  liflig  del  i  den 

tidens  politiska  strider  och  motarbetade  Sten 
Sture.  När  denne  emellertid  fick  öfvertaget, 
sände  han  sitt  folk  att  belägra  det  fasta  Berg- 
kvara. Då  flydde  den  ålderstigne  Arvid  TroUe    lifssak,  utan  att  underställa  domen  någon  högre 


chim  i  Skåne,  men  återkom  och  öfverrumplade 
slottet,  där  han  anställde  ett  formligt  blodbad. 
Han  försonade  sig  dock  med  Gustaf  Vasa  och 
fick  tillträda  fädernegodset.  Under  sin  vistelse 
härstädes  blef  han  en  dag  skjuten  med  en  »skäkta» 
(pil)  af  den  gentemot  honom  hämndlystne  Sven 
Stert.   Han  dog  icke  af  såret,  men  Stert  blef  i 

kraft  af  Bergkvara,  hi- 
storiskt märkliga,  borg- 
rätt dömd  till  stegling 
å  heden,  som  ligger 
vid  Orsled  mellan  nu- 
varande vägarne  till 
Bergunda  och  Mark- 
landa. 

Som  denna  borgrätt 
utgör  en  af  de  intres- 
santaste delarne  i  Berg- 
kvara häfder,  måste 
den  med  några  ord  be- 
röras. 

Borgrätten  innebar  rätt  för  slottsherren,  att 
utan  besvärshänvisning  döma  sina  underhafvande 
för  begångna  brott,  till  och  med  då  det  gällde 


till  Skåne,  där  döden  fann  honom  år  1 505. 
Om  den  äfventyrslystne  gamle  partigängaren, 
som  genom  gifte  med  Ivar  Axelssons  (Tott)  dot- 
ter Beata  och  sina  många  egendomar  var 
lika  mycket  dansk  som 
svensk,  berättar  rimkrö- 
nikan: 

Han  kunde  wäll  läsa  i  book 
oc  war  myckit  i  laghen  klook 
han  wille  inthe  laatha, 
miinka  och  presta  pläghade  han 
hatha, 

aff  kronona  hade  han  myckit  län, 
her  Sten  han  togh  thcm  alla  igän. 

I  kungl.  biblioteket 
förvaras  urkunder  af  Ar- 
vid Trolles  hand,  som 
äro  af  intresse  för  dem, 
som  vilja  forska  djupare 
i  Bergkvara  häfder. 

Emellertid  återfick  so- 
nen Erik  l^roUc,  som 
öfvergick  till  det  seg- 
rande svenska  partiet, 
det  gamla  stamgodset.  Brodern  Joachim,  som 
flytt  med  fadern,  stämplade  från  Danmark  mot 
Bergkvara  och  säges  hafva  försökt  genom  en 
legd  portvakt  intränga  i  slottet,  hvilket  dock 
synes  hafva  misslyckats. 

Bergkvara  öfvergick  sedermera  till  Eriks  yng- 
ste bror  Tire  TroUe.  Denne,  som  också  var 
anhängare  af  Kristian,  flydde  till  brodern  Joa- 


Matsalen  (nr  28  å  planen). 


mstans.  Men  vid  sådana  mål  hänsköts  dock  all- 
tid, så  vidt  bekant  är,  saken,  emedan  ägaren  för 
sin  egen  person  ansåg  »det  betänkligt  att  resol- 
vera på  denna  högmålssak,  men  förbehöll  sig, 

att  detta  ej  skulle  lända 
hans  efterkommandes 
privilegier  till  prejudi- 
ce».  Hvad  domstolens 
sammansättning  beträf- 
far, bestod  den  t.  ex.  år 
1598  af  en  nämnd  af 
24  bönder.  Någon  lag- 
läsare eller  häradshöf- 
ding  nämnes  ej,  men 
väl  tvänne  borgmästare 
i  Växjö  såsom  besitta- 
re  i  nämnden.  Denna 
nämnd  dömde  i  lifssak, 
åberopande  »Landslag 
och  Gårdsrätt».  Senare 
utgjordes  domstolen,  då 
ej  Bergkvara  ägare  var 
tillstädes,  af  en  häradshöfding  eller  lagläsare, 
som  af  Bergkvara  ägare  förordnats,  och  i  2  bön- 
der. Borgrätten  fortlefde  till  år  1692,  då  den- 
samma upphäfdes. 


Under  Dacke-fejden  ryckte,  på  konung  Gustaf 
I:s  befallning,  Gustaf  Olofsson  Stenbock  in  i 
Wärend  och  befästade  sig  hos  Ture  Trolle  på 


BER  G  K  VAR  A 


Bergkvara.  Snart  visade  sig  Dacke  å  andra 
sidan  sjön  vid  nuvarande  Orsleds  kvarn  i  spet- 
sen för  2,500  bönder.  Emellertid  öfverenskom 
man  efter  en  underhandling,  om  fientligheternas 
inställande  emellan  den  24  juli  och  i  november 
1542.  Den  intet  ondt  anande  Stenbock  läm- 
nade med  sitt  folk  borgen,  och  med  honom  drog 
Trolle  ut  jämte  sitt  folk.  Knappt  hade  detta  skett, 
förrän  ]3ackes  folk  under  anfcirande  af  Jon  An- 
dersson, svikligen  stormade  slottet  samt  utplun- 
drade detsamma.  Ture  Trolles  broder  Arvid 
ihjälsköts,  under  det  han  satt  till  bords,  och  Tures 
hustru  hann  med  knapp  nöd  rädda  sig  till  en 
liten  holme  i  sjön,  där  hon  skall  hafva  framfödt 
ett  barn.  Holmen 
bär  ännu  nam- 
net Trolle-holme. 
Ture  Trolle  dog 
1555.  Ända  till 
år  1580  inneha- 
des godset  af  Tu- 
res änka,  Maliu 
Eriksdotfcr  (Gyl- 
lenstjerna).  Vid 
hennes  dckl  skif- 
tades den  väldiga 
posscssioncn,  och 
/o//(in  Sf-aiir  er- 
höll den  sjunde- 
del, till  hvilken 
själfva  Bergkvara 
räknades. 

Sedan  Johans 
hufvud  I  599  fallit 
i  Kalmar,  indrogs 
all  hans  egendom 
till  kronan,  men 
öfverläts  Berg- 
kvara en  tid  till  amiralen  Jacob  GoUbc 
länire  därefter  fc>rl;lnades  detsamma  ti 
gens  naturlige  son,  riksamiralen  Karl 
GxUcnlijcliii. 

bViherreskapct  »Gamla  Bergkvara»,  som  det  till 
skillnad  frän  det  sedermera  bildade  »nya»,  med 
Ilusaby  till  hufvudgard,  kallades,  bestod  vid  denna 
tid  af  icke  mindre  än  i  26-V,  hemman  förutom 
en  del  torp,  kvarnar,  ålfisken  m.  m.  i  30  sock- 
nar belilgna  i  Småland,  Väster-  och  ( )stergödand. 
Den  olycklige  Johan  Sparres  änka  i\ [arga reta 
Brahe  kom  euKillertid  till  nåder,  och  då  det 
visade  sig,  att  hon  fått  Bergkvara  sätesgård,  16 
mantal  med  några  underlydande  hemman,  ut- 
görande tillsammans  29''  ,  hemman,  i  morgon 
gåfva,  mcdgafs,  att  hon  åter  tillträdde 
Detta  ägde  rum  1637.  I 


Stora  salongen  (nr  33  å  planen) 


Icke 
1  konun- 

Karlsson 


gods. 


vederlag 


detta 
bil- 


dades och  gafs  åt  Gyllenhjelm  friherreskapet 
»Nya  Bergkvara».  Fru  Margareta  dog  följande 
år,  och  ärfdes  nu  Bergkvara  af  Lars  Sparre, 
son  till  Margaretas  aflidna  syster  Ebba  i  hennes 
gifte  med  rikskansleren  Erik  Sparre.  Då  Lars 
Sparre,  gift  med  Märta  Baner,  1 604  afled,  ärf- 
des godset  af  deras  son  Svante  Sparre,  friherre 
till  Kronoberg,  herre  till  Bergkvara  och  Dåderö. 
Han  slutade  sina  dagar  den  15  maj  1652.  Se- 
dan hans  änka,  Görvcl  Bosdotter  (Båt)  jämväl 
aflidit  1673,  ärfdes  godset  af  sonen,  kammar- 
herre Lars  S/^arre.  Under  hans  tid  år  1688 
sökte  Karl  XI  att  med  sin  reduktion  äfven  träffa 
Bergkvara,  men  man  företedde  då  så  tydliga 

papper  rörande 
eganderätten,  att 
det  måste  åter- 
lämnas. 

Lars  Sparre  var 
gift  med  C/iar- 
lotta  Soop  och  af- 
led år  1695. 

Gården  öfver- 
gick  då  till  en- 
da barnet,  dottern 
Beata  Märta,  gift 
med  sedermera 
riksrådet,  grefve 
Clas  Bonde.  Han 
var  genealog  och 
samlare  af  hand- 
skrifter, hvarför 
det  säkerligen  var 
han,  som  flyttade 
Bergkvara  då  an- 
senliga arkiv  till 
Säfstaholm,  där 
det  nu  finnes, 
(^las  Bondes  änka  sålde  godset  1732  till  då- 
varande majoren,  friherre  Carl  von  Otter,  seder- 
mera generalmajor  och  känd  karolinsk  krigare. 
1  fan  var  gift  med  Carolina  T/iani. 

Af  de  tio  barnen  löste  friherre  Salomon  von 
Otter  till  sig  Bergkvara  gods.  Det  stora  biblio- 
tek, som  vid  denna  tid  fanns  därstädes,  skänkte 
han  till  stor  del  till  Växjö  gymnasium.  Han 
var  gift  med  Affncta  Bcck-Friis,  blef  slutligen 
landshöfding  i  Hallands  län  och  afled  1781. 
Fädernegodset  öfvertogs  då  af  äldsta  dottern 
Catarina  Charlotta  och  hennes  man,  grefve  Arvid 
Erik  Posse.  Därmed  har  detta  åldriga  värends- 
gods  kommit  i  den  ätts  ägo,  där  det  allt  fort- 
farande är.  Arvid  Erik  Posse  var  född  1753. 
Han  blef  efter  hvartannat  lagman,  landshöfding, 
president  i  Göta  hofrätt,  en  af  rikets  herrar  och 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


serafimerriddare.  Det  var  han  som  uppbygg- 
de det  nuvarande  corps  de  logiet.  Vid  hans 
är  1825  inträffade  frånfälle  öfvertogs  Berg- 
kvara  af  sonen,  seder- 
mera landshöfdingen, 
grefve  Kmtt  Axel  Possc. 
Han  innehade  godset 
till  sin  död  är  1856. 
Han  var  gift  med  /o- 
liauua  WilJieliniua  Hc- 
derstjcrna.  Det  däva- 
rande  brännvinsbränne- 
riet  nedlades  af  honom 
i  nykterhetens  intresse 
och  ett  bayerskt  bryg- 
geri, numera  nedlagd  t, 
ett  af  de  första  i  Sve- 
rige, upprättades  i  stäl- 
let. Dessutom  anlade 
han  ett  af  de  första 
mejerierna   i   landet   efter   holländskt  mönster. 

Till  sonen,  Karl  Knut  JoJian  Possc,  öfvergick 
nu  godset.  Han  började  som  militär,  men  tog 
snart  afsked  för  att  helt  kunna  ägna  sig  ät  skötseln 
af  den  stora 
egendomen.  I 
mycket  har 
hans  arbete 
varit  af  ban- 
brytande art. 
Sålunda  odla- 
de han  stora 
mossområden 
och  lade  han 
under  sin  tid 
750  har,  moss- 
och  uppmärk, 
under  plogen. 
Han  var  den 
förste,  som  till- 
verkade torf- 
strö  i  landet 
och  införde  i 
stort  använd- 
ningen af  de, 
kali-  och  fos- 
forsyra inne- 
hållande, s.  k.  konstgödningsämnena,  af  hvilka 
thomasfosfat  och  kainit  af  honom  infördes. 

Den  första  anstalten  i  Sverige  för  klängning 
af  skarpfrö  anlades  af  honom.  Karl  Knut  johan 
Posse  var  gift  med  Katarina  (Karin )  von  Bai/ni- 
gartcn.    Då  han  år  1902  slutade  ett  långt  och 


Ruinen  efter  restaureringen 


Byggnaden  frän  söder  med  gamla  vallgrafven. 


verksamt  lif,  öfvertogs  det  åldriga  godset,  efter 
att  under  två  år  förvaltats  för  sterbhusets  räkning, 
af  nuvarande  innehafvaren  grefve  Knut  Arvid 

Possc,  i  äktenskap  för- 
enad sedan  år  1881 
med  friherrinnan  Sigrid 
Karolina  Leijonhufvud. 

Bergkvara  gamla,  äre- 
vördiga slottsruin  var 
år  1906  nära  att  sam- 
manstörta. Då  lät  nu- 
varande innehafvaren  af 
Bergkvara  och  hans 
maka,  om  hvilkas  hjär- 
tan det  ligger  varmt  att 
i  såväl  ett  som  annat 
afseende  bevara  och  för- 
bättra det  gamla  godset 
och  förhållandena  på 
detsamma,  på  egen  be- 
kostnad och  med  berömvärd  pietet  för  det  gamla, 
efter  en  plan,  som  fastställdes  af  riksantikvarien, 
det  vackra  fornminnet  undergå  grundliga  förstärk- 
ningsarbeten, hvilka  synas  komma  att  för  lång 

tid  framåt  räd- 
da det  vackra 
minnesmärket 
från  förstö- 
relse. 

Bergkvara 
egendom,  be- 
lägen i  Ber- 
gunda  och  O- 
jaby  socknar, 
genom  f  lytes 
af  ett  från  Hel- 
gasjön kom- 
mande vatten- 
drag, som  bil- 
dar under  sitt 
lopp  genom 

egendomen 
flere  ansenliga 
fall,  hvilka  för 

närvarande 
endast  delvis 
utnyttjas  till 

drifvande  af  sågar,  manufakturverk,  kvarnar  m.  m. 
—  Bergkvara,  som  hufvudsakligast  är  en  skogs- 
gård, består  af  37'/:!  hemman  med  en  ägovidd 
af  6,000  har,  däraf  1,500  har  åker  i  en  enda, 
vacker  ägofigur,  i  hvars  midt  hufvudgården 
ligger. 


8 


GRIPENBERO 


SÄBY  SOCKEN,  NORRA  VEDBO  HÄRAD,  JÖNKÖPINGS  LÄN 

Af  ERIK  AKERHIELM 


Höj^t  up[)e  i  norra  Småland  intill  den  iirjji^amla 
kungsvägen,  som  förde  landets  drottar  och 
stormiin  sriderut  [)å  konungarnes  l^riksgata, 
midt  i  ett  landskaj),  rikt  på  sjöar,  dalar  och  berg 
ligger  Gripenbergs  slott  och  gods. 

Slottet  består  af  en  stor  rektangulär  byggnad 
up[)förd  i  två  våningar  med  nedre 
våningens  rum  ansenligt  höga, 
den  öfres  däremot  ganska  låga. 
Slottets  alla  fyra  hörn  afslutas 
med  stora  från  kvadratisk  bas 
uppstigande  torn  af  trcnne  vå- 
ningars höjtl.  1  )essa  tiickas  af 
en  tilltalande,  om  ock  något  hoj)- 
tryckt  takkonstruktion,  å  hvars 
hjässa  hvila  lanterniner,  egendom- 
ligt nog  slutande  med  skorste- 
nar. 

Mörka  pilastrar  afdela  de  hvita 
vilggarna  mellan  fr)nslren  och 
uppbära  tornens  gesimsverk  af 
trä  samt  förläna  det  hela  en  föv- 
nilmlig  och  allvarlig  prägel.  Gaf- 
vel motivet  upprepas  konsekvent  i 
byggnadsstilen  såväl  vid  torntaken 
och  slottets  midtelparti,  som  vid  fönsters  och 
dr)rrars  ornering. 

l{n  blick  i  Sveciaverket  af  Dahlberg  visar, 
att  slottet  icke  undergått  någon  egendig  föränd- 
ring, sedan  det  uppfördes  under  i6oo-talet  af 
Garl  Gustaf  Wrangel.  En  skorstens  tillkomst 
och  markens  hcijning,  h\arigenom  den  ford(Mn 


Fiihciic  Axel  Hermelin. 


höga  stenfoten  till  största  delen  försvunnit,  samt 
väggarnas  omklädnad  tyckes  vara  det  enda,  som 
skiljer  1 6oo-taletsGripenbergfrån  tjugonde  seklets. 
Så  mycket  intressantare  måste  detta  arkitektur- 
verk anses  vara,  som  det  utgör  ett  af  de  få  monu- 
luent  i  tril,  som  ännu  återstå  oförstörda.  Den 
stora  byggnad,  som  Sveciaverket 
har  placerat  franiför  slottet,  och 
genom  hvilken  inkörsvägen  gick, 
är  dock  jämte  det  omgifvande 
höga  planket  numera  försvunnen. 

Sedan  man  kommit  in  genom 
de  stora  ingångsportarna,  som 
helt  och  hållet  äro  kopparbeslagna 
och  prydda  med  kvinnoansikten 
och  klajjpar  af  järn,  inträder  man 
i  en  väldig  hall,  som  är  hållen  i 
samma  enkla,  flärdfria,  något  ro- 
busta stil  som  det  mästa  i  den 
gamla  byggnaden.  Från  hallens 
fontlvägg  leda  tvänne  breda  trap- 
por upp  till  öfre  våningen.  Till 
höger  från  hallen  ligger  på  nedra 
botten  en  stor  sal,  som  uppvär- 
mes med  en  sådan  där  gammal- 
dags öppen  spisel,  som  skänker  hela  charmen 
af  forna  tiders  herrgårdsstämning,  hvarhälst  den 
ännu  fått  stå  oförstörd  kvar  och  samla  familje- 
medlemmarna kring  aftonbrasan.  Detta  rum  är, 
kan  man  säga,  Gripenbergs  centrum. 

Några  ord  måste  därför  särskildt  ägnas  det- 
samma. Man  ser  här  genast  tre  stycken  mycket 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Gripenbergs  slott  från  norr. 


stora  och  gamla  porträtt  i  olja.  Målningarna 
äro  ganska  konstlöst  gjorda,  de  två  manliga 
figurerna  till  och  med  chablonmässigt  utförda 
hvad  dräkterna  angår,  men  likväl  af  ett  ganska 
stort  lokalintresse.  Dessa  två  taflor  sakna  in- 
skrifter eller  signering,  men  å  det  tredje,  det 
kvinnliga  porträttet,  som  visar  en  dam  med  buttra, 
ondskefulla  drag,  läser  man  i  bleknad  skrift  under 
ett  vapen:  »Aetatis  su:e  68,  Anno  1689».  Port- 
rättet föreställer  friherrinnan  Magdalena  Ranck, 
maka  åt  öfverkommendanten  och  landshöfdingen 
i  Kalmar  friherre  Reinhold  Rehbinder,  densam- 


me, hvars  krigiska  drag  det  ena  af  de  manliga 
porträtten  visar.  Enligt  Sv.  adelns  ättartaflor 
afled  friherre  Rehbinders  första  fru  1 706,  och 
om  det  antages,  att  han  redan  samma  år  gifte 
om  sig,  så  borde  Magdalena  Ranck  då  hafva 
varit  ej  mindre  än  85  år.  Då  hon  erhöll  sin 
dotter  Anna  Katarina  år  1 709,  innehade  hon 
således  den  respektabla  åldern  af  88  år,  ett  för- 
hållande, som  stämplar  inskriften  på  taflan,hvilken 
likvisst  tydligen  är  lika  gammal  som  taflan,  helt 
och  hållet  felaktig. 

Om  nämnda  fru  berättas  å  Gripenberg  en 


Gripenberg  i  Dahlbergs  Suecia  antiqua. 
10 


säg-cn,  som  tydli^^en  har  historiskt  underlag.  Då 
hennes  man  år  1 809  afled,  lät  hon  förfalska 
hans  testamente,  sä  att  hon  i  stället  för  sonen 
Henrik  Johan  (son  i  ett  föregående  äktenskap) 
blef  insatt  som  arfvinge  till  (iripenberg.  Sonen 
stämde  modern  till  tinget  i  Säthälla*,  men  där- 
städes icke  blott  afladc  hon  falsk  ed,  utan  till  och 
med  handgripligen  tillrättavisade  sin  öfver  trettio 
år  gamla  styfson  infcir  sittande  rätt.  Henrik 
Johan  Rehbinder,  som  sedermera  blef  öfverste 
och  kommendant  på  Bohus  fästning  och  hvars 
drag  det  andra  af  de  manliga  porträtten  i  salen 
visar,  gick  också  miste  om  det  stora  Gripenberg, 
hvilket  i  stället  vid  den  intriganta  styfmoderns  död 
år  1733  tilldelades  hennes  måg  major  Witting. 

I  stora  salen  hänger  en 
medaljon  af  den  kände 
befrämjaren  och  skapa- 
ren af  Norrlands  bergs- 
handtering  friherre  Sam. 
Gustaf  Hermelin. 

Rörande  inredningen 
eller  möblerna  i  slottet 
i  öfrigt  är  intet  särskildt 
att  anmärka.  Rummens 
fördelning  framgår  af  pla- 
nen. Flere  rum  i  andra 
våninofen  äro  omöblera- 
de  och  visa  bjälklag  i 


*  Å  Gripenbcrgs  iigor  hcU  nära 
slottet. 


taket,  sammansatt  af  bjälkar  af  icke  mindre 
än  1 2  meters  längd.  Möbleringen  i  nedre  vå- 
ningens förmak  och  salong  står  orörd  sedan  när- 
mare ett  hundra  år  tillbaka,  men  är  ej  märklig. 
Väggarna  i  det  förra  rummet  äro  beklädda  med 
papperstapeter  sammansatta  af  fyrkantiga  bitar. 

I  dessa  rum  återfinnas  några  taflor,  som  böra 
närmare  beröras.  Sålunda  ser  man  härstädes 
tvänne  porträtt  målade  af  von  Breda  rned  dennes 
eleganta  penselföring  och  varma  toner.  Por- 
trätten visa  bilderna  af  friherre  August  Söderling 
Hermelin,  förste  fideikommissarien  till  Gripen- 
berg, och  hans  gemål,  den  kloka  och  kraftiga 
friherrinnan  Ebba  Sofia,  född  Ribbing,  moder 
till  nuvarande  slottsherren.    A  den  senare  taf- 

lans  baksida  läses  »Ebba 
Hermelin,  född  Ribbing, 
2  5  år,  nygift,  när  detta 
porträtt  målades,  och  var 
det  anno  18 16». 

I  samma  rum  hänga 
äfven  osignerade  porträtt 
i  olja  af  kommerserådet 
Samuel  Söderling  och 
hans  maka  född  Weldt. 
Dessutom  ser  man  några 
landskapsdukar  af  måla- 
ren Olof  Hermelin,  en 
broder  till  Gripenbergs 
innehafvare,  såsom  ett 
motiv  från  Tåkern  m.  fl. 


1 1 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Några  taflor  af  ganska  stort  lokal-  och  kurio- 
sitetsintresse måste  omnämnas.  De  äro  till  antal 
icke  mindre  än  åtta  stycken  med  bibliska  mo- 
tiv och  äro  utförda  dels  i  lavering,  dels  sydda 
med  mörkt  hufvudhär.  En  af 
taflorna,  som  visar  Kristus  i 
Cietsemane,  är  till  storlek  icke 
mindre  än  ungefär  0,75x0,60 
m.  och  signerad  A.  ]{:1  af  Sö- 
derling.''' 

A  taflans  baksida  står  skrif- 
vet  följande:  »Alla  desa  8 
Stycken  Sydda  taflor  tillhörer 
min  kära  son  herr  Jacob  Sahl- 
gren,  desa  taflor  äro  alla  sydda 
tittan  (ilas  ögon  emellan  50 
och  60  år.  Så  nära  som  mit 
Sista  Stycke  är  Syd  t  med  glas 
ögon  i  66  års  åller  —  på  sista 
stycket  iittvisar  en  ängel  med 
en  kalk  devisen  Christus  är 
mitt  lif  och  döden  är  min  vin- 
ning. Som  ett  litte  testamente 
efter  min  död  af  en  hiild  och  öm  moder  Anna 
lilisab.  af  Söderling  död  2  maij  1792.» 

Af  konstföremål  i  andra  rum  må  omnämnas 
en  bronsstaty  af  Karl  XIV  Johan,  gåfva  af  honom 
själf,  ett  motiv  i  olja  från  Bohuslän  och  ett 
från  Norge  af  Olof  Hermelin. 

Från  tornrummen  har  man  den  fap; raste  ut- 
sikt  öfver  ett  landskap,  som  är  brutet  i  stora 
ytfornier  och  Svartåns  långa  sänka  dalbotten. 
Härifrån  synes  ock  Säby  lilla  kyrka  vid  sjöns 
leende  strand. 

Här  bevaras  bland  annat  några  gamla  varg- 
nät med  sina  stora,  grofva  maskor,  en  rätt 
intressant  kvarlefva  från  en  tid,  då  gråben  ut- 
sträckte sina  härjningståg  ända  ned  till  små- 
landsbygd. 

J.  Allvin  säger  i  sin  beskrifning  öfver  en  del 
småländska  härader,  utgifven  1852,  härom  bl.  a.: 
:>T3e  fyrfota  djurens  farliga  fiender,  vargar,  hafva 
i  senare  tider  blifvit  ökade  nära  till  en  landsplåga 
för  dessa  skogsuppfyllda  trakter.  De  äro  visser- 
ligen efterhållna  af  den  jaktskickliga  allmogen, 
ty  åren  1823  —  26  dödades  ensamt  inom  Tofte- 
ryd  socken  fem  gamla  och  tjugotvå  ungar  af 
detta  släkte,  men  icke  dess  mindre  refvos  föl- 
jande året  inom  samma  socken  4  kor,  14  getter, 
105  får  och  4  svinkreatur».  Detta  är  siffror, 
som  tala  ett  språk,  hvarom  Smålands  nutida 
inbyggare  ej  hafva  en  aning. 

*  Anna  Elisabet  Ström  var  cnka  efter  <;rossliandlaren  i  Göteborg 
Olof  Sahlgrcn  och  blcf  i  sitt  tredje  gifte  förenad  med  förut  omnämn- 
de Samuel  af  Södcrliii". 


Friherre  Reinhold  Rehbinder. 


En  gammal  teckning  från  år  1 803,  signerad 
A.  S.  IL,  visar,  att  gårdsplanen  i  forna  tider 
varit  afdelad  i  tre  särskilda  gårdar,  omgifna  af 
höga  plank.    Det  berättas,  att  när  det  stora 
godsets  underhaf vande  kommo 
in  genom  den  första  porten,  så 
skulle  hattarna  af.   Sedan  hade 
de  att  gå  genom  de  två  inre 
gårdarne  under  bugningar  och 
hedersbetygelser,  innan  de  fingo 
lof  att  träda  inför  det  höga 
herrskapet. 

För  länge  sedan  äro  de  olika 
gårdarne  förenade  till  en  stor 
sandad  plan.  Ett  par  gamla  fly- 
gelbyggnader begränsa  denna. 

Slottet  omgifves  af  en  bety- 
dande och  ganska  vacker  träd- 
gård och  park,  som  terass- 
formigt  sluttar  åt  tre  sidor. 
Afsatserna  äro  delvis  stensatta 
med  trappor  för  genomgång. 
En  af  Gripenbergs  forna  här- 
skare har  med  tydligen  icke  ringa  kostnad  utfört 
dessa  terasseringar,  och  så  intresserad  var  han 
enligt  berättelsen  af  sitt  arbete,  att  han,  ehuru 
han  sålde  godset,  innan  arbetet  var  fullbordadt, 
likväl  i  köpekontraktet  utverkade  sig  tillstånd  att 
fortsätta  med  arbetet,  till  dess  det  bhfvit  färdigt. 

I  parken  ser  man  flerestädes  jättelika  lindar 
och  andra  löfträd,  som  sannolikt  räkna  sina  anor 
tillbaka  till  den  tid,  då  slottet  själf  uppfördes. 


Den  gamla  spiseln  i  salen  (nr  2  a  planen). 


I  2 


GRIPENBERG 


XTil  vårdade  -ånoar  slingra  sig  mellan  träden  i 
den  starkt  kuperade  parken,  och  här  och  där 
erbjuder  sig  tlcn  mäst  leende  utsikt  öfver  Svartä- 
dalens  stora  vidder,  öfver  höjderna  på  dalens 
antlra  sida  med  herrgårdarne  Göberga  och  Ro- 
stad, eller  öfver 
slottet,  som  reser 
sina  fyra  torn  och 
svarta  kroppås  ur 
löf  massorna. 

Iliirifrån  kan 
man  också  å  en 
enstaka  skogshöjd 
nära  gården  Mör- 
b}  lund  skymta  två 
små  hvita  grafka- 
pcll.  Dessa  ligga 
ovanligt  fridfullt 
och  leende.  I  det 
ena,  som  är  reve- 
teradt  (å  bilden  till 
höger),  hvilar  S. 
af  Söderling  och 
hans  fruar.  1  )ct 
sofva  ättlincrar  af 


Friherre  August  Söderling  Hermelin. 

f )ljciiKUniiij;ai  af 


ir  igenmuradt.  I  det  antlra 
släkten  Hermelin  den  sista 
s()mnen.  Detta  kaj^ell  är  af  granit.  Bilden  visar 
äfven  nuvarande  fideikommissarien  den  gamle 
friherre  A.  I  lermelin  stående  framför  muren. 

jordbruket  står  mycket  högt  på  (Iripenberg 
tack  vare  de  fcir- 


biittringar  och 
kostnader,  som 
af  dess  nuvaran- 
de energiske  och 
trots  sin  hciga  ål- 
der ungdomlige 
innehafvare  ned- 
lagts under  de 
senaste  decenni- 
erna. 

Den  nittiotvå- 
årige framståen- 
de jorddrotten 
friherre  Samuel 
Axel  Hermelin 
äger  en  hel  sam- 
ling af  jord  pos- 
sessioner i  denna 


Friherrinnan  Ebba  Sofia  Hermelin, 
född  Ribbing. 
C.  J-'.  von  iSreda. 


Gripenbergs  slott  efter  en  teckning  frän  1803 


trakt,  som  alla  kunna  anses  som  mönstergods  af 
hög  kultur.  På  västra  sidan  af  Svartåns  dalgång 
2-3  km  från  (rripenberg  ligga  Göberga  och 
frestad  herresiiten,  representerande  ett  taxerings- 
värde af  omkring  fyrahundratusen  kronor,  hvilka 
ägas  af  friherre  Hermelin,  norrut  återfinnes  Möv- 
bylund,  lydande  under  fideikommisset,  och  syd- 


ost ut  vid  kungsvägen  mot  Marbäck  helt  nära 
Säbysjön  ligger  Traneryd  gods  med  ett  taxe- 
nngsvärde  af  c:a  tre  hundratusen  kronor. 

I  Restad  stora  trä-corps  de  logi,  bekant  ur 
Lotten  Dahlgrens  beskrifning  om  släktmötet  därstä- 
des (  ;Ur  Ransä- 
ters  arkiv»)  finnas 
ett  par  rum  med 
ganska  egendom- 
liga papperstape- 
ter, härstamman- 
de från  I  800-talets 
början.    Den  ena 
tapeten,  af  hvilken 
en  afbildning  fin- 
nes   här,  visar  i 
färgtryck  episoder 
ur  Télémac's  saga 
af  Fénelon. 
Egendomli<ja  och 
i  våra  trakter  säll- 
synta äro  de  om- 
ständigheter, un- 
der hvilka  det  stora  corps  de  logiet  på  'JVane- 
r_\-d  förstördes,     linligt  en  uppgift  skall  det- 
samma varit  uppfördt  af  generalen  grefve  Ham- 
pus Mörner  efter  italienskt  mönster. 

Det  var  i  slutet  af  1880-talet.  En  dag  kom 
en    fruktansvärd   cyklon  öfver  trakten.     I  ett 

ögonblick  lyftade 
den  och  krossade 
stora  sätesbvcsr- 
nådens   tak  och 
i  nästa  ögonblick 
företedde  gården 
med  sin  3  vånin- 
gar höga  hufvud- 
byggnad,  ekono- 
mihus  och  sekel- 
gamla   träd  en 
bild  af  den  veder- 
st}'ggligaste  för- 
ödelse. Flere  per- 
soner voro  i  ögon- 
skenlig  lifsfara, 
men  alla  sluppo 
egendomligt  nog 
undan  med  lifvet. 
1   södra  kanten  af  den  fordom  af  otillgäng- 
liga skogsmarker  uppfyllda  Holaveden,  som  det 
Hermelinska  fideikommisset  ligger,  bildande  en 
militär  terrängafskärning,  är  det  naturligt,  att 
nejden  är  rik  på  krigiska  minnen.    De  drabb- 
ningar,  som   stått   mellan   svenskar   och  dan- 
skar, antingen    inne   i  skogsbygden,  eller  här 


13 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


ute  vid  passet,  äro  nog  flere,  än  historien  an- 
tecknat. 

Det  var  här  vid  bron  öfver  Svartån  helt  nära 
slottet,  som  Knut  Pland  posterades  år  1612  med 
sina  knektar  och  hundra  ryttare  för  att  tillspärra 
vägen  för  danskarne,  om  de  från  Eksjö  försökte 
draga  mot  Östergötland,  och  Jesper  Andersson 
Cruus  samtidigt  samlade  häradets  allmoge  till 
anfall  mot  fienden. 

Gripenberg  hör  icke  till  Smålands  äldre  herre- 
säten. 

Under  trettioåriga  krigets  dagar  låg  på  den 
plats,  där  Gripenbergs  slott  nu  reser  sina  torn 
mot  höjden,  en  liten  by  kallad  Aby.  Det  var 
ingalunda  o- 
vanligt,  att  de 
krigare  och 
fältherrar,som 
gingo  ut  i 
Sveriges  äro- 
fullaste krig 
för  religions- 
friheten, vän- 
de åter  till  sitt 
fattiga  foster- 
land tyngda, 
icke  blott  af 
denglans,som 

krigisk  ära 
skänker,  utan 
äfven  af  den, 
som  räknas 
till  världens 
goda.  Kejsa- 
rens rika  ka- 
tolska länder 
fingo  gifvasin 

tribut  af  klingande  mynt  och  af  »räddade»  konst- 
skatter till  det  nordliga  land,  hvars  söner  göto 
sitt  blod  på  Tysklands  slätter.  Präktiga  slott 
och  herresäten  blefvo  det  synliga  uttrycket  för 
den  ström  af  guld,  som  under  detta  långa  krig 
sökte  sig  upp  mot  norden.  Ett  af  dessa  var 
Gripenberg. 

Omkring  år  1660  inköpte  den  bekanta  fält- 
marskalken Karl  Gustaf  Wrangel  Åby  med 
kringliggande  ägor  och  lät  därstädes  åt  sig  upp- 
föra en  sätesgård,  hvilken  han  sannolikt  efter 
sin  moder  Margareta  Grip  kallade  Gripenberg. 

Vid  samma  tid  lät  fältmarskalken  genom  Ni- 
kodemus Tessin  d.  ä.  uppföra  det  storartade 
slottet  Skokloster  i  Uppland,  och  då  en  viss 
likhet  i  anläggningens  karaktär  råder  mellan 
det  stora  uppländska  slottet  och  det  mindre 
nordsmåländska,  torde  en  förmodan,  att  äfven 


det  senare  är  skapadt  af  den  berömde  bygg- 
herren icke  vara  för  djärf.  Också  finnes  en 
trämodell  af  Gripenberg  förvarad  i  biblioteket 
å  Skokloster. 

Om  den  store  fältmarskalken  förtäljes  det,  att 
då  han  tog  afsked  af  sin  fader,  denna  sade  till 
honom:  »min  son  glöm  icke  i  kriget  det  ordet: 
den  intet  tar,  han  intet  har». 

Också  var  det  få,  som,  då  det  långa  kriget 
var  slut,  kunde  räkna  en  sådan  förmögenhet  som 
han.  Ännu  för  några  årtionden  sedan  kunde 
man  i  dessa  socknar  påträffa  gamla  saker,  som 
en  gång  funnits  å  Gripenberg,  och  om  hvilka 
det  hette  »räddadt  af 


Wrangel 


Hermelinska  (till  v.)  och  Söderlingska  (till  h.)  grafkapellen 


under  30-åriga 
kriget». 

Då  fälther- 
ren tyngd  af 
titlar  och  ära 
natten  till  den 
2  5  juni  1 676  å 
ön  Riigen  slu- 
tade sin  sex- 
tiotreåriga lef- 
nad  utan  man- 
liga arfvingar, 
öfvergick  en- 
ligt en  upp- 
gift som  dock 
är  tvifvelak- 
tig  godset  vid 
Svartån  till 
fältmarskal- 
ken och  gu- 
vernören öf- 
ver Halland 
samt  Göte- 
borg och  Bo- 
hus län  grefve  Rutger  von  Ascheberg. 

Sannolikare  är  dock,  att  godset  omedelbart 
förvärfvades  af  generalen  friherre  RcinJiold  Rch- 
binder,  möjligen  dock  efter  ett  interregnum  under 
Wrangels  äldsta  dotter  Margareta  Juliana,  som 
bl.  a.  ägde  Ostanå,  Västanå  och  Lyckås  i  denna 
del  af  Småland. 

De  första  åren  af  i  700-talet  ägdes  emellertid 
Gripenberg  af  ofvannämnda  friherre  Rehbinder. 
Han  skrifver  sig  friherre  till  Udrich  och  herre 
till  Gripenberg,  Marsäter,  Dufveholm,  Stångholm, 
Vendtholmen,  Kvarnsjö,  Vingtorp  och  Anfaste- 
torp.  Född  på  1640-talet  i  Liffland  avancerade 
han  genom  alla  militära  grader  samt  blef  1701 
landshöfding  i  Kalmar  samt  öfverkommendant. 
I  slaget  vid  Lund  1676  blef  han  illa  sårad.  På 
grund  af  sina  stora  förtjänster  fick  han  upptaga 
oländig  mark  på  Kolmården  med  rättighet  att 


14 


GRIPENBERG 


behålla  densamma  under  sin  och  sin  frus  lifstid. 
Han  egde  Karl  XI:s  stora  förtroende  och  åt- 
följde honom  på  resor  i  norra  delen  af  riket, 
(lift  första  gången  med  Katarina  Maria  Fiting- 
hoff  och  andra  gången  med  Magdalena  Ranck 
afled  han  i  april  1 709.  Han  fick  sitt  sista 
hvilorum  i  fatniljegrafven  i  Säby  kyrka  invid 
(rripenberg.  En  sirad  kopparkista  bevarar  den 
berömde  krigarens  stoft.  I  första  giftet  hade 
han  sexton  barn,  i  andra  blott  ett.  Detta  sista 
barn  Anna  Catarina,  född  1 709,  blef  gift  med 
majoren  Gustaf  Adolf  W it  t  i  11  v. 

Det  var  denne,  som  öfvertog  det  stora  herre- 
sätet efter  svärmoderns  död.  Major  Witting 
visade  sig  fri- 
kostig mot  sin 
sockenkyrka 
och  skänkte 
densamma  en 
guldbroderad 

mässhake 
samt   ett  an- 
tependium  i 
guld-  och  silf- 

vcrbroderi, 
prydt  med  det 
Rehbinderska 
vapnet.  Af- 
ven  en  större 
ljuskrona  af 
messing  gaf 
han  åt  kyrkan. 
Han  afled 
1  7  70  vid  8  I 
års  ålder  och 
har  sin  graf 
i  Säby  kyrka. 

Nu  inköptes  Karl  Gustaf  Wrangels  herresäte 
af  den  framstående  finansmannen  kommerserådet 
Samuel  Södciling,  år  177,^  adlad  under  namnet 
af  Söderling. 

Söderling  ägde  äfven  herrgården  M()rl))]und 
helt  nära  Gripenberg.  Då  kommerserådet  år 
1776  drog  sig  tillbaka  från  affärerna,  hade  han 
samlat  en  ansenlig  förmögenhet  och  lär  vid  sin 
död  lämnat  efter  sig  192,000  rdr  bko,  en  för 
den  tiden  mycket  stor  summa.  För  sina  bank- 
tjänster erhöll  han  ett  par  medaljer  i  guld. 

Hans  enda  son  Gustaf  Sanuiel  afled  redan 


Tapet  i  färgtryck  på  Rostad. 


år  1775,  hvarigenom  kommerserådet  vid  sitt  år 
1 798  inträffade  frånfälle  själf  slöt  den  adliga 
ätt,  hvars  första  medlem  han  varit. 

Kommerserådet  hade  emellertid  en  dotter  Hed- 
vig zA-Ugusta,  som  blef  gift  med  bergsrådet  fri- 
herre .Samuel  Gustaf  Hermelin,  men  dog  redan 
I  794  i  -Stockholm.  Bergsrådet  Hermelin  är  be- 
kant för  sitt  stora  nit  och  intresse  för  bergs- 
handtering,  och  han  kan  med  skäl  anses  vara 
den  förste,  som  påvisat  Norrlands  slumrande 
millioner.  Känd  är  han  äfven  för  sitt  storartade 
geografiska  kartverk  öfver  Sverige.  Han  hade 
två  söner  Karl  Samuel  och  August  Söderling. 
Den  äldre  sonen  erhöll  vid  faderns  död  fideikom- 
misset Noor  i 
Uppland  och 
den  yngre  fick 
nu  sin  morfa- 
ders fideikom- 
missbref  på 
Gripenberg 
och  Mörby- 
lund.  Sålunda 
1  )lef  Wrangels 
och  Rehbin- 
ders  gamla 

gods  fidei- 
kommiss in- 
om den  yngre 
grenen  af  fri- 
herrliga  ätten 
Hermelin. 
Friherre  Her- 
melin blef  au- 

skultant  i 
Svea  I  lofrätt 
vid  aderton 
års  ålder,  1 8 1  3  kanslist  i  justitierevisionsexpeditio- 
nen  och  1822  kammarherre.  År  181  5  gifte  han 
sig  på  Södraholms  gård  i  Adelöf  nära  Gripen- 
berg med  Ebba  Sofia  Ribbing  till  Ulfsnäs.^ 

Med  sin  hustru  hade  han  nio  barn,  af  hvilka 
äldsta  sonen  Samuel  Axel  föddes  1 8 1 8.  Denne, 
som  är  det  stora  godsets  nuvarande  innehafvare, 
gifte  sig  1850  med  Theodora  Eudoxia  Eugenia 
Fjellstedt  och  är  änkling  sedan  1898. 

Gripenberg  jämte  underlydande  gårdar  inom 
Säby,  I  jnderås  och  Trehörna  socknar  omfattar 
3  2\'j,  mantal. 


I  5 


STENSNAS 

UKNA  SOCKEN,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 
Af  ERIK  ÄKERHIELM 


Vidt  l^ekant  för  sin  fägring  är  Uknadalen 
i   Tjust,  ej   mindre  än  Storsjön,  och  just 
där   dessa   mötas,   där  speglar  Stensnäs 
park  sina  gröna  kronor  i  det  blå  vattnet.' 

\  ida  måste  man  söka  i  svenska  byggder  för 
att  finna  en  nejd  så  idyllisk  som  den,  hvilken 
omger  det  Stackelbergska  godset  vid  Storsjön, 
men  ingenstädes  skall  man  hitta  en  trakt  så 
växlande,  så  hänförande  pittoresk,  så  betagande 
vänlig. 

Närmaste  järnvägsstation  är  Storsjö  invid  V^äs- 
tervik-Norsholms  järnväg.  Från  stationen  till 
herrgården  har  man  endast  1,400  meter  fågel- 
vägen, men  längs  landsvägen  måste  man  räkna 


åtminstone  dubbla.  Liksom  öfverallt  i  detta  nyck- 
fullt brutna  landskap  slingrar  vägen  äfven  på 
detta  korta  afstånd  i  en  mångfald  besynnerliga 
krokar  och  banar  sig  upp  för  en  skarp  kulle 
för  att  omedelbart  därefter  kasta  sig  utför  mot- 
satta branten. 

En  kort  allé  leder  den  besökande  från  stora 
landsvägen,  som  drager  mot  Ukna  kyrka,  till 
Stensnäs  corps  de  logis.  Idylliskt  leende  och 
ovanligt  lummigt  ligger  detta  å  en  udde  i  Storsjön. 
Rätt  högt  öfver  vattenytan  ligger  byggningens 
stenfot  och  den  sällsynt  vackra  trädgård,  som 
utbreder  sig  mellan  denna  och  stranden,  faller 
ned  till  vattenkanten  i  tre  pittoreska  terassen 


Utsikt  öfvcr  Uknadalen 
16 


STENSNAS 


Har  skjuter  en  liten  bry-o-a  ut  i  sj()n  som  en  hela  en  karaktär  af  encrelsk  landtcrård  omjrifven 
afslutnin,t,r  pa  den  raka  midteli^rån-  h^•ilken  bör-  af  rik  vegetation.  Härigenom  far  bygcrningen 
jande  vid  sjöfasadens  stenaltan  leder  rakt  ut  på    organiskt  sammanhang  med  jorden.  Bvo-Jnadens 


udden.  Stentrappor  föra  utför  terrassernas  slutt 
ningar.  Men  ute  i  vattnet  några  tiolal  meter 
blott  utanf()r  br}'ggan  bildar  en  liten  holme  af- 
slutningen  på  perspektivet. 

Af  de  n\'ssn;uTinde  terrasserna  fmner  den  mel- 
lersta  sin    afslutning  ät  norr  i 
ett  högt,  stensatt,  bastionliknande 
hörnutspräng. 

Såsom  af  bilden  framgår,  be- 
står hufvudbyggnaden  af  ett  h<)gt 
midtparti  och  tviinne  svmmetriska 
tilll)yggnader.  Midtjiartiet  med 
sitt  gafvelkrönta  centrum  i  tre 
våningar  och  sin  med  klocka  för- 
sedda lanternin  å  kroppåsen  har 
brutet  tak.  Tillbyggnaderna  nå 
blott  en  vånings  höjd  och  det 
platta  taket  skym  mes  af  balustra- 
den. .Stora  ingången  går  under 
en  af  kolonner  uppburen  altan. 

I  arkitektoniskt  hänseende  har 
.Stensniis  föga  anmärkningsvilrdt 
att  bjuda  pä.  Ornamenteringen 
utg()res  af  de  från  1 8oo-talets 
midt  kända  starka  gesimsbild- 
ningarna,  utfcirda  i  puts.  Särskildt  ilro  tak- 
gesimserna  och  några  fönstercifverstxcken  kraf- 
tigt f()rkroppade  och  u[)])bäras  af  konsoler.  Men 
om  också  denna  stilart  i  en  allvarligare  omgifning 
skulle  verka  flackhet  och  innehållslö.shct,  så  blir 
den  i  Tjusts  lekande,  lätta  omgifning  icke  så  litet 
pittoresk.  Siirskildt  giiller  detta  om  byggnadens 
.sjöfasad,  tlilr  dessutom  gröna  spjälpersienner  och 
väldiga  lr)niiai-,  som  sta  helt  nära  huset,  fr)rl;ina  det 


G  ref  vin  nan  Lotten  Stackelberg, 
född  Lewcfiliaiipt. 


hufvudparti  torde  till  sin  stomme  vara  utfördt 
under  1700-talet.  Det  är  af  sten  med  mycket 
tjocka  väggar.  Pa  iS 50-talet  tillkommo  sido- 
partierna, och  troligen  var  det  då,  som  bygg- 
ningen  ikläddes  denna  för  1800-talets  midt  ka- 
rakteristiska dräkt  med  imiterade 
kvaderstensväggar  och  gesims- 
verk  i  puts. 

Den  vackra  gårdsplanen  med 
sin  blomsterrabatt  i  midten  be- 
gränsas af  tvänne  ur  nära  nog 
kvadratisk  grundyta  uppstigande 
fl}-gelbyggnader,  äfven  de  hållna 
i  antikiserande  stil.  Den  södra 
fl}-gell:)yggnaden  har  två,  den 
norra  delvis  tre  våningar.  Äfven 
de  äro  byggda  på  1850-talet. 
Med  sina  pilasterindelade  väggar, 
sina  rundbågade  fönster  i  nedre 
våningarna  och  sina  af  rankväx- 
ter omslingrade  loggior  ilro  de 
en  prvdnad. 

Den  norra  af  dessa  fl}'gelbygg- 
nader  innehåller  ilnnu  i  oförän- 
dradt  skick  den  stora  bönsal, 
d;ir  grefve  Keinhold  Adolph  Louis  Stackelberg 
\'id  i8()(>talets  midt  hr)ll  sina  så  onUvckta  och 
besökta  religir)sa  vilckelsetal,  hvilka  bevaras  i 
godt  minne  ända  borta  i  Amerika.  Södra  flygeln 
rvm luer  giistrumsvåningar. 

Hufvuddclen  af  den  ansenliga  trädgården,  som 
iir  m\x-ket  rik  på  fruktträd,  utbreder  sig  söder 
om  cor])s  de  logiet,  medan  gårdens  stall-  och 
ekonomiln'''"!-!'nader  li-jL^a  norr  om  detsamma. 


Slottet  sedt  frän  sjösidan. 
I  7 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Slottet  från  väster. 


Om  man  inne  i  hufvudbyggnaden  fortsätter 
rakt  fram  genom  förstugan,  kommer  man  in  i  ett 
stort  rum  —  gfrefvens  arbetsrum  —  och  frän  den 
härutanför  belägna  af  arkitekten  grefve  Sigge 
Cronstedt  komponerade  stenaltanen  har  man  en 
den  allra  vackraste  ut- 
sikt öfver  den  i  terras- 
ser fallande  trädgården, 
den  lilla  bryggan  med 
sin  miniatyrö  och  den 
vackra  Storsjön. 

Nedre  väningen  in- 
rymmer i  öfrigt,  enligt 
hvad  en  blick  på  plan- 
bilden gifver  vid  han- 
den, i  södra  halfvan  sof- 
rum,  toilettrum,  barn- 
kammare m.  m.,  i  nor- 
ra halfvan  köksdeparte- 
mentets rum,  samt  rum 
för  betjäningen. 

Paradväningen  åter- 
finna vi  i  andra  vå- 
ningen. Matsalen  därstädes  är  rymlig,  men  icke 
anmärkningsvärd  i  arkitektonisk  hänseende.  Både 
smakfull  och  mindre  vanlig  är  däremot  dekorerin- 
gen i  den  i  mycket  ljusa  toner  hållna  så  kallade 
röda  salongen.  Med  sina  af  pilastrar  indelade 
väggfält,  sina  af  statyer  prydda  nischer  och  sina 
i  lagerkransmotiv  och  tandsnitt  dekorerade  tak- 
öfvergångar  samt  sina  dörr-  och  fönsterinram- 


Norra  flygeln  (bönsalen). 


ninoar  i  samma  motiv,  arbeten  från  1 8oo-talets 
midt,  gör  denna  salong  ett  förnämligt  och  ge- 
diget intryck. 

Detsamma  kan  sägas  om  den  lilla  salongen, 
den  så  kallade  blåa  salongen,  med  sina  hvita 

kolonner.  Bilderna  visa 
partier  fran  båda  dessa 
rum. 

I  det  sistnämnda 
rummet  står  ett  möble- 
mang i  hvitt  och  guld 
med  blå  klädsel,  som 
är  anmärkningsvärdt, 
om  ock  ej  vackert.  Af 
äldre  datum  är  likale- 
des den  i  benhvitt  och 
guld  hållna  möbeln  i 
gula  salongen. 

Den  förnämligaste 
möbeln  å  Stensnäs  är 
emellertid  utan  gen- 
sägelse  den  praktpjäs 
till  byrå  i  barock  eller 
senrococo,  som  har  sin  plats  i  röda  salongen, 
och  är  försedd  med  en  mängd  de  mäst  utsökt 
fint  arbetade  bronsbeslag.  Man  lägge  särskildt 
å  bilden  märke  till  hörnstödens  beslag  med 
figurer  —  ett  manligt  och  ett  kvinnligt  hufvud 
—  samt  de  praktfulla  lejonfötterna. 

Denna  praktpjäs  är  ett  franskt  arbete  och  har 
sin  historia.    Byrån  öfverlämnades  som  gäfva 


18 


STEN  SNÄS 


af  Frankrikes  konung-  Ludvig-  X\'  åt  öfverhof- 
jägmästaren,  cn  af  rikets  herrar  ni.  m.  grefve 
Carl  Reinhold  von  Fersen  —  broder  till  den 
bekante  Axel  von  Fersen  —  eller  törhända  rättare 
at  hans  gemfU  grefvinnan  Charlotta  Fredrika  von 
Fersen,  född  Sparre  (f.  17 19,  j  1795),  »la  belle 
suédoise>,  under  hennes  vistelse  vid  franska 
hofvet.  lifter  grefvinnans  död  ärfdes  pjäsen 
af  dottern  l^va  Helena,  hvilken  var  gift  med 
öfversten  friherre  ]*>ik  (i()ran  Adelsvärd  till 
Adelsnäs.  Hennes  dotter  ater  liva  Sofia  var 
farmoder  till  Stensnäs  siste  manlige  ägare  rytt- 
mästaren  grefve  J.  A.  F.  Stackelberg,  död  1906. 
Närmast  skall  den  mycket  värdefulla  pjäsen 
hafva  kommit  ifrån  Alninils  herresäte  i  \'äster- 
götland. 

Bilden  med  byrån  visar  äfven  en  .större  tafla 
i  olj;i,  n;ui-iligcn  porträtt  af  cifverstekaiumarjunka- 


20.  /l/ir  s<i/ii/i^r/i,  —  21.  (/ii.'ir  sa.'oii:^nii .  —  23.  /\oi/(>  sn/oiij^iii. 
—  25.  Matsalen. 

ren  johan  Carl  Adelsvärd  till  Adelsnäs,  (f.  1776, 
i'S52),  luorfader  till  siste  ägaren  af  Stensnäs. 
Porträttet  är  signeradt  »L.  Hansen  1846-.  På 
motsatta  väggen  i  röda  salongen  se  vi  [)ortnitt 
i  samma  format  af  friherre  Adelsvärds  maka 
Maria  .Slenian.  Afven  detta  är  af  samme  målare 
utfördt  år  1850. 

Af  andra  målningar  å  Stensnäs  böra  omnäm- 
nas ett  osigneradt,  ovalt  portriitt  i  olja  af  konung- 
Anton  af  Sachsen,  en  gåfva  af  konungen  till 
Karl  .\dolf  1  .udvig  Stackelberg,  med  hvilken  han 
fc')re  sin  tronb(\stigning  slöt  ett  v;lnskapsband, 
som  f()rst  drxlcn  skulle  bryta.  Af  luinncn  från 
konung  .\nton  på  Stensnäs  finnas  ilfven  ett  vac- 
kert miniatN-rporträtt  af  konungen,  en  statyett 
samt  flen;  bref,  allt  n-iinnen  af  en  vänskap  lika 
ovanlig  mellan  en  utländsk  monark  och  en 
svensk  undersate  soni  dyrbar  fr)r  eft(>rkonimande 
af  skikten. 


Reda  Salongen         23  ä  planen). 


Ftt  osigneradt,  ej  s^irdeles  vill  utfcirdt  porträtt 
i  pastell  af  friherrinnan  Eva  Helena  Adelsvärd, 
född  von  Fersen,  hänger  i  gula  salongen  jämte 
en  del  mindre  porträtt  i  olja. 

Bland  böcker  af  kulturhistoriskt  eller  raritets- 
intres.se,  som  här  finnas,  böra  omnämnas  »Konung 
Ciö.staffs  Krönika»,  gammal,  handskrifven  bok, 
»C.  Crispi  .Salustii  beskrifning  af  Catilinas  sam- 
mansvärjning sanit  jugurtinska  kriget,  med  an- 
teckningar i  marginalen  af  Philip  Melanchton», 
arbetet  tr}-ckt  1567,  ett  tyskt  exercis-  och  tjän- 
stereglemente (militärt)  af  1555  samt  en  lika- 
ledes tysk  bibel  af  1 649,  rikt  illustrerad.  Bland 
illustrationerna  ser  man  samtliga  kurfurstarne 
j;lnite  deras  lifsverk  franiställda  i  bilder,  .svnda- 
floden,  ritningar  till  Noaks  ark  m.  m.  K  bokens 
tjocka  läderpärm  läses  i  förgylld  skrift  Thure 
Kibbing  .  jag  vågar  förmoda,  att  boken  tillhört 
den  Thure  Ribbing,  som  i  brytningen  mellan 
16-  och  1700-talet  gick  i  utländsk  tjänst,  antog 
den  katolska  läran  och  irifte  sig  med  en  fran- 
s\-ska  L'  Mscaliger. 


Gala  salongen  (nr  21  å  pl.anen). 


19 


5 1  'EN SK  A  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Stensnäs  ägarelängd,  ej  lätt  att  med  full  säker- 
het l:)estämma,  söker  sig  ganska  långt  tillbaka 
i  historien.  Rörande  det  natursköna  godsets 
uppkomst  och  tidigaste  häfder  är  intet  kändt. 
På  1 500-talet  ägdes  emellertid  herresätet  vid 
Storsjön  af  den  sedan  så  olyckliga  ståthållaren 
på  Kalmar  slott  Christoffer  Andersson  Stråle. 
Ar  1552  sändes  denne 
af  drottning  Elisabet  i 
England  till  konung  E- 
rik  XIV  med  behagligt 
svar  på  konungens  frieri, 
hvarför  han  som  belö- 


ning erhöll 


en 


flygan- 


de, gyllene  »grip»  i  sitt 
vapen  med  rätt  att  kalla 
sig  och  sina  arfvingar 
Grip.  Då  han  emeller- 
tid senare  slöt  sig  till 
Sigismunds  parti,  dala- 
de nådens  sol  ända  där- 
hiln,  att  han  efter  Kal- 
mar slotts  feiU  jämte  Jo- 
han Sparre  blef  hals- 
huggen och  hans  huf- 
vud  uppsatt  pä  stads- 
porten. 

Stensnäs  öfvergick  till 
sonen  assessoren  i  Svea 
hofrätt  Anders  Christof- 
/er  Gr/p.  Efter  en  tvist 
med  Sidonia  Eewen- 
haupt,  född  Grip  af 
gamla  Cirip-släkten  till 
Vi  näs,*  bytte  han  namn 
och  kallade  sig  (i}'llen- 
grip. 

Enligt  de  nyaste  upp- 
gifterna ägdes  gården 
1622  af  Niis Nilson  Gyl- 
lenstierna  af  Eundholm, 
som  dog  1Ö43  och  var 
gift  med  sin  kusin  Anna 
Cruus  af  l^^deby,  död 
1642.   Ar  1645  tillföll 


Öfverstekammarjuiikarcii  J.  C.  Adelsvärds  por'j-äit, 

oljrnialiiiiig  af  L.  Hanson, 
samt  barock  by  rå  i  röda  salongen. 


godset  Nils'  syster  Christina  Gyllensticrna,  hvilkcn 
bland  annat  skänkte  ett  antependium  till  Ukna 
kyrka.    Hon  dog  ogift  1661. 

Erån  1685  i^'Q^  innehades  herresätet  af 
Anna  Maria  Cruus  af  Gudhem,  som  var  född 
1642  och  gift  1657  med  riksrådet  och  fältmar- 
skalken grefve  Carl  Mauritz  Lewenhaupt  till  Eal- 
kenstein  och  Raseborg.  IJottern  Brita  Dorothea, 

*  Bo  Jonsson  Grips  luganila  stamgods  Vinas,  nu  <")de  sedan  mera 
än  60  år,  äfvcn  det  vid  Storsjön,  blott  4  km.  från  Stensnäs. 


som  var  gift  med  sin  kusin  generalen  grefve 
Adam  Eudvig  Lewenhaupt,  ärfde  gården.  Eödd 
1663  lefde  hon  på  Stensnäs  som  enka  och  afled 
1730.  Samtidigt  ägdes  troligen  gården  af  Britas 
broder  Maurits  Lewenhaupt,  som,  född  1666, 
kallade  sig  »herre  till  Stensnäs»  och  dog  där- 
städes 1735.   Han  var  gift  med  Eleonore  Sparre 

och  andra  gången  med 
Birgitta  von  Praunheim. 

Stensnäs  tillföll  sedan 
Adam  Ludvigs  dotter 
Charlotte  Lewenhaupt, 
född  1692,  död  1769 
på  gården.  Hon  var  i 
äktenskap  förenad  med 
öfverstelöjtnanten  C.  G. 
Boije  af  Gennäs,  den- 
samme som  på  grund 
af  ett  utgifvet  arbete  i 
landthushållnino;  kalla- 
des  »får-Boijen».  En- 
ligt testamente  gick  god- 
set vid  Storsjön  sedan 
öfver  till  syskonen  H.  L. 
Boije  och  Brita  Maria 
Boije,  hvilken  senare  se- 
dan 1745  gift  '"ned 
majoren  Karl  Axel  Ru- 
tensköld  och  därefter 
blef  omgift  med  hof- 
intendenten  Karl  Pet- 
tersson. Denne  kom  så- 
ledes i  besittning  af  det 
då  mycket  vidsträckta 
herresätet. 

Hofintendenten  sålde 
godset  1782  till  ry tt- 
mästaren  grefve  L.  Spar- 
re, hvilken  åter  försålde 
det  till  kammarherren, 
grefve  Charles-Emile 
Lewenhaupt  å  Nygård, 
född  1  750,  död  1 8 1 1. 
Ar  1796  köptes  gården 
åter  af  brukspatron  H. 
bruk  vid  Storsjöns  södra  ände. 
dennes   måg  major  Nordbcrv 


Iduliinan  å  Eds 
Sedan  öfvertoe 

godset.  Senare  såldes  egendomen  till  majorens 
svåger  krigsrådet  F.  U.  Fries,  hvilken  åter  mot 
utbyte  af  annan  egendom  år  1824  afstod  den- 
samma till  dåvarande  kabinettskammarherren, 
sedermera  öfverstekammarjunkaren  friherre  Jolian 
Karl  Adelsvärd  till  Adelsnäs.  Dennes  3mgre 
dotter  Honorine  Agnes  Charlotta  Marguerite  blef 
gift  med  sedermera  ryttmästaren  grefve  Reinhold 


20 


STENSNAS 


Adolf^h  Louis  Stackc/berg  ftkld 
1822.  Stensnils  tillföll  denne 
och  har  tlärmetl  ('ifvergatt  i  den 
ätts  äyo,  där  det  fortfarande 
befinner  sit^.  Då  den  förste 
Stackelberg-  å  Stensnäs  afled, 
gick  den  o-amla  svärden  i  arf 
till  sonen,  ryttmästaren  vid  lif- 
gardet  till  häst  grefve  Johan 
Adolf^hc  Louis  S/ackc/örro;  del- 
tagare i  fransk-t^■ska  kriL^et 
1870—  7  1. 

Ar  i8()i  delades  det  förr 
mycket  stora  godset  i  fem  olika 
delar,  hvarfr)r  det  nuvarande 
Stensnäs  ej  är  synnerligen  stort. 
Det  omfattar  i  '/^  mantal,  hvaraf 
425  tunnland  ()ppen  åker,  och 
är  ett  taxerings\ärde  af  kronor 
176,000  satt  å  godset. 

J)å  grefve  Stackelherg  år 
1 906  afled,  gick  1  .ewenhauptar- 
nes  gamla  gård  i  'l  just  i  arf  till  hans  iinka 
grefvinnan  Cliarlotla  Willicliiiina  Mariana  (Lot- 
ten) Stackclberv,  fckld  Le\venhau])t,  jämte  de  tre 
barnen.  Ater  innehas  det  vackra  godset  således 
af  en  medlctu  af  den  iltt,  i  h\-ars  ä^ro  tlct  under 
mera  Tm  ett  sekel  fordom  \arit. 


må  salontren  (m  20 


.1  |)l;uicn). 


Därmed  hafva  Stensnäs  häf- 
der  blifvit  i  korthet  genom- 
gångna. Innan  vi  emellertid 
lämna  det  vackra  godset,  må- 
ste ett  par  märkliga  minnen, 
som  ligga  helt  nära  gården, 
omnämnas.  Blott  600  meter 
norr  om  corps  de  logiet  in- 
vid sjön  reser  sig  en  mycket 
brant  och  hög  skogig  bergs- 
knalle, otillgänglig  utom  frän 
en  sida.  Längst  uppe  på  höj- 
den befinner  sig  en  källa. 
Gamla,  förfallna  murrester 
(utan  murbruk)  i  tvänne  rader 
gifva  otvetydigt  vid  handen, 
att  berget  varit  tillhall  för  män- 
niskor i  forna  tider,  som  upp- 
kastat murarna  till  l)efästning 
mot  fientliga  anfall.  Det  an- 
tages  i  trakten,  att  platsen  är 
en  vikinga-  eller  sjöröfvare- 
if  friimmande  folk  tagna  skatter  haft 


borg,  d;ir 

en  siiker  upplagsplats. 

Blott  ett  par  hundra  meter  norr  om  denna 
bergs]  ))  nt  reser  sig  ett  annat  berg  med  de  ännu 
of()rst(')rda  stora  malmgångarna  och  hålen  efter 
en  f()r  länge  sedan  nedlagd  järngrufva. 


Stensnäs  scdt  från  stora  landsvägen. 


2  I 


STRÖMSBERG 


LJUNGARUM  SOCKEN,  TVETA  HÄRAD,  JÖNKÖPINGS  LÄN 
Af  ERIK  ÅKERHIELM 


Landskapet  omkring  Vätterns  södra  ände 
företer  i  mycket  en  ganska  egendomlig 
skapnad.  De  höga  bergåsar,  som  begränsa 
Vätterbäckenet  i  öster  och  väster,  fortsätta  söder- 
ut i  raka  linjer,  sedan  de  lämnat  sjön,  bildande 
mellan  sig  och  närmast  sjön  ett  sandigt  lågland. 
Af  en  söderifrån 

framspringande 
höjdplatå  delas  det- 
ta lågland  i  tvänne 
dalgångar.  Den 
östra  och  mindre 
sluter  Huskvarna- 
ån  och  Huskvarna 
köping  mellan  si- 
na väggar.  Jönkö- 
pings stad,  sjöar- 
na Munksjön  och 

Rocksjön  samt 
Strömsbergs  ägor 
rymmas  i  den  vä- 
stra och  större, 
som  genomflytes 
af  Tabergsån.  — 
Strömsbergs  corps 
de  logis  ligger  un- 
der nämnda  hcijdplatås  västra,  rätt  branta  slutt- 
ning och  invid  det  lilla  vattendrag,  som,  upprin- 
nande på  nämnda  höjdparti,  bildar  ett  fall  invid 
gården  för  att  sludigen  utfalla  i  den  sänka  lilla 
Rocksjön  ett  par  kilometer  bortom  gården. 
Vackert  reser  sig  den  pittoreska  hufvudbygg- 


Kntninarherreii 
Friherre  Fredrik  Jacob  von  Essen. 


nåden  i  en  kuperad  terräng  skuggad  af  gamla, 
ärevördiga  löfträd.  En  ståtlig  allé  förenar  corps 
de  logis  med  den  från  Jönköpings  östra  stadsdel 
kommande  allmänna  vägen.  Allén  löpersamman 
med  vägen  just  där  Ljungarums  lilla  kyrka  från 
sin  backe  dominerar  närmaste  omgifningar. 

Endast  4  km  lig- 
gergården från  sta- 
den, så  att  afsätt- 
ningen  för  landt- 
m  annaprodukter 
är  den  bästa  möj- 
liga. 

Ivuperade  åker- 
fält omgifva  huf- 
vudgården  på  alla 
sidor.  Ät  väster 
och  norr  begrän- 
sas dessa  snart 
nog  af  den  vackra 
furuskog,  som,  hö- 
rande till  godset, 
under  namn  af 
Ljungarumskogen 
sedan  årtionden 
tillbaka  är  en  efter- 
sökt tillflyktsort  för  stadens  invånare.  I  denna 
och  närmaste  skogsterräno-  har  Strömsbergfs  ärare 
friherre  von  Essen,  intresserad  djurvän  och  fram- 
stående jägare,  som  han  är,  låtit  utplantera 
fasaner. 

Själfva   hufvudbyggnaden,   hvars  hufvudsak- 


Frihcrrinnan  Anna  von  Essen, 
född  von  Essen. 


22 


STRÖMSBERG 


Hufvudbyggnaden  från  gårdsplanen. 


lig^a  (Icl  up])fördes  på  1 6oo-talet,  reser  sig-  med 
denna  del  cifvcr  en  rektanij^ulär  planform.  Den 
är  af  tni  i  två  våningar  och  reveterad  i  hvitt. 
I  )en  iildsta  delen  af  huset  har  goda  projjor- 
tioner  och  taket  iir  af  en  synnerligen  vacker 
resning.  Dess  (Kstra  sluttning  brvtes  af  små  tak- 
fcMister,  som  fr)r- 
liina  den  utmärk- 
ta takkonstruktio- 
nen en  gammal- 
dags, gedigen 
priigel. 

l  'ndcr  I  <S oo- 
talet har  en  tiil- 
l)\'ggnad  med 
tornliknande  bi- 
hang  uppf()rts  in- 
till norra  gafveln 
och  i  vinkel  med 
den  ("jstra  fasa- 
d(Mi  af  den  titlens 
still()satyp.  Sam- 
tidigt beröfvades 
den  gamla  bygg- 
ningens  västra  takslultnin 
ster.  1  dess  stiille  up 
fasaden  (den  nyare 

balustrad  af  tr;i  i  kreneleradt  murmotiv,  en  de- 
koration, som  det  är  sannt  —  ger  hela  bygg- 
ningen  sedd  från  väster  ett  joittore.skt,  fästnings- 
liknande  utseende  af  ganska  originell  verkan  och 


Flygeln. 


^  sina  tlekorativa  fön- 
)f()r(,les  lilngs  hela  väst- 
tillbvggnaden  inräknad)  en 


har  det  goda  med  sig,  att  tillbyggnaden  rätt 
väl  sammansmälter  med  den  äldre  stommen,  men 
som  likvisst  helt  och  hållet  f()rvanskat  den  gamla, 
allvarliga  stil,  som  den  äldre  byggnaden  ännu 
framvisar,  sedd  från  .sydost  (trädgårdssidan).  B)'gg- 
nadens  hörn  äro  förseddda  med  öfver  takkanten 

nående,  6-  eller 
8-kantiga  pelare. 
Bilderna  fram- 
häfva  detta  för- 
hållande ganska 
tydligt. 

\'id  gårdspla- 
nens sydsida  står 
en  fl}'gelb}'ggnad 
af  goda  propor- 
tioner med  vackra 
"•afvel-  och  fron- 
tespisornament. 

Man  inträder 
i  hufvudbyggna- 
dens  lilla  hall  ge- 
nom en  loggia, 
som  äfven  upp- 
bär balkongen.  Hallens  väggar  äro  beklädda 
med  målade  tapeter.  Det  är  af  fältens  form 
tydligt,  att  dessa  tapeter  icke  tillverkats  för  den 
plats  de  nu  pryda,  men  man  känner  icke  hvar- 
ifrån  de  kommit.  De  visa  partier  af  en  lummig 
park,  i  hvilken  jägare  till  häst  eller  fots  i  rococo- 
tidens  dräkter  med  spjut  och  svärd  jaga  hjortar 


'i 


SVENSKA  SLOrr  OCH  HERRESÄTEN 


.|ll<r 


Hiifvudbyggtiadeii  frän  sydost. 


och  vildsvin.  \'is.sa  delar  af  tapeten  om<^ifvas  af 
en  bård  i  tulpan-  och  rosenmönster,  å  andra 
delar  är  denna  bård  tydligen  af  utrymmesskäl 
bortskuren.  Detaljerna  i  tapeten  äro  ganska  väl 
utförda. 

Från  hallen  leder  en  ektrappa  i  vinkel  upp 
till  öfre  våningen.  Dess  räckvärk  är  ett  skulp- 
turarbete i  renässans  tydligen  af  rätt  hög  ålder. 

I  hufvudbyggnadens  nedre  våning  befinna  sig 
gästrummen,  »gröna  rummet»,  »röda  rummet  », 
trenne  salar  m.  fl.  rum.  De  flesta  af  rummen 
i  den  äldre  delen  af  huset  prydas  af  antika  kakel- 
ugnar, hvaraf  flere  äro  ganska  vackra.  »Gula 
salens»  enfärgade  tapeter  hafva  närmast  taket 
en  målad  fris  i  draperimönster. 

I  denna  våning  finnas  ett  flertal  hvidackerade 


13 

!^! 

x 

'       ■'■1  ' 

■i- 

/.           til-  ■■■  iL  ■  ^ 

i  i 

_Ll|i: 


I.  Sc7/r>!.  —  2.  O/rr  hall.  —  3.  Skr  i  fru  in  ccli  hiblioUk.  — 
4.  Kabinett. —  5.  Lilla  salongen.  —  6.  .Stora  salongen. 


möblemang,  de  flesta  i  god  empire  och  tillverkade 
enligt  uppgift  ä  Strömsberg  under  den  von  Stro- 
kirchska  tiden.  Härstädes  äro  äfven  köksdepar- 
tementet och  betjäningens  rum  belägna. 

T  öfre  våningen  hafva  vi  matsalen  med  en 


Nedre  hallen  med  målad  tapet. 


24 


5TRÖMSBERG 


synnerligen  väl  bibehållen  gyllenläderstapet  och 
med  ekpanel  i  gotik.  Gyllenlädrets  mönster 
(guld  å  mörkbrun  botten)  går  i  barock  (blad, 
frukter,  putti  och  ffiglar).  I  detta  rum  befinner 
sig  ett  gammalt 
skåp  med  glasdör- 
rar. Pjäsen  är  ett 
holländskt  arbete  i 
valnöt  med  inlägg- 
ningar i  ljusare  trä- 
slag i  rankmönster 
och  innehåller  en 
kollektion  kinesiskt 
och  indiskt  porslin. 

I  salongen  lägger 
man  märke  till  tvän- 
ne  porträtt  i  olja  af 
mycket  god  verkan. 
De  äro  hållna  i  lätta, 
ljusa  toner  och  i  syn- 
nerhet damporträt- 
tet förråder  genast 
mästarhanden.  Por- 
trätten visa  dragen 

af  lagmannen  Johan  von  Strokirch  och  hans 
hustru  Ciertrud  Christina  Hedercrantz.  Manspor- 
trättet är  signeradt  på  följande  sätt:  »Numcjuam 
visum  traditione  amicorum  nixus  MDCCCII, 
pinxit  C.  F.  von  Breda».  Damporträttet  bär  in- 
skriptionen »C.  F.  von  Breda  pinx.  1802». 

Härstädes  ser  man  äfven  ett  osigneradt  porträtt 
i  olja  af  Christoffer  Hedercrantz,  den  föregåendes 
fader,  född  i  7  i  i,  död  i  778,  ägare  af  Strömsberg. 


Matsalen  med  gyllenlädertapet  (nr 


Några  gipsafgjutningar,  medaljonger  af  G.  A.  A. 
von  Knorring  och  ett  par  andra  äro  icke  anmärk- 
ningsvärda. Man  ser  i  detta  rum  äfven  en  äldre, 
osignerad  tafla  öfver  Helsingborg  med  sundet, 

ett  par  kopparstick 
samt  några  silhuet- 
ter, målade  på  glas. 

I  denna  våning- 
befinner  sig  äfven 
friherre  von  Essens 
arbetsrum  och  bi- 
bliotek med  sin  anti- 
ka kakelugn  och  sitt 
egendomligt  kon- 
struerade tak  med 
midtpartiet  högre 
än  de  yttre  delarna. 
Bland  föremål  af  in- 
tresse bör  omnäm- 
nas en  gammal  soffa 
med  den  stoppade 
ryggen  klädd  med 
broderi  i  utomor- 
dentligt rikt  kine- 
siskt mönster.  Det  inre  kabinettet  är  möbleradt 
i  Karl  XIV  Johans  stil  med  föremål  från  hans  tid. 

Under  förra  hälften  af  1690-talet  inköpte  Jön- 
k(")pings  bekante  rike  borgmästare  Peder  Gud- 


a  planenj. 


Garnityr  i  kabinettet,  gafva  af  Carl  XIV  Johan  till  excellen- 
sen Brahes  grefvinna  (nr  4  a  planen). 


Detalj  från  salongen  (m  6  å  planen). 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


mundsson,  adlad  Strömberg,  Ljungarums  lilla  by 
och  uppbyggde  härstädes  åt  sig  en  sätesgård, 
som  han  efter  sitt  adliga  namn  kallade  Ströms- 
berg. Det  är  samma  corps  de  logis  som  ännu 
utgör  hufvuddelen  i  byggningen,  uppförd  under 
1  66o-talet.  Man  har  länge  trott,  att  den  märklige 

Peder  Gudmunds- 
son härstammade 
från  den  kurlän d- 
ska  ätten  Ström- 
berg, men  enligt 
hvad  nyare  forsk- 
ninoar*  oifva  vid 
handen  härstam- 
mar såväl  han  som 
hans  första  fru 
från  Jönköping. 
Denne  Peder,  som 
förtjänar  namnet 
Jönköpings  andre 
grundläggare,  äg- 
de en  hel  mängd 
gårdar  i  norraS må- 
land däribland  äl- 
ven Nydala  Klo- 
ster. 

Strömsberg  ärfdes  vid  Peders  död  år  1655 
af  mågen  Israel  Ridderhjelm,  generallöjtnant  och 
bekant  från  trettioåriga  kriget.  Han  ägde  äfven 
bland  andra  egendomar  Nydala  Kloster,  i  hvars 
kyrka  han  äfven  begrofs,  och  där 
de  kedjor,  hvarmed  han  hölls 
fången  hos  tartarerna  år  1659, 
förvaras. 

Strömsberg  öfvergick  såsom 
arf  till  sonen  Hans  Isaac  Ridder- 
hjelm, friherre  och  guvernör  i 
Wismar,  deltagare  i  den  tidens 
svenska  och  utländska  krig.  Han 
var  gift  med  Brita  Sofia  von  Giin- 
therberch.  Då  han  barnlös  afled 
1 709,  gick  fädernegodset  i  arf 
till  Anna  Margaretha  von  Giinther- 
berch,  svägerska  till  Hans  Isaac 
och  dessutom  Peder  Gudmunds- 
sons dotterdotter.  Hon  var  gift 
med  generalmajoren  i  hannover- 


Lagmannen  Johan  von  Strokirch. 
Oljemålning  af  C.  V.  von  Breda. 


Fru  Gertrud  Christina  von  Strokirch, 
född  Hedercrantz. 
Oljemålning  af  C.  F.  von  Breda. 


Som  förut  blifvit  nämndt,  finnes  en  gipsafgjut- 
ning  af  en  medaljong,  bröstbild  af  von  Knorring 
i  salongen.  Dessutom  finnes  bevarad  en  silhuett 
af  Gertrud  Tham. 

Von  Knorring  hade  ej  mindre  än  sexton  barn, 
af  hvilka  dottern  Gertrud  Antoinette  blef  gift 
med  öfverdirek- 
tören  Christoffer 
Hedman,  adlad 
Hedercrantz. 

Under  den  von 
Knorringska  regi- 
men blef  egendo- 
men betydligt  för- 
storad genom  in- 
köp af  en  del  kring- 
liggande hemman 
såsom  Skinners- 
dal,  Råslätt,  Bår- 
arp,  Pershult  samt 
en  del  af  Ekeberg. 

Nyodlingar  ge- 
nomfördes, och  en 

del  byggnader 
uppfördes  ågodset. 

Då  von  Knorring  afled  1766,  blef  Ströms- 
berg först  enkesäte  för  hans  fru  och  ärfdes 
vid  hennes  död  1773  (köptes  delvis)  af  mågen 
öfverdirektören  för  saltpetersjuderistaten  Christ- 
offer Hedercrantz,  född    171 1   och  död  1778. 

Intill  sin  år  1 799  inträffade 
död  bodde  enkan  kvar  å  godset. 
Detta  år  gick  det  emellertid  i  arf 
till  mågen,  lagmannen  Johan  von 
Strokirch.  von  Strokirch  var  en 
tid  t.  f.  landshöfding  i  Skaraborgs 
län.  Han  afled  redan  år  1 800  å 
Strömsberg,  hvarpå  Peder  Gud- 
mundssons gamla  sätesgård  öfver- 
togs  af  sonen  kammarherre  Johan 
Christoffer  von  Strokirch,  som  var 
i  ett  andra  gifte  förenad  med 
Ottiliana  Palmstierna.  Aret  efter 
modern  år  1827  gick  kammar- 
herren ur  tiden  lämnande  sätes- 
gården i  arf  till  sin  son  Johan 
Paul  Fredrik  Otto  von  Strokirch, 
född  1824.  Under  en  lång  följd 
af  år  skötte  hofmarskalken  von  Strokirch,  med 


Christoffer  Hedercrantz. 
Oljemålning. 

ansk  tjänst  Johan  Otto  von  Vic- 
ken,  deltagare  i  slaget  vid  Helsingborg  i  7  10.  Han 
afled  1750,  men  20  år  tidigare  redan  hade  han  intresse  och  skicklighet  sitt  fädernegods  i  Ljunga- 
sålt  Strömsberg  till  lagmannen  friherre  Jöran  An-  rum.  Den  gamle  hofmarskalken  afled  ogift  1903. 
ton  Albert  von  Knorring,  gift  med  Gertrud  Tham.  Strömsberg  inköptes  då  af  kammarherren  fri- 
T  -   ,  ,       •         .       ,  herre  Fredrik  Jacob  von  Essen,  gift  med  friher- 

Offentliggjorda  af  K.  ]?jorkman  i  Norra  Smalands  fornmmncs-        .  -r-i-     i      i  t- 

förenings  tidskrift.  onnan  Anna  Elisabeth  von  Essen. 


26 


TELEBORG 


VÄXJÖ  LANDSFÖRSAMLING,  KONGA  HÄRAD,  KRONOBERGS  LÄN 

Af  ERIK  ÄKERHIELM 


Smålands  enda 
nutidsslott, 
Teleborg,  lig- 
ger 3  kin  sydost 
om  Viixjö.  På  tre 
sidor  kringL;;irdas 
borgen  på  jämfcj- 
relsevis  nära  håll 
af  sjöar, Trum  men, 
Växjösjön  och  Sö- 
dra Bergundasjön, 
på  den  fjärde,  den 
södra,  höjer  sig 
terrängen  obruten 
af  vatten  upp  mot 
Telestads  b)'.  '  ' 
Pittoreskare  plats 
än  det  slottet  er- 
höll, då  det  på 
1 890-talet  uppför- 
des, kan  knappast 
tänkas.  Grefve 
Fredrik  Bonde  af 
Björnö  inköpte  vid 
denna  tid  af  herr 
G.  O.  Stenlund  den 
från  l^saias  Teg- 
nérs l)iskopstid  be- 
kanta naturskcHia 
egendomen  luf- 
van  och  lät  flytta 
dess  gamki  corps 


Tclcboi^s  slolL  söJra  fasiuicn. 
27 


de  logis  till  den 
så  kallade  ekbac- 
ken, där  det  nu 
tjänstgör  som  för- 
valtarebostad. 
Samtidigt  flytta- 
des, ombyggdes 
eller  renoverades 
samtliga  egendo- 
mens ekonomihus, 
och  byggdes  det 
nya  slottet.  Tele- 
borg  ter  sig  för  när- 
varande som  ett 
af  de  mäst  luxuöst 
bebyggda  herre- 
säten i  riket,  om 
det  också  till  yt- 
innehåll ingalunda 
kan  räknas  till  de 
större. 

För  att  komma 
till  slottet,  följer 
man  en  vacker 
granallé,  som  före- 
nar detta  med  den 

förbistrykande 
landsvägen  mellan 
\'äxjö  och  Dännin- 
gelanda — Täfvels- 
ås  socknar.  Vid 
<rranalléens  änd- 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


r  -   I 

Teleborgs  slott  från  nordost. 

punkt  passerar  man  ett  par  grindstugor  och 
når  snart  den  höjd,  där  Tegnérs  gamla  Tuf- 
van  hlg.  Här  reser  sig  på  vägens  vänstra 
sida  en  bautasten,  på  hvilken  läses  följande  in- 
skription : 

Ar  1900  restes  denna  sten  af  Grefve  Fredrik 
Bonde  af  Björnö  och  hans  maka  Anna  Bonde, 
född  Koskull,  till  åminnelse  af  Esaias  Tegnér, 
som  under  åren  182 5-- 182 7  bebodde  Tufvan, 
Téleborg  kallad. 

Sedan  man  passerat  en  magnifik  stallbyggnad 
på  höger- hand  och  ett  växthus  af  glas  och  hug- 
gen granit,  säkerligen  ett  af  de  gedignaste  i  sitt 
slag  i  landet,  reser  sig  med  ens  Teleborgs  slotts 
södra  gafvel  med  sin  kolossala  stentrappa  midt 
framför  åskådaren. 

Teleborg  uppfördes  som  nämndt  i  senare  hälf- 
ten af  iSgö-talet  efter  ritningar  af  arkitekterna 
Lindvall  och  Boklund  i  Malmö.  Palatset  är 
byggdt  på  en  klippig  udde,  som  i  nordlig  rikt- 


Växthuset. 


ning  skjuter  ut  i  sjön  Trummen,  icke  utan  tycke 
af  en  rhenborg.  Området  kring  tre  af  slottets 
sidor  är  utomordentligt  trångt,  och  på  sina  stäl- 
len stå  dess  murar  nära  nog  intill  klippbran- 
terna. 

Borgen  är  murad  af  tegel,  å  yttersidorna  be- 
klädd med  fyrkanthuggen  granit  med  yttersidorna 
i  rustika.  Granitens  färg  är  röd  och  grå,  och 
hvartannat  stenhvarf  består  af  smalare  kvader- 
stenar.  Häraf  hafva  murytorna  erhållit  en  skif- 
tande omväxling,  som  verkar  godt.  Byggnaden 
reser  sig  från  en  rektangulär  grundyta  med 
längdsidan  uppgående  till  ca  34  meter. 

Det  framvisar  en  smäcker  tysk  renässans. 
Från  rektangelns  nordvästra  hörn  höjer  sig  ett 
fyrkantigt  hufvudtorn,  i  dess  sydöstra  ett  större 
rundt  trapptorn  och  i  det  nordöstra  ett  mindre 
rundtorn,  medan  å  västra  fasadens  södra  del 
framspringer  en  med  polygonal  tornhätta  utru- 
stad risalit. 

Anmärkningsvärd  och  af  grandios  verkan  är 
den  väldiga  af  ett  femtiotal  trappsteg  bestående 
stentrappa,  som,  omhägnad  af  massiva  balustra- 
der och  prydd  med  statyer,  lejon  och  urnor  i 
brons,  leder  direkt  upp  från  den  lilla  sandade 


Stora  slottstrappan. 


gårdsplanen  till  andra  våningen.  Den  hvilar  på 
ett  stort  halfhvalf. 

Trappan  utmynnar  i  en  magnifik  altan,  hvar- 
ifrån  man  genom  stora  portalen  inkommer  i 
slottet.  Portalen  prydes  af  Bondeska  och  Koskull- 
ska vapnen  i  sten  relief. 

Karaktäristiskt  för  slottets  arkitektur  är  spets- 
gafvelmotivet  och  den  höga  resningen  i  all  orna- 
mentik.  Utan  några  inramningar  samla  sig  flere- 
städes  de  ofta  höga  och  smala  fönstren  i  grup- 
per om  två,  fyra,  ända  till  åtta,  hvarigenom  en 
liffull  och  elegant  omväxling  ernåtts.  Hörnen  å 


TELEJWRG 


väggar  och  torn  l)rytas  här  och  där  af  små 
hängtorn,  ofta  med  kulformiga  utsvällningar  som 
afskitning  uppåt  och  stöd  nedtill. 

Västfasaden  måste  i  arkitektoniskt  afseende  an- 
ses såsom  hufvudfasad.  Den  företer  en  sirHg  och 
ytterst  distinguerad  silhuett,  där  den,  såsom  bilden 
vill  visa,  höjer  sig  med  mycken  harmoni  ur 


hänförande  som  storartad  öfver  ett  landskap, 
som,  brutet  af  sjöarnas  ljusa  speglar,  förtonar  i 
den  skogsklädda,  blådisiga  terrängen.  Hufvud- 
tornets  ena  hörn  brytes  af  ett  litet  hängtorn, 
hvilket  täckes  af  en  kupolformig  hätta,  som  öfver- 
går  i  en  smäcker  spira. 

Likasom  den  stora  trappgafveln  så  prydes 


Teleborgs  slott  från  väster. 


granarnas  spetsverk.  Här  lägge  man  märke  till 
den  rymliga  arkaden  i  höjd  med  tredje  våningen 
samt  det  därunder  synliga  volutkrönta,  höga, 
rundbågiga  midtelfönstret,  äfvensom  det  poly- 
gonala,  af  konsoler  uppburna  utbvgget  under 
spetsgafveln. 

Utsikten  från  den  ofvanniitunda  arkaden  lika- 
som än   mera  från  hufvudtornets  altan  är  lika 


äf\en  västfasaden  af  ett  gafvelkrönt  utbygge. 
Det  branta  taket  brytes  af  små  lukarner  och 
triangelöppningar. 

Slottets  östfasad  med  ingång  till  nedre  vå- 
ningen är  icke  så  rikt  utrustadt  i  arkitektoniskt 
afseende  som  den  nu  beskrifna.  x\fven  här  åter- 
finnes ett  gafvelkrönt  parti. 

Slottets  nedre  våning  omfattar  tretton  rum 


29 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


TELEBORG 


Rökrummet. 


31 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


och  upptager  köksdepartementet 
jämte  rum  för  betjäningen.  I  andra 
våningen,  som  rymmer  nio  gemak, 
befinner  sig  paradvåningen.  Tredje 
våningen,  där  sofrummen  äro  till- 
finnandes, består  af  elfva  rum. 

Ehuru  det  magnifika  adelspalat- 
set vid  sjön  Trummen  i  Värend 
är  en  ny  tids  skapelse,  är  det  dock 
att  betrakta  som  corps  de  logis 
till  det  äldre  gods,  som  fordom 
bar  namnet  Tufvan,  och  i  hvilket 
Tegnérs  gamla  hus  var  medel- 
punkten. Denna  egendoms  häfder 
måste  därför  härstädes  beröras. 

Tufvan  som  landtegendom  ut- 
breder sin  ägovidd  mellan  Trum- 
men och  södra  Bergundasjön.  Det 
omfattar  Vi  '""^tl  Telestad  Månsagård,  mtl  d:o 
Persgård,  Vi  md  Barkegård,  V2  rntl  Postgård,  •'/,,., 
mtl  Ostregård,  'Vt  mtl  Skräddaregård  och  i  mtl 
Bondegård  eller  tillsammans  3''/i^  mtl.  Det  upp- 
visar 234,48  har  odlad  jord  och  394,8-^  har  skog. 


Grcfvc  Fredlik  Bonde. 


Egendomen  har  icke  gamla 
anor.  Den  anlades  1 8 1 9  af  garf- 
varen  Björklund  i  Växjö,  hvilken 
äfven  uppbyggde  Tufvans  gamla, 
numera  flyttade  hufvudbyggnad. 
Innan  biskopinnan  Mörner  afflyt- 
tade  från  biskopsgården  Ostrabo 
intill  Växjö,  bodde  som  nämnts 
biskop  Esaias  Tegnér  härstädes 
åren  1825  —  27. 

Vid  förra  århundradets  midt  in- 
nehades Tufvan  af  en  herr  Aspe- 
lin,  som  lät  uppföra  de  goda 
stenladugårdar,  som  tillhöra  god- 
set. Senare  har  gården  ägts  af 
J.  Claesson,  C.  Hullegaard  och 
P.  Stenlund,  af  hvilken  sistnämn- 
de grefve  Fredrik  Bonde  inköpte 
"ården  för  att  helt  och  hållet  omg-estalta  den- 
samma. 

Efter  grefve  Bondes  nyligen  inträffade  från- 
fälle  innehas  Teleborg  af  hans  änka  grefvinnan 
Anna  Bonde,  född  Koskull. 


Väfd  tapet  i  matsalen. 


32 


ENGAHOLM 

ARINGSÅS  SOCKEN,  ALLBO  HÄRAD,  KRONOBERGS  LÄN 
Af  ERIK  ÅKERHIELM 


I hjärtat  af  Smålands  folkland  \';irend,  knappt 
två  mil  från  Växjö  stad  och  invid  den  långa 
sjön  Salen  liLjL^cr  ett  af  Kronobergs  liins  str)r- 
sta  herresäten,   Koskullska  ättens  fideikommiss 
]{nL;aholm. 

Kommer  man  från  Alfvesta  munieipalsam- 
hälle,  har  man 
knappt  I  kilome- 
ters rund  t  om- 
kring' Salens  norra 
ände  och  f()rl)i  A- 
rin_L;sås  lilla  k\rka 
fram  till  hufvud- 
<^ården.  Lummigt 
och  vackert  ligger 
den  å  en  udde  i 
sj<)n.  Man  passerar 
efter  hand  en  hel 
mängd  byggn  ader, 

statbyggnader, 
ko  ntorsbyggnadcr 
m.fl.,  och  en  väldig 
ladugård  af  grå- 
sten drager  upp- 
märksamheten till 
sig.     I  )å  man  till 

sist  når  gårdens  hufvudl))-ggnad,  blir  man  för- 
vånad öfver  dess  anspråkslöshet.  Det  oansenliga 
lilla  huset  utan  alla  arkitektoniska  prydnader  gör 
i  intet  afseende  intryck  att  vara  det  stora 
godsets  medelpunkt.  Gården  prydes  af  vackert 
klippta  häckar,  mellan  hvilka  inkörsvägen  löper. 


Friherre  Anders  Ivar  Brand  Koskull. 


Byggnaden  är  af  trä  i  tvänne  våningar  och 
dess  grunddimensioner  uppgå  endast  till  om- 
kring I  <S  X  I  o  m.  A  den  norra  fasaden  ser  man 
en  utbyggnad,  som  innesluter  en  glastäckt  veranda 
och  balkong.  Midt  emot  corps  de  logis  står 
ett  äldre  hus,  som  begagnas  till  växthus. 

Ute  på  udden  i 
sjön  Salen  ligger 
en  vacker  park, 
och  där  skugga 
sjamla  lummira 
löfträd  gångar  och 
sittplatser.  Från 
dess  yttersta  del 
ser  man  ut  öfver 
sjön  och  det  på 
andra  sidan  lig- 
gande Alfvesta. 

Hufvudbyggna- 
dens  inre  erbjuder 
intet  anmärknings- 
värdt.  Rummen 
äro  små.  Nedre 
våningen  rymmer 
friherre  Koskulls 
arbetsrum,  ett  ka- 
binett och  en  salong,  den  öfre  matsal,  sofrum, 
barnkammare  och  köksafdelning. 

Bland  föremål  af  lokalt  eller  kulturhistoriskt 
intresse  bör  nämnas  en  samling  porträtt  i  olja 
af  forna  innehafvare  af  Engaholm  jämte  deras 
fruar.   iMan  lägge  märke  till  ett  porträtt  af  näst 


Friherrinnan  Signe  Koskull, 
född  Aschan. 


Siii;ilaiui.  H 


33 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Målningen 
Nordenberg-, 


kavalleri,  född 
dessa  konterfej 


föregående  fideikommissarien,  fader  till  nuvaran- 
de innehafvaren,  friherre  Anders  Magnus  Koskull. 

är  försedd  med  signering:  »Bengt 
efter  porträtt.»  Af  öfriga  konterfej 
kunna  nämnas 
ett  osigneradt 
af  generallöjt- 
nanten friher- 
re Anders 
Koskull,  född 

1677,  död 
I  746,  deltaga- 
re i  slaget  vid 
Narva  m.  fl. 
fäktningar,  ett 
som  visar  dra- 
gen af  hans 
gemål  i  tredje 
giftet  Marian- 
ne Taube  af 
Odenkat,  död 
I  749,  samt  ett 
annat  af  fri- 
herre Anders 
(lustaf  Kos- 
kull, ryttmästare  vid  Smålands 
1727  och  död  1766.  Afven 
sakna  antydan  om  målaren. 

En  samling 
miniatyrpor- 
trätt finnes  äf- 
ven  å  Enga- 
holm,  bland 
hvilka  kunna 
nämnas  bil- 
derna af  den 
vackra  hoffrö- 
ken  Marianne 
Koskull,  född 
I  765,  sedan  i 
äktenskap  för- 
enad med  kap- 
tenen grefve 
Claes  Axel  Le- 
wenhaupt,  af 
öfversten  fri- 
herre Claes 
Ulric  Koskull, 
född  I  792,  af 

öfverstelöjt- 
nanten  friher- 
re Carl  Gustaf  Koskull,  född  1782,  död  1846 
samt  af  tvänne  gemåler  till  excellensen  grefve 
Magnus  Fredrik  Brahe,  i  första  giftet  Ulrika 
Catharina  Koskull,  dckl  i8os,  och  i  andra  gif- 


Corps  de  logis  från  gårdssidan. 


Corps  de  logis  från  trädgårdssidan 


tet  den  förras  brorsdotter  Aurora  Wilhelmina 
Koskull,  född  1778,  död  1852.  Det  sista  arbe- 
tet representerar  Jakob  Axel  Gillbergs  miniatyr- 
måleri och  är  signeradt  jämte  årtalet  1802. 

Engaholm  är 
en  af  länets 
största  ägen- 
domar  med  ett 
ägoområde, 
som  ligger 
kringspridt  öf- 
ver  icke  min- 
dre än  sju 
socknar  och 

utgör  om- 
kring 6,550 
har  på  28 
mantal  samt 
är  taxeradt  till 
982,000  kro- 
nor. 

Personligen 
äger  friherre 
Koskull  dess- 
utom ett  par 

mindre  gårdar  och  på  en  af  dessa  är  Alfvesta 
delvis  byggdt.   Godset  äger  en  ganska  ansenlig 
skogsareal.   Hufvudgården  föder  ett  1 00-tal  kre- 
atur af  ayrshi- 

rekorsning 
och  åOhs  samt 
Alfvestagår- 
darna  kom- 
mer ett  sjut- 
tiotal. Vid  Ohs 
ligger  ett  elek- 
tricitetsverk, 
som  tillhör 
godset. 

Engaholm 
som  en  pos- 
session betrak- 
tadt  är  icke 
gammalt.  Det 

bildades  så 
sent  som  år 
1746  af  säte- 
rierna Enga 
och  Spånings- 
landa  i  A- 
ringsås  jämte 
Lyngsåsa  i  Hjortsberga  socken.  Hundra  år 
dessförinnan  finna  vi,  att  Enga  tillhörde  riks- 
rådet Schering  Rosenhane.  Af  hans  många 
barn  ärfde  den  äldsta  Axel  Enga  säteri.  Fri- 


34 


ENGAHOLM 


herre  Axel  Rosenhane  var  landshöfding  i  Fin- 
land, där  han  också  1694  slutade  sina  dagar. 
Senare  har  modergodset  Enga  öfvergått  till  ge- 
neralen friherre  Mårten  Cronstjerna,  bekant  kri- 
gare. Ar  1746  inköpte  emellertid 
landshöfdingen  friherre  Anders 
Koskull  Enga  och  sammanslog 
detta  med  de  af  honom  förut 
förvärfvadc  Spåningslanda  och 
Lyngsåsa  till  dt  säteri,  som  gafs 
namnet  Engaholm. 

Landsh()fdingen  friherre  bin- 
ders Koskull,  samlaren  och  stifta- 
ren af  fid(Mkommisset  Engaholm, 
var  en  tapper  krigare,  lian  är 
dessutom  känd  som  den  ena  af 
grundläggarne  af  Kosta  glasbruk, 
hvars  namns  fcirsta  stafvelse  bil- 
dats af  namnet  Koskull,  andra 
stafvelsen  -sta  ;lr  hämtad  t  af  Stai^l 
von  Ilolstein. 

Under  sitt  lifs  sista  år  i  716  stiftatlc  han  Enga- 
holms  fideikommiss  f()r  sin  måg  ryttmästaren 
friherre  Anders  G  usla  I  Koskull.  Denne  af  led 
år  I  766,  och  iildstc  sonen  Ollo  Audrrs  Koskull 


Friherre  Anders  Mai^niis  Koskull 


dog  Ogift  1829.  Yngsta  brodern  K'arl  Gicstaf 
Koskull  inskref  då  sitt  namn  i  ägarelängden 
med  fideikommissbrefvets  rätt.  Han  var  öfver- 
stelöjtnant  och  deltagare  i  181 3 — 14  års  krig. 
Dog  1846. 

Äldste  sonen  till  Karl  Gustaf 
Anders  Magnus  Koskull  öfvertog 
godset.  Det  är  från  hans  tid, 
som  flere  af  de  ståtliga  ekonomi- 
byggnader härleda  sig,  hvilka 
man  nu  beundrar  under  en  van- 
dring omkring  gården.  Det  är 
också  under  hans  tid,  som  te- 
garna befriades  från  de  sten- 
massor, som  tyvärr  i  alltför  hög 
grad  utmärka  Smålands  åkrar. 
Likaledes  verkställdes  flere  skogs- 
planteringar. Utom  corps  de 
logis,  växthuset  och  några  stat- 
byggnader räkna  alla  byggnader 
vid  hufvudgården  sitt  upphof  från 
den  tid  kammarherre  Anders  Magnus  Koskull 
fc)rde  spiran  på  stamgodset  vid  Salen.  Afven 
sockenkyrkan,  som  flere  af  de  föregående  her- 
rarna till  ]{ngaholm  riktat  och  prydt,  ihågkoms 


•fl 


Lands  hö fd  in^cn 
Friherre  Anders  Koskull. 


Marianne  Taube. 
G.  m.  Landsluifdiiificii  l-iilK-rre  Anders 
Koslaill. 


Ryttmästaren 
Friherre  Anders  Gustaf  Koskull. 


öfvertog  fideikommisset.  Han  nämncs  hofjunkarc. 
Af  Otto  Anders'  tre  söner  i  sitt  äktenskap  med 
Amalia  P)eata  Silfversparre  blef  hvar  och  en  i 
tur  och  ordning  innehafvare  af  fädernegodset 
vid  Salen.  1787  öfvertogs  det  sålunda  af  fri- 
herre Ande/s  Koskull,  öfverstelc)jtnant  och  öfver- 
adjutant  hos  Karl  XIII,  död  ogift  1820.  Bro- 
dern (leorg  Adolf  Koskull,  landshöfding  i  Norr- 
botten,  bief   då    fideikommissaric.    i\fven  han 


af  denne,  och  en  byggnadsfond,  nu  uppgående 
till  omkring  tiotusen  kronor,  är  hans  skapelse. 

Gift  med  Vendela  Amanda  Herrström  slutade 
friherre  Koskull  sina  dagar  år  1883  och  efter- 
träddes på  släktgodset  af  sonen  friherre  Anders 
Ivar  Brand  Koskull,  som,  född  1872  och  allt- 
sedan år  1905  i  äktenskap  förenad  med  Anna 
Karin  Signe  Elisabeth  Aschan,  är 
nuvarande  innehafvare. 


LIDHEM 


VÄCKELSÅNG  SOCKEN,  KONGA  HÄRAD,  KRONOBERGS  LÄN 

Af  ERIK  ÅKERHIELM 


T 


hen  4.  julii  (i  542)  fångade  Niels  Dacke  och 
hans  Partij  een  Adelsman  Måns  Peder- 
son  til  Liem  medh  een  annan,  som  heet 
Måns  Holm,  uthi  een  Kyrkia  i  Kongehäredh 
uthi  Weckelsongs  Sokn,  och  strax  gaff  Måns 
Holm  sigh  til  Niels  Dacke  och  bleeff  hans 
Skriffuare.»  Det 
är  i  sitt  arbete 
»Konung  Gustaf f 
then  Förstes  Hi- 
storia», tryckt  år 
1622,  som  Erik 
Jöransson  Tegel, 
son  till  den  be- 
kante Göran  Pers- 
son, omnämner 
denna  episod  från 
det  stora  småländ- 
ska upprorets  da- 
gar. Han  förtäljer 
vidare,  att  då  Måns 
Pederson  gick  ut 
ur  kyrkan,  så  ville 
Dacke  genast  ned- 
skjuta honom  trots 
lejden,  men  då  kastade  sig  Dackes  egen  höf- 
vidsman,  »lille  Jösse»  kallad,  som  var  känd  för 
sin  rättrådighet,  emellan  och  hotade  Dacke  med 
samma  död,  om  han  bröt  sitt  ord.  Därigenom 
räddades  Liems  ägare  till  lifvet.  Med  Liem 
menas  Lidhems  gård,  och  Weckelsong  skrifves 
i  våra  dagar  Väckelsång. 


Friherrinnan  Mina  Taube  af  Odenkat, 
född  Fleetwood. 


Ett  par  kilometer  från  den  stora  sjön  Asnens 
östra  strand  helt  nära  Lidhemsjön  ligger  det 
Taubeska  herresätet  i  ett  landskap,  som  kom- 
mer främlingen  att  tro,  att  han  alls  icke  be- 
finner sig  inom  Smålands  gränser.  Stora  öppna 
åkerfält,  jämna  som  ett  golf  och  stenfria,  utbreda 

sina  vidder  öster 
om  Lidhemsjön 
visande  en  land- 
skapsfysionomi 
mera  liknande 
Skåne  än  Krono- 
bergs län.  Själfva 
gården  ligger  in- 
bäddad i  väldiga 
löfträd,  och  den 
park  med  ett  yt- 
innehåll af  2  har, 
som  väster  om 
corps  de  logis 
förnöjer  ögat,  är 
välskött.  En  om- 
kring två  kilo- 
meter lång  allé 
går  från  gårds- 
planen i  östlig  riktning  linjerakt  fram  till  stora 
landsvägen  från  Växjö  till  Ronneby  och  skåres 
några  hundra  meter  från  gården  af  Växjö — Tings- 
ryd — Ronneby  järnvägs  spår.  Denna  järnväg  har 
stationen  Snappahem  liggande  inom  godsets  om- 
råde blott  en  kilometer  norr  om  åbyggnaderna. 
Den  jämna  terrängen  ger  vid  handen,  att  en 


Friherre  Bernhard  Taube  af  Odenkat. 


36 


LIDJIEM 


stor  del  af  trakten  fordomtima  stått  under  vat- 
ten, ehuru  densamma  såväl  genom  markens  geo- 
logiska höjning  som  genom  konstgjorda  medel 
blifvit  torrlagd.  Också  är  det  icke  mera  än 
omkring  trettio  år  sedan  stora  områden  norr 
och  öster  om  stationen  genom  invallningar  och 
pumpverk  blifvit  förvandlade  från  sumpmarker, 
där  endast  starren  och  sämre  gräsarter  froda- 
des, till  fruktbara  åkerfält. 

i,idhems  herresätes  hufvudbyggnad,  som  be- 
gränsar den  rabattprydda  g-årdsplanens  västra 
sida,  företer  i  arkitektoniskt  afseende  intet  af 
särskildt  intresse.  Den  hvitmcnade,  två  vånin- 
gar h()ga,  ganska  ansenliga  träbyggnaden  har 
å  gårdsfasaden  (;tt  antikiserande  gafvelkrönt 
midtparti  i  tre  våningar,  hvilket  dock  knappast 
riitt  harmonie- 
rar med  bygg- 
naden i  ()frigt, 

tillkommet 
som  det  ock- 
så är,  f(jrst  år 
I  84  (j  efter  rit- 
ning af  arki- 
tekten Ankar- 
svärd. .Stilful- 
lare och  ge- 
dignare svnes 
trädgardsfasa- 
den  vara,  h vil- 
ken, såsom  ju 
också  bilden 
visar,  företer 
ett  stycke  ka- 
rakteristisk 
svensk  herr- 
gårdsstil från 

1800-talets  barndom  eller  i  700-talets  slut.  Med 
sitt  linj(>trygga  brutna  tak  och  sina  sträfpelare, 
som  indela  väggen  i  s(\\  af  fönster  up|)lifvade, 
släta  fält  j^ör  byggningen  från  denna  sida  sedd 
ett  gediget  och  f()rnämligt  intryck.  iA'jr  icke 
länge  sedan  fanns  å  hufvudfasadens  midt  en 
veranda  uppförd  187;^,  hvilken  dock  till  fromma 
fr)r  stilen  blifxit  borttagen. 

l>yggnaden  är  uppförd  under  l\r)hlerska  tiden 
och  blef,  enligt  hvad  en  gammal  inskription  å  en 
g-lasruta  tydligen  gifver  vid  handen,  färdig  den  14 
maj  I  798.  Ciårdsplanens  norra  och  södra  sidor  be- 
grilnsas  af  t\'änne  nyare  oreveterade  flygelbygg- 
nader af  trä  ui>pförda  1863—67,  hvilka  på  grund 
af  sin  anmärkningsvärda  storlek  och  hemtrefliga 
uts(>ende  väl  kunde  vara  ett  par  herrgårdsbygg- 
nader för  sig.  D(Mi  pittoreska,  villaliknande  norra 
flygeln  är  omslingrad  af  \ackra  vildvinsrankor. 


Hulfiiähyggnadcn  från  gai dssiJun. 


Hufvudbyggnadens  inre  dekorering  företer 
intet  anmärkningsvärdt.  De  rymliga  rummen 
äro  hållna  i  samma  enkla  herrgårdsstil,  som 
man  är  van  att  finna  i  provinsen.  Ett  par 
antika,  mycket  stora  Mariebergskakelugnar  böra 
dock  särskildt  uppmärksammas.  De  äro  med 
största  sannolikhet  tillkomna  samtidigt  med  huset. 
\  aggdekoreringen  i  matsalen  är  anmärknings- 
värd nog,  delvis  i  upphöjdt  mönster  härstam- 
mande från  1855. 

Af  konstföremål  som  man  ser  i  det  Taul)eska 
herresätet  i  Väckelsång,  böra  omnämnas  ett  par 
osignerade  porträtt  i  olja  af  brukspatron  Gustaf 
Wittfoth  och  hans  maka  Kristina  Wittfoth,  född 
Brand  t.  Porträtten  äro  infattade  i  synnerligen 
stådiga  originalramar  i  oval  form,  öfverst  prydda 

af  korslagda, 

brinnande 
facklor,  hvete- 
ax  och  eklöf 
samt  krönta 
af  W^ittfoths 
oadliga  vapen, 
en  afhu2:2:en 
fot  på  en  oval 
refflad  sköld, 
allt  i  rikt  för- 
gylld skulp- 
tur. A  bruks- 
patronens ram 
ser  man  dess- 
utom vasaor- 
dens insignier 
och  band. 
Dessutom  ser 
man  ett  osig- 
neradt  konter- 
fej af  nuxarande  godsägarens  morfars  mor  Hed- 
vig Katarina  Wittfoth,  dotter  till  ofvannämnda 
])ersoner.  Afvenledcs  finnes  ett  porträtt,  som  visar 
dragen  af  fru  Brandt,  moder  till  Gustaf  Witt- 
foth s  maka. 

lådhem  äger  äfven  ett  bibliotek,  hufvudsak- 
ligen  omfattande  statsveten.skap,  historia  och 
främmande  författare.  Bland  dess  böcker  bör  sär- 
skildt anmärkas  den  i  början  af  denna  skildring 
åberopade  år  1622  utgifna  (lustaf  I:s  historia 
af  iu-ik  Jöransson  Tegel.  Godsägaren  friherre 
Bernhard  Taube,  som  är  stor  bokvän  och  sam- 
lare, har  sina  hufvudsakliga  samlingar  i  sitt 
hem  i  hufvudstaden. 

Herresätet  är  taxeradt  till  260,700  kr.,  om- 
fattar 7  Vi  mantal  och  äger  en  totalareal  af  1,666 
har.  Tillgången  på  skog  är  riklig.  Anmärknings- 
värdt för  trakten  är  ett  rent,  slutet,  40-årigt 


i7 


5"  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


bokbestånd  om  i  5  hars  yta,  den  sista  återstoden 
af  den  väldiga  bokskog,  som  under  1600-talet 
utbredde  sig  öfver  hela  trakten  öster  om  Asnen. 
Alg-  och  rådjursstammen  är  god.  Under  senare 
år  har  genom  utbyten  och  köp  godsets  ägor 
bragts  till  en  vacker  sammanhängande  figur. 

Lidhems  häfder*  gå  långt  tillbaka  i  tiden. 
Under  14-  och  1 500-talen  skrefs  namnet  på 
gården  än  Lina,  än  åter  Line,  eller  Liem.  På 
16-  och  1 700-talen  användes  mest  Line  hof- 
gård,  hvilket  namn  ännu  står  i  jordaboken.  I 
senare  tid  har  nanmet  Lidhem  allt  mera  kom- 
mit i  bruk. 

Enligt  Styffe  skall  väpnaren  Gisc  Bengtsson 
år  1427  varit 
ägare  af  Line, 
och  är  han  då 
godsets  äldste 
kände  ägare, 
lifter  honom 
innehades  går- 
den år  1474 
af  riddaren 
Ficke  Giisfa/s- 
son,  son  af 
lagmannen  i 
Tiohärad  rid- 
daren Gustaf 

Laurensson, 
hvilken  troli- 
gen också  bod- 
de   på  ägen- 
domen. 

Redan  tre 
år  därefter  in- 
nehades går- 


äro  de  historiska  förhållandena  i  hvad  de  röra 
Lina  gård  ganska  dunkla.  Under  Dackefejden 
bodd  Måns  Persson  (Stierna)  därstädes  och 
ehuru  han  veterligen  aldrig  skrifver  sig  till  går- 
den måste  det  dock  på  grund  af  Gustaf  I:s 
bref  (se  Gustaf  I:s  registratur)  antagas  att  han 
varit  den  gamla  gårdens  ägare. 

Senare  befinnes  ryttmästaren  Botvid  Larsson 
Anckar  vara  ägare  till  ett  hemman  i  Lina. 

Då  Line  ända  till  Roskildefreden  var  beläget 
i  en  gränssocken  till  Danmark  är  det  ej  att 
undra  på  att  en  bosättning  därstädes  för  längre 
tid  skulle  på  grund  af  de  osäkra  politiska  för- 
hållandena vara  vanskligt  nog.  Däraf  kommer 
det  sig  utan  tvifvel,  att  man  känner  så  få  där 

bosatte  ägare, 
men  däremot 
befinnas  rika 
frälsemän  i 
öfra  Sverige 
äga  större  el- 
ler mindre  de- 
lar däraf.  Så 
t.  ex.  ägdes 
1616  (enligt 
ett  bref  i  Riks- 
arkivet) den 
större  hälften 
af  Line  af  rytt- 
mästaren Bot- 
vid Larsson 
d.  \.  Anckar, 
medan  den 

återstående 
mindre  hälften 
af  byn  var  de- 
lad i  fyra  lika 

den  emellertid  af  Arvid  Kuntsson  Store,  som    lotter  mellan  Axel  och  Gabriel  Benotsson  Oxen- 
148 1  kallas  lagman  i  Tiohärad  och  1483  riks-    stierna  samt  tvenne  af  släkten  Rvning. 
råd.    Han  var  gift  med  Anna  Göstafsdotter,        Botvid  Larsson  Anckar  var  gift  med  Beata 
dotter  af  herr  Göstaf  Olofsson  till  Tofta  af  gamla    Knutsdotter  Hård  och  slöt  själf  sin  ätt  på  man- 
.Stenbockåtten.  sidan.    Möjligen  genom  arf  har  gården  sedan 

Ar  1528  och  1534  står  välbördig  man  Göstaf  öfvergått  till  deras  dotter  Carin  gift  med  rytt- 
Arvidsson   såsom  äa-are.    Han  är  upptagen  i    mästaren  Jöns  Roscnbielke. 


Hufvudbyggnaden  från  trädgårdssidan. 


rusttjänstlängden  i  Konung  Gustaf  I:s  registratur, 
och  i  samma  urkund  heter  det  år  1533:  »Item 
skrefs  Gustaf  Olsson  till,  att  vår  n.(ådige)  herre 
är  till  fretts  mett,  att  han  må  kennas  vidt  den 
Göstaf  Arvidssons  gods,  dog  så  att  Måns  Pers- 
son får  the  penninga,  som  han  honom  pliktig 
är.» 

Under  de  närmaste  hundra  åren  eller  mera 

*  Lidhems  hittills  tämligen  okända  historia  och  ägarelängd  är 
framställd  med  stöd  af  bl.  a.  ofvanberörda  Gustaf  I:s  registratur,  och 
utdrag  ur  taxcringslängder  f.  o.  m.  år  1744  t.  o.  m.  1830  under 
välvillig  medverkan  af  n.  v.  ägaren  frih.  Bernh.  Taube  m.  fl. 


Säkert  är  emellertid,  att  Lidhem  enligt  1686 
års  jordabok  samt  1661,  1676  och  1682  års 
domböcker  ägdes  af  deras  son  kaptenen  Knut 
Jönsson  Roscnbielke,  som  skrifver  sig  till  »Line- 
Hofgård»,  hvilken  enligt  Anreps  ättartaflor  »han 
ärfde  efter  sin  moders  farmoder  Anna  Arvids- 
dotter, som  förde  en  båt  i  vapnet.» 

Knut  Roscnbielke  dog  å  sin  sätesgård  år 
1694  och  ligger  begrafven  i  Väckelsångs  kyrka, 
där  änkan  lät  uppsätta  hans  vapen. 

Från  hans  tid  finnes  ännu  en  karta  med  be- 


LIDHEM 


skrifnin.L,r  öfver  äjTendomen  af  1685.  Denna  dog  han  i  Karlshamn  1751  och  fick  sitt  sista 
upplyser,  att  gården  bestod  af  tre  hemman  och    hvilorum  i  Jäts  gamla  kyrka,  där  hans  vapen 


var  ^A'äli)yggd». 


Efter  honom  öfvertogs  Lidhem  af  änkan  Afag- 


uppsattes. 

Med   sin   andra   fru   Anna   Margareta  von 


Fru  Kristina  Wittfoth, 
född  Brandt. 

Dobrokovvsky  hade  han  bland  andra  barn  sonen 
Alls  Boijc  af  Gennäs,  hvilken  troligen  genom 


Brukspatron  Gustaf  Wittfoth. 

dalena  Rosenbielke  född  Gyllensparre,  död  171  7. 
1  )eras  son  sederniere  kaptenen  vid  Kronobergs 
regemente  /V//'  Rosenbielke,  futld  på  Line  Hof-    arf  kom  i  besittning  af  Lidhem.    I  taxeringsläng 
gård  166  I,  öfvertog  sedan  fädernegården.   Pehr,    den  står  han  angifven  som  ägare  1750 — 1752 
som  äfven  inn(>had(^  Thorsjr)  i  '{"horsås  socken     Aret  1749 
var  gift  två  gång{>r  nämligen   1:0  med  Maria 
( ".N  llenstinL:     och  2:0 


står  hans  svåger  fänriken  N.  D. 


Bergman  som 


med  Dorolhca  Christina 
Stråle  af  h!kna.  1  lans 
dödsår  är  i  738. 

Ovisst  är,  hvilket  år 
iigendomen  öfvergick 
till  öfvcrsten  Christer 
Boije  af  Gennäs,  som 
tillika  var  ilqare  af  1  lelg- 
åkra  och  kålabo  i  sam- 


ma lan. 


kmligt  taxe 


r i n gsh a n d  1  i n ga r n a  inne- 
hade han  den  ;ltmin- 
stone  åren  i  745 —  i  748. 
I  "roligt  är,  att  den  ge- 
nom k()p  kom  till  honom 
sannolikt  redan  före 
1  74  2.     I'''ödd  år  1678 


brukare».  Från  sin  fru,  född 
von  Köhler,  lät  han 
skilja  sig  och  efterläm- 
nade inga  bröstarfvin- 
gar  vid  sitt  1783  in- 
träffade frånfälle. 

Ar  1753  har  gården 
tillfallit  majoren  Voll- 
niar  Johan  Sii/ver- 
sfarre,  som  innehade 
den  i  tjugu  år  och  läm- 
nade den  1773  vid  sin 
död  i  arf  åt  sin  ende 
son  med  Eva  Catharina 
von  Heinen  sedermera 
hofjägmästaren*  PeJir 
Volmar  Silfversparre, 


*  Taxeringslistan  kallar  honum 
öfveijägmästarc. 


Sl^ÉNSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


gift  med  Ulrika  von  Otter.  Han  ägde  gården 
enligt  taxeringslängden  till  1 790,  då  han  för- 
sålde densamma  till  friherre  SaIo///o?i  C/i rist- 
offer  von  Kölder,  född  1742  och  död  18 14, 
landshöfding  i  Blekinge.  Han  hitflyttade  jämte 
sin  familj  (han  var  gift  med  Henrica  Birgitta 
Wachtmeister)  år  178g,  då  han  tog  afsked  från 
landshöfdingsämbetet.  Nu  vidtog  ett  rastlöst 
förbättrings-  och  nydaningsarbete  på  det  åldriga 
godset  i  Väckelsång.  Corps  de  logis  nybygg- 
des likaså  de  flesta  af  ekonomihusen  ä  gärden, 
den  långa  alléen  anlades,  och  de  högre  belägna 
åkrarna  stenbrötos  och  odlades.  Efter  landshöf- 
dingens  död  behöll  änkan  godset  till  sitt  år 
1 8 19  inträffade  frånfälle. 

Aren  1 8 1  2  och  1 8 1 4  firades  bröllop  på  IJd- 
hem,  då  döttrarna  Ulrika  och  Christina  i  äkten- 
skap förenades  med  hvar  sin  af  två  bröder 
nämligen  majoren  folian  Reinfiold  Qveckfelt  och 
kaptenen  Ai/giisf  U^illielui  Oz'ec/cfeIf.  Dessa  öfver- 
togo  år  1819  egendomen  och  sålde  den  sex  år 
därefter  till  svågern,  kaptenen  friherre  SaIo///oii 


7'on  Köhier,  som  dock  redan  följande  år  öfver- 
lät  den  till  ett  bolag  bestående  af  häradshöf- 
ding  Grill,  häradsskrifvare  Wendell  och  f.  bruks- 
patron Husberg. 

Ar  1850  såldes  godset  exekutivt  till  kaptenen 
friherre  Otto  Wilhelm  von  Rosen,  hvilken  likväl 
före  årets  utgång  transporterade  köpet  på  bruks- 
patronen Carl  Henrik  Barchaeus  på  Orrefors  i 
samma  län.    Han  dog  1836. 

Då  ärfdes  egendomen  af  hans  dotter  och 
måg  majoren  friherre  Carl  Ercdrik  Evert  Taube 
af  Odeiikat,  och  kom  sålunda  det  gamla  godset 
till  den  släkt,  där  det  fortfarande  är.  Taube 
var  född  1798  och  dog  1852. 

Ar  1883  sålde  hans  änka  Lidhem  till  sonen 
underlöjtnanten  friherre  Richard  Fredrik  Gottfrid 
Taube  af  O  den  kat  gift  med  Signe  Wennerberg. 
Friherre  Taube  af  led  år  1893  och  sterbhuset  sålde 
godset  1899  till  brodern,  nuvarande  ägaren  f. 
arkivarien  i  riksarkivet  friherre  Carl  Evert  Bern- 
hard Taube  al  Odeiihat,  giftsedan  1901  med  friher- 
rinnan Gustafva  Mathilda  Wilhelmina  Fleetwood 


En  af  flygelbyggnaderna. 


40 


LYCKÅS 


SKÄRSTADS  SOCKEN,  VISTA  HÄRAD,  JÖNKÖPINGS  LÄN 
Af  ERIK  ÄKERHIELM 


Vid  stora  kungsvili^en,  som  från  Jönkö])intjf 
tlraj^^er  norrut  liuv^s  \'ätterns  östra  strand, 
1 8  km  från  nämnda  stad  och  helt  nära 
Landsjöns  strand  hgj^er  det  stora  1  lamiltonska 


godset  Lyckas.  Omskuggad  af  väldiga  löfträd 
är  gården  och  länga  lummiga  alléer  stråla  ut  i 
alla  riktningar.  Som  en  mönsterägendom  för  ratio- 
nellt drifvet  jordbruk  och  framstående  ladugårds- 


Lyckås  gärd  sedd  från  söder. 
41 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


skötsel  är  godset  bekant  i  hela  länet  och  långt 
utöfver  dess  gränser.  Också  minna  de  vid- 
sträckta och  jämna  åkerarealer,  som  på  alla 
sidor  omgifva  hufvudgården,  om  långt  rikare 
jordbruksdistrikt  än  Smålands.  En 
gifmild  natur  har  låtit  växtkraftig 
jord  genom  vattenflöden  från  högre 
liggande  trakter  breda  ut  sig  öfver 
sankmarken  omkring  Landsjön, 
och  mänsklig  företagsamhet  har 
genom  sjösänkningsarbeten  afvun- 
nit  nämnda  vatten  vidsträckt  mark 
för  plogen  och  af  Lyckås  skapat 
ett  stycke  Skåne  midt  i  Smålands 
mäst  kuperade  nejd. 

Den  resande,  som  på  Jön- 
köping— Gripenbergs  järnväg  fär- 
das från  länets  residensstad  till  det 
Hamiltonska  herresätet  vid  Land- 
sjön, genomfar  under  största  de- 
len af  sträckan  ett  landskap,  som 
i  romantisk  skönhet  knappast  fin- 
ner sin  like  omkring  någon  järnvägslinje  i  hela 
vårt  land,  en  skönhet,  som  vid  Vista  kulles 
sagoomspunna  bergstopp  når  sin  mäst  strålande 
höjdpunkt.  Sedan  följer  banan  Landsjöns  strand. 


Grefre  James  Hamilton 


och  man  är  framme  vid  Lyckås  station  på  god- 
sets ägor  blott  några  hundra  meter  från  huf- 
vudbyggnaden. 

En  kort  men  lummig  allé  för  besökaren  fram 
till  gården  förbi  de  väldiga  ladu- 
gårdsbyggnaderna. Vackra  träd- 
gårdsanläggningar och  en  park 
med  stora  lindar  omsluter  huf- 
vudbyggnaden  som  är  uppförd  af 
sten  i  två  våningar  år  1863.  Den 
gör  i  sin  för  sin  tid  karakteristiska 
smakriktning  med  gesimser,  kon- 
soler, pilastrar  och  rankornament 
i  puts  ett  prydligt  intryck,  där 
den  ligger  midt  i  saftig  grönska. 
Den  har  ett  gafvelprydt  midtparti, 
och  oxögon  upplifva  det  ganska 
platta  taket.  Husets  yttre  dimen- 
sioner äro  24x13  meter. 

Äfven  byggningens  inre  deko- 
rering går  i  1 800-tals  renässan- 
sens tecken.  Nedre  våningen  in- 
nehåller, enligt  hvad  planbilden  visar,  förutom 
den  stora  hallen  med  två  symmetriska,  vinkel- 
böjda  trappor  till  öfre  våningen,  grefvens  hvar- 
dagsrum,  matsal,  gästrum  och  köksafdelningen. 


Corps  de  logis  från  gårdssidan. 
42 


Z  VCKAS 


Öfre  våninL^cn  åter  rymmer  dels  paradrummen 
och  biljardrummet,  dels  sofrummen.  Förutom 
nu  uppräknade  rum  finnas  äfven  några  i  fronte- 
spisvåningen  två  trappor  upp. 

De  höga  och  stora  rummen  innehålla  en  del 
taflor    och    möbler  af 
konst-  och  lokalhistoriskt 
intresse. 

stora  salongen  (be- 
lägen öfver  nr  9  och 
10  på  ned  ra  botten  ) 
möter  sålunda  ett  fler- 
tal porträtt  i  olja,  hvar- 
af  cn  del  af  s}-nner- 
utfcirande. 


förres  son,  född  1670,  död  1748.  Detta  por- 
trätt är  å  baksidan  signeradt:  »O.  Arenius  pinx. 
I  74  I  ».  Man  lägger  äfven  märke  till  ett  osigneradt 
porträtt  af  hof marskalken  friherre  Karl  Fredrik 
Hamilton,  äfven  han  utstyrd  i  peruk  och  har- 
nesk. Han  var  son  till 
Hugo  Johan  och  föddes 
1705  samt  afled  1753. 
Likaledes  ser  man  det 
karaktäristiska  konter- 
fejet af  hans  gemål  gref- 
vinnan  Kristina  i\nna 
Brahe  i  djupt  dekolet- 
terad  dräkt  af  blått  tyg 
samt  hvit  peruk.  Född 
I  7  I  7  var  hon  dotter  till 
Abraham  Brahe,  herre 
till  bl.  a.  Lyckås  och 
Västanå,  men  dog  redan 
I  739  i  kopporna.  Porträt- 
tet är  måladt  1732  af  E. 
Schröder  och  signeradt. 
af  hans  maka  född  P)land  den  ansenliga  samlingen  af  porträtt, 
Giesecke,  ett  verk  af  |oh.  Per  Södermark.  \'i-  som  pryda  stora  salongen  å  Lyckås,  porträtt  af 
dare  ser  man  här  porträtt  af  fältmarskalken,  en  forna  medlemmar  af  Hamiltonska  släkten,  skall 
af  rikets  herrar  grefve  fiustaf  David  FLamilton,  jag  vidare  omnämna  ett  osigneradt  konterfej  i 
född   1 699,  döxl  I  7H8, 


liggen 


godt 


Främst  lägger  man  mär- 
ke till  ett  par  stora 
dukar,  niimligen  porträt- 
tet af  nuvarande  gods- 
herrens fader  öfverståt- 
hållaren  grefve  Jakob 
Essen  Hamilton,  måladt 
af  Carl  Staaff,  och  bilden 


/A;//. 


I  Man  af  nedre  våninj^cn. 
4.  Cir<'fvrns  prhuiln  riiiii. 


().  Matuilcii. 


en  dekorativ  bröstbild 
i  serafimerdräkt  samt 
ett  portriitt  af  dennes 
maka,  född  1  iildebrand, 
död  i76().  Detta  se- 
nare ;ir  en  kopia  efter 
ett  å  Hedensbergs  fi- 
deikommiss i  \'ästman- 
land  befintligt  original. 
I'å  baksidan  af  fält- 
marskalkens i)orträtt 
återfinnas  gamla  an- 
teckningar om  hans  tit- 
lar, giftermål,  födelse- 
och  dödsår,  i  detta 
rum  lägga  vi  äfven 
märke  till  ett  osigne- 
radt porträtt  af  general- 
majoren och  landshöt - 
(lingen  i  Västernorrland 
frih(;rre  Malcolm  (eller 
såsom  detta  släktnamn 
skrifves  å  porträttens 
baksida  Alalcom^  Hamilton  af  Hageby, 
1635,  död  1699.    Generalen  är  iförd  harnesk. 

i\i;in  ser  här  vidare  ett  väl  utfr)rdt  porträtt 
af  den  harn(>skprvdda  fältmarskalken  och  serafi- 
merrid. kuvn  friherre  Hugo  Johan  ILamilton,  den 


MottasmngSTum  och  skrifrum  (nr  2  och  3  å  planen). 


född    »svenska  dräkt». 


pen 


pastell  af  landshöfdin- 
gen  i  Jönköpings  län 
Fredrik  Ulrik  Hamil- 
ton, född  1735,  död 
I  797,  och  af  hans  unge 
broder  Adolf  Ludvig 
Hamilton,  född  1746, 
död  redan  1777,  i  blå 
rokokodräkt,  porträtt  i 
olja  af  kornetten  John 
Alalcolm  Hamilton, född 
I  782,  död  1 803,  i  blå 
dräkt  och  harnesk,  son 
till  Fredrik  Ulrik,  och 
sludigen  dennes  äldre 
broder  kammarherren 
friherre  Fredrik  Edvard 
Hamilton,  född  1778, 
död  1 84  7  (dödsåret 
enligt  anteckning  å 
taflans  baksida,  men 
enligt  Anreps  ättar- 
taflor  1837),  hvilken 
är  iförd  Gustaf  III:s 
Originalramen  prydes  af  va- 


I  salongen  förvaras  äfven  ett  par  synnerligen 
elegant  och  fint  målade  miniatyrer.  Den  ena 
visar  dragen  af  landshöfdingen  friherre  Karl  Axel 


43 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Öfv  er  ståthållaren  Grefve  Jakob  Essen  Hamilton. 
Oljemålning  af  Carl  Staaff. 


Hamilton,  född  1722,  död  1763,  och  är  signe- 
rad: »Bolinder  pinxit  1802».  Den  andra  före- 
ställer hans  fru  Betty  Jennings,  död  1801. 

Möbeln  i  detta  rum  företer  en  ovanlio-t  rik 
och  tung  skulptur  i  senrokoko.  Den  är  snidad  i 
mahogny.  Ett 
par  mycket 
höga  kande- 
labrar i  brons 
äro  ett  ryskt 
arbete  från 
förra  århun- 
dradets bör- 
jan. Slutligen 

observerar 
man  ovillkor- 
ligen i  salon- 
gen  ett  vac- 
kert antikt 

brickbord 
med  porslins- 
bricka, årta- 
let 1772  och 
Mariebergs- 
stämpeln. 

I  den  min- 
dre salongen 


stora  salongen  i  öfre  våningen. 


Grefvinnan  Stephanie  Hamilton, 
född  Giesecke. 
Oljemålning  af  J.  P.  Södermark. 

ser  man  ett  par  porträtt  i  olja  under  kungliga 
kronor,  det  ena  af  Gustaf  III,  det  andra  af  hans 
drottning.  En  utsikt  af  Gripsholm,  .sydd  på 
siden  1791,  är  utförd  af  G.  J.  Stenborg  och  två 
fantasimättade,  dekorativa  laveringar  af  Desprez 

läsfSfer  man 
särskildt  mär- 
ke till.  Af  mo- 
derna dukar 
förekommer 
ett  godt  land- 
skap med  fors 
af  Ankar- 
crona.  I  den- 
na salong  stå 
åtta  stycken 
stolar  i  sni- 
dad jakaranda 
med  förgyll- 
ningar af  lätt 
typ.  A  sitsar- 
nas undersida 
återfinnas  en 
del  kinesiska 
inskriptioner, 
som  tyckas 
gifva  stöd  åt 


44 


L  YCKÅS 


det  gäng-se  antagandet,  att  möbeln  inkommit 
med  ostindiska  kompaniets  fartyg. 

Bland  konstföremfd,  som  ses  i  de  öfriga  rum- 
men, vill  jag  omnämna  en  mindre  duk  af  Karl 
XV,  en  hund  af  Paul  (iraf,  ett  berglandskap  af 
P.  D.  A.  Holm,  kustmotiv  af  O.  Hermelin  och 
»Fiskarflickor»  af  \\'.  Feron. 

I  Lyckås  arkiv,  ur  hvilket  ett  köpebref  mel- 
lan Ulrika  Juliana  Brahe 


7^- 


och  friherre  Gustaf  Ja- 
kob Horn  af  i6  dec. 
I  7  5  I  är  märkligt  af 
orsak,  som  nedan  skall 
omnämnas,  finnes  1)1.  a. 
en  intressant  förteck- 
ning öfver  yttre  och  in- 
re inventarier  å  Fyckås 
sä  långt  tillbaka  som 
1679.  Det  skulle  taga 
för  stort  utrymme  att 
göra  ett  utdrag  ur  in- 
ventariet f()r  att  visa, 
hvad  ett  herresäte  under 
storhetstiden  i  Sverige 

bestod  sig,  huru  intressant  än  ett  sådant  utdrag 
kunde  vara. 

Lyckås  äldsta  öden  äro  höljda  i  dunkel.  Det 
är  mycket  sannolikt,  att  1, vekas  under  namnet 
Hallösa  existerade  som  en  rätt  oansenlig  gård 
redan  under  1500-,  möjligen  1400-talet,  men 
dess  hiifder  hafva  icke  bevarats  åt  eftervärlden. 
Att  ägendomcn  funnits  till  i  gamla  tider  är  otve- 
tvdligt  ilfvcn 
däraf  att  en  i 
fyrkant  gåen- 
de vattengraf, 
hvaraf  tydli- 
ga spår  ännu 
synas,  enligt 
äldre  kartor 
omsl()t  huf- 
vud  byggna- 
den. Säkerli- 
gen har  graf- 
ven  upptagits 
i  försvarssyfte 
och  kan  väl 
då  icke  riikna 
sin  tillkomst 
senare  iln 
1600.  Huru- 
vida någon 
slags  borg  el- 
ler andra  för- 
svarsverk fun- 


Brickbord  sifincradt  Mariebers:  1772. 


Lilla  salongen  i  öfre  råningen. 
45 


nits  innanför  grafvarna  är  ej  kändt.  Att  emel- 
lertid ägendomen  i  äldsta  tider  var  obetydlig, 
synes  däraf,  att  ännu  så  sent  som  1638  såddes 
på  gården  blott  7  skäppor  hvete,  5  tunnor  råg, 
26  tunnor  korn  och  8  tunnor  hafre,  allt  enligt 
en  gammal  uppgift. 

I  början  af  1600-talet  ingår  Lyckås  i  den 
stora  Brahepossessionen,  en  af  de  väldigaste  i 

vårt  land,  hvars  medel- 
punkt var  Visingsborg. 
När  Karl  IX  red  sin 
Eriksgata  öfver  Jönkö- 
ping, mottogs  han  och 
undfägnades  rikligen  af 
grefve  Alagnus  Brahe 
å  Lyckås.  Det  är  ock- 
så bekant,  att  den  unge 
prinsen  Gustaf  Adolf 
här  sammanträffade 
med  Ebba  Brahe,  gref 
Magnus'  vackra  dotter, 
och  traditionen  mäler, 
att  det  var  under  de 
väldiga  lindarna  i  par- 
ken, som  de  imga  utbytte  kärleksord.  Då  Gustaf 
Adolf  161  I  och  161 2  under  de  krigiska  för- 
hållanden, som  då  rådde,  vistades  i  Jönköping 
och  omnejd,  var  hans  ungdoms  älskade  sexton 
år  gammal.  \'id  denna  tid  fanns  på  platsen  ett 
oansenligt  corps  de  logis  af  trä. 

Senare  blef  grefve  Per  Brahe  d.  y.  herre  till 
Lvckås.  Under  hans  tid  förbättrades  ägendomen 

och  utvidga- 
des med  flere 
hemman  1647. 
Riksrådet 
Nils  Brahe 
toQf  godset  i 
arf  år  1680. 
Genom  den 
ofvan  åbero- 
pade inventa- 
rieförtecknin- 
gen har  till  en 
sen  eftervärld 
förvarats  upp- 
gift om  hvilka 
inventarier  då 
funnos  å  går- 
den. General- 
majoren m. 
m.  Abraham 
Brahe  blef 

g-odsherre 
1699.  Han 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESATEN 


Ljuskrona  af  skulpteradt  och  förgylldt  trä. 
I  midten  en  bronsfigur. 


dog  år  1728.  Enligt  hvad  det  ofvan  omnåimnda 
köpebrefvet  gifver  vid  handen,  har  godset  då  öf- 
vergått  som  arf  till  dottern  Ulrika  j2iUana  Bralic, 
som  kallar  sig  »Grefvinna  till  Lyckåhs  och  Brahe- 
hus»* m.  m.  och  säger  sig  (1751)  upplåta  »the 
mig  uti  Fäderne  Arf  tillfallna  tvenne  sätesgår- 
dar Lyckåhs  och  Brahehus,  thet  förra  af  Tre 
och  IVeqvart  och  thet  senare  af  Ett  mantal  be- 
stående')  Detta  köpebref  är  tydligen 

okändt  för  föregående  skildrare  af  Lyckås  häf- 
der  likasom  för  svenska  adelns  ättartaflor.  Ulrika 
Juliana  var  gift  med  riksrådet  Nils  Gyllenstierna, 
men  denne  dog  redan  1731.  Änkan  försäljer 
då  —  fortfarande  med  åberopande  af  nyssnämnda 
originalbref  —  Lyckås  och  Brahehus  år  1751 
för  45,000  plåtar  eller  270,000  daler  koppar- 
mynt till  sin  måg  hof marskalken  friherre  Gustaf 
Jacob  Horn  af  Ranfzicn.  Fem  år  senare  öfver- 
gick  Lyckås  till  kansUpresidenten,  excellensen 
grefve  Cail  Gus/af  Löivenlijehnf^'^  död  1768, 
hvars  tredje  fru  var  född  Simzon,  och  efter 
honom  till  kammarherren  Erik  Retitercrona,  som 
af  led  år  1796. 

l^mellertid  af  yttrades  Lyckås  till  vicepresiden- 
ten i  Göta  hof  rätt,  friherre  Axel  Johan  von  Köli- 
ler,  född  1746,  död  1831.  Köhler  förbättrade 
godset  i  hög  grad.  Dels  förenade  han  grann- 
godset  Drättinge  med  detsamma,  dels  lät  han 
år  1786  företaga  en  sänkning  af  Landsjön  på 
mera  än  i  meter,  hvarigenom  stora  vidder  vun- 

*  Ruiner  af  Hialiehiis  kvarstå  strax  norr  om  Grcnna. 
**  Om  honom  se  äfvcn  sldldrin<fcn  af  Nydala  Kloster. 


nos  för  plogen.  Redan  år  1790  sålde  han  emel- 
lertid Lyckås  till  en  af  nyare  tiders  största 
och  rikaste  jorddrotter  i  vårt  land  öfversten  fri- 
herre Eric  Göran  Adelsvärd.  Denne  lämnade 
vid  sin  år  1 8  i  o  inträffade  död  det  gamla  Brahe- 
godset i  arf  till  sin  son  statsrådet,  en  af  rikets 
herrar,  grefve  Eric  Reinhold  Adelsvärd,  född 
1778,  död  1840.  Ar  1822  nedbrann  det  gamla 
corps  de  logis  å  Lyckås.  Dess  ungefärliga 
utseende  framgår  af  en  skiss  å  en  här  reprodu- 
cerad gammal  karta  utan  årtal,  h vilken  karta 
äfven  visar  de  ofvan  berörda  våta  grafvarna. 

1840  inköptes  Lyckås  af  öfverståthållaren 
grefve  Jacob  Essen  Hamilton.  Han  lät  ytter- 
ligare sänka  Landsjön  med  ungefär  1,5  meter, 
hvarigenom  åkerarealen  ytterligare  förstorades. 
Dessutom  uppförde  han  år  1863  Lyckås  nu- 
varande corps  de  logis.  Ar  1880  ärfdes  godset 
af  dess  nuvarande  energiske  och  intresserade 
ägare  grefve  Jacob  Stephan  Fritz  Javies  Hamil- 
ton, hvilken  3'tterligare  uppdrifvit  denna  mönster- 
rårds  höija  kultur. 

Lyckås  äger  numera  en  stor  ladugård  och  ett 
storartadt  svinhus,  det  största  i  länet.  Godset 
omfattar  i87i2  mantal.  Dess  taxeringsvärde  ut- 
gör för  närvarande  704,000  kr.  Ägendomens 
totalareal  2,700  har  är  sålunda  fördelad:  åker 
735,  äng  20,  löfskog  550,  barrskog  1,050,  mosse 
150,  impediment  45  och  hagmark  m.  m.  150, 
summa  2,700  har. 


Skiss  af  Lyckås  gård  å  en  gammal  karta. 
Visar  bl.  a.  hiifviulbyggnadens  utseende  före  branden  1822. 


46 


NYDALA  KLOSTER 


NYDALA  SOCKEN,  VÄSTRA  HÄRAD,  JÖNKÖPINGS  LÄN 
Af  ERIK  AKERHIELM 

kände  l()fclräkt  \itl  sjcnis  strand  och  de  omgif- 
vande  hr)jd('rna  stodo  hägnande  kring  denna  fri- 
dens dak  Af  bokskogen  finnes  ännu  i  dag  en 
ganska  ansenHg  skogspark  kvar,  godsherrens  till 
Nydala  Kloster  skötebarn. 

Klostret,  som  de  heliga  bröderna  byggde  upp 
hiir,  och  hvaraf  ännu  rester  återstå,  fick  också 
namnet  »S:ta  Maria  de  nova  valle»,  ett  namn,  som 
under  i  200-talet  öfvergick  till  det  svenska  N)xlala. 


Utsikt  af  Nvdnla  Kloster  och  sjön  Rusken  juin  kyrktornet. 

4  7 


ancta  Maria,  hic  san( 
(  ),  Maria  här  ;ir  i  sa 


anc  n()\a  tua  \allisv  — 
an  ning  platsen  för  ett 
nytt  (clara)  \-allis  utropade  enligt  tra- 
ditionen de  heliga  i>ernhardinerl)röderna  frän 
klostret  Clara  vallis  (Clairvaux)  i  l^Vankrike,  då 
de  år  1144  under  sökandet  efter  en  plats,  där 
de  kunde  anlägga  ett  dotterkloster,  kommo  till 
den  lummiga,  men  ensliga  trakt,  som  omger  sjön 
Ruskens  norra  ände.   Pjokskogen  stod  då  i  prun- 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Munkarna  föregingo  befolkningen  i  godt  före- 
döme i  jordens  brukande  och,  märkligt  nog,  häst- 
uppfödning, och  efter  hand  blef  det  uppsmåländ- 
ska  klostret  utomordentligt  rikt  och  lade  under 
sig  en  ofandig  mängd  gårdar  i  södra  Sverige. 
Kyrkan  af  huggen  gråsten  var  mycket  stor,  och 
hälften  af  densamma  utgör  än  i  dag  socknens 
kyrka.  Af  den  andra  hälften  samt  af  andra  hus 
tillhörande  klostret  återstå  synliga  ruiner  äfven- 
som  —  under  jorden  —  en  mängd  grundmu- 
rar m.  m. 

Då  Kristian  II  efter  illgärningen  i  Stockholm 
på  nyåret  i  5  2  i  anlände  till  Nydala  vmder  genom- 
resa söderut,  skall  han  hafva  hånat  helgedomen 
och  munkarna.  Abboten  Arvid  bannlyste  då 
tempelskändaren.  Då  konungen  emellertid  fat- 
tade abboten  i  kragen,  erhöll  han  ett  så  våld- 
samt slag  af  kräcklan,  att  han  föll  hufvudstupa 
framför  altaret.  Arvid  flydde  jämte  munkarna 
ur  klostret,  men  upphanns  af  konungens  folk, 
som  dränkte  dem  i  Rusken.  Endast  en  af  de 
flyende  lyckades  undkomma  på  en  holme  i  sjön, 
och  än  i  dag  bär  holmen  namn  af  helige  Gott- 
frid och  kallas  Gofre. 

Gustaf  Vasa  indrog  det  rika  klostret  till  kro- 
nan och  öfver  det  gods,  som  bildades  —  första 
upprinnelsen  till  det  nuvarande  herresätet  — 
sattes  Peder  Skri/vare  som  befallningsman  år 
1527.  En  ö  i  sjön  bär  ännu  namnet  »Skrifvar- 
ön»,  helt  säkert  efter  denne.  Men  redan  två  år 


därefter  finna  vi  Gottfrid  Sture  som  fogde  här.  Han 
blef  ihjälslagen  af  Västra  härads  bönder.  Efter 
honom  kom  Giidniiind  Pederssoii  Slätte  (half- 
måne)  som  herre  på  kronogodset.  Under  hans 
tid  inträffade  Dackefejden,  och  Slätte  blef  där- 
under ihjälstucken  på  sin  sotsäng  af  upprors- 
makaren. 

Den  25  september  1646  donerade  drottning 
Kristina  godset  till  borgmästaren  i  Jönköping 
den  rike  och  mäktige  Peder  Gudiniindsson,  adlad 
Strömberg  på  grund  af  de  ekonomiska  tjänster 
han  gjort  kronan  under  trettioåriga  kriget,  och 
skapare  af  Strömsbergs  gods  vid  Jönköping. 

Han  efterträddes  på  Nydala  Kloster  af  sin 
måg  generallöjtnanten  Israel  Ridderhjelm.  Det  är 
från  hans  tid,  som  det  »Palatium  Nydalense» 
härstammar,  som  ses  å  planschen  öfver  Nydala 
kloster  i  Dahlbergs  Sveciaverk.  Detta  äldsta 
kända  corps  de  logis  låg  likasom  det  nuvarande 
sydost  om  kyrkan,  men  på  endast  omkring  80 
meters  afstånd  från  denna,  medan  den  nuvarande 
stora  byggningen  ligger  på  ungefär  dubbla  detta 
afstånd.  Ridderhjelms  sätesbyggnad  bestod,  som 
af  Svecia-bilden  framgår,  af  ett  högre  midtparti 
samt  lägre  sidoafdelningar.  Byggningen  synes 
hafva  haft  kupigt  och  i  afsatser  brutet  tak. 

Då  Israel  Ridderhjelm  gick  hädan,  begrofs 
han  i  Nydala  kyrka,  och  de  kedjor,  hvarmed 
krigaren  hölls  fången  hos  tartarerna  år  1659, 
upphängdes  där.  Nydala  säteri  öfvergick  emel- 


Nydala  kloster  enligt  Siiecia  antiqiia. 
48 


NYDAL  A  KLOSTER 


Nydala  Kloster  i  början  af  1800-talct.    Enligt  TIwrsner. 


lertid  till  sonen  Hans  Isaak  Riddo-lijcbn,  som 
var  friherre  och  guvernör  i  Wismar  samt  del- 
tagare i  flere  den  tidens  krig.  Han  afled  1709 
och  begrofs  i  kopparkista  under  sockenk}rkan. 
Det  var  Hans  Isaak  som  iordningställde  kyrkan 
af  den  ruin,  som  kvarstod  efter  gamla  kloster- 
kyrkan, ett  arbete  som  blef  färdigt  1688.  Redan 
I  703  sålde  han  godset  till  sin  sliiktinge  general- 
majoren af  kavalleriet  friherre  Alexander  S/ rom- 
bero,  Peder  Gudmundssons  sonson,  sedermera 
landshöfding  i  \'ästernorrland.  Kr)pebrefvet,  som 
i  likhet  med  alla  öfverlåtelsehandlingar  ilnnu  fin- 
nes å  N)dala  Kloster,  är  dateradt  den  9  aug. 
1703  utanför  fästningen  Thorn,  som  dä  beläg- 
rades. Strömberg  hemkom  först  i  7 1  i  och  tog 
sin  sätesgärd  i  besittning.  Het  \  ar  han  som  är 
I  704  lät  u[)[)föra  kyrkans  nuvarande  egendom- 
liga tornbyggnad  och  f()rse  kyrkan  med  alla 
de  rika  sniderier  i  vapen,  ljuskronor,  altarskåp 


m.  m.  man  ser  där,  arbeten  som  enligt  uppgift 
skola  vara  utförda  af  ryska  fångar  å  \'isingsö. 
Deras  ryska  karaktär  synes  gifva  stöd  åt  upp- 
giften. Friherre  Strömberg  gick  hädan  17 18 
och  fick  graf,  vapen  och  epitafium  i  den  kyrka 
han  förskönat. 

Nvdalasjodset  ärfdes  nu  af  sonen  kammarher- 
ren  U/rik  Alexander  Strömberg.  Han  råkade 
emellertid  i  ekonomiska  svårigheter  och  sålde 
herresätet  till  hofjunkaren  Johan  Gusta/  IJnroth 
för  14,000  plåtar  (28,000  daler  silfvermynt)  = 
38,000  kronor.  Linroth  dog  1753  och  hans 
vapen  blef  ujjpsatt  i  kyrkan.  Gården  tillföll  änkan 
/iiliana  Cons/an/ia  Si/nzon,  sedermera  omgift  med 
riksrådet  m.  m.  grefve  C.  G.  LöwcnJiielni,  hvilken 
testamentariskt  erhöll  godset,  dä  hans  hustru  af- 
gick  med  döden  år  1759.  Emellertid  samman- 
kallade Löwenhielm  sin  hustrus  öfriga  arfvingar 
och  efter  öfverenskommelse,  som  träffades  dem 


llnfvudbyi^L^ningcn  och  flyglarne  från  gårdssidan. 

49 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


emellan,  öfverläts  gården  till  grefvinnan  Löwen- 
hielms  moder  Anna  Maria  Linrolh,  sedermera 
i  äktenskap  förenad  med  lagmannen  Nih  Stedt. 

Anna  Maria  afled  år  1773  och  ärfdes  af  sin 
dotter  i  första  giftet  Carolina  Simzon.  Denna 
o-ifte  sio-  med  sin  styfbroder  kammarherre  Claes 
Henrik  Stedt.  Denne  senare  afled  år  1786, 
hvarpå  änkan  bortsålde  Nydala  Kloster  till  sonen, 
lagmannen  Claes  Stedt  för  i  5,000 
Rdr  spec.  Men  ännu  var  det 
icke  slut  med  föreningsbandet 
mellan  släkterna  Stedt  och  Lin- 
roth, ty  Claes  förlofvade  sig  med 
sin  syssling  Constantia  Gustafva 
Jinroth  från  Värmlands  Säby. 

Vid  denna  tid  var  den  gamla 
hufvudbyggnaden  på  Nydala 
Kloster  tämligen  fallfärdig,  och 
fästmannen  lofvade  sin  fästmö 
att  bygga  deras  nya  hem  i  Små- 
land efter  mönstret  af  hennes  för- 
äldrahem i  Värmland.  Den  gamla 
byggnaden  nedrefs,  och  år  1 790 
påbörjades  uppförandet  af  den 
nya  på  en  plats,  som  låg  något 
längre  från  kyrkan.  Den  bygg- 
des af  väldigt  furuvirke.  Utanpå 
bekläddes  väggarna  med  näfver  och  ytterst  på- 
spikades stora  tegelplattor.  Byggandet  drog  en 
tid  af  nära  tio  år,  och  ännu  i  dag  är  den  stora 
sätesbyggnaden  ovanligt  drag-  och  fuktfri.  Af 
ofvanstående  orsak  kom  alltså  det  Linrothska 
godset  i  Värmland  att  tjäna  som  mönster  till 
denna  småländska  gård,  —  uppgifter  hämtade 
ur  gamla  papper  på  Nydala  Kloster. 

Redan  år  1795  bröts  emellertid  äktenskapet 
genom  hustruns  död,  och  Claes  Stedt  gifte  om 
sig  med  Catharina  Juliana  Silfversköld.  Gården 
sålde  han  1807  till  sin  måg  ryttmästaren  Cajl 
Silfversparre  för  33,333  rdr  spec.  16  sk.  banco. 
Silfversparre  var  en  duktig  jordbrukare  och 
förbättrade  gården  betydligt.  Då  han  år  1849 
gick  hädan,  tillföll  huf- 
vudgården  hans  änka, 
som  öfverlät  den  på  sin 
måg,  majoren  friherre 
Angnst  Theodor  Raab. 
1862  sålde  Raab  emel- 
lertid godset  för  3  60,000 
Rdr  rm.  till  kammarher- 
ren ixWvQXXQ  Carl  Fredrik 
Axel  Bror  von  Blixen- 
Finecke,  sedan  1854  gift 
med  prinsessan  Augusta 
Fredrika  Maria  Carolina 


Häradshöfding  Gustaf  von  Geijer. 


Julia  af  Hessen-Cassel,  syster  till  danska  drott- 
ningen. 

Bland  bemärkta  främlingar,  som  under  von 
Blixenska  tiden  gästade  det  vackra  godset  bör 
först  och  främst  nämnas  furst  Bismarck,  hvilken 
med  ifver  deltog  i  kammarherrens  jakter  på 
ägorna.  I  ett  bref  till  sin  fru,  af  hvilket  bref, 
dateradt  Tandsjönäs  den  16  augusti  1857  afskrift 
finnes  å  Nydala  Kloster,  yttrar 
järnkanslären  om  det  småländska 
landskapet  bl.  a.  följande:  »Eigent- 
lich  das  Land  meiner  Träume, 
unerreichbar  fiir  Depeschen,  Col- 
legen.» 

Då  friherre  von  Blixen  år  1873 
afled,  öfvergick  Nydala  Kloster 
till  äldsta  sonen  i  första  o;iftet 
Fredrik  Theodor  Hans  Anna 
Christian  IVolfgang  von  Blixcn- 
Finecke,  som  åter  1878  sålde 
godset  för  400,000  kronor  till 
firman  Asp  och  Berger  i  Stock- 
holm. Firman  öfverlät  gården 
samma  år  för  380,000  kronor 
på  grefve  F.  von  Schwerin  och 
herr  Karsten.  Dessa  herrar  styc- 
kade den  väldiga  possessionen, 
då  ej  mindre  än  i  5,000  tunnland,  i  tretton  lotter 
och  försålde  hufvudgården  2  mantal  Nydala  för 
100,000  kronor  till  kaptenen  O.  Tisell. 

Ar  1887  försåldes  äter  den  gamla  gärden 
denna  gång  på  auktion  och  inropades  för  80,000 
kronor  af  kabinettskammarherren  Salovion  Gott- 
scJialk  von  Geijer.  Då  kabinettskammarherren  år 
1 904  afgick  med  döden,  ärfdes  säteriet  af  hans 
änka  och  barn,  och  då  den  förstnämnda  år  1908 
afled,  öfvergick  den  historiska  gården  vid  Rusken 
till  sonen  e.  o.  hofrättsnotarien  Broi-  Gustaf  von 
Geijer,  hvilken  nu  äger  densamma. 

Godset  omfattar  2,218  tunnland  däraf  867  äro 
åker  och  äng,  1,310  skog  och  resten  impedi- 
menta.  Till  gården  hör  c:a  100  tunnland  utmärkt 

vacker  bokskog.  Fisket 
i  Rusken  är  gifvande 
och  rationell  fiskodling 
påbörjad.  A  hufvudgår- 
den födas  77  nötkreatur 
och  1 8  hästar.  Godsher- 
ren, som  är  intresserad 
jägare  och  djurvän,  har 
utplanterat    fasaner  å 


T .  Försljina. 


Irtlridn. 
Mntsal. 

S/ll!>ll.  - 


Plan  af  (ifre  väningen. 
—  2.  Skrifntm.  —  3.  llvnniaiisrnin.  — 
Sängkammarr.  —  6.  .Salong.  —  .Sa/om 
10.  .SerTi-riiigsr?/ Ill  tu  Ii  haiidkaiiiiiinri-.  —  1 


'J'oi- 


[.  /'()'/ 


1  2.  /iiiigfriikdiii  iiKiii 


13.  \'(ifitiiii. 


Det  ståtliga  i  fransk 
stil  uppförda  corps  de 
logis  gör  ett  värdigt  och 


50 


NYDALA  KLOSTER 


Corps  de  logis. 


solidt  intryck  med  synnerli^j^en  g;oda  propor- 
tioner, (lårdcn  omslutes  af  ett  par  fl}'gell)yL;;<4- 
nader  i  samma  goda  stil,  äfven  de  fran  i  700- 
talets  senaste  år.  De  hafva  likasom  stora  bygg- 
ningen  mansardtak,  täckta  af  skifferj)lattor  och 
iil)plifvade  af  oeils-dc-boeufs.  Stora  husets  midt- 
parti  markeras  af  ett  öfver  f()rsta  taksluttningen 
gående  frontespisartadt  utbygge  af  goda  pro- 
portioner. 

Byggningen  har  tvänne  våningar,  af  h\ilka 
den  nedre  hufvudsakligen  innehåller  gästrum, 
l)iljard  och  bii)lioteksrum  samt  rum  för  betjänin- 
gen. Från  den  nedre  hallen  kommer  man  medelst 
en  stor  och  bred  vinkeltrappa  af  trä  —  en  äkta 
gammal  hcrrgårdstrappa  —  till  den  öfre  hallen, 
där  genast  en  hel  del  gamla  skulpturer,  vapen 
och  målningar  möta  ögat.  l'"n  egenhet  rörande 


l'aili  af  lilla  salongen. 


l)\'ggs;ittet  är  att,  medan  de  af  andra  våningens 
rum,  som  vätta  åt  söder,  alla  hafva  empirekakel- 
ugnar  i  form  af  kolonner  och  stucktak,  så  in- 
nehålla norrummen  kakelugnar  å  fötter  och  täc- 
kas af  s})änntak. 

I  matsalen  på  ()fra  botten  dragés  uppmärk- 
samheten genast  till  ett  större  med  rik  skulptur 
utrustadt  renässansskå{)  i  ek.  Skulpturen  är 
anmärkningsviird  därför  att  mönstrets  upphöjda 
slingor  framträda  med  runda  kanter,  hvilket  för- 
liinar  alla  ytor  en  ovanligt  mjuk  och  smidig 
karaktär.  Den  charmanta  pjäsen  bär  inskriptio- 
nen »H.  C.  B.»  och  »K  C.  S.  B.»  samt  nedtill 
»Anno    1.644»,   '^^^^^  öfre  skåpdörrarna. 

Initialerna  betyda  Herr  Carl  Baner  och  Fru  Chri- 
stina Sigrid  Bielke.  Banér  var  vice  guvernör  i 
Preussen,  och  han  vigdes  på  Stockholms  slott 


l^aiti  af  lilla  salongen. 


51 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


med  Sigrid  Bielke,  drottning  Maria  Eleonoras 
kammartärna.  Inflätade  i  mönstret  sitta  dess- 
utom Banérska  och  Biel- 
keska  hjärtvapnen.  I 
samma  rum  se  vi  äfven 
en  större  s.  k.  »prästa 
kista»  på  kulfötter.  Äf- 
ven denna  är  i  ek  och 
rikt  skulpterad  med  fi- 
ofurer  och  bibliska  em- 
blem. 

I  den  s.  k.  »blå  salon- 
gen», eller  lilla  salon- 
gen, hvilket  gemak  pry- 
des  af  ett  flertal  taflor 
i  olja  af  äldre  datum, 
hänger  en  ståtlig  kopia 
af  Murillos  madonna  i 
Pradogalleriet  i  Madrid 
utförd  af  Sofie  Adler- 

sparre.  På  hvar  sin  sida  om  denna  stora  duk 
hänga  porträtten  af  nuvarande  godsherrens  v. 
häradshöfding  von  Gei- 
jers  morfar  och  mor- 
mor godsägaren  Tre- 
schow  med  gemål,  ar- 
beten utförda  af  Schiött. 
Detta  rum  innehåller 
ettgam  malt  möblemang 
i  hvitt  och  guld  från 
öfvergångs tiden  till  em- 
. piren  af  ganska  god 
typ.  A  motsatt  vägg, 
hänfördt.  till  madonnan, 
ser  man  två  fint  utförda 
mansporträtt  represen- 
terande Söder  mareks 
pänsel.  Vid  sam  ma  vägg 
står  ett  utmärkt  rikt 
skulpteradt  skåp,  i  se- 
nare tid  försedt  med 
ben  af  vridna  kolon- 
ner. Skåpet  är  troli- 
gen af  livländsk  till- 
verkning och  har  när- 
mast kommit  hit  från 
Herrevadskloster. 

I     stora  salongen, 
hvars  väggar  äfven  prydas  af  konstverk  i  olja 
och  pastell,  lägga  vi  märke  till  Uno  Troilis 


Matsalen. 


själf porträtt.  Ett  osigneradt  madonnahufvud,  syn- 
barligen  af   mycket   hög  ålder,  låter  en  ana, 

att  bilden  någon  gång 
blifvit  utskuren  ur  en 
större  målning.  Ett  pa- 
stellporträtt af  hofjun- 
karen  J.  G.  Linroth  ser 
man  äfven  i  detta  rum 
bland  en  del  andra 
taflor. 

Från    fönstren  här 
utbreder  sig  en  leende 
landskapsbild  söderut 
öfver  ängar,  skogshult 
och  den  historiska  sjön 
Rusken,  eller  Roseken 
som    den    ock  kallas, 
sina  öar  och  sko- 
stränder förtonan- 
fjärrsiktets  blådis. 


med 
de  i 


Själfporträtt  af  Uno  Troili 


Längst  ute  på  sjöudden  ligger  fullkomligt  idyl- 
liskt bland  höga  löfträd  ett  det  vackraste  lilla 

fiskläge  med  båtar,  stu- 
gor och  upphängda 
nät. 

Som  ett  vackert  vitt- 
nesbörd om  svenska 
skogar  före  trämasse- 
fabrikernas och  sköflar- 
nas  tid  kan  det  golf- 
virke tjäna,  som  man 
ser  i  de  östligaste  rum- 
men i  andra  våningen. 
Golfvet  här  är  belagdt 
med  plankor  af  7  me- 
ters längd  och  en  bredd 
uppgående  till  53  —  54 
cm.  I  öfre  hallen  ob- 
servera vi  förutom  ett 
större  kyrkligt  skulptur- 
arbete ett  par  osigne- 
rade porträtt  i  olja  af 
godsets  forne  ägare 
lagmannen  Claes  Stedt 
och  af  ryttmästaren 
Carl  Silfversparre.  I 
biljardrummet  i  nedre 
våningen  befinner  sig 
boksamlingen,  som  dock  icke  är  af  anmärk- 
ningsvärdt  omfång. 


52 


NYGÅRD 

LOFTA  SOCKEN,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 
AF  ADA  RYDSTRÖM 


E 


n  smal  hafsx  ik  med  h<)ga  sko^klädda  bers^ 
på  ena  sidan,  herrg-årdens  parker  på  den 
andra,  rika  fiilt  i  dalgångarna  oeh  ^'ppig 
vegetation  med  ekklädda  kulkir  på  sluttningarna 
mot  bergen  —  se  där  ett  typiskt  Tjustlandskap! 

Alldeles  sådant  ter  sig  Nygård  där  det  lig- 
ger vid  GamlebNA-ikons  öfversta  iinda,  med  sina 


rader  af  gammaldags  flygelbyggnader,  utgående 
från  ömse  sidor  af  det  på  en  terrass  belägna 
l)rydliga  boningshuset.  Det  hvilar  där  så  väl- 
vårdadt  och  inbjudande  vid  den  lugna  viken, 
som  med  tvänne  broar  öfver  sin  vattenyta  här 
ger  intrycket  af  en  bred  flod. 

Smakfulla  blnmstcranlricjij  nineai'  och  vidsträckta 


Gärden  frän  berget  pä  södra  sidan. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


trädgårdar  med  drifverier,  terrasser  och  spring- 
vatten, alltsammans  beskuggadt  af  stora  löftnäd, 
bilda  en  vacker  infattning  för  detta  landtliga  hem. 

I  raka  linjer  på  sidorna  om  gården  gå  allé- 
planterade  vägar,  hvaraf  den  ena,  2  kilometer 
lång,  för  till  Gamleby  köping  med  hamnplats  och 
järnvägsstation. 

Nygård  ligger  i 
I>ofta  socken  och 
norra  Tjusts  härad 
af  Kalmar  län  i 
en  af  ortens  allra 
äldsta  kulturbygg- 
der,  invid  den  frukt- 
l)ara  Loftadalen 
hvars  gamla  tings- 

och  marknads- 
plats, med  ättehö- 
gar, domarringar, 
runstenar  och  of- 
feraltare visar  hur 
landet  varit  be- 
bodt  sedan  urmin- 
nes tider. 

Ur  gamla  diplo- 
mer  anförda  i  C. 

Cl.  Styffes  förträffliga  arbete:  »Skandinavien  se- 
dan Unionstiden»,  Stockholm  1880,  får  man 
veta  att  stället  ursprungligen  haft  det  beteck- 
nande namnet  »Lungge  hargh»  härledt  af  Uionga 
eller  Liunga  —  tingsplats  och  hargh  —  offer- 
ställe. 

Ar  1422  köpte  höfvidsmannen  på  Stäkeholms 
slott,   den  vildsinte  Mecklenburgaren  Albrecht 


Fru  Karin  Tillberg, 
född  Ideström. 


Styke,  gift  med  Adelheid  Grip  från  Winäs,  12^2 
»alnar»  jord  i  Lunggehargh  af  »Uopta»  kyrka, 
hvilken  jord  han  bebyggde  och  kallade  Nygardh. 
Stykes  äktenskap  var  barnlöst,  hvadan  Nygardh 
efter  hans  död  tillföll  hans  syster  Birgitta  och 
hennes  son  riddaren  Arendt  Bengtsson  Ulf  eller 

Panther.  Väpna- 
ren Guse  Niclis- 
son  hade  emeller- 
tid satt  sig  i  be- 
sittning af  gården, 
hvilken  på  tinget 
i  gambla  Wester- 
vik  8  Mars  1445 
blef  honom  från- 
händ.  Saken  sy- 
nes dock  omtvi- 
stad ty  Guse  Nic- 
lissons  änka  testa- 
menterade år  1482 
Nygård  till  sin  far- 
broders dotter  »fru 
Anna  på  Stäflö» 
som  var  gift  med 
Arendt  Bengtsson 
Ulfs  broder  Knut. 
I  Gustaf  I:s  registratur  för  åren  1526  och 
1 53 1  läser  man  om  tvister  angående  ägande- 
rätten till  Nygård  mellan  en  fru  »Gunnel»  och 
Peder  Erlandsson  (Bååth?),  men  i  1531  års  regi- 
stratur har  utgif våren  tillagt:  »Nygård  i  Lofta 
socken  tillhörde  1523  Bengt  Åkesson  Tott  sedan 
Axel  Eriksson  Bjelke». 

Bengt  Åkesson  Tott  som  1523  ägde  Nygård 


Häradshöfding  Knut  Tillberg 


Terrassen  ocli 


54 


parken. 


NYGÅRD 


var  gift  med  Märta  Bengtsdotter  Ulf  och  hade 
således  med  henne  fått  godset.  Troligen  kom 
det  till  Axel  l*>iksson  Bjelke  genom  dennes  svå- 
ger Abraham  Lejonhufvud,  som  var  gift  med 
Anna  Akcsdotter  Tott,  ty  dessa  makar  efterläm- 
nade en  dast  en 
barnlös  son 
som  snart  dog. 

Axel  lyriks- 
son  Bjelke  var 
äfven  ägare  till 
Nygårds  sy- 
stergods, det 

ännu  äldre 
Gursten.  Riks- 
råd, lagman 
och  ståthållare 
på  \'adstena 
slott  förhöll 
Axel  Eriksson 
si""  alltid  man- 
neligen,s;irdc- 
les  vid  Däc- 
kens fördrif- 

vande.  Cienom  sin  första  fru  Anna  Lejonhufvud 
var  han  svåger  med  (iustaf  1  och  farfar  till 
drottning  (nmilla  P^jelke.  Då  han,  efter  .\nnas 
död,  gifte  sig  med  l^^lsa  l*osse  gjorde  konung 
Göstaff  bröllopet  på  Stockholms  slott.  Med  sin 
senare  maka  bodde  han  på  Nygård,  där  han 
afled   1559.  P)åda  makarne  iiro  l)egrafna  i  l.ofta 


C.oip^  de  lo^is  juin  söder. 


kyrka,  där  Axel  Erikssons  grafsten  nu  finnes 
upprest  i  vapenhuset. 

Nygård  ärfdes  sedan  af  dottern  Ebba  gift 
med  riksdrotset  Nils  Eriksson  Gyllenstierna,  som 
lefde  under  fem  kungars  tid,  mest  på  sitt  gods 

Fogelvik.  \'id 
sin  död  1601 
lämnade  han 
Nygård  till  sin 
dotter  Anna 
gift  med  Mat- 
thias  Soop  (f. 
I  5^5,1  1653). 
Hans  son  Carl 

Matthsson 
Soop  (f.  I  6  2  I , 
t   1655)  gift 

med  Beata 
Natt  och  Dag 
efterträdde  fa- 
dern som  Ny- 
gårds ägare, 
fr)r  att  snart 
är f vas  af  sin 

dotter  Charlotta  gift  med  Lars  .Sparre  (f.  1649, 
t  I  705).  Från  dem  ärfdes  Nvgård  af  deras  här 
födda  dotter  Beata  Märta  gift  med  Claes  Ulfsson 
Pionde  till  Säfstaholm  (f.  1664,  y  1727).  Hans 
son  Lorentz  l^Vedrik  Bonde  (f.  1 7 1 5,  t  1783) 
icke  blott  ilgde,  utan  bebodde  äfven  Nygård, 
då  han  år  1772  blef  ilnkling  efter  Kristina  Horn. 


Corps.  dc  logis  frän  parksidan. 

55 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Grefve  Bonde  som  dog  barnlös  lät,  medan 
han  ännu  lefde,  sin  brorsdotters  son  Charles 
Emile  Lewenhaupt  ^  från  Winäs  öfvertaga  Ny- 
gård, Gursten  och  Aby.  —  Unga  Charles  Emile 
var  utbildad  i  fransk  hof-  och  militärtjänst  och 
hade  från  detta  aristokratiska  land  som  brud 
hemfört  sin  kusin  Caroline  Lewenhaupt,  hvilken 
dock  ett  par  år  som  hoffröken  varit  en  af 
prydnaderna  vid  Gustaf  III:s  hof.  Genom  be- 
gäfning,  sätt  och  utmärkta  sällskapstalanger  där- 
städes oumbärlig  förblef  både  hon  och  hennes 
make,  numera  kammarherre,  alltjämt  fästa  vid 
hofvet.  Detta  herrskap  bodde  vid  Nygård,  då 
de  ej  voro  upptagna  af  resor  eller  hoftjänst. 
Grefven  anlade  vägar  och  planteringar,  byggde 
broar  och  hus  samt  deltog  i  ortens  allmänna 
värf.  Också  intog  det  högförnäma  äkta  paret, 
som  ärfde  Winäs  efter  fadern,  f.  d.  landtmar- 
skalken,  och  bördade  Casimirsborg,  en  lysande 
och  vördad  ställning  i  orten.  Som  exempel 
härpå  kan  anföras  hur  vid  nyåret  ortens  hono- 
ratiores  allmänt  reste  till  Nygård  på  uppvakt- 
ning, hvilken  tillgick  sålunda:  när  alla  voro  för- 
samlade i  fyrkantiga  salongen  och  väl  hunnit 
ordna  sig  uppslogos  dörrarne  till  det  angrän- 
sande gemaket  af  galonerade  betjänter,  hvarifrån 
grefven  förande  sin  gemål  vid  armen  nu  in- 
trädde till  högtidlig  cour  med  stor  rond  bland 
bugande  gäster.  Efter  grefvens  död  i8ii,och 
sedan  grefvinnan  numera  öfverhofmästarinnan 
år  1826  af  lidit,  tillföll  Nygård  dottern  Caroline 
gift  med  generalmajor  Sixten  Sparre  (f.  1787, 
t  1843).  Som 
ung  löjtnant 
kom  denne,  ef- 
ter en  duell  i 
Stockholm,  re- 
sande med  en 
segelskuta  till 
en  hamnplats  i 
Lofta  och  upp- 
trädde där  in- 
cognito  som 
spelman  på  ett 
bondkalas.  Då 
han  sedan,  som 
friare  till  den 
rika  fröken  på 
Nygård,  kom 
till  detta  hem, 

igenkändes 
han  af  en  be- 
tjänt som  bevi- 
stat kalaset. 
Denne  angaf  i 


Salongen  med  bonad  från  Vasatiden. 
56 


Trappan  i  hallen. 

underdånigt  förtroende  den  förmente  äfventy- 
raren  för  sin  matmor,  som  var  kvick  nog 
att  finna  sig  road  både  af  händelsen  och  för- 
troendet. General  Sparre,  en  rättfram  och  hur- 
tig krigare  på  samma  gång  han  i  hoftjänst  var 

kabinettskam- 
marherre, var 
ingen  ekonom. 
Ar  1833  sålde 
han  Nygård 
till  grefve  Paul 
Athanese  Fou- 
ché  d'Otrante, 
hvilken  med 
sin  grefvinna, 
född  von  Ste- 
dingk,  i  en 
enslighet  som 
gränsade  till 
skygghet,  be- 
bodde stället, 
tills  detår  1 862 
såldes  till  tre 
bröder  de  Ma- 
ré,    af  hvilka 

brukspatron 
Gustaf  De  Ma- 
ré  (f.  1825,  t 


NYGÅRD 


1882)  med  sin  maka  Henriette  Cronstedt,  flera 
unt^a  söner  och  sin  enda  dotter  här  förde  ett  g^äst- 
fritt  hus  och  into;^  en  ledande  ställning  i  ortens 
allmänna  värf.  lifter  hans  d()d  ingick  Nygård 
i  aktiebolaget  Ankarsrums  bruk,  hvarifrån  det 
är  1894  såldes  till  dåvarande  ledamoten  af  riks- 
dagens Första  kammare  vice  häradshöfding  Knut 
Tillberg,  som  nu  med  sin  maka  Karin  Idestrr)m 
bebor  det  gamla  minnesrika  godset. 

Den  nuvarande  herrgårdsl)yggnaden  förskri f- 
ver  sig  troligen  fran  1 700-talet,  emedan  herr- 
gården då,  enligt  tradition,  flyttades  från  sin 
ursprungliga  plats.  ]{n  gammal  magasinsbygg- 
nad, som  f()rr  varit  flygelbyggnad  vid  Nygård 
har  ännu  en  vindtlöjel  med  årtalet  1713.  Ny- 
gårds mangårdshus  har  så  många  gånger  om- 
ändrats att  man  ej  gilrna  kan  tala  om  någon 
bestämd  stil  på  detsamma.  Det  ;ir  uppfr)rdt  af 
trä  och  utvändigt  beklädt  med  tegel.  .Svagt 
gulaktig  färgton  på  reveteringen  visar  den  nedre 
lägre  våningen  i  rustik  puts  och  den  (■■)fre  hr)gre 
i  slätstruken  vägg_\'ta. 

(lenom  ett  vindfång  h\ars  tak  med  barrien^ 
bildar  altan  fran  ()fre  hallen  kommer  man  in  i 
nedre  hallen,  h\ars  entré  uppbäres  af  tvänne 
gröna  itali(.'nska  marmorjjclare.  Den  svilngda 
ektrappan,  som  hiir  fcu"  till  r)fra  våningen,  hvilar 
lätt  på  fristående  ekkolonner.  Den  prydes  af 
vackra  sniderier  i  samma  stil  som  gallerverket 
kring  öfra  hallen.  Den  synnerligen  vackra  tra])- 
pan  är  af  grefve  d"(  )lranle  hemf(>rd  fran  Frank- 
rike. 1  h()rnet  vid  trappan  star  en  gil)satgjul- 
ning  af  llass(>lb(M-gs  SnTikloekan  .  l^Van  hallen 
kommer  man  in  i  matsak^n  med  utgång  till  log- 


Gamlchyvikcn.    Till  höger  synas  Nygårds  flygelbyggnader. 


gian,  hvarifrån  man  har  utsikt  öfver  den  med 
gamla  italienska  statyer  och  marmorurnor  smyc- 
kade öppna  delen  af  parken.  Till  höger  om 
hallen  ligga  badrum,  gästrum,  skrifrum  och  biblio- 
tek. Till  vänster  ligga  rum  för  betjäning,  ser- 
veringsrum och  k()k.  I  r)fra  xaningen  märker 
man  i  hallen  taflor  af  fruarne  Bobersf  och  Kall- 
stenius  m.  fl.  ( )fver  matsalen,  liksom  denna  för- 
storad genom  utbyggnad,  finnes  biljardsal  med 
utgång  till  altan.  Till  vänster  om  denna  sal 
ligger  ett  förmak  med  en  gammal  förgylld  gu- 
staviansk mcjbel,  äkta  i  hvarje  detalj  och  där- 
bredvid  en  stor  salong  i  rödt  med  möbler  i 
rokr)ko  och  en  byrå,  signerad  Nejber.  Salongens 
ena  kortxägg  täckes  af  en  stor  sydd  tapet  i  rika 
ornamcnter,  hufvudsakligen  i  rödt  och  blått. 
Denna  tapet  som  förvärfvats  af  nu\arande  äga- 
ren är  af  /Handarbetets  viinner  väl  restaurerad 
och  förskrifver  sig  från  \'asatiden.  På  salon- 
gens andra  kortvägg  märkes  en  stor  landskaps- 
tafla  af  luigen  lanson.  Goda  dukar  af  italien.ska 
och  svenska  mästare  synas  för  (■■)frigt  hiir  och 
hvar.  ( )fre  våningen  innehåller  dessutom  gäst- 
rum, sofrum  och  barnkammare. 

N}-gard  har  elektrisk  belysning  ända  in  i  stat- 
stugor och  ladugårdar  samt  elektrisk  kraftled- 
ning fran  (!get  vattenfall.  Agendomen  som  af 
nuvarande  ägaren  till  stor  del  n}'byggts  eller 
på  annat  sätt  omskai)ats,  förbättrats  och  förskö- 
nats består  af  Nygård,  (iursten  och  1 1  valstad 
med  en  sammanlagd  areal  af  1,638  hektar  hvaraf 
33Ö  hektar  åker,  hufvudsakligen  god  lerjord,  83 
hektar  iing  och  7  i  9  hektar  skog  och  betesmark. 
Taxerinirsvärdet  ;lr  260,000  kronor. 


57 


VÄSTAN  A 


GRENNA  SOCKEN,  VISTA  HÄRAD,  JÖNKÖPINGS  LÄN 
Af  ERIK  ÅKERHIELM 


Den  trakt  af  värt  land,  som  kan  betecknas 
med  namnen  Grenna,  Visingsö,  Alvastra  är 
en  historisk  trakt.  Det  var  i  dessa  nejder, 
som  kungarna  af  Sverkerska  och  Erikska  ätterna 
lefde,  styrde  och  stridde  om  krona,  lif  och  gods 
och  det  var  icke  långt  härifrån  som  Folkung- 
arnas vagga  stod. 

Men  det  är  ej  blott  i  häfdens  tempel  denna 
nejd  har  ett  namn,  nej,  öfverallt, 
hvarest  svensk  landskapsfägring 
älskas,  nämnes  den  med  beun- 
dran, ty  fä  trakter  i  vårt  land 
har  naturen  så  rikt  rustat  med 
skönhet  som  dessa  branta  kuster 
vid  den  stora  sjön  Vättern. 

Midt  i  en  nejd  af  brådstupa 
sjöklippor,  blått  vatten  och  gröna 
bergshöjder  ligger  Västanå  hvita 
slott.  Endast  400  meter  frän 
strandkanten  reser  sig  slottet  men 
höjden  öfver  Vetterns  yta  uppgår 
till  mera  än  100  meter. 

Vi  hafva  emellertid  passerat 
den  lilla  pittoreska  by,  genom 
hvilken  Röttleån  kastar  sina  hvita 
kaskader  utför  klippbranten  och 
vi  hafva  bestigit  —  ty  åka  går 
inte  —  den  branta  backe,  som  leder  upp  till  her- 
resätet. Midt  framför  oss  reser  sig  den  impone- 
rande byggnadskoloss  af  sten,  som  utgör  medel- 
punkten i  herresätet  Västanå.  Den  imponerar  från 
hvilken  sida  man  än  ser  den.  Dess  storhet  liircer 
1  massornas  beundransvärdt  väl  afvägna  propor- 


Hofrättsrådet  Erik  Gyllensvaan. 


tioner.  I  Småland  torde  icke  finnas  någon  herr- 
gårdsbyggnad, som  genom  stilens  enkla  allvar 
och  linjernas  fasta  karaktär  ger  en  gedignare 
bild  af  svensk  herrgård  än  \'ästanå  slott  och  länge 
torde  man  få  söka  dess  like  i  det  öfriga  Sverige. 

Slottets  murar,  sammanfogade  af  gråsten  blan- 
dad med  tegel,  resa  sig  från  en  rektangulär  grund- 
yta, hvars  sidor  uppgå  till  ungefär  34  x  18  meter. 

De  hafva  en  ansenlig  ålder.  Inga 
urkunder  existera  dock  numera, 
som  kunna  gifva  ledning  vid  för- 
söket att  bestämma  den  märk- 
liga byggnadens  ålder.  Ursprung- 
ligen hade  slottet  fyra  vånin- 
gar. 

Sannolikt  blef  den  kolossala 
höjd,  som  det  till  en  början  er- 
höll, utsatt  som  det  var  för  år- 
hundradens stormar  däruppe  på 
sin  bergsrygg,  alltför  riskabel 
hvarför  en  af  ägarne  på  1 700- 
talet,  öfverstelöjtnanten  friherre 
Rutger  Bennet  lät  nedtaga  öf- 
versta  våningen  och  uppförde 
det  brutna  tegeltak,  som  ännu 
i  dag  kröner  slottet.  Af  ven  i 
andra  afseenden  lät  han  reno- 
vera huset,  som  sannolikt  vid  hans  tillträde  var 
bofällisft  nocT- 

A  slottets  hufvudfasad  ser  man  som  minne 
häraf  emellan  andra  och  tredje  våningarnas  midt- 
fönster  en  större  stentafla  infattad  i  väggen.  A 
densamma  läses  i  stora  bokstäfver:  »Ofverstelöjt- 


58 


VASl^ANA 


nanten  och  riddaren  af  Kongl.  Maj:ts  Svärds- 
orden hö^^-välborne  Friherre  Rut^^-er  Bennet  och 
Deras  kära  husfru  hö^^-välborne  Friherrinnan  hVu 
Eleonora  Charlotta  ^Iaclier  hafva  låtit  reparera 
detta  stenhus  anno  1767  och  vant  sin  fullbor- 
dan anno  i  770.» 

Stenen  prydes  ock  af  deras  vapen. 
Det  anses,  att  de  två  flyi:^elb\-f,^gnader,  som 
begränsa  gårdsplanens  l)åda  sidor,  äro  uppförda 
af  den  sten,  som  blef  öfver,  då  fjärde  våningen 
med  sina  g-aflar  nedrefs.  Såsom  slottet  emeller- 
tid nu  ter  sig  i  sin  i  700-tals  gestaltning,  är  det, 
som  ofvan  blifvit  framhållet,  en  ]);lrla  i  sxcnsk 
herrgårdsarki- 
tektur. 

Gårdsfasa- 
dens midtparti 
skjuter  obe- 
tydligt fram- 
för den  öfriga 
viiggytan,  af- 
delas  i  hori- 
sontalled mel- 
lan första  och 
andra  vånin- 
garna af  en 
gesims  och 
krönes  af  ett 
trubbgafvel- 
parti,  som  stö- 
des  af  tvilnne 
pilastrar.  \'äg- 
garnaäro  släta 
och  hvitreve- 
terade  med 
något  ojämn 
och  grof hug- 
gen yta,  hvil- 

ken  jämte  den  åldriga  j)aliiian  föriiinar  den 
vackra  byggnaden  ett  s\nn(M'ligen  xrirdiiadsbju- 
dande  yttre.  I^mstren  något  oregelbundna  pla- 
cering skänker  iit  murytan  intresse  och  lif.  1 
första  och  tredje  våningarna  har  man  bibehållit 
fönstrens  smarutor.  I  bvggningens  [wa  \VCn-\\ 
står  naturstenen  i  dagen. 

.Slottet  har  nio  fcuister  i)å  långsidan  och  fem 
på  kortsidan,  l^huru  rumsindelningen  i  stort 
.sedt  är  densamma  som  då  borgen  u|)pför(.les, 
.så  är  helt  naturligt  inredningen  i  mycket  för- 
ändrad under  tidernas  lopj).  Mäst  oförändrad 
synes  nedre  våningen  vara.  1  )ensamma  genom- 
drages på  längden  af  en  villdig  korridor.  Rum- 
men väster  om  korridoren  äro  täckta  af  tunn- 
hvalf  och  synas  från  b()rjan  vara  afsedda  till  för- 
varingsrum och  källare,  h vartill  dc  också  ännu 


Slottet  och  flv<;cihvf>:gnaderna  från  sydost. 


i  dag  användas.  Gårdsrummen  åter  hafva  kryss- 
hvalf  och  hvalf  af  andra  typer.  Dessa  rum  an- 
vändas dels  för  köksdepartementets  behof,  dels 
för  betjäningen.  Yttermurarna  nå  i  nedre  vå- 
ningen en  tjocklek  af  ungefär  1,5  meter,  under 
det  de  i  andra  våningen  äro  ungefär  1,3  meter 
och  i  tredje  1,2.  I  nedre  våningens  gårdsrum 
påträffar  man  några  gamla  dörrar  med  vackra 
smidda  järnbeslag.  I^n  blick  på  af  bildningen  af 
1600-talets  Västanå,  sådant  det  ter  sig  i  Dahl- 
bergs Svecia,  ger  ett  ganska  öfverraskande  re- 
sultat. Därstädes  har  slottet  en  helt  och  hållet 
olika  karaktär,  som  ovillkorligen  väcker  en  undran, 

om  Dahlberg 
öfverhufvud 
taget  afbildat 
samma  l)ygg- 
ning,  som  prv- 
der  det  nutida 
Xästanå. 

( irund\-tan  i 
.Svecia-bildens 
slott  har  af  allt 
att  döma  myc- 
ket anspråks- 
lösare dimen- 
sioner än  den 

nuxarande. 
Gafvcln  där 
har  blott  fyra 
tätt  sittande 
fönster,  vår 
tids  har  fem 
ganska  glest 

placerade. 
Bredden  på 
slottet  är  i  för- 
ra   fallet  sex 

och  en  half  fcuisterbredder,  i  .senare  mera  än  elfva. 
I  Jlngdcn  är  respektive  sjutton  och  trettioen.  Bygg- 
nadens gaflar  prydes  å  Dahlbergs  bild  af  sirliga, 
\olutpr\-dda  spetsgaflar  och  fasaden  uppvisar  ett 
ansenligt  polygonalt  utbygge  i  midten.  Det  före- 
faller likaledes,  som  om  byggnaden  hade  blott 
tre  våningar,  ehuru  det  ju  dock  icke  är  uteslutet, 
att  en  källarvåning  å  bilden  döljer  sig  bakom  löf- 
träden,  ett  antagande,  som  också  gårdsplanens  höjd 
mellan  flvgelln'ggnaderna  vilja  bekräfta.  A  Dahl- 
bergs teckning  är  slottets  längdriktning  lagd 
ungefiir  i  öster  och  väster,  ehuru  den  i  verk- 
ligheten ligger  i  det  närmaste  i  norr  och  söder. 
.Slutligen  kan  anmärkas,  att  Dahlbergs  små  fly- 
gelbvggnader  ej  rätt  tyckas  öfverensstämma  med 
uppgiften,  att  sådana  byggdes  af  Bennet  på 
I  700-talet.    En  detaljlikhet  bör  emellertid  fram- 


59 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


hållas  nämligen  byggningens  synliga  kvader- 
stensknutar. 

Några  af  de  ofvan  berörda  olikheterna  torde 
nog  kunna  skrifvas  på  kontot  af  det  kända  för- 
hällandet, att  Dahlberg  ofta  lät  fantasien  leka 
med  ritstiftet  eller  af  tillfälliga  ändringsarbeten, 
dock  synas  mig  en  del  oförklarliga. 

Genom  en  vinkelböjd  stentrappa  når  man  andra 
våningen,  den 
egentliga  bo- 
stads- och  pa- 
radvåningen. 
Rummen  här- 
städes,  trettio 
till  antalet,  äro 
anmärknings- 
värdt  höga 
och  stora,  men 
förete  eljest  in- 
tet af  intresse 
med  undantag 
af  hallen. 

Här  lägger 
man  först  och 
främst  märke 
till     en  stor 

skulpterad 
stentafla,  in- 
fälld i  ena  lång- 
väofofen.  Taf- 

lans  dimensioner  äro  ungefär  i  x  1,5  m.  och  sten- 
skulpturen är  praktfull  och  i  detalj  väl  bibehål- 
len, hvilket  också  framgår  af  bilden. 

I  skulpturen  skönjer  man  under  en  väldig  gref- 
1ig  krona  Braheska  och  Stenbockska  vapnen  om- 
gifna  af  en  glänsande  ornamentik,  mejslad  med 
utsökt  elegans.  Därunder  läses  i  gammaldags 
reliefstil:  »Peder  Brae  greve  til  Wisingsborg, 
friherre  til  Riidboholm  och  Lindholmen,  Sveries 
riikes  drots,  rådh  generl,  governeur  utoever  stor- 


Slottei  från  gårdssidan 


furstendommet  Finland  med  Äland  och  beggie 
Carelerne  sampt  lagman  öfver  Westmaneland, 
Berslagen  och  Dalerne.» 

Midt  emot  stentaflan  står  en  hög,  öppen  spis, 
hvars  häll  stödes  af  tvänne  praktfulla  hermer  i 
stenskulptur.    Den  ena  visar  ett  kvinnligt,  den 
andra  ett  manligt  hufvud  jämte  en  del  af  bröstet. 
På  spisens  framsida  är  en  stentafla  infälld.  I 

taflan  är  Gyl- 

lensvaanska 
vapnet  ingra- 
veradtoch  där- 
under läses: 

»Fideikom- 
missum  af  Fre- 
dric  Gyllen- 
swan.» 

Spisen  här- 
stammar från 
nämnda  Gyl- 
lensvaan,  som 
1785  stiftade 
Västanä  fidei- 
kommiss. Det 
säges,  att  sten- 
hermerna  to- 
gos  från  en 
af  flygelbygg- 
naderna. Då 
emellertid  des- 
sa senare,  enligt  hvad  förut  blifvit  omtaladt, 
uppfördes  af  Bennet  på  1770-talet,  ligger  den 
förmodan  icke  långt  borta,  att  stenbilderna,  som 
förråda  en  hög  ålder,  medföljde  slottets  öfversta 
våning,  då  den  nedrefs,  och  kunna  då  hafva 
ingått  som  detaljer  i  de  höga  gaflarnas  ut- 
smyckning. 

Tredje  våningens  rum  äro  mästadels  numera 
oinredda.  En  del  begagnas  till  vistrum.  Den 
oerhördt  stora  vinden,  som  sträcker  sig  öfver  hela 


Västanå  enligt  Dahlbergs  Siiecia  antiqua. 
60 


1/ÄS711NA 


Vapensten  infälld  i  i'ä<;<>rn  i  öfrc  vcslibiilcn. 


ir  nicd  sina  stora  skorstcnshx-^lar  ganska 


huset, 
intressant. 

\'äst('r  oni  slottet  och  l>et\(lhiL;t  \\\'^rv  iln  dettas 
^rund  h^ger  trädgården  och  parken,  och  hilr 
bildar  terrängen  ett  i)ar  kraftii;!  niark(>rade  ter- 
rasser, innan  den,  delvis  hradstupa,  faller  ned 
mot  \'ättern.  Ta  en  af  terrasserna  1  )esku<4j4ad  af 
väldi_!4"a  bokar  ser  nian  de  sista  inneliafvarnes  af 
Nastanä  faniiljej^raf.  I  Hisnade  af  ett  höj^t  jiirn- 
staket,  som  bildar  en  re_<j;"elbiniden  attasidin^",  och 
vänligt  famnade  af  mjuka  löfkronor  ligga  hilr 
trenne  stora  horisontala  stenar,  som  f(")r  friim- 
lingen  visa,  hvarcst  herrarna  till  den  hvita  borgen 
sofva  den  sista  scunnen  lågt  under  borgens  fot, 
men  hr)gt  ()fver  \'iltterns  \ta.  k.n  fridfullare  jjlats 
än  denna  kunde  de  ej  fatt. 

På  den  norra  af  grafstcnarna  liiser  man  i  hug- 
gen skrift  under  ättens  sirade  vapen  och  num- 
mer: »Löjtnant  Jon  August  (lyllensvaan,  fckld 
Rosen(|vist  af  Akershult,  tjilnat  vid  Bohu.släns 
regemente,  frxld   iiS^i,  dinl  i899.^> 

Under  den  södra  af  stenarna  hvila  majoren 
Henrik  Adolf  ( iyllensvaan,  död  1848  och  under- 
l(')jtnanten  bVedrik  Henrik  (iyllensvaan,  hvilken 
gick  ur  tiden   i  87  i . 

Mellersta  stenen  bär  följande  inskription:  Fre- 
drik (i)'llensvaan,  öfverste  f()r  Helsinge  regimente, 
Riddar(>  af  Kongl.  Svärdsorden.  Efter  akade- 
miska studier  antog  krigstjänst  år   i  J^'*^- 


vistat  krigen  mot  Ryssland  och  Preussen  i  Hol- 
ländsk tjänst,  belägringen  för  Bergen  op  Zoom 
och  campagnen  för  Breda,  född  Svanhals,  år 
1723  den  4  Julii,  adlad  1756.  .Förordnat  Västanå 
egendom  till  fideikommiss  år  1786  åt  en  af 
Rosentjvistska  släkten.  Död  ogift  den  4  Nov. 
I  787.» 

Denne  öfverste  Gyllensvaans  bcMider,  mjölnare 
och  paijpersmästare  voro  .själfva  fideikommissarier 
hvar  och  en  till  sitt  hemman  eller  verk  emot 
vissa  stadgade  skyldigheter.  Dessa  egendomliga 
fr)rhållanden  hafva  efterhand  ujjphört. 

Af  de  möbler  eller  prydnadsf()remål,  som  ännu 
finnas  k\ar  å  Västanå  —  stora  byggningen  är 
f.  n.  obebodd  — ■  kunna  särskildt  framhållas  en 
vacker  salongsmöbel  i  mörk  mahogny  och  för- 
gyllningar, en  antik  etagére  med  intarsia  lika- 
ledes i  mahogn}-,  men  först  och  främst  ett  säll- 
synt fint  portriltt  i  olja  af  fideikommiss-stiftaren 


Gammal  spis  i  öfrc  vcstibulcn. 


61 


5  VEN  SKA  SL  O  TT  O  CH  NER  RES  A  TEN 


öfverste  Fredrik  Gyllensvaan.  Arbetet  är  osig- 
neradt. 

Väggarna  i  det  rum,  hvarest  den  ofvannämnda 
möbeln  står,  äro  prydda  med  målningar  syftande 
på  de  fyra  årstiderna. 

De  förut  omnämnda  båda  flygelbyggnaderna, 
som  i  norr  och  söder  begränsa  gårdsplanen,  äro 
vackra  i  sin  enkla  stil  och  med  sin  höga  med 
fönster  försedda  takresning. 

Västanå  ägor  äro  tämliijen  samlade  i  Grenna 
landsförsamling.  I  Olmestad  socken  ligger  dock 
arrendeo-ården  Sandvik. 


Det  är  ingen  lätt  uppgift  att  ur  de  få  och  hvar- 
andra  motsä- 
gande anteck- 
ningar, som 
finnas,  skrifva 
Västanå  gods 
historia,  och 
det  är  att  be- 
klaga, att  inga 
originalurkun- 
der på  platsen 
sprida  ljus  öf- 
ver  det  Gyllen- 
svaanska  her- 
resätets äldre  i 
ovisshet  höljda 
öden. 

De  högt  för- 
tjänta små- 
ländska histo- 
rieskrifvarnes 

gamla  arbeten  södra  förmaket. 

intressera  si<^ 

icke  särdeles  för  Västanå,  och  förgäfves  söker 
man  meddelanden  om  de  urkunder,  hvarpå  de 
stödja  sina  uttalanden. 

Bortåt  tre  sekel  tillbaka  i  tiden  är  dock  ägare- 
längden klar,  men  bakom  den  tid,  som  känne- 
tecknas af  Brahegrefskapet  Visingsborgs  växande 
maktställning  i  dessa  nejder,  äro  dess  häfder 
dunkla. 

Allvin  håller  före,  att  den  äldste  kände  ägaren 
af  Västanå  var  en  viss  Sten  Bielke,  hvilken  in- 
nehade godset  år  1615,  och  tillägger  om  honom: 
»troligen  den  äldre  kallad»  och  att  han  var  riks- 
råd och  guvernör  öfver  Pommern.  Han  säger 
vidare,  att  godset  därefter  innehades  af  fru  Sigrid 
Bielke  »troligen  Stens  hustru»  och  att  det  san- 
nolikt är  ett  gammalt  Bielke-gods. 

Studerar  man  Svenska  adelns  ättartaflor  af 
Anrep,  i  hvad  de  röra  hithörande  fråga,  så  er- 


håller man  en  helt  ohka  åsikt  beträffande  Västanå 
ursprung,  en  åsikt,  som,  sammanställd  med  en 
del  ortsförhållanden,  synes  mig  hafva  större  san- 
nolikhet för  sig. 

Då  jag  tyvärr  icke  kan  förebära  några  origi- 
nalurkunder för  nedanstående  uttalande  om  \^ä- 
stanå  häfder  /öir  Per  Brahe,  måste  de  därför 
betraktas  som  ett  försök  till  tydning  af  egendo- 
mens äldre  historia. 

Icke  långt  från  Västanå  ligger  egendomen 
Ostanå,  som  i  medlet  af  1 700-talet  utbröts  ur 
det  urgamla  godset  Broxvik,  förbundet  med  Ulf- 
sparreättens  häfder.  Det  är  ej  kändt,  hvarest 
detta  senare  gods  hufvudsäte  en  gång  legat,  tiden 
har  jämnat  allt  med  marken,  men  med  sanno- 
likhet antages 
dess  läge  vid 
en  liten  nume- 
ra till  mosse  ut- 
torkad sjö  nä- 
stan midtemel- 
lan  Västanå 
och  Ostanå,  d. 
v.s.i  dalen  mel- 
lan >;  västra» 
och  » östra 
åsen  » . 

Broxvik  om- 
fattade   1 609 
icke  mindre 
än  I  1 3  gårdar. 
Jag  håller  där- 
för före,  att  icke 
blott  Ostanå, 
utan  äfven  sy- 
stergården Vä- 
stanå och  tro- 
ligen äfven  andra  gårdar  äro  de  splittrade  resterna 
af  gamla  Broxvik.    Jag  finner  stöd  hos  Anrep, 
som  säger,  att  medlemmar  af  ätten  Ulfsparre 
voro  ägare  af  »Broxvik  i  Grenna  socken  och 
Småland,  hvilket  gods  numera  kallas  Ostanå  och 
Västanå».    Och  under  friherre  Ake  Ulfsparres 
namn  står,  att  han     utbytte  och  försålde  slut- 
ligen   den  gamla  familjeegendomen  Broxvik  i 
Småland  till  grefve  Brahe,  hvilken  egendom  då 
blef  styckad  och  kallad  Ostanå  och  Västanå». 

Här  är  nu  blott  att  säga  om  Broxvik,  att  Näs- 
konung Ragnesson  befinnes  år  1367  å  »St.  Petri 
och  Pauli  afton  i  Skärstad  *  hafva  gifvit  Broxvik, 
Abogården  och  Uddetorp  till  sin  älskliga  maka 
Ramborg,  dock  att  hvilken  den  andre  öfverlefde, 
skulle  godset  äga».  Från  Ramborg  kom  gården 


*  Socken  l,.  mil  söder  om  Vast.inå. 

Troligen  nuvarande  Uddarji  looo  meter  väster  om  Ostanå. 


62 


VASTANA 


till  magen  Måns  Bjugg,  som  var  I 'Ifsparreättens 
stamfader. 

T  icke  mindre  än  sju  släktled  gick  nu  Broxvik 
inom  släkten  Ulfsparre,  till  dess  att  Ake  Ulf- 
sparre  ^/Utbytte  och  försålde  den  gamla  familje- 
egendomen Broxvik  i  Småland  till  grefve  Brahe, 
hvilken  egendom  blef  styckad  och  kallad  Ostanå 
och  J^äsfaiiä,  samt  flyttade  stamgodset  till  Brox- 
vik i  Häradshammars  socken  i  Östergötland 

l  ill  \'ästana  h()rde  vid  denna  tid  icke  mindre 
än  1 8  underlydande  hemman  utom  vatten\  crk 
vid  Röttle. 

(irefve  /^cr  Jyra/zc  d.  v.,  som  till  sina  ofantliga 
domäner  med  \'isings- 
borg  som  residens  nu 
äfven  lade  \'ästanå,  är 
en  i  Sveriges  historia 
alltf(")r  känd  ])ersonlig- 
het  för  att  härstiides 
behöfva  närmare  vid- 
röras. Det  iir  från  ho- 
nom, som  den  prakt- 
fullt sirade  stentaflan 
härstammar,  som  pr\- 
der  öfre  vestibulcn  a 
Västanå  slott. 

Grenna  .stad,  B)rahc- 
kyrkan  på  Visingsö,  \'i- 
singsö)  gymnasium,  l)ra- 
hehus,  af  hvilken  lilla 
borg  en  ruin  kvarstår, 
flerc  .städer  i  Mnland, 
där  han  var  general- 
guvern()r,  samt  k\'rko- 
byggnader  i  detta  land 
likasom  i  Sverige  biira 
ännu  i  dag  vittne  ej 
mindre  om  denn(>  stor- 
mans makt  och  rik(^- 
domar  ;in  om  hans  omsorger  om  sitt  den 
tiden  stora  fildernesland.  ;\r  1O80  v\\  h()stdag 
slutade  den  miirklige  mannen  sina  dagar,  och 
Västanå  liksom  hans  (ifriga  gods  gingo  till  bror- 
sonen riksråd(^t  grefve  Nils  Brahe,  som  äfven 
skrifver  sig  till  .Skokloster,  Ostanå  och  Lyckås'^'*. 

Under  hans  lid  f()ll  det  stolta  \'isingsborg  för 
reduktionen,  men  domilnen  uppe  på  smålands- 
strandeii  midt  emot,  \'ästanä,  undgick  såsom 
varande  gammalt  .säteri  det  hårda  ödet. 

Viistanå  iirfdes  vid  hans  frånfälle  år  löqo  af 
sonen  general  majonMi  grefve  Abraham  Ihalic, 
.som  tillika  f(")renade  (  Xstanå,  Lyckas  och  l^rahehus 
i  denna  nejd  i  sina  possessioner,  (irefve  Abra- 

*  Citat  ur  Aiirep. 

**  Gods  i  Siiiilland.  l)cskril'vet  i  drtta  vrrk. 


ham,  .som  gick  hädan  år  1728,  efterlämnade  i 
sitt  gifte  med  Margareta  Bonde  en  dotter  Kri- 
.stina  Anna,  som  blef  förmäld  med  hofmarskal- 
ken  friherre  Carl  Fredrik  Hamiltoii. 

Denne  öfvertog  år  1 794  såväl  CXstanå  som 
X  ästana  efter  svärfadern. 

\'id  hans  död  1753  synes  egendomen  till  en 
br)rjan  öfvergått  till  barnen,  hvaraf  hofmarskalken 
hade  .sju  stycken,  men  kom  år  1 765,  troligen 
genom  k()p,  till  kaptenen  vid  Jönköpings  rege- 
mente (hisfa/  Adolf  Aliiiospor,  tillika  ägare  af 
Brahehus  och  Tranås.  Gift  med  den  .store  Macmus 
Stenbocks   dotterdotter   Eva  Juliana  Barnekow 

af  led  kaptenen  år  i  765, 
och  \'ästanå  måste  åter 
byta  iigare,  i  det  öfver- 
stelöjtnanten  vid  Alfs- 
borgs regemente  fri- 
herre Rutger  Beuuef  in- 
k()pte  detsamma. 

Om  friherre  Bennets 
restaurerings-  och  änd- 
ringsarljeten  å  slottet 
är  ofvan  omtaladt. 

Ar  1778  sålde  Ben- 
net  egendomen  till  öf- 
versten  vid  Hälsinge  re- 
gemente Fredrik  Svan- 
hals.  Född  1723  blef 
han  adlad  under  nam- 
net Gyllensvaan  år  i  7  5  6. 
( )fverste  Gyllensvan, 
hvars  väl  utftjrda  por- 
triitt  i  olja  förvaras  å 
godset,  var  en  ])å  sin 
tid  mycket  använd  per- 
.sonlighet  och  ansågs 
vara  en  god  talare 
inom  mösspartiet  i  riks- 
ftu-samlingcMi,  hvilken  han  bevistade  från  år 
175Ö. 

kamnet  Gyllensvan  förmodar  jag  han  l)ildade 
af  sitt  fädernenamn  Svanhals  och  mödernenamn 
Gyllenståhl. 

'.\r  1786*  stiftade  han  af  sitt  gods  Västanå  ett 
fideikommiss  för  den  af  sina  systersöner  af  ätten 
Rosen(ivi.st  af  Åkershult,  som  han  förbehöll  sig 
att  själf  utse.  Innan  detta  emellertid  egt  rum, 
afled  fideikommisstiftaren  ogift  å  Västanå  och 
fick  sitt  sista  hvilorum  i  godsets  vackra  park. 

Den  graverade  stentaflan  på  spisen  i  vesti- 
bulcn, förut  omnämnd,  bevarar  minnet  af  fidei- 
kommisstiftaren. 

*  Enligt  andra  uppgifter  1 785. 


Öfvcrste  Frcdric  (jyllcnsraan. 
( )|jcni.iliung. 


63 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEÄ 


Svanhalsar  anställde  nu  rätteg-ång  för  att  få 
bibehålla  godset  inom  släkten,  men  genom  kungl. 
dom  af  II  april  1791  fastställdes,  sedan  Rosen- 
qvistska  släkten  gifvit  sitt  samtycke,  att  Fredrik 
Leonard  Rosenqvisf  af  Akershiilt  skulle  bli  fidei- 
kommissarie  och  antaga  namnet  Gyllensvaan, 
för  hvilken  han  skulle 
intajra  säte  å  riddar- 
huset. 

Den  förste  fideikom- 
missarien  till  Västanå 
var  vid  denna  tid  en- 
dast sju  år  gammal. 
Ar  1 803  öfvertog  emel- 
lertid den  unge  Fredrik 
Gyllensvaan  själf  egen- 
domens skötsel,  men 
valet  af  innehafvare 
visade  sig  snart  olyck- 
ligt, ty  denne  blef  en 
ohejdad  slösare,  och 
1814  frändömdes  egen- 
domen honom  och  till- 
föll mot  vederlag  af  25,000  rdr  kusinen  majoren 
Henrik  Adolf  Rosenqvisf  af  .-://(vv,s7/;///-(Tyllen- 
svaan. 

Godset  omfattade  vid  denna  tid  ej  mindre  än 
2  mtl.  säteri  och  1 3  mtl.  underlydande  förutom 
kvarnar  och  pappersbruk  vid  Röttle  m.  m. 

Majoren  afled  år  1848  och  f()r  betäckande 
af  den  af  Kungl.  ]VIaj:t  beviljade  inteckningen 


Graf varna  i  parken. 


7  7-2  mantal  af  egendomen  försäljas,  hvar- 
igenom  den  ansenligt  förminskades. 

Nu  skulle  Västanå  hafva  öfvergått  till  majorens 
äldsta  son  i  hans  äktenskap  med  Plelena  Charlotta 
Roos,  men  som  denne  var  sinnessvag,  fråndömdes 
godset  honom  och  tilldömdes  hans  yngre  broder 

löjtnanten  Jo)i  August 
Rosenqvisf,  sedermera 
kallad  Gyllensvaan. 

Hade  den  gamla 
egendomen  förut  under 
täta  ombyten  af  inne- 
hafvare blifvit  eftersatt, 
så  är  det  löjtnant  Jon 
August  Gyllensvaans 
ära  att  hafva  återfört 
densamma  till  kultur 
och  ordning.  Från  år 
1885,  då  han  tog  af- 
sked  från  militäryrket, 
ägnade  han  sina  kraf- 
ter helt  åt  skötseln  af 
Västanå.  Afven  han  er- 
höll efter  sin  död  år  1899  sin  hvilostad  i  par- 
ken bland  de  föregående  innehafvarna. 

Jon  August  efterlämnade  blott  en  dotter  Augusta 
Katarina  Charlotta,  gift  med  hofrättsrådet  friherre 
Lirik  Otto  von  Otter,  hvilken  på  grund  af  sitt 
gifte  blef  fideikommissarie  och  ännu  är  det  ro- 
mantiskt belägna  godsets  innehafvare  under  nam- 
net Gyllensvaan. 


Utsikt  öfver  trakten  kring  Västanå. 
(Jfvcist  till  vänster  slottet,  till  höger  synes  Vättern. 


64 


BLEKHEM 


TÖRNSFALLA  SOCKEN,  SÖDRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  ERIK  ÅKERHIELM 


Da  man  vid  Almvik  station  å  Västervik  — 
Norsholnis  järnväg  stiger  af  tåget  för  att 
besöka  (U;t  niirheliigna  herresätet  P)lek- 
lieni,  gör  man  sig  ovillkorligen  den  frågan,  hvar- 
för  icke  godsets  ska[)ar( 
vid  den  öjjpna, 
vackra  (iamleby- 
vikcn  i  stället  fcir 
ett  par  tusen 


1  >N'gg<-ie 


corj)S  lie  logu  t 


därifrån 
lilla  sj()n 


me- 
vid 


ter 

den  niia  sjon  i kic- 
ken. Kanske  ville 
han  draga  det  un- 
dan från  all  far  väg 
och  låta  det  i  för- 
nilm  afskildhet  lef- 
va  sitt  eget  lif  vid 
den  obetydliga, 
men  leende  insjön, 
i  stället  för  \  id  den 
stora  hafsviken. 

Nu  följer  vägen 
från  sagda  station 
först  längs  den 
halfkilometerlånpa 

ån,  som  bördar  Blekens  vatten  uti  hafsviken,  sä 
öj>pnar  sig  insjöns  spegel  och  efter  att  hafva 
följt  vägen  i  en  betydlig  kurva,  når  man  det 
Nordenfalkska  godsets  hufvudbyggnad.  Detta 
är  ett  ganska  imponerande  hus,  imponerande 
mera  genom  sin  betydande  utsträckning  i  längd 
och  bredd  än  genom  sin  höjd.    Sedd  is)-nner- 

Småland.     III.  6 


Laiid^höjdin^cn 
C.  O.  Nordenfalk. 


het  från  insjöns  västra  strand  gör  b3'ggnaden 
med  sina  nitton  fönster  i  bredd  ett  mäktigt 
och  förnämt  intryck,  diir  den  s[)eglar  sina  hvita 
murar  i  den  näckrossmyckade  vatten\tan  och 
aflecknar  sig  i  lugn  harmoni  mot  löfkronornas 

djupgröna  kuliss. 

At  sjösidan  reser 
sig  corps  de  logiet 
i  två  våningar  med 
ett  midtparti  i  en 
tredje.  \'id  l)ygg- 
nadens  kortsidor 
och  i  rät  vinkel 
mot  midtpartietstå 
tvärpartier.  Huset 
är  uppfördt  på  en 
starkt  sluttande 
berggrundjh  varför 
det,  som  nämnts, 
åt  sjösidan  har  två, 
men  åt  gårdssidan 
blott  en  våning. 
Sjösidans  botten- 
våning innehåller 
kök,  källare  och 
vistrum  endast  i  den  östra  hälften,  medan  den 
västra  fylles  af  stödhvalf  och  själfva  bergsmas- 
san. 

Corps  de  logiets  största  längd  är  icke  mindre 
än  56  m.  iMidtelpartiets  bredd  uppgår  till  i  1.5 
m.  Tvärpartiernas  liingd  räknar  24  m.  och  deras 
bredd  10  m.  Källarvåningen  åt  sjön  skjuter  fram 


Grcjrinnan  Sopltic  Nordcnjalk 
född  Piper. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Utsikt  åt  sjösidan. 


i  höjd  ined  tvärpartiernas  sjögaflar.  Härigenom 
bildas  en  väldig  altan  af  36  m.  längd  och  3,5 
m.  kortsida. 

Under  en  af  fyra  kolonner  uppburen  altan 
når  man  från  gårdsplanen  fram  till  den  stora 
snidade  ekporten.  Det  första  rum  man  kom- 
mer till  är  den  stora  genom  husets  hela  bredd 
gående  hallen.  Densamma  är  hållen  i  hvitt,  och 
dess  hvälfda  tak  uppbäres  af  rent  skurna,  fyrkan- 
tiga pelare.  Den  synnerligen  stilfulla,  eleganta  hal- 
len är  ett  af  resultaten  af  en  genomgående  inre 
renovering,  som  byggnaden  år  1902  genom- 
gick. Den  är  gjord  efter  ritning  af  professor 
I.  G.  Clason  och  utgör  med  sina  vackra  pro- 
portioner en  prydnad  för  herresätet.  I  hallen 
lägger  man  märke  till  två  öppna  spisar  samt 
en  järngrind  i  konstsmide.  Från  hallen  leder 
en  med  skulptur  prydd  ektrappa  till  andra  vå- 
ningen. Af  öfriga  rum  bör  matsalen  anmärkas 
på  grund  af  sina  storartade  dimensioner.  Den 


är  nämligen  10  meter  lång,  och  bredden  uppgår 
till  9  meter. 

Corps  de  logiet  uppfördes  åren  1838  —  44  af 
excellensen  Nordenfalk,  och  på  1 850-talet  reno- 
verades och  ändrades  Blekhems  stora  byggning. 
Till  det  inre  renoverades  huset  åter  1902.  På 
den  plats,  där  hufvudbyggnaden  nu  ligger,  fanns 
fordom  ett  litet  timradt  boningshus  med  två 
flyglar. 

Det  Nordenfalkska  hemmet  äger  en  del  konst- 
verk och  minnen  ur  vår  kulturhistoria,  som  böra 
något  närmare  beröras.  Af  oljemålningar  ser 
man  ett  porträtt,  osigneradt,  af  excellensen  J. 
Nordenfalk  på  äldre  dagar  samt  ett  vackert 
porträtt,  som  det  antages,  af  Gustaf  Mauritz 
Armfelt.  Därjämte  ser  man  kopior  af  tvenne 
charmanta  porträtt  målade  af  Södermarks  hand, 
nämligen  af  excellensen  friherre  Johan  Norden- 
falk i  yngre  dagar  och  hans  vackra  gemål 
Marie  Nordenfalk,  född  Risellschöld.  Original- 


Blekhein  från  sjöpromenaden. 
66 


BLEKHEM 


porträtten,  af  hvilka  bilder  här  meddelas,  ägas 
af  friherre  Johan  Nordenfalk. 

Karakteristiskt  är  porträttet  af  Hedvig  Sofia 
Nordenfalk,  född  Pljilrne,  signerad  N.  Anders- 
son 1843. 

En  tafla  af  kulturhistoriskt  intresse  är  en 
blyertsteckning  gjord  af  H.  Retzelius  den  14. 
5.  1S50.  Den  föreställer  »Juvenalerna»  sam- 
lade i  friherrinnan  Marie  Nordenfalks  salong  i 
Uppsala  den  i  februari  1850.  Figurerna  äro 
raskt  och  karakteristiskt  tecknade  och  framkallar 
för  åskådaren 
gluntarnes  da- 
gar i  Uppsala. 
Bilderna  äro 
försedda  med 
siffror,  och  för- 
klarande text 
är  skri f ven  å 
taflans  bak- 
sida. Man  ser 
här  A.  Josc[)h- 
son  vid  pianot, 
(runnar  \\\,'n- 
ncrl:)crg  och 

Magister 

Tengberg 
föredraga  en 
sång,  medan  i 
rummet  som 
åhörare  befin-  Corps  de  logis 

na    sig  Otto 

Beronius,  l^ugen  von  .Stcdingk,  Magister  Lager- 
berg, Curry  Treffenberg,  Johan  och  Carl  Nor- 
denfalk m.  fl.  Längst  ned  i  högra  hörnet  sitter 
i  en  stol  värdinnan  Marie  Nordenfalk. 

Bland  större  kopparstick  bör  »de  tre  kon- 
s[)iratörerna»  omnämnas.    Bilden,  som  existerar 

1  ett  fåtal  exemplar,  visar  C.ustaf  Mauritz  Arm- 
felt,  johan  hrcdrik  Aminoff  och  Johan  Albert 
l^hrcnström,  kiinda  genom  sin  sammansvärjning- 
år  I  793,  åter 

förenade  den 

2  aug.  180.V 
A  taflan  lilses: 
Est  hic  est 
animus  lucis 
contentor  et 
istum,  Oui  vita 
bene  credat 
emi  (|UO  ten- 
dis  honorem. 
Bilden  är  sig- 
nerad sålun- 
da:      :>BertOn  c.  Matsalen.  —  7.  Sa/oni^rn. 


pinx  J.  Pichler  sc.  Vinnae  1805.»  Å  bilden  ser 
man  äfven  Magdalena  Rudenskiölds  konterfej 
äfvensom  en  staty  af  Gu.staf  III.* 

Af  historiskt  intresse  är  en  målning  af  L. 
Gauffier  i  Florence  år  1793.  Man  ser  å  den- 
samma den  manligt  sköne  Gustaf  ALauritz  Arm- 
felt  under  hans  landsflykt.  Han  knäpper  hän- 
derna öfver  en  uppslagen  bok,  som  ligger  i 
knäet.  På  bokens  blad  läser  man  »Julius  Caesar». 
Under  den  undanskjutna  portiéren  ser  man  ut 
(jfver  ett  italienskt  landskap  och  framför  Armfelt 

på  ett  marmor- 
bord stå  Gu- 
staf Ill:s  och 
CcCsars  byster. 
På  den  förre 
stårgraveradt: 
» Csesari  vir- 
tutib.  et  fato 
similis)  och 
»Divo  Gusta- 
vo  regi  sue- 
cicC  >.  På  Cae- 
sars byst  står: 
» Divo  Cic- 
sari».  På  den 
intressanta 
målningens 
baksida  läsas 
dess  histori- 
ska öden  så 
lunda:  »This 
porlrait  of  count  .\rnifelt  belonged  to  Lord 
lloward  de  \\'alden,  British  Envoy  at  Brus- 
sels, it  was  purchased  at  his  Sale  at  Christies 
rooms  in  London,  by  Mr.  Philip  Currie  of 
the  Foreign  Office  and,  after  having  remained 
in  his  possession  for  some  years,  was  presented 
by  him  to  Count  Charles  Edward  Piper,  Swedish 
Envoy  at  the  court  of  S:t  James,  the  son  of  Count 
Armfelts  daugther.    London  January  9  1885.» 

Bland  konst- 
föremål på 
Blekhem  ser 
man  en  gips- 
afgjutning  af 
en  staty,  bröst- 
bild i  naturlig 
storlek,  skulp- 
terad af  Wal- 


*  Se  härom  Elof 
Tegnérs  arbete  »Gu- 
staf Mauritz  Arm- 
felt», III  delen  och 
T.  Karlmans  »De 
tre  <n.istaviancrna^>. 


frän  sjösidan- 


Hallen.  —  10.  /liblioliket. 


67 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


ter  Runeberg  föreställande  grefvinnan  Väva  Arm- 
felt,  dotter  af  Gustaf  jMauritz  Armfelt  och  den 
vackra  hertiginnan  af  Sagan*. 

I  silfverskäpet  står  en  utmärkt  vacker  större 
silfverskål  i  drifvet  arbete.  Mönstret  är  af  stor 
skönhet.  Å  skålens  yttersida  läser  man  initia- 
lerna P.  J.  K. 
och  A:o  1696 
samt  längre 
ned  M.  D.  Be- 
tydelsen af  de 
första  initia- 
lerna är  icke 
känd,  hvare- 
mot  M.D.utan 
tvifvel  torde 
hän  syfta  på 
Maria  Dich- 
man  och  vara 

ingraveradt 
nära  ett  hun- 
dra år  senare. 
Maria  T3ich- 
man  var  stam- 
moder för  Ri- 
sellschöldska 
släkten,  hvar- 
om  vidare  ne- 
dan. 


gen  i  Tjust,  Björn  vSoop,  och  efter  honom  af 
Peder  Svensson  Soop,  gift  med  Björns  dotter. 
Därefter  innehades  det  efter  hvarandra  af  Nils 
Ingelsson  och  Knut  Ulfsson  Soop,  som  1490 
skref  sig  herre  till  Blekhem.  Det  ärfdes  därefter 
af  sonen  Erik  Knutsson  Soop,  men  1543  inneha- 
des gården  af 


Lars  Anders- 
son  i  Nykö- 


Blekhems  gods  ingår  i  både  Törnsfalla  och 
Hallingebergs  socknar  med  8 ^  mantal  i  den 
förra  och   2'Y2i  i  <^^en  senare.    y\realen  utgör 
7,855  tunnland  och  är  sålunda  fördelad:  åker 
1,100  tnl.  hvaraf   220  under  eget  bruk,  skog 
3,667  tnl.,  hagmark   1,384  tnl.,  tomter  o.  s.  v. 
80  tnl.,  mossar  2  i  5 
tnl.     och  impedi- 
menta  6  24  tunnland. 
Fordom  var  crodset 
ej  obetydligt  större. 
Till  detsamma  hör 
Almviks  kvarn  och 
tegelbruk'.  Det  äger 
en  göd  kreatursbe- 
sättning af  ayshire- 
ras.     1905  bygg- 
des ett  vackert  stall. 

Blekhems  häfder 
gå  tillbaka  ända  till 
1300-talet.  1  slutet 
af  detta  århundra- 
de ägdes  gården  af 
underhäradshöfdin- 


*  Se  Tegnérs  Gustaf 
Maiiritz  Armfelt  II  del. 


ping.  Då  Lars 
1552  skattade 
åt  förgängel- 
sen, upplät  han 
Blekhem  och 
nio  andra  går- 
dar till  konung 
Gustaf  I,  som 
därefter  bland 
sina  småländ- 
ska gods  äl- 
ven uppräk- 
nar Blekhem. 

Johan  III  ger 
I  57  lettgåfvo- 
bref  på  Blek- 
hem till  An- 
ders Målare, 

Hallen.  men  år  1590 

köpte  Hans 

Bröms  till  Otting^e  det  g^amla  irodset  vid  Bleken 
för  konung  Sigismunds  räkning  och  efter  Stånge- 
broslaget  gick  det  till  Karl  IX:s  ägo. 

Ar  1 6 1  2  gaf  Gustaf  II  Adolf  bref  åt  Johan 
Skytte  att  för  1,600  mark  få  lösa  till  sig  Blek- 
hem m.  fl.  gårdar,  och  1645  äifdes  gården  af 

Skyttes  dotter  An- 
na, gift  med  fri- 
herre Göran  Gyllen- 
stierna,  amiral  och 
landshöfding;  och 
då  hon  1680  af  led, 
ärfdes  egendomen 
af  Maria  Gyllenstier- 
na,  gift  med  lands- 
höfdingen  i  Kalmar 
friherre  MauritzPos- 
se,  som  år  1702 
slutade  sina  dagar. 
Dessa  hade.  en 
dotter  Anna  Kri- 
stina, som  år  1691 
trädde  i  brudstol 
med  generalmajo- 
ren   grefve  Karl 


Salongen. 
68 


Julius  Lewenhaupt, 


BLEKHEM 


son  till  dåvarande  ägaren  af  Caslmirsborg.  Des- 
sa ärfde  Blekhem  vid  landsh()fdingens  fråntälle. 
Deras  yngre  dotter  Karoline  Lewenhaupt  trädde 
1743  i  äktenskap  med  friherre  Jacob  Ludvig 
Hamilton  och  ärfde  Blckhcm.  De  lefde  utom- 
lands och  dogo  barnlösa. 

Godset  öfvergick  till  riksrådet  friherre  Karl 
Otto  rianiilton,  född  1699  f,'^'^  I730  med 
Sally  jennings  och  därefter  till  brodern  grefve 
(j lista f  Daiud  Ilaviiltou,  död  1788,  fältmar- 
skalk, serafimerriddare  och  en  af  rikets  herrar. 


den. 


ägde 


De 
dess- 
utom flere 
andra  gods. 
Baron  Nor- 
denfalk af- 
led  redan 
1846  och 
hans  änka, 
en  af  rikets 
fruar,  r>fvcr- 


Biblioteket. 


Hedvig  Sophia  Nordenfalk  född  Hjärne. 
Oljemålning  af  X.  Anderson  1843. 

tog  ensam  omsorgen  om  egendomarne. 
( )m  \  intrarna  bodde  hon  i  Uppsala,  där 
hon  samlade  en  krets  af  vittra  och  konst- 
närliga personligheter  omkring  sig.  I 
hennes  uppskattade  hem  i  Uppsala  eller 
lilckhem  sågos  sådana  gäster  som  Wen- 
nerberg,  >()nkel  Adam»,  tondiktaren  A. 
K  Lindblad  m.  fl. 

Ar  1875  såldes  godset  till  sönerna: 
sedermera  preses  friherre  Johan,  lands- 
höfdingen   Carl,   kajjtenen    l->land  och 


Ar 


till  sin  äldsta  son 
.sr/Ä  född  1768. 


177;^  försåldes  gården  till  direkt()ren  i 
Ostindiska  kompaniet  den  rike  handlanden  C///: 
Dichiiian  i  \'ästervik.  Fem  år  senare  skänkte 
han  egendomen  till  sin  dotter  och  mag  Maria 
och  Olof  Riscll.  IIäradsh(")fding  Riseli  blef  år 
1778  adlad  under  namnet  Risellschöld  och  slu- 
tade sitt  lif  I  793  som  rik  man. 

Änkan  öfverlämnade  år  1804  det  gamla  godset 
Christian .  Cliristoffcr  Riscll- 
Denne,  som  f()rst  var  gift 
med  en  von  Ilofsten,  trädde  1809  i  nytt  gifte 
med  Wendla  I  lammarskiöld.  Lagman  Risell- 
schöld afled  1826  och  hans  änka  i  början  af 
1840-talet,  som  ett  omtaladt  original.  Lagman- 
nens broder  Olof  Johan  gift  med  sin  kusin 
Kristina  Sofia  Risell  ärfde  och  tillöste  sig  Blek- 
hem. Deras  betagande  vackra  dotter  Maria,  hvars 
drag  förevigats  af  Scklermark,  blef  då,  19  år 
gammal,  i  äktenskap  förenad  med  den  unge, 
begåfvade  statssekreteraren,  sedermera  justitie- 
statsministern,  excellensen  och  en  af  rikets  herrar 
friherre  Johan  A^ordcnfalk.  Till  en  början  ar- 
renderade det  unga  paret  Blekhem,  men  då 
Marias  fader   1836  gick  hädan,  ärfde  de  går- 


Grcfvinnan  Väva  Armfelt. 
Byst  af  Väller  Runeberg. 


69 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Excellensen  Friherre  Johan  Nordenfalk. 


Friherrinnan  Maria  Nordcnfalk  född  Risellschöld. 


öfverstelöjtnanten  Otto  Nordenfalk.  1886  gick 
den  allmänt  vördade  gamla  ur  tiden.  Mon  fick 
dö  på  sitt  kära  Blekhem  i  Tjust.  Fädernegodset 
öfvertogs  nu  af  sonen  landshöfdingen  i  Halland 
Ca/-/  Nordcnfalk.  Det  var  vid  denna  tid  som 
det  märkvärdiga  jordskred  inträffade  å  godsets 
ägor  vid  Almvik  station,  som  begrof  två  hela 
tunnland  jord  med  tvenne  magasiner  och  tegel- 
upplag i  Cxamlebyvikens  djup  samt  dödade  två 
personer.  Ar  1880  hade  Carl  Nordenfalk  ingått 


äktenskap  med  Sophie  Piper  från  Löfstad,  dotter 
till  kammarherren  grefve  Charles  Emil  Adolf 
Gustaf  Piper. 

1909  afled  emellertid  landshöfding  Norden- 
falk, och  hans  änka,  som  redan  förut  varit  fullt 
förtrogen  med  godsets  skötsel,  öfvertog  det- 
samma och  disponerar  det  nu  under  sin  lifstid, 
men  skall  det  enligt  testamente  öfvergå  till 
friherre  Johan  Nordenfalk  och  hans  efterkom- 
mande. 


Gustaf  Maurit:  Armfelt.    Oljcnuilning  af  L.  Gauflici  1793. 


CAS  I M I RS  BORG 


GAMLEBY  SOCKEN,  SÖDRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  ERIK  ÅKERHIELM 


Frän   hafvct  l)r\ter  en  läiiL,'-  vik  in  i  ljust. 
Mellan  siillsynt  pittoreska  stränder,  än  ber- 
giiL^a  och  branta,  iin  mjuka  och  leende  skjuter 
den  sin  vattenmassa  nära  tre  mil  in  i  landet. 
( iamlebyxiken  heter  den. 

Pordom  droLjo  >L;arparnes»  sir)r<")f\arcfrilien 
I)å  sina  skeppsdilck  in  i  den 
vackra  viken  på  till  sitt  näste 
pä  (iarpedansbert;et  vid  Gamle- 
by,  och  då  var  det  icke  rådlij^t 
att  lefva  pä  vikens  stränder.  Men 
tiderna  hafwi  f()r;indi'ats,  L;"arpar- 
nes  >  röfvareflottor  hafva  blifvit 
fredliga  ångare,  och  endast  ber- 
gets namn  minner  om  livad  som 
en  gång  var.  Nu  har  en  ny  stad 
vuxit  upp  vid  viken,  och  mänga 
vackra  herresäten  spegla  sig  i 
dess  vatten,  som  är  ansedt  att 
vara  en  af  de  vackraste  segel- 
leder i  Sveriges  land.  Gr;lnt;<ö, 
Segersgärde,  Blekhem,  C  asimirs- 
l)org  och  Nygård  äro  namn 
några  af  dem.  l{tt  bland  de  märk- 
ligaste iir  Casimirsborg. 

Tuneld  skrifver,  att  //v/  ylr/;/r- . 
i^irr//,  grefve  Hans'  af  ]£berstein  husfru,  år  1421 
pantsatte  J/rw  till  Nisse  Pedersson,  som  u])plät 
detsamma  till  Albrekt  St)ke.  Detta  ilr  det  f()rsta 
ljus  i  historiens  dunkel,  som  faller  öfver  det  gods 
hiifder,  som  nu  bär  namnet  Casimirsborg,  men 
fordom  kallades  Mem.    Det  hade  fcuait  likasom 


Gi cfviiinan  Louise  Flcctwood 
jodd  Mörncr. 


så  mänga  andra  i  denna  nejd  varit  i  det  mäk- 
tiga riksdrotset  Jh  Jonsson  (ji  i/^s  ägo.  En  kvinn- 
lig iittling  af  de  storvulne  Griparne,  nämligen 
Mauritz  Birgersson  Grips  till  \'inäs'  dotter  Si- 
donia, gifte  sig  if>i6  med  sin  kusin  grefve 
Casiniir  Lcijouliii Irnd  frän  Gräfsnäs.  Lian  var 
son  till  den  pä  sin  tid  bekante, 
orolige  Axel  Leijonhufvud,  grefve 
till  Raseborg  m.  m.  »pantherre 
till  Jönköping».  På  detta  sätt 
kom  det  gamla  Mem  öfver  till 
iitten  Leijonhufvud  eller  Lewen- 
haupt,  i  hvilken  släkt  det  stan- 
nade ända  till  1 800-talets  midt. 

Namnet  Mem  förändrades  nu 
efter  ägaren  till  Casimirsborg. 
Casimir  Leijonhufvud  dog  år  1 634 
och  hans  fru  165  i.  Då  öfvergick 
Casimirsborg  till  tredje  sonen  ge- 
neralen Ludvig  ]]^eiriih  Lciven- 
Jiaupt.  Han  var  gift  med  Char- 
lotta Susanna  Maria,  grefvinna  af 
Hohenlohe,  härstammande  från 
pfaizgrefvarne  vid  Rhen.  Båda 
makarnes  död  faller  inom  året 
1668  och  Casimirsborg  får  ny 
herre  nilmligen  sonen  Giisfaf  Fredrik  Lcwen- 
Iiaiipl,  född  1658,  grefve  till  Falkenstein,  friherre 
till  Reipolkirch,  herre  till  Karby  och  Casimirs- 
borg. 

Med  hans  person  är  en  liten  lokalhistorisk 
kiu-leksroman    förknippad,   som    icke  bör  med 


71 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


tysthet  förbigås  i  detta  arbete.  Efter  hemkom- 
sten från  en  längre  studieresa  utomlands  för- 
älskade sig  den  unge  grefven  i  sin  strålande 
vackra  kusin  på  Vinäs  Anna  Katarina  Levven- 
haupt,  dotter  till  fältmarskalken  Karl  M.  Levven- 
haupt,  som  vid  denna  tid  var  död.  Annas  mors 
samtycke  till  äktenskapet  lyckades  han  utverka, 
men  konungen,  som 
delade  sin  tids  åsikt 
om  »förbjudna  led», 
satte  sig  emot  förbin- 
delsen. De  älskande  be- 
slöto  det  oaktadt  att  ge- 
nomdrifva  sin  önskan 
och  läto  hemligen  viga 
sig  i  en  undangömd  dal- 
gång strax  söder  om 
badhusberget  vid  Casi- 
mirsborg.*  Prästen,  som 
förenade  de  unga,  fick 
plikta  med  ämbetets  för- 
lust, men  han  tröstade 
sig  med  den  rikliga  er- 
sättning han  erhöll  af 
de  nygifta.  Dessa  måste 

emellertid  lämna  landet  och  vistades  månra  år 
utomlands  delande  sorger  och  glädje,  ljuft  och 
ledt.  Casimirsborg  förvaltades  därunder  af  en 
förtroendeman.  I  Tyskland,  Frankrike  och  Italien 
uppehöllo  sig  grefve  Lewenhaupt  och  hans  maka, 
och  i  republiken  Venedigs  tjänst  utmärkte  han 

*  Enligt  en  annan  cj  så  sannolik  ujijjgift  å  Vinäs. 


Gammal  akvarell,  visande  gamla  1 700-talsbyggnaden 


sig  så  att  han  blef  general  och  begåfvades  vid 
sin  afresa  med  dyrbara  skänker  och  pension. 
Under  de  sista  åren  af  1 6oo-talet  återkom  L.  till 
Sverige  och  fick  af  Rådet  samma  militära  grad 
hemma,  som  han  haft  i  Venedig.  Karl  XII  ville 
emellertid  af  obekant  anledning  icke  stadfästa 
denna  utnämning.    Ar   1723   gick  den  mång- 

frestande  mannen  hä- 
dan, och  hans  trogna 
maka  af  led  år  i  740. 

P^ädernegården  öfver- 
gick  då  till  de  båda 
barnen  ICar/  Fredrik 
Letvenhaupt,  gift  med 
markisinnan  Isabella 
d'Andrioli,  och  Eva 
Maria,  i  äktenskap  för- 
enad med  landshöfdin- 
gen  friherre  Gabriel 
Gyllengrip.  Emellertid 
uppstod  process  mellan 
syskonen  rörande  äga- 
rerätten till  Casimirs- 
borg. Ar  1755  af  led 
Karl  Fredrik  barnlös  på 
sin  fädernegård,  och  systern  omkom  vädligen  är 
1754,  i  det  hennes  hästar  skenade  och  hon  bröt 
halsen  af  sig.  Äfven  hon  gick  bort  utan  bröst- 
arfvingar. 

Kusinen  Manritz  Casimir  LeivenJiaupt  till- 
handlade  sig  då  godset.  Sedan  1 744  var  han 
förmäld  med  Ulrika  Charlotta  Lewenhaupt,  dot- 


!J8w«wg^^mvAai»i.iiJBl,iii 


I  .  M  ffl  ii  M  1  E 

'  '  I ■      II  I    I  ~i  iTWii 


I    l  I  I  I  I    I  I  I 


Slottet  från  sjösidan. 
72 


CASIMIRSBORG 


ter  af  den  halshuggne  generalen  Charles  Emile 
på  Vinas,  och  1771  blef  han  gift  med  Anna 
ralbit;^ki. 

\'id  denna  tid  bestod  Casimirsborg  af  12  ''^ 
mantal  och  var  taxeradt  till  79,836  Rdr,  10-  . 
öre.  l£mellertid  råkade  grefve  Lewenhaupt  i  eko- 
nomiska svårigheter  och  måste  pantsätta  godset 
till  sin  svåger  baron  Adam  Palbitzki  och  hans 
fru.  Dessa  syntes  varit  så  säkra  i)å  att  de 
skulle  få  behålla  panten,  att  de  sålde  gården 
till  lagman  Gran  1779. 

Samma  tid  hade  emellertid  grefve  Casimir 
lyckats  skaffa  pangar,  och  nu  uppstod  rätte- 
gång, som  slut.ide  1781.  Då  aflcd  i  detsamma 
Lewenhaupt,  och  Casimirsl)org  återbördades  till 
den  äldre  grenen  af  ätten,  representerad  af  grefve 
Charles  Eiiiile  Lcivenhanpt,  sonson  till  den  oh-ck- 
lige  generalen  på  \'inäs. 

Redan  år  1755  hade  man  anlagt  ett  glas- 
bruk på  godset.  Detta  nedlades  1810.  Ar  1778 
hade  Charles  lunile  funnit  sin  maka  i  sin  kusin, 
hoffröken  hos  drottning  Sofia  Magdalena,  Caro- 
line  Le\venhauj)t,  en  mycket  begåfvad  ung  dam. 
Omkring  år  1809  nedbrann  det  dåvarande  lilla 
corps  de  logiet  å  Casimirsborg,  men  de  båda 
flyglarna  af  trä  räddades.  J-m  liten  akvarell  visar 
ännu,  huru  i  700-talets  Casimirsborg  såg  ut.  Myg- 
larna  innchöllo  fyra  rum  hvar,  k()k  och  ett  j)ar 
vindsrum.  I  den  S(klra  herrskapsflygeln» 
bodde  herrskapet,  då  de  uj)])eh<)llo  sig  på  god- 
set.   Cirefve  Charles   I'"iuilr,  som  var  kammar- 


3. 

7. 

8.  [ 
b  1 

' — '          1  ^ 

z. 


G- 


I.  J loriiriiinmct.  ■ —  3.  Salotigiii.  — 


liulloi.  —  6.  Ma/sahn.  — 


4.  Förmaket . 
Skrifiiiin 


herre,  slutade  sitt  lif  under  en  resa  1811  helt 
hastigt  och  hans  maka  gick  hädan  1826. 

Då  ärfde  dottern  Sofie  Magdalena  det  gamla 
släktgodset.  Hon  var  gift  med  sin  kusin  Gusiaf 
Lc-arii//aiip/,  född  i  780.  Under  somrarna  bodde 
makarna  i  »herrskapsflygeln»  å  gården,  under 
vintrarna  vanligen  i  Stockholm.  Flygeln  blef  dem 
emellertid  för  trång,  och  1829  läto  de  uppföra  det 
nuvarande  ståtliga  corps  de  logiet.  Det  var  den 
i  trakten  mycket  anlitade  byggmästaren  Jons- 
son, som  bygde  Casimirsborg  likasom  Blekhem. 
Huset  inreddes  enligt  dåtida  förhållanden  prakt- 
fullt, och  där  uppställde  herrskapet  bl.  a.  en 
d\Tbar  sidenklädd  och  förgylld  möbel  med  till- 
hörande himmelsäng,  som  tillhört  furst  Hessen- 
stein.  Man  känner  att  på  nedre  botten  inreddes 
en  biljardsal  med  utgång  åt  terrassen  och  att 
statsvåningen  låg  en  trappa  upj)  och  öfverst  en 
gästvåning,  (irefven  hade  ett  rikhaltigt  bibliotek. 
Excellensen  grefve  Lewenhaupt  gick  hädan  1844. 
Om  »excellensan»,  som  styrde  sina  många  tjän- 


Salongen  u>'  3  pl;intn;. 

73 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


steandar   med  hård  hand  gå  otaHga  historier,    ett  midtparti  bildande  en  tredje  våning.  Taket 


Hon  afied  1849  och  Hgger  jämte  mannen  be 
grafven  i  Riddarholmskyrkan  i  Stockholm. 

Under  235  år  hade  det  vackra  godset  vid 
Gamlebyviken  varit  i  släkten  Lewenhaupts  ägo, 
då  det  nu  1 85  i  sål- 
des till  friherre  C. 
A.  Raab,  som  dock 
efter  tre  är  öfverlät 
köpet  till  häradshöf- 
ding  K.  P.  Carls- 
son. Under  denne 
driftige  mans  tid 
anlades  ett  statens 
stamholländeri  å 
gården  och  denna 
undergick  flere  för- 
bättringar. Han  af- 
ied dock  redan  1859 
och  året  därpå  gick 
godset  genom  köp 
öfver  till  öfverste- 
löjtnanten  friherre 
Victor  Fleehvood 


Hallen  (nr  5  11  planen). 


krönes  af  järnbalustrad.  Stora  portalen  åt  gårds- 
sidan är  af  grå  sandsten  i  empire  och  prydd 
med  Lewenhauptska  vapnet  och  initialerna  G. 
L.  och  S.  L.  samt  »Byggt  1829»  Initialerna 

hänsyfta  på  Gustaf 
och  Sofie  Lewen- 
haupt. 

Nedre  våningen 
innehåller  som  van- 
ligt köksaf  delningen 
samt  rum  för  be- 
tjäningen, medan 
andra  våningen  upp- 
tager parad-  och 
hvardagsrum  och 
den  tredje  gästrum. 

Från  en  nedre 
hall  kommer  man 
medelst  en  stor  vin- 
keltrappa upp  i  öfre 
hallen.  Andra  vå- 
ningen innehåller 
förutom  hallen  1 2 


och  hans  fru  i  andra  giftet,  född  von  Post.  rum,  hvilka  äro  anmärkningsvärda  genom  sin 
Vid  denna  tid  anlades  de  stora  trapporna  ne-  betydande  höjd  —  öfver  4  m.  Den  kolossalt 
danför  terrasserna  åt  sjön,  och  de  gamla  flyg-  stora  salongen  har  en  längd  uppgående  till  nära 
larna  åt  gården  nedrefvos.  Baron  Fleetwood  14  m.  och  en  bredd  af  omkring  7  m..  Matsalens 
afled  år  1879  och  sterbhuset  sålde  gården  till  dimensioner  äro  c:a  10x6  m.  Efter  den  renove- 
en  son  i  första  giftet  nämligen  f.  d.  löjtnanten  ring  huset  i  nyare  tid  genomgått,  äro  rummen 
friherre  Axel  Flcchvood  på  Asvik  och  hans  fru  i  utan  historiskt  intresse.  Omnämnas  bör  dock 
andra  giftet  gref- 
vinnan  Louise  Jllör- 
ncr.  Axel  Fleetwood 
afled  emellertid  af 
slag  redan  1884, 
och  godset  öfver- 
gick  till  änkan,  som 
nu  är  den  vackra 
gårdens  härskarin- 
na. 


Den  som  i  båt  på 
Gamlebyviken  eller 
å  järnväg  på  vikens 
västra  strand  färdas 
förbi  den  plats,  där 
Casiminsbores  hvita 


Förmaket  (nr  4  å  planen). 


den  stora  öppna 
spisen  i  salongen, 
till  en  del  af  hvit 
marmor  med  en 
stor  spegel.  Den 
anses  hafva  franskt 
ursprung.  Taket  i 
matsalen  prydes  af 
en  stor  målning  i 
olja  »Aurora»  sväf- 
vande  bland  moln. 
Den  är  osignerad. 
Huruvida  antagan- 
det, att  den  är  af 
Ehrenstrahl  är  rik- 
tigt, torde  vara  svårt 
att  afgöra.  Det  lilla 
blomsterkabinettet  i 
husets  södra  hörn 


murar  resa  sig  bland  lummiga  löfmassor,  frågar  är  hållet  i  gotik  med  spetsbågshvalf  och  rosett- 
ovillkorligen,  hvad  det  är  för  ett  herresäte,  som  fönster.  Det  skall  imitera  rummets  ursprung- 
så  stolt  behärskar  hafsvikens  leende  strand.  Ter-  liga  utseende. 

rassformigt  reser  sig  den  stora  byggningen  från        Det  Flcetwoodska  hemmet  prydes  af  en  del 

stranden.    Den  är  uppförd  i  två  våningar  med  porträtt   i   olja,  af  hvilka  särskildt  en  samling 


74 


CASIMIRSBORG 


på  grund  af  sin  fullständighet,  är  lika  ovanlig-  död  1812,  gift  med  öfversten  [.  Edw.  von  Vic- 

som  märi<lig.     Porträtten  i  denna  samling  äro  ken,   7)  Wilhelmina  Charlotta  Fleetwood,  född 

alla  omisskänligt  målade  af  samma  hand,  ehuru  1739,  död  1805,  gift  med  justitiekanslern  J.  W. 

osignerade.     De   visa   dragen  hos  generalma-  Bröms*,  och  slutligen  8)  Karl  Hartwig  Fleetwood 


joren  friherre 
Georg  Wil- 
helm Fleet- 
wood, som  var 
landshöfding, 
född  1 669  och 
död  1728, 
samt  af  hans 
son  landshöf- 
dingen  friher- 
re Karl  Mår- 
ten Fleetwood, 
född  1703, 
död  I  75  I,  gift 
med  Maria 
ICleonoraStra- 
lenberg.  I  )ess- 
utom  uppta- 
<jer  samlingen 
konterfejen  af 
dessa  senares 
alla  till  mogen 
ålder  komna 
barn  nämli- 
gen 1)  Stafva 

Bcnedicta  Mcetwood,  fculcl  1  7 
sten  R.  U.  von  Post,  2)  IJlri 
wood,  född  1744,  död  18 18, 


Hörnkabineitet  (nr  1  å  planen). 


(,  gift  med  (■)fver- 
i  1'^leonora  Fleet- 
;ift  lued  majoren 
friherre  Fr.  von  Ungern-Sternherg,  3)  Hedvig  Ka- 
rolina Fl(Mjt- 
wood,  född 

1750,  död 
I  78  7, gift  med 
systerns  svå- 
ger majoren 

F3rnst  von 
Post,  4)  jon 
Wilhelm  Meet- 
wood,  född 
1 708,  död  i 
Holland  1729, 
5)  Fredrik  Ul- 

rlch  Fleet- 
wood, född 

1738,  död 
1756,  korpral 
vid  Adelsfa- 
nan, 6)  P)rita 
Margareta 
Fleetwood, 
född  1740, 


hvarmcd  den  är 
syftar  troligen  å 
släkt  en  medlem 


jen.    På  den  utsökt  vackra  lilla 


född  1742, 
död  1824, 
kammarherre, 
gift  med  gref- 
vinnan  Mar- 
gareta Ottilia- 
na  Cronstcdt 
af  Fullerö. 
Samlingen  är 
således  ur  per- 

sonhistorisk 
synpunkt  gan- 
ska märklig. 

Vxt  vackert 
konstminne  är 
den  eleganta, 
signerade  lilla 
Hau]jtbyrån  i 
förmaket.  Den 
är  betecknad 
med  nummer 
6  och  är  in- 
kommen från 

Mörnerska 
släkten.  Det  S, 
märkt  i  intarsia  å  framsidan 
namnet  Smedberg,  af  hvilken 
blef  ingift  i  M()rnerska  famil- 
pjäsen  står  ett 
par  sachsiska 
porslinen  Ett 
par  gamla 
Rouen-fajan- 
ser  i  salongen 
äro  unika.  Af 
intresse  är  äf- 
ven    ett  litet 
vackert  em  pi- 
rebord med 
intarsia  och 
emblemen  I 
förmaket  stå 
ett  par  antika 
länstolar,  kläd- 
da med  gyl- 
lenläden  De 

härstamma 
från  Gyllen- 
stiernska  släk- 


*   Adlad  Liljc- 


Matsalcn  (nr  (>  a  planen). 
75 


slåle. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


ten  på  Björkesund.  En 
väldig  förgylld  pedal- 
harpa, som  står  i  salon- 
gen, är  en  nyare  tiders 
skapelse,  men  ganska 
ovanligt  i  ett  landthem. 

Af  mycket  stort  lokal- 
historiskt  intresse  är  en 
pfammal  akvarell  i  en 
oval  ram.  Den  visar 
Casimirsborg  före  bran- 
den 1 809.  Man  ser  här 
stora  inkörsvägen  till 
gården.  Corps  de  logiet 
utgöres  af  ett  tvåvånings 
trähus  med  fem  fönster 
i  bredd  och  en  rundbå- 
gad  ingångsport.  Husets 
tak  sluttar  åt  fyra  håll, 
och  vid  dess  gårdshörn 
äro  ett  par  små  flyglar 
tillbyggda.  Längre  bort 
ser  man  de  fristående, 
rödmålade  flyglarna 
med  brutna  tak.  En  af 
dem  är  den  från  Lewcn- 
hauptska  tiden  bekanta 
»  herrskapsflygeln  » .  I 
fonden  ser  man  Gamle- 
byvikens  blåa  vatten- 
band och  därbortom 
de  höga  stränderna. 

Grundmurarna  till  det 
gamla  huset  hittar  man 
ännu  i  dag  vid  närmare 
undersökning  under  den 
nuvarande  byggningen 
och  de  sakna  icke  sitt 
intresse.  Murarna  äro 
1,20  m.  tjocka  och  bära 
upp  tvenne  tunnhvalf,  af 


Byrå,  signerad  Haupt. 


hvilka  det  ena  täcker  ett 
rum  —  numera  källare 
—  om  10x4  ni-  och  det 
andra,  som  ligger  lägre, 
ettmindrerum.  Härifrån 
gå  gluggar  ut  i  det  fria. 
Det  synes  icke  omöjligt, 
att  dessa  anläggningar 
gömma  de  sista  rester- 
na af  det  äldsta  kanske 
befästade  Mem. 

Nedanför  corps  de 
logiet  vid  sjöbryggan 
ligger  »sjöpaviljongen», 
under  hvilken  uppfarts- 
vägen går.  Det  var  for- 
dom lusthus,  men  be- 
gagnas numera  som  ma- 
gasin för  fiskredskap, 
båtar  och  dylikt.  Söder 
om  byggningen  utbre- 
der sig  en  stor  lummig 
park  med  vackra  bokar 
och  norr  om  densamma 
ligger  det  branta  utsikts- 
berget, som  man  besti- 
ger på  höga  trätrappor. 

Godset  består  i  våra 
dagar  förutom  af  huf- 
vudgården  af  utgårdar- 
na  Kuttorp,  Dvärgstad, 
Måssebo  och  Kärrebo 
samt  af  arrendegårdar- 
na Bösslekärr,  Myska- 
hult,  Värmviksund  och 
Karntorpet.Hufvudgår- 
den  har  295  tunnland 
öppen  åker  och  4,000 
tunnland  skogs-  och  be- 
tesmark samt  är  taxerad 
till  330,000  kronor. 


76 


FORS  BY 


VÄSTRA  ED  SOCKEN,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  ERIK  AKERHIELM 


Med  begrep[)et  h(?rre.s;Uc  i  Tjusl  man 
s^ärna  fcjrbinda  cn  hafsvik,  en  leende  in- 
sjö, en  pittoresk  strand.  I  sjillfva  verk(>t 
li^Lja  också  de  allra  flesta  herri^ardar  i  detta 
undersköna  landskap  vid  sj<)ar.  Men  Lybecker- 
ska  släktens  Forsby  i  västra  b.d  hör  till  de  få 
undanta^^^en.  Denna  j^^ård  finna 
vi  ujjpe  i  landet  vid  den  lilla 
Vindån  hvilken  afbtnxlar  sjön 
\'indomens  vatten  i  Edsviken,  un- 
der sitt  nedre  loj)p  passerande 
ännu  ett  af  'Ijusts  oanila  herre- 
säten, \'ind(). 

Hvad  en  bes()kande  allra  f()rst 
möter  vid  ankomsten  till  l'"orsl)y, 
är  en  stor  [)lanterad  gårds] )lan 
med  rabatter  och  blomstergrup- 
per. Dess  bortre  kortsida  be- 
gränsas af  sjiilfva  hufvudbygg- 
naden,  ett  två  våningar  h()gt  re- 
veteradt  trähus,  så  inbäddadt  i 
kolossala  löfträd  af  väl  hundra- 
årig ålder,  att  man  ingenstädes 
får  någon  helhetsbild  af  detsam- 
ma. Planens  båda  långsidor  åter 
bildas  af  tvenne  hvitmålade  fly 
med  brutna  tak  och  högre  midtelpartier.  Corps 
de  logiet  i  sin  nuvarande  form  saknar  arkitek- 
tonisk enhet.  Det  iir  tillkommet  genom  till- 
byggnader under  olika  tider.  Mellan  fönstren 
afteckna  sig  hvita  pilastrar,  och  å  fasadens  midt 
finnes  en   femsidig  utbyggnad,  som  krönes  af 


ett  lantrrnin])rydt  litet  torn  med  urtaflor  i  de 
runda  öj)pningarna.  Sammanlnggda  med  huf- 
vudlnggnaden  stå  tvenne  tvåvåningsflxglar  intill 
de  åt 


gärden 


tillbyggnader 


Fröken  Emelie  Lvbeeker. 


ell)yggnader 


vältande  h<)rncn.  Mellan  dessa 
och  utefter  hela  hufvutlfasaden 
går  i  höjd  med  andra  våningen  en  kolossal, 
täiuli<jen  formlös  balkon^r  hvi- 
lande  på  träpelare.  Husets  nedre 
våning  är  uppförd  under  Bag- 
geska tiden  (se  nedan),  troligen 
omkring  år  i  700;  huset  hade  då 
ett  m}-cket  h()gt  och  brant  tak. 
Andra  våningen  tillbyggdes  1830. 

Nedre  väningen  rymmer  tio 
rum  jämte  kök  och  förrådskani- 
mare,  den  öfre  innehåller  tolf  rum 
och  tambur.  Köksafdelningen  var 
förr  förlagd  till  den  högra  flygel- 
bvggnaden  på  gården.. Det  stora 
köket  finnes  där  ännu  och  använ- 
des vid  slakt  och  bak.  Den  vänstra 
fl\-geln  är  upplåten  åt  statare. 

Det  Lybeckerska  hemmet  ä 
Forsby  äger  ett  ganska  betydan- 
de bibliotek  uppgående  till  öfver 
8,000  band.  Det  är  inrymdt  i  tvenne  rum  det 
så  kallade  stora  och  det  lilla  biblioteket.  Till 
en  del  åtminstone  utgör  Forsby-boksamlingen 
resterna  af  det  Fosseska  biblioteket  på  gamla 
Andra  delar  af  detta  yngre  Fogel- 


Fogelvik* 


*  Det  historiskt  märkliga 
om  Forsby. 


ramla  Forrelvik  ligger  en  mil  nordost 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


vik-bibliotek  (till  skillnad  från  gamla  Fogelvik- 
biblioteket)  hafva  hamnat  hos  grefve  Levvenhaupt 
pä  Sjöholm.  Af  det  tidigare  sålda  ursprungliga 
Forsby-biblioteket  hafva  en  del  saker  gått  till 
Nordiska  Museet.  Det  nuvarande  Forsby-biblio- 
teket omfattar  svensk,  engelsk  och  fransk  littera- 
tur från  1 6-,  i  7-  och  1800-talen  och  något  arbete 
äfven  från  1 500-talet.  Bland  personhistoriskt  in- 
tressanta saker  i  biblioteket  finner  man  ett  ar- 
bete från  18  I  7 
handlande  om 
Rom.  Boken 
har  tillhört 
prinsessan 
Christine 
Egypta  Bona- 
parte,  dotter  af 
Napoleon  I:s 
broder  Lucien 
och  gift  med 
kammarher- 
ren grefve  Ar- 
vid Possc. 
Dessa  makar 
bodde  nämli- 
gen 1820  å  Fogelvik.  Prinsessan  var  omtalad 
för  sina  högst  originella  tilltag. 

Forsby  äger  en  liten  vacker  samling  porträtt 
i  olja  af  forna  ägare  till  godset.  En  del  af 
dessa  gamla  konterfej  pryda  väggarna  i  det  så 
kallade  röda  förmaket.  Här  ser  man  sålunda 
bilden  af  brukspatronen  Isaac  De  Besche,  född 
1663,  död  I  719  och  af  hans  fru  Christina  Sa- 
bina von  Berchner,  född  167 1,  död  1720.  Li- 
kaledes har  man  här  ett  porträtt  af  öfverstelöjt- 
nanten  friherre  Isaac  von  Knorring,  född  1686, 
död  1755  och  af  hans  fru  Eva  Christina  De 
Besche,  den  ofvannämndes  dotter,  född  1705, 
död  1767. 


Gårdsplanen  från  hiifviidbyggnaden 


Porträtten  å  motsatt  vägg  visa  friherre  Georg 
Henrik  Lybecker,  född  1720,  död  1776,  måg 
till  Isaac  von  Knorring.  Denna  målning  är 
signerad  »pinx.  1751  F.  Stålbom».  Vidare  en 
bild  af  hans  gemål  friherrinnan  Hedvig  Chri- 
stina von  Knorring,  född  1725,  död  1801,  ett 
porträtt  af  friherre  G.  H.  Lybeckers  syster  Agnes 
Christina,  död  ogift  1766  samt  af  hans  moder 
Ebba   Eleonora   Lybecker,   född   Creutz,  död 

1730.  Dess- 
utom återo-if- 
ver  ett  annat 
konterfej  dra- 
gen af  Eb- 
ba Eleonoras 
moder  Ag- 
nes Christina 
Creutz,  född 
Wachtmeister 
afBjörköi  680 
och  afliden 
I  748.  En  stor 
bild  visar  Karl 
XII  till  häst. 
I  nedre  mat- 
salen hänger  en  stor  dekorativ  målning,  som 
enligt  uppgift  skall  föreställa  en  kvinnlig  med- 
lem af  ätten  Lichton  med  hennes  fyra  barn. 

Till  de  vackraste  föremålen  å  Forsby  höra 
emellertid  tvenne  rikt  skulpterade  stolar  med 
kungliga  kronor  samt  två  andra  klädda  med 
gyllenläder  och  ett  kabinettskåp  i  svart  trä. 
Dessa  pjäser  äro  komna  frän  samlingarna  å 
Fogelvik  och  stodo  senare  å  Hornsberg.  Skå- 
pet är  troligen  ett  1 600-tals  arbete.  Dess  un- 
derrede är  nytt.  Det  skall  hafva  begagnats  i 
kyrksalen  å  Fogelvik. 

Bland  gårdens  historiska  minnen  bör  von 
Knorringska  grafstenen  icke  förbigås.   Den  re- 


*    fl    *  ^ 

SJ 

lljl 

Hiifviidbyggnaden  ocli  jlyglarna. 
78 


FORS  BY 


ser  sig  i  en  fridfullt  liggande  träddunge  invid 
ån  ett  stycke  öster  om  gården.  Ufverst  å  stenen 
ser  man  en  stor  friherrlig  krona  i  relief.  Nedan- 
för denna  å  sidorna  äro  De  Bescheska  och  von 
Knorringska  vapnen  inhuggna  och  därunder 
läser  man:  »Denna  sten  hafver  Jöran  Isaac  von 
Knorring  upprest  för  sin  fader  Ofverstelöjtnanten 
friherre  Isaac  von  Knorring  född  1686,  död 
1755  och  för  sig  född  1727,  död  1797.  — 
Du,  som  bebor  denna  jord,  unna  våra  ben  att 
ligga  orubbade.  \'inst  och  nyfikenhet  finna  här 
intet.» 

h"orsby  hufvudgård  räknar  en  areal  uppgå- 
ende till  3,442  tunnland.  Dessa  äro  sålunda 
fördelade:  åker  607,  äng  51,  hagmark  m.  m. 
208,  skog  2,646  tunnland. 

Till  godset  hör  tvcnnc  arrendegårdar  näm- 
ligen Rafvcnäs  liggande  3  kilometer  väster  och 
Ondal  3,5  kilometer  nordväst  om  hufvudgården. 
Hvardera  af  dessa  räknar  ungefär  100  tunnland 
åker  och  lika  mycket  skog. 

Godsets  taxerings\';irde  utgör  tillsammans 
315,400  kronor. 

Ehuru  1'orsby  som  egendom  sannolikt  är  äldre, 
framträder  den  i  historien  först  under  1600-talets 
midt.  Gården  omniimnes  nämliL^en  i  1647  års 
jordebok  såsom  Ebba  Sijcrnskiölds  sätesgårtl. 
Denna  Ebba  Stjernski()ld  är  säkerligen  dotter 
af  riksrådet  friherre  Göran  Claesson  Stjernskiöld 
och  var  gift  med  Nils  Christjernsson  Gyllen- 
hjärta,  som  hade  gods  i  Einland.  Under  1600- 
talcts  senare  del  kom  gården  I  Baggeska  ättens 


I.  Röda  förmaket.  —  2.  Stora  biblioteket.  —  3 — 4.  Biblioteks- 
riiiii.  —  5.  Gästrum.  —  6.  rörmak.  —  7.  Öfre  förstugan.  —  8  — 
9.  .Sofnim. 


ägo,  i  det  landshöfdingen  Bciig/  Ba<^gc  skrifver 
sig  till  Berga,  Lagnö  och  Eorsby.  Han  var 
född  1594  och  dog  1660  samt'  gift  med  Elsa 
Ryning.  l^Vån  honom  har  gården  troligen  genom 
arf  gått  till  sonen  öfverste  Eric  Baooe,  Han 
var  gift  med  landshöfdingen  Henric  Claesson 
Elemings  dotter  Maria  Elisabet  och  afled  1692. 
Ar  1686  står  gården  som  brodern  hofmarskal- 
ken  Peder  Bagges  egendom.  Denne,  som  afled 
1 7 1 2,  var  gift  med  Elsa  Ebba  Eleming  och 
skrifver  sig  till  Berga,  Lagnö  och  Eorsby.  Om- 
kring år  1700  uppbyggde  Peder  ett  nytt  corps 
de  logi  på  i^orsby,  hvilket  hus  långt  senare, 
som  ofvan  berörts,  påökades  med  en  andra 
våning. 

Ar  1708  gick  gården  genom  köj)  till  bruks- 
patronen haae  J)e  Jyeselie,  f()dd  1671,  död  1729, 


Biblioteket  (111-  2  å  planen). 

79 


6"  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


Georg  Henric  Lybecker. 
»pinx  F.  Stålbom  1751». 


hvars  porträtt  pryder  röda  förmaket  å  Forsby. 
Han  var  i  äktenskap  förenad  med  Sabina  von 


Berchner.  Deras  dotter  Eva  Christina,  född 
1 705,  blef  gift  med  öfverstelöjtnanten  friherre 
/saac  von  Kiiorring,  född  1686  (icke  1687,  som 
svenska  adelns  ättartaflor  uppgifva). 

På  detta  sätt  kom  Forsby  till  ätten  von  Knor- 
ring,  medan  Eva  Christinas  syskon  ärfde  faderns 
andra  egendomar  Näfvekvarn,  Danbyholm  och 
Ottinge.  Öfverstelöjtnanten  von  Knorring  blef 
fången  vid  Pultava  och  satt  i  fångenskap  ända 
till  fredsslutet.  Forsby  ärfdes  emellertid  af  sonen 
friherre  /äran  Isaac  von  Kiiorritig,  född  1727 
och  död  ogift  1797.  Hans  äldsta  syster  Hed- 
vig Christina  blef  1 74 1  gift  med  ryttmästaren 
friherre  Georg  Henric  Lybecker,  född  1720  och 
död  1776. 

Gården  öfvergick  till  deras  son  friherre  Otfo 
Villiclm  Lybecker,  född  1767,  kapten  vid  Savo- 
lax  infanteri.  Han  gick  hädan  182g.  Efter 
hans  död  innehades  godset  af  hans  änka  Fre- 
drika Sophia  Granschoiig  dotter  till  den  s.  k. 
»Odensvikungen»  den  bekanta  stora  jorddrotten 
Fredr.  Granschoug.  Då  hon  1863  afled,  gick 
Forsby  till  sonen  löjtnanten  friherre  Otto  Gustaf 
Lybecker,  gift  med  Henrietta  Jacobina  Ceder- 
ström  och  slutligen  till  dennes  yngsta  syster 
stiftsjungfru  Emilia  Ulrika  Lybecker,  född  1822, 
som  är  det  gamla  godsets  nuvarande  härska- 
rinna. 


80 


ODENSVIHOLM 


ODENSVI  SOCKEN,  SÖDRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  NILS  SJÖBERG 


Pa   nordvästra  stranden   af   l\yrksjc)n  ell(.-r 
Ketscn,   som    dess   j^amla    namn   iir,  lat; 
fc'»nit  cn        hcnilmnd  I  lar:,;'.    Hetta  namn 
såväl   som    socknens   och    det   j^amla  namnet 
Odenskullen   pä  den  straxt  väster  om  j^ärden 
Hgs^ande  höjden       nu  I  )jurgårdskullen  —  tyder 


j)a  att  här  är  en  mycket  oanimal  nejd.  J3et  ena 
af  hemmanen  i  l)\  n  Wavj;  tilll)\  tte  sig- rlkskam- 
marrädet  Konrad  halkenberg  af  kronan  är  1^)4  5, 
det  andra,  som  var  ett  gammalt  frälsehemman, 
tilllntte  han  sig;  1652  af  dess  ägare  riksrådet 
(iustaf  Soop  och  bildade  så  säteriet  Odensvi- 


Hufviidbyggningen,  gårdssidan. 
81 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


holm.   Detta  öfvergick 
vid  hans  död  1654  till 
hans  son  kungliga  rå- 
det grefve  Gabriel  Fal- 
kenberg, som  däraf  på 
1 690-talet  stiftade  ett  fi- 
deikommiss för  Falken- 
bergska släkten.  Första 
innehafvare  däraf  blef  år 
I  7 14  hans  brorson  hof- 
marskalken  baron  Ga- 
briel Falkenberg,  död 
1756,  och  efter  honom 
sonen  landshöf- 
ding  Gabriel  Fal- 
kenberg, som  med 
kungligt  tillstånd 
1756  öfverflyttade 
fideikommissnatu- 
ren till  Lagmansö 
i  Södermanland 
och     1769  sålde 
Odensviholm  till 
vice  fiskalen  Fre- 
drik Granschougs 

arfvingar  för 
654,000  daler  kop- 
parmynt. Kung- 
liga rådet  Falken- 
berg hade  genom 
inköp  af  säterierna 
Klint,  Ogestad  och 
Näringe  utvidgat 

godset,  så  att  det  omfattade  nästan  hela  socknen 
eller  46  hemman.  Ar  1777  utlöste  lagman  Johan 
Fredrik  Granschoug  sin  mor  och  syster  ur  godset 


- 

•>  •> 

^   •>  > 

1 

1  1  1  1  1 

"""""  ^  " a 

llll  1 

3 

111  I 

1  1  1  1  1 

Corps  de  logis  på  1700-talet- 


Ryitmästaren 
Friherre  Edvard  Fleetwood. 


och  blef  ensam  ägare 
däraf.  Vid  Granschougs 
död  1839  delades  egen- 
domen i   3  lika  stora 
lotter,  hvarvid  Odensvi- 
holm    tillföll  dottern 
Anna    Charlotta,  gift 
med   öfversten  Gustaf 
Wilhelm  Carleson.  Efter 
Anna    Charlottas  död 
år   1 87 1    —  öfversten 
hade  redan  1857  aflidit 
—  ärfdes  egendomen 
af    sonen  kapten 
Karl  Otto  Gustaf 
Carleson,  och  då 
han  dog  barnlös 
1 88 1    tillföll  den 
först     hans  fru 
Maria  Viktorine 
född  Fleetwood, 
och  efter  hennes 
död    1 904  bror- 
sonen ryttmästa- 
ren    friherre  Ed- 
vard Fleetwood, 
gift    med  Astrid 
Wennerberg  dot- 
ter  till  landshöf- 
d  ingen  Gunnar 
Wennerberg. 

På     1 700-talet 
var  Odensviholm 
bebyggdt  med  en  träbyggnad,  som  enligt  lag- 
man Granschougs  uppgifter  var  i  två  våningar 
med  utbyggen  åt  sidorna  och  en  altan  vid  nedre 


Friherrinnan  Astrid  Fleetwood 
född  Wennerberg. 


HufvLidbyggningen,  siösidan. 
82 


ODENSVIHOLM 


våning-en,  innehållande  bygg-ningen  sex  kamrar 
och  en  sal  på  hvardera  botten,  dess  längd  var 
30  alnar,  bredden  18,  rummens  höjd  å^i^  aln 
vid  pass.  Ar 
I  785  lät  den- 
ne uppbygga 
det  nuvaran- 
de corps  de  lo- 
gis strax  bak- 
om den  gamla 

byggnaden 
hvilken  sedan 
refs. 

Den  vid- 
sträcktagärds- 
planen  omgif- 
ves  af  hufvud- 

byggnaden 
och  två  en  vå- 
nings flyglar, 
bakom  sträc- 
ker sig  park 
och  trädgård 
ner  till  sjcin, 
och  till  vänster 
ligger  en  en- 
gelsk park 

med  ett  utsiktstem[)el  på  den  så  kallade  Djur- 
gårdskullen.  I  lufvudbyggnadcn  har  tvä  våningar 
och  gafvelfronton,  fasaden  ilr  indelad  med  gördcl- 
gesims  och 
nedtill  rustice- 
radc  pilastrar, 
som  särskildt 
markera  midt- 
partiet  genom 
att  vara  stilll- 
da  tätt  vid 
den  af  huggen 
sandsten  in- 
fattade porta- 
len. Mot  träd- 
gärdssidan 
har  den  en  p(^- 
larburen  altan. 

I  lusets  ne- 
derväning  har 
från  förstugan 
dörrar  till  hö- 
ger och  vän- 
ster ledande 
till  köksafdelninLren 


Verandan  utanför  matsalen  med  utsikt  dt  söder 


Matsalen  pä  nedra  botten. 


och  gästrum,  rakt  fram  åt 
biblioteksrum  och  matsal. 
I    biblioteket   inrymmes  den  af  1700-tals  och 
modern  litteratur  bestående  boksamlingen  och 


trädgårdssidan 


ligga 


här  är  också  uppställd  John  Börjesons  statyett 
af  Gunnar  Wennerberg. 

Matsalen,  som  är  hvitpanelad  och  har  en  hvit 

möbel  från 

I  800-talets 
början,  är  de- 
korerad med 
en  stor  tenn- 
samlin»-. 

Våningen  en 
trappa  upp 
har  först  ett 
trapprum  och 
från  detta  leda 
dörrar  till  vän- 
ster till  herr- 
våningen, till 
höger  till  pri- 
vatrum och 
rakt  fram  till 
filen  af  rum 
mot  sjösidan 
bestående  af 
tre  salonger, 
ett  kabinett 
längst  åt  hö- 
ger och  säng- 
kammaren längst  åt  vänster.  —  Den  första  salon- 
gen »stora  salongen»  kallad,  har  dörröfverstyc- 
ken  af  lagerkrans  och  girlander  i  förgylldt  skulp- 

teradt  trä,  två 
I  700-tals Rör- 
strandskakel- 
ugnar, gusta- 
viansk möbel, 
nå^ra  rokoko- 
fåtöljer  och 
några  dylika 
från  en  tidiga- 
re del  af  I  700- 
talet.  Ena  väg- 
gen upptages 
af  ett  stort 
1 600-talsskåp 
med  höga  fyll- 
ningar, pila- 
strar med 
skulpterade 
kapitäler  och 
öfverst  en  en- 
eel  bärande 

en  uppslagen  bok,  hvari  står:  Der  Glaube.  En 
stor  spegel  från  1 700-talets  senare  hälft  har 
slipadt  glas  och  förgylld  ram  med  rosenguir- 
lander  krönt  af  vase  i  kartousch,  dess  bord  har 


8. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


skifva  af  Kolmårdsmarmor  buren  af  delfincr. 
På  väooarna  hänga  porträtt  och  taflor.  Jonas 
Forsshind  har  i  pastell  afbildat  lagman  Clran- 
schougs  svärf()räldrar,  borgmästaren  och  kom- 
merserådet Johan  Jönsson  (1724 — 1802)  och 
hans  hustru  Johanna  Maria  Borgh  (i  735 — 1801), 


stamfadern  för  Carlesonska  ätten  statssekretera- 
ren  Carl  Carlesons  (i  703  —  i  76 1)  porträtt  är  sig- 
neradt  af  Johan  Joakim  Streng  1752,  landshöf- 
ding  Gunnar  Wennerbergs  af  Hildegard  Thorell 
1895,  samt  husets  två  unga  söners,  Sten  och 
Folke  Fleetwood,  af  Gunnar  G:son  Wennerberg. 


Grå  salongen. 
84 


ODENSVIHOLM 


.1 

signerad  t 


Abraham  Lcytstar. 
Oljciiiiilniiiy.  af  j.  \an  Loo. 

Bland  öfriga  taflor  niilrkas  en  holländsk  1500- 
tals  med  drickande,  spelande  och  kyssande  bond- 
folk, en  marin,  kvällstycke  af  [.  M.  Stäck  i" 
och  den  främsta  af  alla  ett  utmärkt 
pojkporträtt  af  den  holländske  sedan  i  Frankrike 
verksamme  målaren  jakol)  van  l.oo,  utfördt 
1649  i  Amsterdam  under  hans  hästa  period. 
Porträttet  föreställer  Abraham  I  .evtstar,  farfader 
till  Clara  Leytstar,  som  var  gift  med  envoyén 
Edvard  Carleson.  h"tt  skäp  innehåller  en  del 
pretiosa,  bland  annat  en  del  miniatyrer:  löjtnant 
Fredrik  Wilhelm  Fleetwood  (1773  — 1835) 
J.  A.  Gillberg 

I  798,  hans  fru  l^  -x  v  M\ 
Lovisa  Kristi- 
na Keij  (fckld 
1773)  med  ett 
deras  barn  i 
famnen  af  lo- 
han  Viertcl,  öf- 
verste  (iustaf 
Wilhelm  Car- 
leson(i785- 
1  85  7)  och  lag- 
man Johan 
hredrik  Gran- 
.schoug  (1755 
— -1839),  de 
båda  sista  af 
okänd  miista- 
re. 

1  )en  gra  sa- 


Grd  salonocn. 


Sybord  och  byrå  i  grå  salongen.  Den  stora  taflan  med  krönt 
ram  föreställer    Dwdaliis  och  Icariis"  af  okänd  mästare. 

longen   har  dörröfverstycken  i  grisaille  pä  röd 
grund  Inom  rund  af  förgyllda  skulpterade  lager- 
kvistar omgif- 
ven  ram;  mel- 
lan fönsterna 

spegelbord 
hvarpå  stora 
ostindiska  bå- 
lar med  fat, 
hvita  ornera- 
de  i  rödt  som 
en  utslagen 
lotusblomma. 
Möbeln  är 
gustaviansk  i 
hvitt  och  guld, 
en  inlagd  rak 
byrå  med 
bronsbeslag 
och  ett  lik- 
nande sybord 
stamma  från 


85 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


samma  tid.  Ett  stort  1 6oo-talsskåp  innehåller 
porslin  och  kristaller.  Porslinet  är  till  största 
delen  orientaliskt,  men  några  vackra  Franken- 
thalgrupper  förekomma  också  med  bevarade 
fotställning  af 
glas  med  på- 
smält porslins- 
ornering.  Ett 
par  af  de  här 
förvarade  sli- 
pade kristall- 
vaserna äro  ut- 
märkt vackra 
pjäser.  Bland 
målningarna 
som  pryda 
väggarna  kun- 
na nämnas 
Dsedalus  fä- 
stande vingar- 
na på  Icarus, 
en  vacker  målning  från  förra  århundradets  bör- 
jan, en  skissartad  Petrus  fångande  fisken  med 
skattepenningen  af  Jakob  Jordaens,  en  del  äldre 
holländska  taflor  af  okända  mästare,  den  bästa 
visande  en  växlare  och  hans  hustru,  ett  par  karo- 
linska ryttare  af  Jo- 
han Philip  Lemb- 
ke,  en  notbindande 
fiskare  af  G.  U. 
Troili  samt  en  dan- 
sande flicka,  akva- 
rell af  Guiseppe 
Rota  1807. 

Den  gröna  salon- 
gen har  öfver  de 
stora  dörrarna  öf- 
verstycken  liknande 
den  grå  salongens, 
öfver  två  små  dör- 
rar, som  leda  in  till 
rummen  åt  gårds- 
sidan, koger  och 
båge  inom  rika  ro- 
kokoornament i  för- 
gylld träskulptur. 
Möbeln  är  gusta- 
viansk i  hvitt,  några  stolar  något  senare  med 
klöffötter,  en  vacker  spegel  med  bord  belagda 
med  sköldpadd  stammar  från  1600-talets  senare 


Gröna  salongen. 


del.  Här  stå  en  del  föremål  i  flintporslin,  flä- 
tade skålar,  en  terrin  etc,  samt  ett  par  ostindiska 
bålar  med  frimurareinsignier.  Bland  taflorna  fin- 
nas två  genrer  af  P.  Hilleström,  en  ung  dam 

som  nyfiken 
tittar  ut  ge- 
nom fönstret 
och  en  annan 
ung  dam,  som 
drar  pä  sig 
sina  strumpor. 
Brynolf  Wen- 
nerberg  har 
här  några  stu- 
diehufvuden 
och  landskap, 
Gunnar  G:son 
Wennerberg 
en  interiör  från 
en  liten  fransk 
trädgård  och 

ett  par  dekorativa  pannåer  med  blommor,  vallmo 
och  ängsvegetation.  Här  står  också  en  b3'st  af 
landshöfding  Gunnar  Wennerberg  utförd  af  Karl 
Olof  Bartels. 

I  herrvåningen  hänger 


Utsikt  från  DjurgårdskuUen  öfver  sjön  och  Odensvi  kyrka. 


Odensviholm  omfattar 
areal  af  4,000  har,  750 


ett  stort  porträtt  af 
friherrinnan  Astrid 

Fleetwood  född 
Wennerberg  måladt 
i  pastell  af  brodern 
Gunnar  G:son  Wen- 
nerberg. Bland  mö- 
blerna finnes  ett  vac- 
kert slätt  inlagdt 
1 600-talsskåp  på 
höga  fötter,  här  för- 
varas också  en  mynt- 
samling och  det  rik- 
haltiga godsarkivet, 
hvilket  utom  en  mas- 
sa handlingar  till 
gårdens  historia  in- 
nehåller så  märk- 
värdiga saker  som 
bref  och  versmanu- 
skript af  C.  M.  Bell- 
man. 

15V8  mantal  med  en 
åker  och  3,2  50 


det  hela  taxeradt  till  607,300  kronor. 


skog. 


86 


HUSABY 


SKATELÖF  SOCKEN,  KINNEVADS  HÄRAD,  KRONOBERGS  LÄN 
Af  NILS  SJÖBERG  OCH  ERIK  ÅKERHIELM 


Tre  fjärdedels  mil  frän  \'i.slanda  station 
ligger  Ilusaby  bruk.  Melgeän  gör  en 
krok  rundt  kring  parken  och  bildar  här 
ett  vattenfall,  kring  hvilka  de  gamla  hufvud- 
byggnaderna  gruppera  sig,  och  genom  en  tiit 
allé  kommer  man  fram  till  den  stora  In  ita  l)ygg- 
naden.  Uppförd  år 
1844  af  br()dcr- 
na  Malcolm  och 
I  lugo  1  )idric  I  la- 
milton  - — •  årtalet 
samt  namn  och 
vapen  sitta  öfver 
portalen  —  är  den 
rätt  typisk  för  den 
då  ännu  kvardrf)- 
jande  nyklassiska 
stilen  med  det  låg- 
sluttande  taket,  fa- 
saden mot  gård- 
sidan indelad  af  jo- 
niska  pilastrar,  tak- 
gesimsernas  tand- 
snitt och  träd- 
gårdssidans ko- 
lonnburna  ättika. 

Den  innehåller  utom  jordvåningen  två  våningar. 

Man  inkommer  först  i  en  vestibul  i  hvars 
fond  tre  par  kopplade  kolonner  bära  två  hvalf- 
l)ågar  hvilka  lämna  genomgång  dels  för  trappan 
upp  till  öfre  våningen,  dels  för  en  passage  till 
triidgårdssidans  rumsräcka.  Denna  utgörcs  af 
den    rcula  och  den  "ula  mellan 


Fm  Hlisabctli  Stcplicns 
född  Krciigcr. 


två  salonger. 


hvilka  ligger  ett  mindre  förmak.  Bredvid  den 
röda  salongen  ligger  matsalen,  bredvid  den  gula 
gästrum.  Sådana  ligga  också  till  venster  om 
vestibulen,  medan  man  till  höger  från  denna 
genom  en  liten  tambur  kommer  in  i  ett  stort 
arbetsrum    och   ett  litet   därinnanför  lifrefande 

museirum.  Från 
(■)fre  våningens  hall 
f()r  en  smal  korri- 
dor åt  höger,  och 
kring  denna  äro 
gästrum  och  en- 
skilda rum  grup- 
perade. Den  öfriga 
delen  af  våningen 
upptages  af  ett 
stort  biblioteks- 
rum, en  salong, 
ett  kabinett,  och 
ett  litet  förmak. 

Nedre  bottens 
vestibul  är  deko- 
rerad med  tvska 
messingsfat  frän 
1 500-talet,  facsi- 
miler  af  ett  par 
väldiga  danska  bronslurar,  samt  en  del  taflor: 
två  hufvuden,  utskurna  freskobitar  af  J.  G.  Sand- 
berg och  R.  Ekman,  samt  ett  karrikeradt 
själfporträtt  af  den  berömde  franska  skämt- 
tecknaren Cham,  eller  Amédée  de  Noé,  som 
hans  verkliga  namn  lyder.  Arbetsrummet  har 
vackra  Carl-Johansmöbler  i  mahogny,  särskildt 


Brukspatron  J.  S.  I'.  Stepliens. 


87 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Husaby  från  norr. 


märker  man  en  byråsekretär  med  ringbärande 
bronslejonhufvuden.  Väggarna  täckas  af  taflor. 
Man  märker  här  först  en  utmärkt  helig  Hiero- 
nymus  af  Guiseppe  Ribera,  ett  synnerligen  fram- 
stående  konstverk.     Intressanta   äro   två  hötj- 


reliefer  framställande  bondeslagsmål  och  landt- 
1ig  kurtis  signerade  af  den  ovanlige  på  midten 
af  1500-talet  verksamme  tyske  träskulptören 
Johan  Georg  Schwandaller.  Per  Hörberg  har 
en  »Kristus  och  skattepenningen»  daterad  1794, 


Husaby  från  söder. 

88 


HUSABY 


Hiisahy  enligt  Thcrsiicr. 


och  dcssuloni  finnas  cn  tlel  kopior  efter  italienska 
tafior.  V.n  liten  ^^^allionsfigur  i  trä,  ett  ungdoms- 
arbete af  Albert  Thorvakiscn  har  sitt  stora  in- 
tresse, och  vacker  är  cn  g^rupp  i  gammalt  danskt 
biskui:  Merkurius  och  en  nvnif  matande  den 
lille  I 'an. 

Museirummet  inneh;\ller  arkeologiska  samlin- 
gar, hopbragta  af  den  nuvarande  ägarens  fader, 
den  lärde  nordiske  språkforskaren  ( icorg  Ste[)hens. 
Så  väl  sten-  som  brons-  och  järnåldern  äro  rikt 
representerade,  hufvudsakligen  af  danska  f}'nd. 
Som  s^•nnerligen  märkliga  kunna  framhållas  ett 
nefrithänge  från  stenåldern,  ett  bronssvärd  af 
ovanlig  längd  och  en  synnerligen  vacker  romersk 
glasbägare  från  de  första  århundradena  af  vår 
tideräkning,  allt  graffynd.  Bland  senare  saker 
märker  man  några  norska  kruthorn  från  1600- 
talet  med  drakslingerorncring  kring  medaljonger 
med  sagoframställningar. 

Den  gula  salongen  har  ett  par  synnerligen 
värdefulla  tafior,  en  Amor  och  Psyche  signerad 
1773  af  den  framstående  franske  målaren  Louis 
Lagrenée,  och  en  vacker  Gammal  ostronf()r- 
säljerska»  i  ett  bodfönster,  säkerligen  med  rätta 
tillskrifven  den  sällsynte  hollänske  målaren  I^o- 
minikus  van  Tol.    Fvra  akvareller  med  orien- 


taliska motiv  slamma  från  ]''gron  Lundgrens 
färgmättade  pensel,  ett  litet  helfigursporträtt  af 
cn  ung  dansk  ädling  i  mörk  dräkt  och  stor  ned- 
liggande  i^ipkrage  är  ett  duktigt  arbete  från 
1632.  Från  senare  tider  stamma  ett  italienskt 
nattstvcke  signeradt  af  den  döfstumma  konst- 
nären Albert  Berg  i  Florens  1861,  samt  drickan- 
de kor  af  Briisselmålaren  Henri  de  Beul  1892. 
lut  skåp  i  detta  rum  är  fylldt  med  en  massa 
kuriosa  och  pretiosa  i  förbigående  namnes 
endast  nåura  italienska  renässansbronser,  ett  litet 


Plan  af  nedre  väninijen. 

I.  Vcstihuh-ii.  —  2.  Förrum.  —  3.  Arbetsrum 
rum.  —  5,  6.  Gästrum. 


9.  Köda  salongen. 
Gäslruiu. 


10. 


4.  JSIusci- 

Gula  salongen.  —  8.  Förmak.  — 
Va  t  sal.  —  II.   Korridor.  —  12,  13. 


89 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Nedre  vestibulen. 

venetianskt  husaltare  från  1 200-talet  med  två 
flyglar  och  en  schackpjäs,  en  ridande  man  med 
sköld  på  armen,  norskt  valrosstandsskulptur  från 
1500-talets  midt.   På  ett  rikt  skulpteradt  indiskt 
bord  står  en  bordspendyl  buren  af  Aurora  och 
en  genie,  två  kandelabrar  i  guldbrons  och  brons 
af  basunblåsande  kvinnor,  samt  en  mängd  in- 
diska skulpturer. 
Af  keramik  fin- 
nes här  en  stor 
italiensk  fajans- 
kruka,   två  pla- 
ketter  från  gamla 
kungliga  danska 
porslinsfabriken 
målade  med  fåg- 
lar,  ett  mycket 
tidigt  saxiskt  fat 
af  blad  och  blom- 
ma och  en  stor 
japansk  vas  med 
stridsscener. 

Kabinettet  har 
en  marin  af  Ar- 
nold Plagemann 
I  8  56  och  en  norsk 
fjord  af  Chr.  Elie- 
son 1897,  röda 
salongen  har  ett 

vackert  spegelskåp  med  snedklaff  från  i  700-talets 
midt,  en  del  elfenbensmedaljonger  af  den  på 
slutet  af  I  700-talet  i  Rom  verksamme  Mastrel- 
lini  och  en  interiör  af  Frederiksborgs  slottskyrka 
signerad  af  den  danske  målaren  Christian  Zeu- 
then  1839.  Matsalen  har  ett  par  äldre  hollän- 
dare, Ikaros  fall  och  Det  feta  köket. 


Hallen  en  trappa  upp  är  klädd  med  dubbla 
bokhyllor.  Här,  i  korridoren  till  höger  och  i 
biblioteksrummet  är  det  stora  hufvudsakligen  af 
professor  G.  Stephens  sammanbragta  biblioteket, 
uppgående  till  öfver  20,000  band,  så  väl  äldre 
som  yngre  litteratur.  Paleotyperna  äro  talrika, 
så  ock  medeltidsmanuskripten.  Bland  dessa  in- 
tar ett  manuale,  som  tillhört  abedissan  i  Kata- 
rina i  Mur  en  märklig  plats  i  typografiens  hi- 
storia. Här  förvaras  också  en  gravyr-  och  teck- 
ningssamling. I  trappuppgången  hänger  en  väl- 
dig figurtafla  af  Bernt  Nordenberg  »Per  Hör- 
berg målar  altartaflan  i  Lekaryds  kyrka»,  sig- 
nerad 1860,  öfver  en  af  dörrarna  hänger  ett 
godt  säkerligen  af  dansk  konstnär  utfördt  pastell- 
porträtt af  den  framstående  naturforskaren,  pro- 
fessor Anders  Jahan  Retzius. 

Biblioteksrummet  innnehäller  hufvudsakligen 
den  modernare  delen  af  boksamlingen.  Ofvanpå 
bokskåpen  står  en  stor  keramisk  samling,  dels 
förhistoriska  nordiska,  dels  grekiska,  en  del 
mycket  praktfulla  pjäser,  flera  af  de  grekiska 
med  figurmålningar,  samt  några  af  Wedgewood- 
fabrikens  grekiska  imitationer.  Dessutom  finnes 
här  en  märklig  statyett  i  bränd  lera  af  J.  T. 
Sergel,  föreställande  Milo  klyfvande  eken.  På 

hyllornas  sidor 
äro  upphängda 
vapen,  käppar, 
runstafvar  etc. 

Salongen  i  öf- 
re  våningen  har 
ett  möblemang  i 
Oskar  I:s  rokoko, 
två  atenienner 
bära  den  ena  in- 
diska etnografika 
och  kuriosa,  den 
andra  porslin.  En 
del  äldre  holländ- 
ska taflor  upp- 
taga väggarna, 
och  dessutom  en 
af  O.  Hesselboms 
stora  utsikter  öf- 
ver skog  och  sjö. 

Blå  salongen.  signerad     T 895. 

Här  finnes  också 
en  ung  Bacchos  ridande  på  en  panter,  statyett 
af  den  danske  bildhuggaren  Andreas  Kolberg 
och  e^t  af  den  likaledes  danske  skulptören  Ed- 
vard Bentzen  signeradt  medaljongporträtt  i  mar- 
mor af  sagoförfattaren  H.  C.  Andersen. 

Det  blå  kabinettet  i  öfvervåningen  har  en 
gustaviansk  möbel  i  hvitt  och  guld,  en  bukig 


90 


HUSABY 


byrå  med  bronsbeslag  frän  1700-talets  midt 
samt  en  venetiansk  slipad  spegel.  Bland  taflorna 
märkes  ett  vackert  stilleben  signeradt  af  Pieter 
Claesz  1645.  Det  lilla  förmaket  därinnanför 
har  på  väggarna  gravyrer  och  på  bordet  står 
ett  konstfullt  skuret  kinesiskt  schackspel. 

Musaby  var 
under  större  de- 
len af  1 600-ta- 
let  hufvudgården 
i  friherreskapet 
Nya  Berg(|vara, 
som  bildades  af 
de  förläningar 
riksamiralen  Karl 
Karlsson  Gyllen- 
hielm  erhöll  som 
vederlag,  då  Mar- 
gareta Brahe 
I  637  återfick  sitt 

morgongåfvo- 
gods  Bergcjvara, 
som  vid  mannens 
Johan  Sparres  af- 
rättningblifvit  in- 
draget till  kronan 
och  sedan  liim- 
nadt     till  Karl 

Karlsson.  Friherreskapet  Nya  l)erg<ivara  inne- 
hades af  denne  på  helt  andra  villkor  än  öfriga 
friherreskap,  i  det  han  erhöll  det  till  skänks  som 
sin  »rätta  arfvejord  och  välfångna  aflingegods, 
att  dem  bruka  och  l)chålla  och  därmed  gc)ra  och 
låta  efter  sin  egen  vilja  och  behag,  dem  förbyta, 
sälja  och  bortskänka,  förpanta  eller  på  hvad  sätt 
han  vill  den  sig  afhända  eller  behålla.»  Sin 
rätt  att  efter  eget  behag  förfoga  öfver  friherre- 
skapet begagnade  riksamiralen  på  det  sätt,  att 
han  genom  testamente  af  1634  och  1649  för- 
ordnade att  det  efter  hans  och  hans  hustrus 
död  .skulle  tillfalla  hans  halfsyster  prins(\ssan 
Katarina  och  hennes  arf\ingar.  Riksamiralen 
aflcd  1650  och  hans  hustru  Kristina  Ribbing 
1656.  Då  var  [>rinsessan  redan  död,  och  godset 
öfvergick  till  •  hennes  två  söner  Karl  X  Gustaf 
och  hertig  Adolf  Johan.  Genom  ett  cessionsbref 
af  1657  transporterade  konungen  sin  »successive 
arfsrätt  till  f()rbcmält(^  testamente»  till  brodern 
och  hans  manliga  arfvingar  under  adlig  frälse- 
frihet och  frälsemannatjänst.  Det  omfattade  nu 
ej  mindre  än  8c;  hemman. 

Oaktadt  sina  stora  jordbesittningar  och  an- 
senliga inkomster  var  hertig  Adolf  Johan  i  en 
ständig  penningförlägenhet,  och  hade  måst  pant- 


Ett  af  biblioteksrummen. 


De  la  Gardie,  änka  efter  riksrådet  Fredrik  Sten- 
bock för  en  summa  af  20,000  riksdaler  specie. 
Hertigen  förband  sig  att  betala  denna  skuld 
»efter  ett  års  förlopp  eller  längre,  som  oss  läg- 
ligast faller.»  Då  betalningen  uteblef  »immit- 
terades  och  inrymdes»  grefvinnan  Katarina  1673 

i  friherreskapet, 
som  vid  hennes 
död  1680  öfver- 
gick till  sonen 
riksmarskalken 
grefve  Johan  Ga- 
briel Stenbock, 
från  hvilken  det 
1688  genom  re- 
duktionen öfver- 
gick till  kronan. 

Själfva  järn- 
bruket Husal)y 
hade  ej  ingått  i 
det  af  hertigen 
pantsatta  friher- 
reskapet. Anlagdt 
antagligen  på 
I  500-talet  af  hol- 
ländare, upplåts 
det  år  1642  af 
Karl  Karlsson 
Gyllenhielm  till  den  store  småländske  bruks- 
;igar(Mi  Arnold  de  Rees,  hvilken  dock  sannolikt 
endast  innehade  det  på  arrende,  ty  1669  äges 
det  af  hertig  Adolf  Jolian. 

Ar  1672  steg  ilcligeå  öfver  sina  bräddar 
och  ödelade  fullständigt  l)rukct,  hvilket  sedan 
en  till  låg  i  ödesmål,  till  dess  driften  återu[)p- 
to'js  af  hilradshöfdin<'en  i  Kinnevads  härad  Paul 


sätta  Nva  Beri 


till 


grefvinnan 


Katarma 


Latinsk  liandskrifven  gudstjänstritttal  frän  år  1435. 


91 


6-  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


Rudebeck  och  hans  bror  rege men tskvarter mäs- 
taren Peter  Rudebeck,  hvilka  i68g  erhöllo  pri- 
vilegier på  brukshandteringen.  Peter  Rudebeck 
dog  1 710,  och  hans  andel  gick  till  hans  fru 
Anna  Liwensten  och  efter  hennes  död  i  740  till 
sonsonen  kapten  Kristoffer  Georg  Rudebeck. 
Paul  Rudebeck  dog  171  i,  hans  andel  gick  till 
dottern  Maria  Kristina  gift  med  häradshöfdin- 
gen  Gustaf  Berghman,  efter  hennes  död  1757 
ärfdes  den  af  sonen  assessor  Karl  Henrik  Bergh- 
man. Denne  och  Kristoffer  Georg  Rudebeck 
drefvo  nu  en  längre  tid  bruket  gemensamt  tills 
den  senare  på  1770-talet  dog  och  hans  enka 
Lovisa  von  Essen  gifte  om  sig  med  öfverst- 
löjtnanten  Johan  Leonard  König,  som  1779 
tillöste  sig  hela  bruket.  Denne  sålde  det  sedan 
till  ryttmästaren  grefve  Axel  Hamilton,  som  vid 
sin  död  1 8 1 7  lämnade  det  i  arf  till  sönerna 
Malcolm  Casimir  och  Hugo  Didric  Hamilton. 
Dessa  blefvo  tvungna  att  realisera  egendomen, 
hvilken  då  1867  inköptes  af  den  nuvarande 
ägaren  brukspatron  J.  S.  F.  Stephens. 

Bruksrörelsen  var  under  äldre  tider  betydan- 
de; på  I  760-talet  göts  här  kanoner,  rundskrågra- 
nater  och  lavetthjul  för  kronans  räkning,  ännu 
1875  tillverkades  här  14,000  centner  (omkring 


600,000  kilogram)  tackjärn.  Genom  kommers- 
koUegii  bref  af  1858  och  utslag  af  1863  gafs 
tillstånd  till  bruksdriftens  delvisa  nedläggning, 
och  den  har  nu  alldeles  upphört.  Liksom  öfriga 
järnbruk  i  Småland  var  det  äfven  vid  Husaby 
hufvudsakligen  sjö-  och  myrmalm  som  användes 
vid  masugnen,  och  den  hämtades  ur  de  närbe- 
lägna sjöarna  Asnen,  Salen  och  Möckeln. 

Sedan  bruksdriften  nedlagts  har  genom  den 
nuvarande  ägaren  Husaby  höjts  till  en  af  de 
förnämsta  jordbruks-  och  skogsegendomarna  i 
länet,  vidsträckta  nyodlingar  och  torrläggningar 
hafva  verkställts  och  godsets  areal  har  ökats  till 
2 1  V-,  mantal  med  en  areal  af  6,000  har,  däraf 
omkring  1,000  öppen  åker. 

Hufvudgården  har  en  kreatursbesättning  af 
öfver  200  kor  och,  sedan  gammalt  känd  för 
sina  ypperliga  hästbetesmarker  uppfödes  här  ett 
femtiotal  hästar. 

Det  gamla  bruksfallet  drifver  nu  ett  elektrici- 
tetsverk, hvarifrån  så  väl  slottet  som  öfriga  bygg- 
nader på  det  stora  godset  erhålla  sin  belysning. 
Dess  406  hästkrafter  räcker  dessutom  till  att 
drifva  en  kvarn,  såg,  samt  att  hålla  ett  större 
lågt  liggande  odHngsområde  söder  om  slottet 
vattenfritt. 


Från  parken  på  Husaby. 


92 


HELGERUM 


VESTRUMS  SOCKEN,  SÖDRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  EF^IK  ÄKERHIELM 


Där  småländska  skärgarden  strör  sina  hol- 
mar, kobbar  och  gråstensskär  som  rikast 
i  södra  'ljust,  vid  en  långsmal  vik,  som 
ifrån  den  öppnare  ( låsfjiirden  banar  sig  in  mellan 
branta  höjder,  ser  man 
»Från  lönnars  och  kastanjers  löfverk 


gamla  herresätet,  forna  släkters 
Helgerum  från  två  terrasser  höja 
lugnt  sig  mellan  berg-  och  fors  och  spegla 
sin  altan  och  sina  paviljonger 
djupt  i  viken»  — •  —  -  -  (Sophie  Adlersparre). 
Men  d{^  forna  sliiktcrna  hafva  gått,  sagorna 


Fasaden  åt  sjön- 
93 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


tystnat  och  en  ny  tid  har  brutit  in.  Vid  Helge- 
rum, gamla  herresätet,  har  dess  inbrott  kanske 
varit  ödesdigrare  än  vid  månget  annat  af  värt 
lands  poetiska  gamla  adelshem. 

Nu  bebos  slottet  endast  sommartid,  ty  dess 
smårutiga  fönster  hafva  gistnat  och  vilja  icke 
hålla  värmen  inne,  men  ännu  reser  borgen  sina 
ljusa  stenfasader  med  sitt  gammaldags  brutna 
tak  ur  löfmassorna  och  speglar  sina  historiska 
små  paviljonger  »djupt  i  viken». 

Landsvägen  från  Vestrums  kyrka  löper  under 
ett  par  kilometer  i  en  leende,  vacker  dalgång, 
full  af  lummig  löfprakt,  så  följer  den  en  liten 
näpen  sjö,  en  forsande  å,  och  så  är  man  framme 
vid  Helgerums  slott. 

Tvenne  anmärkningsvärdt  låga  flygelbygg- 
nader springa  fram  från  slottets  norra  fasad, 
famnande  en  sandad  gårdsplan.  Hufvudbygg- 
naden  utgör  ett  vackert  monument  öfver  svensk 
herrgårdsstil  från  1 700-talet.  Den  är  uppförd 
af  sten  i  trenne  våningar  med  listverk  mellan 
våningarna.  Fönstren,  hvaraf  andra  våningens 
hafva  starkt  förkroppade  öfverstycken,  sitta  i 
ögonen  fallande  tätt.  Detta  gör,  att  hela  bygg- 
naden saknar  det  rogifvande  lugn  och  den  trygga 
fasthet,  som  är  så  utmärkande  och  välgörande  på 
sinnet  hos  t.  ex.  ett  annat  småländskt  slott,  näm- 
ligen Västanå,  hvaraf  detta  eljest  har  tycke.  Man- 
sardtaket  har  goda  proportioner.  Det  brytes  åt 
gårdssidan  af  ett  trubbvinkligt  gafvelparti  och 
åt  sjösidan  af  ett  dekorativt  utbygge,  som  utgör 
afslutning  på  rotundan  härstädes. 


Anblicken  af  slottet  från  sjösidan  är  betagande 
vacker  och  ståtligt  förnäm,  där  det  reser  sig 
som  en  fålstning  från  sina  stenterrasser. 

Den  nedersta  terrassen  är  halfcirkelformiof 
och  upptager  en  gräsplan.  Den  därpå  följande 
höga  terrassen  prydes  af  blomsteranläggningar. 
På  dess  båda  sidor  stå  två  låga  paviljonger, 
fyrsidiga,  med  afskurna,  fönsterprydda  hörn  och 
tämligen  platta  tak.  Stensättningen  mellan  denna 
terrass  och  den  nästa  är  skymd  af  en  häck,  och 
en  trappa  förmedlar  förbindelsen.  Från  den 
sista  blomsterprydda  terrassen  reser  sig  slottets 
höga  sjöfasad  med  sin  i  midten  framspringande 
halfrotunda.  Denna  inrvmmer  i  botten vånincren 
en  rund  matsal  och  däröfver  den  genom  båda 
öfre  våningarna  gående  så  kallade  runda  salon- 
gen, ett  vackert  och  monumentalt  musikrum  med 
galleri  öfverst. 

Själfva  slottsbyggnaden  mäter 
meter  i  längd  och  i  i  i  bredd, 
naderna  åt  gårdssidan  springa  1 1 

Slottet  är  uppfördt  år  1768. 
äro  ganska  massiva  och  äga  i  allmänhet  en 
tjocklek  uppgående  till  0,8  meter.  Såsom  redan 
en  blick  på  byggnadens  yttre  gifver  vid  handen, 
är  mellersta  våningen  afsedd  till  paradvåning. 
Trappuppgångar  och  korridorer  i  byggnaden 
äro  låga  och  ofta  hvälfda,  särdeles  i  nedre  vå- 
ningen, där  äfven  ett  par  hvalfrum  finnas. 
Denna  våning  är  afsedd  för  köksdepartement 
och  l)etjäning.  Mellersta  våningen  har  8  rum. 
Ofre  våningen,  där  några  gamla  kakelugnar  åter- 


ungefär  25 
Flygel  by  gg- 
meter  fram. 
Dess  murar 


,ii  'H 

Ml 


wi  la  ti 

MÉÉI 


IP" 


Fasaden  åt  gärdssidan. 

94 


HELGER  UM 


finnas,  är  afscdd  för  sof-  och  gästrum.  Äfven 
den  har  8  rum  samt  en  midtelkorridor. 

Rummen  ilro  i  och  för  sig-  icke  anmärk- 
ningsvärda med  undantag  af  den  ofvannämnda 
runda  salongen  med  sitt  galleri  samt  det  där- 
intill  liggande  gobelinrummet.  Runda  salon- 
gen ämnades  af  sin  byggherre  bergsrådet  Ce- 
derbaum  utan  tvif- 
vel  till  musikrum 
åt  husets  fru  An- 
na Maria,  född  Wa- 
selius,  hvilken  ha- 
de framstående  mu- 
sikalisk begåfning. 
Salongens  diameter 
är  7,5  meter.  Dess 
väggar  äro  af  tril 
och  bestrukna  med 
tunn  färg  i  rätt 
mörk  ton,  möjligen 
afsedd  att  imitera 
marmor.  Väggarna 
äro  indelade  i  fält 
med  förgyllda  lister. 
Den  galleriartade 
och  med  fönster 
försedda  rundgån- 
gen i  h()jd  med  tredje  våningen  hvilar  på  stora, 
delvis  förgyllda  konsoler.  Rummet  har  en  öppen 
spis  och.  en  Icinndörr,  och  dess  golf  utgöres  af 
gammal,  nu  rätt  illa  medfaren  ekparkett  från 
Raabska  tiden.  Utsikten  från  runda  salongens 
altan,  till  hvilken  en  dörr  leder,  är  underbart 
vacker. 

bitill    runda  salongen   ligger  det  så  kallade 


Runda  salono;eii. 


gobelinrummet.  Väggarna  härstädes  prydas  af 
å  väf  målade  tapeter,  som  äro  ganska  vackra 
och  ännu  rätt  väl  bibehållna.  De  föreställa 
scener  ur  drottning  Esters  historia  efter  Racines 
drama  med  samma  namn.  Som  ofta  med  detta 
slags  gobelin  är  fallet,  afslutas  målningen  upp- 
till och  nedtill  af  friser  med  blomster-  och  frukt- 
motiv. Dörröfver- 
styckena  idetta  rum 
voro  fordom  pryd- 
da med  målningar 
med  motiv  från 
I^hen.  Äfven  i  några 
andra  rum  lära  fun- 
nits målningar  öfver 
dörrarna. 

I  detta  samman- 
hang bör  nämnas, 
att  i  Vestrums  kyrka 
finnes  ett  gammalt 
porträtt, som  återger 
de  manhaftiga  dra- 
gen af  Helgerums 
forna  härskarinna 
den  kloka,  härsklyst- 
na fru  Anna  Ceder- 
flycht(i684  "I  722). 
Omedelbart  öster  om  slottet  reser  siij  en  beres- 
höjd,  och  härstädes  är  en  större  belvedere  upp- 
förd. Härifrån  har  man  en  vidsträckt  utsikt 
öfver  det  berg-  och  stenuppfyllda  landskapet. 
\Yister  om  gården  brusar  Helgerumsån  ned  mot 
(  )stersjöviken.  Mot  d(Mina  sida  är  gårdsplanen 
delvis  lagd  på  en  ulfxlining  med  stensättning. 
En   mycket  hög  stentrai)pa  leder  från  gården 


Utsikt,  dt  sjösidan. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


ned  till  vägen  vid  ån.  Här  är  en  bro  slagen 
öfver  vattnet  och  vägen  där  för  vandraren  till 
den  närbelägna  utgården  Rumma  (fordom  Roma). 

Helgerums  ladugårds-  och  ekonomibyggnader 
befinna  sig  några  hundra  meter  sydost  om  slottet 
och  härstädes  på  en  hög  kulle,  där  i  våra  dagar 
trädgårdsmästarens  hus  står,  låg  före  1768  herre- 
sätets gamla  corps  de  logis.  Huru  detta  såg 
ut,  är  icke  kändt.  Vid  sjön  nedanför  var  det 
forna  skeppsvarfvet  beläget.  Norr  om  det  nu- 
varande slottet  invid  inkörsporten  återfinnas  stall- 
och  kontors- 
byggnader. 

Under  god- 
set lyda  går- 
darne Stora 
Gärö,  Hin- 
driksnäs,  Fal- 
kemåla,  Ferse- 
bo,  Björnhuf- 
vud,  Gjölje- 
rum  och  Kule- 
bo  med  en  are- 
al af  4,000 
tunnland. 

De  första  un- 
derrättelserna 
om  Helgerum 
äro  höljda  i 
sagans  dun- 
kel. Att  vikin- 
garnas drakar 
gingo   upp  i 

viken,  och  att  de  hålor  och  bergsstalp,  som  före- 
komma talrikt  i  trakten,  tidvis  voro  tillhåll  för 
röfvareband,   behöfver   ingalunda  endast 


och   brukspatronen  i  Västervik 


Från  gobelinrununet. 


vara 


sagor. 

Riksrådet  Ttre  Arfvidsson  TroUc,  död  1520, 
skref  sig  herre  till  Eknaholm,  Bergkvara,  Erik- 
stad och  Rouia  och  kan  sålunda  anses  för  god- 
sets äldsta  kända  ägare. 

Hans  dotter  med  Magdalena  Gyllenstierna 
från  Fbgelvik  Anna  blef  gift  rned  Charles  de 
JlfoDiay,  »herre  till  Helgerum  och  Roma». 
Mornay  blef  halshuggen  i  Stockholm  1574. 
Hans  enda  son  Johan  dc  Mornay  skref  sig  fri- 
herre till  Varennes  och 
Han  var  den  siste  af  sin 
år  1608. 

Efter  Anna  Trolle  ärfdes  Helgerum  med  flera 
gårdar  af  hennes  systerdotter  Kerstin  Akesdot- 
ter  Bååt,  gift  1604  med  Bengt  Göransson  Sparre, 


herre  till  Helgerum. 
ätt  och  gick  ur  tiden 


häradshöfding   i  Skärkind 
ståthållare  på  Stegeborg. 
Berättelsen   om  skatten 


Östergötland 


och 


Kopparkullen  vid 


Rumma  härleder  sig  från  Sparre-tiden  på  Helge- 
rum. En  af  Spärrarna  nedgräfde  —  mäler 
traditionen  —  före  sin  afresa  till  kriget  alla 
sina  tillhörigheter  i  Kopparkullen.  Sparren  stu- 
pade i  kriget,  och  skatten  blef  bortglömd,  och 
förgäfves  har  man  ännu  i  våra  dagar  sökt  efter 
den. 

Bengt  Sparre  dog  1655,  och  Bengt  Bäåt 
öfvertog  godset.  Ar  1720  sålde  emellertid  hans 
änka  den  gamla  gården  till  den  rika  köpmannen 

Hans  Anders- 
son, som  äfven 
var  ägare  af 

Sundsholm 
och  Ankars- 
rum i  denna 
nejd. 

Hans  An- 
dersson hade 
med  sin  fru 
KristinaMåns- 
dotter  en  dot- 
ter Anna,  som 
ingick  äkten- 
skap med  den 
stenrike  krigs- 
kommissarien 
Anders  Nils- 
son i  Göte- 
borg. Anna 
ärfde  Helge- 
rum,  och  hen- 
nes man  blef 

på  grund  af  sina  pänningförsträckningar  till 
kronan  adlad  under  namnet  Cederflycht.  Ma- 
karna lefde  i  osämja  och  skildes  åt  efter  ett  åt 
minnet  och  traditionen  bevaradt  uppträde,  som 
visar  fru  Annas  styfva  lynne  och  härskh^stnad. 
Det  är  fru  Annas  konterfej  i  olja,  som  här  ofvan 
bUfvit  omnämndt.  Hon  styrde  godset  med  klok- 
het och  kraft,  och  en  mängd  historier  om  hen- 
nes originalitet  finnas.  Då  sonen  Hansår  1748 
plötsligt  dog  af  slag  å  Helgerum,  lät  fru  Anna, 
troget  ett  gifvet  löfte  att  ej  taga  något  af  sin 
aflidne  mans  ägodelar,  hela  det  rika  arfvet  gå 
till  fromma  stiftelser,  bland  andra  Västerviks 
fattighus.  Andra  af  mannen  hopsamlade  sum- 
mor gingo  till  kyrkodonationer  m.  m.  Tillika 
med  barnen  ligger  fru  Anna  begrafven  i  ett 
muradt  grafkor  i  Vestrums  kyrka.  Ett  vackert 
epitafium  visar  platsen,  där  Helgerums  stolta 
borgfru  hvilar. 

Nu  uppstod  process  om  egendomarna,  och 
år  1752  fick  den  då  nittonårige  Peter  Chri- 
stoffer  Bauman  sig  tillerkänd  Helgerum,  Roma 


96 


HELGE  RUM 


och  Ankarsrum.  Ar  1774  adlades  han  under 
namnet  Cederbaum.  Sex  år  dessförinnan  upp- 
förde han  det  nuvarande  slottet  å  Helgerum. 

Energisk  och  full  af  initiativ  anlade  han  skepps- 
varfvet,  en  masugn  vid  Tofvehult  och  ett  pap- 
persbruk, som  fortfarande,  trots  sin  höga  ålder, 
är  i  verksamhet  vid  Gölpafallet.  Af  de  båda 
paviljongerna,  som  han  åt  sjösidan  låtit  uppföra, 
apterades  den  ena  till  mineralkabinett  och  den 
andra  —  västra  —  till  laboratorium.  Det  var 
här,  som  han  enligt  folktron  satt  och  gjorde 
guld.    Hans  rikedomar  växte  också  hastigt  nog. 

Cederbaum  slutade  sina  dagar  1795,  och 
Helgeruin  ärfdes  af  hans  kusindotter  Emerentia 
Bäckström,  änka  efter  doktor  Anders  Bäckström 
på  Kolby  nära  Kalmar. 

Hon  aflcd  vid  1 800-talets  inbrott,  och  det 
gamla  godset  i  Vestrum  öfvergick  till  hennes 
brorson  bergsrådet  J^altzar  Ilop/^custcdt,  som  då 
flyttade  till  Helgcrum.  Den  genom  sin  begåf- 
ning  och  väsen  afhållna  och  kända  fru  Hop- 
penstedt,  f(")dd  Wallenstråle,  gick  saknad  ur  tiden 
1 8 1 8  och  följdes  snart  därpå  af  sin  make. 

Dottern  Sophie,  sedan  gift  med  öfverstelöjt- 
nanten  friherre  Erik  Lcijnnliufvjid ,  blef  nu  här- 
skarinna på  Helgerum.  Baronen  intresserade 
sig  mycket  för  den  lilla  industri,  särskildt  pap- 
persbruket, som  vuxit  uj)p  j)ä  godset.  Det  var 


Fröken  Anna  Cederflycht. 
Oijemälning  i  Vestrums  kyrka. 

vid  denna  tid  här  på  gamla  herresätet  i  skär- 
gården, som  deras  begåfvade  dotter  Sophie, 
känd  som  författarinnan  Sophie  Adlersparre 
(»Esseide»)  hämtade  sina  första  intryck  fr)r  lif- 
v(^t.    Hon  föddes  år  1823. 

Ar  1836  sålde  friherre  Leijonhufvud  emeller- 
tid sin  possession  till  kaptenen  Pe//r  Hammar- 
skiöld,  som  dock  redan  efter  sex  ar  öfverlät  den 
till  friherre  C.  Raab  för  226,000  Rdr. 

Sin  trakts  störste  jorddrott  ägde  baron  Raab 
äfvcn  Tjustgodsen  Fogelvik  och  Akerholm.  Han 
var  representant  vid  riksdagarna  i  mera  än  30 
år,  en  energisk,  begåfvad  person,  men  full  af 
orieinalitet.  På  sin  ålderdom  öfverlämnade  han 
Helgcrums  skötsel  åt  mågen  generalintendenten 
Ilo/mtpust,  och  1902  slocknade  på  Helgerum 
friherre  Raabs  86-åriga,  verksamma  lif.  Han  hade 
då  fått  fira  diamantbröllop  både  med  sin  maka 
Marie  Louise  Key  och  sin  gamla  gård. 
p  Redan  1905  sålde  Holmqvist  godset  till  härads- 
höfding  Knut  Tillberg,  som  dock  redan  samma 
år  öfverlät  köpet  på  disponent  H.  Huldt.  —  God- 
set äges  numera  af  Blankaholms  sågverks  A.  B 


täta 


äjrareombvten  hafva 
fromma  för  den  gamla  riddar- 


Från  gobelinrummet. 


De  senare  årens 
icke  varit  till 
borgen.  Det  är  därför  af  största  intresse  att 
veta,  att  dess  nuvarande  ägare  tänkt  försätta 
den  i  sitt  forna  skick,  och  hvarje  vän  af  svensk 
herrgårdshistoria  och  arkitektur  kan  icke  annat 
än  varmt  önska,  att  denna  fosterländska  tanke 
måtte  fullbordas. 


Siiiälaml  IV. 


97 


STRÖMSRUM 


ÅLEMS  SOCKEN,  STRANDA  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 
Af  J.  W.  QOIJER 


Det  gamla  herresätet  Strömsrum  invid  Al- 
sterån  i  Alems  socken  är  ett  bland  de 
största  och  mest  betydande  godsen  inom 
Kalmar  län.  Det  omfattar,  förutom  3  mtl  frälse 
säteri  med  underlydande  1 1  mtl  rå-  och  rörs- 
hemman, därjämte 
6  tillagda  mtl  inom 
Alems  socken,  eller 
tillsammans  20 
mtl,  med  sågar, 
kvarnar,  af  intäkten 
tomtören  och  plan- 
penningar från  Pa- 
taholms  köping 
jämte  andra  lägen- 
heter, alltsammans 

bevillningstaxe- 
radt  till  960,200 
kronor. 

Egendomenhar, 
som  det  heter  i  en 
äldre  beskrifning, 
ett  lika  vackert 
som  förmånligt 
läge  vid  Kalmar 

sund  och  Alsterån.  De  gammaldags  vid  midten 
af  1 700-talet  uppförda  byggnaderna  förete  en 
vördnadsbjudande  anblick,  där  de  ligga  inbädda- 
de i  grönskan  af  hundraåriga  löfträd.  Hufvud- 
byggnaden  utgöres  af  ett  tvåvåningars  träslott 
med  en  i  förhållande  till  de  nedre  etagen  ovanligt 
hög,  bruten  takresning,  täckt  med  tegel.  Den  stora 


Friherre  Christopher  Rappe. 


och  vackra  gårdsplanen  framför  byggnaden  om- 
gifves  å  ömse  sidor  af  parvis  och  likformigt  midt 
emot  hvarandra  uppförda  dubbla  flygelbyggnader, 
af  hvilka  de  främre  äro  större  tvåvånings  byggna- 
der, äfvenledes  af  trä  liksom  hufvudbyggnaden 

och  med  brutna 
tegeltak,  samt  på 
något  afstånd  där- 
nedanför  tvenne 
mindre  och  lägre 
flyglar  likaledes 
med  brutna  tak- 
resningar, sålunda 
bildande  ett  vac- 
kert och  regelbun- 
det perspektiv  med 
Alsteråns  härstä- 
des  ganska  djupa 
och  riktlöfträdsbe- 
skuggade  ström- 
fåra i  förgrunden. 
Ofver  det  hela 
hvilar  förgångna 
tiders  stora,  dröm- 
mande frid. 
Den  vidsträckta  vildsköna  parken,  hvilken  här 
och  där  särskildt  utmärker  sig  för  sina  ända 
npp  till  toppen  murgrönsklädda  ekar  och  andra 
ståtliga  löfträd,  sträcker  sig  omkring  en  half  mil 
ned  mot  Kalmar  sund  och  genomflytes  af  Al- 
sterån, som  vid  sitt  utlopp  i  skärgården  bildar 
en  mängd  vackra  löfrika  öar  och  holmar. 


Friherrinnan  Ulla  Rappe 
född  Ribbing. 


98 


STRÖMSRUM 


Infarten  till  gården.    Till  vänster  hufeudbyggnaden,  i  bakgrunden  och  till  höger  de  båda  flyglarna. 


I^gendoinen  h;ir  m\ckct  ^amla  anor.  Den 
omnämnos  sålunda  redan  under  medeltiden  i 
början  af  1 300-talet  och  äg^des  då  af  den  stor- 
ättade  och  mäktige  Svantepolk  Knutsson  och 
efter  honom  af  hans  dotter  Ingrid  Svantepolks- 
dotter,  den  sistnämnda  bekant  för  sin  ungdoms- 
kärlek till  riddaren  Folke  Algotsson,  af  hvilken 
hon  lät  sig  bortföras  ur  Vreta  kloster,  dilr  hon 
af  sin  fader  blifvit  insatt,  emedan  hon  ej  ville 
ingå  äktenskap  med  danske  riksdrotsen  Torsten 
Davidsson.  lifter  bigrid  Svantepolksdotter  ägdes 


Strömsrum  af  hertig  \'aldcmar,  konung  Magnus 
Ladulås'  yngste  son. 

\'id  slutet  af  medeltiden  innehades  godset  af 
Sturesläkten  och  hörde  till  Ingeborg  Thotts,  Sten 
Sture  den  äldres  gemåls  morgongåfva.  På  i  500 
talet  ägdes  godset  af  konung  Gustaf  Vasa  och 
gick  sedermera  i  arf  först  till  konung  Johan  III 
och  efter  honom  till  hans  son,  hertig  Johan  af 
Östergötland,  som  innehade  det  till  sin  död. 
Vid  arfskiftet  efter  honom,  som  hölls  i  mars 
1620,  kom  godset  till  hertig  Karl  V\\\\)  samt 


Gårdsplanen  med  norra  flygelparet,  sedd  från  hitfviidbyggnadcn.    I  bakgrunden  ån. 

99 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Gården  från  ån. 


gick  från  honom  såsom  arf  till  konung  Gustaf 
II  Adolf,  hvilken  år  1622  sålde  eller  bortskänkte 
—  uppgifterna  äro  härom  olika  —  Strömsrums- 
godset  jämte  en  mängd  underlydande  hemman 
till  sin  forne  lärare,  riksrådet  Johan  Skytte.  En- 
ligt konung  Gustaf  Adolfs  taxa  skulle  köpeskil- 


lingen utgjort  19,000  daler,  men  efter  riksför- 
myndarnes  beräkning  skulle  den  ha  blifvit  24,400 
daler  silfvermynt. 

Efter  riksrådet  Johan  Skyttes  död  och  sedan 
godset  gått  i  arf  till  barn  och  barnbarn,  inträf- 
fade Karl  XI:s  reduktion  år  1681,  enligt  hvilken 


Alsterån  i  sitt  lopp  genom  parken. 


100 


STRÖMSRUM 


Major  Eric  Rappc,  Kommendant  i  Landskrona,  f.  1630. 
Dödsskjuten  pä  1670-talct  under  kriget  med  Danmark. 


godset  blef  såsom  en  förbjuden  kungsgård  åt 
kronan  återtaget.  Dessutom  ålades  Johan  Skyt- 
tes  arfvingar  att  till  kronan  inbetala  de  s.  k. 
obetalda  och  oköpta  räntorna,  h\ilka  stego  till 
oerhörda  belopp,  och  hvarigenoin  Skyttcättens 
förr  högst  betydliga  förmögenhet  blef  alldeles 
till  spillo  gifven.  Den  siste  manlige  ättlingen 
af  Skyttesläkten,  som  bebodde  Strömsrum,  var 
den  för  sina  sjöröfverier  bekante  Gustaf  Adolf 
Jakobsson  Skytte,  en  sonson  till  riksrådet  Johan 
Skytte. 

Såsom  kungsgård  arrenderades  Strömsrum 
1 6g 8  af  Johan  Skyttes  brorsons  dotter,  Maria 
Bengtsdotter  Skytte.  Ar  i  703  förpantades  kungs- 
gården till  generalen  och  fältmarskalken,  gene- 
ralguvernören öfver  listland,  grefve  Nils  Bjelke 
för  en  pantskilling  af  250  dir  s.  m.  Egendomen 
innehades  1 74  7  på  arrende  till  kronan  af  riks- 
rådet, generalmajoren  af  kavalleriet  grefve  Ture 
Gabriel  Bjelke  och  öfvergick  därefter,  likaledes 
på  arrende,  till  dåvarande  öfverstelöjtnanten,  se- 
dermera generallöjtnanten  friherre  Carl  Rappe. 
Denne  erhöll  1771  riksens  ständers  tillstånd  att 
för  45,000  dir  kpmt  och  en  årlig  afgäld  af 
3,000  dir  samma  mynt  lösa  egendomen  från 
krono  till  skatte,  hvarjämte  han  vid  1 786  års 
riksdag  jämväl  förvärfvade  frälse-säterinatur  åt 
egendomen  genom  att  på  densamma  få  öfver- 
flyttadt  så  mycket  af  egendomen  Tullgarns  frälse- 
säterirättigheter,  som  han  för  nämnda  ändamål 
därstädes  inköpt.  Från  år  1771  till  närvarande 

10 


Landshöfdingen  och  Generallöjtnanten 
Friherre  Carl  Rappe,  /•  1721  d.  1790. 

tid,  således  under  140  år,  har  Strömsrumsgodset 
sedermera  gått  i  arf  från  far  till  son  inom  den 
från  landshöfdingen  Carl  Rappe  utgrenade  fri- 
herrliga  Rappeska  ätten.  Nuvarande  ägaren  är 
friherre  C  hristopher  Rappe. 

Den  ännu  kvarstående  (»[amla  karaktärsbvirs^- 
nåden  uppfördes  år  1762,  då  kungl.  maj:t  och 
kronan  ännu  var  ägare  af  Strömsrum,  men  ar- 
renderätten redan  året  förut  öfvertagits  af  då- 
varande öfverstelöjtnanten,  sedermera  generalen 
och  landshöfdingen  Carl  Rappe.  En  äldre  då 
på  samma  plats  befintlig  karaktärsbyggning, 
uppförd  omkring  1726,  var  en  jämförelsevis 
oansenlig  envåningsbyggnad,  30  alnar  lång,  2 1 
alnar  bred  och  alnar  hög,  af  furutimmer, 
täckt  med  tegeltak.  Denna  byggnad  nedrefs 
1 76 1  och  i  dess  ställe  uppfördes  af  öfverste- 
löjtnant  Carl  Rappe  den  ännu  kvarstående  två- 
våningsbyggnaden äfvenledes  af  trä,  5 1  \\  alnar 
lång,  22  alnar  bred  och  till  höjden,  förutom 
stenfoten  och  källrarna  inunder,  20  alnar,  näm- 
lioren  till  takbandet  1 2  alnar  och  gafveln  där- 
öfver  8  alnar.  På  nedra  botten  inreddes  för- 
stuga, 9  eldrum  och  3  kallrum,  och  pä  öfra 
botten  7  eldrum,  i  kallrum  samt  vind  däröfver. 

För  att  gifva  en  föreställning  om  den  tidens 
byggn^idssätt  kan  ju  förtjäna  anföras  följande 
utdrag  ur  det  mycket  vidlyftiga  protokollet  vid 
den  laga  byggnadssyn,  som  hölls  å  stället  den 
2  I  mars  och  följande  dagar  år  1 769  i  närvaro 
af  generalmajoren   och   landshöfdingen  baron 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Karl  Gustaf  von  Roxen - 
dorff,  och  hvarvid  proto- 
kollet fördes  på  synerät- 
tens vägnar  af  häradshöf- 
dingen  Jonas  Papke. 

Till  denna  byggnad  —  heter  det 

1  ofvannämnda  protokoll  —  hvilken 
är  såväl  den  största  som  den  vackraste 
uti  hela  denna  orten,  befinnes  vid  en 
skedd  uppräkning  hafva  åtgått  ifrån 
syllet  till  takbandet  "l  tolfter  två- 
slagna  furustockar,  hvarje  stock  från 
17  till  20  aln.,  som  fifver  halfannan 
mil  härifrån  måst  köras  och  den  tiden, 
(lä  byggandet  skedde,  på  platsen  fram- 
körd kostade  2  dir  16  öre  st.  Utan- 
])å  väggarna  och  gaflarna  äro  med 
järnbultar  påslagna  17  st.  sä  kallade 
följare  eller  spännare,  af  hvilka  de  4 
äro  20  aln.  länga,  och  de  13  äro  17 
aln.  länga.  Till  syllarna  äro  åtgångna 
22  st.  ekar,  som  efter  utsyning  äro 
tagna  på  gårdsens  ägor.  Till  bolster- 
stockar  i  hela  byggningen  äro  äfven 
60  st.  ekar  efter  skedd  utsyning  an- 
vända, så  stora  som  de  varit,  allenast 
de   blifvit   pä   ona  sidan  afskrädda. 

Balkarna  äro  82  st.,  22  aln.  länga.  Virket  till  takresningen  utgöres 
af:  högbenor  62  st.,  10  aln.  långa;  d:o  62  st.  af  8  aln.  längd;  hane- 
balkar 32  st.,  16  aln.  hvardera;  d:o  32  st.,  12  aln.;  d:o  32  st.,  8 
aln.;  d:o  32  st.,  6  aln.  Snedband  62  st.,  7  aln.  Förbindningar  62 
st.,  4  aln.;  d:o  20  st.,  14  aln.;  d:o  18  st.,  8  aln.  länga.  Det  öfrc 
balklaget  är  fästadt  med  18  st.  ankarjiirn,  hvardera  om  '',  lisp.  I^pp- 
timringen  ifrån  och  med  syl- 
let till  takbandet  utgör  30 
knutar,  12  aln.  höga.  Läkten 
500  st.  äro  tagna  pä  ägorna. 
Till  taket  har  åtgått  13,100 
st.  takpannor  ä  I  10  dir 
tusendel,  transporten  öfver 
Stockholm  inberäknad.  Hela 
byggningen  är  brädslagen 
utvändigt,  hvartill  åtgätt  99 
tf)lfter  valda  bräder  ä  5  dir 
t<ilftcn.  Arbetslönen  förbräd- 
slagningen  har  belöpt  sig  till 

2  dir  tolftcn,  hvartill  åtgätt 
l2,goo  st.  5-tumsspik  ä  15 
dir  tuscndet.  Afvenledes  äro 
tak-  och  fotlistcr  utvändigt 
omkring  huset,  hvartill  åt- 
gått 2  I  tolfter  3-tums  jilan- 
kor  ä  16  dir  tolftcn,  spik 
därtill  1,650  st.  6-tums  ä 
30  dir  tusendet. 

Utvändigt  är  hela  b^"gg- 
ningen  • —  heter  det  vidaru 
—  med  gul  oljefärg  3  gån- 
ger öfverstruken,  hvartill  åt- 
gätt olja  och  färger  för  300 
dir  samt  arbetslön  80  dir. 
Den  gula  färgen  är  ännu 
bibeliällen  å  byggnaden. 

Rumsinredningen 
är  densamma  som 
vid  byggningens 
första  uppförande.  I 
alla  rummen  är  fot- 
panelning,  i  höjd 
gående  jämt  under 
fönstren,  »gjorda 
efter  modell  frän 
Stockholm».  De 
gammaldags  särde- 


Friherre  Gustaf  Johan  Rappe, 
Ryttmästare  vid  Smålands  kavalleri.  Kapten  vid 
franska  regementet  La  Marek,  f.  1757,  död  1825- 


Stora  förmaket  ■  i  hnfvudbviiL^uaäcii . 


"Stora  förmaket-o  från  andra  sidan- 


les  vackra  kakelugnarna, 
till  antalet  i6,  stående  å 
järnfötter,  äro  af  blå  och 
hvit  »porcellin»  med  mön- 
ster af  fåglar  och  blom- 
mor och  kostade  tillsam- 
mans med  inpackning, 
lårar,  forlön  och  frakt 
1,221  dir,  hvarjämte  ka- 
kelugnsmakaren,  som  blef 
ifrån  Karlskrona  förskrif- 
ven,  erhöll  i  arbetslön, 
skjuts  och  förtäring  i8 
dir  för  hvarje  kakelugn. 
I  nedra  våningen  äro  26 
par  fönster,  hvartdera  3 
aln.  högt  med  engelskt- 
franskt  glas  och  20  rutor 
i  hvarje  fönster,  som  blir 
tillsammans  520  rutor  å 
I  dir  st.,  och  i  öfra  våningen  är  30  par  fönster, 
hvartdera  2'/.,  aln.  högt  med  8  rutor  i  hvarje 
fönster,  som  blir  480  st.  å  i  dir  st.  De  flesta 
af  rummen   förseddes  med  slätmålade  gipstak. 

Tapetseringen  gjor- 
des mycket  enkel. 
Alla  rummen  i  öfra 
väningen  samt  stora 
salen  i  den  nedra 
kläddes  från  fotpa- 
nelningen  till  taket 
med  grof  väf,  hvar- 
till åtgick  502  aln. 
å  8  öre.  Denna 
väf  klistrades  och 
blef  därefter  med 
hvit  limfärg  3  gån- 
ger öfverstruken, 
som  jämte  arbets- 
lönen kostade  100 
dir.  Den  till  huf- 
vudinråno^en  ledan- 
de  vackra  dubbel- 
svängda  trappan 
med  murad  källare 
inunder  förfärdiga- 
des af  ölandssten, 
särskildt  därtill  hug- 
gen. Den  kostade 
200  dir  och  upp- 
sattes år  1768.  Då 
denna  trappa  under 
senare  tider  visade 
sig  mycket  förfal- 
len och  förvittrad, 


102 


STRÖMSRUM 


Kabincttskåp  med  träskulptur,  dörrarna  öppna. 


Ull 
ny 


nuvarande 
dylik  trappa 


ägaren  till  Strömsrum  uppföra  en 
i  alldeles  samma  stil  som  den  förra. 


Siinuna  skåp  med  slängda  dörrar. 


1  )en  nu  heskrifna  i  50-åriga  byggnaden  kostade 
vid  uppförandet  i  sin  helhet  allt  som  allt  22,056 
tlaler  och  3  i ' öre. 

Åtskilliga  af  rummen  i  hufvudbyggnaden  äro 
oförändradt  bibehållna  i  samma  skick  som  vid 
byggnadens  uppförande.  Andra  åter  ha  rönt 
intryck  af  senare  tiders  fordringar.  Sålunda 
äro  några  rum  å  nedra  botten  omdanade  och 
möblerade  med  vackra  och  typiska  möbler  från 
1830-talet,  samt  pietetsfullt  bibehållna  i  alldeles 
samma  skick  som  de  befunnos,  då  den  nuva- 
rande ägarens  fader,  löjtnanten  vid  Jämtlands 
fältjägare  friherre  Adolf  Fredrik  Rappe  år  1831 
ingick  äktenskap  med  Ulrika  Katarina  Wilhel- 
mina Hammarsköld. 

Kn  samling  familjeporträtt  från  16-  och  1700- 
talen  ha  fått  sin  plats  i  stora  salen  och  närmast 
angränsande  rum  å  nedra  botten.  Här  finner 
man  sålunda  porträttet  af  den  barske  krigaren, 
den  tappre  försvararen  af  Landskrona  stad  och 
fästning  mot  danskarne,  majoren  och  kommen- 
danten lu-ik  Rappe,  född  år  1630  och  döds- 
skiuten  på  1670-talet  under  kriget  mot  Danmark. 
Likaledes  finnes  här  porträttet  af  den  sistnämn- 
des son,  öfverstelcijtnanten  vid  Kronobergs  rege- 
mente Erik  Henrik  Rappe,  hvilken  efter  slaget 
vid  Pultava  råkade  i  rysk  fångenskap,  därifrån 
han  ej  hemkom  förrän  efter  fredsslutet  1721. 
Af  hans  son,  den  unge  löjtnanten  vid  Krono- 
bergs regemente  Erik  Rappe,  f.  1695,  hvilken 
blef  fången  vid  Dniepern  1709  och  efter  åter- 
komsten till  fäderneslandet  år  17 16  vid  21  års 
ålder  blef  gift  med  Hedvig  Leijoncrona,  en  dotter 


103 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Kabinettskåp  med  miniatyrmålningar,  Augsburgarbete. 


till  envoyéen  i  London  Christoffer  Leijoncrona, fin- 
nes äfven  ett  porträtt,  som  har  till  pendant  ett  por- 
trätt af  hans  unga  vackra  1 8-åriga  maka.  Dessa 
makars  tvenne  söner,  hvilka  med  tiden  båda  blefvo 
landshöfdingar,  finnas  äfven  porträtterade,  den 
ene  landshöfdingen  i  Abo  och  Björneborgs  län 
i  Finland,  friherre  Christopher  Johan  Rappe,  | 
I  776,  och  den  andre  generallöjtnanten  och  lands- 
höfdingen i  Kalmar  län,  friherre  Carl  Rappe, 
hvilken  —  som  ofvan  nämnts  —  bland  friherr- 
liga  Rappeska  släktens  medlemmar  var  den 
förste  ägaren  till  Strömsrum.  Den  som  när- 
mast efter  honom  ägde  godset,  hans  son  friherre 
Gustaf  Johan,  ryttmästare  vid  Smålands  kavalleri, 
f  1825  på  Strömsrum,  och  hans  maka  Hedvig 
Hammarsköld,  f  1840  på  Drättinge,  återfinnas 
bland  de  sista  i  denna  porträttserie.  Af  dessa 
sistnämnda  makar  finnas  jämväl  konstnärligt  ut- 
förda större  porträttmedaljonger  i  gips,  ehuru 
ej  signerade  af  konstnären. 


Bland  gammaldags  mobilier  af  särskildt 
konstvärde  finnas  i  ett  rum  å  öfra  våningen 
tvenne  märkliga  och  ovanliga  kabinettskåp,  det 
ena  med  rik  träskulptur  och  det  andra  Augs- 
burgarbete med  särdeles  vackra  miniatyrmål- 
ningar. 

Flygelbyggnaderna,  som  omsluta  gårdsplanen, 
synas  ha  blifvit  uppförda  något  senare  än  själfva 
hufvudbyggnaden,  men  äro  för  öfrigt  fullkom- 
ligt i  stil  med  den  sistnämnda.  De  båda  större 
tvåvåningsbyggnaderna  användas  hufvudsakligen 
till  gästrum,  hvarjämte  i  den  ena  är  på  senare 
tider  inredd  en  genom  båda  våningarna  gående 
större  festsal  för  firande  af  högtidligare  familje- 
fester. För  sig  och  sin  familj  har  nuvarande 
ägaren  af  det  gamla  herresätet  låtit  uppföra  en 
särskild  envånings  paviljongbyggnad  i  mera  mo- 
dern stil,  belägen  i  den  intill  de  äldre  gammal- 
dags byggnaderna  angränsande  vackra  trädgår- 
den. 


104 


VIN  DO 


ÖSTRA  EDS  SOCKEN,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  ERIK  AKERHIELM 


Vindö  herresäte  är  beläget  ungefär  i  km  från 
(len  mellan  \'aldemarsvik  och  V^ästervik  in- 
skjutande delen  af  Östersjön  som  kallas 
Edsviken.  Dess  ljusa  renässansbyg-gnad  har  fått 
sin  plats  å  en  höjd  strax  söder  om  \'indån  icke 
långt  från  ett  af  de 
fall,  genom  hvilka 
den  afl)ördar  sj()n 
Vindomens  vatten 
i  Kdsviken.  Un- 
der sitt  öfre  lopp 
passerar  ån  herre- 
sätet Forsby  och 
dess  utlopp  finna 
vi  midt  emot  her- 
resätet Asvik.  2 
mil  norr  om  god- 
set ligger  \'alde- 
marsvik,  och  till 
Västervik  har  man 
fågel  vägen  3  mil. 

Kommer  man 
från  norr,  så  pas- 
serar man  f()rst  (mi 
lång,  i^roper  ladu- 
gårdsbyggnad, några  andra  hus  samt  vattenfal- 
let med  sin  lilla  industri  och  når  sedan  stora 
gårdsi)lanen.  I  lufvudbyggnaden  reser  sig  i  två 
våningar  öfver  en  rektangulär  grundyta,  hvars 
långsida  uppgår  till  33  och  kortsida  till  16  m. 
Nedre  våningens  långvägg,  som  är  rusticerad, 
brytes  af  tio  rundbågiga  fönster;  öfre  våningen 


har  elfva  rektangulära  sådana  med  förkroppade 
öfverstycken.  De  båda  yttersta  fönstren  lika- 
som hela  flygelpartierna  af  byggnaden  upplif- 
vas  af  antikiserande  gafvelbetäckningar  och  pi- 
lastrar, som  uppbära  takets  gesimsverk.  Midtel- 

partiet,  som  är  nå- 
got framspringan- 
de, når  tre  vånin- 
gars höjd  och  upp- 
visar en  pilaster- 
ordning i  andra  vå- 
ningen. Den  krönes 
af  en  platt  gafvel- 
anordning.  I  kors- 
punkten mellan  de 
obrutna  takens 
kroppåsar  hvilar 
en  stor  kubisk  lan- 
ternin.  På  grund  af 
markens  sluttning 
har  byggn  ingen 
—  nåcot  som  är 


Godsägaren  Carl  Lyheck. 


Fru  Emmy  Lybeck 
född  Selander. 


rätt  vanligt  i  Tjust 
—  blott  en  våning 
åt  trädgårdssidan. 
Nedre  våningen  innehåller  kontor,  inspektörens 
bostad,  köksafdelning,  förrådsrum  m.  m.  Rums- 
fördelningen i  öfre  våningen  framgår  af  planen. 
Öfversta  våningen  åter  rymmer  biljardsal,  sof- 
rum  och  gästrum.  En  stor  vildvinsomslingrad 
altan  leder  direkt  ut  till  den  starkt  kuperade 
trädgården,  som  ligger  söder  om  hufvudbygg- 


105 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


nåden.  Från  ett  par  bergshöjder  ej  långt  från 
hufvudbyggnaden,  en  i  nordost,  en  annan  i  söder, 
har  man  en  synnerhgen  god  utsikt  öfver  hela 
gården  med  alla  dess  byggnader. 

Vindåns  vattenfall  drifver  tröskverk,  såg  och  två 
kvarnar  samt  ett  elektricitetsverk.  Rörande  detta 
senare  bör  anmärkas,  att  det  tillkom  redan  1892 
och  anses  vara  det  äldsta  i  landet  på  en  enskild 
herrgård  anlag- 
da elektricitets- 
verk. Det  läm- 
nar belysning  till 
hela  gården. 

Det  gamla  Ly- 
beckska  hemmet 
å  Vindö  innehål- 
ler en  del  föremål 
som  äro  anmärk- 
ningsvärda på 
grund  af  sitt  kul- 
turhistoriska eller 
konstintresse.  I 
salongen  ser  man 
ett  rikt  snidadt 
möblemang  som 
är  klädt  med  stor- 

blommigt  tyg.  Denna  möbel  utgör  en  karak- 
teristisk representant  för  konstsmaken  under  en 
viss  tid  af  1 800-talets  midt.  Här  hänger  en  char- 
mant kristallkrona.  A  ena  kortväggen  ser  man  en 
osignerad  gammal  målning,  såsom  det  antages, 
föreställande  Kristusbarnet  föres  inför  profeten 
Hannah.  I  ett  skeppsbrott  och  starkt  lysande 
fyr  igenkänner  man  genast  Marcus  Larssons 
fantasifyllda  pänsel.  Den  är  signerad  1860. 
Blå  förmaket  prydes  af  en  fransk  empiremö- 


Norra  fasaden,  gårdssidan. 


bel  i  hvitt  och  guld  med  blå  klädsel,  som  till- 
hört excellensen  Stierneld.  Här  finnas  äfven  ett 
par  vackra  förgyllda  trymåer.  Kabinettet  inne- 
håller en  rokokobyrå  med  bronsbeslag.  A  denna 
står  en  gammal  porslinsbål  med  namnskiffer  C. 
N.  och  C.  M.  F.  och  årtalet  1775  jämte  devisen 
»Hinc  robur  et  securitas». 

A  matsalens  ena  kortvägg  hänger  en  samling 

gamla  kopparfat, 
som  gömma  en 
bit  kulturhistoria. 
De  äro  nämli- 
gen ursprungli- 
gen, som  mono- 
grammen ange, 
komna  från  Åtvi- 
daberg, där  de 
användes  vid  fol- 
kets måltider. 

Vindö  förste 
kände  ägare  var 
Sten  Baner,  som 
hallshöggs  i  Lin- 
köping år  1600. 
Troligt  är,  att 
Vindö  därefter 
blef  indraget  till  kronan.  Sedan  donerades  det 
till  riksrådet  och  fältmarskalken  Herman  Wran- 
gel,  gift  med  Margareta  Grip  till  Vinas.  Det 
historiska  gamla  Vinäs  är  numera  en  ruin,  som 
ligger  13  km.  från  Vindö  vid  Storsjön.  Det  var 
gamla  Gripsläktens  vagga.  Vid  Margaretas  död 
1624  gifte  Wrangel  om  sig  med  Catarina  Gyl- 
lenstierna,  och  då  hon  1635  afled,  med  prin- 
sessan Amalia  Magdalena  af  Nassau.  Själf  dog 
Wrangel  som  guvernör  i  Lifland  år  1643.  Sonen 


Utsikt  från  berget  sydost  om  gården. 
106 


v  IN  Dö 


I.  Ildll.  —  2.  '/'(iiiiliiir.  —  3.  Giistriiin.  —  4.  Kabinett.  —  5. 
Jtlii  fihniitkrt.  —  6.  Stora  salen.  • —  7.  Inre  InHirdagsritniinet .  — 
8.  Yttre  hvardagsrnmmet.  ■ —  <).  Servering!:mm.  —  10.  Matsal. 
—  II.  I  'er anda. 


Johan  Matcritz  Wrauircl,  friherre  och  riksråd, 
blef  hans  efterträdare  på  Vindö.  Han  var  gift 
1:0  med  Anna  Bååt,  2:0  med  Catarina  Leijon- 
hufvud  och  3:0  med  Beata  Kagg.  Han  gick 
hädan  1665.  Ankan  innehade  godset  till  slutet 
af  1600-talet,  då  det  inköptes  af  landshöfdingen 
grefve  Bkckcrt  IWichtmcisler. 

Hittills  hade  godsets  corps  de  logi  haft  sin 
plats  vid  den  numera  fcirsvunna  bondbyn  nord- 
väst eller  norr  om  nuvarande  hufvudlnggnaden. 
Vid  sitt  tillträde  lät  Wachtmeister  emellertid 
uppföra  ett  ansenligare  hus  pä  det  nuvarandes 
plats.  En  ritning  af  okänd  härkomst  öfver  denna 
äldre  byggnad  finnes  ännu  i  familjen  Lybecks 
ägo.  Den  har  kommit  till  Vindö  genom  gref- 
vinnan  Adelaide  Lewenhaupt,  syster  till  C  aroline 
l'"Ieet\vood,  fckld  S{)arre  på  Vindö.  Enligt  denna 
hade  byggningcn  ett  utseende  som  vidstående 
bild  visar.  Huset  innehöll  kök,  domestikrum 
och  hvälfda  källare  i  nedre  våningen.  \\w  trappa 
upp  märktes  en  sal  med  klarblå  gyllenläderta- 
peter och  guldornament.  Huset  innehöll  äfven 
en  större  sal  med  öppen  spis  och  därintill  ett 
mindre  rum  på  hvars  fönsterrutor  man  under 
tidernas  lopp  inristat  flere  namn  och  sentenser. 

På  en  af  rutorna  lästes  sålunda:  »Elisabeth 
Wrangel.  Eredrik  Wrangel  Lostjerna  1763».  På 
en  ruta  i  tamburen  stod:  »  Tout  se  passé  commc 

un  éclair,  le  bien  et  le 
mal.  Il  ne  vaut  pas 
la  peine  ni  de  s'en 
réjouir,  ni  de  s'en 
plaindre». 

Landshöfdingen  af- 
led  I  701.   Hans  ge- 
mål »generalinnan 
,T/i/i ,  /  /   1/        /v  högvälborna  fru  Bar- 

1700-tak'ts  Vindo,  efter  en  s^ani- 

mal  teeknino       '         bara   W^ilfrath»  öt- 


verlefde  honom.  Därefter  blef  sonen  ami- 
ralen Cari  Hans  Wachtmeister  herre  till  Vindö. 
Han  var  gift  med  Beata  Jaquette  Ribbing  och 
dog  barnlös  1731.  Då  grefvinnan  fem  år 
senare  äter  knöt  hymens  band,  lämnade  hon 
godset  till  sin  svåger  Axel  Gvstaf  Wachtmei- 
ster, en  af  kung  Karls  krigare.  Sedan  1720 
var  han  i  äktenskap  förenad  med  sin  kusindot- 
ter Magdalena  Sofia  Wachtmeister.  Makarna 
bodde  än  på  \'indö  än  åter  på  sitt  andra  gods 
Rotenberg.  De  afledo  åren  1750  och  1751. 
Bland  de  fjorton  barnen  blef  äldsta  dottern 
Ulrika  l^arbara  Henrietta  ägarinna  af  familje- 
godset i  Tjust.  Hon  sålde  det  redan  1763  för 
303,000  daler  kopparmynt  till  kusinen  Blcc- 
kert  Casimir  Sparre  som  dock  omedelbart  där- 
på afyttrade  gården  för  3 1 9,000  daler  kop- 
parm\  nt  till  ryttmästaren  Johan  Adolf  A^orden- 
llycht,  gift  med  Christina  Lovisa  Elertz,  då  19- 
årig. 

Redan  efter  fem  år  afled  ryttmästare  Nor- 
den fl}-cht,  men  den  unga  änkan  styrde  gården 
med  klokhet  och  duglighet.  Hon  ingick  nytt 
äktenskap  med  häradshöfdingen  Ficdrik  Key, 
som  slutade  sitt  lif  1 793,  men  änkan  satt  kvar 
på  den  gamla  gärden  ända  till  år  1819.  Efter 
hennes  bortgång  f(jrvaltades  gården  länge  oskif- 
tad af  arfvingarna.  Hufvudarfvingen  löjtnant 
Emil  Key  dog  plötsligt  är  1825.  Han  var  gift 
med  sin  kusin  Carolina  Eleetwood.  Sedan  in- 
nehades \'indö  af  löjtnanten  friherre  Fredrik 
J]'ilhelm  Fleetwood.  Denne  afled  1835,  o^h 
gården  köptes  af  majoren  friherre  Carl  Fre- 
drik  Fleet-avod,  som   redan  förut  hade  arren- 


Blå  förmaket  och  kabinettet. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


derat  den.  Han  blef  1843 
gift  med  Carolina  Sparre.  Det 
var  i  denna  tid,  som  den  be- 
ryktade stortjufven  Lasse-Maja 
blef  upptagen  af  baron  Fleet- 
wood  å  Vindö  för  att  upp- 
fostras till  en  bättre  människa, 
en  varmhjärtad  handling,  som 
också  till  en  tid  kröntes  med 
framgång. 

Åren  1854  —  55  uppförde  fri- 
herre Fleetwood  det  nuvarande 
stenhuset  på  samma  plats,  där 
det  oramla  stod.  Efter  hans  år 
1866  inträffade  frånfälle  förval- 
tades godset  först  oskiftadt  och 
tillföll  senare  Louise  och  Caroline 
Flecta^ood  den  förra  gift  med  fri- 


Hvardassrummet. 


Salongen. 


Vindös  nuvarande  härska- 
rinna. 

Godset  består  i  våra  da- 
gar af  följande  hemman 
nämligen:  Vindö  2^7,,,  man- 
tal, Jernemåla  i^Vis  mantal, 
Skillared  Y2  mantal  och 
Kaggebo  mantal.  Det 
omfattar  720  tunnland  åker, 
däraf  500  tunnland  under 
eget  bruk,  samt  omkring 
6,000  tunnland  skog  och 
skogsmark.  På  gården  fö- 
das 1 7  par  hästar,  1 1  par 
oxar  och  omkring  200  nöt- 
kreatur. 


herre  Axel  Fleetwood  å 
Asvik  den  senare  med  löjt- 
nanten Hj.  Cedercrantz  å 
Kulltorp.  Under  denna  tid 
förlades  statens  landtbruks- 
skola  till  Vindö  år  1872. 
Den  gamla  gården  bytte  åter 
ägare  1881,  då  den  inköptes 
af  sedermera  första  kammar- 
ledamoten herr  Car/  Lybeck, 
gift  med  Emmy  Selander. 
Makarna  flyttade  till  Vindö 
1886,  sedan  hufvudbygg- 
naden  undergått  en  grund- 
lig restaurering.  Ar  1905 
gick  godsägare  Lybeck  ur 
tiden.  Hans  änka,  fru  Emmy 
Lybeck  är  det  gamla,  vackra 


Matsalen. 


108 


ÅSVIK 


ÖSTRA  EDS  SOCKEN,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  ERIK  AKERHIELM 


Bland  Tjusts  många  vackra  herresäten  torde 
intet  i  underhart  vacker  belägenhet  öfver- 
träffa  Asvik.  Dess  hufvudhyggnad  tronar 
högt  up[)e  pä  l^.dsvikens  östra  strand  alldeles 
intill  sockenkyrkan  och  färgstället,  som  förmed- 
lar landsvägsför- 
bindelsen mellan 
Vindö-landet  och 
iVsviks-landet. 

En  stor  träd- 
gärdsanläggning 
omger  corps  de 
logiet  och  sluttar 
ned  till  vikens  vat- 
ten. Asviks  man- 
byggnad är  af  trä 
i  villastil  i  tvä  vå- 
ningar och  hållen 
i  ljus,  glad  ton. 
Från  öfre  vånin- 
gen har  man  en 
leende  utsikt  öi- 
ver  ett  äkta  idyl- 
liskt Tjust-land- 
skap.    Öster  om 

hufvudl))'ggnaden  ligger  den  stådiga  gårdsplanen, 
innesluten  af  icke  mindre  än  åtta  flygelbygg- 
nader ställda  två  och  två  med  de  största  när- 
mast stora  byggnaden  och  därefter  aftagande 
i  storlek.  Corps  de  logiet  innehåller  ett  flertal 
stora  rum.  I  källarvåningen  äro  köksafdelnin- 
gen  och  rum  för  betjäningen  inrymda,  i  första 


Fru  Märta  Lyhcck 
född  Uggla- 


våningen  återfinnas  sällskapsrummen  och  i  öfre 
våningen  sof-  och  gästrum. 

En  del  vackra  konstf()remål  pryda  rummen 
hos  herrskapet  Lybeck  på  Asvik.  I  salongen 
se  vi  sålunda  en  präktig  förgylld  barockspegel. 

Den  har  tillhört 
(justaf  Mauritz 
Armfelt.  I  sam- 
ma rum  se  vi  en 
x  acker  möbel  i  gu- 
staviansk stil  samt 
en  bukig  byrå.  I 
öfrigt  prydes  detta 
rum  af  en  vacker 
bordsklocka,  gam- 
malt porslin  och 
några  oljemålnin- 
gar, bland  hvilka 
böra  nämnas  Gen- 
bergs 1893  måla- 
de Areskutan  vin- 
tertid. I  den  stora 
matsalen  finna  vi 
en  väldig  dekora- 
tiv orobelinimita- 
tion  efter  Hans  Makarts  »der  Sommer»  i  Dres- 
dengalleriet. Där  se  vi  äfven  ett  gammalt  tenn- 
kärl, stekfat  med  lock,  af  mycket  stora  dimen- 
sioner, som  användes  fordom,  då  rådjuret  inbars 
helt  upplagdt.  Samma  rum  prydes  af  vackra 
barockstolar,  klädda  med  gobelin.  I  rökrummet 
finnas  två  hörnskåp  med  ryskt  snideriarbete. 


Kapten  Thore  Lybeck. 


109 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Utsikt  öfi>er  Edsviken  med  Asvik  och  Östra  Eds  kyrktorn  t.  v. 


Där^Asvik  nu  ligger,  fanns  under  1500-talet 
en  bondby  kallad  Aslevik.  Byn  var  delad  i 
»fullgården»,  i '/.,  hemman,  samt  »halfgården». 
Fullgården  ägdes  162  5  af  Jolia7i  Caswiir  Leijon- 
Iiufznui.  Senare  åter  kom  den  under  Kråkviks 
säteri* 

I  1685  års  jordebok  kallas  Kråkvik  Maria 
Skytfes  sätesgård.    Maria  var  gift  med  Gustaf 


Kråkvik  med  Äslevik  kom  emellertid  1721 
till  krigsrådet  och  landshöfdingen  Gustaf  Pahn- 
feldt,  måg  till  Lovisin.  Palmfeldt  erhöll  befrielse 
från  att  ä  Kråkvik  hålla  åbyggnad,  och  säteri- 
naturen öfverflyttades  till  Aslevik.  Där  upp- 
fördes nu  en  envånings  träbyggnad  med  högt 
brutet  tak  troligen  år  1 740.  Fyra  år  senare 
af  led  Palmfeldt,  som  var  både  politiker  och  poet. 


Asvik  frå 

Banér,  den  store  härförarens  son.  Sedan  kom 
Kråkvik  till  landshöfdingen  friherre  En7c  Lov/sm, 
gift  med  Catarina  Lenström,  som  ägde  Kråkvik 
1695.  Deras  son  öfverstelöjtnant  Lovisin  sålde 
Kråkvik  år  17 19  för  1,000  D.  silf.  till  Gustaf 
Abraham  Piper,  som  lär  hafva  bott  på  Gräntzö. 
Han  blef  landshöfding  och  gick  ur  tiden  1761. 

*  Kråkvik  är  mi  en  iitgård  3  km.  nordost  om  Åsvik. 

I 


sjösidan. 

Asvik  öfvergick  till  mågen  generalen  friherre 
Fredrik  E//rcnsvärd.  Denne  sålde  likväl  godset 
år  1778  till  kammarherren  friherre  Carl  Hart- 
vig  Fleetwood,  född  1742  och  gift  med  Mar- 
gareta Ottiliana  Cronstedt  till  FuUerö.  Kammar- 
herren dog  på  Asvik  år  1824  och  hans  gemål 
sex  år  senare. 

o 

Då  inköptes  Asvik  från  sterbhuset  af  öfver- 

o 


AS  VIK 


stelöjtnanten  Erik 
Gectc,  gift  med 
Margareta  Lovisa 
Fleetwood.  Geete 
lät  år  1833  ned- 
rifva  den  gamla 
förmodligen  stilful- 
la sätesbyggnaden 
och  uppförde  det 
nuvarande  corps  de 
logiet  i  två  vånin- 
gar med  obrutet 
tak.  Han  förbätt- 
rade gården  i  all- 
mänhet ansenligt 
genom  flere  odlin- 
gar och  anläggnin- 
gar. Cieete  afled 
år  1858,  och  god- 
set öfvertogs  efter 
änkans  död  1863 
af  mågen  friherre 
Axel  Raab,  som 
dock  ej  själf  bebod- 
de Asvik.  Redan 
efter  tre  år  såldes 
det  till  löjtnanten 
friherre  Axel  Flcd- 
ivood,  som  blef  i>ift 
med  sin  kusin  Loui- 
se Fleetwood  på 
Vindö.  År  1878 
gifte  han  sig  andra 
gången  med  fröken 
Louise  Mörncr  från 
Kåreholm, och  i  882 
flyttade  makarna 
till  det  inköpta  Ca- 
simirsborg. 

Asvik  såldes 
1 89 1  af  Axel  Fleet- 
woods  efterlämna- 


Matsalen. 


Hörnparti  af  salongen. 


de  dotter  Elisabet, 
gift  med  nuvaran- 
de öfversten  K.  O. 
Toll,  till  godsäga- 
ren Caj-/  Lybeck  å 
Vindö.  Nio  år  där- 
efter inköptes  As- 
vik af  hans  son 
kaptenen  Thore  L\- 
beck,^\{\.  med  Märta 
Uggla.  Dessa  ma- 
kar äro  det  nuva- 
rande Asviks  herr- 
skap. 

Asvik  är  hvad 
arealen  beträffar  ett 
bland  de  större  god- 
sen i  Tjust.  Det 
omfattar  ej  mindre 
än  7,000  tunnland. 
Godset  upptager  he- 
la Flotön  och  be- 
står af  6  mantal 
nämligen  3  mantal 
K  råk  vik,  1 1  A,  mtl 
Asvik,  1/4  Draget, 
1/,  Härvik,  1/2  Bre- 
vik  och  7l'  Kåppe- 
måla.  23  torp  lyda 
under  gården. 

Sagan  om  en  för- 
dold silfvergrufva 
lefver  ännu  på  god- 
set, och  den  sagan 
mäler,  att  när  gruf- 
van  blir  upptäckt, 
så  skall  därifrån 
strömma  sådana  ri- 
kedomar öfver  går- 
den, att  till  och  med 
svinen  skola  äta  ur 
silfverhoar. 


I  I  I 


FOGELVIK 


TRYSERUMS  SOCKEN,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LAN. 

Af  ERIK  ÅKERHIELM 


» 1\  /r  edan  jagh  var  herre  till  Fouglevik, 
J^y_|_  Så  var  jagh  både  mächtig  och  rik, 

Men   sedan  jagh   bleff  Konung  öfver 
Svea  och  Götha  land 
Så  vardt  jagh  en  arm  och  olyckelig  man». 

Dessa  kända 
ord  skref  konung 
Karl  Knutsson,  då 
han,   en  af 


väx- 


lande öden  hårdt 
pröfvad  konung, 
med  vemod  tänkte 
tillbaka  på  de  år 
af  lugn  och  lycka 
han  upplefde  på 
sitt  vackra  Foofel- 
vik  i  Tjust. 

Sällan  finner 
man  väl  i  svenska 
bygder  ett  herre- 
säte, som  med  en 
så  fager  natur  och 
så  fulltonig  har- 
monisk arkitektur 
förenar  en  så  stäm- 

ningsmättad,  romantisk  historia,  som  fallet  är 
med  konung  Karl  Knutssons  gamla  riddare- 
gård i  Valdemarsvikens  idylliska  skärgård.  Be- 
läget i  en  trakt  af  vårt  land,  där  vatten  och 
land  som  ingenstädes  skapat  idyller  af  beta- 
gande charm,  reser  sig  i  våra  dagar  det  ljusa 
slottet  på  en   liten   holme  vid   vikens  södra 


Godsägaren  Helge  Lybeck. 


strand,  en  mil  sydost  om  Valdemarsviks  sam- 
hälle. Byggdt  af  en  sådan  mästare  som  Tes- 
sin  företer  det  en  proportion  i  massornas  för- 
delning och  en  harmoni  i  linjerna,  som  gör  det 
till  en  pärla  af  svensk  herrgårdsarkitektur. 

De  första  bla- 
den af  Fogelviks 
häfder  har  sagan 
skrifvit,  och  sagan 
har  också  spunnit 
sin  skimrande  väf 
omkring  den  gam- 
la gården  långt 
efter  sedan  dess 
öden  nådde  histo- 
risk mark.  När 
och  af  hvem  det 
äldsta  Fogelvik 
byggdes  upp,  vet 
ingen.  Dock  talar 
allt  för,  att  de  mur- 
rester, som  ännu  i 
dag  ses  å  en  höjd 
vid  pass  1,700  me- 
ter söder  om  det 
nuvarande  slottet,  äro  de  sista  vittrande  minnena 
af  konung  Karls  en  gång  stolta  borg.  Ruinen  be- 
står af  en  12  meter  lång,  manshög  mur  jämte  ett 
murhörn  af  hopfogade  gråstensblock.  Muren  och 
hörnet  hafva  otvifvelaktigt  ingått  som  delar  i  ett 
fyrkantigt  försvarstorn,  kanske  kärnan,  och  det 
hela  omflutits  af  en  eller  två  våta  grafvar,  af 


Fru  Nannie  Lybeck 
född  Wallenberg. 


I  I  2 


FOGELVIK 


Fågelvik  enligt  Thersner. 


hvilka  man  ;lnnu  tror  si]^'  se  märken.  I  Havtons 
anteckning-ar  om  Tryserum  nämnas,  att  »slotts- 
backarna, som  på  Foj^elviks  karta  äro  anmärkta, 
äro  Fog-elviks  i;;-amki  gårdspkm».  Tunekl  för- 
mäler, att  man  där  finner  några  ruiner  och 
fördjupningar  efter  källare  och  löjjgrafvar.  I 
Historiskt-geografiskt  och  statitiskt  lexikon  öfver 
Sverige  af  1860  beröres  »Fogelviks  gamla  torn 
och  g-ård»  såsom  omtalade  i  ett  bref  af  i  jiq 
och  sedan  förstiirda  af  Dacke.  I  medlet  af 
1800-talet  skola  vid  gräfningar  på  platsen  hafva 
funnits  kulor  af  sten  och  järn,  yxor  m.  m.,  tro- 
ligen härstammande  från  up[)rorsmakarens  fram- 
fart. Det  ilr  alltså  historisk  mark  vi  trampa 
h;ir  på  Karl  Knutsson  Bondes  gamla  riddargods. 

Vid  skildringen  af  ett  herresäte  sådant  som 
Fogelvik  höfves  det  att  b()rja  med  dess  häfdcr. 


Jag  har  förut  framhållit,  att  gårdens  äldsta 
historia  förlorar  sig  i  ovisshetens  dunkel,  och  att 
man  ej  vet,  när  och  af  hvem  det  äldsta  Fogel- 
vik byggdes.  I  ett  latinskt  bref  af  1344  läses 
om  några  ägors  inköp  åt  pastor  i  Tryserum  in- 
tygadt  af  Ulf  Abjörnsson  Sparre  till  Tofta,  Svea 
Rikes  råd  och  Riddare.  Med  anledning  häraf 
har  det  antagits,  att  Ulf  skulle  varit  Fogelviks 
ägare.  Huru  nu  härmed  må  förhålla  sig,  så 
är  det  visst,  att  Ulfs  dotter  Kjerstin  och  hennes 
make  Niclis  /onssoii  (sjuuddig  stjärna)  skrifva 
sig  till  »Fuglevik».  Dessa  lefde  i  slutet  af  1300- 
talet  och  kunna  sålunda  anses  som  den  histo- 
riska gårdens  äldsta  kända  ägare. 

lifter  dessa  synes  gården  innehafts  af  Kjerstins 
broder  Carl  Ulfsson  Sparre  till  Tofta,  Riddare 
och  Råd  samt  fogat  på  Stockholms  slott  och 
död  vid  90  års  ålder  1407.  Han  var,  säger 
rimkrönikan,  »den  bäste  boklärde  man,  som  då 
i   Sverige  var  i  sju  bokliga  konster  och  alla 


Situationsplan. 


Ruinen  på  Fogelvik- 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Slottet  med  de  båda  flyglarna  från  nordväst. 


lagar».  Han  var  gift  med  en  Brahe.  Hans  dotter 
Margareta,  gift  med  Riddaren  Kmit  TJiordsson 
Bonde,  ärfde  Fogelvik.  Han  var  höfvidsman  i 
Finland  och  gick  1 4 1 3  ur  tiden.  Margareta 
gifte  om  sig  1 4 1 6  med  riksrådet  Sten  Turesson 
Bjelke,  som  pantsatte  gården  till  Otto  Peccatel, 
en  af  de  bekanta  vitaliebröderna.  Gift  med 
Birgitta  Stensdotter  Natt  och  Dag  bodde  Pec- 
catel på  Fogelvik.  Då  Margareta  år  1429  afled, 


tillföll  gården  koiuing  Karl  Knutssoii  i  möderne. 
Härom  läses  i  Tryserums  kyrkoarkiv:  »Ar  1429 
måndag  efter  Dom  Oculi  afvittrade  Sten  Tures- 
son Bjelke  sin  styfson  Karl  Knutsson  tilläggande 
honom  Fogelvik  med  alla  dess  tillhörigheter  så- 
som möderne».  Konung  Karl  Knutsson,  som 
var  född  1409  och  afled  1470  efter  ett  säll- 
spordt  ödesfyldt  lif,  därunder  han  tre  gånger 
var  konung,  torde  vara  tillräckligt  känd  ur  fäder- 


Slottet  från  nordfäst,  gårdssidan. 
I  14 


FOGELVIK 


neslandets  historia.  Han  skref  sig-  till  Fogelvik 
och  var  andra  gången  i  äktenskap  förenad  med 
Katarina  (Gurnschnfvud)  Svea  och  Göta  drott- 
ning. 

Konung  Karl  testamenterade  den  gamla  gär- 
den till  sin  dotter  Christina,  som  blef  gift  med 
Eric  Ericsson  Gyllensticrna.  På  detta  sätt  kom 
godset  i  denna  släkts  ägo,  där  det  allt  framgent 
förblef  i  nära  250  år.  Eric  Ericsson,  den  äldre 
kallad,  var  h()fvidsman  på  Borgholm  och  ko- 
nung Karls  hofmästare.  lian  dog  1477.  Går- 
den ärfdes  då  af  sonen  Eric  Ericsson,  den  yngre 
kallad,  riksråd  och  höfvidsman  på  Kalmar  m.  fl. 
slott.  Han  hörde  till  det  danska  partiet  och 
förrådde  Oresten  och  l^lfsborg-  till  danskarna 
och  blef  därför  ihjälslagen  af  \'ästgötabönderna 
1502.     Herr  Göran  /iricsson   Gyllcnsticriia  tog 


släktgodset  i  arf  efter  föräldrarna.  Han  gifte 
sig  med  Kjerstin  Grip  till  Mnäs,  af  hvilken  ur- 
gamla Tjustgård  det  öfvergifna  vittrande  slottet 
iinnu  ses  vid  Storsjön  2  mil  sydväst  om  Fogel- 
vik. Herr  Göran  var  höfvidsman  för  krigsfolket 
mot  upprorsmakaren  Nils  Dacke  och  till  hämnd 
nedbröt  och  sköflade  Däcken  Fogelvik  1 540. 
l£fter  Göran  öfvergick  godset  till  sonen  drotset 
A^ils  Göransson  Gyllcns/irnia ,  bekant  i  trakten 
under  benämningen  »gamle  herr  Nils». 

Han  uppbyggde  ett  nytt  Fogelvik  längre  in 
i  \'aldemarsviken,  och  en  gammal  sägen  berättar, 
att  en  jungfru  ur  Gyllenstiernska  släkten  kasta- 
de sitt  bolster  i  sjön,  och  där  detta  landade, 
uppfördes  den  nya  gården.  Att  döma  af  den 
gamla  målningen  i  nedre  hallen  bestod  denna 
af  flere  envånincjs  g^ula  trähus  med  hvita  verti- 


Slottet  från  sydost,  sjösidan. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


kala  stödbjälkar,  som  delade  väggarna  i  fält. 
Husen  ha  alla  brutna  tak  och  ett  af  dem  utgör 
hufvudbyggnad,  medan  de  öfriga  tydligen  äro 
flygelhus.  Otvifvelaktigt  låg  herr  Nils  Fogelvik 
på  samma  plats  som  våra  dagars  och  liknande 
broar  ledde  från  slottsön  med  undantag  af  den 
västra,  som  tillkommit  i  en  sen  tid. 

Nils  Gyllenstierna,  som  var  född  1526,  vari 
äktenskap  förenad  med  Ebba  Axelsdotter  Bjelke 
och  afled  år  1601  å  Fogelvik.  Af  de  sju  sönerna 
ärfde  Nils  Nilsson  Gyllenstierna  familjegodset. 
Född  1585  var  han  gift  med  Görvel  Snaken- 
borg,  blef  viceamiral  och  gick  hädan  1622.  Be- 
grofs  i  Tryserum  i  Gyllenstiernska  grafven.  Går- 
den öfvergick  till  sonen  sedan  vicekommendanten 
i  Wismar  Carl  Nilsson  Gyllenstierna.  Ar  1651 
hände  sig  ej  bättre  än  att  han,  då  han  skulle 
skjuta  en  skata  i  Fogelviks  trädgård,  af  våda 
ihjälsköt  sig  själf  och  enligt  Hawtons  anteck- 
ning skulle  en  oljetafla  i  Tryserums  kyrka  hän- 
syftat  på  denna  händelse.  Sonen  Nils  Gyllen- 
stierna, som  kallade  sig  grefve  af  Fogelvik,  ärf- 
de det  historiska  godset.  Gift  med  Anna  Chri- 
stina Gyllenstierna  afled  han  1720  utan  någon 
son,  därmed  slutande  sin  ätt. 

Hans  dotter  Margareta  blef  nio  år  förut  gift 
med  det  bekanta  riksrådet  grefve  Arvid  Bern- 
hard Horn  och  tillförde  nu  sin  man  det  gamla 


Gyllenstiernska  godset  vid  Valdemarsviken.  Arvid 
Horn,  »kung  Arvid»  kallad  i  orten,  är  en  så 
känd  person,  att  intet  torde  behöfva  sägas  om 
honom  i  detta  sammanhang.  Arvid  Horn,  som 
ju  på  sin  tid  var  hela  landets  verkliga  styres- 
man, afled  1742  två  år  efter  sin  gemål.  Ma- 
karna hvila  i  dyrbara  marmorkistor  i  Tryserums 
kyrka.  Fogelvik  gick  till  sonen  grefve  Adam 
Horn,  f.  1 7 1 7,  gift  mecl  Anna  Mejerfelt.  Han 
blef  riksråd  och  gick  hädan  1778.  Adam  Horn 
hade  tvenne  barn.  Den  ena  Brita  Margareta 
var  vacker  som  en  dag.  Fryxell  omtalar,  att 
hertig  Carl  var  häftigt  förälskad  i  henne.  Då 
hon  sedan  gifte  sig  med  grefve  Ekeblad,  öfver- 
lämnade  prinsen  åt  denne  ett  guldur,  som  inne- 
slöt den  nyblifna  grefvinnans  fagra  bild.  »Jag 
har  ej  längre  rätt  att  bära  den,  som  jag  förut 
gjort  i  tre  år,  närmast  hjärtat»,  sade  han.  Till 
det  intressanta  hör,  att  förre  ägaren  af  Fogelvik 
kapten  H.  Wijk  återförvärfvade  den  historiska 
klenoden.  Urtaflan  bar  inskriptionen  »Bour- 
dillon,  Stockholm»  och  kedjan  »gjord  af  förlof- 
ningsringar»  och  »Arv.  Horn  —  Margareta 
Gyllenstierna,  Adam  Horn  —  Catharina  Mejer- 
felt». 

Sonen  Johan  Gustaf  Horn  ärfde  godset.  Han 
var  ogift  och  blef  den  siste  ägaren  af  denna 
släkt   af  den   gamla  gården.    Från  den  siste 


Utsikt  åt  sydost. 

1 1 6 


FOGELVIK 


Utsikt  af  Fågelvik.    01jeniälnin<j"i  iifdrc  halkn. 


Horns  tid  daterar  sv^  l'V)oelvik.s  nuvarande  slott. 
Det  uppfördes  af  Tessin  d.  y.  och  stod  färdigt 
år  I  796.  J lornarna  hade  under  tidernas  lopp 
samlat  ett  dyrbart  bibliotek,  det  s.  k.  stora  Fo- 
gelviksbiblioteket  och  en  tafvelsamling. 

Pä  dödsbädden  testamenterade  Johan  Gustaf 
Horn  sitt  stora  gods  till  generalen  grefve  Claes 
Horn,  men  efter  rättegång  tillerkändes  det  lands- 
höfdingen  grefve  Faor  7'//o//,  gift  med  Horns 
frände.  Det  stora  l)ibliot(,'ket  diircmot  metl  en 
samling  pergamentsbrcf  fran  13-  och  1400-talen 
skingrades  jämte  Arvid  1  lorns  efterlämnade  stats- 
handlingar och  manuskript.  Af  porträtten  kvar- 
lämnades,  säges  det,  endast  ett  par,  som  skola 
hafva  föreställt  Nils  Dacke  och  hans  hustru, 
men  äfven  dessa  äro  numera  bortförda. 

Ar  181 2  ink()ptes  Fogelvik,  tillsammans  ej 
mindre  än  26'  mantal,  för  300,000  Rdr  rmt. 
af  kammarherren  grefve  /\(jr/  Honik  Possc. 
På  gården  uppföddes  denna  tid  enligt  ui)pgift 
240  hästar,  238  oxar,  700  kor,  422  ungboskap 
och  omkring  1,000  får.  Det  kolossala  godset 
räknade  denna  tid  ej  mindre  än  18,005  tunn- 
land. Genom  afsöndringar  och  försäljningar 
minskades  under  början  af  1800-talet  den  väl- 
diga possessionen  allt  mera.  Posse  införde  en 
hel  del  fcirbättringar  å  godset,  ägnade  att  ut- 
veckla dess  jordbruk  och  kreatursskötsel.  Sedan 
1 809  var  Posse  gift  med  en  vacker  frånskild, 
parisisk  fru  Adine  de  Breant,  hvars  porträtt  i 
olja  finnes  å  Hornsbergs  gods.  Om  hennes 
upptåg  och  kostymtillställningar  i  festligt  sam- 
kväm  å  Fogelvik  gå  många  roliga  historier.  Ar 
1827  säges  hon  hafva  af  lidit  i  Paris,  ehuru  det 
å  andra  sidan  påståtts,  att  hon  ej  aflidit,  utan 
gått  i  kloster. 

I 


Utsikt  af  Hornsberg.    Oljcmåliung  i  nedre  hallen. 


Under  sin  änkelid  hade  hon  h  ckats  tilltrassla 
godsets  affärer  så  att  svågern  kammarherren 
grefve  Arvid  Posse,  som  efter  henne  öfvertog 
Fogelvik,  hade  all  möda  att  åter  sätta  den  gamla 
egendomen  på  god  grund.  Kammarherren  var 
gift  med  prinsessan  Christina  Bonaparte,  dotter 
af  Napoleons  broder  Lucien.  Paret  bodde  år 
1820  å  Fogelvik.  Bådas  porträtter  i  olja  finnas 
å  Hornsberg.  .\r  1827  öfvergick  godset  till 
grefve  Claes  Fredrik  Posse,  general.  Fem  år 
senare  gifte  han  sig  å  Forsby  med  X  ilhelmina 
Bergenstråhle  född  Lybecker. 

Cnder  Posseska  tiden  samlades  ett  nytt  bi- 
bliotek å  Fogelvik,  och  en  byggnad  för  detta 
uppfördes  å  holmen  nordost  om  slottet.  Äfven 
i  detta  bibliotek,  som  också  är  bortfördt  från 
gården,  fanns  en  del  gamla  pärmebref  från  13- 
och  1400-talen  rörande  gården.  Grefve  Posse 
gick  ur  tiden  1839,  och  hans  lik  stod  på  Ht  de 
parade  i  den  vackra  paviljong  med  målningar 
af  Taraval,  som  fordom  stod  nedanför  slottet 
\  id  stranden,  men  numera  äfven  den  är  flyttad 
till  Hornsberg. 

hogelvik  öfvergick  till  Posses  änka,  som  dock 
snart  flyttade  från  godset  och  bosatte  sig  å 
Kurrumsnäs  —  nuvarande  Hornsberg  —  som 
hon  bebyggde  och  utbröt  ur  Fogelviksgodset. 
Detta  senare  styckades  nu  i  tvenne  hufvuddelar, 
af  hvilka  det  egentliga  Fogelvik  fick  behålla 
blott  g  mantal  med  en  areal  af  4,000  har. 

Detta  såldes  1852  till  åk\dXdS\å&  kronprinsen 
Karl,  sedermera  konung  Karl  XV.  Han  ned- 
lade betydliga  kostnader  på  åkerbrukets  förbätt- 
ring, men  bodde  där  blott  kortare  tider.  Oscar 
II  skref  en  gång  följande  verser  om  Fogelvik 
till  sin  broder: 

7 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Matsalen  (nr  7  ^  planen). 


»Där  låg  i  gröna  skärgårdslunder 
ett  ståtligt  gammalt  herreslott 
så  skönt  i  aftonrodnads  stunder, 
som  vore  det  en  hägring  blott.» 
Fogelvik  hade  förut  ägt  en  mängd  öar  i  skär- 
gården. Vid  delningen  tillföllo  dessa  Hornsberg. 
Kronprins  Karl  sålde  godset  redan  1855  till 
friherre  Anders  Koskull  på  Engaholm  och  denne 
strax  därpå  till  sin  svåger  friherre  C.  A.  Raab 
på  Helgerum.   Sonen  friherre  Ossiaii  Raab  blef 
1 90 1  ägare  af  Fogelvik,  men  redan  fyra  år  där- 
efter såldes  det  till  en  svensk-amerikanare  herr 
Nelson  och  året  därpå  öfvergick  det  till  kaptenen 
vid   Flottan   Hakon   Wijk  af  den  kända  Göte- 
borgssläkten, och  nu  randades  en  ny  dag  för 
det  ärevördiga  herresätet. 


fn&tLVl^ 


I.  \fi1rp  hallen.  —  2.  Bibliotckiriiin.  —  3.  Bla  salongen.  — 
4.  Röda  salongen.  —  5.  Dackeruminet.  —  6.  Korridor.  —  7.  Mat- 
salen. —  8.  Serveringsriim.  —  g.  Korridor.  —  10,  II.  Betjäning. 
—  12.  Toilette.  —  13.  Godsägarens  arbetsrum . 


Det  gamla  Tessinska  slottet  hade  allt  mera 
fått  förfalla,  under  det  ägarne  bodde  i  flyglarna. 
Nu  lät  kapten  Wijk  med  mycket  stora  kostna- 
der renovera  detsamma.  Utan  att  till  det  yttre 
ändra  dess  beundransvärdt  vackra  stil  och  enkla, 
harmoniska  skönhet  förvandlade  han  det  med 
arkitekten  T.  Gruts  medverkan  till  ett  af  de 
elegantast  inredda  herresäten  i  mellersta  Sverige. 
Ar  19 10  öfvergick  Karl  Knutssons  gamla  stam- 
gods till  herr  Helge  Lybeck  och  hans  maka 
Nannie  Lybeck,  född  Wallenberg.  — • 

Våra  dagars  Fogelvik  ter  sig  efter  restaure- 
ringen sålunda.  Själfva  slottet  jämte  de  fyra 
flygelbyggnaderna  resa  sig  å  en  liten  holme, 
hvars  dimensioner  uppgå  till  ungefär  200  och 
100  m.  Nordost  om  denna  ligger  den  ungefär 
lika  stora  biblioteksholmen  med  sin  gamla  bi- 
blioteksbyggnad, här  ofvan  berörd,  numera  ap- 
terad  till  visthus.  En  bro  förenar  holmarna. 
300  m.  norr  om  slottet  på  fasta  landet,  likaledes 
förenadt  med  en  bro,  finna  vi  stallbyggnaderna, 
och  västerut  går  den  tredje  och  längsta  bron 
öfver  till  området  för  ladugårdar  och  ekonomi- 
hus.   Här  ligger  också  det  stora  rashönseriet. 

Slottet  utgöres  af  en  40  m.  lång  och  20  m. 
bred  stenbyggnad  i  två  våningar  med  en  rund 
och  något  afskuren  utbyggnad  vid  södra  fasa- 
dens midt.  Det  brutna  taket  upplifvas  af  ox- 
ögon.  De  stora  fönstren  ha  fått  behålla  sina 
vackra  smårutor.  Från  en  låg  stentrappa  kom- 
mer man  in  i  nedre  hallen.  Där  se  vi  två 
gamla  väggmålningar  af  stora  dimensioner  och 


118 


FOGELVIK 


Dörröfverstycken  i  » Dackerummet-  (nr  5  å  planen). 


några  dörröfverstycken.  De  äro  från  Hornska 
tiden  och  man  iakttager  grefve  Gustaf  Horn 
till  häst  och  hans  neger  likaledes  ridande.  I 
öfrigt  visar  den  ena  stora  bilden  I^^ogelviks  ut- 
seende f(")re  det  af  Tessin  skapade  slottets  till- 
komst, den  andra  den  tidens  Hornsberg  eller 
Kurrumsnäs,  båda  bebyggda  med  gula  trähus. 

Nedre  hallens  likasom  vestil:)ulens  golf  äro 
belagda  med  svarta  och  hvita  marmorplattor. 
Den  nedre  våningen  innehåller  ett  tiotal  rum, 
hvaraf  de  flesta  äro  mycket  stora  och  ansenligt 
höga.  Den  väldiga,  ovala  matsalen,  hvarifrån 
en  vacker  utsikt  ofvcr  sjön  öppnar  sig,  har  så- 
lunda dimensionerna  10x12  m.  Den  är  hållen 
i  grå  och  hvit  stuck  och  har  ett  par  egendom- 
liga, gammaldags  kakelugnar,  som  öfverst  sluta 
i  urnor  med  gyllene  flammor.  (,)fver  dörrarna 
i  detta  rum,  hvars  väggar  äro  afdelade  med 
korintiska  pilastrar  likasom  å  de  öfre  väggfällen, 
ser  man  en  del  restaurerade  nnirmålningar,  sce- 
ner ur  landtlif\et.  i'ilastrarna 
uppbära  en  fris  med  tand- 
snittornament,  fiolfvet  är  par- 
kett. Hela  den  stora  salen  är 
synnerligen  monumental.  En 
del  af  de  andra  rummen  ha 
ännu  kvar  sina  gamla  golf 
af  bilad  och  beckad,  brun 
kärnfura  såsom  t.  ex.  biblio- 
teksrummet. 

T  flerc  rum  stå  gamla  präk- 
tiga, öppna  spisar.  Ett  af 
rummen  i  denna  våning  bär 
det  mystiska  namnet  Dacke- 
rummet.  Det  har  fått  sitt 
namn  däraf  att  det  fordom 
innehöll  tvenne  porträtt  i  olja 
af  okändt  ursprung.  Mans- 
porträttet berättas  hafva  visat 
upprorsmakaren  Nils  Dackes 


anletsdrag  och  kvinnoporträttet  hans  hustrus. 
Numera  ser  man  några  dörröfverstycken  i  detta 
rum  visande  bilden  af  en  gammal  ruin.  An- 
tagandet, att  dessa  målningar  föreställa  ruinerna 
af  Karl  Knutssons  gamla  Eogelvik  sådana  de 
tedde  sig  vid  tiden  för  det  Tessinska  Fogelviks 
uppförande,  ligger  nära  till  hands. 

I  öfre  våningen  är  en  elegant  gästrumsväning 
inredd  och  möblerad  med  ljusa  möbler.  Här 
återfinnas  äfven  tvenne  luxuöst  inredda  badrum 
i  marmor.  Där  ligger  ett  stort  ovalt  biljardrum, 
hvars  golf  på  grund  af  den  underliggande  mat- 
salens höjd  är  något  högre  än  planet  af  andra 
våningens  ()friga  rum.  Den  mest  hänförande 
utsikt  erbjuder  sig  från  de  södra  gästrummens 
stora  öppnade  fönster. 

På  grund  af  matsalens  och  biljardsalens  runda 
form  hafva  i  byggnadsstommen  ett  par  tjocka 
triangelmurar  uppstått  som  i  gammal  tid  skall 
hafva  inneslutit  lönntrappor,  hvilka  dock  numera 


Arbetsrummet  (nr  13  ä  planen). 


I  19 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Spiseln  och  hörnparti  i  röda  salongen. 


äro  stängda.  Som  ett  minne  från  flydda  tiders 
herrgårdslif  kunna  de  fem  fängelserna  för  »upp- 
studsiga pigor»,  som  ännu  äro  bevarade  å  vinds- 
våningen, med  skäl  betraktas. 

Af  föremål  af  konstintresse  böra  omnämnas 
några  vackra  gamla  ekskåp.  I  röda  salongen 
finnes  en  antik  vacker  byrå  med  intarsia  och 
bronsbeslag,  och  i  godsägarens  arbetsrum  se  vi 
en  vacker  mahognymöbel  med  intarsia  i  tung 
empire.  Vi  fästa  oss  särskildt  vid  soffan  med 
de  små  sidskåpen.  I  blå  salongen  hänger  en 
ganska  stor,  synbarligen  mycket  gammal  mål- 


ning, en  man  och  en  kvinna,  en  mängd  mynt, 
en  bok  och  frukter,  hållen  i  van  Dyck-brunt 
och  signerad  D.  V.  J.  Om  den  är  en  replik 
eller  original  är  svårt  att  afgöra.  Vissa  partier 
äro  väl  utförda,  andra  något  misslyckade. 

Varmt  intresserad  af  fjäderfäafveln  drifver 
godsets  nuvarande  härskarinna  en  mycket  om- 
fattande sådan. 

Det  nuvarande  Fogelviks  gods  omfattar  om- 
kring 600  tunnland  åker,  55  tunnland  äng  och 
1,000  tunnland  skog  eller  tillsammantaget  un- 
gefär 1,655  tunnland. 


Biljardrummet. 


I  20 


HORNSBERG 

TRYSERUMS  SOCKEN,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD.  KALMAR  LÄN 

Ar  ERIK  AKERHIELM 


af 


vr    naniiicl  Kurnimsnils 


enbart.  I)ctla 


ar 


del 


mi- 


1 


Under  studiet 
nian  flerc 
eller  Kuruni 
varande  I  iornsber!^'. 

Vid  södra  iindan  af  sym  Kanen 
ost  om  \'aldeniars\ik  och  |ö  km. 
.sydvilst  om  det  ^anila  herresiitet 
hojjj^elvik  reser  si^;  I  I(M'nsi)er<^s 
röda,  tornprwlda  tei^clsloit.  Så 
\\(')<^3.  och  lummiu;;!  viixa  l(")fträ- 
den  omkring'  slottet,  att,  ehuru 
det  lii^L^cr  alldeles  intill  s]i')u,  en 
stark  L;allrinj4'  af  l()fma.ssonia  n\- 
lij^en  har  m;ist  tVtretaLjas  IVir  att 
utsikten  icke  helt  och  hållet  skulle 
stäni^as. 

Kommer  man  från  nordost, 
passerar  man  (mi  bro  öfver  Rånens 
sydlioa  vik,  och  hiirifrån  ser  man 
på  afstånd  slottet  inbäddadt  i 
runda  löfmassor.  Man  i^cnomtar 
cn  kort  allé  och  ;ir  frainnie  pa 
den  med  blomsterrabatter  sm)-c- 
kade  t^årdsplanen.  Rå  vänster 
hand  reser  si»;-  slottet.  I  )etta  ilr 
byggdt  år  1^45  af  tejj;-el  i  tvenne 
med  midtpartiet  och  torncMi  i  trenne 
nini^-en  ;ir  reveterad  och  målad  i  teg  el  r  (kl  t  med 
imiterad  foi^strNkning,  sii  att  det  hela  ter  sio- 
som  fa.sadteg-el.  Tornen  likasom  midtpartiet 
krönas  af  lanterniner.  rrspruni4liL4cn  saknade 
slottet  torn  och  bestod  enbart  af  den  mellersta 


utbx  wnader  in\id  s()dra  fasadens  hörn. 


Fru  Ellen  Forslitnd 
född  Bcriicnsirdhlc. 


stommen.  I  )ennas  långsida  ui:)])gar  till  2^  m. 
och  kortsida  till  15.  Under  är  1883  tillkommo 
tornbxggnaclerna.  Des.sa  ha  en  g-rund\ta  af  5 
m.  i  kvadrat.    Därjilmte  tillades  ett  par  mindre 

Ä  slot- 
tets framsida  ser  man  en  större 
altan,  buren  af  antikiserande  ko- 
lonner. .\  dess  andra  sida,  .syd- 
sidan, utbreder  sig  cn  rik  frukt- 
trädgård. Sydost  om  denna  be- 
finna sig  de  ansenliga  ladugård.s-, 
loge-   och  ekonomibyggnaderna. 

Midt  framför  slottet  ute  på 
sir)n  något  hundratal  meter  lig- 
ger den  lummiga  lilla  lusthu.s- 
holmen,  och  hiir  .star  ett  intres- 
sant gammalt  lu.sthus,  där  kon- 
sten tagit  bo.  Det  äger  niimligen 
ett  praktfullt  måladt  tak,  hvars 
briljanta  målningar  äro  utfr)rda 
af  ingen  mindre  ;in  mästaren 
Taraval,  hvilken  som  bekant  är 
1732  inkallades  af  Tessin  för 
Stockholm  .slott.  iMålningarna  äro 
utförda  i  klara  och  lifliga  färger 
och  af  en  lekande,  dekorativ  komposition.  Af  de 
nedre  åtta  takfälten  föreställa  tvifvelsutan  fyra 
stvcken  årstiderna,  medan  de  öfriga  visa  musiken 
utf()rd  på  olika  instrument.  De  öfversta  kupol- 
fälten  åter  torde  personifiera  de  fyra  fakulte- 
terna. Arålningarna  härstamma  sannolikt  från 
slutet  af  I  740-talet.   Det  märkliga  lusthuset  flyt- 


I  2  I 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Hornsberg  enligt  Thersner. 


tades  år  1854  hit  frän  Fogelvik,  dit  det  egent- 
ligen hörde  och  hopsattes  härstädes  af  en  viss 
G.  A.  Engman,  enhgt  hvad  en  anteckning  i 
kisthuset  gifver  vid  handen.  Samtidigt  försåg 
denne  väggarna  med  en  del  konstlösa  målningar 
af  helt  annan  valör  än  Taravals.  Liisthusholmen 
prydes  i  öfrigt  af  härliga,  jättelika  ekar,  denna 
trakts  stolthet  i  allmänhet,  och  mellan  ekarne 
äro  gångar  upptagna  för  lustvandrande  par. 

Slottets  nedre  våning  inrymmer  köksafdelnin- 
gen,  rum  för  1)etjäning  samt  gästrum.  Andra 


våningens  rumfördelning  framgår  af  planbilden. 
Tredje  våningen  upptager  några  gästrum. 

Af  konstsaker  prydes  salongen  af  en  ganska 
vacker  möbel  i  Karl-Johans-stil.  I  samma  rum 
stå  ett  par  praktfulla  bronskandelabrar.  Några 
anmärkningsvärda  porträtt  i  olja  hänga  å  väg- 
garna i  detta  rum  nämligen  ett  väl  måladt,  i 
sin  gröna  ton  ganska  originellt,  porträtt  af  gref- 
vinnan  Adine  Posse,  förut  gift  med  en  de  Bréant 
från  Paris.  Porträttet,  troligen  franskt,  är  sig- 
neradt  med  bokstäfverna  T.  D.  R.  G.  A.  sam- 


II   if  >  ni*''.  ^)  - 


Det  nuvarande  Hornsberg  från  norr. 
I  2  2 


HORNSBERG 


Utsikt  öfver  Rånen.    På  ön  synes  lusthuset. 


manbuiulna  och  årtalet  i8()(j.  I)ctta  likasom 
de  tva  nedanstående  porträtten  iiro  hitförda  frän 
Fog-elvik.  I  lär  förekommer  äfven  ett  osi^neradt 
porträtt  af  L;refve  Arvid  Posse  och  ett  annat, 
säkerlit^en  icke  af  samma  eleganta  jjänsel,  af 
hans  jji^refvinna  Christina,  fckld  prinsessa  P)ona- 
partc,  dotter  af  Napoleons  broder  l.ueien.  \'i 
lä^^_<;"a  vtterlinare  niiirke  till  ett  landskap,  signe- 


2  (Marcus  Larsson).  Ett  mindre 
Södermarks  pänsel  visar  general- 


radt  M.  I. 
portriitt  af 

direktören  Magnus  Iluss'  drag.  Det  är  signe- 
radt  I'.  Södermark  j)inx.  1849».  Ofvanför 
detta  hilnger  ett  väl  mäladt  ])ortr;ltt  af  fru  Huss, 
enligt  ujjpgift  ett  verk  af  U.  Troili. 

l^tt  ])ar  miniatyrer,  däraf  en  föreställande 
landshöfdinwn  friherre  Cl.  Ci.  Bergcnsträhle,  sig- 


Takdekoration  af  Taraval  i  lusthuset. 
123 


6"  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Salongen  (nr  2  å  planen). 

nerad  G.  Andersson  1820,  likasom  en  ganska 


gift  med  öfverstelöjtnanten 
David  Kohl.  Kurrumsnäs  re- 
ducerades såsom  varande  do- 
nation,, men  utbyttes  till  frälse 
enligt  Karl  XI:s  stadfästelse  af 
den  18.  5.  1683.  År  1698- 
ägdes  Kurrumsnäs  af  grefve 
äH/s  Gyl/ejisticj-na,Vd\\diå  gref- 
ve till  Fogelvik.  Sedan  följer 
Kurrumsnäs  detta  sistnämnda 
herresätes  ägarelängd,  hvarför 
jag  hänvisar  till  skildringen  af 
Fogelvik. 

Under  1 700-talet  hade 
Hornsberg,  som  det  numera 
l)örjar  kallas  säkerligen  efter 
Hornarne,  ett  oansenligt  corps 
de  logi  och  låg  detta  sanno- 
likt något  hundratal  meter  längre  upp  från 
stranden  än  det  nuvarande.   Dess  utseende  fram- 


HORt^SDEKG  OhA  ITTL 


rinn. 
iiKirc 


Hall.  —  2.  Sa/om 
—  ().  Jl/an.  —  7.' 
—    10.  Koliiucl I .  — 


—  3.  lialkoiijr. 
Föriuulsrum.  —  i 
-   II.  .Skr/fru 111.  - 


Ma/sa! .  —  5.  To>-ii- 
ak.  —  9.  Sön^kani- 
12.  Ihbliotfk. 


-  4- 

Föl 


intressant  samling  originalbref  från  Axel  von 
Fersen  till  bergsrådet  J.  Fonslund  från  tiden 
1770 — 1782  samt  en  lavering  af  Pehr 
Hörberg  med  underskrift  »Joachim  ou  le 
Triomphe  de  la  Piété  filial,  Drame  par 
Blin  de  Sainmoré»,  är  hvad  af  konst-  eller 
kulturhistoriskt  intresse  vi  slutligen  lägga 
märke  till  på  Hornsberg. 

Kasta  vi  nu  en  blick  på  godsets  häfder, 
.så  finna  vi  detsamma  flere  gånger  omtaladt 
under  1 5-  och  1 600-talen,  men  dä  som 
nämnts  under  namnet  Kurum  eller  Kur- 
rumsnäs. Enligt  reduktionsjordeboken  done- 
rades Kurrumsnäs  år  1586  till  dåvarande 
lagmannen  friherre  7\7ä  Gyllcnsticiua  och 
kom  .sålunda  att  ingå  i  det  då  väldiga  Fo- 
gelviksgodset.  Därefter  gick  Kurum  troligen 
till  sonen  amiralen  friherre  Alls  (jyllcnsiioiia 

och  därefter  till  hans  dotter  Görvcl  Gyllcnsticn/a  går  af  den  ena  stora  väggmålningen  ä  Fogel- 
enligt  ett  hennes  ännu  befintligt  bref.    Hon  blef    viks  nedre  hall.    Hufvudbyggningen  var  ett  gult 

trähus  i  rii  våning  och  hade 
brutet  tak.  Den  framför  va- 
rande gårdsplanen,  som  be- 
gränsades af  tvenne  par  fly- 
gelbyggnader, var  medelst 
staket  indelad  i  två  afdelnin- 
gar. 

Ar  1839  af  led  grefve  Claes 
Fredrik  Posse  å  Fogelvik, 
och  den  då  ostyckade  pos- 
sessionen, ej  mindre  än  26Y2 
mantal,  gick  till  änkan  gref- 
vinnan  Fredrika  Wilhcbiiina 
Possc,  född  Lybecker.  Sedan 
hon  öfverlämnat  skötseln  af 
Fogelvik  åt  sin  måg  grefve 


Biblioteket  (  nr  12;,  och  sknji  iniunct    ni    n  a  plaiu  n  j. 


124 


HORNSBERG 


Prinsessan  Chrislinc  Bonupartc,  ^ift  med  Grefve  Arvid  Posse. 

Lc\v(>nhau])t,  lät  hon  ui)j)föra  1  Iornsl)erj4S  nu- 
var.incle  tcgclslott,  duck  utan  torn,  och  flyttade 
själf  dit  är  i<S.]  i.  1  )it  flyttade  hon  också  den 
ijanila  paviljoni^cn  med  de  'l'ara\-alska  malnin- 
"^arna.    Sannolikt  (■)l'verf(")rdes  sanititli-^t  en  hel 


Grefve  Arvid  Posse. 

del  af  lM)<4elviks  inventarier  af  historiskt  värde. 
Frän  denna  tid  är  Ilornsbcri^-  att  betrakta  som 
en  fran  b'ot;elvik  helt  och  hållet  skild  gård. 

(irefvinnan  Posse  afled  nSjc)  och  Hornsberg 
(■■»fvergick  till  dottern  i  f(")rsta  giftet  T.ovisa  Sof^liia 


Trappan  med  blomsterrummet  (nr  i  å  plancnX 


Kandelabrar  af  brons  med  förgyllning. 


125 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


W:a  Bcrgciisti-ålilc,  gift  med  öfverhofjägmästa- 
ren  grefve  Claes  Magnus  Levvenhaupt  på  Claes- 
torp.  Då  grefvinnan  Lewenhaupt  1885  slutade 
sina  dagar,  tillföll  Hornsberg  hennes  mors  syskon 
och  arfvingar:  aflidna  Kristina  Sofia  Lybeckers 
barn  med  landshöfdingen  friherre  Klas  Gabriel 
Bergenstråhle,  Marie  Louise  I.ybecker,  Otto  Gu- 
staf Lybecker,  Agnes  Ottiliana  Lybecker  gift 
med  kapten  Knut  Bergenstråhle  samt  Emilie 
Ulrika  Lybecker,  den  sistnämnda  herresätet  Fors- 
bys nuvarande  åldriga  härskarinna. 

Ar  1890  dels  ärfdes,  dels  köptes  godset  af 
öfverstelöjtnant  Klas  Bergenstrålile  och  hans  fru 
Ottilia  Bergenstråhle.  1902  fränsåldes  tvenne 
gårdar  och  något  senare  alla  öar  i  skärgården. 


hvilka  vid  utbrytningen  ur  Fogelvik  tillfallit  Horns- 
berg. Fru  Bergenstråhle  innehade  Hornsberg  som 
änka  1904 — 19 10,  då  dottern  Helena  G^tstafva 
Sofia  Forshind,  änka  efter  provinsialläkaren  och 
jubeldoktorn  Johan  August  Forslund,  köpte  god- 
set. Hon  är  Hornsbergs  nuvarande  ägarinna. 
Fru  Bergenstråhle  afled  å  Hornsberg  1 9 1 1 . 

Godset  består  numera  af  mantal,  allt  un- 
der eget  bruk  med  följande  areal:  öppen  åker 
1,100  tunnland;  skog,  skogsmark  etc.  5,441  tunn- 
land, tillsammans  6,541  tunnland. 

A  godset  är  år  1 9 1 2  satt  ett  taxeringsvärde 
af  416,100  kronor. 

Kvarn,  mekanisk  verkstad,  smedja,  mejeri,  allt 
drifvet  af  vatten,  utgör  gårdens  industri. 


Hornsberg  från  Carl  Johans  klint  (nordost). 
I  26 


VÄRNANÄS 


HALLTORPS  SOCKEN,  SÖDRA  MÖRE  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  AUGUST  HAHR 


Den    intr(;ssantaslc    (^L^cndoiiicii    i  Kalmar- 
trakten är  otvifvclaktig-t  det  historiskt  niin- 
ncsvilrthi    \';irnan;ls,   tVh'  r)fri_^t  cn  bety- 
dande possession  och  prisad  som  en  mönster- 
gård för  svenskt  jordbruk. 

Beläi^"en  i  en  den  naturskrmaste  trakt  och 
alldeles  vid  Kab 
mar  sund  samt 
rik  pä  kultur-  ocli 
konstminnen  har 
denna  jji^ärd  sedan 
f^amnialt  haft  en 
verkli<^  tilldra^- 
ningskraft  pa  alla 
för  natur,  konst 
och  gamla  tra- 
ditioner tillgiing- 
liga  sinnen.  \  )cn 
skildras,  om  oek 
i  förbigående,  i 
Alm(|vists  beröm- 
da romantiska  no- 
vell »Kapellet  >, 
omtalas  i  dan- 
sken Molbechs 
»Resa  i  Sverige» 

och  har  \arit  fr)remål  för  åtskilliga  andra  be- 
skrifningar. 

\';irnanäs  var  cn  gång  i  \  asaättens  ägo.  Då 
(iustaf  Wasa  1511  uncUn-handlade  med  Kristian 
111  vid  P)r()msebro  vid  P)lek ingegränsen,  vistades 
drottnintr  Man-areta  med  sina  barn  härstädes, 


Major  Fred  lik  Maiincrskantz. 


så  liinge  mötet  varade.  Under  Dacke-fejden 
hade  den  celebre  upprorsmakaren  trogna  an- 
hängare i  dessa  bygder.  När  räfstens  dag  var 
kommen,  afrättades  14  stycken  af  dem  å  en 
Kcka  strax  vid  stora  landsvägen  i  närheten  af 
gården.    Af  Karl  IX  1603  lämnadt  i  förläning 

till  ståthållaren  på 
Kalmar  slott  Hans 
Eriksson  Ulfspar- 
re,  såldes  godset, 
sedan  förläningen 
utsträckts  till  »all 
framtid»,  af  den- 
nes son  Erik  Ulf- 
sparre  år  1647  till 
rikskansleren  Axel 
Oxenstierna,  som 
gjorde  Värnanäs 
till  residenset  i  sitt 
grefskap  Södra 
Mure  härad. 

Den  säteribygg- 
nad  Gustaf  I  hade 
uppbyggt,  brändes 
af  danskarne  i  564, 
och  äfven  under 
det  s.  k.  Kalmarkriget  sköflades  gården  år  161 1. 
Axel  Oxenstierna  lät  därför  uppföra  ett  nytt 
boningshus  »ute  på  näset»,  antagligen  ungefär 
på  den  plats,  där  de  äldre  husen  funnits.  Ladu- 
gården låg  ett  stycke  uppåt  landet  —  en  na- 
turlig försiktighetsåtgärd  på  en  för  öfverfall  så 


Fru  Elisabeth  Mannerskantz 
född  Edelstam. 


127 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Oxenstiernska  byggnaden. 


utsatt  kust  som  den  vid  Kalmar-sundet.  Den 
vanlii^a  utvägen  i  händelse  af  fara  var  att  drifva 
kreaturen  in  i  de  stora  skogarna.  Rikskansleren 
vistades  här  några  somrar  och  gjorde  sitt  bästa 
för  sin  förlänings  och  dess  hufvudgårds  för- 
kofran,  anlade  såpsjuderi,  oljeslageri,  tegelbruk 
etc.  Det  berättas,  att  han  gerna  samlade  gref- 
skapets  präster  omkring  sig  och  då  ej  föraktade 
ett  godt  skämt  vid  dryckesbordet.  En  gång 
utsatte  han  ett  pris  för  den  bästa  tolkningen  af 
det  latinska  ordspråket  »Deus  nobis  heec  otia 
fecit».  Kn  gammal  kaplan  vann  priset  med 
uttydningen:  »Gud  ske  lof  för  godt  själfsvåld». 
Det  var  kort  efter  den  westfaliska  freden. 

Den  Oxenstiernska  byggnaden  —  af  trä  — 
finnes  ännu  kvar  vid  sundet,  ehuru  den  omkring 
1 700-talets  midt  delvis,  särskildt  i  afseende  på 


taket,  ombyggts.  Enligt  den  traditionella  menin- 
gen var  emellertid  det  Oxenstiernska  huset  en  nu 
försvunnen  flygelbyggnad.  Man  behöfver  dock 
endast  kasta  en  blick  på  den  Linnerhjelmska 
skissen  af  detta  hus  för  att  strax  finna,  att  detta 
var  en  vanlig  bod  med  genomkörsel  och  en 
simpel  tillbyggnad  å  ena  kortsidan  samt  näppe- 
ligen kan  ha  varit  det  boningshus  Axel  Oxen- 
stierna åt  sig  uppförde  under  en  tid,  då  förlä- 
ningar  och  krigsbyten  satte  landets  stormän  i 
stånd  att  utveckla  en  verkligen  storartad  bygg- 
nadsverksamhet, hvaraf  ännu  stolta  minnen  — 
vi  må  blott  erinra  oss  rikskanslerens  Tidö  — 
finnas  på  många  håll  i  Sverige.  Men  till  den 
Oxenstiernska  byggnaden  skola  vi  senare  åter- 
komma. Ett  annat  gammalt  hus  af  intresse 
ligger  uppe  vid  den  nuvarande  gården.  Eget 


.0 


Linnerhjelms  skiss  af  den  gamla  byggningen. 
128 


VÄRNANÄS 


noLj  (jfvcrensslämnier  det  niiirkli^t  till  sin  karak- 
t;ir  inctl  det  nyssnämnda.  Traditionen  fr)rmälcr 
ocksfi,  att  det  byj4't;des  i  och  fr)r  fredsunder- 
handlingarna vid  l>römsehr()  1^)41,  och  att  det 
sedermera  därifrån  flyttats  hit.  Likheten  med 
den  ( )xenstiernska  byggnaden  talar  ju  fr)r  sanno- 
likheten af  traditionens  ui)])gift. 

O.xenstiernor  sutto  visserligen  sedan  som  ägare 
långt  in  på  i  700-talet,  men  den  nästa  intres.santa 
period  i  Xärnanäs'  historia  I)()rjar  f()rst  1 789, 
då  det  kr)[Jtes  af  major  C  arl  Kål)ergh  och  hans 
hustru  Christina  Lindeman.  Major  Råhergh, 
adlad  Manncrskantx,  hijjde  godset  ur  sitt  för- 
fall. I*å  dess  förbättrande  och  förskönantle  ned- 
lade han  det  str)rsta  arl)ete,  uppb)'ggde  1791 
den  nuvarande  manbyggnaden,  förvandlade  den 
omgifvande  bok-  och  ekskogen  till  den  härligaste 
jjark,  hvari  ännu  bevarade  minnesmonument  - 
diiriblaiid  ett  litet  temp(^l  —  och  »öfverrask- 
ningar  af  olika  art,  såsom  sed  var  på  den 
tiden,  mcHa  vandraren,  \'l.^x  öfrigt  flyttade  han 
ladugården  till  dess  nuvarande  plats  och  upp- 
förde 1795 — 1801  alla  tlärtill  hörande  bygg- 
nader. Afven  magasinet  och  förvaltarbostaden 
stamma  från  hans  dagar.  Det  ur  vår  synpunkt 
ej  minst  märkliga  är,  att  denne  mångsidigt  bil- 
dade man  lade  sig  till  menl  en  mycket  värde- 
full tafvelsamling,  hvari  den  holländska  och  flam- 
ländska konsten  äro  bilst  företrädda.  Den  tiden 
voro  holländarne  ej  så  högt  uppskattade  som 
nu  -  därom  vittna  åtskilliga  af  major  Manner- 
skant//  anteckningar  om  åtkomsten  --  men  det 
vittnar  ju  om  samma  vakna  blick  fr>r  deras  värde, 

Siuålaiid.     \'.  I 


samma  förutseende,  som  utmärkte  skaparen  af 
det  ungefär  likåldriga  galleriet  ])å  \'anås,  grefve 
(iustaf  Adolf  Sparre.  Med  denna  europeiskt 
berömda  samling  kunna  visserligen  ej  \'ärna- 
näs-taflorna  mäta  sig,  men  l)land  dem  finnas 
likvill  åtskilliga  små  pärlor. 

\'i  ha  nu  redan  antydt  de  viktigaste  af  V^är- 
nanäs'  »attractions~^>:  1 600-talshu.sen,  parken  med 
sina  monument,  konstsamlingen.  Låtom  oss  nu 
taga  gården  och  de.ss  skatter  i  litet  närmare 
ögonsikte. 

I  )ct  I  79 1  l)vggda  corps  de  logis,  som  ej  för- 
lades på  näset,  utan  längre  uppåt  land,  närmare 
ladugården,  är  uppförd  af  trä,  i  två  våningar 
med  frontespiser  å  hvardera  långsidan.  F"ronte- 
spisen  har  ofvan  en  mindre  fönstervåning  en 
uppsats  med  ett  fönster,  omgifven  af  halfverade 
gaflar.  Knutar,  listverk,  fönsteromfattningar  äro 
hållna  i  hvilt  mot  ljust  gula  ytor.  För  24  år 
sedan  br;ldl:)ekläddes  båda  fasaderna,  men  den 
ursjM-ungliga  släta  brädbeklädnadcn  finnes  kvar 
å  de  båda  kortsidorna,  där  under  den  brutna 
takkonturen  en  halfvåning  anordnats,  nedåt  be- 
gränsad af  den  rundt  huset  löpande  gesimsen. 
I'å  takets  långsidor  sitta  ovala  fönsterkupor  med 
profilerade  segmentböjda  krön.  At  gårdssidan 
finna  vi  en  stor  rymlig  glasveranda  från  senare 
tid,  åt  trädgårdssidan  uppenbarar  sig  ett  i  fönster 
upplöst  femkantigt  utsprång,  som  går  genom 
båda  våningarna. 

På  andra  sidan  gårdsplanen  och  på  andra 
sidan  den  förbilöpande  vägen,  som  går  i  rak 
linje   från   näset  upp  till  den  plats,  där  ladu- 

9 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


H u/vudbyggiiaden,  ti adgårässidan. 


gården  före  1801  befann  sig,  ligga  två  mycket 
breda  rödmålade  träbyggnader,  en  våning  i  höjd 
med  hög  frontespis  å  framsidan  samt  äfven  fön- 
ster å  gaflarna.  Ett  lågt  takfönster  åt  gården, 
brutet  1 700-talstak,  höga  skorstenar  samt  hvita 
fönsterramar  utmärka  dem  för  öfrigt.  Emellertid 
är  huset  till  vänster,  om  vi  stå  vända  mot  gårds- 
planen, af  betydligt  bättre  proportioner,  de  röd- 
målade stockarna  ha  här  ej  öfverklädts  med 
bräder,  och  ramarna  omkring  de  nästan  kva- 
dratiska fönstren  ha  en  särskildt  fasonerad  kon- 
tur. På  långsidorna  äro  de  horisontala  tak- 
bjälkarna synliga.  Man  får  intrycket,  att  detta 
hus  varit  förebilden  för  det  andra  och  i  viss 
mån  enklare  huset.  Uppresta  intill  förstutrappan 
vid  det  förstnämnda  stå  två  plana  milstenar  med 
inskriften:  »Axel  Oxenstierna,  i  Myl.  1673»  samt 
prydda  med  två  i  hvarandra  gående  C  under 
kunglig  krona.  Det  är  nu  detta  hus,  som  säges 
vara  flyttadt  från  Brömsebro.  När  det  skulle 
skett,  är  okändt,  möjligen  1791,  ty  båda  husen 
äro  uppförda  som  ett  slags  flygelbyggnader  till 
hufvudbyggnaden.  En  ombyggnad  af  taket  i 
1 700-talsstil  har  i  hvarje  fall  företagits. 

Fortsätta  vi  nu  vägen  fram  till  näset,  se  vi 
inom  kort  helt  nära  stranden  den  imponerande 
Oxenstiernska  byggnaden  resa  sig,  ett  hus,  som 
emellertid  uppges  vara  byggdt  1761  af  gref- 
vinnan  Dohna  Soop.  Det  »äkta»  Oxenstiernska 
huset  skulle  vara  den  förut  omtalade  boden, 
som  vi  se  å  den  Linnerhjelmska  teckningen. 
Detta  är  likväl  omöjligt.  Denna  bod  har  legat 
till  vänster  om  det  stora  huset,  och  midt  emot 
densamma  har  funnits  ett  annat  äfvenledes  nu 
försvunnet  hus,  som  säkerligen  inrymt  köket. 
Husen  äro  angifna  å  den  år  1656  på  uppdrag 
af  riksmarskalken  Johan  Oxenstierna  författade 
karta  öfver  godset,  som  ännu  förvaras  å  gården. 


Grefvinnan  Dohnas  byggnadsföretag  på  näset 
begränsade  sig  antagligen  därför  till  en  om- 
byggnad af  det  större  huset.  Detta  reser  sig 
nu  med  ett  typiskt  i  700-talstak.  Bruten  kontur 
visa  likaledes  den  stora  frontonen  åt  gårdssidan, 
framsprånget  åt  sjösidan  samt  takkuporna,  af 
hvilka  vi  ha  två  å  hvardera  långsidan.  Huset 
är  för  öfrigt  en  knuttimrad  envåningsbyggnad 
med  fyra  fönsteraxlar  å  ömse  sidor  om  midt- 
partiet  med  ingångsdörren,  omgifven  af  två  half- 
fönster.  Fönsterfördelningen  är  ganska  intressant. 
A  hvardera  sidan  om  dörren  finna  vi  först  ett 
ensamt  fönster,  så  en  grupp  af  två  stycken,  så 
ett  halffönster.  Denna  anordning  med  två  half- 
verade  fönster  omkring  portalen  förekommer 
äfven  vid  Tidö  slott,  Mariedals  slott,  Vänngarns 
slott  och  många  andra  samtida  byggnader,  af  sten 
eller  trä,  och  har  naturligtvis  sin  grund  i  önskan 
att  ge  förstugan  tillräcklig  belysning  utan  att  be- 
höfva  tillgripa  tre  fönsteraxlar.  De  låga  fönstren 
äro  omgifna  af  enkla  hvitmålade  fönsterramar. 
Portalen  visar  en  hvitmålad  i  ett  gafvelkrön 
slutande  omfattning.  Krönet  är  försedt  med  ett 
par  runda  inskärningar,  öfver  hvilka  listverket 
sträcker  sig  upp  till  den  lilla  afslutande  hori- 
sontala listen.  En  detalj  af  stort  intresse  äro 
de  små  plattryckta  voluter,  som  flankerat  tak- 
fönstren. Endast  ett  par  äro  kvar.  Några  dy- 
lika utfyllande  snirklar  tillhöra  sannerligen  icke 
I  700-talets  byggnadskonst,  väl  däremot  det  tidi- 
gare 1600-talets.  Äfven  här  kunna  vi  göra  en 
hänvisning  till  Tidö  slott,  där  hufvudflygelns  stora 
fronton  åt  gårdssidan  omges  af  inåtvända  upp- 
stigande voluter,  och  där  enligt  »Suecia»  samt 
bevarade  fragment  äfven  takfönster  funnits,  som 
varit  på  samma  sätt  dekorerade.  Med  detta  för 
ögonen,  är  det  då  ej  så  svårt  att  tänka  sig,  huru 
det  hela  här  sett  ut.    Taket  har  möjligen  varit 


130 


VÄRNANÄS 


Parti  af  parken.    I  hiliicns  niiJl  synes  "grottan- 


ett  hötrt  s.  k.  valmtak,  (1.  v.  s.  med  fall  at  alla 
fyra  sidor  och  med  rak  kontur.  At  sjösidan  har 
byggnaden  lidit  mer  af  väder  och  vind.  Dilr 
har  den  också,  sannolikt  mot  1 700-talets  slut, 
blifvit  briidbeklädd. 

Utsikten  öfvcr  sundet  l)ort  mot  det  öländska 
landet  och  öfvcr  de  närligg-ande  löfskogsklädda 
strandpartierna  och  holmarne 
bildar  ett  underbart  helt  af 
tjusande,  uppfriskande  skön- 
het. 

En  pietetsfull  restaurering 
af  det  historiskt  minnesvärda 
huset  skulle  jiimte  en  ansan- 
de arrangering  af  den  när- 
maste omgifningen  göra  detta 
ställe  till  en  af  de  märkligare 
platserna  i  vårt  land.  Sedan 
mer  än  ett  århundrade  har 
Axel  ( ).\enstiernas  bostad 
tjiinat  som  statarbyggnad  och 
platsen  framför  upptages  af 
potatisland.  I  närheten  lig- 
ger lastageplatsen  och  ett  nu 
nedlagdt  tegelbruk. 

Återvända  vi  från  det  nä- 
stan enastående  minne  i  sitt 


slag,  den  Oxenstiernska  byggnaden  erbjuder, 
till  den  Mannerskantzka  gården  och  dess  se- 
\ärtl heter,  göra  vi  först  en  vandring  i  den 
åt  samma  håll  som  »gården  på  näset»  be- 
liigna  parken,  som  vi  nämnde,  en  skapelse 
af  major  Carl  Mannerskantz  och  hans  hustru. 
]  )et  är  en  bok-  och  ekpark  i  engelsk  stil,  d.  v.  s. 


Minncstcmpcl  i  parken. 


131 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Kinesiska  lusthuset  i  parken. 

med  tillvaratagande  af  naturens  alla  resurser. 
En  liten  å  ringlar  sig  fram  mellan  stammarna, 
en  ström,  som  vid  gården  får  drifva  kvarn  och 
såg.  För  att  genom  fall  kunna  utnyttja  den- 
samma lät  en  ägare  på  1 700-talet  gräfva  en 
kanal  ner  till  hafvet.  Primitiva  broar  leda  i 
parken  öfver  den  lilla  pittoreska  ån,  hvari  vattnet 
sorlar  mellan  stenarne.  Ett  ståtligt  antikt  tempel 
i  dorisk  stil  är  här  uppfördt  till  ett  minne  af 
fru  Christina  INfannerskantz,  född  Lindeman.  På 
frisen  läsa  vi  Af  cn  saknad  vän,  och  en  min- 
nessten i  det  öppna  templet  upplyser  oss  närmare 
om  den,  som  på  detta  storslagna  sätt  har  ärats. 


Det  inre  af  kinesiska  lusthusel. 


Kj  långt  därifrån  hgger  en  hydda  af  gren- 
verk och  mossa.  A  väggarne  i  dess  inre 
ha  af  grenar  bildats  initialerna  till  nam- 
net å  major  Mannerskantz  andra  hustru, 
Charlotte  von  Arbin,  samt  årtalet  1803. 
Ej  heller  få  vi  glömma  den  s.  k.  »alko- 
ven»,  som  egenUigen  är  ett  slags  träkur 
med  ett  rätt  originellt  gallerverk,  liksom 
lika  litet  det  kinesiska  lusthuset,  å  hvars 
innerväggar  kinesiska  tapeter  med  färg- 
tryckta  scener  äro  uppsatta.  I  detta  lust- 
hus skall  drottning  Desideria  intagit  fru- 
kost, då  hon  den  12  september  1827 
på  väg  till  Karlskrona  gästade  Värna- 
näs. 

I  sammanhang  med  parken  böra  vi 
nämna   den  betydande  trädgården,  be- 
römd för  sina  fruktträd,  samt  de  stora 
drifverierna  för  så  väl  vin  som  persikor, 
liksom   ett  större  växthus,  h vilket  allt,  om  ock 
senare   utvidgadt,  från   början  anlades  af  det 
nya  Värnanäs'  skapare. 

Redan  när  vi  gå  uppför  trappan  till  öfre  vå- 
ningen af  hufvudbyggnaden,  märka  vi,  att  vi 
kommit  till  ett  gammalt  med  konstskatter  af 
olika  slag  smyckadt  patricierhem.  Där  hänger 
t.  ex.  en  stor  tafla,  »Tjäderlek»,  af  Ehyenstrahl, 
en  atelierkopia  af  en  af  hans  bekanta  fågeltaflor 
på  Drottningholm.  Det  är  den  enda  samtida 
kopia  vi  funnit  af  hans  »Tjäderlek»,  vare  sig 
han  själf  eller  någon  af  hans  elever  på  ateliern 
utfört  densamma.    I  öfre  hallen  står  ett  stort 

präktigt  s.  k.  ham- 
burgerskåp. 

I  den  stora  sa- 
longen, som  vi  ha 
midt  framför  oss, 
glädja  vi  oss  åt 
ett  flertal  vackra 
gamla  möbler.  I 
sin  helhet  är  sa- 
longen möblerad 
i  gustaviansk  stil 
och  tidig  empire. 
Äfven  något  i  ro- 
koko. Bland  det 
märkligaste  i  mö- 
belväo"  är  en  stor 
chiffonier  i  tidig 
empire.  Den  är  en 
verklig  praktpjäs 
i  mahogny  med 
guldbronsbeslag 
samt  försedd  med- 
en  höo-  krönande 


vArnanas 


uppsats,  hvari  en  bred  hvälfd  nisch  är  anordnad. 
Inuti  denna  äro  två  rader  doriska  alahasterlik- 
nande  kolonner  med  guldbronskai)itäl  up|)ställda 
utefter  sidorna.  Då  nischens  l)akre  \'<v^'^  ut- 
göres  af  spe^^elghis,  får  man  af  denna  kolonnad 
ett  dubbelt  så  långt  ])erspekliv.  Uppsatsen  är 
afslutad  med  platt  tak  och  ])alustrad.  {•Vamför 
den  stora  nischbågens  pelare  ett  [)ar  små  urnor. 
A  ömse  sidor  om  nischen  sluta  sig  ett  par  lägre 
partier  med  dörrar  och  ytterst  i  hcu-ncn  kolonner. 
I  en  låda  är  chiffoniern  signerad  på  en.  lapp: 
»Johan  l'etter  Berg.  Snickare  och  Schatoull- 
makare  i  .Stockholm».  V.n  annan  värdefull  mö- 
belpjäs är  den  gustavianska  bs  rån,  hvars  fötter 
ännu  ha  en  svängd  form,  liksom 
de  refflade  hcirnpartierna  äfven  iu^o 
lindrigt  svängda.  De  i  ljusare  trä- 
slag utförda  inliiggningarna  återge 
vågmönster,  postament  med  vaser, 
guirlander,  inom  en  medaljong  en 
vasakärfve  m.  m.  Af  intres.se  är 
ock  den  på  byrån  stående  rokoko- 
klockan. Och  ofvanför  densamma 
hänger  en  målning  af  J/nrkiis  Lars- 
son, framställande  Kronborgs  slott 
med  Sundet.  Tafian  målades,  när 
Larsson  vistades  som  tecknings- 
lärare i  Hälsingl)org  1849.  Den 
är  signerad:  »S.  M.  Larsson  pinx. 
1849».  Målning.ssättet  är  litet  hårdt 


och  spets])ensligt,  och  samtida  danskt  marinmåleri 
har  synbarligen  inspirerat  konstnären.  Af  salon- 
gens öfriga  taflor  märka  vi  ett  par  koloristiskt 
kraftiga  bröstbilder  af  konstniiren  BernJiard 
östo  nia)! ,  återgifvande  Yärnanäs'  herrskap,  major 
och  fru  iMannerskantz  (sign.  o.  dat.  1903),  vidare 
en  större  målning  med  motiv  från  den  Oxen- 
stiernska  gården,  af  den  från  Kalmar  bördiga 
konstniiren  Ragnar  Sn^alni. 

1  det  s.  k.  gula  förmaket  äro  släktporträtten 
uppsatta. 

Det  tidiga.ste  porträttet  visar  oss  öfverstelöjt- 
nanten  Carl  Magnus  Råbergh,  klädd  i  röd  väst, 
blå  rock,  peruk  enligt  modet  på  Adolf  ]^Vedriks 


Hörn  af  slora  salongen. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Majorskan  Christina  Mannerskantz,  född  Lindeman. 
Oljemålning  af  A.  U.  Wcrtmiiller. 


Majoren  Carl  Råbergh-Mannerskantz. 
Oljemålning  af  A.  U.  Werlmiiller. 


tid.  Den  guldgalonerade  hatten  håller  han  under 
vänstra  armen.  Porträttet,  som  är  en  midjebild 
i  ganska  kraftiga  färger,  har  målats  af  någon 
okänd  medelmåttig  konstnär.  Desto  större  värde 
ha  porträtten  af  sonen,  major  Carl  Råbergh, 
adlad  Mannerskantz,  och  dennes  hustru  Christina 
Lindeman.  Båda  äro  ett  par  synnerligen  vackra 
målningar,  bröstbilder  af  Wertmulier,  signerade: 
»A.  Wertmulier.  Sv.  Pinx.  Wärnanäs  1799».  De 
äro  hållna  i  fina  bruna  och  grå  toner,  fint  in- 
dividualiserade, och  det  förbindligt  älskvärda 
uttrycket  är  fångat  med  verkligt  mästerskap. 
Det  är  ej  att  undra  på,  att 
dessa  glänsande  prof  på 
Wertmtillers  konst  för  en 
20  år  sedan  eftertraktades 
af  Nationalmuseum.  Ett  an- 
nat porträtt,  som  rätt  myc- 
ket liknar  major  Råbergh, 
föreställer  general  von  Arbin. 
Han  är  klädd  i  blå  rock 
med  svärdsorden.  Porträttet 
är  en  kopia.  Fru  Charlotte 
Mannerskantz,  född  von  Ar- 
bin,  se  vi  i  ett  ganska  älsk- 
värdt  gumporträtt,  signeradt 
5".  Adlersparre  1840.  Hen- 
nes son,  kaptenen  vid  Ven- 
des  artilleri  Carl  Axel  Man- 
nerskantz, möter  oss  i  ett 
stort  likaledes  af  Sofie  Ad- 


lersparre utfördt  konterfej.  Det  är  signeradt 
och  dateradt  1849.  Dessa  båda  bilder  äro 
hållna  i  den  dunkelbruna  ton,  som  under  på- 
verkan från  gamla  mästare  var  vanlig  på  1840 — 
5  o-talen  och  äfven  senare. 

Till  Carl  Fredrik  von  Breda  hänföras  sedan 
gammalt  två  porträtt,  det  ena  framställande 
grefve  Ankarsvärd  på  Bysta,  i  en  mindre  bröst- 
bild, det  andra  —  enligt  uppgift  —  fru  Charlotte 
Mannerskantz'  moder,  generalskan  von  Arbin. 
Det  förra  är  nog  en  Bredabild,  ehuru  en  replik 
af  en  signerad  sådan.    Det  senare  kan  möj- 


Gröna  salons-cn. 


VÄRNANÄS 


ligen  också  gå  tillbaka  till  Breda,  men  gör  dock 
ett  något  bleknadt  intryck.  Det  förefaller  vara 
en  samtida  kopia. 

Till  sist  böra  vi  framhålla  de  tvä  charmanta 
pastellerna  af  Lwidberg,  därtill  i  sina  ursprungliga 
ramar,  hvilka  pasteller  sägas  föreställa  fru  Elisa- 
beth Reenstierna,  gift  Hästesko,  samt  hennes 
dotter,  gift  första  gången  Vxkull,  andra  gången 
.Schönström.  Dotterns  ansiktsuttryck  verkar  något 
snörpigt  och  misslynt.  Både  mor  och  dotter 
slutade  sina  dagar  som  frånskilda  fruar. 

Så  komma  vi  till  det  s.  k.  galleriet,  som  sedan 
gammalt  hyst  den  förut  omtalade  \'ärnanäs-sam- 
lingen  af  utländska  mästare.  Samlingen  är  nog 
af  rätt  ojämn  l)eskaffcnhet,  men  väcker  ej  desto, 
mindre  både  ur  konstnärlig  och  konsthistorisk 
synpunkt  ett  lifligt  intresse. 

]*^tt  par  bilder,  som  vi  genast  äro  på  det  klara 
med,  äro  Jan  van  Goyois  båda  flodperspektiv. 
Det  ena  är  en  tämligen  stor  målning  med  mo- 
tiv från  Rhen.  Till  höger  en  liten  af  murar 
och  bastioner  omgifven  stad,  till  vänster  van 
Goyens  vanliga  färja,  som  med  hästar  och  vagnar 
sätter  öfver  floden.  Allt  är  måladt  med  största 
omsorg,  vattnet,  den  skyiga  himlen,  och  färg- 
stämningen är  hålkm  i  dessa  fina  ljusgrå,  grå- 
gröna, brunaktiga  toner,  som  vi  så  väl  känna 
från  konstnärens  taflor.    Bilden  är  signerad  J. 


Fru  Hlisabctli  Hästesko,  född  Reenstierna. 
Paslellmålning  af  G.  Lundberg. 


7'an  Goycn  16^2.  Den  andra  taflan  iir  betydligt 
mindre  och  mer  skissartad,  men  visar  oss  äfven 
ett  af  mästarens  typiska  flodperspektiv,  ehuru 
här  på  ena  stranden  ligger  en  liten  hy  med 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Landskap  af  van  Goyen  (1652). 


sina  stuj^^or  och  höstackar  och  en  liten  kyrka. 
Signaturen:       G.  i6§j. 

Det  är  skada,  att  en  sådan  herre  som  restau- 
ratorn  Brunkal,  bekant  från  Gripsholmssamlingen, 
här  tillätits  »förbättra»  åtskilliga  taflor.  Till  dem 
hör  t.  ex.  en  bild  »Ryttare  rasta  i  en  ruin»  af 
Woira'cnnann,  men  duken  är  uppklistrad  pä  trä 
och  målningen  tyvärr  mycket  utslätad  och  upp- 
löst, så  det  är  svårt  få  något  bestäm  dt  intr}'ck. 
Det  samma  gäller  ett  fruktstycke  af  Coniclis 
de  Hccm,  ehuru  i  något  mindre  grad.  lin  in- 
tressant tafla  från  den  nederländska  landskapssko- 
lans tidigare  skede,  '-kx  Pieter  Alcnliners  »Lands- 
väg förbi  en  bondby».  Lokalfärgerna  betonas 
här  ännu,  t.  ex.  i  de  små  figurerna.  De  blå  och 
gröna  tonerna  ha  vidare  ännu  ej  försvunnit.  Sig- 
naturen i  högra  hörnet  är:  P.  Men  I  i  ner  1640 
(den  sista  siffran  dock  otydlig).  Är  konstnären 
den   flamländske   bataljmålaren    Meuliner  eller 


någon  annan.'' 


Två  små  flyktigt  målade  herdestycken  med 
italienska  motiv,  målade  af  ]\IicJiiel  Carrc,  fin- 
nas här  äfven,  den  ena  rätt  slarfvigt  signerad: 

M.  Ca  ,  den  andra         Carré.    Den  italie- 

niserande  holländska  konsten  skattades,  som  be- 
kant, på  sin  tid  öfverdrifvet  högt,  Något  allt- 
för stort  värde  tillmätL.  vi  likväl  icke  t.  ex.  en 
Hoiibrakens  konst.  Denne  mer  som  konsthi- 
storiker än  som  konstnär  bekante  målare,  som 
sådan  för  öfrigt  rätt  sällsynt,  är  här  represen- 


terad af  två  små  taflor  med  gammaltestament- 
liga motiv,  den  ena  framställande  »Faraos  dot- 
ter finner  Moses».  Båda  äro  signerade  A.  Hoii- 
brakcu.  Afven  arkitekturmåleriet  företrädes  i 
samlingen  af  en  kyrkinteriör  i  högrenässansstil, 
signerad  /.  /.  van  Ihdcn,  en  ytterligt  sällsynt 
holländsk  målare.  En  liten  figurscen,  som  sä- 
kerligen skall  föreställa  K^ristus  och  de  skrift- 
lärda, är  i  interiören  anbragt. 

Af  flamländarne  finner  man  vidare  /ost  de 
Hlonif^er   med  två  stora  alplandskap,  i  hvilka 


Laurens.    Skrifvare  i  Rom. 


I  36 


VÄRNANÄS 


/an  Briieghel  d.  ä.  har  målat  figurerna,  vidare 
Brueghels  sene  efterföljare  Sc/ioevaerdts,  som  har 
två  figurrikä  folklifsbilder,  marknads-  och  för- 
lustelsescener från  en  nederländsk  by,  bilder  i 
hvilka  den  blågröna  grönskan  och  de  i  bjärta 
färger  målade  småfigurerna  icke  saknas.  Båda 
bära  siirnaturen  ill.  Schoevacrdts  F.  Likaledes 
möta  vi  en  representant  af  den  talrika  konst- 
närsfamiljen Frankcn.  Signaturen  å  taflan,  som 
i  en  liflig  kompo- 
sition framställer 
bespisning  och 
beklädnad  af  fat- 
tige m.  m.  eller 

barmhertighe- 
tens  gärningar  i 
allmänhet,  är  litet 
otydlig,  men  ser 
ut  att  vara  »D, 
o.  F.  Franken  f.», 
hvilket  bör  l)c- 
tyda  den  äldre 
(ojidcji)  Franx 
Frankcn,  antag- 
ligen den  andre 
i  ordningen.  Det 
finns  nämligen 
äfven  en  tredje 
med  detta  namn. 

Det  är  ej  omöj- 
ligt att  ännu  ett 

antal  signerade  bilder  finnas  i  samlingen,  men 
tiden  medgaf  ej  en  mer  inträngande  undersök- 
ning. 

l{n  tämligen  stor  tafla  »Hero  och  Lcander» 
hör  ej  till  nederländarnc.  .Snarare  är  den  af 
romansk,  närmare  fransk  extraktion.  Man  kom- 
mer att  tänka  på  af  h<)grenässansens  italienare 
influerade  fransmän,  som  Nicolas  Poussin  och 
hans  skola.  Bilden  visar  en  breddkomposition 
med  mästerligt  modellerade  figurer,  najaderna, 
som  bringa  Leanders  lik  till  stranden.  Ofvanför 
se  vi  I  lero  störta  sig  från  ett  torn  ner  i  hafvet. 
En  definitiv  bestilmning  af  den  både  i  färg  och 
form  tilltalande  bilden  kan  dock  här  icke  göras. 

För  öfrigt  kunna  vi  anteckna  bilder  af  Fal/l- 
era n/z,  JoJian  Philip  Korn,  Liuncrhjclm,  som 
här  har  en  mängd  teckningar  och  lavyrer  bl.  a. 
en  skissbok,  hvari  vi  äfven  träffa  talrika  motiv 
från  Värnanäs  med  omgifning.  1  Molbechs  rese- 
beskrifning  omtalas  sludigen  ett  par  mariner  af 
den  i  Danmark  under  1 700-talct  verksamme 
svensken  Mandelbcro.  Man  har  antagit,  att  de 
äro  identiska  med  ett  par  sjöstycken  i  svarta 
ramar  med  oval  dagöppning. 


l-runs  skrifrum. 


Till  sist  böra  vi  också  nämna  den  rundt 
kring  rummet  löpande  frisen  med  målningar  i 
svart  och  hvitt  af  Per  Hörberer.    Motiven  äro 

o 

hämtade  från  Trajana  Colonna  i  Rom. 

Därmed  torde  vi  ha  berört  det  viktigaste  i 
tafvelsamlingen  på  Värnanäs,  hvari  de  Wert- 
miillerska  porträtten,  Lundbergarna  och  många 
af  de  nederländska,  ej  minst  de  holländska  bil- 
derna, van  Goyens  flodperspektiv  t.  ex.,  utgöra  den 

största  tilldrag- 
ningskraften. De 
många  äkta  sig- 
naturerna borga 
ju  dessutom  för 
samlingenskonst- 
historiska  värde. 

\'ärnanäs'  äga- 
re ha  vi  redan 
delvis  lärt  känna. 
1  gårdens  historia 
framträda  ju  sär- 
skildt  \'asaperio- 
den,  den  Oxen- 
stiernska  samt 
sludigen  den 
Mannerkrantzska 
perioden.  Men 
redan  år  900 
uppges  gården 
varit  bebodd  af 
Möre-jarlen  Rag- 
vald  Östensson  och  100  år  senare  af  Olof  Sköt- 
konungs svåger  Sven  Håkansson  Jarl.  Hvad  som 
ligger  till  grund  för  dessa  uppgifter,  känna  vi  lik- 
väl ej.  Under  medeltiden  äro  gårdens  öden  obe- 
kanta. Mot  slutet  af  1400-talet  är  den  i  hvarje  fall 
i  Vasaättens  ägo,  och  under  1 500-talet  finna  vi 
Konungarna  Gttsfaf  I,  Erik  XIV  och  Karl  IX 
som  dess  ägare.  Den  senare  förlänar  den  1603 
»på  behaglig  tid»  till  ståthållaren  på  Kalmar 
slott  Hans  Eriksson  Ulfsparre  till  Broxvik, 
hvilken  förläning  af  Gustaf  II  Adolf  den  28 
november  161 3  för  Ulfsparre  och  hans  man- 
liga bröstarfvingar  utsträckes  »till  all  framtid». 
Ulfsparres  son,  kommendanten  i  Wismar  Erik 
Ulfsparre,  sålde  egendomen  1647  till  rikskans- 
leren  Axel  Oxenstierna,  som  gjorde  Värnanäs 
till  hufvudgård  och  residens  i  sitt  nya  grefskap 
Södra  Möre  härad.  Efter  dennes  död  1654 
gingo  gods  och  grefskap  till  hans  äldste  son 
riksmarskalken  Johan  Axelsson  Oxenstierna,  efter 
hvars  död  1657  de  öfvergingo  till  hans  bror- 
son ryttmästaren  Axel  Eriksson  Oxenstierna, 
hvilken  afled  1677.  Både  egendom  och  gref- 
skap reducerades  af  Karl  XI  1680.    Dock  er- 


137 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


höll  den  föregåendes  broder  1683  rättighet  att 
mot  andra  hemman  byta  sig  till  Värnanäs,  som 
alltså  återgick  till  Oxenstiernska  ätten.  Bytes- 
brefvet  stadfästades  sedermera  af  Gustaf  III  den 
30  oktober  1777.  Äfven  grefve  Carl  Gustaf 
Oxenstierna,  hvars  magnifika  af  Ehrenstrahl 
målade  porträtt  vi  kunna  beundra  på  Tidö,  dog 
tidigt,  redan  1685.  Hans  änka,  Hedvig  De  la 
Gardie,  sålde  godset  1690  till  sin  broder  pre- 
sidenten grefve 
G  lista/  A  dol/  De 
la  Gardie,  efter 
hvars  död  hans 
änka,  Elisabeth 
Oxenstierna,  äf- 
ven hon  ett  barn- 
barn af  rikskans- 
leren,  innehade 
det  till  sin  död 
I  7  2  I ,  då  det  ge- 
nom arföfvergick 
till  systersonen 
sedermera  gene- 
ralmajoren Axel 
Gabriel  Oxen- 
stierna a/  Crone- 
berff,  som  sam- 
tidigt  ärfde  Tidö. 
Efter  hans  död 
gingo  både  Tidö 
och  Värnanäs  till 

systerdottern  grefvinnan  Dohna,  gift  Soop,  bekant 
för  sitt  kloka  handhafvande  af  sina  gods,  ej  minst 
Tidö.  Men  med  henne  slutar  de  gamla  historiska 
traditionerna  på  både  Värnanäs  och  det  rykt- 
bara Mälar-slottet.  Det  förra  sålde  hon  i  7  7  i 
till  hof marskalken  Gyllenkrok,  h varefter  gården 
nu  går  ur  hand  i  hand,  först  till  bankokommis- 
sarien Egerströiu ,  som  dock  gjorde  en  del  för- 
bättringar, gräfde  den  omtalade  kanalen  m.  m., 
sedan  till  handelshuset  Hasselgren  &  Björk- 
man, öfverjägmästaren  Bäck,  hofkamreraren 
Christiernin  och  slutligen  1789  till  majoren 
Carl  Räbergli,  adopterad  och  adlad  Manner- 
skantz. 


Röda  sängkammaren. 


Denne  hade  1786  gift  sig  med  änkan  efter 
brukspatronen  J.  Hjerpe  Christina  Lindeman,  som 
afled  barnlös  1801,  hvarefter  major  Manner- 
skantz  ingick  nytt  äktenskap  med  Charlotte  von 
Arbin.  Deras  son,  kaptenen  Carl  Axel  Man- 
nerskantz,  som  efter  faderns  död  1817  tillträdde 
egendomen,  fortsatte  dennes  verk  och  gjorde 
Värnanäs  till  den  mönstergård  i  afseende  på  jord- 
bruket, för  hvilket  den  med  rätta  varit  berömd.  Och 

efter  hans  död 
1888  tillföll  slut- 
ligen godset  bar- 
nen, af  hvilka  nu- 
mer sonen  major 
Fredrik  Manner- 
skantz  ensam  in- 
nehar det.  Han 
är  gift  med  Elisa- 
beth Edelstam, 
dotter  af  fram- 
lidne landshöf- 
ding  Edelstam  i 
Kalmar. 

Egendomen 
Värnanäs  utgör 
inalles  2  67>  man- 
tal. Arealen,  för- 
delad på  Värna- 
näs' hufvudgård, 
Värnaby  gård  ut- 
gård.  Värnarum 
arrendegård,  Stufvenäs  arrendegård,  Thorelycke 
arrendegård,  1 1  stycken  mindre  arrendegårdar,  2 
stycken  fisklägen  och  i  kvarnarrende  utgöres  af 
958  har  åker  och  äng,  478  har  mer  eller  mindre 
löfskogbevuxen  betesmark,  736  har  barrskog, 
inalles  2,174  har,  och  taxeringsvärdet  är  inne- 
varande år  (i 9 1 3)  675,300  kronor.  På  godset 
finnes  ett  uråldrigt  tegelbruk,  ramsåg,  kvarnar 
samt  lastageplats.  På  nästan  alla  utgårdarna 
äro  ladugårdsbyggnaderna  ny-  eller  ombyggda, 
och  endast  vid  hufvudgården  äro  ekonomihusen 
desamma  som  för  mer  än  hundra  år  sedan, 
men  de  äro  solidt  uppförda  af  sten  och  för- 
sedda med  ny  inredning. 


138 


INNEHÅLL: 


Bergkvara   sid.  i 

Blekhem     »  Os 

Casimirsborg   »  71 

MnL^aholin   »  33 

bogelvik   112 

Fors  b}'   »  77 

Gripenberg   »  9 

llelgerum   »  93 

Hornsberg   »  121 

llusaby   »  87 

Lidhem   »  36 

I  ,)ckås   >  41 

Nydala  kloster   »  47 

Nygård   »  53 

Odens  vihohn   »  81 

Stensnäs   »  16 

Str()msl)('rg   »  22 

Strömsrum   98 

Teleborg   27 

\'indö   >  105 

\'ärnanäs  ■   »  127 

\'ästanå   ■  5^ 

Asvik   >^  109 


'3') 


.SVENSKA 

JLOTTocH  HERRESÄTEN 

VID  lOOO-TALETJ-  BÖRJAN 


STOCKHOLM  1913 
NORDISK  FAMILJEBOKS  TRYCKERI 


KLICHÉERNA  FRÅN  WARNER  SILFVERSPARRES 
NYA  GRAFISKA  AKTIEBOLAG,  STOCKHOLM 


JOHANNISHUS  OCH  TROMTÖ 


HJORTSBERGA  OCH  FÖRKÄRLA  SOCKNAR,  MEDELSTA  HÄRAD,  BLEKINGE  LÄN 

Af  AUGUST  HAHR 


Johannishus  utgör  ena  hufviul^ardcii  i  rn  sam- 
manhängande ägokomplex,  som  biir  namnet 
Johannishus  och  Iromtö  fideikommissegen- 
domar, l)ekigna  i  1  Ijortsberga,  Förkärk-i,  l^dc- 
stads,  Listerby  och  Nättraby  socknar  i  Blekinge 
liln  och  af  Kungl.  Rådet  och  ge- 
neralamiralen grefve  I  LansWachl- 
mcister  den  25  oktober  171  2 
gjorda  till  fideikommiss  f(")r  hans 
efterkommande,  lohannishus  hette 
iinda  till  i  769  Skunckenberg  efter 
en  äldre  ägare,  landsdomaren  i 
Blekinge  Nils  Skunck,  ehuru  re- 
dan i  generalamiralens  grefvebref 
stipuleras,  att  han  ägde  rätt  att 
skrifva  sig  grefve  till  sitt  »adeliga 
och  actiuirerade  gods  Johannis- 
hus», ehuru  därmed  någon  för- 
ändring af  godsets  namn  icke 
synes  ha  skett,  men  till  denna 
namnfråga,  och  hvaddiirmed  sam- 
manhänger, skola  vi  senare  åter- 
vända. 

Gården  ligger  i  en  naturskön 
trakt  och  är  närmast  omgifven 
af  en  härlig  park,  genom  fluten 
hvars  strida  loi)p,  sorl  och  brus 
ma,  liksom  äfven  några  ur  skönhetssynpunkt 
anlagda  dammar  förhöja  parkens  stämningsfulla 
verkan.  Men  den  lilla  ån  tjänar  ej  endast  det 
estetiska.  Ända  sedan  1700-talet  finnas  på  godset 
up[)dämningar,  hvarigenom  vattenfall  åstadkom- 


å  dess  bakre 
öfver  till  en 


På 
700- 


Gcneraldirekiören 
Grefve  Hans  Hansson  Wachtmcister 


af  Listerby  å, 
lifvar  dcnsam- 


mits,  som  drifva  såg,  kvarnar  och  nu  i  senaste 
tid  också  elektricitetsverk.  I  )en  drager  äfven 
alldeles  förbi  den  slottslika  herrgårdsbyggnaden, 
långsida,  l^n  liten  bro  leder  här 
af  pittoreska  korsverksbyggnader 
och  trähus  omgifven  och  af  åldritra 
ekar  skuggad  ekonomigård. 
framsidan  åter  är  efter  i 
talets  smak  en  lindrigt  sluttande 
gårdsplan  komponerad  omkring 
en  sväng-d  balustrad  med  urn- 
prydda  postament  och  med  upp- 
körsel  å  ömse  sidor. 

Johannishus  herrgårdsbyggnad, 
som  har  karaktären  af  ett  mindre 
landtslott,  har  sitt  särskilda 
tresse.  Den  är  nämligen 
år  1772  efter  ritningar  af  ingen 
mindre  än  öfverintendenten  fri- 
herre Carl  Fredrik  Adcicraiifz, 
hvars  namn  ej  minst  genom  det 
gamla  Operahuset  och  Adolf 
Fredriks  kyrka  i  Stockholm  samt 
genom  det  slutliga  fullbordandet 
af  Stockholms  slotts  inre  står  in- 
skrifvet  i  den  svenska  byggnadskonstens  hi- 
storia. Upptäckten,  att  Adelcrantz  är  upphofs- 
mannen  till  Johannishus  hufvudbyggnad,  gjor- 
des helt  nyligen  i  godsets  arkiv  af  nuvaran- 
de fideikommissarien,  generaldirektören  grefve 
Hans  Wachtmcister,  som  där  återfann  brefväx- 
lin"-en  angående  ritningarna,  fyra  bref  af  Adel- 


m- 


byggd 


likkiiijiji'. 


I 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Johannishus  från  nordost  med  den  nyanlagda  pergolan. 


crantz  och  ett  af  byggherren,  grefve  Fredrik 
Wachtmeister. 

Det  sistnämnda  är  dateradt  Johannishus  den 
I  o  oktober  1770.  Af  detta  få  vi  veta,  att 
brefskrifvarens  svåger,  generalmajoren  grefve 
Hård,  redan  hos  Adelcrantz  framställt  sin  släk- 
tinges, grefve  Wachtmeister,  önskan  om  rit- 
ningars uppgörande,  en  önskan,  som  denne  nu 
itererade,  samtidigt  han  tackar  för  baronens  och 
öfverintendentens  löfte  att  benäget  assistera  ho- 
nom. Med  brefvet  öfversändes  en  plan  öfver 
byggnadernas  allmänna  belägenhet  samt  ges  en 
del  detalj  upplysningar.  Det  gamla  corps  de  logis 
var  af  trä  och  byggdt  på  en  kulle  4  å  5  alnar 
högre  än  gården,  med  en  liten  sluttning  från 
gaflarna  och  8  alnars  fall  emot  än.  Grefven 
anser,  att  50  alnars  längd  och  20  alnars  bredd 
å  det  nva  huset  skulle  vara  tillräcklig-t  att  få 
bekväma  rum  för  hans  eget  hushåll,  då  uti  flyg- 
larna, som  äfvenledes  voro  af  trä,  men  uti  godt 
stånd,  funnos  tillräckliga  gästrum.  Blefvo  60 
alnars  längd  nödvändig,  så  kunde  kullen  utan 
särdeles  kostnad  planeras  emot  gaflarna  att  vinna 
denna  utvidgning,  och  blefve  då  mellan  corps 
de  logis  och  flyglarna  10  alnars  distans,  som 
för  eldsvåda  ej  kunde  vara  mindre.  Någon 
annan  plats  än  den  gamla  vore  ej  lämplig  o.  s.  v. 

De  i  brefvet  omtalade  träflyglarna  äro  sedan 


länge  försvunna,  och  det  nya  huset  kom  att 
byggas  där  det  äldre  hade  stått.  Adelcrantz 
tackade  först  i  en  skrifvelse  af  den  1 2  november, 
hvari  han  för  öfrigt  säger  sig  vara  sysselsatt 
med  ett  nytt  slott  på  Ulriksdal  (antagligen  den 
så  kallade  »Confidensen»)  samt  insände  sedan 
en  skiss,  —  det  var  den  29  januari  1771  — 
och  skrifver  till  denna:  »Huset  är  icke  projek- 
terat längre  än  48  alnar,  i  anledning  af  Herr 
Grefvens  egen  välgrundade  reflexion,  att  trä- 
flyglarna eljes  skulle  komma  för  nära  corps  de 
logis;  däremot  är  husets  bredd  tagen  till  27 
alnar,  dels  att  dymedels  till  rummens  storlek 
och  degagement  vinna  i  bredden  det,  som  sak- 
nas i  längden,  dels  på  det  huset,  ifrån  hvilken- 
dera  sidan  det  approcheras,  må  hafva  en  anstän- 
dig fasad».  Äfven  skickar  han  ett  provisoriskt 
kostnadsförslag  öfver  tegel,  kalk,  trävirke  etc. 
samt  förbehöll  sig  senare  få  insända  »så  väl 
planerna  som  fasader  och  profiler  i  stort  efter 
den  skala,  som  till  handtverkarnes  underrättelse 
behöfves»,  liksom  också  ett  utförligt  kostnads- 
förslag. Han  hade  vidare,  skrifver  han,  tänkt 
sig  hela  nedre  våningen  hvälfd  »till  mera  säker- 
het mot  tjänstfolks  så  vanliga  vårdslöshet  om 
eld»,  men  om  detta  ej  önskades,  så  skulle  för- 
slaget däri  ändras.   Några  hvalf  utfördes  heller 


icke. 


2 


JOHANNISHUS  OCH  TROMTÖ 


r3e  lofvade  »desseinerne»,  sä  när  som  på  en 
sektion  och  en  generalplan  expedierades  den  2  i 
juni  I  77 1,  åtföljda  af  några  få  rader.  Det  föl- 
jande och  sista  brefvet  jämte  profilritningen  samt 
rekvisitionsförslag  på  bjälkar,  spärrar  och  bräder 
kom  först  i  början  af  år  1772.  Brefvet,  som  hade 
skrifvits  den  i  7  januari  d.  å.,  ger  bl.  a.  några 
detaljupplysningar  rörande  taket.  »Utaf  ritnin- 
gen», heter  det,  ^.s)'ncs  lättcligen  hvad  struktur 
de  hela  takstolarne  få,  men  som  på  gaflar  och 
hörn  blifva  många  halfva  och  förkroppta  stolar, 
så  vore  väl,  om  någon  förfaren  byggmästare 
hade  inseende  öfver  arbetet.  Takresningen  är 
inrättad  på  det  sättet,  att  nedra  fallet  skulle  bli 
betäckt  med  taktegel  eller  skiffer,  i  fall  sådan 
finnes  i  nejden,  men  det  öfra  fallet  med  järn- 
plåtar. j\Ien  skulle  herr  grefven  finna  denna 
utgiften  för  dryg  och  vilja  betäcka  hela  taket 
med  tegel,  då  måste  (ifre  fallet  bli  nog  brantare, 
på  det  takteglen  icke  må  draga  ät  sig  vatten  och 
murkna  i  förtid.  Begge  alternativen  till  tak  äro  i 
hos  följande  förslag  uträknade,  så  att  herr  grefven 
själf  kan  viilja,  men  jag  rekommenderar  järnplå- 
tar». Då  den  nedre  våningen  ej  skulle  hvälfvas, 
kunde  den  göras  en  half  aln  lägre,  de  öfre  rum- 
men åter  med  fördel  en  half  aln  högre  o.  s.  v. 
Ritningar  till  takkornicher  skulle  sändas,  ty  »när 
murmästare  få  rå  sig  själf  va,  göra  de  gerna 
I)lumpa  och  tunga  taklister  .  Brefvet  slutar 
med  följande  post  scriptum  utom  ämnet.  »I  dag 
middagstiden  dog  öfverståthållaren  grefve  Axel 


Wrede  Sparre.  I  går  eftermiddag  rasade  en 
del  af  Brunkeberg  ner  och  begrafde  10  män- 
niskor, af  hvilka  7  redan  äro  igenfunna». 

Något  tvifvel  om  Adelcrantz'  mästerskap  till 
byggnaden  kan  således  ej  finnas,  desto  mindre, 
som  hvad  vi  finna,  öfverensstämmer  med  brefvens 
upplysningar  och  deras  data.  Upptäckten  har 
sitt  gifna  konsthistoriska  värde,  då  den  verk- 
samhet som  arkitekt  öfverintendenten  Adelcrantz 
utöfvade  för  enskilda  personers  räkning,  är  myc- 
ket litet  känd  och  studerad.  Uti  C.  R.  Ny- 
bloms minnesteckning  öfver  den  både  som  konst- 
när och  ämbetsman  framstående  mannen  om- 
talas endast  hans  eget  Trångsund"''.  Här  ha  vi 
alltså  ännu  ett  prof  på  hans  förmåga  på  herr- 
gårdsbyggnadens område. 

Som  vi  af  brefven  redan  funnit,  är  husets 
längd  på  grund  af  byggplatsens  beskaffenhet 
relativt  liten  i  förhållande  till  bredden.  Ifrån 
hvilkendera  sidan  man  ville  nalkas  det,  skulle 
det  visa  en  anständig  fasad,  skrifver  Adel- 
crantz. Kmellertid  gör  huset  från  kortsidorna 
sedt  en  ej  alltför  gynnsam  verkan.  Den  åt 
söder  vettande  hufvudfasaden  är  två  våningar 
hög,  då  den  motsatta  på  grund  af  terrängens 
sluttning  åt  detta  håll  därjämte  visar  en  hög 
sockelvåning.  Lindrigt  framspringande  flygel- 
partier —  flygelrisaliter  kunde  de  kallas  —  ut- 
märka båda  dessa  fasader,  som  göra  ett  mycket 

*  c.  K.  Xvbloni,  Minne  af  öfverintendenten  friherre  Carl  Fredrik 
Adelcrantz  Svenska  Akademiens  Handlingar  1890. 


1!f 

1  ir^.  «B 

^\ 

«!  i  |r 

n  II 

i!  : 

•I  It 

Jii  Ii 

1 

!ni~1r 

i 

"n 

fm 

Tf  "5  .1 

Johannisliiis,  söJra  fasaden. 

3 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


ståtligt  intryck.  Framsidan  har  dessutom  ett 
markeradt  midtparti,  bestående  af  en  nedre  rusti- 
cerad  del,  hvari  portalen  är  inlagd,  och  en  öfre 
af  två  kraftiga  pilasterlika  lisener  och  ett  mellan- 
liggande fönster  bildad  hälft.  Pilasterfälten  äro 
af  sandsten  med  blommor,  frukter  och  emblem 
uthuggna  i  relief.  Detta  midtparti  krönes  af 
en  mindre  konsoldekoration  öfver  fönstret  samt 
öfver  takgesimsen  af  en  rundad  uppsats  med 
insväncrda  sidor  och  ett  rundfönster  med  starkt 
profilerad  betäckning.  Samma  arkitektoniska 
motiv,  med  nedtill  ett  rustikparti  och  upptill  ett 
par  breda  pilastrar  flankerande  ett  fönster,  åter- 
vänder å  flygelrisaliterna.  Mellan  våningarna 
drager  en  kraftig  gesims.  Ytorna  framträda 
efter  den  senaste  19  lo — 19 11  företagna  restau- 
reringen i  hvitgul  grof  puts  med  rustikpartier, 
pilastrar,  lister,  friser  och  fönsterramar  i  hvitt. 

Taket  är  brutet,  men  med  jämförelsevis  låga 
fall.  Flyglarnes  särskilda  tak  med  trekantiga  takfält 
framtill  svara  blott  mot  midt byggnadens  nedre 
takfall.  Karakteristiska  äro  slutligen  de  ovala  tak- 
fönstren, nu  efter  restaureringen  6  å  framsidan 
i  stället  för  ursprungligen  4  jämte  det  förut  om- 
talade cirkelrunda  fönstret  i  midten.  Härigenom 
får  takvåningen  riklig  belysning,  förutom  genom 


Afrenhoksbcrsån  i  parken. 


gaflarnes  öfversta  fönstervåning.  Vid  den  nämnda 
renoveringen,  som  utfördes  under  ledning  af  dom- 
kyrkoarkitekten 77/.  Wåhlin  från  Lund,  fingo 
samtliga  takpartier  en  ny  beläggning  af  vackert 
brunglänsande  tegel. 

En  synnerligen  elegant  sandstensportal  — 
antagligen  efter  Adelcrantz'  ritningar,  då  ju  af 
brefven  framgår,  att  han  ej  minst  till  dekorativa 
detaljer  lämnade  dylika  —  smyckar  midtpartiet. 
Det  horisontala  starkt  utskjutande  öfverstycket 
uppbäres  af  tämligen  långdragna  konsoler.  Krö- 
net utgöres  af  den  Wachtmeisterska  vapensköl- 
den i  oval  form,  omgifven  af  osymetriskt  anbragt 
bladverk  —  en  liten  reminiscens  af  rokoko.  Por- 
talinskriptionen lyder:  Uppbyogt  år  I//2  af  Jiia- 
jorcn  och  riddairji  F.  G.  H.  C.  Wachtvieistcr 
Grepve  till  Pohannishiis  och  Tram  tö,  Honr  till 
Trollcberg,  S.  Peders  C  los  ter  och  Iviintstorp,  samt 
dess  Grefvinna  Fru  H.  B.  Trolle.  Förnöjlighct 
och  trcpvad  bo  städse  inom  tJicssa  murar. 

Den  andra  långsidan  öfverensstämmer  med 
den  främre,  utom  däri,  att  vi  här  träffa  en 
sockelvåning,  samt  att  ett  frontalt  midtparti  sak- 
nas. X  a  kortsidorna  äro  på  senaste  åren  grå- 
stensterrasser uppförda.  Gaflarna  äro,  som  vi 
redan  påpekat,  mycket  breda.  De  göra  in- 
tryck af,  som  Adelcrantz  också  menat,  själf- 
ständiga  små  fasader,  med  ett  något  framskjutet 
midtparti  af  tre  fönsters  bredd,  och  som  därtill 
fått  en  tredje  fönstervåning,  höjande  sig  öfver 
flyglarna  och  den  förkroppade  takgesimsen.  Detta 
midtparti  afslutas  upptill  rakt,  utan  frontespis, 
och  därofvan  ha  vi  det  tegeltäckta  taket,  liksom 
på  flyglarna,  med  fall  åt  trenne  sidor.  Emeller- 
tid äro  dessa  gaflar  alltför  breda  —  af  nöd- 
tvång, som  vi  sett. 

De  gamla  träflyglarne  äro,  som  sagdt,  rifna, 
men  på  något  afstånd  ligger  till  vänster  om  den 
stora  planen  en  inspektorsbyggnad.  Bakom  denna 
utbreder  sig  den  nyare  parken,  medan  den  äldre 
af  Listerbyån  genomflutna  parken  ligger  åt 
motsatt  håll.  Förglömmas  får  ej  den  stolta  afven- 
bokbersån,  nu  uppväxt  till  höga  träd,  till  höger 
om  hufvudbyggnaden. 

Bland  de  på  andra  sidan  ån  uppförda  bygg- 
naderna lägga  vi  särskildt  märke  till  en  ny  ma- 
gasinsbyggnad, hvars  nedre  våning  är  byggd  af 
granit,  medan  den  öfre  är  af  trä  med  en  svalgång 
rundt  om.  Längre  bort  till  vänster  träffa  vi  de 
solida  ladugårdsbyggnaderna  af  gråsten.  En  ut- 
förlig inskription  å  en  af  dem  förmäler:  Ladu- 
gården denna  har  till  sin  byggnad  bli/vit  påbegynd 
år  1^66  och  fulländad  är  i'/6g  af  F.  G.  H.  C. 
JVachtmcistcr,  Grefve  till  fohannishus,  major  och 
riddare  samt  dess  Fru   Gre/vinna  H.  B,  Trolle. 


4 


JOHANNISHUS  OCH  TROMTÖ 


Men,  när  vi  nu  sett  oss  om  på  går- 
den och  i  dess  närmaste  omgifning,  kan 
det  vara  tid  att  göra  bekantskap  med 
hufvudbyggnadens  inre.  Detta  har  ge- 
nomgripande restaurerats  vid  den  om- 
talade reparationen,  hvarvid  mycket  af 
det  gamki  fått  vika  för  nya  anordningar. 

När  vi  kommit  genom  portalen  och 
gått  in  genom  den  inre  vindfängsdör- 
ren,  befinna  vi  oss  i  en  stor  stenlagd 
hall,  nedre  hallen,  som  genom  en  väl- 
dig rundbåge  delas  i  tvä  rum,  ett  främre 
och  smalare  och  ett  inre  större  och  bre- 
dare, hvarifrån  dels  en  gång  för  till  ett 
bakomliggande  kapprum  och  genom- 
gångsrum, dels  den  stora  trappan  leder 
upp  till  öfre  våningen.  Dekorationen  är 
enkelt  och  sparsamt  hållen  med  förhär- 
skande hvita  ytor.  De  för  elektriskt  ljus  af- 
sedda  ljuskronorna  ha  här  formen  af 
kronor  i  brons  -  en  originell  och  \äl  funnen  an- 
vändning af  motivet.  Vid  trajjpmuren  ha  up[)satts 
en  del  gamla  spiselhällar  med  figurer  m.  m. 


ref  Ii  ga 


Ujrc  trapphallen. 

Den  breda,  rymliga  trai)pan  för  oss  upp  till 
öfre  hallen,  ett  paneladt  högt  rum,  äfven  det 
med  Initkalkade  väggar  och  tak.  lät  synner- 
ligen   \erkningsfullt  arkitektoniskt   motiv  bilda 


Matsalen. 

5 


6"  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


Fältmarskalken  Ascheberg.    Oljemålning  i  maisalen. 

trapprummets  tre  arkadbågar  med  sina  tvenne 
pelare  och  tvenne  pelarpilastrar  vid  sidoväg- 
garna, samtliga  med  socklar  och  listkapitäl.  Ut- 
mynnande i  hallen  under  den  första  hvalfbågen, 
hvarunder  är  inmurad  en  lägre  båge,  fortsätter 
trappan  sedan  under  den  tredje  upp  till  tak- 
våningen. 

Från  denna  hall  träda  vi  in  i  den  stora  mat- 
salen, som    med  tre   fönster  vetter  åt  gårds- 


planen. Salen  har  fått  den  präktigaste  utstyrsel 
med  parkettgolf  i  stora  rutor  och  ett  magnifikt 
bjälktak  i  renässansstil  med  9  stycken  stora  fyll- 
ningar, prydda  med  kasetter.  Väggarna  äro  kläd- 
da med  imiteradt  gyllenläder,  i  någon  hård  pres- 
sad massa.  Ofver  dörrarna  finna  vi  wnier  i  srri- 
saillemålning,  kvar  från  en  äldre  inredning.  Af 
möbleringen  lägga  vi  märke  till  det  skulpterade 
skåpet  i  italiensk  barockstil  med  i  relief  oer- 
hördt  kraftigt  framträdande  figurala  och  orna- 
mentala  element,  de  låoa  läderklädda  stolarna  i 
1600-talets  smak  o.  s.  v.  I  detta  sammanhang 
bör  likväl  nämnas,  att,  när  detta  skrifves,  mö- 
bleringen och  den  lösa  inredningen  öfverhufvud 
taget  efter  Johannishus  nyligen  fullbordade  re- 
staurering endast  är  påbörjad.  Arbetet  med  slot- 
tets nymöblerande  fortgår  dock  oafbrutet.  Om 
rummens  möbler  i  deras  fullständighet,  eller  om, 
huru  det  hela  en  gång  kommer  att  te  sig,  kunna 
vi  därför  här  ej  yttra  oss.  Anmärkas  må  dock, 
att  Johannishus  ej  sedan  1867  varit  varaktigt 
bebodt.  I  en  icke  aflägsen  framtid  kommer 
emellertid  fideikommissets  nuvarande  innehaf- 
vare  att  bosätta  sig  på  sitt  gods. 

Matsalen  på  Johannishus  smyckas  af  trenne 
stora  målningar  af  största  intresse,  tre  grupp- 
porträtt i  helfigurer  af  medlemmar  af  Wacht- 
meisterska  ätten  under  olika  generationer,  för 
öfrigt  tre  talrikt  representerade  brödrakretsar, 
bröder  eller  söner  till  fideikommissarier  af  Jo- 
hannishus vid  olika  tider. 


Matsalen. 


JOHANNISHUS  OCH  TROMTÖ 


Generallöjtnanten  Ofrcrstcn  friherre 
friherre  Rleekert.       Adam  Claes. 


Generalamiralen 


<ire''ve  Hans. 


I'ällmarskalken 
gr  ef  ve  Axel. 


I  k;iilusclii'ii  i  lallaiis  nrilrr 


Generalmajoren  Ofverstcn  friherre 
friherre  Fritc.  Gustaf. 

Kaptenen  friherre  Carl. 

viitistia  höin,  säkerligen  ditmälail  i  lilira  lililltcn  al'  1700-lalel,  läses  bl.  a.  »aliiiålad  af  I).  K.  Krnsliahl". 


Den  ilklsta  taflan  i^år  sedan  <;aninialt  under 
Eliifustrahls  namn.  1  )e  vanliga  utmanande 
]''hrcn.strahlska  fari^crna  finner  man  dock  icke. 
Lokalfärgerna  sammanhållas  af  en  varm  helton 
och  detaljerna  äro  utförda  med  stor  omsor<^. 
De  afbildades  stilllninoar,  rörelser  och  särskildt 
handgesterna  erinra  om  Mar/in  ]\Iijfcns  d.  d., 
som  enligt  var  mening  är  taflans  upphofsman. 
Tiden  för  dess  tillkomst  är  antagligen  1670-talet. 
Den  är  för  resten  synnerligen  väl  komponerad 
med  dels  sittande,  dels  stående  figurer  och  med 
denna  psevdoklassiska  anstrykning  som  tiden 
ofta  älskade  f()r]äna  sina  porträtt. 

Afbildade  äro  här  generalamiralen  och  hans 
sex  bröder.  Generalamiralen  samt  fältmarskalken 


grefve  Axel  Wachtmeistcr  äro  framhållna  som 
huf\'udfigurer  i  kompositionen.  De  öfriga  äro 
(enligt  den  skriftliga  förteckningen,  som  hän- 
visar till  å  taflan  anbragta  nummer)  öfversten 
friherre  iXdam  Claes  Wachtmeister,  generallöjt- 
nanten och  landshöfdingen  friherre  Bleckert 
Wachtmeister,  generalmajoren  friherre  Fritz 
Wachtmeister,  öfversten  i  franska  armén  fri- 
herre Gustaf  Wachtmeister  samt  kaptenen  fri- 
herre Carl  Wachtmeister. 

Den  andra  taflan  är  målad  af  Fredrik  ]\\'stin. 
Ej  heller  här  finnes  signatur,  men  uppgiften  är 
traditionell  och  lär  för  öfrigt  finnas  angifven 
pä  dukens  baksida.  Målningen,  som  är  väl 
komponerad  och  hållen  i  lifliga  klara  färger  — 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Majoren  grefve  Arvid.  Fänriken  grefve  Blcckert. 

Förste  amiralen  grefve  Claes.       Riksdrotset  grefve  Carl  Axel.       Konteramiralen    Majoren  grefve  Fredrik 

grefve  Hans.        Georg  Hans  Carl. 
Oljcinälning  af  Fr.  Westin. 


Generalen 
grefve  Gustaf. 


otvifvelaktigt  en  af  Westins  bättre  prestationer 
—  återger  majoren  grefve  Fredrik  Georg  Hans 
Carl  Wachtmeister  (j"  1792)  och  hans  sex  söner, 
bland  dem  riksdrotset  grefve  Carl  Axel  Trolle- 
Wachtmeister,  innehafvaren  af  Trollebergs  fidei- 
kommiss, och  den  äldste  sonen  konteramiralen 
grefve  Hans  Fredrik  Wachtmeister,  som  afled 
1807,  ett  år  före  modern,  och  därför  ej  kom 
att  tillträda  Johannishus  och  Tromtö  fideikom- 
miss, hvilket  i  stället  gick  till  sonsonen,  den 
redan  1827  aflidne  landshöfdingen  grefve  Hans 
Wachtmeister.  Taflans  öfriga  personer  äro  amiral 
Claes  Wachtmeister,  general  Gustaf  Wachtmei- 
ster, fänrik  Bleckert  och  major  Arvid  Wacht- 
meister. 

Det  tredje  grupporträttet,  slutligen,  har  målats 
af  friherrinnan  Emvia  Sparrc,  född  Jl/iiiikfcII  och 


framställer  landshöfdingen  grefve  Hans  Wacht- 
meister den  yngre  med  fem  söner  jämte  ett  por- 
trätt af  en  afliden  son.  Här  se  vi  den  nuva- 
rande fideikommissarien  generaldirektören  grefve 
Hans  Wachtmeister  och  hans  yngre  bröder  lands- 
höfdingen grefve  Axel  Wachtmeister,  kommen- 
dörkaptenen grefve  Alarik  Wachtmeister,  dispo- 
nenten grefve  Hugo  W^achtmeister  och  kaptenen 
grefve  Fritz  Wachtmeister.  Den  aflidne  sonen, 
löjtnanten  grefve  Arvid  Wachtmeister  återses  i 
ett  med  sorgflor  behängdt  porträtt  i  bakgrunden. 

Taflan,  som  utförts  i  Paris,  har  obestridliga 
förtjänster,  men  kan  hvad  iscensättning  och  kom- 
position angår  ej  mäta  sig  med  de  äldre.  Bäst 
lyckade  äro  de  sittande  personerna.  Alla  tre 
bilderna  torde  ha  målats  i  respektive  konstnärers 
atelierer  dels  efter  insända  äldre  porträtt,  dels 


8 


JOHANNISHUS  OCH  TROMTÖ 


Lojinantcn      Litiuisliöfdingen    Komnwndörkaptenen  Kaptenen 
frrefve  Arvid.     grefve  Axel.  grefve  Alarik.  grefve  Fritz. 

Gencraldircktiircn  <irefre  Hans.  Disponenten  grefve  Hugo.  Landshöfdingen  grefve  Hans. 

(_)ljcniåliiiii<^  af  I-!iiiiiia  Sparrc. 


efter  af  konstniiren  sjrdf  gjorda  j)orlrätt.studier 
och  skisser. 

I  samma  sal  ha  fen-  öfrigt  äfven  andra  por- 
trätt sin  pkits.  J  va  rätt  mcM-ka,  men  mycket 
karakteristiska  och  anta<j[hL,'-en  väl  triiffade  por- 
trätt (midjcbilder)  äteri^e  generalamiralen  och 
hans  maka  Soj)hia  Lovisa  von  Ascheberg.  Båda 
äro  signerade  af  /.  ]]\'dekitid  171 J,  en  bekant 
målare  på  Karl  Xll:s  tid,  verksam  särskildt  i 
södra  Sverige.'''  I  ett  par  moderna  kopior  se 
vi  fiiltmarskalkcn  Aschebergs  och  generalami- 
ralens son,  amiralen  grefve  Carl  I  lans  W^icht- 
meisters  portriltt. 

Vid  sidan  af  matsalen  ligger  stora  salongen 
med  tre  fönster  åt  andra  långsidan.  Den  har 
parkettgolf,  gipslak   med  konsoler  och  en  mo- 

*  1  I)c>.lvril'niii^cn  af  l'n)lli'-l.iun<;li\-  omnäindes  ciriktigl  rii  linpia  af 
ifiå^avaranilc  ^i^ncialainiialciis  |)i)iliatt  smn  fllCf^Aeiulc  till  i^lucii- 
Ntialll.  liailiu-il  liitla'-. 


derat  hållen  ornering,  panelning  i  h\"itt  med 
guldlister,  imiterade  gula  sidentapeter  i  stora 
pannåer  —  en  '  förträfflig  imitation  för  öfrigt  — 
samt  en  magnifik  spisel  i  kolmårdsmarmor. 

Kvar  från  den  äldre  inredningen  äro  de  två 
stora  förgyllda  speglarna  mellan  fönstren.  Ittt 
par  antikiserande  gaflar,  uppburna  af  doriska 
pilastrar  karakterisera  dessa  i  typisk  nyantik  stil 
utförda  pjäser.  Afven  de  landskapsbilder,  som  i 
form  af  öfverstycken  kröna  dörrarna,  höra  till 
denna  inredning.  De  härröra  antagligen  från 
den  tyske  i  Sverige  verksamme  målaren  Hackert, 
som  äfven  är  mästaren  till  en  här  uppsatt  större 
landskapsmålning.  Salongen  är  möblerad  med 
en  grönklädd  empiremöbel,  ett  stort  förgylldt 
bord  i  samma  stil  m.  m. 

Af  stort  konstnärligt  intresse  äro  de  släktpor- 
trätt, som  [)ryda  väggarna.  Så  glades  vårt  öga 
t.  ex.  af  ett  par  y>/w/^^-bilder.  Porträttet  af  konter- 


9 


5  v  EN  SK  A  SLOTT  O  Cl  I  HERRESA  TEN 


Ko nter amiralen  Grefve  Hans  Fredrik  Wachtmeister- 
Oljemålning  signerad  »C.  V.  von  Breda  1804». 


Gref\'innan  Hedvig  Wachtmeister  Jödd  Lewenhaupt. 
(Jljoniålning  signerad  »C.  F.  von  Breda  1804». 


amiralen  grefve  Hans  Fredrik  är  signeradt  »C.  F. 
von  Breda  1804».  Okänd  är  konstnären  till  por- 
trättet af  hans  första  hustru,  Carolina  Adlerfelt, 
men  det  vackra  porträttet  af  hans  andra  hustru, 
grefvinnan  Hedvig  Lewenhaupt  bär  signaturen 
»C.  F.  von  Breda  1804».  Bilden  af  riksdrotset 
i  unga  år  —  en  replik  finnes  pä  Trolle-Ljung- 
by  —  bär  bakpå  signaturen  »Ulrika  Fr.  Pasch 
pinx».  Westin  är  slutligen  mästaren  till  det 
lilla  porträttet  i  helfigur  af  grefve  Hans  Wacht- 


Salongcn. 


meister,  den  förste  landshöfdingen  med  detta 
namn. 

Intill  salongen  ligger  ett  stort  rum,  tapetseradt 
i  ljusrödt,  men  ännu  omöbleradt,  när  detta  skrif- 
ves.  Det  har  en  direkt  utgång  till  öfre  hallen. 
Ofver  de  tre  trappsteg  ner  belägna  glasdörrarna 
sitter  ett  krön  i  barockstil,  en  kartuschdekora- 
tion,  hvari  följande  inskrift  är  anbragt:  Hans 
H:son  Waclitnieistcr  lät  åren  igio — igii  n\ in- 
reda och  iståndsätta  denna  byggnad. 

Ät  gafvelsidan  sluta  sig 
härtill  grefvens  personliga 
rum,  af  hvilka  det  mellersta 
och  största  är  tapetseradt  i 
mörkgrönt  och  försedd  med 
vackra  väfda  gardiner  med 
bladmotiv  i  grönt  och  blått. 

På  andra  sidan  den  stora 
salongen  finna  vi  biblioteks- 
rummen, ett  större  och  ett 
mindre,  med  tak,  väggar  och 
hyllor  af  polerad  björk  och 
med  en  solid  och  bekväm 
möbel  af  samma  material. 
Stolarna  äro  klädda  med  blad- 
mönstradt  tyg  af  samma  slag 
som  de  nyssnämnda  gar- 
dinerna. I  det  mindre  rum- 
met förvaras  i  de  skåp,  som 
under  hyllorna  löpa  rundt 
detsamma,  Johannishus  ar- 
kiv. 


I  o 


JOHANNISIIUS  OCH  TROMTÖ 


Landshöfdingen  Grefve  Hans  Wachtmeister  d.  ä. 
Oljcniälninj;  af  Fr.  Westin. 

¥ör  öfrij^t  är  hvarl  enda  rum  i  hela  huset 
rcnoveradt,  och  åtskillit^a  nya  ha  tillkommit  i 
tredje  våningen,  som  helt  och  hållet  upptas^es  af 
gästrum  och  domcstikruni.  V.n  särskild  mindre 
våning-  ligi^er  på  nedre  botten,  där  för  öfri^t 
k()ket  utmärker  sit,^  för  sin  ändamålsenlii^het 
och  prydli_L;het.  Restaureringen  af  det  inre  har 
hvifvudsakligen  gått  ut  på  att  modernisera  det 
hela  och  skapa  en  solid  och  behaglig  inredning 
efter  nutidens  smak  och  fordringar. 

V^ända  vi  oss  nu  till  Johannishus  historia,  med- 
dela vi  här  de  forskningsresultat,  till  hvilka  ge- 
neraldirekt()ren  grefve  Hans  Wachtmei- 
ster kommit  såväl  rcirande  hufvudgården 
som  r()rande  Tromtö),  Inilken  i  hafsban- 
det  belägna  betydligt  mindre  gård  sedan 
1830-talet  hufvudsakligen  betraktas  som 
sommarresidens. 

johannishus  gods  kan  anses  räkna  sitt 
ujjphof  från  den  k()pehandling  af  den 
I  I  december  i  068,  hvarigenom  bröderna 
Ei-ik  och  I/ciiiiiiio  I.iHzo-iV,  båda  danska 
öfverstar,  till  landsdomaren  (d.  v.  s. 
lagmannen)  i  Blekinge  Nih  Skunck  sålde 
sex  gårdar  i  Dagstorp  och  t\å  gårdar 
i  Åstorp  jämte  åtskilliga  andra  hemman, 
.som  nu  ingå  i  fideikommis.set.  (ienoni 
kunglig  resolution  af  den  24  novembor 
1670  erhöll  Skunck  rätt  att  bygga  och 
upprätta  ett  säteri  af  byarna  Åstorp  och 
Dagstorp.    Det  säteri,  som  sålunda  bil- 


dades af  de  afhysta  hemmanen  i  nämnda  bvar, 
erhöll  namnet  Skunckenberg. 

Efter  Nils  Skuncks  död  år  1676  öfvergick 
säteriet  med  underlydande  hemman  genom  arf 
till  hans  son,  ryttmästaren  vid  adelsfanan  Caid 
Skunck,  hvilken  jämte  sin  hustru  Ebba  Chri- 
stina de  la  Chapelle  år  1679  sålde  egendomen 
till  öfversten  Carl  Gustaf  Skytie,  sedermera  ge- 
neral och  friherre.  .Skyttc  och  hans  hustru  An- 
na Catharina  Ulfelt,  dotter  till  riksrådet  Ebbe 
Ulfelt  och  konvmg  Kristian  lV:s  dotter  grefvin- 
nan  Hedvig  af  Schleswig-Holstein,  sålde  den  5 
juni  1684  Skunckenbergs  gods  till  vice  amira- 
len Cornelius  Anckarstjerna,  som  emellertid  af 
allt  att  d()ma  endast  verkställt  inköpet  för  kungl. 
rådet  och  generalamiralen  grefve  Hans  Waclif- 
///ris/crs  riikning,  på  hvilken  han  redan  den  3 
juli  samma  år  transporterade  köpet.  1  hn-u 
Skunckenberg  crhr)!!  namnet  johannishus,  skall 
nedan  omtalas. 

Icke  långt  därefter  förvärfvade  generalamira- 
len Tromtö,  fideikommissets  andra  hufvudgård. 
Tromtö,  som  fordom  verkligen  legat  på  en  ö 
med  detta  namn,  ägdes  vid  början  af  1640-talet 
af  danske  riddaren  och  »lehnsmanden»  Tage 
.  Indcrsrn  Thott.  Denne  afled  1643,  men  boet 
måste  af  arfvingarna  frånträdas  till  borgenärer- 
nas förnr)jande.  Tromtö  tillföll  därvid  enligt 
dokument  af  den  11  september  1646  fru  Sop/ne 
Ranf-jnv,  änka  efter  ^Iogens  Gyldenstierne  till 
•Söholm.  Sedan  IMekinge  blef  svenskt,  sålde  fru 
Rantzow  Tromtr)  1662  till  svenske  ryttmästaren, 
sedermera  majoren  Hans  Henrik  von  Krefelt, 
gift  med  Anna  Catharina  .Skyttehjelm.  Krefelt 
erhfill  den  3  mars  1664  kungl.  konfirmation  på 
detta  köj),  hvarvid  f(>rklarades,  att  han  .skulle 


Biblioteksrum. 


I  I 


6-  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


äg-a  disponera  öfver  gården  efter  de  conditioner 
och  villkor,  som  adeln  där  i  guvernementet  sina 
gamla  frälsegods  innehade  och  besutte,  hvilket 
således  innebar  säterifrihet  för  egendomen.  Vid 
von  Krefelts  död  1683  ärfdes  den  af  hans  omyn- 
di2"a  barn  loacJimi  och  Anna  CatJiarina  von 
Krcfclt,  men  försåldes  1686  af  deras  förmyn- 
dare och  morbror,  assessorn  i  Svea  Hofrätt 
Johan  Skyttehjelm  till  generalamiralen  grefve 
Wachtmeister. 

Utom  Skunckenberg  och  Tromtö  inköpte  ge- 
neralamiralen ett  stort  antal  hemman,  belägna 
dels  i  omedelbart  grannskap  till  nämnda  går- 
dar, dels  i  andra  delar  af  Blekinge,  hvilka  se- 
nare hemman-  dock  utbyttes  mot  andra,  grän- 
sande intill  egendomarna. 

Hela  godskomplexen  gjordes  af  generalami- 
ralen den  25  oktober  171 2  till  fideikommiss 
för  hans  manliga  bröstarfvingar  efter  förstfödslo- 
rätt,  dock  med  förbehåll,  att  fideikommissariens 
änka  hade  rätt  att  inneha  fideikommisset  som 
änkesäte. 

Generalamiralen  var,  som  redan  blifvit  nämndt, 
gift  med  Sophia  Lovisa  von  Ascheberg,  dotter 
af  den  ryktbare  fältmarskalken.  Efter  general- 
amiralens död  1714  kom  hon  på  grund  af  nyss- 
nämnda bestämmelse  att  inneha  fideikommisset 
till  sin  död  1 720. 

Därnäst  tillträddes  det  af  sonen,  amiralen  grefve 
Carl  Hans  Wachtmeister,  efter  hvars  1736  timade 
bortrång  det  innehades  af  hans  änka  i  andra 
giftet  friherrinnan  Sophia  Dorothea  Henrietta  Phi- 
lip pina  von  Metsch  från  Braunschweig  (f  1753) 
samt  därefter  af  dessa  makars  son  majoren  grefve 
Fredrik  Georg  Hans  Carl  Wachtmeister.  Denne, 
som  afled  1792,  lät,  som  vi  sett,  uppföra  nu- 
varande hufvudbyggnaden  på  Johannishus  år 
1772.  Det  var  äfven  på  hans  ansökan  som 
jämlikt  Kammarkollegiets  resolution  den  1 1  juli 
I  769  namnet  Skunckenberg  utbyttes  mot  Johan- 
nishus. Då  detta  namn  gifvit  anledning  till  åt- 
skilliga uttalanden  om  ursprunget,  må  några  ord 
härom  nämnas*.  I  Anreps  ättartaflor,  liksom 
förmodligen  efter  dem  på  ett  flertal  andra  ställen, 
säges,  att  generalamiralen  försålde  stamgodset 
Johannishus  i  Liffland  och  i  stället  inköpte  Skunc- 
kenberg och  Tromtö  i  Blekinge.  Emellertid 
känner  man  inte  till  något  liffländskt  Johannis- 
hus. Då  generalamiralen  den  10  december  1687 
blef  grefve,  fick  han  enligt  grefvebrefvet  rätt  att 
skrifva  sig  grefve  till  sitt  »adeliga  och  acquire- 
rade  gods  Johannishus»,  hvilka  ord  ju  icke  tyda 
på,  att  detta  gods  varit  ättens  stamgods.  Wacht- 

*  Jämför  för  öfrigt  uppsatsen  af  //.  Wachtmeister  »Ett  litet  pro- 
blem» i  Personhistorisk  Tidskrift  191 1. 


meisterska  ättens  gods  i  Liffland:  Aunach,  Lachet 
—  hvilket  verkligen  innehades  af  generalamiralen 
och  af  honom  i  hans  yngre  år  försåldes  —  Poll, 
Neumiihlen  och  \\'eimal,  hvilket  sistnämnda  åt- 
minstone in  på  1740-talet  ägdes  och  äfven  be- 
boddes af  hans  yngste  son  Axel  Wilhelm,  äro 
ganska  väl  kända.  Men  bland  dessa  nämnes 
aldrig  Johannishus,  hvilket  namn  ej  kunnat  åter- 
finnas i  någon  handling  af  äldre  datum  än  grefve- 
brefvet. Förklaringen  till  detta  något  egendom- 
liga förhållande  skulle  enligt  hvad  den  ofvan- 
nämnde  grefve  Fredrik  Wachtmeister  i  sin  an- 
sökan om  namnbytet  å  Skunckenberg  uppgifver, 
hafva  varit  den,  att  ätten  icke  förut  innehaft 
något  gods  med  namnet  Johannishus,  utan  att 
det  »adeliga  och  acquirerade  gods»,  till  hvilket 
generalamiralen  haft  rätt  att  skrifva  sig  grefve, 
just  varit  Skunckenberg,  som  generalamiralen 
haft  för  afsikt  att  benämna  Johannishus,  ehuru 
detta  ej  blifvit  satt  i  verket.  Denna  hans  afsikt 
ville  sonsonen  nu  fullfölja. 

Det  är  alltså  det  lyckliga  fyndet  af  ansök- 
ningen om  namnutbytet,  som  gifvit  den  rätta 
ledtråden. 

Efter  grefve  Fredrik  Wachtmeisters  död  (i  792) 
innehades  Johannishus  och  Tromtö  af  hans  änka 
Hilla  Brita  TroUe,  som  i  sexton  år  till  sin  död 
(1808)  med  kraftig  hand  förde  spiran  på  godset. 
Den  äldste  sonen,  konteramiralen  grefve  Hans 
Fredrik  Wachtmeister,  som  varit  arfsberättigad 
till  Johannishus  och  Tromtö,  hade  emellertid 
aflidit  redan  1807  och  hann  alltså  icke  tillträda 
fideikommisset. 

Genom  öfverstelöjtnant  Fredrik  Trolle  hade 
egendomen  Trolleberg  i  Skåne  gjorts  till  fidei- 
kommiss för  dottern  Hilla  Brita  Trolle  och 
hennes  andre  son  riksdrotset  grefve  Carl  Axel 
Wachtmeister.  (Det  utbyttes  senare  mot  Trolle- 
Ljungby).  Ytterligare  ett  fideikommiss  kom  in 
i  ätten  genom  nyssnämnde  grefve  Hans  Fredrik 
Wachtmeister,  i  det  att  Betty  Jennings,  mor  till 
hans  första  hustru  friherrinnan  Carolina  Adler- 
felt,  gjorde  ^\■anås  till  fideikommiss  för  hans 
andre  son,  sedermera  kammarherren  grefve  Carl 
Axel  Wachtmeister. 

Den  äldste  sonen,  sedermera  landshöfdingen 
grefve  Hans  Wachtmeister,  tillträdde  emellertid 
fideikommisset  Johannishus  och  Tromtö  år  1808 
och  innehade  det  till  1827,  då  han  vid  blott 
34  års  ålder  afled.  Enligt  fideikommissbrefvets 
bestämmelser  trädde  då  hans  änka,  friherrinnan 
Agathe  Wrede  i  besittning  af  fideikommisset, 
hvilket  hon  innehade  i  ej  mindre  än  63  år  eller 
till  sin  död  1890.  Dispositionsrätten  hade  hon 
likväl  redan  vid  medlet  af  1850-talet  öfverläm- 


JOHANNISHUS  OCH  TROMTÖ 


Tronitö,  parksidan. 


nat  åt  sitl  cncUi  barn,  scclcniirra  landshrjfdinj^en 
grefve  lians  Waclitiiicistcr. 

Den  sistnämnde,  S4ift  med  friherrinnan  l{l)l)a 
De  Cleer,  satt  efter  moderns  död  som  fideikom- 
missarie  till  sin  bortgänjj;-  1905.  Under  j4r(,'f- 
vinnan  Agathe  Wachtmeisters  och  hennes  sons 
hesittningstid,  framfr)r  allt  under  den  senares, 
kommo  vidt  omfattande  reformer  i  godsets  fr)r- 
valtning  till  stånd.  Åkerarealen  under  eget  bruk 
mångdubblades,  nya  utgårdar  anlades,  jordbruks- 
och  ladugårdssk()tseln  sattes  i  fullt  tidsenligt  skiek, 
den  f()rra  dagsverksskyldigheten  till  gårdarna  ut- 
byttes i  det  väsentliga  mot  penningearrenden, 
oeh  en  rationell  skogshusliållning  inf()rdes  å  de 
vidsträckta  skogarna. 

Grefve  I  fans  Wachtmeister  Ijlef  1848  i  l'i)p- 
sala  filosofie  doktor  och  kreerades  i8()8  till 
jubeldoktor.  lian  har  för  öfrigt  gjort  sig  känd 
genom  intressanta  reseskildringar  från  utomeuro- 
peiska länder.  \'id  landshöfdingen  grefve  lians 
\\'achtmeist(>r  d.  \:s  död  öfvergick  fideikom- 
misset till  hans  äldste  son,  generaldirektören  i 
Statskontoret,  fcnaitvarande  statsrådet  och  chefen 
för  finansdei)artementet  grefve  Hans  Hansson 
Wachlnicislcr,  som  iir  dess  nuvarande  innehafvare. 

Innan  vi  afsluta  vår  skildring  och  lämna  några 
ui)pgifter  om  fideikommissets  areal,  taxerings- 
värde m.  m.,  måste  vi  äfven  ge  en,  om  ock 
kort,  b(;skrifning  af  den  andra  hufvudgården, 
d(^t  i  hafsbandet  härligt  belägna  Troiiitö. 


( iården  ligger  på  en  i  hafvet  långt  utskjutan- 
de half(),  som  fordom  \arit  en  ö.  Där  vattnet 
skilde  den  från  fastlandet,  är  nu  låg  och  sank 
mark,  som  ifrån  sunden  å  ömse  sidor  åtminstone 
delvis  liltt  (ifversvämmas. 

V.w  vacker  naturlig  park  af  Ijok  och  ek  iir 
hiir  anlagd,  genomdragen  af  promenad\ägar. 
Den  når  äntla  ned  till  hafsstranden  och  erbjuder 
de  härligaste  utsiktsplatser  med  blick  ()fver  segel- 
leden och  skiirgården.  hVan  garden  har  man 
hänförande  utsikter  öf\  er  sund  och  löfskogsklädda 
holmar  och  längst  bort  se  vi  t.  o.  m.  Karlskrona 
skymta  i  fjärran. 

I  lufvudbyggnaden  på  Tromtö  erhöll  sin  nu- 
varande gestalt  på  1830-talet,  då  grefvinnan 
Agathe  Wachtmeister,  född  Wrede,  som  då  inne- 
hade fideikommisset,  lät  ombygga  den  äldre  huf- 
vudbyggnaden,  som  troligen  var  ett  från  1600- 
talet  härstammande  trähus.  Huset,  som  fick  en 
helt  och  hållet  förändrad  karaktär  i  den  italieni- 
serande  och  antikiserande  stil,  som  härskade  i 
slutet  af  1700-talet  och  början  af  1800-talet, 
tillökades  då  med  de  båda  lägre  sidopartierna. 
Arbetet  utfördes  af  majoren  vid  flottans  Me- 
kaniska kår  C.  E.  Wallenstrand,  som  säkerligen 
också  är  den  konstnärliga  upphofsmannen. 

Byggnaden  är  alltså  af  trä,  men  reveterad 
och  putsad.  Den  erinrar,  ehuru  väl  ej  till  pro- 
portioner, men  i  stilen,  om  Gustaf  III:s  efter  rit- 
ningar af  Tempelman  byggda  lustslott  på  Haga. 


VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


Takterrassen 


Den  tvävåniga  midtbyggnaden  har  sex  fönster-  mellersta  partiet  omges  af  ett  par  genom  hela 
axlar   med   fönstren   grupperade  parvis.     Det    fasaden  gående  lisener,  till  sin  nedre  hälft  rusti- 


Utsikten  frän  terrassen.    Ringholmen  med  templet. 
14 


JOHANNISHUS  OCH  TROMTÖ 


(janlssiJan 


cerade.  Buren  i  friimrc  hörnen  af  fxrkanli^a 
pelare,  för  (ifri^t  af  roinersk-doriska  refflade 
kolonner  med  sin  tillhcirande  kraftii^a  triglyffris 
utskjuter  fran  detta  parti  en  bred  altan,  försetid 
med  ett  smidcsi>"aller.  Tvennc  dörrar  leda  där- 
under  in  i  huset.  Under  takgesimsen  äro  kon- 
soler anbragta,  och  det  platta  taket  begränsas 
rundt  om  af  en  balustrad.  De  en 
våning  höga  sidopartierna  ha  äl 
framsidan  två  fcnister 
aledes  försedda 


mellan  sedermera  landshr)fdingen  grefve  I  lans 
Wachtmeister  d.  y.  och  fröken  Ebl)a  De  Geer. 
\:n  af  \åra  afl)iklningar  ger  en  f()reställning 
om  nyssnämnda  utsikt. 

Tromtö  hufvudbyggnad  gör  ett  ljust,  gladt  och 
harmoniskt  intryck.  Man  märker,  att  den  huf- 
vudsakligen  ;lr  skapad  med  tanke  på  en  sommar- 


aro 


hvar  samt 
med  platta 


solskensdagar 
skugga 


tak  och  balustrader.  Till  den  högra 
terrassen  leder  en  dörr  från  r)fre 
våningen.  Där  iiro  trädgårdssoffor 
och  trädgårdsstolar  utställda,  och 
diirifrån  njut(;r  man 
under  lummiga  kastanjers 
den  härligaste  utsikt  öfver  de  niir- 
belägna  vackra  gr()na  holmarna 
och  speglande  vattncMi.  Den  när- 
maste holmen  kallas  Ringholmen, 
och  diir  ;ir  ett  litet  rundtempel 
uppfördt  till  minne  af  fc)rlofningen 


Matsalen. 


15 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Öfre  vestibulen. 

vistelse.  I  förhållande  till  väggytorna  äro  fönstren 
anmärkningsvärdt  stora,  i  tydlig  afsikt  att  släp- 
pa in  så  mycket  ljus  som  möjligt  i  byggnaden. 

At  andra  sidan,  där  terrängen  något  sluttar, 
äro  uppförda  enkla  flygelbyggnader,  under  skug- 
gande kastanjer  och  ekar.  Rakt  framför  ligger  här 
den  stora  köks-  och  fruktträdgården,  som  ger, 
som  så  ofta  i  Blekinge,  den  rikaste  afkastning. 

Träda  vi  in  i  huset,  finna  vi,  att  det  är 
1830-talets  empire  samt  delvis  äfven  smaken 
under  de  närmast  följande  decennierna  som  satt 
sin  prägel  på  den  fasta  och  den  lösa  inrednin- 
gen. I  matsalen  på  nedre  botten  är  den  öppna 
spiseln  med  sin  infattade  stora  spegel  samt  de 
högst  originella  färgtryckta  tapeterna  med  stora 
scener,  t.  ex.  sjöslagsscener,  från  det  grekiska 
befrielsekriget,  karakteristiska  prof  på  1830-talets 
rumsinredningskonst.  Det  nämnda  kriget,  men 
kanske  ännu  mer  de  napoleonska  fälttågen  fingo 
ofta  lämna  stoff  till  dessa  af  våra  farföräldrar 
uppskattade  figurtapeter. 

Trapprummet  eller  vestibulen  i  öfre  våningen 


Salongen. 


har  helt  och  hållet  kvar  sin  empirein- 
redning,  såsom  i  tapeterna  med  sina  an- 
tikiserande motiv  af  lagerkransar,  omgif- 
vande  facklor  och  lampor  omväxlande, 
i  balustrad  räcket  omkring  trappmynnin- 
gen  eller  i  det  stora  polerade  björkskå- 
pet. Den  stora  salongen  har  öppen  spi- 
sel, ljusa  tapeter,  de  ursprungliga  dör- 
rarna med  sina  ornamentala  öfverstyc- 
ken  samt  en  vacker  empireljuskrona. 
Möbeln  är  till  större  delen  en  salongs- 
möbel i  mahogny  och  i  1850-  eller  60- 
talets  bekanta  stil  med  återupplifvade  ro- 
kokoformer. 

Taflorna  å  Tromtö  utgöras  hufvud- 
sakligen  af  gravyrer  och  litografier  från 
1 800-talets  midt.  Den  underbart  härliga, 
omväxlingsrika  naturen  kring  Tromtö  är  dock 
dess  största  skatt.  Hvad  som  ej  minst  fängslar 
är  den  vackra  löfskogen  med  månghundraåriga 
ekar  och  bokar,  som  utbreder  sig  rundt  om- 
kring och  på  angränsande  holmar,  och  som  ej 
minst  vinner  i  frisk  fägring  genom  den  ome- 
delbara närheten  till  hafvet,  som  här  så  väl 
genom  ögat  smekande  grönskande  sund  och 
vikar  som  genom  majestätiska  blåa  vidder  ger 
denna  kusttrakt  dess  särskilda  tjusning. 

Det  i  Hjortsberga,  Förkärla,  Edestads,  Li- 
sterby  och  Nättraby  socknar  belägna  fidei- 
kommisset omfattar  50'7iM;  mantal  med  ett  taxe- 
ringsvärde af  2,161,000  kr.  Arealen  uppgår 
till  cirka  13  å  14,000  har,  hvaraf  omkring  1,000 
har  öppen  åker  under  eget  bruk,  6,000  har  rent 
skogbärande  mark  och  3  å  4,000  har  till  stor 
del  skoo^bevuxna  hag^marker  samt  återstoden 
åkerjord,  hörande  till  arrendegårdar  och  torp. 
Jämte  de  båda  säterierna  Johannishus  om  12712 
mantal  och  Tromtö  om  i  mantal  omfattar  fidei- 
kommisset följande  hemman,  nämligen  Ormans- 
torp  mantal,  Djurtorp  Y2  mantal,  Hjorts- 
berga 2  Yl-,  mantal,  MöUeryd  1^4  mantal, 
Ryd  'Yl  mantal,  Tjustorp  -/s  mantal,  Vång 
6  mantal,  Tolseboda  -/s  mantal.  Arvids- 
torp I  Ys  mantal,  Kanteryd  Ys  mantal, 
y  Stensjömåla  Ys  mantal,  Vermansnäs  Ys 
H  mantal,  Almö  lYs  mantal,  Tromtesunda 
Ys  mantal,  Förkärla  4^748  mantal.  Salt- 
äng Ys  mantal,  Stegeryd  Ys  mantal.  Lilla 
Vambåsa  2Y2  mantal,  Stora  Vambåsa 
5Y8  mantal,  Arpö  Ys  mantal,  Vagnö  Y2 
mantal,  Edestad  2Y4  mantal.  Hattatorp 
Yh  mantal,  Lefvalunda  ^Yyo  mantal,  Lef- 
valundamåla  Ys  mantal,  Boahaga  Ys 
mantal,  Skuremåla  Y2  mantal  samt  Haglö, 
en  utjord. 


16 


SKÄRFVA 


NATTRABY  SOCKEN,  MEDELSTA  HÄRAD,  BLEKINGE  LÄN 

Af  AUGUST  HAHR 


En   af   I)l(kinL;cs   intressantaste  herrgårdar, 
ja,  man  kan  tryggt  säga  en  i  sitt  slag  unik 
sevärdhet,  är  Skärfva  utanför  Karlskrona 
med  ett  härligt  läge  vid  hafs\  ikcn,  som  gar  upp 
till  staden  och  med  utsikt  ("jfver  denna.    Skiirfx  a 


är  ett  verk  af  den  l)err)nule  amiralen  och  skepps- 
byggaren Fredrik  Henrik  al  Cliapman,  den 
svenska  flottans  nyskapare  under  tredje  Gustafs 
dagar,  och  afsägs  som  en  sommarvistelse  och 
en  tillfhklsort  pä  hans  gamla  dagar,  en  dröm, 


Skärfva  från  sydväst. 
17 


5  V  EN  SKA  SL  O  TT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


som  den  hårda  verkligheten  likväl  krossade. 
Chapman  måste  se  sitt  kära  Skärfva  öfvergä  i 
andra  händer. 

Men  gårdens  originella  byggnad,  dess  fasta 
inredning  och  äf- 
ven  en  stor  del  af 
dess  ursprungliga 
möbler  och  konst- 
föremål, liksom  äf- 
ven  parkens  lust- 
hus, den  lilla 
klockstapeln  samt 
»Chapmans  graf», 
hvari  hans  stoft 
dock  aldrig  kom 
att  hvila,  finnas 
ännu  kvar,  hvarför 
vi  här  nästan  få 
en  direkt  person- 
lig förnimmelse 
af  upphofsmannen 
och  hans  afsikter 
med  den  till  vår 
tid  så  märkligt  väl 

bevarade  anläggningen.  Det  är  nästan,  som  vi 
trädde  det  slutande  1 700-talet  själft  till  mötes. 
Den  mellanliggande  tiden,  som  dock  naturligtvis 
ej  alldeles  gått  Skärfva  spårlöst  förbi,  förefaller 
så  kort  och  betydelselös,  när  vi  stiga  in  i  denna 
boning,  som  den  i  den  svenska  örlogsflottans 
historia  berömde  mannen  timrade  åt  sig  själf 
för  ålderdomen,  men  som,  eget  nog,  mer  blef 
ett  monument  till  hans  minnes  förevigande.  Sä 
väl  den  gustavianska  zeran  som  Chapman  själf 
ryckes  oss  närmare,  och  vi  försätta  oss  i  inbill- 


Landshöfdingen 
Grefve  Axel  H:son  Wachtmeister. 


ningen  lätt  tillbaka  till  de  dagar,  som  sågo  det 
vackra  och  intressanta  Skärfva  uppstå. 

Hufvudbyggnaden  är  verkligen  en  högst  egen- 
domlig skapelse,  vittnande  om  Chapmans  smak 

och  originalitet. 
Den  är  samman- 
satt af  helt  låga  en- 
våningslängor  af 
trä  med  ryggåstak 
äfven  i  det  inre, 
hvilka  längor  i 
planen  bilda  ett 
H.  Där  tvärlängan 
träffar  den  västra 
långflygeln,  är  för- 
lagd en  åttkantig 
kupolsal  med  lan- 
ternin.  Framför 
denna  (mot  väster) 
ligger  ett  utsprång 
med  en  dorisk 
tempelfront,  som 
bildar  hufvuden- 
tréen.  De  båda  åt 
söder  vettande  flyglarna  omsluta  den  s.  k.  sol- 
gården. Den  motsvarande  norra  är  köksgården. 
Af  de  nämnda  södra  flyglarna  är  den  västra 
ett  stycke  längre  än  den  östra  samt  har  innan- 
för förlängningen  en  påbyggnad,  som  med  gaf- 
lar  sträcker  sig  tvärs  öfver  flygeln.  Denna  här 
påbyggda  våning  innehåller  en  verklig  kuriositet. 
Den  upptages  helt  af  Chapmans  om  en  kajuta 
erinrande  arbetsrum.  På  samma  flygel,  när- 
mare åttkanten,  äro  i  öster  och  väster  upp- 
dragna gafvelkupor,  hvardera  med  ett  halfrundt 


Grefvinnan  Louise  Wachtmeister 
född  Carleson. 


Skärfva  från  inkörsvägen. 
18 


SKA RF VA 


Solgården  från  söder. 


fönster,  hvarij^cnom  den  här  ligg^ande  salongen 
vinner  både  i  rymd  och  ljus.  Okadt  ljus  åt 
rummen  åstadkom  mes  äfven  genom  här  och 
hvar  å  taken  anbragta  ljusgluggar,  som  ha  ka- 
raktären af  de  i)å  fartyg  vanliga  »skylights». 

Tvärflygeln  är  i  senare  tid  ombyggd  och  något 
f()rhr)jd  samt  tilckt  med  rödmålad  j)låt.  Annars 
är  taktäckningen  till  största  delen  tegel  och,  som 
det  ser  ut,  af  res[)ektabel  ålder.  Kupolen  och 
lanterninen  ha  likväl  plåtbetäckning. 


Ingångar  ä  den  södra  gården  ha  vi  dels  vid 
den  Chapmanska  kajutan,  dels  å  den  östra  fly- 
geln, dels  invid  den  åttkantiga  salen  i  nord- 
västra hörnet. 

Alla  flyglarna  ha  en  brädbeklädnad,  å  hvilken 
vi  finna  med  små  bligar  förenade  ribbor.  Ut- 
efter takgesimsen  löper  ett  tandsnitt.  A  gaflarne 
äro  vindbräder  anbragta,  i  hvilka  ett  vågmönster 
utsågats.  Ursprungligen  skall  byggnaden  varit 
målad  i  rödt  och  hvitt.    Nu  äro  vtorna  öfver- 


Hitfrndcntrcn. 
19 


S  VENSKA  SL  O  TT  O  CH  HERRESA  TEN 


dragna  med  en  synnerligen  lämplig  hvitgul  färg 
samt  or-esimser,  fönsterramar  m.  m.  hvitmålade. 
De  små  låga  fönstren  äro  försedda  med  hvita 
luckor  och  ha  flerstädes  kvar  sina  ursprungliga 
blyinfattade  rutor  med  grönaktigt  glas.  Tvär- 
flygelns fönster  äro  nya. 

Den  förutnämnda  grekiska  tempelfronten  af 
trä  karakteriseras  af  fyra  grekisk-doriska  kolonner 
och  en  fris  med  tvårefflade  triglyfer  och  brun- 
målade  metopplattor  med  ett  litet  rosettmönster 
i  hvitt,  medan  det  bruna  gafvelfältet  fått  en 
dekoration  af  en  i  hvitt  målad  lyra,  omgifven 
af  rankmönster. 

Den  norra  gården  företer  ej  något  särskildt 
anmärkningsvärdt.  Äfven  här  är  en  af  flyglarna, 
nämligen  den  östra,  något  längre  än  den  andra. 

Det  måste  medges,  att  det  hela  är  en  ganska 
märklig  sammansättning.  Vi  erinras  om  den 
ryggåsade  Blekings-stugan,  om  tidens  antikise- 
rande smak  i  de  klassiska  arkitekturformerna 
samt  ej  minst  om  uppbyggarens  sjömansyrke 
t.  ex.  i  de  omtalade  »skylights»,  i  den  nämnda 
kajutan  med  dess  runda  fönstergluggar,  i  de 
nästan  öfverallt  förekommande  vågmönstren  etc. 

På  en  brant  trappa  komma  vi  upp  till  Chap- 
mans  dagliga  arbetsrum,  där  han  synbarligen 
så  mycket  som  möjligt  velat  påminnas  om  in- 
redningen på  ett  fartyg.  Ungefär  i  rummets 
midt  står  en  rund  kakelugn  af  gulaktigt  kakel, 
nående  ända  upp  till  ryggåstakets  längbjälke. 
Kakelugnen  erinrar  oss  slående  om  en  fartygs- 
mast. De  på  kajutor  och  fartygssalonger  van- 
liga små  rundfönstren  förekomma  dels  å  den 
västra  gafvelväggen,  två  stycken  å  ömse  sidor 
om  ett  par  smala  vanliga  fönster, 
dels  ett  å  den  södra  långväggen, 
som  dessutom  vid  motsatta  ändan 
har  en  liten  fyrkantig  glugg,  hvari- 
genom  husets  herre  kunde  blicka 
öfver  till  det  på  motsatta  stranden 
belägna  Karlskrona.  Uppgången 
till  rummet  markeras  af  en  skåp- 
liknande  öfverbyggnad,  på  ena  sidan 
försedd  med  hyllor.  Den  mastlik- 
nande  kakelugnen  och  de  runda 
gluggarna  ge  här  verkligen  en  viss 
illusion  af  att  vi  befinna  oss  på 
ett  fartyg.  Möbleringen  är  gusta- 
viansk, förutom  ett  par  mindre 
länstolar  i  rokoko. 

Från  samma  förstuga,  hvarifrån 
den  branta  trappan  leder  upp  till 
arbetsrummet,  komma  vi  in  i  det 
s.  k.  kinesiska  rummet,  som  nu  an- 
vändes som  gästrum.  Möjligen  var 


Målning  i  kinesiska  rummet. 

det  Chapmans  sängkammare.  Där  stå  nu  ett  par 
hvitmålade  och  förgyllda  gustavianska  sängar. 
Soffan  är  utförd  i  en  efterhärmad  Oueen-Anne-stil, 
d.  v.  s.  från  i  7 oo- talets  första  hälft.  Mellan  de  två 
åt  söder  vettande  fönstren  är  uppsatt  en  stor  spegel 
i  ett  slags  blandad  götisk  och  nyantik  stil.  Prof 
på  denna  konstiga  biandstil  uppträder,  som  vi 
skola  se,  äfven  på  ett  annat  håll.  Namnet  »ki- 
nesiska rummet»  kommer  af  de  många  på  väg- 
garna uppsatta  kinesiska  målningarna  i  vatten- 
färger, målningar,  som  framställa  ej  mindre  än 
96  st^^cken  olika  slag  af  kinesiska  fartyg,  större 
och  smärre,  visande,  att  kännedomen  om  alla 
dessa  talrika  fartygstyper  nästan  måste  vara  en 
hel  liten  vetenskap.  Dessa  omsorgsfullt  utförda, 
af  en  subtil  teckning  och  klara  färger  karakteri- 
serade bilder  kläda  väggarna  helt  och  hållet. 
Dessutom  fästa  vi  oss  vid  ett  par  större  taflor, 
framställande  »ostindiska»  mariner,  scener  från 
de  kinesiska  farvattnen,  där  under  senare  delen 


Kinesiska  rummet. 


20 


SKAR  F  VA 


Akvareller,  afhildande  olika  typer  af  kinesiska  båtar,  i  kine- 
siska rum  me  t. 


af  1 700-talet,  som  också  af  bilderna  framgår^ 
svenska  fartyg  ingalunda  voro  någon  sällsynthet. 

På  andra  sidan  den  lilla  förstugan  ligger 
h vardagssalongen,  äfven  den  med  intressanta 
minnen  från  Chapmans  dagar.  Den  är  målad 
i  ljusrödt  med  gula  pannåer.  Äfven  takbjälkarna 
äro  hållna  i  samma  färg,  men  fälten  mellan  dem 
i  hvitt.  Möbleringen  är  hufvudsakligen  i  Karl- 
johansstil  (från  1830-talet),  d.  v.  s.  vi  träffade 
vanliga  mahognymöblerna  från  denna  tid.  En 
prydlig  pjäs  af  något  tidigare  datum  är  det 
förgyllda  spegelbordet,  buret  af  gripar  med 
vädurshufvuden. 

På  väggarna  hänga  gamla  gravyrer,  delvis  af 
mycket  högt  värde.  De  märkligaste  äro  två 
stora  engelska  mezzotintagravyrer,  framställande 
i  helfigur  ett  par  af  dessa  unga  sköna  aristo- 
kratiska damer  de  engelska  1 700-talsmålarna 
älskade  att  föreviga.  Den  berömde  Reynolds  har 
målat  originaltaflorna,  efter  hvilka  W.  Dickin- 
son  utfördt  den  ena  gravyren,  som  återger  den 
vackra  viscountess  Diana  Crosbie,  medan  Thomas 
]\'ahon  är  mästaren  till  den  andra,  i  hvilken  vi 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Fredrik  den  store. 
Oljemålning. 

beundra  lady  Bamfyldes  själfulla  drag".  Båda 
gravyrerna,  som  äro  ovanligt  effektfulla  skapelser, 
bära  årtalet  1799.  Särskildt  den  senare  uppges 
vara  ett  ytterst  sällsynt  blad. 

För  öfrigt  finner  man  här  gravyrer  af  Woo- 
lett,  Lerpiniere,  Mason,  Cheshain  o.  a.,  återgif- 
vande  örlogsscener,  hamnstycken,  jaktbilder  efter 
Claude  Lorraine,  Vernet,  Paton  o,  a.  Ofver 
soffan  är  uppsatt  den  bekanta  gravyren:  »Na- 


Sloru  salaiwcii. 


poleon  i  slaget  vid  Austerlitz»,  då  marskalk  Ney 
bringar  honom  segerbudskapet. 

På  samma  vägg  se  vi  medaljonger  i 

gips,  återgifvande  Chapman,  Jonas  Lidströmer 
och  Carl  August  Ehrensvärd.  Ett  par  smärre 
medaljonger  af  okända  mästare  bära  namnen 
amiral  Puke  och  Montesquieu. 

I  ett  af  salongens  hörn  står  sedan  gammalt 
Srrgc/s  bekanta  byst  af  Gustaf  III,  i  kort  bröst- 
harnesk med  serafimerordens  band.  Bysten  är 
en  »Sergel  Drottningholm  1 779»  signerad  gips 
efter  marmororiginalet  på  Haga  slott.  I  det 
motsvarande  hörnet,  på  andra  sidan  soffan,  se 
vi  på  ett  postament  bysten  af  en  gammal  skal- 
lig man,  draperad  i  antik  mantel  med  serafimer- 
ordens stjärna.  Denna  byst,  som  brukat  upp- 
gifvas  föreställa  Carl  XIII,  är  otvifvelaktigt  fält- 
marskalken grefve  Augustin  Ehrensvärd  (efter 
Sergels  marmorbyst).  Slutligen  må  nämnas  den 
lilla  på  kakelugnsfrisen  uppställda  alabasterby- 
sten af  Napoleon  som  förste  konsul  med  ma- 
dame  Leetitia  afbildad  i  en  kamé  å  postamentet. 

Praktfullare  presenterar  sig  den  i  hvitt  och 
grått  målade  stora  salongen,  som  genom  de  förut 
omtalade  gafvelkuporna  får  större  rymd  och 
mer  ljus.  Möbeln  utgöres  dels  af  en  blåklädd 
sådan  i  hvitt  och  guld  och  i  tidig  empirestil, 
dels  af  en  soffa  i  s.  k.  Oueen-Anne-stil  från 
I  700-talets  början,  d.  v.  s.  en  soffa,  som  gör  in- 
tryck af  att  vara  sammansatt  af  länstolar,  hvilkas 
resp.  svängda  ryggstöd  bibehållits,  medan  benen 
utlöpa  i  af  gripklor  omfattade  kulfötter,  dels 
slutligen  af  vanliga  rokoko- 
stolar samt  ett  par  pompösa, 
rikt  skulpterade  förgyllda  ba- 
rockbord. Det  ena  af  dessa 
bäres  af  Herakles-hermer.  På 
krysset  hvilar  ett  lejon,  kanske 
ett  af  Sveas.  Bordet  säges 
nämligen  ha  tillhört  Carl  XII 
och  med  honom  kommit  från 
Stralsund.  Det  förra  är  nog 
så  troligt,  det  senare  tvifvel- 
aktigt.  Antagligen  ha  vi  att 
söka  dess  mästare  i  den  be- 
kante karolinska  hofskulptören 
Burcliard  PrccJit.  Det  andra 
rikt  ornerade  bordet  uppbäres 
af  puttifigurer,  som  nedtill  öf- 
vergå  i  konsolformade  ben. 
Utefter  sidorna  äro  uppsatta 
guirlander  med  sköldar.  En 
högst  märklig  pjäs  är  vidare 
den  väldiga  ståklockan,  som 
verkar  som   en  särskild  liten 


SKÄR  F  VA 


ytor  för  öfricrt. 
förfärdig-ades  i 


byggnad.  Den  är  utförd 
i  gustaviansk  stil  och  är 
rikt  förgylld  mot  brun- 
målade 
Klockan 

Stockholm  som  en  pre- 
sent af  (iustaf  III  till  sul- 
tanen af  den  dåvarande 
fruktade  sjöröfvarstaten 
Marocko,  som  Europa  ju 
nedlät  sig  att  söka  muta 
i  stället  för  att  antasta 
och  slå  ned.  Presenten 
kom  emellertid  ej  längre 
än  till  Karlskrona,  för- 
modligen på  grund  af 
transportsvårigheter,  och 
Chapman  vardt  slutligen 
dess  ägare.  Så  berättas 
det  åtminstone.  I  hvarje 
fall  pry  der  den  mäktiga  pjäsen  sedan  amiralens 
tid  salongen  på  Skärfva. 


Urna  med  Fredrik  den 
stores  porträtt. 


Här  ha  äfven  sin  plats 
ett  par  ståtliga  blåemal- 
jerade  urnor,  af  hvilka 
den  ena  bär  Fredrik  den 
stores,  den  andra  hans 
broders,  prins  Henrik, 
porträtt  —  gåfvor  från  den 
store  I  lohenzoUaren,  vitt- 
nande om  dennes  upp- 
skattning af  Chapman 
och  hans  lifs  verk,  den 
svenska  flottan.  Afven 
Fredriks  porträtt  i  olja, 
en  bröstbild  i  oval  ram 
och  en  ganska  uttr)cks- 
full  tolkning  af  monarken, 
har  säkerligen  i  samman- 
hang med  urnorna  kom- 
init  till  Skärfva  och  är 
i  salongen  uppsatt.  Mä- 
staren är  nåijfon  af  de 


Urna  med  piiiis  Henriks 
porträtt. 

i  Preussen  verksamme 


målarne 


pa 


I  770  —  8o-talen. 


Stora  salon^s^en. 
23 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Carl  Mikael  Bellman. 
Oljemålning  af  P.  Hillesti( 


En  särskildt 
här  befintlira 
traditionen  och 


intressant  bild  är 
lilla  oljemålning-en, 
enlie 


slutligen 


den 

som  enligt 
t  påskrift  skalle  vara  ingen- 


ting mindre  än  ett  porträtt  af  Carl  Mikael  Bell- 
man. Bilden  visar  oss  en  genrescen,  som  har 
ett  visst  släkttycke  med  i  det  holländska  fin- 
måleriet ej  så  ovanliga  motiv.  Vid  ett  bord  sit- 
ter en  i  halffigur  återgifven  medelålders  man 
och  lackar  ett  bref  vid  en  på  bordet  stående  ljus- 
stake med  ett  brinnande  ljus.  Mannen  är  klädd 
i  en  gråbrun  öfverrock  med  dubbla  kraoar  och 
bär  håret  friseradt  och  sammanbundet  enligt 
1780-  eller  90-talets  mod.  Djupt  upptagen  af 
sin  sysselsättning  har  han  för  åskådaren  ej  det 
ringaste  intresse.  Målningen  är  utförd  af  en 
van  och  drifven  hand.  Händerna  äro  något 
vårdslöst  tecknade,  ansiktet  däremot  förträffligt 
och  med  en  gifven  porträttmässig  karaktär,  hvari 
den  höga  pannan,  den  romerskt  buktade  näsan 
och  de  fylliga  läpparna  särskildt  framträda. 
Någon  signatur  har  ej  upptäckts.  Icke  liknar 
bilden  de  vanliga  Bellmans-porträtten  af  Per 
Krafft  d.  ä.,  Elias  Martin  och  andra,  däremot 
fysionomien  om  de  Sergelska  karri- 
af  den  store,  men  med  mänskliga 
bekajade  skalden.  Afven  finnas  stora 
censättningen,  med  Hille- 
s.  k.  Bellmansporträtt.  På 
dukens  baksida  är  skrifvet  med  bläck:  »Den 


pammner 
katyrerna 
svagheter 
likheter,  särskildt  i  i 
ströms  ofta  återgifna 


Kupolsalen. 


SKA  RF  VA 


1 8  December  1786.  Bellman.»  Allt  detta  talar 
ju  för  att  vi  här  verklig-en  ha  ett  Bellmans- 
porträtt.  Som  mästare  kunna  vi  knappast  und- 
gå att  föreslå  Pci-  Hillcstruni ,  om  hvilken 
både  kompositionen  och  behandlingssättet  erinra. 
Och  den  lilla  bilden  förtjänar  verkligen  att 
uppmärksammas.  Märkliga  äro  emblemen  på 
ramen,  hvilka  äfven  skulle  kunna  tyda  på  någon 
till  den  lyriska  scenen  hörande  person,  men 
nog  ock  skulle  kunna  syfta  på  en  sångare  i 
allmänhet. 

Omgifven  af  tvenne  flyglar  och  med  den 
doriska  tempelfronten  i  det  återstående  väder- 
strecket (väster)  ligger  den  åttkantiga  af  en  lan- 
ternin  krönta  kupolsalen,  konstruerad  af  trä,  lik- 
som byggnaden  i  öfrigt.  Det  är  icke  svårt  att  se, 
att  den  förebild,  som  föresväfvat  byggmästaren, 
d.  v.  s.  Henrik  Chapman  sjiilf,  måste  vara  den  af 
Tessin  d.  ;i.  byggda  Tyska  k\-rkan  i  Karlskrona, 
äfven  den  åttkantig  med  frams[)ringande  tempel- 
fronter,  hvilket  byggnadsverk  åter  synbarligen  in- 
spirerats från  Palladios  \'illa  Rotonda  vid  \'icenza. 

Ku[)olsalens  paneler  och  väggfält  ha  målats 
i  marmorimitation.  Rundt  om  lö[)cr  en  trälist, 
hvari  ett  vågmönster  utsågats  och  lagts  mot  en 
botten,  som  fått  en  ljust  chokoladfilrgad  ton. 
Det  åttkantiga  taket  har  konstruerats  som  ett 
tälttak  med  öfverst  en  cirkelrund  öppning,  hvari 
en  af  träribbor  konstruerad  ku[)ol  med  färgadt 
glas  ;ir  insatt.  Därofvan  höjer  sig  den  i  f()nster 
upplösta  lanterninen. 

Salens  väggar  ilro  dekorerade  med  ett  antal 
stora  bröstbilder  i  olja,  framställande  romerska 
kejsare.  De  ilro  riitt  flyktigt  utfcMxia  1600-tals- 
målningar,  troligen  af  italienskt  ursprung.  Dy- 
lika sviter  voro  ju  särskildt  under  1600-talets 
senare  hälft  synnerligen  vanliga.  I  det  karolinska 
tidehvarfvets  slottssalar  hörde  de  nästan  till  regeln. 


Öfver  dörrarna  ha  i  medaljonger  målats  fyra 
allegoriska  kvinnofigurer  mot  brun  botten  — 
det  verkar  ju  något  pompejanskt  —  hvilka  ge- 
stalter skola  föreställa  de  fyra  årstiderna. 

Byggnaden  äger  för  öfrigt  ett  flertal  andra 
rum,  delvis  möblerade  med  äldre  möbler  af  in- 
tresse. I  grefvens  skrifrum  äro  väggarna  klädda 
med  gamla  gravyrer.  Intressant  och  värdefull 
och,  liksom  kinesiska  rummets  taflor,  ett  minne 
från  Ostindiska  kompaniets  dagar  är  målningen, 
som  föreställer  Kanton  med  de  europeiska  fak- 
torierna, af  hvilka  det  svenska,  öfver  hvilket 
Sveriges  ilrorika  flagga  svajar,  är  störst  och 
präktigast. 

Skärfva  bebos  om  somrarna  af  dess  ägare 
landshöfdingen  grefve  Axel  \\'achtmeister  och 
hans  familj,  hvilka  pietetsfullt  vårda  det  säregna 
monument,  som  man  kan  säga,  att  Skärfva  med 
de.ss  unika  byggnad  och  andra  minnen  utgör. 
Utom  det  nu  skildrade  huset  med  hvad  som 
däri  ;lr  anmärkningsvärdt,  finna  vi  i  den  här- 
liga parken,  som  på  flera  håll  erbjuder  de 
vackraste  utsiktspunkter,  äfven  andra  minnen 
från  amiralens  dagar. 

Här  står  t.  ex.  en  liten  klockstapel,  som  har 
en  viss  likhet  med  en  modern  telefonkiosk,  men 
den  är  ujjpförd  i  en  verkligen  hr)gst  originell  stil, 
en  blandning  af  gotik  och  nyantik  stil.  Detta 
skulle  kanske  ej  förundra  oss  så  mycket,  om 
den  stammade  t.  ex.  från  1830-talet.  Men  nu 
skall  äfven  denna  klockstapel  vara  ett  verk  af 
("hapman.  Ittt  egendomligt  intryck  gör  den  i 
hvarje  fall  med  sina  krumböjda  sträfvor,  sina 
fialer  och  spetsar  i  förening  med  eljes  klassici- 
serande  detaljformer. 

Det  lilla  lusthuset,  som  äfven  ger  sig  till- 
känna som  ett  tidens  barn,  smackas  upj^till  af 
en  fris,  ])r\  tkl  med  målningar  i  brunt  och  hvitt. 


Utsikten  öfver  Karlskrona  från  solgården  med  kloelistapeln. 

^5 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


hvilka  skola  vara  en  ersättning  för  en  relieffris. 
De  i  antik  stil  hållna  framställningarna  återge 
stridsscener,  triumfscener  efter  vunnen  seger 
samt  symboliska  scener,  som  skola  syfta  på 
fredens  välsignelser.  Det  hela  är  alltså  en  al- 
legorisk hänsyftning 
på  krigets  och  fre- 
dens värf  och  tillstånd. 
Som  mästare  till  des- 
sa målningar  upp- 
ges traditionellt  Cail 
A7ig7csf  Elircnsvärd. 
Om  detta  har  fog  för 
sig,  äro  vi  dock  för 
tillfället  ej  i  stånd  att 
yttra  oss  om.  Det  san- 
nolika är  väl,  att  han 
lämnat  skisser  till  dem. 
Lusthuset  är  i  det  inre 
möbleradt.  Den  nu- 
varande ägarens  fa- 
der landshöfdingen  fil. 
doktorn  grefve  Hans 
Wachtmeister,  känd 

äfven  genom  sina  resebeskrifningar  från  utom- 
europeiska länder,  valde  gärna  sommartiden  den- 
na plats  vid  utarbetandet  af  sina  skildringar. 

En  rörande  erinring  är  till  sist  den  enkla  af 
väldiga  granitblock  murade  graf  Chapman  hade 
låtit  uppföra  till  sin  sistä  hviloplats.  Men  denna 
grift  står  tom.  Önskan  att  få  njuta  den  eviga 
sömnens  fred  i  den  omgifning  han  själf  hade 
skapat,  blef  honom  icke  förunnad.  Han  måste 
på  sin  ålderdom  gå  från  gård  och  grund. 

På  varfvet  i  Karlskrona  är  rest  ett  ståtligt  mo- 
nument till  hans  minne.   En  minnessten  med  en 


Templet  eller  lusthuset  i  parken 


inskription  vore  säkerligen  äfven  på  Skärfva  på 
sin  plats,  en  vård,  som  bure  i  brons  hans  af 
Sergel  modellerade  medaljongporträtt. 

Rundt  om  dessa  minnen  utbreder  sig  en  här- 
lig skuggrik  park  med  bokar,  ekar,  lindar  och 

andra  löfträd,  och  sling- 
rande gångar  genom- 
draga densamma.  En 
vidsträckt  utsikt  öpp- 
nar sig  åt  söder  öfver 
hafsviken  medsinaskär 
och  holmar  och  öfver 
motsatta  stranden,  där 
Karlskronas  hus  och 
kyrkor,  torn  och  spiror 
glänsa  i  solskenet. 

Få     herrgårdar  i 
Sverige  kvarlämna  ett 
så  förblifvande  intryck 
som  Henrik  Chapmans 
intagande  och  intres- 
santa Skärfva.  Där  re- 
sidera  nu,  som  nämn- 
des,    om  somrarna 
landshöfdingen  öfver  Blekinge  län  grefve  Axel 
WacJitmeistc}-  och  hans  grefvinna,  född  Carleson, 
hvilka  med  kärlek  omfatta  Skärfva,  dess  skönhet 
och  alla  dess  konstnärliga  och  personliga  minnen. 

Föregående  ägare  efter  Chapman  ha  varit 
kommerserådet  Hitmblc,  lagman  Christerson  samt 
landshöfdingen  grefve  Hans  WacJitmeistcr. 

Skärfva  utgöres  af  7s  mantal  n:o  i  Skärfva, 
Y4  mantal  n:o  i  Trantorp,  Vs  mantal  n:o  i  Vers- 
torp, 7i  mantal  n:o  2  Verstorp.  Arealen  utgör 
260  har,  däraf  60  har  åker  och  återstoden  skog- 
och  hagmark. 


Chapmans  graf. 
26 


INNEHALL: 


Johannishus  och  IVomtr) 
Skärfva  


5VEN5KA 

JLOTTocH  HERRESÄTEN 

VID  lOOO-TALETJ-  B  ÖRT  AN 


STOCKHOLM  1909 
NORDISK  FAMILJEBOKS  TRYCKERI 


KLICHÉERNA  FRÄN  WARNER  SILFVERSPARRES 
NYA  GRAFISKA  AKTIEBOLAG,  STOCKHOLM 


STUREFORS 


WISTS  SOCKEN,  HANEKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

AP  AXEL  L.  ROMDAHL 


Vid  Sjön  lu-lan_i,n>n,  intill  Kinda  kanals  hatlcd, 
lyser  ur  den  luiiiniiL^a  -grönskan  vn  Init 
slottsbygg-nad  i  tion  karolinska  tidens  stil. 
Det  är  Sturefors,  Bielkeättens  t^amla  fideikom- 
miss, ett  af        f<)rn;lmsta  herresätena  i  ( )ster- 

<;"ötland  och  i  säll- 
s\  nt  grad  bevaran- 
de prilgeln  af  flvdda 
tiiler.  I^gendomen 
har  silt  namn  af 
Margareta  Sture, 
f()rm;ikl  med  Thure 
I)ielke,  riksrådet, 
som  måste  lämna 
sitt  hufvud  i  Lin- 
kcipings  blodbad  ar 
I  600.  Niirmasl  fr)r- 
ut  hette  stället  efter 
honom  Thurefors, 
dessfr>rinnan  Forsa 
eller  Kabbafors,  ef- 
ter en  fors  1  Stäng- 
än  b(>l;lgen  äiigorna 
ure  Bielke  lilr  \ara 


Clrrfvc  Tliiirc-Cnihricl  Hiclkc. 


ixiksratlet 


silkert  kände  ägare  och  b)-gg- 


nara  gartuMT. 
godsets  f()rst( 
hern»  till  det  slott,  som  tidigare  rest  sig  på  un- 
gefiir  samma  ])lats  som  den  nuvarande  bygg- 
naden.    I  )etta  iildn^  Sturefors  finnes  återgifvet 


*  För  ägarelänjjdrrna  xid  Stiiicfois.  l.anihcihuf.  I 
och  Finsponfj  linr  snm  källa  väM'iitli;,'rii  anviiiuits  A. 
skrifnin»;  (Ifvcr  ( )stori;(Ulan(l.     Xi n rU(>|)in^  ii^TT- 

(")st(M>^;i|l  iiui.  I. 


mkinci.  Schcdcvi 
Riaacrstad.  Bc- 


från  tvänne  sidor  i  Suecia  anti<|ua.  Det  bestod 
af  ett  trexånings  fast  stenhus  med  k\adratiska 
hr)rntorn  åt  sjcxsidan,  ett  torn  och  en  envånings 
loggia  åt  motsatta  fasaden.  Kring  denna  huf- 
vud byggnad  grupperade  sig  låga  gård.slängor,  af- 
sedda  fr)r  ekonom iiindamål  och  tjilnare.  Slottet 
gjortle  s;ikerligen  ett  betydande  och  festligt  in- 
tryck, hiilst  tornen  under  de  svängda  lanternin- 
j)rydda  hufvarna  hade  öp{)na  altaner,  och  då 
bevarade  stenfragment  visa,  att  Inarken  kostnatl 
eller  konst  sparats  vid  dess  utsmyckning.  En 
st()rre  tafla  af  kalksten  med  'Thure  Bielkes  och 
Margareta  Stures  vapen  samt  orden  Deo  Soli 


Vapenstenen  i  kanonförstugan  med  Thure  Bielkes  och 
Margareta  Stures  vapen. 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Dct  äldre  Stiirefors  enligt 

Gloria  torde  kunna  identifieras  som  densamma, 
hvilken  ses  ä  gårdstornet  på  Dahlbergs  gravyr. 
Dessutom  finnas  präktiga  kalkstensbalustrar  med 
skulpterad  bladdekoration  i  1 500-talsstil. 

Efter  Margareta  Stures  död  1 6 1  7  innehades 
Sturefors  af  hennes  måg,  riksdrotset,  friherre 
Gabriel  Oxenstierna  (j  1640),  gift  med  Märta 
Bielke.  Deras  vapen  återfinnas  å  en  bevarad 
stenplatta.  Därefter  öfvergick  godset  till  deras 
söner  riksrådet  Gustaf  (f  1648)  och  landshöf- 
dingen  Thure  Oxenstierna  (f  1669),  den  senare 
förmäld  med  Beata  Leijonhufvud.  Oxenstierna- 
och  Leijonhufvudvapen  förekomma  uthuggna  i 
kalksten  bland  de  funna  resterna  af  det  äldre 
slottet.  Från  Beata  Leijonhufvud  öfvergick  egen- 
domen efter  hennes  död  1692  till  hennes  mågar, 
kammarherren  Karl  Pedersson  Natt  och  Das: 
samt  generallöjtnanten  friherre  Bernhard  von 
Liewen,  hvilken  sistnämnde  sålde  den  till  kung- 
liga rådet  och  öfverstemarskalken,  grefve  Karl 


Dahlbergs  Suecia  antiqua. 


Piper  (f  I  7  16).  Dennes  maka,  grefvinnan  Kri- 
stina Törnflycht,  stiftade  1747  Sturefors  fidei- 
kommiss för  sin  dotterson,  dåvarande  kammar- 
herren sedermera  riksrådet  grefve  Nils  Adam 
Bielke  och  därefter  för  den  ä'dste  manlige  arf- 
vingen,  son  efter  son.  Under  Karl  Pipers  och 
Kristina  Törnflychts  tid,  år  i  704,  uppfördes  den 
nya  byggnaden  efter  ritning  af  Nicodemus  Tes- 
sin  d.  y.  Grefve  Nils  Adam  Bielke  innehade 
Sturefors  från  Kristina  Törnflychts  död  1752 
och  till  sin  egen  bortgång  1792.  Godset  till- 
föll sedan  sonen  kornetten  grefve  Gustaf  Ture 
Bielke  (f  1833),  sonsonen,  kammarherren  grefve 
Nils  Bielke  (|  1845)  och  dennes  son,  ryttmästaren 
grefve  Ture  Bielke  (f  1899).  Sedan  sistnämnda 
år  innehas  fideikommisset  af  sonsonen,  grefve 
Thure  Gabriel  Bielke,  hvars  fader  löjtnanten  grefve 
Nils  Bielke  afled  år  1894.  Under  fideikommis- 
sariens  omyndighet  förvaltas  godset  af  hans 
moder,  grefvinnan  Edith  Bielke,  född  Carleson. 


Slottet  med  spegeldammen  från  parksidan. 
2 


STUREFORS 


Utsikten  öjvcr  Eilan^cn. 


Fidekoni  misset  Dm  fattar  utom  hnfviul^iirden 
ett  stort  antal  ijods  och  t^-årdar,  Ijclä^na  i  Ila- 
nckinds,  Ikinkekinds,  Akerl)o,  Kinda  och  i  lani- 
markinds  härad  af  (  )stcrinr)tlands  kin,  tillsam- 
mans 4<)''s  mantal  med  ett  vilrdc  af  i,^)2  2,<)00 
kronor. 

Slottet  bestar  af  en  rektangulär  tre\'anino"s- 
bvL^.^^nad  af  sten  med  plattiickt  siiteritak  och  en 
lanternin  med  urxcrk  samt  af  tviinne  i  rät  vin- 
kel mot  denna  sam manbyi^gda  cinanin^^sflvi^lar, 
;il\'enledes  af  sten,  iimefattande  en  mot  öster 
och  at  h!rlan_qen  xcttande  bory^ard,  afstän^i^d 
med  ett  smides^aller  och  i  terrasser  siinkande 


si^-  mot  vattnet.  \Tister  om  slottet  breder  s\g 
en  park,  närmast  byggnaden  i  gammal  fransk 
trädgärd.sstil  med  spegeldam  och  klippta  häckar, 
liingre  bort  anordnad  i  h\ad  man  en  gäng  kal- 
lade engelsk  stil  med  slingrande  gängar,  broöf- 
verhvälfda  kanaler  och  otvungen  vegetation.  På 
en  kulle  i  slottets  midtaxel  höjer  sig  ur  den 
trodiga  grcniskan  ett  h\itl\'sande  joniskt  rund- 
lcm|)el,  ujjpfiirdt  177')  efter  ritning  af  hofinten- 
dcntcn  (  ronstedt  till  minne  af  grefvinnan  Kri- 
stina Piper,  f.  Törnfhcht.  1  templets  inre  ses  en 
minn(_^stafla  med  grefvinnans  nKxlaljongporträtt 
och  (klrundcr  ctl  altare.     Inskrilten  h'der: 


Parken  med  spegeldammeii  och  templet  frän  slottet. 

vt 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


Slottet  från  sjösidan. 


CItiisfiiKC  Bcatis  Manibns  Ob.  Rcditiiiii. 
Biclkianac.  Faiiiiliae  Avi/ni//.  Pracdiiiiu.  Stuir- 
/ors  Listauratum.  Auctuin.  Dccoratiim  Hoc. 
Dchibyiiiii.  Sacniiii.  Esse.  J  Wi//7.  N^ic.  Bicikc. 
MDCCLXXVI. 

]{n  annan  vård  i  parken,  en  minnessten  af 
g-ranit,  hugfäster  grefve  Nils  Adam  Bielkes  nit 
för  Sturefors  förskönande.  Den  är  rest  af  hans 
andra  grefvinna,  Fredrika  Diiben. 

Slottets  hufvudentré  är  frän  gårdssidan.  Genom 
en  smal  förstuga  och  en  hvälfd  trappa  stiger 
man  upp  till  första  våningen  och  inträder  i  dess 
yppersta  rum,  den  praktfulla  två  våningar  höga 
salen,  hvars  längdaxel  löper  genom  fasadernas 


vans  riuit.  — 
23.    Kiiskriis  lägenhet.  —  24.  Kiiskkainiiiare. 
maren.  —   26.    Röda  sängkammaren.   —  27. 
28.  Betjäntrum.  —  29.  Handtverksrum.  Sumpen 
rummet.  —  31.  y> Piperska  skattkauimaren  . 


—  25.  M<]l,n;k(iin- 
(iuldkammaren.  — 
30.  Musik- 


midtpunkter.  Mot  park  och  gård  öppna  sig  å 
hvardera  kortsidan  trenne  fönster,  medan  de  båda 
långsidorna  flankeras  af  flygeldörrar.  Midt  å 
dessa  sidor  befinna  sig  eldstäderna,  på  norra  väg- 
gen en  spis  målad  i  grön  marmor,  på  södra  en 
stor  kakelugn  i  grönt  och  hvitt,  med  Bielkevapnet 
på  framsidan  och  en  drake  i  förgylld  skulptur 
som  bekröning.  Takets  höga  spegelhvalf  smyckas 
af  rika  ornament  i  s.  k.  Bérainstil,  förgyllda  mot 
hvit  botten  och  med  inflätade  emblem,  syftande 
på  Karl  Piper  och  hans  grefvinna. 

Bland  annat  märker  man  sköldhållaren  från 
det  Piperska  vapnet,  hägern  med  klotet,  omgif- 
ven  af  den  på  statsmannavärfvet  syftande  devi- 
sen: »Nulla  cum  pondere  (juies»  —  med  bördan 
ingen  ro.  Salens  väggar  dekoreras  af  en  väl  be- 
varad och  synnerligen  vacker  arkitektonisk  mål- 
ning imiterande  gråröd  marmor  och  förgylld 
brons.  De  figurala  framställningarna  i  fyllnin- 
garna å  långsidorna  åskådliggöra  de  fyra  ele- 
menten, jord,  vatten,  luft  och  eld.    A  ramverk 


I.  stora  sa/ent.  —  2.  /)Vr?  förmaket.  —  3.  Gref7Tns  rum.  — 
4.  Toilil  t  rummet .  —  5.  Kinesiska  kalunellet.  —  0.  Ska  friiiumet . 
—  7.  Trappa.  —  8.  7'(  'riim.  —  ().  luirmak.  —  I  O.  dröna  för- 
maket. —  II.  .Svarta-ska p-i-u ninnt .  —  12.  Cevärsruiiniwt.  —  13. 
liililiotek.  —    14.   Gröna  ruijimet. 


Planens  oregelbundenhet  iir  en  följd  af  alt  man  vid  nybyggnaden 
begagnat  en  del  af  det  äldre  slottet  (i  hiigra  flygeln). 


4 


STUREPÖl^S 


och  pilastrar  äro  anbraj2:ta  ljusarmar  med  genie- 
hufvud  i  rococo  och  sj^egcllam potter  med  ramar 
af  bly,  erinrande  om  tillv(?rkningarna  i  den  kända 
Prechtska  verkstaden  i  Stockholm.    Golfvet  är 
lag-dt  med  plattor  af  grå  kalksten  under  det  att 
de  öfriga  rummen  i  denna  våning  ha  rutade 
trägolf.    Den    nuvarande   stilfulla  väggdekora- 
tionen  torde  trots  sin  till  rummets  mått  fr)r- 
träffligt  lämpade,  värdigt  lugna  hållning  icke  för- 
skrifva  sig  från  den  i^i])erska  n\b\'ggnadstiden. 
1  ett  inventarium 
från  år  1749  u])p- 
gifves  nämligen  att 
stora  salens  väggai- 
voro  klädda  med 
tapeter  målade  i)a 
väf  med  figurscc- 
ner.  Ar  i  764  diir 
emot  buro  de  den 
utsmyckningdenu 
äga.    Sådana  ma 
lade  tapeter,  hvilka 
f<)r  (■)frigt  funnos  i 
flera  rum  pa  n(,'drc 
botten,  kunna  ännu 
ses  i  det  s.  k.  luu- 
seet  i  undre  vånin- 
gen,   i  1  uru  slottet 
var  inredt  [)å  Kri- 
stina r(")rnfl}chls 
tid     framgår  äf- 
ven    rätt    vill  af 
de   gamla  inven- 
tarierna. l^cMMUa- 
ken  ])a  båda  sidoi- 
om  stora  salen  al 
])arksidan  snivcka 
des   af   \';ifda  l.i 
peter  ukhI  änuieii 
ur    Ovidii  meta- 
morfoser o.  (.1.  De 
i  norra  förmaket 
blefvo  .senare  bortskiinkta  till  grefve  Nils  Adam 
Bielkes  syster   Kristina   .Sofia,  gift   1756  med 
riksrådet  grefve   Karl   Kudensk("»ld,  de  i  siuira 
förmaket   lära    ilnnu   fiiuias  a  godset   Ahrö)  i 
Nerike.    Vör  ()frigt  funnos  g\'llenläderstapeter  i 
flera  rum.     l{n  ännu  \äl  bevarad  interiör  från 
denna  period  iir  den  s.  k.  röda  sängkammaren 
i  norra  flygeln.   \'äggarna  äro  här  dragna  med 
rödt  kläde,  broderadt  med  hvita  glasperlor  i  ett 
för  1 7()o-talets  b()rjan  kilnnetecknande  mönster. 
Alkoven  med  iless  praktfullt  utst}Tda  säng  fin- 
nes ännu  kvar.     Takds  ovala  målade  plafond 


Stora  salen  un  i  .1  i)lani  n  . 


är  flvttad  till  nedre  salen  i  mid 


Sanno- 


likt kommer  detta  vackra  och  tidstypiska  rum 
att  snart  nog  fullt  iordningställas.  Det  Sture- 
fors, .som  Kri.stina  Törnflycht  vid  sin  död  1752 
lämnade  sin  dotterson  såsom  fideikommiss  få  vi 
föreställa  oss  såsom  ett  gammaldags  karolinskt 
hem,  där  den  moderna  fran.syska  smaken  endast 
företräddes  af  några  enstaka  dörröfverstycken 
af  Taraval  (i  nuvarande  gröna  förmaket  och 
svarta  skåpsrummet,  de  senare  signerade  1740). 
Med  den  unge  hofmannen  hos  Lovisa  Ulrica, 

grefve  Nils  Adam 
P)ielke,  kom  en  ny 
tid  till  väldet.  In- 
ventarier af  år  i  764 
och  år  1 770  låta 
oss   se   ett  totalt 
förvandladt  slott. 
Rococon  härskar 
m  ed  s  u  v  e  r  ii  n  t  m  aj  e- 
stät.  j  )e  urmodij^-a 
gobelinerna  skän- 
kas bort  till  släk- 
tingar,g)-llenlildret 
till  inspektor  och 
hushiillerska.  .Sto- 
ra  salen  erhåller 
nu  sina  xiiggmål- 
ningar,  sin  chemi- 
né  och  sin  kakel- 
ugn.  Mellan  åren 
I  764  —  70  inredas 
i    ()fre  våningen 
kinesiska  kabinet- 
tet, ge>\iirsrum  met, 
garderoben,  biblio- 
teket, å  nedre  bot- 
ten de  båda  för- 
maken.  Det  kine- 
siska kabinettet  är 
näst  salen  Sture- 
fors vackraste  och 
mest  karaktäristi- 
.ska  rum.    P)eläget  i  hufvudvåningens  sydvästra 
h(")rn  bjuder  det  en  lugn  och  stilla  tillflyktsort, 
fri  fnm  den  genomgångstrafik,  som  eljest  är  en 
oundviklig  följd  af  slottsvåningarnas  plananord- 
ning.   Rummets  väggar  täckas  af  tapeter,  olje- 
målade  på  duk  och  infattade  i  snidadt  och  för- 
gylldt  ramverk.   Mot  den  hvita  bottnen  afteckna 
sig  läckra  figurscener  i  blått  med  förhöjning  af 
guld,   små   kinesiska  kärlekspar,  och  rundtorn 
ringlar  sig  ett  sirligt  rankverk,  äfvenledes  i  blått 
och  guld  mot  rosa.    Panel,  fönster-  och  dörr- 
foder äro  måkide  i  porslinsblå  ton.    I  hörnen 
äro  anbragta  förgyllda  konsoler  för  uppbärande 


5 


SVENSKA 


SLOTT  O CH  HERRESÄ TEN 


af  orientaliskt  porslin,  hvita  figuriner  och  blå- 
hvita  vaser.  En  blå  och  hvit  kakelugn  af  smäcker 
rund  fason  fullbordade  den  fasta  inredningen. 
Möbleringen  utgöres  af  en  svartlackerad  byrå 
med  förgylld 
dekoration  i  ki- 
nesisk stil,hvil- 
ken  funnits  på 
Sturefors  före 
kabinettets  in- 
redande, en 
soffa  snidad 
med  kinesiska 
motiv,  blåmå- 
lad  och  för- 
gylld, sex  få- 
töljer  i  tidig 

gustaviansk 
stil,  äfvenledes 
blå  med  för- 
gyllning, ett 
förgylldt  bord 

med  galler 
kring  kanten 
och  hvit  mar- 
morskifva,  ki- 
neseran de  i  sti- 
len och  afsedd 
att    bära  en 

liten  exposition  af  ostasiatisk  keramik.  På  väg- 
garna applicquer  af  måladt  järn  i  form  af  blad- 
rankor  med  blommor  af  sachsiskt  porslin  och 
ljuspipor  af  förgylld  mässing.  Från  början  fanns 
äfven  en  krona  af  samma  slag,  hvilken  dock 
för    åtskilliga    i  o-tal    af   år   sedan  förkommit. 


Väggdekoration,  målad  på  väf,  i  stora  salerj. 


Möblerna  voro  virsprungligen  klädda  med  ljus- 
blått siden  med  brokiga  blommor  (numera  ut- 
göres klädseln  af  kattun  i  orientaliserande  stil). 
Gardinerna  voro   enligt  1770  års  inventarium 

af  blå  och  hvit- 
rutig  camelot. 
Det  kinesiska 
kabinettet  rö- 
jer alltigenom 
samma  smak, 
som  präglar 
Kina  slott  vid 

Drottning- 
holm, och  tor- 
de liksom  det- 
ta ha  hofinten- 
denten  Jean  E- 
rik  Rehn  till 
upphofsman. 
Helt  visst  låg 
det  nära  till 
hands  för  gref- 
ve  Nils  Adam 
att  hemma  å 
sin  egendom 
söka  skapa  ett 
motstycke  till 
dessa  idylliska 
kungagemak, 

där  Lovisa  Ulrika  och  hennes  hof  andades  ut 
mellan  de  politiska  kabalerna.  Toilettrummet 
närmast  intill  det  kinesiska  kabinettet  har  ett  par 
roande  dörröfverstycken  i  grisaille,  det  ena  visar 
Venus'  toilett,  det  andra  det  under  rococon  mo- 
derna toilettväsendet,  med  f riseri ng,  pudring  och 


fe 

•  i  > 

^  ■ 

i 


Dörröfv  er  stycke  i  grisaille  och  väggdekoration  i  ett  toilettnim  (nr  4  ä  planen  af  ölie  våningen). 


STUREFORS 


Kinesiska  kabitivttct   ni  5,  .1  planrn^. 


anbrinji^ade  af  muscher  ])a  alla  inr)jli_o-a  och  omöj- 
liga platser,  en  något  grotesk  satir  i  I  logarths 
genre.  Detta  rum  har  en  modern  målad  taj)et 
med  viU  imiteradt  rococomönster.  Intill  detta 
rum  ligger  den  af  grefve  Nils  Adam  inredda 
garderoben  meil  väggfasta  skfip  fr)r  kläder  och, 
äfvenledes  i  ett  skåp,  s;ingj:»lats  fr)r  kammar- 
jungfrun. Denna  \ar  dock  g\  nnsammare  lottad 
iin  hushäll(M'skan,  soiu  mäste  ncija  sig  med  att 
ligga  i  ett  skäp  i  en  af  de  stenlagda  f()rstugorna 
pa  nedre  botlen.  I^rän  garderoben  kommer  man 
genom  det  s.  k.  térummet,  nu  serveringsrum, 
med  ruinbilder  ()fver  dörrarna,  till  gärdsförmaket, 
som  erhållit  sina  i  trii  skurna  dörröfverstycken 
under  sen  gustaviansk  lid. 

i  andra  ändan  af  \äningen,  bortom  de  rum, 
SOIU  nu  h(^ta  grr)na  f('>nuaket  (efter  en  på  iSc^o- 
talet  tillkomuKMi  m(')l)elkl;idsel)  och  s\arta-skåp- 
rumiuet  ligga  tviinne  rum  särskildl  ultr}ckande 
grefxe  Nils  Adams  egen  smak  och  böjelse,  lik- 
som kinesiska  kabinettet  och  angränsande  rum 
af.sägo  grefvinnans  fägnad  och  bekvämlighet,  (le- 
värsruiuiu(>t  och  biblioteket  representerade  hvar 
på  sitt  vis  och  i  lycklig  endräkt  landtlifvets 
ixlsta  fr)rstr()elser.  Bielkarna  hade  af  gammalt 
varit  jaktlustiga  herrar,  och  detta  deras  intresse 
hade  hugfäst  sig  i  en  mängd  dyrbara  och  präk- 
tiga skjutvapen,  alla  förvärfxade  ej  af  samlar- 


ifver  utan  för  att  brukas,  de  flesta  försedda  med 
de  ursprungliga  ägarnes  sköldemärken  och  ini- 
tialer. Dessa  präktiga  gevär  och  pistoler  erhöllo 
en  trygg  och  hedersam  förvaringsort  i  vägg- 
fasta skåp  med  trädörrar,  målade  hvita  som  hela 
rummets  träinredning  och  smyckade  med  jakt- 
troféer i  grön  färg.  Jakten  fick  dock  ej  en.sam 
bestämma  det  vackra  rummets  prägel.  Skåpen 
midt  emot  fönsterväggen  voro  afsedda  för  böcker 
och  på  den  kolonnform ade  kakelugnen  mellan 
de.ssa  skåp  syntes  en  byst  i  terracotta  af  Jacquot 
framställande  upplysningsskriftställaren  Charles 
de  Pjonnet,  grefve  Nils  Adams  favoritförfattare 
och  ])ersonlige  vän.  Kolonnkakelugnen  är  nu 
ersatt  af  en  kakelugn  från  1 8oo-talet  och  Bon- 
nets  byst  är  flyttad  in  i  det  bortom  gevärsrum- 
met belägna  biblioteket.  Detta  långsmala  rum, 
som  upptar  hela  byggnadens  brccld,  iir  inredt 
i  gustaviansk  stil  med  bokhyllor,  bord  och  en 
fr)rg\lld  spegel  öfver  spisen.  På  låga  skåp  stå 
sma  kopif^r  efter  kända  verk  af  Pigalie  och 
halconet.  i^n  marmorkopia  af  Venus  Medici  är 
en  gafva  från  Gustaf  III  till  grefve  Nils  Adam 
liielke,  som  var  konungen  följaktig  på  den 
italienska  resan. 

Sedan  vi  sålunda  genomvandrat  de  rum,  som 
i  öfre  våningen  vittna  om  den  förste  fideikom- 
missariens  försköningslust,  stiga  vi  ned  till  bot- 


Gevärsnunmet  (nr  12  å  planen). 


6"  V  EN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


tenvåningen  för 
att  betrakta  de 
båda  vid  samma 
tid,  mellan  i  764 
och  1770,  deko- 
rerade förmaken 
på  båda  sidor  om 
den  under  1 800- 
talet  i  bjärta  fär- 
ger målade  nedre 
salen.  Dessa  rum 
ha  golf  af  sexkan- 
tiga  röda  tegel- 
plattor, säkert  in- 
lagda vid  husets 
byggande,  (såda- 
na golf  i  alla  rum- 
men i  denna  vå- 
ning) och  tapeter 
målade  på  väf 
med  rococoran- 
kor,  i  södra  för- 
maket blå,  i  norra  blå  och  röda  mot  hvit  botten. 
I  denna  våning  befinna  sig  utom  »museet»,  ett 
rum  med  samlingar  af  olika  art,  bl.  a.  fragmenter 
af  det  äldre  slottet,  en  del  stora  och  gammaldags 
inredda  förrådsrum,  syltköket,  garnkammaren, 
porslinsköket  o.  s.  v.  Midtbyggnadens  öfversta 
våning  innehåller  gästrum,  äfven  de  rymmande 


Svarta-skåp-rummet  (nr  1 1  å  planen). 


en  mångfald  af 
gamla  möbler  och 
andra  minnen, 
men  utan  någon 
mera  anmärk- 
ningsvärd fast  in- 
redning. Den  sö- 
dra flygeln  upp- 
tar utom  det  väl- 
diga köket  en  del 
rum  för  tjänste- 
folket.    I  norra 

flygeln  finnas 
jämte  röda  säng- 
kammaren några 
andra  för  närva- 
rande obebodda 
rum. 

Denna  histo- 
riskt och  konst- 
närligt fängslan- 
de byggnad  ut- 
gör ramen  kring  en  den  rikaste  samling  af 
möbler,  keramik,  silfver,  vapen,  porträtt  och 
andra  konstverk.  Ordet  samlino-  betecknar  dock 
i  detta  fall  ej  resultatet  af  en  afsiktlig  sam- 
larverksamhet,  ett  hopköpande  af  dyrbarheter. 
Hvarje  föremål  på  Sturefors  har  kommit  dit  på 
historisk  väg,  genom  köp  eller  gåfva  på  den  tid, 


Svarta  skåpet,  ySalomos  härlighet' 


STUREFORS 


då  det  tillverkades,  g-enom  arf  och  testamente. 
Liksom  inredninj^-arna,  så  äro  äfven  alla  dessa 
hundraden  af  föremål  att  betrakta  som  bi- 
drag till  ättekrönikan,  ehuru  l()söret  ger  en  fyl- 
ligare, mångsidigare  och  kronologiskt  längre 
exposé. 

Möblerna  företräda  alla  stilar  från  bcirjan  af 
i6oo-talet  och  till  och  med  i8oo-talets  bckjan. 
I  )et  >^  svarta  skåpet » ,  ett  stort  kabinettsskåp  af  eben- 
holtz  utgör  det  förnämsta  praktstycket  inom  slottet. 
På  en  vackert  snidad  fot  hvilar  det  rektangulära, 
rakt  afslutade  skåpet,  tillslutet  med  dörrar  och 
inrymmande  lådor.  Alla  ytor  äro  rikt  skulpterade 
med  krigiska,  bachanaliska  och  bibliska  scener. 
Inuti,  i  en  nisch  med  dekoration  af  intarsia,  arki- 
tektur med  figurstaffage,  trf)nar  en  polykrom  bild 
af  Salomo  på  sin  tron,  efter  hvilket  skåpet  äfven 
kallas  »Salomos  härlighet».  Arbetet,  som  är  af 
en  utsökt  fulländning,  förskrifver  sig  utan  tvif- 
vel  från  Frankrik(>,  då  Bourbons,  Navarras  och 
i  )auphins  vai)('n  samt  del  krönta  L.  förekomma 
å  dörrarna. 

1'Vån  senare  delen  af  i6oo-talet  finnas  snidach; 
och  f(")rgyll(la  bord  och  gueridoner,  ståtliga  ek- 
stolar med  kliidsel  af  gyllcnlilder,  sängar  med 
broderade  tiicken  och  omhiingen.  Vövrii  hälften 
af  1 700-talet  har  efterlämnat  en  hel  del  stolar 
af  engelsk  typ,  vackra  skåp  i  xOueen  Anne»  stil, 
venetianska  s})eglar,  ett  kinesiskt  bord  med  pär- 
lemorinlagd ])ricka  och  fot  med  svängda,  svart- 
lackerade ben. 

Rococon  företrädes  helt  naturligt,  då  ju  slottet 
till  väsentlig  d(;l  blef  n}  inredt  under  denna  period, 
synnerligen  rikt  och  väl,  både  af  dyrbara  och 
enkla  föremål.  Af  fr)rvaringsmöbler  må  nämnas: 
byrå  och  tvänne  bijouskop  signeriule  Linning, 
byrå  af  Reimers,  sekretär  af  Nordin,  ej  signerad 
mc^n  alldeles  lik  en  d\  lik  i  Nordiska  Mus{>et,  hvil- 


Rococo-fåtöljer,  olika  modeller,  ilen  iiuHeisUi  signerad  l\'-ic  (iouidin,  den  till  helger  med  broderad  originalklädsel. 

9 


Sekretär  signerad  Georg  Haupt. 

ken  tillhört  hertig  hVedrik  Adolf.  .Sittmöl)lerna 
från  samma  ej)ok,  de  förnämliga  och  de  enklare, 
iiro  talrika.  ]'^tt  stort  garnityr,  soffa,  stolar  och 
fåtöljer  (nu  till  större  delen  i  gröna  förmaket) 
med  sparsam  men  läcker  skulptur  i  bok,  bär  sig- 
naturen IV-re  (iourdin. 

Ett  annat  rococogarnitvr,  nu  i  gånlsf()rmaket. 


S VENSKA  SLOTT  O CH  HERRESÄ TEN 


förtjänar  uppmärksammas 
för  sin  broderade  original- 
klädsel. 

Till  den  gustavianska 
skiftningen  äro  möblerna  i 
kinesiska  kabinettet  att  när- 
mast hänföra.  Från  samma 
skede  ha  vi  äfven  att  an- 
teckna en  signerad  sekretär 
af  Georg  Haupt  samt  ett 
antal  anspråkslösare  möb- 
ler, bland  annat  en  hvil- 
säng  och  ett  garnityr  sto- 
lar å  nedra  botten  (norra 
förmaket)  med  klädsel  af 
hvitkattun  med  svartablom- 
mor. Förutom  möbler  i  e- 
gentlig  mening  finnas  natur- 
ligtvis en  del  andra  större 
och  mindre  bohagstingjSom 
ingå  i  rummens  utstyrsel, 
ljuskronor,  pendyler,  lam- 
Stnitspokai  från  1500-talet  petter  och  appliquer,  eld- 
med  drottning  Gunilla  Biel-  skärmar.  Såsom  dekoration 
kes  monogram.  ■,      ..  r  .        i  i 

användes  arven  en  stor  del 
af  den  myckna  och  utmärkta  keramik,  som  tillhör 
fideikommisset.  I  gårdsförmaket  och  svarta-skåp- 


rummet  prunka  sto- 
ra polykroma  Delft- 
vaser,  ett  ståtligt 
garnityr,  h vilket  be- 
funnit sig  i  Bielkar- 
nes  ägo  sedan  1 6 oo- 
talet. Äfven  af  blå 
och  hvit  Delftfajans 
finnes  en  mycken- 
het. Vidare  före- 
komma, dels  upp- 
ställda i  rummen, 
dels  i  skåp  på  nedra 
botten,  dels  i  det 
s.  k.  porslinsköket, 
fajanser  och  porsli- 
ner  af  många  olika 
tillverkningar.  Af 
ostindiskt  må  näm- 
nas figuriner,  vaser 
och  bordsporslin,  af 
sachsiskt  figuriner 
och  krämkoppar,  af 
Sévres  koppar  och 
tallrikar.  De  svenska  1 700-tals-fabrikerna  Rör- 
strand och  Gustafsberg  representeras  fylligt  och 
vackert.   Särskild  uppmärksamhet  väcker  en  stor 


Naiitiluskanna  från  1500-talet. 


Polykrom  Delfi-fajans,  uppställd  på  cheminécn  i  stora  salen. 

10 


SrUREFORS 


Rörstrandsservis  med  blått  på  hvitt  och 
Bielke-Piperska  alliansvapnet,  syftande  på 
Thure  Gabriel  Bielke  och  dennes  första 
f^refvinna  Charlotta  Christina  Piper.  Dessa 
förmäldes  i  7  i  5  och  grefvinnan  afled  1727, 
hvadan  servisen  måste  vara  tillverkad  före 
sistnämnda  år.  Denna  för  Rörstrands- 
arbeten tidiga  datering  star  äfven  i  den 
bästa  öfverensstämmelse  med  den  å  före- 
målen använda  dekorationen  samt  formen 
å  kannor,  karotter  m.  m.  Någon  signatur 
finns  ej  a  en  enda  pjäs. 

En  mindre  del  af  keramiken  har  kommit 
till  Sturefors  genom  arf  efter  den  kände 
samlaren  och  donatorn  grefve  Axel  Bielke. 

Bland  silfrct  framtriida  i  synnerhet 
trenne  pjäser,  till  hvilka  knyter  sig  ett 
jiersonhistoriskt  intresse,  och  hvaraf  de 
tvänne  dessutom  besitta  ett  högt  värde 
genom  sin  konstnärliga  gestaltning  och 
sin  särskiidt  i  vårt  land  stora  sällsynthet. 
I  500-talets  förra  hälft  förskrifver  sig  en  nautilus- 
kanna  med  latinsk 
ordskrift  å  foten: 
alla  l',dra  hufvud- 
hår  iiro  rilknade. 
]^en  saknar  miir- 
ken,  men  är  sii- 
kerligen  vXi  t}'skt 
arbete.  Slutet  af 
1  soo-taU^t  tillhr>r 
en  strutspokal 
med  1  )()kst<ifverna 
G.  A',  och  drottning  ( iuiii 
mäld  1585,  Y  1597).  i'-n  stor  slät  bägare  har 
enligt  inskrift,  af  ;ir  i  7()0,  användts  af  Carl  Piper, 


■ 


Förmak  fä  ncära  boticii  med  porslinssamlingar  (nr  3  å  planen) 


'ran 


Näf^ra  pjäsrr  nr  Biclkc-scrriscn 

I  i)iclkes  vapen  (för 


Bibliotek    nr  13  a  pkuirn  af  (llro  vaningen) 


i  den  ryska  fångenskapen  i  7  i  6,  hvarvid  ingen  an- 
nan dryck  än  vatten  stod  till  buds.  I  detta  sam- 
manhang kunna 
nämnas  en  del 
föremål  af  ser- 
pentin tillhöran- 
de fältmarskalken 
grefve  Nils  Biel- 
kes  fältservis. 

(ievärsrummets 
skatter  kriifva  för 
att  fullt  senteras 
en  vapenteknisk 
och  vapenhistorisk  kom])etens.  Dess  äklsta  num- 
mer äro  ett  jaktge\iir  och  ett  par  pistoler  in- 
lagda med  elfenben  och  märkta   1 6 1 8  .S".  //. 

Sedan  följer  en  lång  och  intressant 
serie  jaktgeviir  med  utländska  och  sven- 
ska tillverkarnamn.  Af  blanka  vapen 
finnas  tvänne  vackra  och  ättehistoriskt 
märkliga  värjor,  båda  nu  upphängda  i 
gröna  f()rmaket.  Ture  Pedersson  Biel- 
kes  (f  1577)  värja  är  ett  praktfullt  prof 
på  I  500-talets  vapensmide.  Det  förgyllda 
fästet  prydes  af  Bielkevapnet  samt  initia- 
lerna 7!  B.  luiligt  uppgift  skall  Ture 
Pedersson  varit  den  som  först  antagit 
Bielkenamnet  efter  sköldemärket.  En  kraf- 
tig kavallerivärja  med  guldtauscheradt 
fäste  har  tillhört  fältmarskalken  grefve 
Nils  Bielke  och  öfverlämnades  till  honom 
af  Karl  XI  efter  slaget  vid  Lund  å  själfva 
vali)latsen.  Konungen  skall  som  bekant 
haf\'a  }-ttrat,  att  den  dagen  hängde  hans 
krona  på  Bielkens  värjespets. 


I  I 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


Schabrak  användt  af  Nils  Bielke  vid  ambassaden  till 
Paris  1679. 

Om  Nils  Bielke  och  hans  lysande  bana  minna 
äfven  tvänne  vapenprydda  schabrak  eller  täcken 
använda  vid  hans  ambassadintäg  i  Paris  1679. 
Tillsammans  med  vapen  o.  d.  bör  kanske  nämnas 
en  leksak,  som  tjänat  en  af  släktens  krigiska 
stormän  vid  hans  första  ridderliga  öfningar: 
karolinen  grefve  Thure  Gabriel  Bielkes  voltiger- 
häst,  inrättad  för  att  dragas  och  därunder  ga- 
loppera. 

Allt  hvad  vi  förut  sett  har  varit  äonadt  att 
ge  oss  en  konkret  och  fängslande  bild  af  den 
märklige  frälseätts  häfder,  hvars  öden  varit  knutna 
till  Sturefors  ända  sedan  1 500-talet.  En  ännu 
starkare  känsla  för  ätten  och  dess  historia  ge 
oss  de  talrika  porträtten  på  Sturefors.  Hvarje 
generation  af  Bielkarne  träder  oss  här  tillmötes 
i  pålitliga,  merendels  konstnärligt  värdefulla  bilder, 
och  tillika  äfven  de  olika  ätteledens  personliga 
förbindelser,  kungar,  vapenbröder,  fränder.  Af 
de  politiskt  betydande  männen  på  1 500-talet 
möta  vi  Hogenskild  Bielke,  halshuggen  1605. 
Ett  damporträtt  från  samma  århundrade  tillägges 
namnet  Karin  Bielke,  hvilket  kan  afse  både  Karin 
Axelsdotter  j-  1589  och  Karin  Nilsdotter  j  1596. 
Trettioåriga  krigets  tid  tillhöra  bilderna  af  Svante 
Nilsson  och  Sten  Nilsson  Bielke,  den  senare  känd  af 
historien  såsom  riksskattmästare  och  förmyndare 
för  Karl  XI.  Fältmarskalken  grefve  Gustaf  Horn 
tillhörde  släkten  såsom  förmäld  i  sitt  andra  pifte 
med  Sigrid  Bielke  (Anrep.  Tab.  23).  Hans  bröst- 


bild af  David  Beck  på  Sturefors  är  tagen  mera 
framifrån  än  porträttet  på  Gripsholm.  Den  karo- 
linska tiden  inledes  med  tvänne  mindre  taflor 
på  koppar,  hvarå  i  oljemålning  återgifvas  bröst- 
bilderna af  Karl  X  Gustaf  och  Hedvig  Eleonora. 
Den  förres  porträtt  är  signeradt  T.  Gelton  fec. 
1653,  den  senares,  hvilket  är  afsedt  som  mot- 
stycke till  detta,  bär  beteckningen  D.  Sadewasser 
fec.  1670. 

Vidare  återse  vi  Sten  Bielke  på  äldre  dagar 
i  ett  ypperligt  knästycke  af  Ehrenstrahl  med 
blek  karnation,  svart  dräkt  och  röd  bakgrund. 
En  ny  storhet  framträder  med  Nils  Bielke,  hjälten 
från  Lund.  I  ungdomlig  krigisk  kraft  står  han 
inför  oss  å  ett  ståtligt  knästycke  signeradt  David 
Klöcker  Ehrenstrahl  fec.  A:o  1678.  En  annan 
bild  från  1647  visar  honom  i  helfigur  som  en 
käck  kavaljer  om  fyra  år,  och  ännu  ett  porträtt, 
svagt  måladt,  låta  oss  se  honom  på  gamla  dagar. 
Trenne  oljemålningar  i  breddformat  af  Martin 
Mijtens  återge  de  sex  af  Nils  Bielkes  barn,* 
som  blefvo  i  lifvet  och  nådde  mogna  år,  små 
blonda  plantor  i  Louis  XIV:s  tidens  pompösa 
bjäfs.  Af  döttrarna  återfinna  vi  sedermera  Sigrid, 
f.  1 68 1,  gift  1706  med  sachsiske  generalen  Ele- 
ming,  i  ett  ovalporträtt  af  David  Richter  från 
1696,  synnerligen  fint  i  färgen  med  den  bleka 
hyn,  den  blekgula  och  blå  dräkten.  Äldsta 
sonen,  Karl  Gustaf,  kavallerigeneral  och  hög 
ämbetsman,  född 

1683,  t  1  754'  och 
hans  grefvinna 

Brita  Sofia  Horn 
blicka  emot  oss  i 
ett  par  goda  bröst- 
bilder, sannolikt  af 
fransk  hand  och 
utförda  under  en 
ambassad  i  Paris 
I  7  19 — 21.  Nils 
Bielkes  yngre  son 
Thure  Gabriel,  f. 

1 684,  y  I  763,  mö- 
ter oss  dels  i  polsk 
officersdräkt,  knä- 
stycke i  olja,  osig- 
neradt,  dels  som 
riksråd  och  sera- 
fimerriddare  i  pa- 
stell af  I^undberg. 
Hans  svärföräldrar,  Karl  Piper  och  Christina 
Törnflycht,  fideikommissets  stiftarinna  förekom- 
ma i  osignerade  oljeporträtt,  medan  hans  andra 


Minnestafla  och  altare  i  templet. 


Föräldrarnas  porträtt  af  samma  mästare  å  Skokloster. 


I  2 


STUREFORS 


Cli  I  i  st  in  a  Töi  ncjiyclit. 


Riksnulcl  Tliiiic  (lahiiii  Biclkc. 

l';i>Ull  al'  <i.  l.ululbiTi;. 


licdvili  Elisabeth  liicU<c\ 
född  Sack. 

( )|jriiKililinj4  af  J.   M.  Sclu'l'tVl. 


gemål  Anna  Margareta  Oxen- 
stjerna  framställes  å  cn  duk  sig- 
nerad Wedekind  pinxit  Kalmar 
I  7 1 6. 

Af  nästa  släktled  påträffas  påf- 
lige  kammarherren  och  romerske 
senatorn  grefve  Nils  Bielke  (son  af 
Carl  Gustaf,  född  1706,  j  1765) 
iklädd  röd  senatorsdräkt,  knästyc- 
ke signeradt  De  Prenner  Pinx 
Rom:e  1743,  samt  dennes  gref- 
vinna  Hedvig  l^^.lisabeth  Sack,  pa- 
stell af  Lundberg  och  oljemålning 
af  J.  M.  Scheffel.  Vidare  den 
förste  fideikommissinnchafvaren, 
riksrådet  grefve  Nils  Adam  Bielke 
(son  af  Thure  Gabriel  f.  1724,  | 
1792),  pastell  af  Lundberg,  och 
hans  båda  grefvinnor  Ulrika  Eleo- 
nora von  Diiben,  "j'  1758  och 
l<"reth-ika  l{leonora  von  Diiben,  för- 
miiltl  1759,  t  1808,  likaledes  pa- 
steller af  Lundberg,  lät  minne 
af  grefve  Nils  Adams  tjänstgöring 
som  uppvaktande  hos  Gustaf  111 
såsom  si)äd  kronprins  är  en  replik 
af  Lorentz  Pasch  d.  ä:s  bekanta 
helfigursbild  med  den  lille  omgif- 
ven  af  maktens  insignier  och  snil- 
lets emblem.  Annu  under  1800- 
talet  fortsätter  den  långa  f()ljden 
med  grefve  i\xel  Bielke,  målad  i 
Kom  1827  af  Olof  Södermark, 
irrefvinnan  Ebba  Bielke,  f.  Sture, 
af  Amalie  Lindegren,  grefve  Thure 
Piielke  af  Stever  1853  m.  fl.  bil- 
der. Därmed  nalkas  våra  dagar 
och  dc  nva  iinnu  oskrifna  bladen 
i  Sturefors  historia. 

I  en  omgifning  så  mättad  med 
minnen  från  ett  stort  förgånget, 
så  genomträngd  af  det  framfarnas 
])ersonligheter  och  den  anda  dessa 
spridt  omkring  sig,  stämmes  sin- 
net ovillkorligt  till  den  djupa  och 
varma  vördnad  vi  nämna  pietet. 
Att  denna  känsla  af  gammalt  varit 
b(-)fast  å  Sturefors,  därom  vittna 
utom  annat  ])arkcns  minnesvårdar 
öfver  Christina  Törnflycht  och 
Nils  Adam  Bielke.  Att  den  ännu 
härskar  i  det  vackra  slottet  vittnar 
den  insiktsfulla  och  förs}'nta  om- 
\'årdnad,  som  alltfort  ägnas  detta 
och  dess  minnen. 


Guvernören  Nils  Bielke. 
Oljniiälnin;;  af  F.hieiislialil  l(>~ii. 


Sigrid  Bielke. 
Oljcniålniii<i  af  I).  Richu-r. 


Grefve  Gustaf  Horn. 
Oljemälning  af  1).  Beck. 


LAMBOHOF 


SLAKA  SOCKEN,  BARKEKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  axel  L.  romdahl 

en  lummig  och  vacker  bygd  något  öfver  Trozelli  från  Norrköping,  grefve  Carl  Douglas 
en  half  mil  sydost  om  Linköping  ligger  samt  stannade  omsider  år  1 856  hos  grefve  Hen- 
rik Sinclair,  hvars  efterlämnade 
maka  för  närvarande  äger  godset. 
Itgendomens  areal  utgör  367  tunn- 
land, dess  taxeringsvärde  uppgår 
till  78,000  kronor. 

Lambohof  kan  anses  som  ett 
typiskt  och  vackert  exempel  på 
rococotidens  mindre  herrgårdar. 
Anläggningen  härrör  från  åren 
1762  och  63.  Genom  en  allé 
kommer  man  upp  till  den  stora 
grusade  gårdsplanen,  innesluten, 
dels  af  ett  ståtligt  stängsel  med 
murade  och  hvitmenade  pelare  och 
svartmåladt  trägaller,  dels  af  bygg- 
nader. Till  höger  och  vänster  ligga 
låga  envåningsflyglar  af  sten,  den 
högra  med  kök,  den  vänstra  nu 


Lambohof  från  gårdssidan. 


egendomen  Lambohof,  från  bör- 
jan en  utgård  kallad  Lammatorp. 
Under  1 600-talet  ägdes  stället  af 
ätten  Rosenstråle  och  öfvergick 
mot  århundradets  slut  genom  gif- 
termål till  iltten  Rosenstjerna.  Ar 
I  749  äktades  enkefru  Sofia  Rosen- 
stjerna, född  Reuter,  af  sedermera 
riksrådet  och  generalguvernören 
grefve  Fredrik  Karl  Sinclair,  hvar- 
igenom  Lambohof  kom  att  till- 
falla denne.  Efter  dessa  makars 
död  innehades  godset  af  deras  barn 
och  barnbarn.  Omkring  midten  af 
1800-talet  skiftade  Lambohof  upp- 
repade gånger  ägare  och  tillhörde 
efter  hvart  annat  excellensen  Arvid 
Posse,  baron  Casimir  Sparre,  herr 


Grefvinnan  Amalia  Sinclair, 
född  von  Holst. 


LAMBOHOF 


använd  som  bostad  åt  förvaltaren.  Midt  fram  väggen,  den  högra  frän  gårdssidan  räknadt,  hän- 
huf\'udbyggnaden,  af  trii  och  i  en  våning,  put-    ger  ett  vackert  och  synnerligen  väl  bevaradt  knä- 

st}  cke  af  Ciustaf  III,  signeradt 
L.  Pasch  pinxit  1772  och  med 
inskrift  å  den  praktfulla  origi- 
nalramen: »Gifvit  af  Konung 
Gustaf  III  till  Dess  och  Sve- 
riges Rikes  råd  samt  General 
Gouverneur  öfver  Dess  Tyska 
Provinser  Herr  grefve  C.  F. 
Sinclair.»  Triumfatorn  af  den 
19  Augusti  träder  oss  till 
mötes  mild  och  ungdomligt 
strålande,  klädd  i  uniform,  blå 
rock,  gult  k3'ller,  svarta  ben- 
kläder och  den  hvita  arm- 
bindeln, samt  iförd  serafimer- 
ordens,  svärdsordens  och  vasa- 
ordens insignier.  På  bordet 
till  vänster  synes  jämte  kronan, 
manteln  och  den  plvmage- 
rade  hatten  ett  papper  med 
datum  för  1772  års  regerings- 
form, den  2 1  Augusti.  Riks- 
rådet Sinclair  tog  en  verk- 
sam del  i  den  statshvälfning, 
som  gjorde  slut  på  frihets- 
till j)raktrummen  bildar  salen,  belägen  mot  par-  tidens  partiväldc.  I  öfrigt  prydes  salens  väggar 
ken.  \'äggarna  ilro  hiir  helt  boiserade  och  nu-  af  talrika  familjeporträtt,  merendels  af  tämligen 
mera  målade  i  ekfilrg.  Midt  å  fönstervilggen  anspråkslr)st  format  och  utan  silrskildt  högt  konst- 
synes Sergels  medaljong  af  riksrådet  grefve  Karl  värde,  hran  salen  lö{)er  en  korridor  tvärs  genom 
Fredrik  Sinclair.     Mellan  drirrarna  å  ena  kort-    l)\-ggnaden   mot  dennas  hr)gra  gafvel  (alltjämt 


Utsikt  åt  parksidan. 
15 


sad  och  målad  1  gul  ton  lik- 
som flyglarna.  Taken  äro 
brutna  och  täckta  med  tegel 
f)ch  svart  plåt.  Byggnaderna 
förbindas  genoiu  murar  med 
portar  och  nischer.  lJpj)fr)r 
en  liten  fritrappa  inträder  man 
i  en  enkel  förstuga,  genom  en 
oval  öppning  förbunden  med 
svalen  i  vindsvåningen.  Pa 
båda  sidor  af  gårdsfasaden 
ligga  hvardagsruiumen,  till 
vänster  grefvens  f.  d.  rum,  till 
höger  grefvinnans.  Samtliga 
dessa  rum  ha  kvar  enkla  ro- 
cocoboiseringar,  släta  ramar 
och  fyllningar  med  en  snidad 
mu.ssla  eller  ranka  här  och  dilr. 
Tänker  man  bort  den  moder- 
na målning  t.  ex.  i  ekimitation 
vissa  af  rummen  erhållit,  far 
man  en  vacker  föreställning 
om  den  flärdlösa  trefnaden  i 
ett  landtligt  magnathem  mot 
frihetstidens  slut.  ( )fvergången 


Giistnf  III. 
01jciiuilnin<j  af  I,.  Pasch  l~~2. 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Salongen. 


räknadt  från  gårdssidan)  där  en  dörr  bereder  mindre  förfinad  stil.  Boaseringen  har  här  bUfvit 
kommunikation  med  köksflygeln,  hvarvid  man  ommålad  i  en  brun  ton.  De  senast  skildrade 
dock  har  att  eå  nåsfr^i  ste<j  i  det  fria  —  en  anord-    rummen  äro  äfven  hvad  den  lösa  inrednino-en 

beträffar  de  märkligaste.  I  synner- 
het uppmärksammar  man  de  ståt- 
liga kristallkronorna  i  empirestil  och 
den  vackra  sidenklädda  möbeln  från 
1 8oo-talets  början,  inköpt  vid  den 
von  Krjemerska  auktionen  å  Sten- 
hammar.  Ifrån  praktrummens  fön- 
ster njuter  man  en  vänlig  utsikt 
öfver  parkens  gröna  slätter  och 
susande  kronor  bort  mot  frodiga 
äg^ovidder.  Denna  utsikt  afsåfjs  sä- 
kert  af  Lambohofs  byggherre  att 
fullständiga  intrycket  af  det  inres 
ljusa  och  glada  utsmyckning.  Det 
lilla  slottet  är  med  ett  ord  exponent 
för  den  sena  rococons  förfinade 
kultur  och  vaknade  natursinne,  för 
det  svenska  herrgårdslifvets  idylli- 
ska poesi.  När  man  vandrar  i  de 
gamla  rummen,  frammanas  lätt  för 
inbillningen  skimret  från  Gustaf 
III:s  ljusaste  ungdomsår,  minnet 
ning  lika  typisk  för  de  gamla  tiderna  som  stri-  af  en  tid  öfver  hvilken  det  dock  trots  allt 
dan  de  mot  moderna  kraf  på  bekvämlighet.  I  ligger  sol.  Och  fantasien  anknyter  sig  då  gärna 
följd  med  salen  ligga  längs  parken  trenne  andra  särskildt  till  bilden  af  konungens  syster,  prin- 
paradrum:  en  salong,  ett  alkovrum 
och  ett  kabinett.  De  båda  först- 
nämnda utgöra  ännu  alldeles  orörda, 
konstnärligt  fulländade  rococointeri- 
örer.  Inom  hvita  panelinramningar 
med  förgyllda  målade  listverk  af 
utsökt  elegans  breda  sig  läckra  pan- 
neauer,  oljemålade  på  väf  med  rank- 
verk och  figurscener.  I  salongen 
fägnas  man  af  etnografiska  bilder 
i  tidens  smak,  kineser,  negrer,  ara- 
ber och  en  käck  kavallerist  med 
stångpiska  och  trekantig  hatt.  Öfver 
dörrarna  genier  i  terracottaton.  I 
alkovrum met  kuttra  dufvor  bland 
koger  och  bröllopsfacklor.  Såväl 
här  som  i  salongen  prydes  fönster- 
väggen af  en  spegel  med  rikt  ram- 
verk. Salongens  och  alkovrummets 
tapeter  erinra  starkt  om  en  rums- 
dekoration från  Järntorget  83  i 
Stockholm,  nu  i  Nordiska  Muséet, 
och  äro  utförda  med  lätt  och  säker 
hand  i  ett  manér,  erinrande  om  fransmannen  sessan  Sofia  Albertina,  som  på  Lambohof  fram- 
Christophe  Huét.  Rummet  innanför  alkoven  åter  lefde  stilla  dagar  fjärran  från  hoflifvets  etikett 
dekoreras  af  målade  tapeter  i  en  tyngre  och    och  intrigspel. 


Alkovnimmet. 


16 


BROKIND 


VÅRDNÄS  SOCKEN,  KINDA  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Al  AXEL  L.  ROMDAHL 


Brokind  ilr  ulan  txckan  en  af  ( )sterq'ötlands 
vackrast  holiii^na  egendomar.  |;irnluml(ii 
fr)rcnar  hiir  i  skum  mande  forsar  sitt  vatten 
med  LiHa  ]<(MiL;ens,  och  cn  af  Kinda  kanals 
slussar  f()rmedlar  farten  meHan  de  häda  sjöarna. 
Detta  omflutna  läye  måste  emellertid  uppskattas 
äfven  af  sädana  tider,  som  mera  toqo  hiinsyn 
till  L^oda  f()rsvarsnir)i likheter  iln  till  naturskrmhct 
vid  upi)f()rand(.'t  af  sina  hcrrciuansbonini^ar.  (\dv- 
dens  historia  t;är  ocksä  tillhaka  ilnda  till  Folk- 
unL^aiittcns  dayar.  liroo  som  namnet  lydde 
intill  senare  hiilften  af  i6oo-talet  —  såldes  af 
I  lel^a  Anundedotter  med  tiilständ  af  hennes  man 
l\-ar  Konun<^smark  och  hennes  son  ]'!rik  (son- 
sons son  af  Konung;-  \'aldemar)  till  riksdrotset 
Ijo  [onssoii  C.rip.    kru  1  Idi^a  klagar  emellertiil 


i  ett  href  af  ar  1398,  att  hon  af  sin  make  tvungits 
till  denna  frjrsäljning.  Bo  jonsson  hortbytte  1383 
egendomen  till  riddaren  Johan  Molteke  och  hans 
hustru.  Riksrådet  återköpte  likväl  densamma 
redan  1386.  Dessa  båda  bytes-  och  köpekon- 
trakt förvaras  ännu  i  Brokinds  arkiv.  I  början 
af  1400-talet  ägdes  gården  af  riddaren  af  den 
heliga  grafven,  danska  riksrådet  Ficke  Johansson 
lUilow.  Dennes  dotter  Frmegard  förmälde  sig 
med  riksrådet  Måns  IVngtsson  Natt  och  Dag, 
l{ngell)rekts  baneman.  I^ro  gick  sedan  i  arf 
inom  ätten  Natt  och  Dag,  till  dess  att  egen- 
domen år  1 706  efter  en  process  tillerkändes 
presidenten  Henrik  (ieorg  Falkenberg,  gift  med 
Christina  l^lisabeth  Natt  och  Dag.  Deras  dotter 
Anna   Maria  ingick  1721  äktenskap  med  fält- 


Brokind  frän  söder  med  sjön  Järnliinden. 
17 


5-  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Brokind  sedt  från  väster,  enligt  Dahlbergs  Suecia  antiqua. 


marskalken  grefve  Axel  Sparre  |  1728.  Hon 
hade  af  syskonen  tillöst  sig  hela  Brokind  och 
stiftade  1732  10  ^4  hemman  till  fideikommiss, 
hvilket  af  hennes  broder,  öfversten  Henrik  Fal- 
kenberg, och  trenne  systrar  efter  hennes  död  i  744 
utvidgades  till  förmån  för  sonen  och  brorsonen, 
dåvarande  kanslijimkaren,  sedermera  riksrådet 
grefve  Alelcher  Falkenberg.   Denne  gjorde  ytter- 


igare 


I  2 


hemman  till  fideikommiss  för  sina 


manliga 


efterkommande. 


Efter  hans  död  har 
fideikommisset  innehafts  af  sonen,  öfverstekam- 
marjunkaren  grefve  Henric  Falkenberg  ("j"  1837), 
sonsonen,  kammarherren  grefve  Henric  Georg 
Falkenberg  ("j"  1873)  och  dennes  son  kammar- 
herren grefve  Melker  Falkenberg  (f  1906).  Det 
innehafves  nu  af  den  sistnämndes  äldste  son,  kap- 
tenen vid  generalstaben  grefve  Henric  Falkenberg, 
förmäld  med  Anna  Ridderstad.   Till  egendomen 


Brokind  från  söder. 
18 


BRO  KIND 


höra  kvarn  och  mejeri,  drifna  af  vattenkraft. 
Dess  sammanlas^-cki  ägoareal  utgör  2,485,03  hektar. 
Taxenngsvärdet  är  704,000  kr. 

Det  gamla  Broo 
var  bcbygdt  med 
ett  fast  stenhus 
alldeles  invid  sjö- 
stranden, hvilket 
hade  ett  rundt  och 
ett  fyrkantigt  hörn- 
torn. Utom  tornen 
var  V)yggnadcn  89 
fot  lång  och  40  fot 
bred.  I3en  finnes 
afbildad  i  Succia- 
verket.  Detta  ål- 
driga fäste  af  brann 
är  1726.  Nu- 
varande hufvud- 
byggnadcn  ä  Bro- 
kind är  upjjfrird 
af  sten  i  tvänne 
våningar  och  sou- 

terrain  samt  vind.  Grunden  lades  den  K)  April 
1727  och  huset  stod  filrdigt  1731.  Årtalet  1727 
finnes  tillika  med  .Sparreska  och  Falkenbergska 
vapnen  anbragt  öfver  hufvudportalen  ät  gärden. 


(jrcfvinnan  Anna  Falkenberg, 
född  Riddc-rstad. 


Denna,  af  huggen  sten,  är  med  sin  dubbeltrappa 
det  enda  dekorativa  elementet  i  exteriören.  Den 
hvita  byggnaden  med  sitt  mansarderade  tegeltak 

gör  ett  tilltalande 
intryck,  vare  sig 
man  ser  den  från 
gårdssidan,  flanke- 
rad af  låga  flyg- 
lar eller  från  mot- 
satta sidan  speg- 
lad i  Lilla  Ren- 
gens vatten.  Det 
inre  har  som  det 
yttre  snarare  en 
modernt  hemtref- 
1ig  än  en  slotts- 
lik prägel.  Denna 
flärdlöst  enkla,  om 
våra  dagar  erinran- 
de karaktär,  kän- 
netecknar ofta  de 
bostäder,  som  in- 
reddes vmder  fri- 
Hvad  som  skonats 
ilr  ej  m\'cket.  Ta- 


Kaptcncn  vid  Generalstaben 
Grefve  Henric  Falkenberg. 


hetstidens  första  årtionden, 
af  den  gamla  inredningen 
ken  ha  kvar  sin  dekoration  af  dragna  lister.  I 
stora  salen  på  nedra  botten  smyckas  taket  dess- 


Gårdsplanen  med  Jlyglarne  från  trappan  ät  söder. 
19 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Matsalen. 

utom  af  Sparreska  och  Falkenbergska  vapnen. 
Dessa  förekomma  äfven  inlagda  i  golfvet  i  ett 
litet  rum  i  sydvästra  hörnet  af  nedre  våningen. 
I  samma  rum  finnes  äfven  en  polykrom  1700- 
talskakelugn.  Väggarna  torde  ha  varit  klädda 
med  gyllenläder,  stoft-  eller  papperstapeter.  En- 
dast i  grefvens  rum  mellan  fönsterna  sitter  ett 
stycke  gustaviansk  boasering  med  riksrådet 
grefve  Melcher  Falkenbergs  medaljong  af  Ser- 
gel, i  gips,  och  en  fast  spegel.  Våningen  en 
trappa  upp  har  liksom  den  nedre  en  stor  sal. 
Dennas  väggar  äro  klädda  med  stofttapeter, 
och  taket  består  af  en  oljemålning  på  väf  före- 


Situalionsplan  från  1802. 

a.  Iliifviidhygi^ni)!}^-,')!.  —  bb.  Flyglartia.  —  Till  höger  mellan 
den  miiu/rr  hnlnifti  och  fastlandet  är  nit  Brokinds  shiss  i  Kijida 
kanal.  Ladiigdrdskomplcxet  (fyrkanten  till  luuister)  är  oförändrad. 
Stora  landsrägen  med  sina  broar  markeras  af  linjen  tvärs  öf%'er 
bilden. 


Ställande,  enligt  inskrift,  slaget  vid  Lut- 
2en.  Man  ser  här  drabbningen  fram- 
ställd på  ett  visserligen  tidstroget  men 
icke  dess  mindre  ytterligt  barnsligt  och 
roande  sätt.  Kanonerna  sp}^  röd  eld  och 
slunga  svarta  kulor  och  i  gatorna  mellan 
de  fyrkantiga  truppkolonnerna  ligga  stu- 
pade i  pölar  af  cinnober. 

Den  perspektiviska  verkan,  i  sig  dålig, 
blir  ännu  mera  befängd  genom  att  mål- 
ningarna, hvilka  säkerligen  tjänstgjort  som 
tapeter  i  den  äldre  byggnaden,  anbrakts 
i  taket. 

Souterrainen  innehåller  kök,  domestik- 
rum  o.  s.  v. 

Då  möbler  o.  d.  ej  ingår  i  fideikom- 
misset, har  å  Brokind  icke  kunnat  hopa 
sig  några  mängder  af  historiskt  eller 
konstnärligt  värdefullt  bohag.  Dock  fin- 
nes åtskilligt,  som  förtjänar  att  upp- 
märksammas. Så  må  nämnas  en  präktig  ro- 
cocobyrå  i  grefvens  rum,  riksrådet  Falkenbergs 


Krigssalcn. 

skrifbord  och  byrå  (enkla  möbler  med  inlägg- 
ningar af  alm),  i  skrifrummet,  ett  ekskåp  från 
i6oo-talet,  en  stor  himmelssäng  af  skuren  röd 
sammet  från  1 700-talet,  tyvärr  ändrad  under 
empiretiden. 

Af  stort  värde  är  samlingen  af  porträtt.  Först 
märkes  ett  porträtt  i  helfigur  af  Gustaf  II  Adolf, 
hvilket  af  gammalt  funnits  å  Brokind.  Konungen 
är  iklädd  svart  dräkt  med  hvitt  undertyg,  synligt 
i  slitsarne.  Han  framställes  stående,  vänd  åt 
höger.  Släktporträttens  rad  börjar  med  kungl. 
rådet  Gabriel  Falkenberg,  grefve  af  Sandemar 
(f.  1649,  f  I  7 14)  af  Ehrenstrahl  och  vice  presi- 
denten Henrik  Georg  Falkenberg  (f.  1 637,!  i  709) 


20 


BRO  KIND 


Presidenten 
Henrik  Georg  Fallcenberf^. 

( )ljciiuilniii^  af  M.  Mijleiis. 


l-{iksräiict 
drcfvc  Mclclier  }'alki'nbcrg. 

Taslcll  af  (i.  I.iuulli. 


lallinarskalkcn 
Grrfre  Axel  Sparrc. 

( )ljrnialniiij^  af  I.ainiiillcrc. 


och  hans  fru  Christina  Elisabeth 
Natt  och  Dag  (f.  1653,  j  1701) 
bröstbilder  i  olja  af  Älartin  Mij- 
tens,  fortsätter  med  deras  barn, 
dottern  Anna  Maria  (f.  167g,  f 
1744)  och  hennes  man  fältmar- 
skalken g-refve  Axel  Sparre,  bröst- 
bilder af  Nicolas  Larguillere,  re- 
noverade, samt  sonen  öfverste  Hen- 
rik Falkenberg-  (f.  1681,  f  1754) 
och  hans  första  fru  grefvinna 
Ulrica  l>onde  af  Björnö  (f.  1688, 
j  1724)  bröstbilder  i  olja.  Det 
sistnämnda  parets  son,  riksrådet 
grofve  Melcher  Falkenberg  (född 
1722,  t  '795)  ätergifves  i  en  ])a- 
stell  af  Lundberg  liksom  ;if\en 
hans  grcfxinna  Hedvig  l-Jconora 
Wachtmeister.  lUt  porträtt  i  olja 
(af  Forentz  Pasch  d.  y.Y)  visar 
oss  riksradinnan  på  äldre  dagar. 
Smä  osigneradc  oljemålningar 
framställa  riksrådets  söner  som 
unga,  grefve  Henrik,  (f.  1770, 
död  som  öfverstekammarjunkare 
1839),  grefve  Melcher  Axel,  kam- 
marherre hos  .Sofia  Albertina 
(f.  1774  t  1828).  Ett  porträtt 
i  pastell  förevigar  dragen  af 
grefve  Flenriks  grefvinna  Fredrika 
Kuuth  (f.  177.},  t  1829).  Den 
sista  bilden  i  följden  är  por- 
trättet af  nuvarande  innehafva- 
rens  farfader  kammarherren  gref- 
ve I  lenrik  iMlkenberg,  (f.  1  803, 
y  1873),  måladt  i  olja  af  Bertha 
Wallerius. 

Annu  återstår  att  omtala  det 
omfångsrika  biblioteket  (omkring 
4000  vol.)  upprättadt  af  riksrå- 
det i-'"alkenberg  och  det  på  märk- 
liga aktstycken  (i  synnerhet  från 
30-ånga  kriget  och  F"rihetstiden) 
rika  arkixet.  Dessa  samlingar 
fr)rvaras  i  salen  i  tr.  upp,  den 
s.  k.  krigssalen. 

Utanför  gårdens  grindar  l()per 
tlen  stora  landsvägen.  Invid  denna 
ligga  de  prydliga  ekonomib)-gg- 
naderna,  till  stor  del  af  sten  och 
h\'itputsade,  uppförda  af  riksrå- 
det, hans  son  och  sonson.  Få 
andra  sidan  vägen  är  en  i  järn- 
lunden  utskjutande  landtunga  ord- 
nad som  en  engelsk  park  med  ett 


C.linstiiui  lilisabelh  Falkenberg, 
född  Natt  oeh  Dag. 
( )lji-'nu"iliiiiig  af  M.  .Mijlcns. 


K.  Rådet 
Grefve  Gabriel  Falkenberg. 
Oljemålning  af  Klircnslrahl. 


Grefvinnan  .imui  Maria  Sparre, 
född  Falkenberg. 
Oljemålning  af  Larguillére. 


SVÉNSRA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Hiifrudbyggnaden  åt  gårdssidan  (söder). 

lusthus.  Och  rundtorn  kring  sjöarnes  stränder  hopa  kind  dess  prägel  af  ett  landtligt  Tusculum,  kärt  för 
sig  frodiga  ängar  och  hagar,  en  naturlig  trädgärd  män  pröfvade  i  det  allmännas  värf,  sådana  som 
som,  mer  än  all  konst  skulle  mäktat,  förlänar  Bro-    fältmarskalken  Sparre  och  riksrådet  Falkenberg. 


22 


SCHEDEVI 


TJÄRSTAD  SOCKEN,  KINDA  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  axel  l.  romdahl 


Mellan  luiiiniiL;a  haL;aroch  rika sk()r(leinarkrr, 
\'i(l  nilsct  mellan  sj()arna  Asunden  och 
l{mmern  li.iiLjcr  Schedevi,  ett  af  Kinda- 
bygdens  vackraste  gods.  Stiillets  historia  striicker 
sig  tillbaka  ända  till  Folkungarnas  tidehvarf. 
Första  gängen  oniniunndcs  .S'/v(v/7i'r  i  i\ind  ar 
1279  säsom  f(")rpanladt  af  Magnus  (ierason  till 
Strängnäsbiskopen  Anund  för  låntagna  140  mark. 
Ar  1345  den  22  september  testaincnterade  öst- 


götalagmannen Knut  Jonsson  och  hans  hustru 
Skcdwy  till  ett  prebende  vid  Linköpings  dom- 
kyrka, under  det  att  gården  1390  namnes  sä- 
som afyttrad  af  kantorn  i  Linkfiping  Niklas 
Ulfsson  till  riddaren  Thyrkel  Ilaraldzson.  Vid 
skiftet  mellan  i  5-  och  1 600-talen  innehades  stället 
af  marskalken  Kristofer  von  Scheiding,  hvars 
S()ner  skrefvo  si'''  herrar  till  Skcdevid.  Mot  slutet 


af  1 600-talet  tillhörde 


gärden 


assessor  Gideon 


ifc.  ii  ff.-^ 


Schedevi  från  gårdssidan. 


5  v  EN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Rålamb.  Under  det  följande  seklet  ägdes  den 
efter  hvartannat  af  kungliga  rådet  grefve  Jacob 
Spens  (I  I  72  i),  dennes  änka,  Beata  Bonde  (f  1732), 
och  mag,  riksrådet  grefve  Anton  Wrangel  (|  i  763) 
samt  sludigen  af  riksrådet  grefve  IMelcher  Falken- 
berg (f  1795).  Af  den  sistnämndes  son,  öfverste- 
kammarjunkaren 
grefve  Henrik  Fal- 
kenberg såldes 
godset  1 8 1  o  till 
ryttmästaren  Klas 
Engelcrantz.  Se- 
dan hafva  inne- 
hafvarna  varit  pro- 
sten Israel  Gustaf 
Wänman,  som  åter 
försålde  gården  dll 
Engelcrantz,  fri- 
herre August  von 
Friesendorff,  kro- 
nolänsman Pedro 
Ad.Dahlstedt,herr 
J.  A.  Loden,  fält- 
kamreraren S.  J. 
Bergman.  Från 
denne,  som  köpte 

Schedevi  —  den  nu  brukade  stafningen  —  år 
1853  för  ii2,3337:j  rdr,  har  gården  genom  arf 
öfvergått  till  släkten  Pontin.  Dess  nuvarande 
ägare  är  herr  Esbjörn  Pontin,  hvars  son  musik- 
direktören Nils  Pontin  arrenderar  det  omfattande 
jordbruket.  Arealen  uppgår  till  i2^>l^  mU  och 
taxeringsvärdet  utgör  4  i  i  ,600  kr. 

Den  nuvarande  hufvudbyggnaden  uppfördes 


Godsägaren  Esbjörn  Pontin. 


af  riksrådet  Falkenberg  åren  1769 — 81.  På  en 
dominerande  backsluttning  med  utsikt  öfver 
sjöarna  reser  sig  ett  ståtligt  hvitputsadt  stenhus 
i  tre  våningar  med  högt  mansardtak  och  baki- 
stradkrönta  en  vånings  flyglar. 

Framfasaden,  som  vätter  mot  en  stor  sandad 

gård  omgifven  af 
ett  smidesstaket 
med  grindar  mot 
sidorna  och  mot  en 
allé  i  byggnadens 
midtaxel,  smyckas 
af  en  midtrisalit 
med  triglyfprydda 
lisener,  en  portal 
med  konsoler  och 
guirlanderochdär- 
öfver  ett  fönster 
med  antikiserande 
fris  och  segment- 
krön. Alla  dessa 
delar  äro  fint  hugg- 
na i  grå  sandsten. 
Mellan  porten  och 
fönstret  sitter  en  in- 
skriftstafla  af  grå- 
röd  kalksten  med  bokstäfverna  M.  F.  och  H.E.  W. 
samt  årtalet  MDCCLXXXI  (byggherren  Melcher 
Falkenberg  och  hans  grefvinna  Hedvig  Eleonora 
Wachtmeister  samt  året  för  husets  fullbordan). 

Bakre  fasaden  mot  den  lilla  trädgårdspaterren 
är  vida  enklare  med  två  sidorisaliter  och  släta 
murar  utan  all  ornering.  Afven  här  finnes  en 
port  belägen  midt  emot  framfasadens,  i  husets 


Fru  Sigrid  Pontin, 
född  Wetterström. 


Gårdsplanen  med  alléen. 
24 


SCHEDEVI 


Stora  salongen. 


midtaxcl.  I )('  l);ula  portania  förhindas  af  en 
luftig  hvillfd  f(")rstu^a,  livarifnm  en  bred  sten- 
trappa leder  till  de  öfrc  våningarna.  Rakt  för 
trappan  ligger  fr)r.sta  vaningens  stora  sal  en 
anordning,  hvilken  liksom  hela  plandispositionen 
och   åtskilliga  detaljer  erinrar 


( )fversta  våningen  innehåller  en  lång  följd  af 
gästrum  längs  båda  sidor  af  en  korridor.  1  dessa 
trefna  kamrar  med  släta  gamla  kakelugnar  och 
anspråkslösa  väftapeter  lefver  starkt  stämningen 
af  gammaldags  ro,  och  intrycket  förhöjes  än  mer 
af  den  vida  utsikten  ofenom  de 


om  det  ungefär  saiutidigt  b\'gg- 
da  Ljung.  Salen  haren  diskret 
boasering  i  lu  ilt,  lu  ilken  \  id  en 
restaurering  under  de  senaste 
åren  erhållit  en  sparsam  f()r- 
gyllning  å  listverk  och  guirlan- 
der.  Kn  stor  kakelugn  i  blått 
och  hvitt  fullbordar  den  fasta 
utstvrseln.  I  )e  r)friga  rummen 
i  samma  \'åniiig,  de  flesta  stora 
och  ståtliga,  ha  alla  kvav  sin 
ursprungliga  panelning,  sina 
snidade  d()rröfverstycken  i  nov- 
antik  stil  med  medaljonger  å 
la  Wegdewood  och  sina  kakel- 
ugnar i  blått  och  hvitt  eller 
med    målninL:'    i    flera  f;lry'er. 


Tebord,  signcradt  Rörstrand  1770. 
25 


smårutade  fönstren  öfver  glim- 
mande vikar  och  gröna  näs. 
De  båda  fh\<;larna  innehålla 
h  vardera  en  liten  sten  lagd  gård 
samt  rum  för  betjäning  och 
ekonomiändamål.  Köket  är  för- 
lagd t  pä  nedre  botten  i  det 
stora  trevåningshuset.  Den  o- 
vanligt  gedigna  och  förnäma 
byggnaden  innehåller  talrika 
cfamla  möbler  och  konstsaker, 
som  stegra  det  slottslika  in- 
tr)'cket.  Ett  stort  skåp  från 
år  1667  med  uppbyggnad  i 
pagodstil  och  dekoreradt  med 
hopplister  och  kinesiska  drag- 
fig-urer  är  ett  sällsynt  intressant 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Matsalen. 


Lilla  salongen. 


prof  på  i6oo-talets  sätt  att  härma  den  fjärran 
österns  konstslöjd.  Dess  målning  i  svart  och 
förgyllning  har  tyvärr  för  åt- 
skilliga år  sedan  blifvitomgjord 
med  bibehållande  af  de  gamla 
motiven.  Afvenså  har  lådinred- 
ningen  blifvit  borttagen.  Skåpet 
förskrifver  sig  från  det  åldriga 
säteriet  Liljeholmen,  Torpa  soc- 
ken, Ydre  härad,  Östergötlands 
län,  h vilket  tillhört  fältkamrer 
Bergman  och  efter  honom  se- 
nast ägts  af  nuvarande  ägaren 
till  Schedevi.  Monogrammen 
å  skåpsdörrarna  syfta  på  ma- 
joren Gabriel  Gyllenståhl  (död 
I  705),  en  af  de  fordna  ägarna 
till  Liljeholmen  och  hans  första 
fru,  Maria  Fahnehjelm  (död 
1691). 

Från  början  af  1 700-talet 
stammar  ett  golfur  med  vackra 
inläggningar.  I3et  visar  utom 
timmarna  äfven  datum  och  bär 
å  taflan  siy-naturen  ]]ludiiiills 


Skåp  och  kakelugn  i  stora  salongen. 


London.  Rococon  representeras  af  en  vacker  byrå 
och  goda  sittmöbler,  den  gustavianska  tiden  af 
ett  inlagdt  sybord,  osigneradt 
men  i  Haupts  stil.  Från  1 800- 
talets  förra  hälft  äro  möblerna 
synnerligen  talrika.  Af  keramik 
förtjänar  nämnas  ett  brickbord 
med  polykrom  dekoration,  sig- 
neradt  Rörstrand  1770  ^Vio  L. 
Bland  målningarna  uppmärk- 
sammar man  utsikter  af  Sche- 
devi, målade  i  olja  af  Oscar 
Törnå.  I  ett  skåp  förvaras  en  rik 
samling  damdräkter  från  de  tidi- 
gare årtiondena  af  förra  seklet. 

Återstår  att  betrakta  parken. 
Denna  är  en  synnerligen  vid- 
sträckt och  vacker  anläggning 
i  den  engelska  smaken  från 
1 700-talets  slut.  Den  brutna 
terrängen,  de  båda  sjöarna  och 
kanalen,  som  förbinder  dem,  de 
åldriga  träden,  allt  bidrager  att 
bilda  ett  landskap  af  en  egen 
romantisk  tjusning.  , 


Situationsbild  af  Schedevi  efter  Thersner. 
26 


FINSPÅNG 


RISINOE  SOCKEN,  FINSPÅNGA  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  axel  L.  romdahl 


Bruksdriften   vid   J^lnspant,»-  kan  räkna  sina 
anor  från   1300-talet,  m(>n  namnet  möter 
oss  först  ett  par  århundraden  senare.  På 
1570-talet  drefs  rcin^lsen   för  kronans  räknin^;-. 
lifter  en  tid  af  förfall  inträdde  så  ett  första  större 
uppsvini;-  på   1 5 80-talet,  då  nya  anlät^^^q-ninL^ar 
gjordes  under  led- 
nin<4  af  nederlän- 
daren  A\'illiam  (h; 
Wijk.  Denne  och 
efter  honom  hans 
son  arrenderade 
sedan  bruket,  till 
dess  den  senare 
är  1 598  blef  af- 
Hfvad  på  f^rund 
af  sitt  partitagan- 
de    för  Sigis- 
mund. Finspång- 
innehades sedan 
af   hertig'  johan 
af  Ustergötlaiul 
och  led  därunder 
af  svår  vansköt- 
sel.   När  bruket  16 18  åter  kom  untler  kronan, 
öfverlämnades  det  på  arrende  till  \'elam  (lillius- 
son  de  J^)esche.     Dennes  förläg;gare  var  emel- 
lertid f.ouis  De  (leer,  och  sedan  denne  blifvit 
svensk  medborgare  (1627)  och  erhållit  svenskt 
adelsskap  (i6.|i),  kr)pte  han  1 64 1  hela  godset, 
som    då   bestod   af   79'/...   hemman  jämte   5 'A, 


Louis  Dc  Gccr  d.  y. 

( oljemålningar  af  B.  van 


hemman  i  Dannemora  bergslag  för  50,557  rdr 
38  öre  6'/.,  penning  in  specie  i  afräkning  på 
sina  stora  fordring-ar  hos  kronan.  Sedan  inne- 
hades Finspång-  af  ätten  De  Geer  till  år  1841, 
då  sista  sjilttedelen  däraf  såldes  till  arfvingarna 
efter  utrikesministern  grefve  af  Wetterstedt,  gift 

med  friherrinnan 
Charlotta  Aurora 
De  Geer.  Dessa 
ar  f  vingar,  st}-f- 
sönerna  riksmar- 
skalken grefve  A. 
F.  N.  Gyldenstol- 
pe  och  kammar- 
herren grefve  K. 
A.  Gyldenstolpe 
samt  dessas  sy- 
sterdöttrar friher- 
rinnan     E.  J. 
Leijonhufvud  och 
fröken    Ch.  E. 
Iroili  egde  sedan 
godset  g-emen- 
samt   och  hade 
till  förvaltare  C.  E.  Ekman.   JJenne  inköpte  år 
1856  hela  Finspång,  hvilket  han  tillökade  genom 
nya  inköp,  hvarjämte  han  utvidgade  bruksrörel- 
sen, förbättrade  landtbruket  och  uppdref  skogs- 
sk()tseln.    Ar  1885  öfverlät  han  samtliga  egen- 
domar och  verkstäder  till  Aktiebolaget  Finspångs 
stvckebruk,  som  år  1902  försålde  de  industriella 


Jeanne  Parmcntier. 
(ler  Helst  a  Lcufsta  bruk. 


27 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


anläggningarna  jämte  de  närmast  bruken  belägna 
egendomarna  till  Stens  bruks  aktiebolag  och 
Aktiebolaget  Nordiska  Artilleri  verkstäderna.  Af 
dessa  äger  Stens  bruks  aktiebolag  för  närva- 
rande säteriet  Finspång,  2  mantal,  taxerings- 
värderadt  till  138,000  kr. 

Finspångs  slott  grundlades  år  1668  af  Louis 
De  Geer  d.  y.  Dess  läge  valdes  efter  öfligt 
nederländskt  bruk  på  en  sidländt  holme  i  Fin- 
spångsån.    Slottet  är  ätergifvet  från  både  gårds- 


hafva  putsade  ytor  med  i  murbruket  imiterad 
rustik. 

Från  förstone  har  slottet  med  all  sannolikhet 
haft  formen  af  en  aflång  rektanwl  med  ett  rundt 
torn  och  tvänne  rätvinkliga  sidoutsprång  åt  träd- 
gärdssidan.  I  Suecia  Antiqua  af  bildas  en  all- 
deles liknande  byggnad  nämligen  Sparreska  pa- 
latsets i  Stockholm  norra  fasad.  Den  framställda 
förmodan  styrkes  äfven  af  Finspångs  planrit- 
ning, å  hvilken  vi  dock  få  räkna  med  en  och 


Finspångs  slott  från  väster  (gårdssidan). 


och  parksidorna  i  Sueciaverket  (bladen  stuckna 
af  Aveelen  i  7 1  5).  A  dessa  gravyrer  framträder 
slottet  —  med  undantag  af  yttertrapporna  —  i 
alldeles  samma  gestalt  som  det  nu  befinner  sig, 
sålunda  med  en  rektangulär  midtbyggnad  med 
ett  rundt  torn  åt  trädgården  och  fyra  mäktiga 
hörnpaviljonger.  Tydligt  är  likväl,  att  hörn- 
paviljongerna ej  ingått  i  den  från  början  af- 
sedda  anläggningen.  A  kopparsticken  framstäl- 
las midtpartiets  fasader  såsom  oputsade  tegel- 
murar, medan  flyglarna,  liksom  ännu  i  dag  är 
fallet  ej  blott  med  dem  utan  hela  byggnaden, 


annan  bortbruten  mur  eller  senare  uppförd  mel- 
lanvägg. Antagandet  förklarar  äfven  synnerligen 
väl  det  tunga  och  oorganiska  i  slottets  hållning 
med  midtpartiet  alldeles  nedtryckt  af  hörnpavil- 
jongerna. Emellertid  är  det  knappast  troligt, 
att  byggnaden  hunnit  slutföras  efter  den  mindre 
planen,  innan  utvidgningen  företogs. 

Finspångs  slottsgärd  omgifves  på  båda  sidor 
af  låga  flyglar,  tillkomna  under  i  700-talet.  Slottet 
vänder  åt  denna  sida  en  stel  fasad  med  pilaster- 
uppdelad  midtrisalit,  prydd  af  Louis  De  Geer 
d.  y:s  och  hans  frus  Jeanne  Parmentiers  vapen- 


FINSPÅNG 


Finspångs  slott  från  öster  (parken). 


.skr)l(lar.  I  ppkomnicn  {är  fritrappan  stii^cr  nian 
in  i  en  låg  förstuga  med  tungt  stucktak,  hvari 
L.  De  Cieers  och  Jeanne  Parmentiers  namnchiffer 
äro  anbragta.  Rakt  fram  Hgger  en  rund  salong 
med  utsikt  r)fver  parken  och  dörr  ut  till  den  breda 
fritrappa,  som  nu  fr)r  rakt  ned  till  dciuia  i  stTillct 


f(jr  de  ursprungliga  trapporna  pä  sidorna  af 
tornet.  At  höger  och  åt  vänster  breda  sig  rader 
af  ])raktrum,  flertalet  med  prunkande  barocktak 
i  stuck.  Utom  löfverk  och  kartuschmotiv  före- 
komma i  dessa  dels  knubbiga  genier,  dels  bygg- 
hcrrskapets  sköldar.  I 


norra  flygeln  befinner 


Parken  från  östra  slottstrappan.    Till  vänster  växthuset.    Längst  i  fonden  Auroratcmplet. 

29 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


sig  slottskapellet, 
som  upptar  äfven 
motsvarande  del 
af  källarvåningen. 
Dess  nuvarande 
inredning-  och  de- 
koration förskrif- 
ver  sig  från  bruks- 
patron C.  E.  Ek- 
mans tid.  Altar- 
taflan  af  Per  Hör- 
berg framställer 
korset  buret  af 
änglar  och  tillhör 
med  sin  varma 
bruna  ton  och  sin 
effektfulla  belys- 
ning dennes  bä- 
sta arbeten.  I 
samma  flygel  för- 
varades, i  rum 
med  enkel  gu- 
staviansk boasering,  det  stora  biblioteket  (c:a 
30,000  vol.),  hvilket  numera,  sedan  år  1904,  till- 
hör Norrköpings  stad.  Rummen  på  södra  sidan 
utgöra  den  egentliga  bostadsvåningen.  Utom 
taken,  från  1600-talet,  lägger  man  här  märke  till 
resterna  af  väggdekorationer  i  rococo  och  gustavi- 
ansk stil.  I  den  förra  stilen  är  det  rikt  deko- 
rerade alkovrummet  med  dess  förgyllda  sniderier 
äfvensom  tvänne  angränsande  rum.  Utom  boa- 
serier  och  speglar  återstå  ännu  ett  par  dörr- 
öfverstycken  med  genier  målade  i  olja  på  väf. 


Hallen  (nr  l  ä  planen). 


grått  i  grått.  Där- 
emot hafva  dörr- 
öf  verstycken  a  i 
ett  af  de  gustavi- 
anska rummen 
för  ej  länge  sedan, 
dock  utan  för- 
vållande af  dem, 
som  nu  ha  slottet 
om  hand,  aflägs- 
nats  från  sinaplat- 
ser.  Till  andra 
våningen  kom- 
mer man  genom 
en  bred  enkel- 
trappa vid  södra 
sidan  af  förstu- 
gan. Vid  dennas 
början  erinra  ett 
par  »stenstilar» 
på  svenska  och 
latin  om  Fin- 
spångs byggnadshistoria.  På  södra  sidan  i 
andra  våningen  befinner  sig  stora  galleriet,  ett 
långt  rum  med  ett  ståtligt  stucktak  och  en 
tung  barockspis.  Här  förvarades  fordom  den 
dyrbara  tafvelsamling,  hvilken  utgjorde  en  af 
ställets  främsta  dragningskrafter.  Ofver  den- 
samma finnes  utgifven  en  beskrifvande  katalog, 
upprättad  af  Georg  Göthe  år  1 894.  De  öfriga 
rummen  i  denna  våning-  äro  af  föga  intresse 
liksom  de  oinredda  rummen  högst  upp  i  hörn- 
paviljongerna och  källarvåningen  med  dess  eko- 
nomilokaler. Af  det  anförda  synes  emellertid, 
att  Finspångs  slott,  trots  att  dess  dagar  som 
lysande  herresäte  äro  förbi  och  trots  tomheten 
i  dess  öfvergifna  salar  och  gemak,  ännu  har 


Plan  af  första  våningen.    Den  streckade  linjen  till  vänster  angifver 
»stora  galleriet»  i  andra  våningen. 


Tak  (nr  4  å  planen). 


30 


FINSPÅNG 


Tak  (nr  3  å  ])lanen). 


mycket  no^-  att  bjuda  en  besökare  med  sinne 
för  i^ammal  odlinLj"  och  konst.  Ute  i  parken 
erfar  man  dock  ;in  starkare  (.len  historiska  stäm- 
nint^en,  närvaron  af  det  föryan<,''na.  Rakt  fram- 
för sig  har  den  från  slottet  utträdande  gräsmat- 
tornas grönska,  blomstergruppernas  färgrikedom 
och  springvattnets  stigande  stråle.  Till  vänster 
ligger  orangeriet  med  Wetterstedtska  och  de 
r^^erska  vapnen  i  midtfrontonen,  med  en  plafond 
i  det  inre,  Aurora  efter  (iuorcino,  väl  af  l'er 
Hörberg,  och  freskomälningar  af  senare  datum 
å  baksidans  ytter  murar.    I)}'ggnaden  uppfördes 


Stora  galleriet  i  andra  våningen. 
Liigct  anf^ilvcs  ;i  planen  genom  en  streckad  linje. 

31 


efter  ritning  af  L.  von  Röök.  På  båda  sidor 
om  denna  främre  del  af  parken  brusar  Fin- 
spångsåns vatten  och  i  bakgrunden  midt  i  slottets 
axel  lyser  Auroras  joniska  rundtempel  ur  grön- 
skan. Detta  temi)cl,  ritadt  af  Sergel,  har  kolon- 
ner af  gjutjärn,  målade  i  hvitt  som  bjälklaget, 
och  en  flat  kupol,  hvars  freskoplafond  med  en 
Aurora  af  Per  Hörberg  tyvärr  numera  döljes 
af  öfvermålning.  I  templets  midt  står  ett  altare 
med  trenne  gjutjärnsmedaljonger  efter  Sergel  af 
friherrinnan  hVedrika  Aurora  Taube,  gift  med 
friherre  Johan  Jakob  De  (ieer,  öfverkammarherre 
hos  Gustaf  IV  Adolfs  drott- 
ning, samt  dennas  döttrar 
Charlotta  Aurora  (f.  1779,  f 
1837)  och  Emilie  Fredrika 
Aurora  (född  1782,  f  1828). 
Längre  bort  i  parken  före- 
vigas samma  Aurora  af  en 
minnessten  med  den  Sergel- 
ska medaljongen  och  inskrif- 
ten, så  typisk  för  tiden: 

At  minnet 
af 

Aurora  Taube 
som  förskönade  Finspong 
fiirde  sällhcten  i  sitt  hus 
glädjen  i  sällskapskretsarna 
hugsvalclse  och  tröst  i  armodets  koja 
af 

Tacksamma  Bain 
som  i  skuggan  af  de  Lunder 
Hon  vårdat 
njuta  frukten 
af  de  Välsignelser 
Hon  beredt. 

Dessa  minnesmärken  fram- 
mana för  inbillningen  det  Gu- 
stavianska tidehvarfvets  mun- 
tra Finspångslif  med  snillrika 
och  lef  nadsglada  gäster  sådana 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


som  Johan  Tobias  Sergel  samlade  kring  den 
älskvärda,  kanske  alltför  älskvärda,  Aurora.  Och 
äfven  om  vi  fortsätta  vandringen  i  parken,  möta 
vi  åter  och  äter  erinringar  om  denna  kvinna  och 
hennes  tid.  Längst  ute  på  udden  mot  Skutbo- 
sjön  ligger  ett  litet  »Eremitage»  i  antikiserande 
smak  med  en  salong  och  ett  par  smårum.  Här 
förlustade  sig  de  »höga  herrskapen»  med  arka- 
diskt herdelif  och  lagade,  för  att  få  vara  fullt 
ostörda,  själfva  sina  måltider  i  det  lilla  köket 
uppe  i  backen.  Från  Lugnet,  som  anläggningen 
kallades,  njuter  man  en  idyllisk  utsikt  öfver  sjön 
med  dess  uddar  och  stränder.  Midt  i  bakgrun- 
den ser  man  en  hvit  byggnad  med  mörka  fönster- 
rader, en  välbyggd  herregård,  tycker  man,  i  själfva 
verket  en  på  detta  sätt  maskerad  lada,  ett  mot- 
stycke till  Potemkins  bekanta  byar.  Äfven  senare 
epoker  än  den  gustavianska  hafva  lämnat  märken 
i  Finspångs  park.  På  en  kulle  reser  sig  ett  gjut- 
järnstempel i  Oscar  I:s  gotik,  ett  prof  pä  brukets 


Förgylldt  alkovöfverstycke  i  sängkammaren  (nr  5  å  planen). 

tillverkning,  och  i  en  stor  ek  hänga  gjutna  järn- 
taflor  förevigande  minnet  af  kungliga  besök.  Allt 
för  ostörd  får  emellertid  vandraren  ej  hänge  sig 
åt  drömmarne  om  gången  lustbarhet  och  glans. 
Genom  parken,  öfver  de  stilla  vattnen,  rassla 
järnvägståg,  och  utanför  dess  murar  resa  sig 
de  moderna  verkstädernas  jätteskorstenar. 


Parkniotiv. 
Baksidan  af  växthuset  med  ficskomålningar. 


32 


STJERNORP 


STJERNORPS  SOCKEN,  GULLBEROS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 


V reta  klosters  skoL^bygd,  såsom  nuvarande 
Stjernorps  socken  i  medeltiden  kallades, 
hörde  då  sannolikt  i  sin  helhet  till  \'reta 
Cistercienser-nunneklosters  vidsträckta  besittnin- 
gar. Efter  klostrets  indragning  till  kronan  öfver- 
lämnades  en  del  af  gårdarna  med  tillhörande 
skogar  till  en  vallon  De  la  fironde,  hvilken 
bosatte  sig  på  Perstorj),  anlade  hammare  samt 
började  idka  bergsbruk.  (Irufvorna  tyckas  dock 
icke  hafva  varit  gifwinde,  ocli  ifrån  honom  in- 
köpte landshr)fdingen  ( )tto  .Stellan  .Mörner  ägen- 
domarna  samt  införlifvade  dem  med  sitt  midt 
emot  j)å  andra  sidan  sj()n  Roxen  belägna  'i"una 
gods.  Dii  hans  dotter  Hedvig  Mörner  är  1646 
gifte  sig  med  dåvarande  generalen  Robert  Doug- 
las f()rde  hon  med  sig  i  boet  ofvan  nämnda  skoos- 
hemman    med    llöo-säter   .såsom  hufvutluård. 


Ar  1654  lade  den  då  till  fältmarskalk  och  .svensk 
grefve  upphöjde  Robert  Douglas  vid  sjön  Roxens 
strand  grunden  till  Stjernorps  slott,  men  stän- 
digt upptagen  af  militära  uppdrag  hade  han  vid 
sin  1662  timade  död  ännu  icke  helt  och  hållet 
fullbordat  den  storslagna  anläggningen.  Suecia 
antiqua  ger  oss  bilden  af  slottet  i  dess  välmakts- 
dagar. I  lufvudbyggnaden  bestod  af  ett  stort 
rektangulärt  stenhus  med  källare  och  fyra  vå- 
ningar samt  å  framsidan  ett  midtparti  uppdraget 
till  ytterligare  två  våningars  höjd,  å  bakre  sidan 
mot  parken  ett  torn,  likaledes  två  våningar  högre 
iin  slottet  i  öfrigt.  Framsidans  midtparti  kröntes 
af  en  altan  med  balustrar,  tornet  täcktes  af  en 
kupa  med  lanternin.  .V  det  i  höjd  med  de  upp- 
stigande midtparticn  afskurna,  åt  alla  fyra  sidorna 
sluttande  vattentaket  fanns  en  blyreservoir  för 


II 


I  MerjilUi.iml.     1 1. 


Stjernorp  enligt  Dahlbergs  Suecia  antiqua. 
33 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Fältmarskalken  Grefve  Robert  Douglas. 

regnvatten  och  från  tornet  kunde  man  träda  ut 
på  det  af  höga  bröstvärn  omgifna  taket.  Bygg- 
naden flankerades  åt  framsidan  af  flyglar  belägna 
i  rät  vinkel  mot  densamma  och  omslutande  en 
gård. 

Robert  Douglas  svåger  och  vapenbroder  un- 
der tyska  och  polska  kriget,  fältmarskalken  grefve 
Axel  Lillie,  anlade  vid  samma  tid  slottet  Löf- 
stad  beläget  några  mil  från  sjön  Roxen  och 
begge  vännerna  säges  hafva  täflat  om  att  upp- 
föra den  ståtligaste  byggnaden.  Snoilsky  säger 
i  sin  dikt  »Vapenbröderna»: 


Grefvinnan  Hedvig  Douglas 
född  Mörner. 

Tvänne  borgar  väldigt  höga  ^ 

Reste  sig  på  hvar  sin  rand 

Af  Ostgötabygdens  öga 

På  den  blåa  Roxens  strand. 

Lillje  från  sitt  granna,  rika 

Löfstad  öfver  insjön  såg, 

Douglas'  Stjernorp  gaf  ej  vika, 

Spegladt  midt  emot  i  våg. 
Efter  grundläggarens  död  och  då  hans  äldsta 
son  generalen  och  landshöfdingen  grefve  Gustaf 
Douglas  endast  under  ett  år  innehade  Stjernorp, 
rönte  godset  det  ödet  att  under  en  följd  af  nära 


Vägen  från  ångbåtsbryggan  upp  till  gården. 
Till  vänster  i  bakgninden  kyrkflygeln,  till  höger  boningshuset.    Slottsruinen  skymtar  ofvanför  och  emellan  triiden  i  bildens  midt. 


34 


STJERNORP 


år  förvaltas  och  skötas  af  tvänne  kloka  och 
energiska  kvinnor,  —  grefvinnan  Hedvig  Mör- 
ner  och  efter  hennes  död  hennes  sonhustru  gref- 
vinnan Beata  Margaretha  Stenbock,  (syster  till 
fältmarskalken  Magnus  Stenbock)  hvilka  begge 
öfverlefde  sina  män  i  43,  resp.  30  år,  och  hvilka 
under  de  krigiska  tiderna,  då  männen  och  sönerna 
lågo  i  fält,  genom 
klok  hushållning, 
arf  och  köp  högst 
betydligt  ökade 
och  förbättrade 
detsamma.  Efter 
sistnämnda  gref- 
vinnan Douglas', 
född  Stenbock, 

död  öfvergick 
Stjernorp  till  hen- 
nes äldsta  son  öf- 

versten  grefve  ^ 
Wilhelm  Douglas, 
hvilken  efter  att 
hafvasåsom  fransk 
officer  deltagit  i 
spanska  succes- 
sionskriget ingick 
i  svensk  krigstjänst, 

— -  tillfångatogs  vid  Pultava  och  först  på  gamla 
dagar  fick  bosätta  sig  på  fäd(M-ncgårdcn.  Han 
lämnade  n;imligen  efter  återkomsten  från  16 
års  rysk  fångenskap,  såsom  anhängare  till  det 
holsteinska  partiet  åter  sitt  fädernesland  och 
ingick  som  general  i  holstein-gottorpsk  tjänst. 
Ar  1763  slutade  den  gamle  karolinen,  då  80- 
årig,  på  Stjernorp  sin  händelserika  lefnad.  Hans 


Grefvinnan  Anna  Douglas 
född  Ehrensvärd. 


änka,  Maria  Houtman  van  Bouchshorn,  en  hol- 
ländsk köpmansdotter  med  hvilken  han  gifte  sig 
under  sin  fångenskap  i  Wologda,  ägde  godset 
till  I  7  7 1  hvarefter  det  öfvergick  till  hennes  son 
hof marskalken  grefve  Wilhelm  Otto  Douglas, 
gift  med  grefvinnan  Eleonora  Louise  Sophie 
Dohna,  hvilken  bebodde  stället  till  mannens  död 

år  1776.  Under 
deras  son,  den  där- 
på följande  ägaren, 
öfverstlöjtnanten 
grefve  Carl  Wil- 
helm Douglas,  ti- 
made  den  i  2  maj 
år  I  789  den  elds- 
våda som  ödelade 
ej  blott  slottet  och 
flyglarna,  utan  äf- 
ven  samtlio^a  eko- 
n  o  m  ibyggn  ader- 
na.  Elden  började  i 
slottskapellets  tor- 
ra ekspäntak;  den 
för  tillfället  rådan- 
de stormen,  bri- 
stande släcknings- 
redskap och  fol- 
kets tillfälliga  frånvaro  på  en  utgård  anföras  af 
ett  ögonvittne  såsom  orsak  till  eldsolyckans  ovan- 
liga omfattning.  Väl  återställdes  den  ena  flygeln 
till  boningshus  äfvensom  ekonomibyggnaderna 
samt  genom  församlingens  försorg  kyrkan  i  den 
andra  flygeln.  Men  genom  trycket  af  de  dåliga 
tiderna  nödgades  ägaren,  hvilken  äfven  af  sin 
militärtjänst  hindrades  att  ägna  sig  åt  sin  eko- 


Landshöfdingen 
Grefve  Ludvig  Douglas. 


Stjrrnorps  slottsruin.    TiW  \;instcr  kyikflygeln,  till  hr)<;er  nuvarande  bostadsflyj,'eIn. 

35 


5  VEN  SKA  SL  O  TT  OCH  HERRESA  TEN 


Slottsruinen  från  gårdssidan. 


nomi,  att  1 806  sälja  godset,  hvilket  då  hade 
en  areal  af  cirka  20,000  tid,  till  större  de- 
len orörda  skogar;  köpeskillingen  var  1 50,000 
kronor! 

Den  nya  ägaren,  bruksherren  Olof  Burenstam, 
bodde  på  sin  angränsande  ägendom  Sonstorp. 
Under  hans  tid  blef  Stjernorp  en  särskild  soc- 
ken såsom  annex  till  Vreta  kloster.  Gudstjänst 
hade  dock  äfven  förut  hållits  i  slottskapellet  för 
godsets  underlydande.  Efter  Burenstams  död  år 
182  I  styckades  den  stora  ägendomen  och  genom 
Göta  kanals  tillkomst  inträdde  snart  en  bety- 
dande stegring  af  denna  skogstrakts  ägendoms- 
värden.  Själfva  hufvudgården  jäm.te  några  un- 
derlydande hemman  inropades  på  auktion  af  en 
handlande  Wirén  från  Norrköping  samt  ägdes 
sedermera  af  dennes  måg  häradshöfding  David 


I 


Slottsruinen  från  parksidan. 

3 


Det  inre  af  slottsruinen. 


Pontin  och  af  dennes  söner  Samuel  och  Sven 
Pontin. 

o 

Ar  1875  återgick  först  hufvudgården  Stjernorp 
och  några  år  därefter  äfven  utgården  Högsäter 
till  släkten  Douglas,  då  nuvarande  landshöfdingen 
förut  varande  utrikesministern  grefve  Ludvig 
Douglas  återköpte  nämnda  delar  af  det  gods 
som  hans  farfarsfar  varit  tvungen  att  sälja.  En 
tiondel  af  det  ursprungliga  godset  (cirka  2, 200 


Väggmålningar  i  slottsruinen. 


STJERNORP 


tid)  betingade  nu  i  in- 
köp dubbla  summan  (cirka 
300,000  kr.)  som  70  år 
förut  hade  erhållits  för  det 
hela! 

Under  de  70  år  som 


söder  och  de  mörka  furu- 
skogarna i  norr.  Och  gärna 
låter  man  tälja  för  sig,  då 
man  vandrar  i  ruinen  och  i 
den  vackra  parken  därinvid, 
om  Stjernorps  fiskare,  besjun- 
gen af  Samuel  Hedborn,  om 
rået  i  slottskällaren,  om  den 


'innan  Bcatu  Margaretha  Douglas 
född  Stenbock. 


dergång 
domligt 


Stjernorp  hade  varit 
utom  I  )ouglas-släktcns 
ägo,  förföll  ruinen  mer 
och  mer  och  en  yppig 
vegetation  utbredde  sig 
öfver  och  kring  den- 
samma. »Stjernorps 
brand»,  skrifver  en 
skildrare  från  dåtidens 
Stjernorp,  »beredde  un- 
åt  ett  egen- 
herresäte  från 
vår  storhetstid  och  åt 
de  många  minnen  detta 
tvifvelsutan  gömde. 
Men  den  skai)ade  tillika 
något  nytt,  en  niäktig 
ruin,  estetiskt  helt  säkert 
af  vida  ädlare  verkan 
iln  någonsin  slottet  i  dess  orörda  skick.  Tiden, 
vädret  och  vindarna  ha  danat  om  de  tunga 
murarna,  kommit  tlem  att  skifta  och  skimra,  ha 
öppnat  hvalf  och  f()nster  mot  r^'md(M^s  ljus  och 
hjälpts  åt  att  utan  och  innan  uppamma  en  rik 
och  leende  vegetation.  Väl  ha  de  ursprungliga 
stentrap[)orna  rasat,  men  trätrappor  tillåta  oss 
att  u])pstiga  iinda  till  det  öfversta  torngemaket 
och  därifrån  skåda  ut  öfver  Roxens  vida  spegel, 
i   öster   och   söder,  öfver   Linköpingsslätten  i 


Monstrans,  t\skt  i^\il(lsiiu-(U:irl)cie 
frän    1 500-t:il<'l. 


Stränge  »  Dunke-T,as- 
se»,  som  var  så  rik 
att  han  lät  reda  mur- 
bruket till  bygget 
med  öl  i  stället  för 
med  vatten.  I  lär  har 
sagan, romantiken  sitt 
rätta  hem,  här  stäm- 
mes sinnet  af  natu- 
ren och  af  männi- 
skornas grusade  jät- 
teverk till  blid  och 
vemodig  harmoni. 
Stjernorp  räknas  med 
skäl  till  det  vackra- 
ste som  är  att  se  i 
det  vackra  Östergöt- 
land.» 

Då  den  nuvaran- 
de ägaren  återflyttade  i  sin  fädernegård  lilt 
han  öfver  ingångsdörren  inrista  Schillers  ord 
ur  Wilhelm  Tell:  »Das  Alte  stiirzt,  es  ändert 
sich  die  Zeit  Und  neues  Leben  bliiht  aus  den 
Ruinen». 

Såväl  gårdarnas  häfd  som  jordbrukets  och 
skogarnes  skötsel  vittna  äfven  om  att  en  ny 
tid  begynt  för  det  gamla  godset  och  att  nya 
generationer  af  samma  släkt  där  vilja  reda  sin 
boning. 


Trollebägarcn,  (gammalt  nordiskt 
■ruldsinrdsarbcte. 


Dc  liär  ofvaii  .-ifbiKlade  konslfrncmfilen  riiddades  enligt  uppgift  jiinite  cn  del  andra  klenoder  vid  slottsbranden  och  finnas  nu  i  Douglas"ska 
familjens  ägo. 


37 


EKENÄS 


ÖRTOMTA  SOCKEN,  BANKEKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  axel  L.  romdahl 


Till  de  fä  verkliga  borgar,  som  ännu  kvarstå 
i  värt  land,  Skåne  oräknad  t,  hör  obestrid- 
ligen Ekenäs.  Från  fjärran  synes  dess 
spiror  öfver  skogen,  och  när  man  plötsligt  vid 
en  krök  af  vägen  varsnar  slottet,  tronande  likt 
ett  örnrede  på  en 
klippbrant  invid 
stranden  af  sjön 
Teden,  väntar  man 
sig  höra  väktar- 
lurar  frän  tornen 
och  vapenlarm  från 
vallarna. 

Ställets  häfder 
gå  äfven  tillbaka 
åtminstone  till  slu- 
tet af  de  fasta  adels- 
husens tidehvarf. 
Vid  nya  tidens  bör- 
jan öfvergick  Eke- 
näs  från  Ulfätten 
till  släkten  Banér 
och  innehades  un- 
der I  500-talet  ef- 
ter hvartannat  af 

riksråden  Axel  Nilsson  (f  i  554)  och  Gustaf  Axels- 
son, halshuggen  i  Linköping  år  1 600.  Under 
förra  hälften  af  nästa  sekel  ägdes  godset  af  riks- 
rådet Per  Banér  (|  1644),  efter  hvars  död  det 
ärfdes  af  hans  söner,  på  grund  af  faderns  för- 
tjänster upphöjda  i  friherrligt  stånd,  riksjägmästa- 


Hofmarskalken 
Grefve  Philip  Klingspor. 


ren  Claes  (|  1675)  och  fältmarskalken  Gustaf 
Banér  (j"  1689).  Den  senare  kom  genom  Karl 
XI:s  reduktion  på  obestånd  och  nödgades  1683 
sälja  sin  fädernegård  Ekenäs  till  brukspatronen 
Isak  Breant,  hvilken  i  sin  tur  afyttrade  ägen- 

domen  till  dåva- 
rande öfversten,  se- 
dermera kungl.  rå- 
det grefve  Mauritz 
Wellingk.  Dennes 
dotter  Ulrica  Chri- 
stina förmälde  sig 
med  generallöjt- 
nanten friherre  Jo- 
han Banér,  hvari- 
genom  Ekenäs  ef- 
ter Wellingks  död 
1727  återgick  till 
familjen  Banér,  i 
hvars  ägo  det  se- 
dan befann  sig,  till 
dess  godset  år 
1879  försåldes  till 
nuvarande  inne- 
hafvaren,  hofmar- 
skalken  grefve  Philip  Otto  Leonard  Klingspor. 
Ekenäsgodset  omfattar  5  mantal  Ekenäs,  iVs 
mantal  Broby  och  1/,  mantal  Brunsås.  Arealen 
är  c:a  1,500  tid.  Taxeringsvärdet  är  c:a  200,000 
kronor. 

Ekenäs   slott  utgöres  af  ett  stort  och  högt 


Grefvinnan  Maria  Klingspor 
född  Sjögréen. 


38 


EKENÄS 


Slottet  med  sjötornct  och  paviljongerna- 


Stenhus  af  rektangulär  plan  med  tvänne  kvadra- 
tiska torn  vid  ena  långsidans  ändar  och  ett  tredje 
torn  af  samma  form  midt  å  motsatta  fasaden 
inåt  gården.  Tornen  benämnas  gårdstornet,  sjö- 
tornet, efter  läget  närmast  sjön,  klocktornet,  efter 
urverket  i  dess  lanternin.  Murarna  äro  släta, 
hvitmenade,  med  osymmetriskt  anbrakta  fönster- 


öppningar och  gluggar.  Taklisten  hvitmålad,  af 
trä,  företer  en  kraftig  och  originell  profilering. 
Taket  faller  brant  åt  alla  fyra  sidor  och  täcktes 
1909,  på  yrkande  af  ett  brandstodsbolag,  med 


Sjö-  och  glinistorncn  samt  paviljongerna. 


Gårdstornet. 


39 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


svart  cementtegel,  tornkuporna  däremot  hafva 
ännu  kvar  den  gamla  betäckningen  af  ekspån. 
Öfver  en  hvälfd  stenbro,  uppförd  på  1850-talet 
i  stället  för  den  gamla  vindbryggan,  och  genom 
ett  hvalf  i  klocktornet  kommer  man  upp  till 
borggården,  ända  tills  för  en  mansålder  sedan 
en  ojämnad  klippafsats.  Hela  anordningen  hän- 
tyder  på  byggherrens  afsikt  att  reda  sig  ett  be- 
fäst hus.  Tornen  äro  lagda  så  att  man  därifrån 
skulle  kunna 
bestryka  en  an- 
gripande från 

hvilken  sida 

han  månde 

komma  och 
tillika    så  att 

vindbryggan 

och  dörren 

blefvo  sär- 
skildt  skydda- 
de.   En  i  det 
närmaste  lik- 
nande plan 
möter  oss  i  det 

äldre  Sture- 
fors, upp- 
byggdt  af  Tu- 
re Bielke  (död 
1600).  Sanno- 
likt har  äfven 
Ekenäs  blifvit 
anlagdt  under 

I  500-talet, 
ehuru  det  upp- 

gifves  vara 

uppfördt  af 

Per  Banér 
1 630  —  1 640. 

Den  senare 
uppgiften  kan 
hänföra  sig  till 
en  grundligare 
ombyggnad  el- 
ler reparation. 

Äfven  Claes  Banér  tillskrifves  sin  andel  i  Ekenäs 
gestaltning.  Tornhufvarne  skola  ha  tillkommit 
under  hans  tid.  Nämnas  bör  i  detta  samman- 
hang, att  Claes  Banérs  och  hans  makas  Ebba 
Sparres  vapensköldar  äro  inmurade  öfver  dörren 
å  gårdstornet.  Från  Wellingkska  skedet  förskrifva 
sig  de  båda  envåningsflyglarna  å  borggården. 
I  nyare  tider  har  det  yttre  af  slottet  endast  un- 
dergått mindre  ändringar,  hvaraf  dock  fönstrens 
utvidgande  haft  rätt  mycket  att  betyda  för  det 
helas  karaktär. 


Klocktornet  med  bron,  till  vänster  sjötornet. 


Ingången  är,  som  förut  antydts,  genom  dör- 
ren i  gårdstornet.  Man  kommer  omedelbart  in 
i  den  stora  hufvudvåningen,  hvars  rum  ligga 
utefter  en  korridor  gående  genom  byggnaden 
i  dess  längdriktning.  Af  gammal  inredning 
återstår  föga  i  dessa  rum:  en  enkel  gustavi- 
ansk panel  i  grefvens  arbetsrum,  ett  par  olje- 
målade  dörröfverstycken  med  motiv  från  Eke- 
näs i  salongen.   I  murarne  gå  vindel  trappor  som 

förbinda  huf- 
vudvåningen 
med  såväl  den 
under  liggan- 
de ekonomi- 
våningen som 
den  öfversta 

våningen. 
Från  fönstrens 
djupa  smygar 
njuter  man  de 
vackraste  ut- 
sikter öfver  sjö 
och  skog.  Den 
öfversta  vånin- 
gen innehåller 
ett  stort  oin- 
redt  rum  den 
s.  k.  kyrksalen 
samt  ett  antal 

sofrum  och 
gästrum  lagda 
utefter  en  kor- 
ridor, längsgå- 
ende  liksom 
hufvudvånin- 
gens,  och  för- 
bundna sins- 
emellan ge- 
nom dörrar. 
Ett   af  dessa 
rum,     det  i 

klocktornet, 
förut  användt 
som  sakristia, 
äger  en  snidad  ekdörr  med  Hkaledes  skulpte- 
rad omfattning  från  den  tidigare  delen  af 
1600-talet.  Slottet  hvilar  på  starka  underbygg- 
nader innehållande  talrika  källare  och  kamrar. 
Om  ett  hvalf  går  den  sägnen,  att  ingången 
till  densamma  ej  kan  uppbrytas  utan  att  en 
stor  ofärd  drabbar  slottet  och  dess  invånare. 
Sannolikt  vill  denna  tradition  varna  för  lätt- 
sinnigt rubbande  af  byggnadens  grundvalar. 
Andra  sagor  tala  om  »Nisses  håla»,  ett  fän- 
gelserum under  sjötornet,  om  ränksmidaren  Wel- 


40 


EKENÄS 


lingk,  hans  hemliga  papper  och  förtrogna  med- 
hjälpare. 

Slottsrummen  innehålla  talrika  konstmobilier, 
släktminnen  och  porträtt.  Bland  möblerna  mär- 
kes ett  i)räktigt 

senjjfustavi- 

anskt  bord 
med  marmor- 
skiva, inköpt  i 
Italien  af  hof- 

marskalken 
grefve  (justaf 
Klingspor.  På 
detta  bord,  i 
salongen,  stå 
tvänne  samti- 
digt köpta  sto- 
ra marmorva- 
ser med  brons- 
grepar  i  form 
af  vädurshuf- 
vuden  samt  åt- 
skilliga pjäser 

af  sachsiskt 
och  ostindiskt 
porslin,  en  del 
af  det  senare  med  Risellsköldska  vapnet  -  nuva- 
rande slottsfruns  farmoder  tillh()rde  denna  familj. 

Af  ätteminnena  fiistcr  man  sig  vid  tvänne 
hedersviirjor 

med  (lustaf 
1 1 1 s  namnchif- 
fer och  inskrif- 
ter visande,  att 
de  gifvits  af 
konungen  till 
fältmarskalken 
Wilhelm  Mau- 
ritz  Klingspor 
och  dennes  son 
d.  v.  filnriken 
sedermera  hof- 

marskalken 
Gustaf  Kling- 
spor f<)r  man 
dom  mot  ri- 
kets fiender* 
under  r)'ska 

kriget,  lui 
tredje  heders- 
värja med  ( lu- 
staf Ill:s  namnchiffer  är  en  gåfva  af  konungen 
till  grefvc  (iustaf  Klingspors  svärfader  öfverst- 
löjtnanten  friherre  Wilhelm  Wennerstedt.  Kn 
sabel  utuör  en  f<)räring  från  finska  armén  till 


En  af  paviljongerna. 


Gamla  byggnaden 


Wilhelm  Mauritz  Klingspor.  Alarskalkstafven, 
klädd  med  blå  sammet,  kronprydd  och  guld- 
beslagen, är  ett  ynnestbevis  till  samme  dignitär 
af  konung   Karl  XIII  den   28  januari  1813. 

De  utan  gen- 
sägelse  intres- 
santaste före- 
målen å  Eke- 
näs  äro  dock 
de  ypperliga 

porträtten. 
Större  delen  af 
dessa  återg-e 
medlemmar  af 
ätten  Kling- 
spor eller  frän- 
der  till  denna. 
Dessa  familje- 
porträtt äro 
förtecknade 
och  beskrifna 
i  riksheraldi- 
kcrn  Carl  Ar- 
\  id  Klingspors 
arbete  Svenska 
Slott  och  Her- 
resäten, Ekenäs.  Endast  de  märkligaste  må  här 
nämnas,  lut  vackert  knästycke  i  olja  framställer 
karolinen  lr)jtnant  Christian  Ludvig  Klingspor  i 

harnesk,  kyller 
och  blå  päls- 
rock. Roko 
kons  eleganta 
porträttkonst 
representeras 
1)1.  a.  af  (iustaf 
Lundbergs  pa- 
stell bild  af 
grefvinnan  Jo- 
hanna Maria 
Hamilton  född 
af  Petersen  (f. 
I  760,  t  1838). 
Fältmarskal- 
ken grefve 
Wilhelm  Mau- 
ritz Klingspor 
(född  1744,  t 
1 8 14)  uppträ- 
der ej  färre  än 
tre  gånger.  Vi 
se  honom  i  en  pastellbröstbild,  klädd  i  ljusröd 
sammetsdräkt   med    ordnar,   i  en  oljemålning, 
bröstbild  af  Per  Krafft  d.  ;i.  1784  iförd  harnesk 
och  kvller,  slutligen  i  ett  monumentalt  knästycke 


41 


S  /  'EN SKA  SL  O  TT  O  CH  HERRESA  TEN 


Stora  salongen. 


EKENÄS 


af  Carl  Fredrik  von  Breda,  måladt  och  signeradt 
1  7()().  I  lan  är  å  den  sista  bilden  klädd  i  generals- 
uniform, blå  och  gul,  med  serafimerordens  band 
och  pla(|ue  samt  svärdsordenstecknet  om  halsen, 
stående,  med  stolt  och  bjudande  hållning,  om- 
fattar han  med  h()ger  hand  en  karta  öfver  Fin- 
land. Ä  ramen  läses:  »Gifvet  af  en  af  Rikets 
Herrar  Generalen  af  Infanteriet,  General  en  Chef 
i  Finland,  General  Inspektören  samt  Riddare  och 
Commendör  af  Konungens  orden  Ilögvälborne 
Herr  (irefve  Mauritz  Klingspor  till  Dess  son 
Ilofmarskalken  och  Riddaren  Herr  Grefve  Gu- 
staf Klingspor  .  Porträttet  hör  till  Bredas  ypper- 
sta paradstycken  och  utmärkes  af  sin  harmoni- 
ska bleka  filrgskala.  Afven  i  några  mera  intima 
bilder  \isar  sig  Breda  till  sin  fördel.  Pliltmar- 
skalkens  son  grefve  Gustaf  Klingspor  (f.  1772, 
y  1 8 10)  är  återgifven  i  ett  bröstporträtt,  måladt 
år  1 808  i  svart  civil  drilkt  med  svärdsorden 
mot  en  röd  bakgrund,  och  hans  grefvinna  Mag- 
dalena Charlotta  \\'cnncrst(,'dt  (f.  1779,  t  i84()), 
skildras  äfvenledes  i  en  br()Stbild,  daterad  1709, 
.som  tjuguårig  flicka  i  hvit  klädning  med  blått 
skärp  och  gul  schal.  lUt  fjärde  Bredaporträtt, 
dateradt  1803,  visar  fiillmarskalkens  dotter  Char- 


Vncfvinnan  Maf^dalcna  Charlotta  Klingspor, 
född  Wcnncrstedt. 
(  »Ijrnullniiit;  af  C  V.  von  Hiv.la   i  7')9- 


Fältmarskalken  grefve  Maurit:  Klingspor. 
Oljemålning  af  C.  F.  vnn  P.icda  1799. 


lotta  Wilhelmina  (född  1777,  j  1854)  förmäld 
sedan  1 796  med  hofmarskalken  och  landshöf- 
dingen  friherre  (iustaf  Boije  af  Gennäs.  Afven 
hon  är  hvitklädd  men  med  röd  schal.  Utom 
familjebilderna  märkas  äfven  andra  porträtt,  hvar- 
iblano  ett  stort  helfigursstycke  framställande  Lud- 
vig II  af  Bourbon,  prins  af  Conde,  klädd  i 
romersk  dräkt  med  ett  slagfält  i  fjärran.  Fn 
stor  sälls\'nthct  är  ett  i  gobelin  väfdt  porträtt 
af  kejsarinnan  Katharina  11  af  Ryssland,  infat- 
tadt  1  en  rikt  skulpterad  originalram.  Det  ut- 
gör en  gåfva  till  fältmarskalken  Wilhelm  Mauritz 
klingspor  då  denne  notificerade  Gustaf  liks  död 
och  Vnistaf  IV  Adolfs  tronbestigning  i  S:t  Peters- 
burg. Ett  porträtt  af  Karl  XIII  som  hertig 
angifves  af  en  inskrift  å  originalramen  vara 
en*  gåfva  från  den  afbildade  till  fältmarskal- 
ken Klingspor.  Personhistoriskt  intressant  är  en 
bröstbild ''i  olja  af  Gustaf  Mauritz  Armfelt  på 
iildre  dagar  i  rysk  generalsuniform  med  svenska 
och  r}'ska  ordnar.  Matsalen  prydes  af  en  kunga- 
serie 'i  olja  af  Per  Hörbergs  lärjunge  Engman. 
En  säregen  innebörd  har  en  stor  helfigurstafla 


S  VEN  SKA  SL  O  TT  O  CH  HERRESA  TEN 


i  olja,  hvilken  skall  föreställa  en  hönsgumma, 
som  enligt  sägnen  räddat  Ekenäs  från  ett  besök 
af  ryska  härjarskaror,  därigenom  att  hon  skrämt 
dem  med  att  en  stor  truppstyrka  vore  förlagd 

t-* 


Kejsarinnan  Katarina  II  af  Ryssland. 
Väfdt  porträtt. 


därstädes.  Den  gamla  i  svart  dräkt  med  hvitt 
förkläde  står  lutad  mot  sin  staf,  omgifven  af 
höns  och  får.  På  förklädet  läses:  »1726  ist 
diese  miillerfrau  zu  dienst  im  113  Jahr  ihres 
alters  gestorben». 

Sedan  vi  tagit  slottets  inre  i  betraktande  böra 
vi  äfven  göra  en  vandring  i  parken  med  dess 
vackra  planteringar  och  terrasser  där  fordom 
var  vallar  och  grafvar,  med  dess  idylliska  gång 
längs  stranden  af  Teden  under  den  branta  borg- 
klippan, som  före  sjöns  sänkning  steg  direkt  ur 
vattnet.  Vi  kunna  då  äfven  ägna  en  blick  åt 
en  åldrig  envåningslänga  af  trä,  rödmålad  och 
med  tegeltäckt  säteritak.  Traditionen  vill  göra 
troligt,  att  denna  byggnad,  hvilken  nu  inrymmer 
bostäder  för  statfolket,  en  gång  varit  corps  de 
logis  på  Ekenäs.  Detta  motsäges  emellertid  af  dess 
byggnadssätt,  som  anger  dess  ursprung  från  det 
karolinska  tidehvarfvet.  Från  parken  böra  vi 
äfven  till  afsked  skåda  upp  mot  slottet  med  dess 
hvita  murar  och  torn,  dess  mörka  tak  och  ålder- 


1600-tals  dörr  i  öfre  våningen. 


domliga  spiror,  låta  ögat  än  en  gång  tjusas  af 
den  enkla  storheten,  det  lyckliga  godtycket  i 
detta  förra  tiders  verk. 


Hönsgumman. 


44 


LJUNG 

LJUNOS  SOCKEN,  OULLBERGS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  axel  L.  romdahl 


Ljung- jämte  flera  n;irl)el;igna  gärdar  inköptes 
år  1 64 2  af  öfversten  Hugo  1  lamilton  och 
blcf  cl;i  friilse  samt  bebygdt  till  sätesgård. 
Ar  1665  öfvergick  egendomen  genom  köp  till  en- 
kefriherrinnan  Agneta  C"ruus  f.  Horn  (f  1672), 
känd  såsom  förfat- 
tarinna af  »Agneta 
Horns  lefverne  , 
t  i  11  h  (■  ■)  r  d  e  s  e  d  (  m'  m  e  - 
ra  hennes  dotter 
An  na,  gift  med  pre- 
sidenten friherre 
Klas  Fleming,  in- 
nehades längre 
fram  af  dennes  arf- 
vingaroch  friinder. 
Ur  den  Fleming- 
ska  släkten  gick 
T.jung  år  i  730,  då 
det  med  underly- 
dande 1 4  frälse- 
hem man  och  Rå- 
!)}■  kvarn  såldes 
till  generallöjtnan- 
ten och  presiden- 
ten grefve  I  lans  von  l''(>rsen,  som  ytterligare  ut- 
vidgade egendomen  och  vid  sin  död  i  736  testa- 
menterade den  till  sin  grefvinna  i^lconora  Mar- 
gareta Wachtmeister  med  uttalad  önskan,  att  den 
sedermera  skulle  bli  fideikommiss  för  yngre  sonen, 
riksrådet  och  filltmarskalken  arefve  Fredrik  Axel 


GoJsäi^arcn  Albert  Lindström. 


von  Fersen,  under  det  Steninge  i  Uppland  blef 
fideikommiss  för  den  äldste.  Ar  1794  erhöll  riks- 
marskalken grefve  Hans  Axel  von  Fersen  fidei- 
kommisset, hvilket  under  hans  tid  ytterligare  för- 
storades.   Efter  denna  Ivsande  ädlinjjs  tragiska 

slut  å  Riddarhus- 
torget i  Stockholm 
den  20  juni  1 8 10 
öfvergick  godset 
till  hans  yngre  bro- 
der, öfverstekam- 
marherren  grefve 
Fabian  Reinhold 
von  Fersen  samt 
vid  hans  död  1 8 1 8 
till  sonen  majoren 
grefve  Axel  von 
Fersen.  Då  denne 
af  led  ogift  1837 
blef  yngre  brodern 
o  refve  Gustaf  Hans 
von  Fersen  inne- 
h  af  vare  af  godset 
till  följande  år,  då 
ätten  med  honom 
utslocknade.  Fideikommisset  öfvergick  därefter 
till  kammarherren  grefve  Karl  August  Gylden- 
stolpe  (t  1872),  förmäld  med  de  tvenne  när- 
mast föregående  innehafvarnes  enda  syster  gref- 
vinnan  Louise  von  Fersen.  Under  deras  tid 
blef  fideikommissrätten  till  såväl  Ljung  som  Ste- 


Frii  Maria  LiiiJströin,  född  Broman. 


45 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Huf v  lid  fasaden. 


ninge,  hvilket  sedan  år  1776  åtföljt  Ljung,  upp- 
häfd  och  godsen  skingrades.  Ljung  försåldes, 
ehuru  icke  med  de  gamla  gränserna,  till  kam- 
marherren baron  Klas  von  Mecklenburg. 

Dennes  änka,  som  förvärfvade  Ljung  en  ej 
odeladt  smickrande  r3^ktbarhet,  afyttrade  1 906 
godset   till  herrar  Klon  Larsson  och  Fredrik 


Rosin.  Dessas  ägaretid  blef  dock  icke  lång.  I 
augusti  1907  köptes  hela  den  stora  possessionen 
af  ett  konsortium  bestående  af  godsägaren  Albert 
Lindström,  riksdagsmannen  Gustaf  Andersson  i 
Kolstad  och  brukspatronen  O.  Lundquist  på  Bona. 
Omedelbart  efter  detta  köp  öfvertogs  hufvud- 
gården  med  utgårdarna  Lyckhem  och  Norrby 


Utsikt  åt  södra  alléeii. 
46 


LJUNG 


Slottet  frän  parksidan  med  Motala  ström  i  Jörgrundcn. 

för  1,500,000  kronor  af  herr  IJndström,  som  nu 
bebor  det  ståtliga  herresätet. 

De  nuvarande  manby^^s^nadcrna  af  sten  upp- 
fördes 1774  af  grefve  Fredrik  Axel  von  Fersen. 
Först  hade  boning-shuset  les^at  å  en  plats  invid 
kyrkan.  Orsaken  till  förflyttninq;en  var  tvifvels- 
utan  en  (inskan  hos  byggherren  att  begagna  det 
särdeles  \  aekra  läget  vid  en  krr)kning  af  Motala 
str()m.  (lenoni  länga  raka  alléer  franikoinnier 
man  frän  skilda  häll  till  en  slottsgärd,  flankerad 
af  läga  enväningsflyglar  och  bakat  begränsad  af 
den  stora  byggnadens  hvita,  tre  våningar  höga 
fasad.  1  )enna  är  u])pdelad  med  föga  framspring- 
ande risalitcr  p.i  mi(U(Mi  och  \-id  sidorna  och 
sm)-ckas  endast  af  vn  enkel  portal  med  b;ilkong 
af  prwlliga  omfattningar  kring  midtfönstret  och 


sidorisaliternas  fönster  i  hufvudvåningen.  Hugg- 
stenen  i  dessa  detciljer  liksom  i  sockeln  och  vissa 
delar  af  innerarkitekturen  är  af  en  vacker  gråröd 
kalkstensart,  som  brutits  på  egorna.  Fasaden  åt 
parken  har  samma  flärdlöst  förnäma  arkitektur. 
Taket  är  mansardbrutet.  Praktstycket  i  det  inre 
är  den  tvärs  genom  huset  gående  förstugan  och 
trappan.  Den  förra  med  sina  korshvalf  och  sin 
låga  kupol,  sina  knappa  och  vårdade  former, 
sina  klara  och  lyckliga  proportioner  gör  ett  be- 
tydande intr\-ck.  Inskriftstaflor  på  gråröd  kalksten 
å  båda  sidor  hugfästa  fideikommissets  instiftelse 
och  husets  uppbyggande.  Inskrifterna  äro  af 
följande  lydelse. 
Den  ena: 

»Ljungs  säterie  med  ther  underlydande  fiorton 
frälse  hemman  och  Råby  qvarn  såldes  år  1730 
af  fru  grefvinnan  Maria  Fläming  till  General- 
lieutenanten  grefve  Hans  von  Fersen,  förbättra- 
des genom  flere  hemmans  tillkiöpande  och  gior- 
des  till  fide  commis  utaf  thess  efterlemnade  maka 
fru  (irefwinnan  l^leonora  Margareta  Wachtmei- 
ster  enligit  testamente  af  den  30  maii  1747. 
Oktes  sedermera  af  thess  son.  Riksrådet,  Fält- 
marschalken  och  Kommendeuren  af  alla  Kongl. 
^rajjts  Orden  samt  Riddaren  af  Johaniter  orden 
i  Preussen  Mögvälborne  Grefve  Herr  Axel  von 
Fersen  genom  tillkiöpte  hemman  och  qvarnar 


Plan  af  våningen  2  Ir. 


Plan  af  bottenvåningen. 


Plan  af  vånin"cn  l  tr. 


I.  ];-slihitl.  —  2.  Tumhnr.  —  3.  Ifiifviidfrappan.  —  4.  Kok.  —  5.  Shaffcri.  —  6.  Domcstiknim. 
8.  Miihal.  ■  10.  Cästniiii.  —  II.  /■riiits  skri/n/iii.  —  12.  Sahiis^.  —  13.  Bibliotek.  —  14.  Biljard. 
Sä  II  lika  ut  Dui  II-.  iS,   II).    /liiiiikdiiiiiKirc.  —  20  Jlmlniiii. 


Tjdiiarnes  matsal. 
Herrum.  —  16, 


47 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


samt  stångjernsbruk  vid  Jacopslund  hvilket  alt 
iklädt  sig  fideikommis  natur  enligt  thess  testa- 
mente af  den  30  maii  1776  hvars  innehåld  är 
at  alla  desse  ägendomar  förbliva  fideicommiss 
i  hvars  hand  de  framdeles  komma  må  utan 
förwandling  förmedelst  försälgning  donation  för- 
pantning  byten  arrende  eller  skatte  rätts  för- 
sälgning.» 
i3en  andra: 

»Ar  1774  flyttades  Liungs  manngård  från 
kyrkobacken  på  thenna  plats  af  Riksrådet 
Fältmarschalken  och  Comendeuren  af  alla 
Kongl:  Majj:ts  Orden  samt  Riddaren  af  Jo- 
haniter  Orden  i  Preusen  Högvälborne  Grefwe 
Herr  Axel  von  Fersen  samt  thes  gemål  then 
Högvälborna  Fru  grefvvinnan  Hedvig  Catharina 
De  la  Gardie  thetta  hus  grundlades  den  4. 
Junjj.  samma  är.  Bygnads  plan  är  författad 
af  Hofintendenten  och  Riddaren  af  Kongl: 
Wasaorden  Johan  Rehn  wärkstäld  af  konst- 
och  sluts  byggmästaren  Wilhelm  Kihlberg,  mur- 


mästaren Nils  Törnberg,  oeh  stenhuggaren  Joan 
Hult.» 

På  båda  sidor  om  förstugan,  i  byggnadens 
längdriktning,  löpa  korridorer  med  dörrar  till 
här  belägna  kök,  betjänings-  och  andra  rum.  Till 
vänster  uppstiger  trappan,  hvälfd  och  arkitekto- 
niskt dekorerad  med  pilastrar  och  nischer.  De 
skulpturer,  väl  i  och  för  sig  föga  värdefulla,  som 
hade  sin  plats  i  dessa,  ha  tyvärr  blifvit  bortförda 
af  friherrinnan  von  Mecklenburg.  Från  första 
våningens  trapphus  kan  man  inträda  endera  i 
salen,  belägen  i  byggnadens  längdriktning  med 
fönster  mot  parken,  eller  i  de  ståtliga  salonger, 
hvilka  vetta  åt  gårdssidan.  Salen,  som  har  stora 
och  vackra  mått  och  en  värdigt  enkel  väggupp- 
delning saknar  de  speglar  och  medaljonger,  hvilka 
fullbordade  dess  utsmyckning.  Dessa  föremål, 
rätteligen  att  anse  som  hörande  till  fastigheten, 
ha  följt  trapphusets  byster  i  landsflykten.  En 
ståtlig  cheminé  i  gråröd  marmor  och  en  stor 
blå  och  hvit  kakelugn  på  fot  ha  däremot  fått 


Stora  hallen  i  bottenvåningen  (m-  i  å  planen). 

48 


LJUNG 


stanna  kvar.  I  de  andra  rummen  af  praktvå- 
ning-en  finner  man  ännu  en  cheminé  af  samma 
slag  och  flera  blåhvita  kakelugnar,  däraf  en  med 
von  Fersenska  vapnet.  Dessutom  är  den  gamla 
gustavianska  boiseringen  bevarad  i  alla  rummen. 
Dörröfverstyckena  kvarsitta  äfvenledes,  medan 
tapeterna  äro  moderna.  De  förra  äro  målade  i 
olja  pä  \äf  i  antikiserande  stil  med  mytologiska 
figurer  »en  camaieu»,  omgifna  af  rankverk  af 
strängare  eller  mera  fri  hållning.  I  ett  litet  rum 
å  vänstra  gafveln  framställa  dörrstyckena  djur- 
bilder målade  grått  i  grått.  Öfversta  våningen 
innehåller  praktiskt  anlagda  sofrum  och  gästrum 
på  båda  sidor  af  en  korridor,  som  löper  genom 
huset  i  hela  dess  längd.  Dessa  rum  ha  gamla 
släta  och  enfärgade  kakelugnar  och  voro  fordom 
försedda  med  väggbeklädnader  af  målad  väf  med 
enkla  ljusdelar  och  blå  bårder  kring  hvita  fält 
eller  tapetserade  med  blommiga  papperstapeter. 
På  vinden  har  hittats  en  transparent,  målad  på 
duk  med  Fredrik  Axel  von  Fersens  initialer. 

För  den  nye  ägaren  af  Ljung  och  hans  maka 
förelåg  den  ingalunda  lätta  uppgiften  att  af  det 
Trappan  frän  vändpianct  I  tr.  upp.  sköflade  slottet  skapa  ett  Stilfullt  och  harmoniskt 


Matsalen  (nr  8  å  planen). 

49 


5-  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


hem,  där  pieteten  mot  minnena  lät  sig  förena  med 
det  lefvande  lifvets  kraf.  Man  måste  finna  färger 
på  tapeter  o. 
s.  v.  öfverens- 

stämmande 
med  de  gamla 
kakelugnarna 
och  dörrstyc- 
kena och  till- 
lika afpassan- 
de  efter  en 
med  nödvän- 
dighet delvis 
modern  mö- 
blering. Sträf- 
vandet  att  åter- 
skänka de  re- 
dan genom 
proportioner- 
na så  förnäma 
rummen  en 
dem  värdig 
prägel  har  i 
synnerlig  grad 

underlättats 
genom  tillgån- 
gen till  ett  stort 
antal  vackra 

möbler  och  konstslöjdalster  från  gångna  tider, 
särskildt  i  700-talet,  skåp,  byråar,  soffor  och  stolar, 


Parti  af  salongen  (nr  12  å  planen) 


speglar  och  ljuskronor.  Ett  föremål  af  sällsynt  art 
smyckar  den  plundrade  platsen  öfver  matsalens 

spis.  Här  hän- 
ger nämligen 
en  bronserad 
gipsrelief  med 
den  unge  Karl 
XII:s  af  genier 
burna  medal- 
jong, signerad 
Renatus  Chau- 
veau. 

Detta  för- 
träffliga arbe- 
te af  den  i 
ett  flertal  sven- 
ska barock- 
slott verksam- 
ma franske 
konstnären  på- 
träffades i  illa 
faret  skick  i 
ett  uthus  å 
Steninge,  me- 
dan herr  Lind- 
ström ägde 
detta  gods,  och 
tillvaratogs  af 

honom.  En  förmodan  att  reliefen  skulle  ha  ingått 
i  nuvarande  bibliotekets  dekoration  å  Steninge 


LJUNG 


är  näppeligen  riktig.  Bilden  visar  nämligen  un- 
der kungamedaljongen  en  lågrelief  med  putti  som 
framför  ett  kredensbord  höja  sina  remmare  till 
den  krönte  ynglingens  ära,  hvilket  får  anses 
tyda  på,  att  den  varit  bestämd  för  en  matsal. 

Af  smärre  konstföremål  borde  nämnas  en  pen- 
dyl med  guldbronsfigurer,  den  bundne  Amor 
och  en  flicka,  signerad  Cederlund,  och  en  annan 
pendyl  m.ed  de  sirliga  bronsbilderna  af  Amor 
och  Psyke  samt  beteckningen  »F.  P.  C.  å  Paris». 
\\\X  par  utmärkta  ciselerade  bronsljusstakar  från 
cmpirctiden  anges  genom  sina  stämplar  såsom 
komna  från  slottet  Saint  Cloud. 

Ehuru  1-jung  haft  att  genomgå  oblida  öden 
står  ännu  det  F^ersenska  slottet  som  ett  af  de 
ståtligaste  prof  vi  äga  af  gustaviansk  byggnads- 
konst. Dess  yttre  och  inre  ha  värdigt  och  var- 
aktigt iståndsatts.  Det  vackra  läget  mellan  den 
lummiga  grönskan  invid  den  hvirflande  ström- 
men förenar  alltjämt  sin  tjusning  med  den 
historiska  stiimning  som  aldrig  viker  från  orten 
där  den  hör  hemma. 

Agendomens  areal  utgör  nu  1,131  tid  åker, 
70  tid  äng  och  612  tid  skog  med  ett  taxerings- 
viirdc  af  433,000  kr.  I^et  tillhörande  tegelbru- 
ket ;lr  taxcradt  till  1 50,000  kr.  Såväl  slottet 
som  ekonomibyggnaderna  äro  försedda  med 
Hron^crad  •iipsrciicf  i  matsalen.  elektrisk  belysning  och  vattenledning. 


Motala  ström  i  sitt  lopp  genom  parken. 
51 


LOFSTAD 


KIMSTADS  SOCKEN,  MEMMINGS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  axel  L.  romdahl 


På  en  höjd  of  van  den  täcka  Löfstadsjön  och 
straxt  invid  landsvägen,  som  förbinder  Öster- 
götlands båda  största  städer,  höjer  sig  ett 
slott,  hvars  murar  och  torn  redan  ur  fjärran 
vittna  om  anor  från  den  svenska  storhetens  tide- 
hvarf.  Samman  med  Stjernorp  och  Ekenäs  lef- 
ver  Löfstad  i  den  folksägen  vi  känna  från  Snoil- 
skys  dikt  om  vapenbröderna  Douglas,  Lillie  och 
Banér.  Emellertid  lär  ingen  kunna  sätta  tro  till  le- 
genden om  signaleringen  mellan  de  aflägsna  slotts- 
tornen, och 
hvad  Löfstad 
beträffar  har 
det  säkert  fog 
för  sig  att  låta 
dess  roll  bli  ut- 
bytt mot  Mör- 
nergodset  Tu- 
na  vid  Roxens 
södra  strand, 
tillhörigt  fält- 
marskalken 
Lillies  svärfa- 
der och  be- 
läget inom 

Stjernorps 
synkrets.  Läm- 
na vi  sägner- 
na i  deras 
värde,  åter- 
står dock  för 


Löfstad.  Efter 


Löfstads  del  tillräckligt  af  minnen  att  gifva  in- 
billningskraften näring. 

Godsets  häfder  gå  tillbaka  till  medeltidens 
slut  då  Jöns  Ethersson  Lillie  af  Greger  Matt- 
sons ätt,  var  dess  ägare.  Sedan  gick  det  till 
son  efter  son  och  innehades  af  Håkan  Jönsson 
(-j-  1523),  Jöns  Håkansson  (f  1562),  Erik  och 
Axel  Jönsson  (j  1597,1  1577),  Gustaf  Axelsson 
(I  1605)  och  Axel  Gustafsson  Lillie.  Den  siste 
i  raden  är  ättens  berömdaste  man,  hjälten  från  tret- 
tioåriga kri- 
gets valplat- 
ser. Född  år 
1603,  avance- 
rade han  ge- 
nom alla  ar- 
méns grader 
och  användes 
i  viktiga  för- 
valtande värf. 
Vid  hans  död 
år  1662  kun- 
de man  låta 
skrifva  på  ki- 
stan titlarne 

fältmarskalk 
och  president 
i  krigskolle- 
gium,  general- 
guvernör i  Lif- 
land,grefve  till 


)ljcmålning  af  Möincr.    i8oo-talcts  bin-jan. 


52 


LÖFSTAD 


LöJ^^tUil  jian   <4UrLlssiJun.     KnVv^l  Dahlber<^>  Svniu  .11111. |iM. 


I  jllicn])or^t^,  friherre  till  Kydes  (x:h  I -öfstad,  herre  Ottersberg.  ( )ch  i  det  grefliga  hufvudbaneret 
till  Sj()tf>ri),  Räfsj("),  Stora  Ilinsckind,  I  .oit/  och    erinrade  l)ildeii  af  en  kri_L,^are  med  bortskjutet 


1  nof.:,.,,! 


Löfstad  från  parksiiian.    Knligt  Dahlbergs  Sveciu  .antiqua. 
53 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


ben  om  den  ärofulla  blessyren  vid  stormningen 
af  Mainz.  Genom  fältmarskalken  Lillie  erhål- 
ler Löfstad  sin  ståtliga  slottsbyggnad  och  ryc- 
ker upp  i  första  ledet  bland  landets  stormans- 
gårdar. Sedermera  ärfdes  god- 
set af  sonen  Axel,  landshöfding 
i  Stockholms  och  Uppsala  län  (| 
1692),  af  dennes  son  öfverstlöjt- 
nanten  vid  Pommerska  kavalleriet 
grefve  Axel  Johan  Lillie  (f  1696) 
och  hans  grefvinna  Agneta  Wrede 
(f  1730).  De  sistnämndas  dotter 
Hedvig  Catharina  (f..i695,  t  ^  745) 
var  förmäld  med  riksrådet  och 
öfverstemarskalken  grefve  Mag- 
nus Julius  De  la  Gardie  och  ge- 
nom cn  dotter  till  henne  Hedvig 
Catharina  (f.  1732,  '\  1800),  som 
1752  äktade  riksrådet  och  fält- 
marskalken, grefve  Fredrik  Axel 
von  Fersen  (f  1 794),  kom  det 
gamla  Lilliegodset  att  öfvergå  till 
partitidehvarfvets  mest  lysande 
familj.  Efter  båda  föräldrarnes  död  tillföll  Löf- 
stad genom  lottning  deras  dotter  änkegrefvinnan 
Eva  Sophia  Piper,  en  af  det  gustavianska  hofvets 
märkligaste  damer,  hertig  Fredrik  Adolfs  ung- 
domskärlek, hertiginnan  Hedvig  Elisabet  Char- 


Fröken  Emilie  Piper 


lottas  förtrognaste  väninna,  Hans  Axel  von  Fer- 
sens  syster.  Hennes  make  grefve  Adolf  Ludvig 
Piper,  kammarherre  hos  drottning  Sofia  Alber- 
tina, afled  redan  år  1795,  själf  lefde  hon  efter 
sin  broders  tragiska  död  1 8 1  o  i 
stilla  tillbakadragenhet  å  Löfstad 
till  sin  bortgång  år  1 8 1 6. 

Löfstad  ägdes  sedan  af  sonen, 
öfverhofjägmästaren  grefve  Carl 
Fredrik  Piper  (f  1859)  och  den- 
nes son  kammarherren  grefve 
Charles  Emile  Piper  1902), 
hvars  ena  dotter  fröken  Emilie 
Piper  nu  innehar  och  bebor  det 
gamla  godset.  Egendomens  areal 
utgör  2,085  hektar.  Taxerings- 
värdet är  662,900  kronor. 

x\garne  till  Löfstad  ha  sedan 
1699  patronatsrätt  inom  Kim- 
stads församling. 

Om  redan  Löfstads  ägarlängd 
sätter  vår  historiska  fantasi  i  rörel- 
se, så  gäckas  ej  heller  våra  förvänt- 
ningar vid  ett  besök  å  slottet,  där  nästan  hvarje 
släktled  af  besittare  lämnat  efter  sig  värdefulla 
minnen.  Axel  Lillie,  fältmarskalken,  är,  som  redan 
nämnts,  byggherre  till  den  stolta  borgen,  hvars 
inkörsport  krönes  af  hans  gyllne  vapentecken. 


Slottet  från  gårdssidan. 

54 


LÖFSTAD 


Gården  med  iippfnrfsvcif^cn  sedd  frän  slottets  vindsvåning. 


Anläti^oninLicn,  hvartill  man  hcriittar  att  u])|).sla<4et 
s^ifvits  under  Lillics  uppehåll  i  Höhm('n,  torde 
vara  [);ibörjad  omkrinL;'  1650  och  röjer  den  näsrot 
f)tyiu])li<;a  sträfvan  efter  j)rakt  och  statlinhet, 
hvilken  kännetecknar  våra  slott  från  [)erioden 
närmast  före  de  la  \'all('e  och  den  äldre  Tessin. 
V.n  stor  borL^Ljård  hci^rilnsas  pa  sidorna  af  hvit- 


putsade  två\åningsflyg-lar  af  sten  med  torn  vid 
de  yttre  ändarna  och  i  fonden  en  väldig  tre- 
våningsbyggnad  med  elfva  fönsteraxlar,  äfven- 
ledes  af  sten  och  hvitputsad.  Flyglarna  hafva 
ouppdelade  väggytor,  på  regelbundna  afstånd 
prydda  hvardera  af  fyra  portaler  bestående  af 
en    rundbåge   inramad    af   förkroppade  rustik- 


Östni  flygeln  från  gårdssidan. 

55 


.9  /  'ÉNSKA  SL  O  TT  O  CH  HERRESA  TEN 


Portal  å  östra  flygelbyggnaden  dat.  1652.    Portal  å  hiifvudbyggnadens  sidoparti  Portal  å  östra  tornet  dat.  1685. 

dat.  1653. 


pilastrar  med  volutornament  i  »knorpel»stil,  ett  Lillieska  hjärtvapnet.  Portarna  bära  årtalet  1652, 
entablement  med  inskriftstafla  och  öfverst  en  utom  de  å  tornen,  h vilka  äro  daterade  1685 
bruten    gafvel   inneslutande   en   kartusch    med    —  troligen  det  år  de  uppsattes. 


Portalerna  å  hiifvudbyggnadens  inidtparli. 
56 


LÖFSTAD 


3 

4.  r 

7 

I.  Juirst  i(i(a.  —  2.  Tdiuhur.  —  3.  /'a.^siifi^r. 
Siiloiii^''!/.  —  9.  Ilibliolchcl .  —  10.  Riikniiii.  — 


Plan  af  förslå  våningen. 


4.  Kabinett.  —  , 
Servcri)i<rsruiii. 


3.  Skr if rum.  —  6.  Siiiigkniumnrr.  — 
—  12.  Matsalen. 


Jungfrjikamman 


A  huf\iull)yg-gnaden  liar  man  .sträfvat  efter 
en  mera  kon.strik  arkitektur.  Trapphuset  bildar 
en  kraftig"  midtrisalit  med  hörnen  betonade  ge- 
nom putsru.stik,  och  detta  parti  ackompagneras 
af  f()rkroppade  ru.stikpilastrar  a  de  närmast  lig- 
gande delarna  af  fa.sadcn.  Därtill  kommer  .så 
den  rika  utsmyckningen  med  huggsten:  rustik 
å  byggnadens  hörn,  tre  rundbågsportaler  med 
fruktornament  och  krönande  kulor  ä  midtrisali- 
ten,  en  portal  med  kartuschkrcMi  å  hvarje  fasad- 

halfva,  en  en-   

kel  list  ofvan 
bottenvånin- 
gen och  (Ml  rik 
fris  med  kar- 
tuscher,  ma- 
skaroner  och 
guirlander  (■)f- 
ver  första  v;i- 
ningen.  Ofver 
risalitens  midt- 

fönster  ser 
man  å  denna 
fris  ett  man- 
ligt och  ett 
kvinnligt  hiif- 
vud,  beledsa- 
gade af  vapen- 
sköldar, som 
ange  att  vi  hilr 
stå  inför  bar- 
bariska sten- 


Hiifrudtrappan 

57 


huggarkonterfej  af  fältmarskalken  och  hans  ge- 
mål C  hristina  Mörner.  Ue  båda  sidoportalerna 
bära  årtalet  1653.  Stenhuggeridekorationen  å 
Löfstad  utmärker  sig  för  stor  precision  och 
kraft,  hvarf()rutoiu  sänskildt  flyglarnes  portaler 
iiga  vpperliga  proportioner.  Fältmarskalken  har 
tydligen  för  sitt  slott  anlitat  de  l)ästa  krafter, 
soiu  stodo  att  få,  och  då  de  väl  voro  till  hands, 
användes  de  utan  knussel.  Afven  den  närbe- 
liigna  Kimstads  k\"rka  försågs  med  en  portal  i  sam- 
ma stil  som 
slottets.  B)-gg- 
naderna  krön- 
tes af  brutna 
tak  och  torn- 
hufvar,  efter 
en  brand  år 
I  750  ändrade 
till  tamare  for- 
mer. Anlägg- 
ningen i  sin 
helhet  har  sina 
närmaste  frän- 
der  i  sådana 
slott  som  Hes- 
selby  och  Sä- 
tuna  (se  Sue- 
ciaverket!)  Af 
planerna  Er- 
bjuder huf- 
vudbyggna- 
dens  det  mesta 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Snidad  ekkonsol  från  1600-talet,  nu  uppsatt  i  norra  tornet. 

intresset.  Midtpartiets  rundbågsportar  föra  oss 
in  i  en  stor  trappanläggning-.  Mellerst  går  en 
hvälfd  trappa  ned  till  en  hvalfsal  med  fönster 
och  port  åt  parksidan.  Numera  är  denna  trappa 
förbyggd  med  träväggar,  och  den  vackra  träd- 
gårdssalen står  som  ett  källarrum  med  kala 
tegelmurar.  Ursprungligen  torde  vi  dock  här 
ha  haft  ett  af  interiörens  glansfullast  tänkta 
partier.  Troligen  tjänstgjorde  den  nämnda  salen 
såsom  borgstuga  eller  drabantsal,  men  blef  gif- 
vetvis  i  denna  egenskap  snart  nog  öfverflödig. 
Reduktionen  och  en  ändrad  tidssmak  inskränkte 
den  pompösa  paradståten  med  massor  af  knek- 
tar och  lakejer.  Angenäm  ro,  ej  bullrande  upp- 
tåg, blef  idealet  för  landtslottens  lif.  På  hvarje 
sida  om  midttrappan  stiga  hvälfda  trappor  upp 
till  första  våningen,  hvarefter  systemet  af  dubbla 
och  enkla  trappor  fortsätter  upp  till  vinden. 
Trapphuset  på  Löfstad  är  ett  tidigt  exempel 


Takdekoration  i  nuvarande  vagnboden 


på  en  för  de  svenska  barockslotten  beteck- 
nande anordning,  mest  lysande  representerad 
å  Drottningholm.  Med  sina  väsentliga  ofull- 
komligheter —  t.  ex.  frånvaron  af  en  tillräck- 
lig nedre  förstuga,  innan  man  kommer  till  trap- 
porna —  är  det  dock  af  ståtlig  verkan  och 
i  arkitekturhistoriskt  afseende  märkligt.  Andra 
våningens  plan  —  i  den  första  ligga  kök  och 
ekonomirum  —  visar  ett  stort  rum  i  trapphusets 
förlängning  och  på  hvarje  sida  fyra  stora  rum, 
delvis  uppdelade  och  minskade  genom  senare 
väggar,  hvarigenom  man  velat  förskaffa  sig  tam- 
bur, jungfrukammare,  garderober  och  dylika  för 
i6oo-talets  byggherrar  okända  utrymmen.  Om 
rummens  ursprungliga  bestämmelse  veta  vi  nu 
mera  intet,  och  af  i6oo-talets  inredning  återstå 
endast  ett  par  fragment  i  de  båda  flyglarne. 
Egendomligast  af  dessa  är  en  stor  snidad  ek- 
konsol,  nu- 
mera anbragt 
som  trapp- 
stolpe  i  för- 
stugan utan- 
för det  forna 
slottshäktet  i 

norra  fly- 
geln. Denna 
spillra  vittnar 
om  den  fan- 
tatiskt  lef- 
vande  skön- 
het, so  mej  säl- 
lan utmärkte 
nordeuropas 
konstslöjd  un- 
der 1 6oo-ta- 
let,  och  få  vi 
tänka  oss  den 
som  ett  mått 
på  dekora- 
tionskonsten 

å  fältmar- 
skalken Til- 
lies stamslott, 

måste  vi  bittert  beklaga,  hvad  vi  här  förlorat 
genom  eldens  och  nydaningslustans  samfällda 
härjning.  I  öfversta  tornvåningen  i  samma  fh^gel 
finnnes  en  1 6oo-talsdörr  med  två  speglar  om- 
gifna  af  listverk  och  målade  med  bladmönster. 
I3en  andra  flygeln  gömmer,  i  nuvarande  vagn- 
boden, ett  väl  bibehållet  bjälktak  med  en  rik 
målad  rankdekoration  och,  i  ett  rum  kalladt 
kyrksalen,  en  präktig  kalkstensspis.  Kyrksalen 
är  för  öfrigt  stor  och  kal,  går  genom  två  vå- 
ningar samt  dekoreras  af  fält  och  lister,  dragna 


Spisel  i  gamla  »kyrksalen  '. 


58 


LÖFSTAD 


Kabinettet  (nr  .(  a  planen)  med  fil  af  saloniicn,  biblioteket  och  rökrummet. 


i  putsen.  Det  var  \äl  hiir  L;Tcf\innan  Ag-neta  nrrefve  Fredrik 
Wrede  lät  kyrkoherden  i  Kimstad  hålla  de  hus-  vinna  Hedvig- 
predikningar,  hvarcifver  han  ar  i  700  beklagade  heller  af  denna 
sig  hos  dom- 
kapitlet, h.n  n)- 
period  i  Löf- 
stads  byg-g- 

nadshi.storia 
intriiffar  efter 
den  f()rut  oni- 
niimnda  elds- 
vådan den  7 
ianuari  1750. 
Utvändigt  an- 
ger årtalet 
1753  oeh  ini- 
tialerna F.  A. 
F.  H.  C.  D.  (i. 
öfverst  å  huf- 

|vudfasaden 
den  omgestalt- 
ning och  mo- 
dernisering- 
slottet  fick  un- 


dergå 


Skrifriimmet  (nr  5  planen). 


Axel  von  Fersen  och  hans  gref- 
Catharina  De  la  Gardie.  Ej 
inredning  återstår  så  synnerligen 
mycket.  Gäst- 
rumsvåningen 
fick  väl  nu  sin 
definitiva  upp- 
delning. Huf- 
vud\'åningens 
rum  försåg  os 
med  de  släta 
hvita  taken,  de 
enkla  paneler- 
na och  de  blå- 
hvita  Marie- 
bergskakel  ug- 
narne. Åtmin- 
stone några 
rum  erhöUo 
målade  dörr- 
öfverstycken. 
De  som  nu 
pryda  kabinett 
och  salong-  — ■ 
de  förra  med 


59 


6"  J  'B.VS/vA  SL  O  TT  O  CH  HERRESA  TEN 


Salongen  (nr  8  ä  planen). 


herdemotiv  i  Bouchers 
senare  med  djurstycken 
mångårig  förvisning  till 
på  sina  platser 
af  nuvarande 
ägarinnan.  Af 

väggbekläd- 
naden finnas 
inga  spår  med 
undantag  af 
en  blommig 
papperstapet  i 
en  garderob. 
Från  1 8oo-ta- 
let  utgör  bi- 
blioteket den 
mest  värde- 
fulla insatsen. 
Utan  att  vara 

konstnärligt 
sedt  vackert, 

äger  det  i 
ovanlig  grad 
den  hemtref- 
nad    och  ro, 
som    bör  ut- 


stil  »en  camaieux»,  de  märka  en  ort  afsedd  för  studier  och  eftertanke, 
i  färger  —  hafva  efter  De  senaste  åren  ha  bevittnat  ett  pietetsfullt  och 
vinden  blifvit  uppsatta  framgångsrikt  arbete  på  att  med  bibehållan- 
de och  fram- 
dragande af 
allt  värdefullt 
gammalt  göra 
Löfstad  till  en 
tilltalande  bo- 
ning också  för 
de  nu  lefvan- 
de. 

Om  än  rum- 
mens fasta  in- 
redning å  I.öf- 
stad  endast  i 
jämförelsevis 
ringa  mån  ta- 
lar det  för- 
gångnas 
språk,  så  rym- 
ma de  i  stället 
nog  af  möb- 
ler, bohags- 
ting och  bilder 

Biblioteket  (nr  9  ;i  planen).  för  att  lata  CU 

60 


LÖFSTAD 


Fältmarskalken  Grcfvc  Axel  Lillie. 
OljoiiKilninij;  af  M.  iMiriaii  d.  y. 

besökande  lefva  sii;-  in  i  stiillcts  fiin^slandc  häfder. 
Samlin_i^-en  af  portriill  \-isar  oss  flertalet  af  I.r)f- 
stads  il^arc  med   fruar  och  friinder  iinda  fnm 


Riksnuict  Grcfpc  Mai^niis  Julius  De  la  Gardie. 
()ljciiuMiiin<;  cI'Ut  pastell  af  (i.  l.iuulbrii,'. 


fältmarskalken  Lillie  till  grefve  Charles  Emile 
Piper. 

Den  gamle  krigaren  träder  oss  till  möte  å 
ett  utmärkt  konterfej  i  halffigur,  enligt  hvad 
vi  äga  all  rätt  att  antaga,  af  M.  Merian  d.  y. 
Det  kraftiga  och  buttra  anletet  inramas  af  ett 
tätt  men  gråsprängdt  hår,  den  satta  gestalten 
är  iförd  ett  mörk  harnesk  med  en  blå  siden- 
bindel kring  den  högra  armen,  som  håller  fält- 
herrestafven.  A  dukens  baksida  står  med  svarta 
1 6oo-talsbokstäfver:  »Axel  Lillie.  R.  S.  Senator 
et  Campi  Mareschalcus  Aetatis  5g  M:s  5».  Inskrif- 
ten anger  icke,  vid  hvilken  ålder  den  framställde 
blifvit  afmålad  utan  den  han  uppnått  vid  sin 
dr)d  år  1662.  vSnarast  torde  porträttet  vara  ut- 
fördt  ett  decennium  tidigare.  Denna  bild  har 
till  pendant  en  annan,  ursprungligen  icke  sam- 
manhörande men  genom  utökning  gjord  lika  till 
storlek  och  format.  Målningen,  som  stammar 
ur  den  Ehrenstrahlska  skolan,  visar  ett  blekt 
men  fylligt  ansikte,  omramadt  af  svart  allonge- 
peruk,  l)röstct  täckes  af  ett  blankt  k}Tass.  Tra- 
ditionen vill  \-eta,  att  den  afbildade  skulle  vara 
grcfvinnan  Christina  Mr)rner,  fältmarskalkens 
gemål,  hvilken  harneskkliidd  skulle  ha  följt  sin 
make  under  härnadstågen.  Tyvärr  måste  denna 
legend  liksom  så  många  rifvas  i  stycken.  Gref- 
vinnan  var  född  år  16 10,  men  porträttet,  hvil- 
ket  tidigast  blifvit  måladt  på  1670-talet,  gör  in- 
tr\-ck  af  en  trettiåring  eller  icke  mycket  äldre. 


Grcfvinnan  Hedvig  Catharina  De  la  Gardie  född  Lillie. 
Oljemålning  af  Schcffcl. 


I 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Tron  att  en  dam  vore 
anledts  af  det  en  smul 
ning  med  den  yfvii^a 
lockperuken.  Påskriften 
å  baksidan  med  det  orik- 
tiga namnet  är  från  I  800- 
talet.  Identifikationen  af 
den  framställda  office- 
ren, om  den  är  möjlig, 
måste  förbehållas  fram- 
tiden. Måhända  kunde 
föreslås  någon  af  Lillie- 
ättens  karolinska  mili- 
tärer, kanske  öfversten 
Gustaf  Helmer,  prin- 
sessan Julianas  älskare, 
kanske  öfverstlöjtnanten 
Axel  Johan.  Naturligtvis 
obetaget  att  söka  utan- 
för Lilliesläkten,  då  pro- 
veniensen af  bilden  är 
okänd. 

Den  sista  Lillie  på 
Löfstad,grefvinnan  Hed- 
vig Catharina,  blickar 
emot  oss  från  en  god 
duk,  väl  af  Scheffel,  i 


framställd  torde  ha  för- 
a  veka  uttrycket  i  före- 


Grefpinnaii  Eva  Sophia  Piper  född  von  Farsen. 
Oljemålning  af  L.  Pasch  1770. 

62 


blå  dräkt  och  med  blekpudrad  hy.  Hennes  man, 
grefve  Magnus  Julius  De  la  Gardie  är  represente- 
rad i  en  oljekopia  efter  en 
I^undbergspastell.  Deras 
måg  Fredrik  Axel  von 
Fersen  myser  emot  oss 
i  harnesk  och  serafimer- 
band  från  en  ovalbild  i 
olja,  äfven  efter  Lund- 
bergs original,  och  hans 
grefvinna  Hedvig  Ca- 
tharina De  la  Gardie 
framställes  å  en  motsva- 
rande målning.  Svåger 
och  syster  till  dessa 
båda,  kanslipresidenten 
Claes  Ekeblad  och  gref- 
vinnan  Eva  Ekeblad, 
född  De  la  Gardie,  åter- 
gifvas,  han  i  en  pastell 
af  Gustaf  Lundberg,  hon 
i  en  kopia.  Den  nästa  ge- 
nerationen intresseraross 
ännu  mera.  Ur  en  oval- 
bild i  olja,  signerad  Lau- 
rentius Pasch,  f.  I  770,nk- 
tar  den  unga  Eva  Sophia 


LÖFSTAD 


Fersen  sina  l^lickar  emot 
oss  ej^"endomlit,'-t  fascine- 
rande och  lockande  till 
psykologisk  analys.  Por- 
trättet förekommer  ä  Löf- 
stad  ilfven  i  en  signerad 
kopia  af  Ulrica  Pasch. 
l']n  hel  följd  af  bilder  gör 
oss  förtrogna  med  Hans 
Axel  von  Fersens  drag. 
(iustaf  Lundbergs  kritor 
teckna  honom  som  un<'- 
officer,  sorgl()st  bärande 
kyrassen  och  den  blå  \a- 
penrocken,  en  utsökt  mi- 
niatyr af  Laf rensen  ger 
oss  bilden  af  den  fullän- 
dade ka\'aljeren  i  ljusl)lä 
dragonuniform,    en  liten 


Grefve  Axel  von  Fersen. 
Miniatyr  af  \  I.alrcnsrn  il.  \'. 

medaljong  af  l>erndes 
från  år  1807  visar  gu- 
stavianen  i  det  l)orger- 
liga  århundradets  mörka 
h vardagskostym,  och  till 
sist  gjuter  Carl  Fredrik 
von  P)reda  det  ideala 
skimret  öfver  den  hvit- 
lysande  ädlingsgestalten 
mot  den  flammande 
röda  bakgrunden.  1 
samband  med  Marie 
Antoinettes  riddare  be- 
trakta \i  tvännc  fran- 
ska miniatyrporträtt  af 
den  ol\'ckliga  drottnin- 
gen (det  ena  signc- 
radt  ->P)OU(iuet»)  och 
Wertmiillers  oljemål- 
ning af  hennes  dotter, 


Grcjve  Axel  von  Fersen. 
i'aslcli  af  (iuslaf  I.undhcij^. 


signeradt  »å  Paris  1786». 
Prinsessan  är  återgifven 
i  samma  ställning  som  å 
den  stora  taflan  i  Natio- 
nalmuseum samt  bär  en 
hvit  dräkt  med  draperi  i 
vieille  d'or  och  i  vinfär<'-, 
skärp  i  lilas.  Bakgrunden 
är  hårdt  grönblå.  Den 
tragiskt  bortgångne  gref- 
vens  broder,  öfverstekam- 
marherren  Fabian  Rein- 
hold von  Fersen  (f  1818) 
skildras  af  Breda  i  en 
duk,  där  serafimerbandcts 
blå  fatt  ge  sin  kyliga  klang 
åt  färgackordet. 

b"n  konstnärligt  mindre 
glänsande  bild  af  samma 


Grefve  Axel  von  Fersen. 
Oljemålning  af  C.  F.  von  Breda. 

63 


Grefve  Axel  von  Fersen. 
.Mcdaljiinj;  af  A.  U.  Berndcs 
(lat.  180;. 

herre  erhålla  vi  i  en  mål- 
ning af  J-'"orslund  sign. 
1804,  hvilken  har  till 
motstvcke  ett  gan.ska  till- 
talande porträtt  af  hans 
hustru  Lovisa  Sophia 
Piper,  utfördt  af  nyss- 
nämnde artist  år  1803. 
Denne  konstnär  har  fått 
tillfälle  att  visa  sin  talang 
från  dess  bästa  sida  i 
en  stor  tidstypisk  hel- 
figurstafla  med  grefvin- 
nan  Sophia  Ulrica  Ce- 
derström  född  Piper 
offrande  på  ett  altare  i 
Engsö  skuggiga  park. 
Af  Forslund  är  väl  äf- 
ven  det  sympatiska  ung- 
domsporträttet   af  den 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Louis  XVI:s  dotter  Marie  Therése  Clmrlotte, 

Hertiginna  af  Angouléme. 
Oljemålning  af  A,  U.  Wertmiiller.    Paris  1786 


näst  sista  grefvinnan  på  Löfstad,  Emilie  Fredrica 
Auora  De  Geer  af  Finspång,  som  till  pendant 
har  en  oljemålning  af  hennes  make,  öfverhof- 
jägmästaren  grefve  Carl  Fredric  Piper,  utfördt 
af  Berta  Valerius  efter  en  gravyr.  De  sista 
ägarbilderna,  grefve  Charles  Emile  Piper  och 
grefvinnan  Sophia  Augusta  Piper  född  Piper, 
äro  ett  par  utmärkta  arbeten  af  Uno  Troilis 
ärhga  och  finkänsliga  hand. 

Den  följd  porträtt  af  borgherrepar  med 
barn  och  syskon,  hvilken  ofvan  uppräknats,  ut- 
gör ej  den  enda  konstnärliga  prydnaden  i 
Löfstads  salar.  De  familjer,  som  efter  hvar- 
andra  ärft  och  besuttit  slottet  ha  tagit  med 
sig  dit  bilderna  af  sina  anherrar.  Vi  påträffa 
alltså  ett  stort  Ehrenstralskt  idealkonterfej  af 
riksmarsken  Jacob  De  la  Gardie,  replik  efter 
en  tafla  på  Maltesholm,  och  ett  par  goda  knä- 
stycken i  olja  af  Carl  Piper  och  hans  gref- 
vinna  Christina  Törnflycht,  äfvenledes  repliker. 
Bland  de  icke  få  andra  porträtten  å  Löfstad 
fäster  man  sig  i  synnerhet  vid  några  med 
högre  konstnärligt  värde:  en  Lundbergspastell 
af  en  friherre  Rosenhane,  väl  Schering  (f.  1754, 
■j"  181 2),  ett  porträtt  i  kritor  af  hofmarskalken 
Johan  Christoffer  von  Morian,  signeradt  Elias 
Martin,  och  en  bröstbild  i  olja  af  ryske  am- 
bassadören baron  Budberg,  utförd  af  Breda  år 
.1801. 

Slutligen  ha  vi  att  till  raden  af  målningar 


Öfverstckamniarherren  Grefve  Fabian  Reinhold  von  Fersen. 

Oljemålning  af  C.  F.  von  Breda. 


Grefvinnan  Sophia  Ulrica  Ccderstiöm  född  Piper. 
Oljemålning  af  Forslund. 

64 


LÖFSTAD 


lägga  några 
skulpturpor- 
trätt, Sergel- 
medaljonger 
af  Gustaf  III, 
Sophia  Ferscn 
m.  fl„  ett  par 

bronserade 
byster  af  gref- 

ve  Adolph 
Ludvig  Piper 
och  af  general- 
majoren fri- 
herre I  ^  vert 
Taube(i  737— 
1809),  hvilka 
ha  Forslund 
till  upphofs- 
man. 

Liksom  bland 
porträtten  så 
är  ock  bland 
möblerna  och 
det  konstnär- 
liga husgerå- 
det  1 700-ta- 
let  i  majoritet. 

Rummen  i 
slottets  stora 
våning  äro  till 
större  delen 

möbkrade 
med  gamla 
möbler  från  ro- 
kokon och  den 

gustavianska 
epoken,  endast 

skrifrummct 
invid  kabinet- 
tet fcireter  en 
karaktäristisk 

em[)irestil 
med  mahogny 
och  förgyll- 
ning. Af  sof- 
for och  stolar 
förtjäna  dehär 
särskildt  afbil- 
dade,  den  ele- 
ganta hvilsän- 
gen  och  den 
ovanliga  fåtöl- 
jen att  anteck- 
nas. V.n  vac- 
ker snidad  hel- 

(')slcmrjllan(l.  III. 


Öfvcrhofjägm  ästaren 
G  ref  ve  Carl  Frcdric  Piper. 


Kammarherren 
Grefve  Charles  Emile  Piper. 
Oljcmilning  af  Uno   l  ioili. 


Grefvinnan  Emelie  Piper 
född  de  Geer  af  Finspång. 


Grefrinnan  Sophia  Augusta  Pipei 
född  Piper. 
Oljciiiälniiijf  af  Uno  Tioili. 


Fåtölj,  ^'lit  de  repos' 


sekretär  af  Haupt  och  fåtölj. 
65 


förgylld  säng 
med  tillhöran- 
de himmel  i 
sen  gustavi- 
ansk stil  har 
sin  plats  i  ett 
gästrum,  an- 

vändt  vid 
kungliga  be- 
sök. Det  yp- 
persta värdet 
af  allt  det  vack- 
ra bohaget har 
i  alla  händel- 
serförvarings- 
möblerna. 
Flera  goda  ro- 
kokobyråar 
företräda  he- 
dersamt sin 
tids  behagful- 
la och  solida 
snickarhandt- 
verk,  men  me- 
ra än  af  des- 
sa lockas  vår 
uppmärksam- 
het af  de  säll- 
.synt  talrika 
möblerna  af 
Georg  Haupt. 

Icke  mindre 
än  fem  möb- 
ler, alla  af  olika 
typ,  kunna  vi 
tillskrifva  den 
nu  så  skattade 
ebenisten.  Så^ 
som  i  sin  mån 
samhörande  i 
sin  modesta 
hållning  få  vi 
anse  ett  skrif- 
bord,  en  byrå 
och  ett  skåp, 
samtliga  sig- 
nerade, det- 
sista  ett  af  mä- 
starens bäst 
proportione- 
rade och  smak- 
fulla arbeten. 
De  sparsam- 
ma inläggnin- 
garna ha  ty- 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Skåp  af  Georg  Haupt.  Skåp  af  Georg  Haiipt.  Skåp  i  Boule-arbete. 


värr  ej  kunnat  återgifvas  å  reproduktionen.  En 
grannare  salongskaraktär  har  en  skrifbyrå  (sig- 
nerad) och  ett  (osigneradt)  skåp  med  fyra  rutor, 
båda  med  förgyllda  beslag,  marmorskifva  och 
inläggningar.  Såsom  en  i  vårt  land  ovanlig 
praktpjes  lägga  vi  märke  till  en  monter  för 
miniatyrer  och 
bibelots  i  en 
rik  Bouledeko- 
ration  på  en 
här  hemma  ar- 
betad rokoko- 
fotställning. 
Om  huru  alla 
dessa  vackra 
föremål  en 
gång  i  tiden 
varit  ordnade 
till  ett  gustavi- 
anskt aristo- 
krathem erhål- 
la vi  ovanligt 
nog  en  auten- 
tisk och  intim 
underrättelse. 
På  Löfstad  vi- 
stades under 
början  af  1 8  oo- 
talet en  fransk 


emijrrant  D'Aumont  duc  de  Pienne.  Denne 
som  var  en  ej  oäfven  dilettant  i  de  sköna  kon- 
sterna, har  lämnat  efter  sig  som  minnen  flere 
alster  af  sin  talang:  några  silhuettbilder  —  så 
af  Sophia  Piper  född  von  Fersen  i  hennes  rum  på 
Stockholms  slott  —  och  en  akvarell  återgifvan- 

de  salongen 
på  Löfstad  år 
1812.  Rum- 
met är  detsam- 
ma, som  nu 
användes  till 
bibliotek.  Det 
har  å  bilden 
alla  sina  gam- 
la enkeldörrar 
kvar  i  oför- 
ändradt  skick 

med  öfver 
dem  anbragta 
målerier — två 
af  dessa  pryda 
nu  K  abinettet. 
Väggar  och 
sittmöbler  — 
de  senare  åter- 
finnas i  våra 
dagar,  åtmin- 
stone delvis,  i 


Salongen  på  Löfstad  1812.    Efter  cn  samtida  akvarell  af  D'Aumont  duc  de  Pienne. 

66 


LÖFSTAD 


Grrfi  iiman  Sophia  Pipers  friilwstservis. 


i^ästrum  och  trapphus  —  ilro  klädda  med  hem- 
väfdt  blått  och  hvitt  honuillstvc'. 

De  stora  taflorna  äro  de  oljemalninj^ar  af 
Gagneraux,  som,  med  undantag  af  en  tafla  såld 
till  Statens  konstsamlingar  för  länge  sedan,  ända 
tills  för  några  är  sedan  funnos  å  Löfstad,  men 
hvilka  nu  befinna  sig  hos  grcfvinnan  Norden- 
falk född  Piper,  i  Stockholm.  De  mindre  taf- 
lorna tyckas  till  större  delen  vara  gamla  hol- 
ländare. Fönsterväggens  förgyllda  konsoler  finnas 
ännu  i  samma  rum,  och  af  de  polykroma  ostind- 
iska urnorna  ofvanpå  dem,  är  en  fortfarande  kvar 
på  Löfstad,  medan  den  andra  gått  till  grefvinnan 
Nordenfalk.  På  kortväggen  i  fonden  se \  i  Ilaupt- 
skåpet  metl  de  f\  ra  rutorna  krönt  af  den  .Sergel- 
byst i  gips  af  Hedvig  h.lisabeth  Charlotta,  hvilken 
ännu  vittnar  å  .Sophia 
von  Forsens  slott  om  de 
två  damernas  vänskap.  I 
hörnet  till  vänster  står 
en  af  de  båda  svarta 
pärlcmorinlagda  vaser 
vi  nutilldags  beundra 
i  salongen.  I  rummet 
utanför  skymta  vi  hör- 
net af  det  andra  Haupt- 
skåpet.  Allt  finnes  kvar 
och  kan  spåras  —  så 
långt  efter  det  den 
landsfl}'ktiga  hertigen 
lagt  samman  sin  pa- 
tiencclek  och  taflans 
öfriga  figurer,  grefvin- 
nan Eva  Sophia  Piper 
född  von  Fersen  och 
hennes  son  grefvc  Carl 
I^Vedrik  Piper  hört  up[) 
att  h'ssna  till  och  att 
exekvera  de  tendra 
visorna    från  Tancien 


Monumentet  öfver  Axel  von  Fersen  i  parken  på  Löfstad. 


regi  me.  En  bild  som  denna  visar  oss  bättre 
än  något  den  värdefulla  kontinuiteten  i  svenskt 
herrgårdslif. 

Innan  vi  liimna  slottet,  vända  vi  oss  ännu 
en  gång  om  för  att  draga  oss  till  minnes  en 
eller  annan  vacker  och  intressant  småsak:  pors- 
lins.skåpets  krämkoppar  och  figuriner  från  I\Iei.s- 
sen,  Wien,  kVankenthal,  .Sevres  och  Alarieberg, 
den  vackra  Wicnerservis,  som  brukats  af  Sophia 
von  Fersen  vid  hennes  frukostkaffe,  bronspendylen 
i  salongen,  signerad  »Ciille  TAine  å  Paris  »,  biblio- 
teksuret af  Christoph  Miller  i  .\ugsburg. 

.Vnnu  återstår  parken,  till  hvilken  föra  ned 
terrasser  af  helt  olika  form  mot  i  Suecia  anti- 
(|ua.  Dess  karaktär  är  nu  den  romantiska  från 
1800-talets  b(»rjan.  Stiimningen  blir  lätt  elegisk 

under  de  höga  träden, 
där  så  många  släktled 
vandrat  med  sin  lycka 
och  sin  sorg,  den  går 
öfver  i  en  mörkare  ton- 
art, då  man  plötsligt 
står  inför  ett  minnes- 
märke med  en  medal- 
jong, som  anses  vara 
af  Sergel,  och  några 
urnor  i  svart  gjutjärn 
samt  inskrifterna: 

»I  dessa  nejder,  der 
han  fordom  njutit  — 
vänskapen  och  friden, 
—  skall  hans  skugga 
mötas  —  af  välsignel- 
se och  tårar.  —  At 
en  oförgätlig  broder.  — ■ 
Mannamodet  uti  hans 
sista  stunder  —  d.  20 
juni  1810  —  vittna 
om  hans  dygder  och 
sinneslugn.» 


67 


HERRBORUM 


ST.  ANN/E  SOCKEN,  HAMMARKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  GUSTAF  URMARK 


Skärgården   utanför   inloppet  till  Slätbaken  dotter  till  gårdens  nuvarande  ägare.    För  flera 

har  af  någon  blifvit  kallad  »den  Mörnerska  viktiga  uppgifter  har  jag  att  tacka  bibliotekarien 

arkipelagen»,  en  benämning  som  har  goda  grefve  C.  M.  Stenbock.  ■ —  Herrborum,  som  un- 

skäl  för  sig  i  det  att  icke  mindre  än  tre  stora  der  medeltiden  kallades  än  H^erborum,  än  Hcier- 

egendomar  i  denna  trakt  sedan  början  af  1800-  boholm,  Herboholm,  har  varit  ett  gammalt  Folk- 


talet tillhöra  medlemmar 
af  grefliga  ätten  Mörner 
af  Morlanda.  De  tre 
egendomarna  äro  Kåre- 
holm i  Rönö  socken  i 
södra  delen  af  Vikbolan- 
det med  Ekenön  i  Skäll- 
viks  socken  samt  de  söder 
om  Tränöfjärden  belägna 
Herrborum  och  Thoröns- 
borg,  båda  i  St.  Annse 
socken.  De  båda  först- 
nämnda gårdarna  tillhöra 
nu  grefve  Nils  Mörner 
och  hans  grefvinna,  Mar- 
gareta Montgomery.  Thor- 
önsborg  äges  af  grefve 
Nils  Mörners  syster,  änke- 
grefvinnan  Ebba  Mörner, 
född  Mörner. 

Herrborum  är  af  dessa 
gårdar  den  hvars  historia 
kan  följas  längst  tillbaka 
i  tiden.  Uppgifterna  om 
de  äldsta  ägarne  äro  i  hufvudsak  hämtade  ur  och  Ingegärd  blef  antagligen  på  grund  af  sin 
en  uppsats  om  St.  Annce  socken,  tryckt  i  Svenska  härstamning  från  Birgitta  sedermera  abedissa  i 
Turistföreningens  årsskrift  19 10  och  författad  af  det  af  hennes  berömda  mormoder  grundade 
grefvinnan  Louise  Stenbock,  född  Mörner,  en  klostret. 


Barbro  Margaretha  Banér. 
»H.  Scharnhorst  fccit  a:o  1701. 


ungagods,  hvilket  framgår 
däraf  att  riddaren  Knut 
Algotsson,  som  liksom  sin 
broder,  den  bekante  her- 
tigen af  Finland  och  Hal- 
land Bengt  Algotsson  för- 
de ett  upprest  lejon  i  sköl- 
den, i  slutet  af  1300-talet 
kallar  Herboholm  för  sitt 
rätta  fäderne.  Denna  ut- 
sago förekommer  i  en  af 
Knut  Algotsson  utfärdad 
stadfästelse  på  en  dona- 
tion, som  hans  dotter  In- 
ijeoärd  Knutsdotter  vid 
sitt  inträde  i  Vadstena 
kloster  år  1375  gjorde, 
hvari^renom  hon  till  nämn- 
da  kloster  bland  annat 
skänkte  sin  del  af  Her- 
boholm. —  Knut  Algots- 
son var  gift  med  en  dot- 
ter till  den  heliga  Bir- 
gitta,   Märta  Uifsdotter, 


68 


HERRBORUM 


Efter  hertig  Bengts  fall  blef  dennes  arfvedel 
i  Götaskären  med  Herrborum  och  Thorön  af 
konung  iNIagnus  Erikson  Smek  1359  gifven  åt 
Boo  Jonson  Grip  som  vederlag  för  en  skuld. 

I  början  af  1400-talet 
skall  väpnaren  Sven  Pik 
(Mussla)  af  Vadstena  klo- 
ster hafvatillbyttsig  »tler- 
boholm  i  Skacllawijka  soc- 
ken». —  Nuvarande  vSt. 
Annéc  socken  är  en  ut- 
brytning ur  grannsocknen 
Skällvik.  —  Sven  Piks  dot- 
ter Katarina  Svensdotter 
var  gift  med  väpnaren 
Ragvald  Magnusson  (I''ar- 
galt),  som  ägde  gården 
och  genom  gåfvobref,  da- 
teradt  Herboholm  i9jan. 
1463,  bortgaf  den  till  sin 
son  Magnus  Ragvalds- 
son  med  villkor  att  han 
finge  en  viss  jungfru  Ka- 
tarina Bengtsdotter  till 
hustru  {Styffc:  Skandina- 
vien   under  unionstidenV 

Någon  tid  därefter  eller 
den    12  november  1467 

dels  silljer  dels  skänker  Ragvald  Magnusson  delar 
af  Herrborum  till  sin  dotter  I^lin  Ragvaldsdottcr 
och  sin  måg  Paval  Tufvason,  hvilkas  son  Magnus 
Pavalson  i  äldre  släkll)()cker  kallas  herre  till  lirox- 


Riksrådet  G  ref  ve 

Oljcniålning 


vik,  Herreborum  och  Förnås.  Denne  Magnus 
Pavalsson,  som  förde  en  sparre  öfver  ett  h\a.d 
i  vapnet  och  är  stamfar  till  ätten  Ulfsparre  af 
Broxvik,  lefde  ett  godt  stycke  in  på  1 500-talet. 

Bristen  på  jordeböcker 
från  trakten  gör  att  man 
icke  känner  namnen  på 
dem  som  under  den  när- 
mast följande  tiden  ägde 
Herrborum.  —  I  början 
af  1600-talet  ägdes  och 
beboddes'  gården  af  Kri- 
stina Sture  (f  1 6 19),  änka 
efter  den  i  Linköping  år 
1 600  afrättade  Gustaf 
Axelsson  Banér,  och  ärf- 
des  sedermera  af  deras 
son,  riksrådet  Axel  Gu- 
stafsson Banér  (|  1642), 
gift  i  sitt  andra  gifte  med 
Ebba  Brahe  (f  1638), 
hvilka  här  läto  uppföra  en 
byggnad,  nu  utgörande 
den  äldsta  delen  af  huf- 
vudbyggnaden  på  Herr- 
borum. Af  Axel  Banérs 
många  döttrar  blef  en, 
Maria  Eleonora,  gitf  med 
riksrådet  friherre  Gustaf  Posse  (f  1676),  en  annan, 
Ijarbro  Margareta,  med  sedermera  riksrådet  och 
öfverståthållaren  gnefve  Göran  Gyllenstierna  af 
P)jörksund  (f  1686).    Göran  Gyllenstierna,  som 


Göran  Gyllenstierna. 
af  Khicnsliahl. 


9 
0^ 


Ulrika  Juliana  Brahe. 
Oljemålning;  af  G.  E.  Scliir.dcr. 


Nils  Gyllenstierna. 
»Georg  E.  Schrödcr  pinx.  a:o  1730. 


69 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


efter  Gustaf  Posses  död  af  dennes  barn,  Leonhard  Därmed  kommo  de  båda  gårdarna  i  den 
Posse  och  Ebba  Beata  Posse,  1684  köpte  Herr-    Mörnerska  ättens  ägo  och  ärfdes  af  hofmar- 


Riksniarskalken  Grefve  Göran  GyUenstierna. 
Pastell  af  G.  Lundberg. 

borum,  rådde  äfven  om  det  förutnämnda  i  sock- 
nen belägna  Thorönsborg.  Båda  gårdarna  voro 
sedan  förenade  i  omkring  i  50  år,  tillhörde  Göran 
Gyllenstiernas  änka,  Bar- 
bro Margareta  Banér  och 
ärfdes  af  sonen  riksrådet 
grefve  Nils  GyUenstierna 
(I  I  73  i)  och  dennes  son 
riksmarskalken  grefve  Gö- 
ran GyUenstierna  (f  i  799). 
Denne  ökade  godsen  ge- 
nom inköp  af  ett  par 
granngårdar  samt  företog 
omfattande  byggnadsar- 
beten både  på  Herrborum 
och  Thorönsborg.  Då  han 
dog  barnlös  och  var  den 
siste  grefven  af  Gyllen- 
stiernaätten,  öfvergingo 
hans  egendomar  efter 
änkans,  Eva  Maria  Rib- 
bings,  död  år  1 8 1  2  till  hans 
systerdotter  Lovisa  Ulrika 
Horn  af  Rantzien  (f  1823), 
h vilken  sedan  år  i  772,  då 
bröllopet  stod  på  Thoröns- 
borg, var  gift  med  hofmar- 

skalken  grefve  Carl  Gabriel  Mörner  af  Morlanda 
(f  1828),  en  systerson  till  Eva  Maria  Ribbing. 


Grefve  Nils  GyUenstierna  till  Fågelvik- 


Eva  Maria  Ribbing. 
Pastell  af  G.  Lundberg. 

skalkens  andre  son,  ryttmästaren  grefve  Gustaf 
Stellan  A/förner  (j"  1829).  Han  hade  flera  söner, 
af  hvilka  den  äldste,  grefve  Carl  Olof  Stellan 

Mörner  (|  1852)  ärfde 
Thorönsborg  och  den 
yngre,  grefve  Adolf  Fre- 
drik Mörner  (f  1 88 1)  ärfde 
Herrborum,  där  han  lät 
inreda  den  byggnad  som 
utgör  västra  delen  af  går- 
dens nuvarande  hufvud- 
byggnad.  Grefve  Adolf 
Fredrik  och  hans  kusin 
grefve  Julius  Oscar  Mör- 
ner (I  1888),  ägare  till 
Kåreholm,  inköpte  år  1 855 
gemensamt  Thorönsborg, 
som  under  mellantiden 
varit  i  andra  händer;  år 
1876  blef  grefve  Adolf 
Fredrik  ensam  ägare  till 
Thorönsborg  samtidigt 
med  att  han  sålde  Herr- 
borum till  sin  nyssnämnde 
kusin  grefve  Julius  Oscar 
Mörner,  som  sålunda  blef 
äsrare  till  Herrborum  och 
Kåreholm.  Vid  sin  död  1888  lämnade  han  Herr- 
borum i  arf  till  sin  son,  den  nuvarande  ägaren. 


70 


HERRBORUM 


grefve  Adolf  Nils  Carl  Mörner,  hvllken  sedan  är  belägen,  en  gång  varit  en  vattenom fluten  holme- 

1904,  då  hans  moder,  grefvinnan  Louise  Mörner,  byggnadsplatsen  var  enligt  medeltida  bruk  vald 

afled,  är  ägare  äfven  till  Kårcholm  och  Ekenön.  med   hänsyn  till   möjligheten  af  försvar.  Nu- 

—  Grefve  Mörner  har  i  senaste  tid,  1890-91  mera  är  det  sund  eller  den  sankmark,  som  en 


Hofniarskalkcn  Grefve  Carl  Gabriel  Mörner. 
r.isk  ll  al   \V.  von  Koscnlicini  ? 


Lovisa  Ulrika  Horn. 
Pastell  af  W.  von  Rosenheini: 


vid  I  rcrrborum  låtit  upjjföra  en  midtbyggnad,  gång  skilde  holmen  från  fastare  land,  uppfylldt 

som  förenar  de  båda  illdre  husen,  hvarigenom  och  torrlagdt,  så  att  man  på  en  fast  väg,  be- 

hufvudl)yggnaden  fått  en  mera  enhetlig  karaktär,  skuggad  af  höga  lummiga  träd  färdas  ut  på 

Ciårdens  medeltida  namn   llerboholm  tyder  halfön,  hvars  högst  belägna  del  utgör  den  nu- 

])å  att  (len  udde  eller  halfö,  på  hvilkcn  den  är  varande  gårdsplanen.  —  Läget  är  förtjusande: 


Herrborum  från  parken  på  andra  sidan  sjön. 
71 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


den  långsträckta  hufvudbyggnaden  ligger  utmed 
halföns  södra  sida  och  midt  emot,  på  andra 
sidan  gårdsplanen  ligga  tvänne  små  fyrsidiga 
flyglar  med  valmtak.  Samdiga  byggnaderna 
äro  inbäddade  i  grönska,  af  stora  härliga  träd, 
mellan  hvilkas  stammar  man  åt  öster  blickar 
ut  öfvcr  en  glittrande  fjärd  af  Östersjön,  krusad 
af  friska  hafsvin- 
dar. 

Hufvudbyggna- 
den  består  af  tvän- 
ne sidopartier  i 
öster  och  väster, 
envåningshus  un- 
der höga  tak  inne- 
slutande en  vinds- 
våning och  för- 
sedda åt  gårdssi- 
dan med  takkupor 
med  balustrad- 
prydda tak  och  åt 
sjösidan  mot  söder 
med  ett  ofvan  tak- 
foten uppstigande 
midtparti.  Mellan 
dessa  båda  ur- 
sprungligen själf- 

ständiga  hus  ligger  den  år  1890-91  uppförda 
midtbyggnaden,  som  förenar  det  hela  till  ett 
enda  komplex.  Denna  midtbyggnad  är  lika- 
ledes uppförd  i  blott  en  våning,  men  med 
nästan  platt  tak,  begränsadt  af  balustrader,  öf- 
ver  hvilket  sidobyggnadernas  gaflar  skjuta  upp. 
Hela  komplexet  ligger  i  sluttningen  mot  half- 
öns södra  strand,  h  varigenom  byggnaderna 
hafva  en  hög  stenfot  mot  denna  sida;  midt- 
byggnaden  är  här  försedd   med  en  glastäckt 


Grcfve  Nils  Mörner. 


veranda,  från  hvilken  höga  trappor  leda  ned 
mot  stranden. 

På  östra  gafveln  af  hufvudbyggnaden  finnas 
ankarslutar  med  initialerna  A.  B.  —  E.  B.  och 
mellan  dem  årtalet  1638,  utvisande  att  denna 
del  af  huset,  som  ursprungligen  skall  hafva  varit 
ett  visthus,  uppförts  år  1638  af  dåvarande  äga- 
ren Axel  Banér 
(j  1642)  och  hans 
husfru  Ebba  Bra- 
he. Hufvudbygg- 
naden, som  då  an- 
tagligen låg  med 
fasaden  mot  öster, 
förstördes  vid  den 
ryska  påhälsnin- 
gen i  östgötaskä- 
ren år  171 9.  Det 
Banérska  visthu- 
set, som  torde  haf- 
va haft  en  i  det 
närmaste  kvadra- 
tisk grundplan,  till- 
byggdes mot  vä- 
ster år  1778  af 
Göran  Gyllenstier- 
na.  Hans  och  hans 
frus  initialer  G.  G.  —  E.  R.  (Göran  Gyllen- 
stierna,  Eva  Ribbing)  och  årtalet  1778  äro  an- 
bragta  öfver  en  dörr  å  den  östra  sidob3^ggna- 
dens  ursprungliga  västgafvel,  synliga  i  en  kor- 
ridor i  den  förutnämnda  midtbyggnaden,  ehuru 
de  ursprungligen  varit  anbragta  på  långsidans 
midtparti  öfver  ett  fönster.  Den  västra  sido- 
byggnaden är  också  frän  den  tiden  och  har 
burit  samma  initialer  på  motsvarande  ställe.  Ar- 
tal  och  initialer  blefvo  dock  tyvärr  borttagna 


Grefvinnnn  Margareta  Mörner 
född  Montgoniery. 


Corps  de  logis  från  gårdssidan. 
72 


HERRBORUM 


vid  den  nyinredning-  som 
grefve  Adolf  Fredrik  Mörner 
1840  företog. 

De  båda  små  flyglar,  in- 
nehållande diverse  ekonomi- 
rum, som  begränsa  norra  sidan 
af  gårdsplanen  l)ära  likaledes 
initialerna  G.  G.  och  E.  R. 
samt  årtalet  1775  och  äro 
sålunda  byggda  af  Göran 
Gyllenstierna  och  l^va  Rib- 
bing'. 

Hufvudingången  befinner 
sig  i  byggnadens  yngsta  del, 
i  midtpartiet,  och  man  inträ- 
der här  först  i  en  lånt:sträckt 


Östra  gafveln. 


7 


til  PiJHIt« 


Utsikt  dt  öster  öfvcr  i^årdcn. 


förstuga,  från  hvilken  en  dörr  leder  in 
till  den  stora  salongen  med  fönster  mot 
söder.  Salongen  upptager  nästan  hela 
detta  niidt[)arti  och  har  utgång  till  ve- 
randan åt  sjösidan;  åt  ckster  inträder  man 
i  den  rymliga  matsalen,  hvars  djupa  fön- 
stersm}-gar  visa  att  vi  här  liefinna  oss  i 
byggnadens  äldre  del.  At  väster  kom- 
mer man  in  i  några  i  den  på  1840-talet 
nyinredda  delen  belägna  rum,  förmak, 
sofrum,  bibliotek,  (ircfve  Mörners  arbets- 
rum ligea  mot  oårdssidan  i  denna  del  af 
byggnaden.  —  Köksafdelningen  befmner 
sig  inom  det  gamla  Banérska  visthuset 
mot  öster  bakom  matsalen.  Vindsvånin- 
garna innehålla  ett  antal  sof-  och  gästrum. 


Flygelbyggnad. 


73 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Plan  af  botlenvciningen. 

I.  Försti/n-a.  —  2.  Korridor.  —  3 — 4.  Gäsl nim.  —  5.  Trapp- 
TippifiJ/ig-  —  6  —  7.  Herruiii.  —  8.  Bibliotek.  —  9.  Sängkainiunrc. 
—  10.  Förmak.  —  11.  Kabinett.  —  12.  Salong.  —  13.  Afatsnl.  — 
14 — 16.  Köksnfjélniiig.  —  17.  Ekoiioniiniin.  —  18.  Korridor. 

Som  förut  omtalats  hafva  de  tre  Mörnerska 
östgötagårdarna  under  det  sistförflutna  århun- 
dradet genom  omväxlande  köp  och  arf  tillhört 
flera  familjer  af  ätten,  något  som  gjort  att  bland 
lösegendomen  på  de  olika  gårdarna  finnas  före- 
mål som  ursprungligen  härstamma  från  någon 
af  de  andra.  En  icke  ringa  del  af  de  märk- 
ligare möblerna  och  konstverken  som  nu  finnas 
på  Herrborum,  hafva  sålunda  kommit  frän 
Thorönsborg  eller  från  Kåreholm,  där  den  nu- 
varande ägarens  föräldrar  bodde,  samt  ytterligare 
andra  saker  från  det  gamla  Gyllenstiernagodset 
Björksund  i  Södermanland,  som  1776  kom  i 
Mörnerska  släktens  äco  samt  från  Hålbonäs  i 


Södermanland,  som  ägts  af  nuvarande  ägarens 
morföräldrar.  Afven  från  Segersjö  i  Närke, 
grefvinnan  Mörners  föräldrahem,  finnas  föremål. 
—  Det  kan  emellertid  icke  här  blifva  tal  om 
att  söka  följa  och  redogöra  för  de  olika  före- 
målens härstamning,  utan  vi  skola  här  endast 
omnämna  nåijra  af  de  märkligare  sakerna. 

Det  förnämligaste  rummet  på  Herrborum  är 
den  stora  salongen  uppförd  och  inredd  1890- 
9 1 ;  väggarna  äro  här  indelade  ined  måladt  ram- 
verk i  moderniserad  rokokostil  och  rummet  är 
i  hufvudsak  möbleradt  i  denna  stil.  —  Den  ena 
af  tvänne  breda  länstolar  af  1 600-talstyp,  nu 
förgyllda,  är  klädd  med  väfnader  som  tydligen 
utgjort  bårderna  till  en  gammal  väfd  tapet.  Syn- 
nerligen eleganta  i  formen  och  goda  prof  på 
de  möbler  af  fransk  karaktär,  som  under  det 
karolinska  tidehvarfvet  användes  i  Sverige,  äro 
ett  par  högryggade  länstolar  med  balusterfor- 
made  ben  och  kryss,  som  äro  klädda  med  ett 
korsstygnsbroderi  i  lifliga  färger  från  i  700-talets 
början;  motstycken  till  dessa  stolar  finnas  på 
Thorönsborg  och  på  Casimirsborg  i  Småland. 

Af  svenskt  ursprung  är  en  byrå  i  rokokostil 
som  .står  i  ett  litet  kabinett  till  höger  om  sa- 
longen; fasaden   har  tre  lådor  och  är  genom 


Salongen  (nr  12  å  planen)  med  matsalen  (nr  13). 

74 


HERRBORUM 


sinäckra  beslag  indelad  i  tvänne  sidofcält  med 
handtag  och  ett  smalare  midtfält  med  nyckel- 
skyltar, allt  af  brons.  I  öfversta  lådan  äro  in- 
brända Stockholms  snickarämbetes  stämpel  samt 
signaturen  I.  NOR.EUS,  angifvande  att  möbeln 
utförts  af  Stockholmssnickaren  Johan  Noneus 
som  blef  mästare  1769  och  dog  1781.  —  Till 
det  gustavianska  tidehvarfvet  hör  en  ståtlio-  län- 
stol,  s.  k.  bergrre  af  förgylldt  trä  med  original- 
klädsel af  gult  siden,  härstammande  från  Björk- 
sund; en  i)å  Thorönsborg  förvarad  låg  och  bred 
bänkliknande  möbel  med  samma  klädsel  och 
signerad  på  en  papperslapp  C".  K  M.ODIN 
1776,  hör  sannolikt  ursprungligen  tillsammans 
med  denna  bergere.  De  båda  möblerna  hafva 
varit  afscdda  att  stå  intill  hvarandra,  bildande 
en  »lit  de  repos»  eller  hvilsäng  (se  äfven  Löf- 
stad  sid.  65).  -  -  Från  en  något  .senare  period  af 
det  gustavianska  tidehvarfvet,  1  7go-talet,  äro  slut- 
ligen ett  par  eleganta  små  hörnbord  af  mahogny 
med  trekantiga  hvita  marmorskifvor  och  band- 
formiga  bronsbeslag  å  lådorna.  Man  fäster  sig 
äfven  vid  en  vacker  hari)a,  hvars  ägarinna  har 
varit  'legnérs  »Matilda»  och  (jeijers  ».Söder- 
liindskan  i  Norden»,  den  för  sin  skönhet  och 
talanger  kiinda  grefvinnan  Matilda  d'()ro;^co, 
gift  metl  j.  Montgomery-Cederhjelm,  och  farmor 
till   den   nuwirande  grefvinnan   i)å  Ilcrrbnrum. 


Bland  på  Herrborum  förvarade  smärre  före- 
mål må  nämnas  ett  par  ståtliga  tyska  glasbä- 
gare, s.  k.  Humpen,  stora  cylindriska  bägare 
med  lock  och  dekoration  i  emaljfärger.  Den 
ena  är  en  »Reichshumpen»  eller  riksvälkomma 
med  den  svarta  dubbelörnen,  som  på  sina  vingar 
bär  alla  de  tyska  staternas  vapen,  den  andra  en 
»Friedenshumpen>;  med  en  målning  framställan- 
de kejsar  Leopold  I,  omgifven  af  de  sju  kur- 
furstarna, sannolikt  tillverkad  vid  tiden  för  hans 
val  till  kejsare,  år  1658.  —  Af  mera  svenskt 
intresse  äro  ett  stort  ovalt  sifverfat  och  en  kanna 
af  samma  metall,  en  tvättservis  för  tvao-nino- 
vid  maltiderna,  härstammande  från  1 700-talets 
början;  egendomligt  nog  är  fatet  tillverkadt  af 
guldsmeden  Abraham  Wirgman  i  Göteborg  år 
1718  och  kannan  af  Henrik  Wittkopf  i  Stock- 
holm några  år  senare.  En  liten  skål  af  silfver, 
tillverkad  i  .Stockholm  år  i  750  har  tillhört  Carl 
von  Linné. 

I  grefve  Nils  Mörners  arbetsrum,  som  gör 
ett  synnerligen  ombonadt  och  hemtrefligt  intryck, 
f()rvaras  l)land  annat  en  samling  vapen,  hvari- 
bland  flera  föremål  af  stort  intresse,  flertalet 
härstammande  från  Thorönsborg.  Nämnas  må 
en  hjullåsl)össa  från  1600-talet,  en  utomordent- 
ligt praktfull  bössa  från  i  700-talet  med  rikt  ci- 
selerad pipa  och  silfverinlagd  stock  med  sach- 


Salongcii  I  nr  1:!  :i  planen)  med  kabinettet  (nr  II).    /  kabinettet  byrå  af  Norwiis. 

75 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


siska  vapnet  på  kolf halsen,  signerad  »Andreas 
Erttel  å  Dresde».    En  flintlåsbössa  bär  å  låset 
signaturen  »D.  Bars,  Stockholm»  och  å  pipan 
bland  annat 
initialerna  E. 
M.  R.,  tydande 
på  att  den  ägts 
af  Eva  Maria 
Ribbing  (f 
1 8 1  2)giftmed 

ägaren  till 

Herrborum 
och  Thoröns- 
borg  grefve 
Göran  Gyl- 
lenstierna  (f 
I  799).  Ett  par 
pistoler  äro 
signerade  af 
en  vapensmed 
i  Norrtelje  o. 
s.  v. 

Ofver  den  till  ett  femtiotal  nummer  uppgå- 
ende tafvelsamlingen*  på  Herrborum,  hvaribland 
ett  4  o-tal  familjeporträtt 


Matsalen  (nr  13  å  planen). 


har  en  i  Nationalmu- 
seum förvarad  hand- 
skrifven  katalog  upp- 
rättats af  amanuensen 
Nils  Sjöberg.  Större 
delen  af  porträtten  här- 
stamma från  Thoröns- 
borg  och  framställa 
ägare  till  de  båda  går- 
darna, medlemmar  af 
ätten  Gvllenstierna  och 
deras  fränder  af  ätterna 
Banér,  Brahe,  Horn, 
Ribbing  samt  den  nu- 
varande ägarens  släkt, 
Mörner. 

Den  äldste  ägare,  af 
hvilken  porträtt  finnes 
är  riksrådet  grefve  Gö- 
ran Gyllenstierna  af 
Björksund  (f  1686),  som 
är  återgifven  på  ett  präk- 
tigt porträtt  af  Ehren- 
strahl  och  på  ett  annat 
som  sannolikt  är  en  ko- 
pia efter  samme  konst- 
när.   Af  hans  gemål  Barbro  Margareta  Banér, 

*  Hälften  af  familjeporträtten  på  Björksund  i  Södermanland,  cn 
del  af  genretaflorna  och  samtliga  hittills  där  förvarade  gobelängerna 
tillhöra  likaledes  grefve  Nils  Mörner.  (Om  dessa  se  Svenska  Slott 
och  Herresäten.    Södermanland  s.  129 — 140.) 


Exc-  A.  F-  Skjöldebrand. 

Byster  af  Chr. 


som  förde  godsen  från  Banérsläkten  till  Gyl- 
lenstiernorna,  finnes  ett  porträtt,  signeradt:  »H. 
Scharnhorst  fecit  Anno  1701».    Göran  Gyllen- 

stiernas  bror, 
den  bekante 
Stor-Jan,  Jo- 
han Gyllen- 
stierna (fl  6  80) 
är  återgifven 
på  en  gam- 
mal kopia 
efter  Ehren- 
strahl.  Af  riks- 
rådet grefve 
Nils  Gyllen- 
stierna (I 
I  73  i),  som 
efter  fadern 
ärfde  Herrbo- 
rum med  flera 
gårdar,  finnes 
ett  knästycke, 

signeradt  af  Georg  Engelhardt  Schröder  år  1730 
och  utgörande  ett  motstycke  till  ett  af  samme 

konstnär  måladt  por- 
trätt af  hans  grefvinna 
Ulrika  Juliana  Brahe 
(j  1765).  Denna  dam 
är  som  änka  afbildad 
pä  en  år  1753  målad 
pastell  af  okänd  konst- 
när. Af  obekant  mä- 
stare äro  äfven  tvän- 
ne  porträtt  af  ett  par 
af  Nils  Gyllenstiernas 
systrar,  fröknarna  Elsa 
(f  1722)  och  Maria 
Katarina  Gyllenstierna 

(t  1715)- 

Den  förnäme  riks- 
marskalken grefve  Gö- 
ran Gyllenstierna  (| 
1799)-  byggherren,  är 
återgifven  i  olja  af  Lo- 
renz  Pasch  den  yngre 
(enligt  Sjöberg  en  replik 
af  helfigursporträttet  i 
Uppsala  universitets 
ägo)  samt  å  en  pastell 
af  Gustaf  Lundberg, 
motstycke  till  en  dylik 
Eva    Maria  Rib- 


'M 


Exc-  Georg  Adlersparre. 
A.  Linning. 


hans 


gemål 


framställande 
bing. 

Bland  porträtt  af  ägare  tillhörande  Mörner- 
ska  släkten  märkas  två  pasteller  framställande 


76 


HERRBORUM 


hofmarskalken  Carl  Gabriel  Mörner  (y  1828) 
och  hans  grefvinna  Lovisa  Ulrika  Horn  (-j-  1823). 
Af  den  sistnämnda  och  hennes  bror,  den  i  unga 
år  aflidne  Carl  (iustaf  Horn  finnas  tvänne  barn- 
porträtt, målade  i  759  då  de  voro  resp.  8  och  6  år 
gamla.  (Se  sid.  75.)  Frän  samlingarna  på  Salsta 
i  Uppland  härstamma  ett  par  porträtt  af  stamfa- 
dern, generalmajoren  friherre  Hans  Georg  Mör- 
ner af  Morlanda  (y  1685)  och  hans  sonhustru 
Kristina  i\nna  Bielke  (j  1742),  det  senare  af 
David  von  Krafft.  —  Slutligen  må  nämnas  tvänne 
porträtt,  det  ena  framställande  utrikesministern 
grefve  Adolf  Göran  Mörner  (f  1838),  måladt  af 
Joh.  G.  Sandberg,  det  andra  hans  son,  legations- 
rådet Otto  Gabriel  Mörner  (f  1887).  Några 
miniatyrer  finnas  af  .Sparrgren,  Bolinder  och 
Gillberg.  Af  intresse  äro  äfven  ett  par  små 
gipsbyster  af  den  som  ledare  af  fajansfabriken 
vid  Ulfsunda  bekante  Chr.  A.  Linning  och  fram- 
ställande excellenserna  A.  F.  Skjöldebrand  (y  1 834) 
och  Georg  Adlersparre  (f  1835). 

Grefve  Mörners  l)ibliotek  omfattar  bortåt  5,000 
band. 

lifter  denna  hastiga  (Uverblick  öfver  en  del 
märkligare  ting  inomhus  på  Herrborum  träda 
vi  ut  på  salong(,'ns  veranda  åt  södra  sidan,  från 
hvilkcn  vi  njuta  af  en  vac-ker  utsikt  öfver  den 
här  inskjutande  viken  och  myiuiingcn  af  den 
långa  Ka[)ellviken  vid  hvars  inre  del  St.  Ann;e 
gamla  kapell  är  beläget.    Kapellet,  som  invig- 


des år  I  5  2  I  af  Linköpingsbiskopen  Hans  Brask, 
är  nu  öde  och  lämnadt  att  förfalla;  den  nya 
kyrkan,  grundlagd  år  1820  (ritningarna  från 
I  790)  ligger  ett  stycke  längre  söderut. 

Trädgården  vid  Herrborum  ligger  väster  om 
byggnaden  och  genom  den  går  vägen  till  en 
af  grefve  Adolf  Fredrik  Mörner  anlagd  »engelsk» 
park  med  slingrande  gångar  och  en  utsiktsplats, 
från  hvilken  man  har  en  öfverblick  öfver  half- 
ön  där  Herrborum  ligger  inbäddadt  i  grönska 
och  öster  ut  öfver  de  skogkransade  fjärdarna 
ut  mot  skärgården.  Alla  ekonomibyggnader 
ligga  på  något  afstånd  från  gården  västerut. 
Här  befinner  sig  också  en  liten  träbyggnad,  i 
hvilken  grefve  Mörner  samlat  en  del  gamla  jord- 
bruksredskap, verkt}-g,  vagnar,  seldon  m.  m.,  ett 
litet  etnografiskt  ortsmuseum  af  intresse. 

Afståndet  från  Herrborum  till  Söderköping 
är  cirka  3  mil  i  nordvästlig  riktning,  till  Stege- 
borg där  kanalbåtarna  passera  omkring  i  mil 
och  till  Skåresta  station  på  järnvägen  Söderkö- 
pings—  Valdemarsvik  omkring  2  mil.  Godset 
består  af  Herrborum  2  mantal  frälsesäteri  med 
flera  underlydande  gårdar  tillsammans  9^/4  man- 
tal inom  St.  Annae  och  Skällviks  socknar  samt 
ett  par  smågårdar  i  Ringarums  socken;  samman- 
lagda arealen  uppgår  till  omkring  3,750  tunn- 
land, hvaraf  cirka  650  tunnland  åker,  600  tunn- 
land äng  och  resten  utmärkt  välskött  skog.  Taxe- 
ringsvärdet var  år  1908  327,200  kronor. 


Utsikt  fnui  verandan  åt  söder. 


77 


SONSTORP 


HÄLLESTADS  SOCKEN,  FINSPANOA  LÄNS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  GUSTAF  UPMARK 


Ostgötabergslagen,  nordligaste  delen  af  land- 
skapet, är  en  skogrik  och  starkt  kuperad 
trakt,  uppfylld  af  en  mängd  små  sjöar 
och  vattendrag,  som  flerstädes  bilda  fall  hvilka 
tillgodogjorts  för  industriellt  ändamål.  Ett  par  dy- 
lika vattendrag  äro 
Emmaån  och  Häl- 
lestadsån  som  för- 
enade utfalla  i  den 
långsträckta  sjön 
Bönern  och  där- 
efter under  namn 
af  Finspångaån  ge- 
nom sjön  Dofvern 
utfalla  i  den  stora 
sjön  Glan.  —  Vid 
Emmaån  cirka 
en  kilometer  norr 
om  dess  förening 
med  Hällestadsån 
ligger  Sonstorps 
bruk,  som  första 
gången  omtalas  år 
I  580,  och  ungefär 
lika  långt  öster  om 

de  båda  vattendragens  föreningspunkt  ligger 
Sonstorps  herrgård,  uppförd  år  1792.  —  Stora 
landsvägen  mellan  Örebro  och  Norrköping  stry- 
ker tätt  förbi  gården  och  passerar  sydost  om 
byggnaden  den  i  fem  spann  byggda  Stråk- 
vads bro,  uppförd  i  sitt  nuvarande  skick  år 
1 8 1  7.    Några  kilometer  söder  om  gården  1ig- 


Grefvinnan  Elisabeth  Mörner 
född  Åkerman- 


ger  Sonstorps  station  å  järnvägen  Finspång — 
Pålsboda. 

Sonstorps  historia  kan  följas  tillbaka  till  början 
af  1300-talet,  då  gården  enligt  Ridderstad:  Lexi- 
kon öfver  Östergötland,  ägdes  af  Nils  Jönsson 

af  den  ätt  som  se- 
dermera kallade 
siof  Rosenstråle. 
Ar  1377  bortbyt- 
te väpnaren  Jon 
Holmstensson  Ro- 
senstråle, sannolikt 
den  nyssnämndes 
sonson,  ett  par  hyt- 
tor till  den  bekante 
Bo  Jonson,  men 
ännu  1384  ägde 
Jon  Holmstensson 
Sonstorp,  som  se- 
dan ärfdes  af  hans 
son  Holmstenjons- 
son,  omtalad  14  10 
och  1436,  (Styffe: 
Skandinavien  un- 
der unionstiden) 
och  enligt  Anrep:  Svenska  adelns  ättartaflor  död 
1445.  Hans  son  Erik  Holmstensson,  som  sedan 
blef  riddare  och  riksråd,  har  daterat  ett  morgon- 
gåfvobref  på  Sonstorp  år  1432  och  lefde  ännu 
1478  (Anrep)  samt  lämnade  gården  i  arf  till 
sin  son  Jöns  Eriksson,  som  bebodde  Sonstorp  i 
slutet   af    1400-  och  början  af   1500-talet.  I 


Grcfve  Gustaf  Mörner. 


7i 


SONSTORP 


Utsikt  öfi'cr  Sonstorp  från  Sträkvads  bro. 


ytterli<:;-are  fyra  led  oick  gärden  i  arf  inom  Ro- 
scnstnllc-släkten  nämlig-cn  till  l'>ik  Jönsson  (f 
före  1578),  Jöns  l^riksson  (j  omkring  1590),  be- 
fallningsman pä  Linköping  och  köksmästare  hos 
hertig  Magnus;  vidare  dennes  son  Birger  (Börje) 
Jönsson  (f  1620-taIet)  och  dennes  son  Jöns  Bir- 
gersson Rosensträle  (f  1655),  som  aflcd  utan 
söner,  hvarför  Sonstorp  öfvergick  till  hans  bada 
mägar,  (iustaf  Crusebjörn  (f  1685)  och  general- 
majoren, friherre  Karl  (iyllenpistol  (f  16(55).  ^ 
omkrin-'  hunelra  är  voro  "ärden  och  bruket  nu 


delade  pä  tvänne  ägare.  Den  Crusebjörnska 
andelen  såldes  i  slutet  af  1 600-talet  till  lagman- 
nen Magnus  Palmstierna  (f  i  7 1 6),  under  det  att 
den  andra  hälften  ägdes  af  friherre  Karl  Gyllen- 
pistols  son,  öfversten  friherre  Adolf  Gyllenpistol 
(I  1766).  På  1760-talet  ägdes  Sonstorp  i  sin 
helhet  af  riksrådet  friherre  Nils  Palmstierna 
(I  I  766),  som  torde  hafva  inköpt  den  hälft  som 
tillhört  ätten  (iyllenpistol.  —  Hans  arfvingar 
läto  är  1792  uppföra  den  ännu  kvarstående  väl- 
diga hufvudbyggnaden,  men  måste,  måhända  pä 


Södra  fasaden  från  trädgården. 

79 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


grund  af  de  dryga  kostnader  som  denna  kräfde, 
följande  år  sälja  Sonstorp  till  brukspatron  Olof 
Burenstam  ("j"  182  i).  Dennes  mag,  ryttmästaren 
grefve  Stellan  Mörner  (f  1829)  utlöste  medarf- 
vingarna  och  lämnade  gården  i  arf  till  sin  son 
grefve  Gustaf  Otto  Mörner  (|  1903),  hvilken 
flera  gånger  utvidgade  och  moderniserade  bru- 
ket. Äfven  grefve  Gustaf  Otto  Mörner  utlöste 
sina  medarfvingar,  och  hans  exempel  har  följts 
af  sonen  löjtnanten  grefve  Gustaf  Oscar  Mörner, 
som  sedan  år  1905  är  ensam  ägare  till  Sons- 
torp. Sedan  år  1909  är  han  gift  med  Elisa- 
beth Åkerman,  dotter  till  envoyén  H.  Åkerman. 

Den  som  från  Sonstorps  station  nalkas  gården 
får  en  första  blick  på  den  väldiga,  hvita  bygg- 
naden när  han  passerar  öfver  den  ofvannämnda 
Stråkvads  bro  öfver  Hällestadsån.  Hufvudin- 
farten  till  »herrgården»,  som  den  slottslika  bygg- 
naden liksom  de  stora  uppländska  bruksgårdarna 
benämnes,  är  norrifrån,  där  en  fyrdubbel  allé 
af  gamla  präktiga  lindar  leder  ned  till  byggna- 
den. Denna  är  belägen  i  en  sluttning,  så  att 
den  har  tre  våningar  åt  den  öfre,  norra  sidan 
och  därtill  en  källarvåning  åt  den  södra.  Gårds- 
planen,  som  ligger  på  en  terrass,  omgifves  på 
sidorna  af  ett  par  låga  envåningsflyglar,  förena- 


de med  hufvudbyggnaden  medelst  ett  järnstaket 
och  stenpelare.  De  höga  terrassmurarna  stupa 
brant  ned  mot  den  omgifvande  lägre  belägna 
terrängen.  Den  östra  flygeln  är  daterad  1 806, 
den  västra  är  yngre.  Hufvudbyggnaden  är 
som  nämndes  uppförd  år  1792,  hvilket  årtal  i 
romerska  siffror  står  att  läsa  ofvan  hufvudpor- 
talen.  Fasaden,  som  håller  omkring  40  meter 
i  längd,  är  uppförd  i  tre  våningar  med  i  i  fön- 
steraxlar; ofvanför  bottenvåningen  löper  en  hori- 
sontal list  och  midtpartiet  markeras  i  de  öfre 
våningarna  genom  fyra  breda  putspilastrar,  upp- 
bärande en  lågspetsig  gafvelfronton  i  takfoten. 
Bottenvåningens  midtparti  är  rusticeradt  och  ut- 
gör ett  slags  sockel  för  pilastrarna. 

Portalen  omgifves  af  ett  par  breda,  släta  pi- 
lastrar af  sandsten  med  en  starkt  framspringan- 
de krönande  list,  som  bäres  af  två  par  konsoler 
i  triglyfform  med  »droppar».  Midtfönstret  i 
våningen  en  trappa  upp  är  likaledes  omgifvet 
af  sandstenslister  och  krönes  af  en  antikiseran- 
de gafvel;  under  detta  fönster  befinner  sig  det 
förutnämnda  årtalet:  MDCCLXXXXII  i  förgyllda 
siffror,  inhuggna  i  en  häll  af  röd  kalksten.  — 
Det  i  två  fall  brutna  yttertaket  är  täckt  med 
tegel  och  plåt. 


Norra  fasaden  från  allén. 
80 


SONSTORP 


Allccn  och  gårdsplanen  med  östra  flygeln. 


Den  södra  fasaden,  som  har  1 3  fönster  i 
hvarje  våninL;',  indelas  igenom  tvänne  obeU  dligt 
framspring"ande  sidopartier  med  putspilastrar, 
hvilande  på  den  som  sockel  behandlade  botten- 
vånini^en.  Portalen  leder  här  ut  till  en  statlig 
dubbeltrappa  med  (,'tt  af  vildvin  (')f\ervuxct  järn- 
räck; intill  fasaden,  mot  söder,  frodas  en  miin^d 
fruktbärande  spalierträd  och  blommor  af  olika 
slag. 

Byggnadens  yttre  är  synnerligen  enkelt,  och 
den  utgör  ett  karaktäristiskt  exempel  j)ä  den 
kyliga  klassicistiska  riktning  som  vid  slutet  af 
1700-talet  behärskade  vår  byggnadskonst.  Huf- 


vudfasaden  iir  dock  imponerande  genom  sina 
rena  linjer  och  väldiga  mått. 

Grundplanen  bildar  en  stor  rektangel  af  cirka 
40  meters  längd  och  15  meters  bredd,  och  i 
alla  \åningarna  löper  i  liingdriktningen  en  s. 
k.  hjiirtmur,  intill  hvilken  ligger  en  lång  korri- 
dor, afbruten  endast  af  de  stora  salarna  i  bygg- 
nadens sydvästra  del.  Genom  portalen  på 
norra  sidan  inträda  vi  i  en  stor  hvälfd  förstuga 
med  stengolf,  som  rakt  fram  fortsätter  i  en  sma- 
lare likaledes  hvalftäckt  förstuga  med  utgång  å 
södra  fasaden.  —  Till  vänster  om  denna  för- 
stuga  ligger    ett  rymligt   biljardrum,  men  för 


P  ! 

ppr 

rii  1 

[  ly  1 

Gårdsplanen  med  västra  flygeln. 
81 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


öfrigt  upptages  hela  bottenvåningen  af  kök, 
ekonomirum,  bostäder  för  hushållerska  och  tjä- 
nare, belägna  å  ömse  sidor  om  den  förutnämn- 
da långa  kor- 
ridoren. Från 
förstugan  le- 
der till  höger 

den  breda 
trappan  med 

krysshvälfdaj 
vändplan  upp 
till  liknande 
förrum  i  de 
båda  öfre  vå- 
ningarna. 

Hufvud  vå- 
ningen är  be- 
lägen en  trap- 
pa upp,  utefter 
södra  sidan; 


aro 


rummen 
här  reparera- 
de flera  gån- 
ger och  delvis 
försedda  med 
moderna  tape- 
ter,   men  de 

bevara  tillika  många  rester  af  den  fasta  inred- 
ningen från  i8oo-talets  början.  —  Från  förhal- 
len inträder  man  först  i  en  stor  salong-  beläg-en 
i  byggnadens 

midt  med 
präktig  utsikt 
öfver  parken 
mot  söder.  A 

väggfälten 
mellan  de  tre 
fönstren  sitta 

väggfasta 
speglar  i  em- 
pirestil,  krönta 
af  förgyllda 

vinghästar, 
och  den  stora 
öppna  spiseln 
på  inre  väg- 
gen är  försedd 
med  en  lik- 
nande spegel, 
omgifven  af 

skulpterade 
och  förgyllda 
bladkransar.  Speglar  af  samma  typ  som  i  sa- 
longen finnas  äfven  i  tre  andra  rum  i  denna  vå- 
nmg,  ett  förmak,  sängkammaren  och  en  mindre 


Salongen  med  gamla  väggfasta  speglar. 


Salongen  med  väfd  tapet. 


salong;  för  öfrigt  äro  dessa  rum  modernt  inredda 
och  möblerade,  med  undantag  af  det  nyssnämn- 
da förmaket,  »divanen»,  som  har  i  behåll  ett 

par  dörröfver- 
stycken  fram- 
ställande of- 
ferscener å 
Tantique. 

Väster  om  sa- 
longen, i  bygg- 
nadens syd- 
västra hörn, 

ligger  den 
stora  matsalen 
med  fyra  fön- 
ster mot  sö- 
der; väggarna 
äro  här  måla- 
de med  fält 
och  ramverk 
i  stenimitation 
och  med  i  gri- 
saille  målade 
dörröfverstyc- 
ken,  framstäl- 
lande en  frukt- 
skål omgifven 

af  ett  par  hvilande  lejon.  Den  öfriga  inrednin- 
gen och  möbleringen  är  modern.  —  Innanför 
matsalen  ligga  slutligen  åt  norra  sidan  grefve 

INIörners  ar- 
bets- och  rök- 
rum,bägge  be- 
kvämt och  mo- 
dernt anord- 
nade; i  det  ena 
rummet  finnes 
en  väggfast 
spegel  af  sam- 
ma slag  som 
i  salongen. 

Något  mö- 
blemang från 
äldre  tid  fin- 
nes helt  na- 
turligt icke 
inom  Sons- 
torps murar; 
det  mesta  här- 
stammar från 

1 8oo-talet, 
företrädesvis 
dess  senare  del.    I  salongen,  som  är  möblerad 
med  en  elegant  modern  rokokomöbel,  står  bl.  a. 
en  gammal  byrå  af  svensk  rokokotyp  med  brons- 


SONSTORP 


beslaij;  och  marmorskifva  och  i  det  inre  hörnet 
hänger  en  stor  väfd  tapet  frän  i  700-talets  förra 
del,  som  dock  har  blifvit  beröfvad  sin  bård. 
Bland  prydnadsföremål  i  salongen  märkas  några 
eleganta   och   karaktäristiska   pjeser  af  svensk 

I  700-tals-fa- 
jans. 

Den  öfver- 
sta  våningen 
innehåller  ett 

tiotal  stora 
och  ljusa  gäst- 
rum, belägna 
å  ömse  sidor 
om  den  breda 
korridor,  som 
äfven  i  denna 
våning  löper 
i  bv":£i"nadens 
längdriktning. 
Ofvan  matsa- 
len i  väningen 
en  trappa  upp 

ligger  äfven  i  öfversta  våningen  en  stor  sal,  hvars 
nuvarande  väggdekoration  och  möblering  här- 
stammar från  1800-talets  senare  del.  —  Bland 
möbler  i  denna  våning  må  niimnas  ett  skrifbord 
af  björk  med  »beslag»  af  ben  fran  tiden  omkring 
1800,  möjligen  tillhörande  det  äldsta  möl)leman- 
get   på  Sonstor[). 

Från  den  nedre 
förstugan  kommer 
man  äfven  ned  i 
källaren  som  har 
en  ind(^lning,  mot- 
svarande de  ofvan- 
för  belägna  vånin- 
garnas, med  en  läng 
korridor  i  midten 
och  hvälfda  rum 
på  bägge  sidor  om 
denna. 

Sekler  om  »hcrr- 
ården-'>  sträcker 
ned  mot  ån 
en  stor  parkanlilgg- 
ning  begränsad  af 
rader  af  lindar  och 
uppfylld  med  gräs-H 

mattor,  buskagcr  och  vackra  blomsteranläggnin- 
gar. Nedanför  denna  park  flyter  Hällestadsän 
Fram  m(>llan  alar  och  l)jörkar  och  längst  bort  i 
sydost  synes  Sträkvadsbrons  fasta  stenhvalf.  På 
vårarna  sväiumar  ån  öfver  sina  bräddar  och 
bildar  en  h(^l  sjö  på  ängarna  nedanför  parken. 


siL!' 


Gårdsplanen  åt  öfre  sidan  omgifves  af  de 
bägge  förutnämnda  flyglarna  samt  af  en  mängd 
väldiga  träd,  lindar,  kastanjer  och  almar,  i  hvil- 
kas  skugga  behagliga  sittplatser  äro  anord- 
nade.   Afidt  på  gården  plaskar  en  liten  fontän, 

omgifven  af 

blomsterra- 
batter och  mot 
norr  leder  den 
ståtliga  fyr- 
dubbla  allén 
upp  till  lands- 
vägen, vid 
hvilken  gär- 
dens ekonomi- 
byggnader 
samt  längre 
bort  det  lilla 

bruket  äro 
belägna.  — 
Bruksbyggna- 

Matsaicn.  derna  ligga 

här  synner- 
ligen pittoreskt  omkring  stränderna  af  den  bru- 
sande Emmaän  och  omgifna  af  vacker  skog. 

Sonstorps  bruk,  som  har  blifvit  kalladt  »Sveriges 
mest  idvlliska  bruk»,  erhöll  den  11  mars  1580, 
af  fohan  III  sina  första  privilegier,  hvilka  iio 
år  senare,  år  1 690  bekräftades  af  Kungl.  Bergs- 
kollegium. Bruket 
hade  fyra  ha  m  m  are, 
åtta  härdar  och  en 
s.  k.  knipphammare. 
En  här  befintlig 
masugn,  omtalad 
redan  i  580,  ned  la- 
des I  7 1 9  och  några 
år  senare,  1722, 
blef  hela  Sonstorps 
bruk  på  fyra  tim- 
mar ödelagdt  af  en 
öfversvämning  i 
Emmaän;  det  blef 
dock  snart  återupp- 
ta) v'o-o' 

dt.  Till  bruket 
hör  äfven  Annasti- 
nefors  manufaktur- 
verk, beläget  vid 
Hagsjön,  10  kilo- 
Annastinefors  privilegiera- 
men verket  nedlades  där- 


Divancn- 


meter  från  Sonstorp. 
des  1752  och  1785, 
efter  för  att  ånyo  upptagas  1839.  —  Under 
grefve  Gustaf  Otto  Mörners  tid,  1829— 1903, 
Stvidgades  bruksdriften  flera  gånger:  stångjärns- 
tillverkningen som  år  1862  utgjorde  cirka  12,000 


8; 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESÄ  TEN 


Byrå  med  porslin  i  salongen. 

centner  uppgick  år  1874  närmare  20,000 
centner.  Aren  1880 — 81  ombyggdes  de  fyra 
gamla  Franche-Comtéhärdarna  till  lancashirehär- 
dar,  hvarjämte  ett  nytt,  modernt  anordnadt  vals- 
verk byggdes.  Ar  1906  uppgick  årliga  förbruk- 
ningen af  tackjärn  till  omkring  2,400  ton  och 


tillverkningen  af  valsadt  lancashiresmide  till  om- 
kring 1,700  ton;  dessutom  drefs  en  spiktillverk- 
ning uppgående  till  omkring  40  ton  pr  år.  Vid 
bruket  sysselsattes  nämnda  år  50  arbetare.  — 
Under  de  senaste  åren  har  järntillverkningen 
efter  hand  minskats,  för  att  under  hösten  19 10 
helt  och  hållet  nedläggas.  —  Planer  äro  å  bane 
till  utnyttjande  af  vattenkraften  för  andra  indu- 
striella ändamål,  hvilka  dock  ännu  icke  hunnit 
förverkligas. 

De  vidsträckta  skogar  som  tillhöra  godset 
hafva  gifvit  anledning  till  anläggandet  af  ett  såg- 
verk och  ett  hyfleri  är  nu  under  anläggande; 
därjämte  finnes  vid  gården  två  kvarnar  och  tegel- 
bruk, där  såväl  tak-  som  murtegel  slås.  ■ —  Sko- 
garna hafva  af  ålder  försett  bruket  med  dess  be- 
hof  af  träkol,  uppgående  till  cirka  4,000  läster 
årligen,  af  hvilka  större  delen  lämnades  af  god- 
sets arrendatorer  i  stället  för  kontant  arrende- 
afgift. 

Sonstorps  gods  består  af  Sonstorp  med  en 
mängd  underlydande  gårdar  och  hemman  i 
Hällestads  socken  samt  några  i  Regna  och 
Risinge  socknar,  tillsammans  utgörande  cirka 
10,000  hektar,  hvaraf  cirka  7,000  hektar  sko- 
gar. Taxeringsvärdet  för  godset  uppgår  till 
818,900  kronor,  för  bruket  m.  m.  till  142,000 
kronor. 


Stråkj'ads  bro. 
84 


THORÖNSBORG 


ST.  ANN/E  SOCKEN,  HAMMARKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  GUSTAF  UPMARK 

Den  ryska  flotta,  som  i  början  af  juli  17 19    af    hvilka  en  gick  norrut  och  härjade  kusten 
anlände  till  Stockholms  skärgärd  med  upp-    ända  upp  till  Gäfle,  en  annan  stannade  utanför 
gift  att  genom  härj  ningar  i  Sverige  gifva    Stockholm  och  en  tredje  gick  söderut  och  brän- 
eftertr\-ck  ät  de  ryska  fordringarna  vid  freds-    de  S(klertälje,  Trosa,  Nyköping  och  Norrköping, 
underhandlingarna,  delade  sig  i  tre  afdelningar,    L^et  var  emellertid,  som  bekant,  icke  blott  stä- 


Thorönsborg  från  sydväst. 
85 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


derna  utan  äfven  landsbygden  och  särskildt 
slott  och  herrgårdar,  som  förstördes  af  mord- 
brännarf  lottorn  a.  I 
Ostgötaskären  brän- 
des sålunda  flera  af 
de  på  Vikbolandet 
belägna  gårdarna 
och  äfven  söder  om 
inloppet  till  Slätba- 
ken sträckte  sig  hem- 
sökelserna. 

En  af  de  sydligast 
belägna  gårdar,  som 
vid  detta  tillfälle  för- 
stördes var  Thoröns- 
borg  i  St.  Annse 
socken.  Gården  var 
då  bebyggd  med  ett 
stenhus,  som  skall 
hafva  blifvit  upp- 
fördt  år  1646  af 
dåvarande  ägaren, 
riksrådet  grefve  Gö- 
ran Gyllenstierna  (j 
1686),  hvilken  san- 
nolikt hade  ärft  egen- 
domen efter  sina  föräldrar.  Genom  sitt  gifter- 
mål med  Barbro  Margareta  Banér  hade  grefve 


grefve  Görans  son,  riksrådet  grefve  Nils  Gyl- 
lenstierna (j  I  73  i),  under  hvars  tid,  då  han  själf 

som  krigsfånge  vista- 


Riksmarskalken  Grefve 
»A.  Marollcs  Dessina 


Göran  Gyllenstierna 
tcur  du  Roy  fecit.» 


des  i 
ryska 
ägde 


Sibirien,  den 
påhälsningen 
rum.  Efter 
honom  gingo  god- 
sen till  hans  son, 
den  lysande  ädlin- 
gen, riksmarskalken 
grefve  Göran  G}^- 
lenstierna  (f  1799), 
som  inköpte  grann- 
gårdarna Djursö  och 
Börrum,  af  hvilka 
den  förra  på  sista 
tiden  återförenats 
med  Thorönsboro^ 
sedan  den  en  tid  haft 
samma  ägare  som 
Kåreholm  i  Rönö 
socken.  Det  var  ock- 
så denne  grefve  Gö- 


ran  som   ånyo  be- 
byggde gården  och 
lät  uppföra  den  ännu 
kvarstående  ståtliga  slottsbyggnaden.   Han  dog 
barnlös  som   den  siste  af  sin  grefliga  ätt  och 


Grefve  Gustaf  Otto  Mörner. 
Pastell  af  Fanny  Hjelm. 


Grefvinnan  Ebba  Mörner  född  Mörner. 
Pastell  af  Fanny  Hjelm. 


Göran  blifvit  ägare  till  det  närbelägna  Herr-  hans  många  egendomar  öfvergingo  efter  änke- 
borum  och  de  båda  godsen  hade  därefter  sam-  grefvinnans,  Eva  Maria  Ribbings  död  år  1 8 1 2 
ma  ägare  i  omkring  1 50  år.  —  De  ärfdes  af    till   grefve  Görans  systerdotter  Lovisa  Ulrika 

86 


THORÖNSBORG 


Gårdsplanen  med  det  yttersta  Jlygelparet  sedd  frän  trappan  at  sihlcr. 


Horn  (t  1823).  För  henne  hade  morbrodern 
är  1772  gjort  bröllop  pä  Thorönsborg,  dä  hon 
gifte  sig  med  Eva  Maria  Riljbings  systerson, 
hof marskalken  grefve  Carl  Ciabriel  Mörner  af 
Morlanda  (f  1828),  till  hvars  släkt  godsen  nu 
öfvergingo  och  i  hvars  ägo  de  alltjämt  befinna 
sif 

Ostgötagodsen  ärfdes  af  Carl  Gabriel  Mörners 
andre  son,  r\ttmästaren  grefve  Gustaf  Stellan 
Mörner  som  dog  redan  182g,  hvarefter  de  båda 
godsen  delades  så  att  den  äldste  sonen,  kammar- 
junkarcn  grefve  Carl  Olof  Stellan  Mörner  (f  1852) 
ärfde  Thorönsborg,  under  det  att  Herrborum 
gick  till  den  yngre  sonen  Adolf  Fredrik  Mörner 
(f  1 88  i).  —  Grefve  C.  O.  S.  Mörner  mäste  af- 
stä  sin  ägendom  ät  fordringsägare;  både  gård 
och  bo  såldes  pä  1840-talet  exekutivt,  hvarvid 
'rhorönsl)nrg  inropades  af  landssekreteraren  Nord- 


ström, men  omedelbart  på  grund  af  bördsrätt 
förvärfvades  af  grefvens  kusin,  grefve  Otto  Ga- 
briel Mörner  (|  1887).  Af  denne  såldes  gärden 
är  1855  till  brukspatron  J.  Lind,  men  bördades 
samma  är  af  den  ofvannämnde  grefve  Adolf 
Fredrik  Mörner  och  hans  kusin  Julius  Oscar 
Mörner  (|  1888)  gemensamt.  Ar  1876  inköpte 
efrefve  Adolf  Fredrik  Mörner  kusinens  andel  i 
Thorönsborof  samtidigt  med  att  han  till  denne 
sålde  Herrborum.  Grefve  Adolf  dog  ogift  år 
1 88 1  och  Thorönsborg  öfvergick  då  till  hans 
broder,  ägaren  till  Sonstorp,  grefve  Gustaf  Otto 
Mörner  (f  1903),  hvars  änka  grefvinnan  Ebba 
Mörner,  dotter  till  ofvannämnde  grefve  Julius 
Oscar  Mörner,  är  gärdens  nuvarande  ägarinna. 

Thorönsborg  är  beläget  på  västra  delen  af 
Torön,  en  stor,  fordom  kringfluten  ö,  som  nu- 
mera med  ett  bredt  näs  är  förbunden  med  fast- 


Thorönsborg  frän  söder,  gårdssidan. 
87 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


landet.  Stället  hette  fordom  Drag,  ett  namn 
som  ännu  är  bevaradt  i  namnet  på  den  från 
Trännöfjärden  mot  söder  inskjutande  vik,  Drags- 
viken, vid  hvilken  gården  ligger.  Det  ståtliga 
slottet  ligger  på  en  höjd  med  den  präktigaste 
utsikt  mot  norr  öfver  Dragsviken  och  fjärdarna 
därutanför.  Den  byggnad,  som  förstördes  vid  den 
ryska  påhälsningen  år  17  19,  antages  hafva  legat 
något  längre  mot  norr  på  den  höga  klippan  vid 
sjön,  där  ännu  rester  af  en  stenfot  kunna  iakttagas. 


Den  nuvarande  slottsbyggnaden  uppgifves,  en- 
ligt Anton  Ridderstads  Ostgötalexikon,  vara  upp- 
förd år  1756  efter  ritningar  af  den  bekante 
arkitekten  Karl  Hårlem  an.  H  varifrån  denna 
uppgift  är  hämtad  har  jag  icke  lyckats  utröna. 
Om  än  icke  i  och  för  sig  osannolik  strider  den 
likväl  mot  uppgifterna  hos  Carl  Fredric  Broc- 
man,  som  i  sin  Ostgötabeskrifning,  tryckt  år 
1760  —  sålunda  så  godt  som  samtidigt  med 
slottets  byggnadstid  --  säger  att  Thorönsborg 


Utsikten  åt  norr- 


THORÖNSBORG 


>^har  en  ståteli^'  Stcnhusbygg^nad,  som  riksrådet 
och  riksamiralen  (jöran  Ciyllcnstierna  år  1646 
låtit  bygg"a  och  af  nuvarande  ä<jaren  ansenligen 
är  förbättrad y>.  Ordalat^en  hos  Brocman  utesluta 
ju  icke  möjligheten  att  m(?d  »förbättring»  kan 
afses  en  nybyggnad  och  den  omstiindigheten 
att  Karl  I  lårh^man  dog  redan  1753  förbjuder 
icke  antagandet  att  han  varit  byggnadens  arki- 
tekt. ]{tt  arbete  sådant  som  detta  tog  säkerli- 
gen flera  år  i  anspråk  och  året  1756  kan  ju 
gälla  som  det  år  då  det  stora  slottet  stod  fär- 


digt. Man  vet  med  säkerhet  att  redan  år  1750 
byggnadsarbeten  ägde  rum  på  Thorönsborg. 

\'år  kännedom  om  karaktären  af  Hårlemans 
arkitektur  i  bv^rj^nader  af  denna  art  är  enieller- 
tid  alltför  ringa  för  att  härvidlag  kunna  fälla 
något  utslag.  Slottet  vid  Thorönsborg  har  icke 
heller  någon  så  utpräglad  karaktär  eller  någon 
rikare  vttre  dekorativ  utst}-rsel,  som  kunna  gifva 
anledning  till  bestämmande  af  hvem  som  varit 
den  konstnärlige  upphofsmannen.  Att  byggna- 
den i  sin  nuvarande  utsträckning  härstammar 


Förstugan. 
8q 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


från  1700-talets  midt  kan  emellertid  anses  som 
säkert. 

Vi  nalkas  det  ståtliga  slottet  från  söder  och 
när  vi  ur  al- 
léns skugga 
träda    ut  på 
gårdsplanen 
hafva  vi  fram- 
för oss  bygg- 
nadens huf- 
vudfasad,  upp- 
förd i  två  vå- 
ningar med  ett 
något  fram- 
springande 
midtparti  i  tre 
våningar  med 
tre  fönster- 
axlars bredd; 
midtpartiets 
bottenvåning 

är  försedd 
med  i  putsen 
markerad  ru- 
sticenng.  At 
söder  krönes 
midtpartiet  af 
en  lågspetsig  gafvelfronton,  åt  den  andra  sidan 
af  ett  altanräcke,  mellan  murade,  nu  plåtbeklädda 
pelare.  Taket  är  brutet  i  två  fall,  af  hvilka  det 

öfversta  är 
täckt  med  plåt, 
det  nedre  förr 
med  gammal 
ekspån  lagd  i 
ett  mönster, 
nu    ersatt  af 

o 

plåt.  At  syd- 
sidan har  midt- 
partiet ert 

högt  tornlik- 
nande  tak 

krönt    af  en 

lanternin  med 

en  liten  kupol. 
Ofvan  huf- 
vudportalen 

sitta  ätterna 

Gyllenstiernas 

och  Ribbings 

vapensköldar 


Grefve  Gyllenstiernas  rum.  X. 


Salongen. 


Ribbing  (f  18 12).  Af  de  två  flyglar  som  när- 
mast slottet  omgifva  den  stora  gårdsplanen,  bär 
den  östra  ofvan  portalerna  initialerna  G.  G.  S.  och 

årtalet  1750, 
den  andra  G. 
G.  S.  —  E. 
M.  R.  och  år- 
talet I  761, 
syftande  på 
samma  per- 
soner. —  Slot- 
tets grund- 
plan bildar  en 
väldig  rektan- 
gel med  tret- 
ton fönster- 
axlar å  lång- 
sidorna och 
fem  å  gaf- 
larna.  Främre 
delen  af  midt- 
partiet upp- 
tages i  bot- 
tenvåningen 
af  en  stor  sten- 
lagd  förstuga, 
i  hvilken  man 

inträder  genom  hufvudportalen.  Den  bakre,  norra 
delen  af  midtpartiet  innehåller  det  monumentala 
trapphuset  med  breda  dubbeltrappor,  som  leda 

upp  till  vänin- 

1^.  garna.  Som 

ofta  var  bruk- 
ligt under  den- 
na tid,  då  den 
karolinska  ti- 
dens konstrika 
plananordnin- 
gar icke  läng- 
re förekom- 
mo,  delas  hu- 
set på  längden 
i  bägge  vånin- 
garna af  en 
så  kallad  hjärt- 
mur,med  rum- 
men belägna  i 
rader  på  ömse 
sidor.  I  botten- 
våningen löpa 
stenlaeda  kor- 


tiU  hi 


1  färger,  omgifna  af  bladverk  i  grönt,  gult  och  ridorer  från  den  nyssnämnda  förhallen  utmed 

rödt.   Vapnen  beteckna  byggherrskapet,  den  för-  hjärtmuren  och  våningen  innehåller  köks-  och 

utnämnde    riksmarskalken   grefve   Göran   Gyl-  ekonomiafdelning,  rum  för  tjänare  och  några 

lenstierna  (|  i  799)  och  hans  grefvinna  Eva  Maria  gästrum.  Af  dessa  ligga  tre  stycken  i  svit  åt  går- 


90 


THORÖNSBORG 


den  och  hafva,  liksom  alki  rum  i  denna  våning-, 
hvälfda  tak  och  fönsternischer.  I  dessa  tre,  så 
kallade  grefve  Gyllenstiernas  rum  äro  väggarna 
försedda  med  på  väf  målade  landskapstape- 
ter. I  nord- 
östra delen  af 
denna  våning 
ligger  »smed- 
jan», ett  stort 
rum  med  en 
spis,  hvilket  af 
grefve  Göran 

Ciyllenstierna 
skall  hafva  be- 
gagnats vid 
anställandet  af 

alkemistiska 

experiment 
och  dylikt. 
Från  ett  annat 
rum  leder  en 

lönntrai)pa 
upp  till  nuva- 
rande förma- 
ket i  öfre  \å- 
n  ingen. 

1  lufvudvå- 

ningen  är  belägen  en  traj)pa  u[)p;  ofvanpå  botten- 
våningens förhall  ligger  här,  med  utsikt  öfver  gårds- 
planen mot  s()der  en  stor  salong  med  fast  inred- 
ning, paneler, 

dekorerades 
väggfält,  d()rr- 

r)fverst}'cken 
inom  förgA' li- 
da ramar  samt 
en  kakelugn 
med  elegant 
dekoration  i 
blått  och  hvilt 
från  rokoko- 

tidehvarfvet. 

Kakelugnen, 

hvartili  ett 
motstycke  bl. 
a.  finnes  j)å 
Väsby  i  (Ji)p- 
land,  är  i  öfre 
fältet  prydd 
med  den  förut- 
näm  nde  bygg- 
herrens och  hans  hustrus  vapensköldar,  (iyllen- 
stjerna-  och  Ril^bingvapnen  under  gemensam 
krona.  Den  är  utan  tvifvel  utförd  vid  Rörstrand 
och  utgcir  ett  verkligt  praktstycke  i  sitt  slag;  de 


Salongen  med  Rörstraridskakclunn. 


ornamentala  detaljernas  karaktär  leder  tanken  på 
den  bekante  arkitekten  Jean  Eric  Rehn,  som  just 
vid  denna  tid,  i  7 50-talet,  arbetade  för  Rörstrands- 
fabriken. I  detta  sammanhang  må  också  erinras 

om  att  Rehn 
ungefär  sam- 
tidigt byggde 
Väsby  slott  åt 
Karl  De  Geer 
som  var  gift 
med  Katarina 
Charlotta  Rib- 
bing,  en  kusin 
till  grefvinnan 
på  Thoröns- 
borg. 

Liksom  bot- 
tenvåningen 
delas  äfven 
våningen  en 
trappa  upp  af 
en  lång  korri- 
dor i  längd- 
riktningen. 
Till  vänster, 
öster,  om  sa- 
longen ligga 
mot  söder  några  rum,  hvilkas  fasta  inredning  i 
hufvudsak  numera  härstammar  från  1800-talet. 
Närmast  salongen  li^rer  Gröna  förmaket  med 

xäfda  tapeter 
tillhörande  en 
svit,  hvaraf  en 
del  finnes  på- 

Björksund. 
Här  märkes 
äfven  ett  ovan- 


ligt 


ståtligt 


Förmaket,  därinnanför  kabincltci. 

I  Innilcn  p:i  albildninijfii  cii  lialfrippen  diirr  lill  hiiintrappa 


I  600-tals-Skåp 

med  rika  sni- 
derier. Öfver 
ett  par  breda 

enkeldörrar 
sitta  de  gamla 
dörröfverstyc- 
kena  inom  rikt 
förgylldt  ro- 
kokoramverk 
kvar,  vittnan- 
de om  den 
prakt  som  en 
o-åno-  under  den  GvHenstiernska  tiden  rådde  på 
Thorönsboro-.  Ett  stådigt  rum  från  denna  tid 
är  matsalen,  belägen  i  slottets  nordöstra  hörn ;  tva 
af  salens  hörn  äro  rundade,  väggarna  äro  indelade 


91 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


med  från  golf  till  tak  gående  breda  pilastrar 
med  refflor  och  rikt  skulpterade,  förgyllda  ka- 
pital. Ofver  deux-battants-dörrarna  sitta  halfcir- 
kelformiga  dörröfverstycken,  föreställande  gyllene 
vaser,  stående  i  kasetterade  nischer.  A  ena  kort- 
väggen hänger  en  väfd  tapet  frän  1 6oo-talet,  som 
likväl  icke  ursprungligen  varit  afsedd  för  denna 
plats,  utan  härstammar  från  Björksund  i  Söder- 
manland. 

Den  västra  delen  af  denna  våning,  på  andra 
sidan  om  salongen,  innehåller  sofrum  och  några 
andra  bostadsrum,  inredda  och  möblerade  under 
olika  perioder  af  1 8oo-talet.  I  ett  litet  kabinett 
i  byggnadens  sydöstra  hörn  finnes  kvar  ett  syn- 
nerligen elegant  dörröfverstycke  från  slottets 
äldsta  tid  (afbildn.  sid.  94). 

Stora  trappan  leder  vidare  upp  till  den  öf- 
versta  våningen  som  i  midtpartiet  ofvanpå  sa- 
longen innehåller  ett  liknande  stort  och  ljust 
rum,  inredt  till  bibliotek.  Den  värdefulla  bok- 
samling, som  här  håller  på  att  nu  ordnas,  ut- 
göres  af  det  Schwerinska  biblioteket  från  Ste- 


geborg m.  m.  och  omfattar  i  allt  cirka  12,000 
band. 

Som  ofvan  nämndes  såldes  Thorönsboro-  med 
allt  hvad  som  fanns  inom  slottets  murar  på 
1840-talet  på  auktion,  hvarvid  det  dyrbara  mö- 
blemanget, härstammande  från  Göran  Gvllen- 
stiernas  tid,  en  ståtlig  vapensamling,  ett  stort 
bibliotek  och  arkiv,  en  talrik  samling  släktpor- 
trätt m.  m.  skingrades.  Gården  förvärfvades  på 
grund  af  bördsrätt  af  en  annan  medlem  af  Mör- 
nerska  ätten  och  på  samma  sätt  —  ehuru  icke 
på  grund  af  bördsrätten  —  gick  det  med  en 
stor  del  af  det  nämnda  lösöret.  Porträttsamlingen, 
innehållande  porträtt  af  ett  flertal  af  Thoröns- 
borgs  ägare  och  deras  fruar,  finnes  numera  på 
det  närbelägna  Herrborum  i  grefve  Nils  Mör- 
ners  ägo,  och  på  samma  ställe  finnes  äfven  en 
del  möbler,  vapen  m.  m.  som  ursprungligen 
funnits  på  Thorönsborg.  Den  nuvarande  slotts- 
frun är  syster  till  grefve  Mörner  på  Herrborum 
och  genom  hennes  giftermål  återkommo  icke  så 
få  af  de  gamla  sakerna  till  Thorönsborg  efter 


Gröna  förmaket  med  väfda  tapeter. 
92 


THORÖNSBORG 


Ukmk  il 


■An 


Miitsiilcn  med  väjd  tapet. 


att  under  nå^ra  årtionden  hafva  varit  därifrån 
aflägsnade.  Liksom  på  Herrborum  finnas  äfvcn 
här  en  del  f()reniål  från  det  ;j;-amla  ( "i_\llenstiorna- 
godset  Björk- 
sund. —Af  det 
gamla  Brahe- 
Skytte-fivllen- 
stiernska  arki- 
vet, som  en  tid 
förvarats  på 
Thorönsborg, 
finnas  nu  en- 
dast några  få 
nummer  kvar 

på  stället. 
S[)illrorna  af 
detta  märkli- 
ga arkiv  och 
bibliotek  för- 
varas för  öf- 
rigt  på  Esp- 
lunda  i  Närke, 
i  Link()pings 
stiftsbibliotek, 

några  sär- 
skildt  dyrl)ara 

nummer  på  Kungl.  l')iblioteket  i  Stockholm  ni. 
fl.  stälkm. 

.Salongen  på  Thorönsborg  är  möblerad  i  ro- 


Bibliotckct. 


kokostil;  bland  de  eleganta  förgyllda  rokoko- 
stolarna ilro  äfven  några  högryggade  skulpte- 
rade 1 6oo-talsstolar  samt  tvänne  ståtliga  län- 
stolar af  sen 
Louis  XIV- 
t}'p  med  bro- 
derad klädsel, 
till  hvilka  mot- 
stycken finnas 
på  Herrbo- 
rum och  Ca- 
simirsborg  i 
.Småland,  till- 
hörigt gref- 
vinnan  Louise 

Fleetwood 
född  Mörner. 
Synnerligen 
elegant  är  ett 
litet  bord  i 
svängda  for- 
mer, hvars  öf- 
re  del,  som 
kan  aflyftas, 
utgör  ett  toi- 
lett-  eller 

sminkbord;  det  härstammar  från  Björksund  och 
har  tillhört  Lovisa  Ulrika  Horn,  som  förde 
o-odsen  till  Mörnenska  släkten. 


11-.  Upp. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Dörrofverstycke  i  kabinettet. 

En  bred,  bänkliknande  möbel  i  gustaviansk 
stil  med  gul  sidenklädsel,  signerad  C.  F.  FLO- 
DIN 1776,  hör  sannolikt  tillsammans  med  en 
länstol,  s.  k.  bergére  på  Herrborum;  båda  pjä- 
serna härstamma  från  Björksund.  (Jfr  sid.  65.)  Ett 
par  verkliga  praktpjäser  äro  tvänne  här  förvarade 
ur,  det  ena  af  tysk  tillverkning  från  1 600-talet, 
det  andra  Stockholmsarbete  från  1760-talet.  Det 
förra  består  af  ett  långsträckt,  åttasidigt  posta- 
ment  af  trä  med  kolonnetter  och  fält  med  sten- 
plattor,  infattade  af  hopplister,  som  uppbära  ett 
liggande  lejon  af  förgylld  brons;  urhuset  be- 
finner sig  i  postamentets  midt  med  taflan  åt 
ena  långsidan.  —  Det  andra  uret  är  utfördt  i 
rikaste  rokokostil  med  foder  af  trä,  klädt  med 
purpursammet  och  försedt  med  karaktäristiska 
bronsbeslag  af  en  typ  som  ofta  förekommer  på 
arbeten  af  Stockholmsurmakare  från  1 760-talet. 
Anmärkningsvärd  är  äfven  en  rokokopendyl  af 
skulpteradt  och  förgylldt  trä  signerad  af  Stock- 
holmsurmakaren Lars  Forslund. 

Från  de  Gyllenstiernska  samlingarna  härstam- 
ma bl.  a.  ett  par  dyrbara  kandelabrar  med  fot- 


stycken af  förgylld  brons  i  rokokostil,  på  hvilka 
stå  ett  par  kinesiska  späckstensfigurer,  omgifna 
af  ett  rikt  naturalistiskt  grenverk  med  blad, 
porslinsblommor  och  tre  ljuspipor  af  brons.  På 
detta  sätt  i  Europa  monterade  kinesiska  före- 
mål äro  synnerligen  karaktäristiska  för  rokoko- 
perioden. —  Till  resterna  af  den  ståtliga  va- 
pensamling som  förr  fanns  på  slottet  hör  en 
praktfull  hjullåsbössa  med  två  pipor,  etsadt  lås 
och  rikt  inlagd  stock. 

Gustaf  III,  som  satte  stort  värde  på  grefve 
Göran  Gyllenstierna  och  till  och  med  skall 
hafva  haft  för  afsikt  att  förläna  honom  furstlig 
värdighet,  besökte  en  gång  Thorönsborg  och 
en  tradition,  upptecknad  af  grefvinnan  Louise 
Stenbock  i  en  uppsats  om  St.  Ann?e  socken, 
tryckt  i  Turistföreningens  årsskrift  ig  10,  för- 
mäler att  konungen  därvid  skall  hafva  vändt 
sig  till  sin  värd  med  yttrandet:  »mais  il  n'y  a 
pas  de  parc  ici!»  —  Grefven  skall  då  hafva 
visat  ut  öfver  den  fagra  nejden  med  dess  björk- 
hagar, ekdungar  och  vidsträckta  utsikter  öfver 
vatten  och  land  sägande  att  här  hade  naturen 
själf  danat  en  enda  stor  park.  Det  var  ju  också 
just  under  senare  delen  af  1 700-talet  som  de 
s.  k.  engelska  parkerna  blefvo  på  modet,  där 


Fraktur  (tyskt,  1600-talct),  kinesiska  ljusstakar,  lampett. 


94 


THORÖNSBORG 


man  i  stället  för  den  franska  parkens  stelhet 
och  onatur  sökte  sä  mycket  som  möjligt  bibe- 
hålla intrycket  af  orörd  natur  i  parkerna  med 
slingrande  gångar  och  oregelbundet  grupperade 
träddungar. 

Den  högt  belägna  udden  norr  om  slottet  ut- 
gör en  dylik  naturpark  af  skönaste  slag.  — 
Söder  om  byggnaden  utbreder  sig  den  stora 
gården  med  en  rund  gräsplan  med  blomster- 
grupper och  rabatter  i  midten.  Gärden  be- 
gränsas närmast  slottet  af  de  förutnämnda,  re- 
spektive 1750  och  1761  uppförda  fl\glarna  som 


innehålla  bostadsrum,  gårdskontor,  mejeri  m.  m., 
samt  bortom  dem  af  ytterligare  tvänne  flyglar 
med  kolonnader  framför  fasaderna  och  innehål- 
lande växthus  och  dylikt.  —  Från  gården  leder 
i  sydlig  riktning  en  rak  allé  fram,  på  bägge 
sidor  omgifven  af  vidsträckta  trädgårdar.  Bort- 
om dessa  ligga  gårdens  ekonomibyggnader. 

Afståndet  från  Thorönsborg  till  St.  Annse 
kyrka  är  cirka  tre  kilometer  i  sydöstlig  riktning 
och  till  Söderköping  cirka  33  kilometer.  —  Thor- 
önsborgs  gods  med  underlydande  omfattar  6,648 
tunnland  och  är  taxeradt  till  538,000  kronor. 


Rokoko-pendyl.    Svenskt  arbete  från  1760-talct. 


95 


MAURITZBERG 


ÖSTRA  HUSBY  SOCKEN,  ÖSTKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  GUSTAF  UPMARK 


Mauritzberg  är  uppkalladt  efter  riksrådet 
friherre  Mauritz  Birgersson  Grip  (f  1592), 
son  till  Gustaf  Vasas  högtbetrodde  man 
Birger  Nilsson  Grip  till  Vinäs,  en  af  de  herrar 
som  vid  Erik  XIV:s  kröning  år  1561  erhöllo  fri- 
herrlig  värdighet. 
Den  omständig- 
heten att  gården 
uppkallats  efter  fri- 
herre Mauritz  sy- 
nes tyda  på  att 
han  på  något  märk- 
ligare sätt  ingripit 
i  dess  utveckling, 
måhända  genom 
att  här  uppföra 
den  byggnad,  som 
utgör  nedre  delen 
af  den  nuvaran- 
de hufvudbyggna- 
den.  Detta  anta- 
gande bekräftas  i 
viss  mån  af  ett 
fynd,  som  gjordes 
här  på  1870-talet; 

vid  omläggning  af  golfvet  i  en  källare  fann 
man  nämligen  en  sten  med  ätten  Grips  vapen, 
hvilken  antogs  en  gång  hafva  haft  sin  plats  of  van 
hufvudingången  till  byggnaden,  där  den  ånyo 
uppsattes.  —  Anton  Ridderstad,  som  i  sitt  Öst- 


Kammarherren 
Grefve  Christer  Bonde- 


götalexikon  omtalar  detta  fynd,  anför  det  som 
bestyrkande  antagandet  att  huset  byggts  af  en 
medlem  af  ätten  Grip  och  säger  att  Mauritz 
Birgerssons  dotter  Ebba  »tros  hafva  bebyggt 
egendomen   till   säteri».     Sannolikt   har  jämte 

stenen  med  Grip- 
vapnet  äfven  fun- 
nits en  annan  sten 
med  antingen  Mau- 
ritz Birgerssonshu- 
strus,  Edla  Stens- 
dotter Leijonhuf- 
vuds  eller  hans 
nyssnämnda  dot- 
ters mans  vapen; 
intill  dess  en  så- 
dan sten  kan  an- 
träffas, få  vi  nöja 
oss  med  ofvanstå- 
ende  antaganden 
angående  hvilka 
som  varit  Mauritz- 
bergs  byggherr- 
skap. 

Ebba  Mauritz- 

dotter  Grip  (f  1666)  blef  år  161  7  gift  med  riks- 
rådet Svante  Gustafsson  Banér  till  Djursholm 
(f  1628),  som  ägde  Mauritzberg  och  lämnade 
det  i  arf  till  sin  dotter  Elisabeth  Banér  och 
hennes  man  landshöfdingen  friherre  Erik  Sparre 


Grefvinnan  Julia  Bonde 
född  Ekestiibbe. 


96 


MA  URITZBER  G 


ma 


-"Bi 


Utsikt  öfver  Bråviken  från  hörnrummet  i  öfre  väningen. 


{f  1678).  D('nne  sålde  år  16)72  gården  till 
drottning  Kristinas  f.  d.  hofskräddare  Claude 
Roc(|uette-Hägerstjerna  (|  1682),  hvars  dotter 
Kristina  Ilägerstjerna  (f  1693)  l)lef  gift  med 
Johan  Kkehlad  (f  1697);  deras  son,  riksrådet 
grefve  Klas  Ekeblad  ("j"  1737)  och  hans  grcf- 
vinna  Hedvig  Mörner  (f  1753)  ägde  Mauritz- 
berg  då  den  ryska  mordbrännarflottan  år  17 19 
seglade  in  i  Bråviken  och  förstcirde  Norrköping 
och  en  mängd  gårdar  på  \'ikl)olandet,  hvari- 
bland  också  Mauritxberg. 

Klas  ]{kel)lad  liit  enK^llfM-tid  så  godt  som  ome- 
delbart åter  iståndsätta  byggnaden,  hvarom  en 
nu  öfver  östra  portalen  uppsatt  vapen  sten  med 
Ekebladska  och  Mörnerska  vapnen  och  initia- 
lerna C.  1'^,.  B.  -  II.  M.  erinrar.  —  Sannolikt 
efter  Klas  Kkel)lads  dckl 


såldes  Maurit/berg  af 


sonen  grefve  Klas  Kristoffer  Ekeblad  (j  1769) 
till  kammarherren  Gerhard  Georg  de  Besche  (f 
1761)  som  bl.  a.  ägde  Näfvekvarn  på  den  Sö- 
dermanländska  sidan  af  Bråviken;  hans  dotter 
Piclena  Kristina  de  Besche  (f  1 766)  gifte  sig 
med  generalen  Kristian  Joakim  Klingspor  (j 
1778).  Deras  son  ryttmästaren  Gerdt  Adolf 
Klingspor  (y  18  14)  som  var  gift  med  sin  kusin 
Katarina  Maria  de  Besche  (f  1820)  vanskötte 
gården,  som  ])å  grund  häraf  i  början  af  1820- 
talet  öfvergick  till  öfverauditören  Otto  Didrik 
Wästfelt  (f  1836)  och  därefter  till  friherre  Kon- 
rad Ribbing,  hvilken  ansenligt  förbättrade  går- 
den i  flera  afseenden. 

Baron  Ribbing  sålde  år  1848  Mauritzberg 
till  landssekreteraren  Gustaf  Nordström  som 
år    1856   sålde   godset  till  ryttmästaren  Lars 


("jslciji/UlaMcl.  W 


Exteriör  från  al  len- 
97 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Mauriizberg  enligt  Suecia  antiqua- 


Karl  Fabian  af  Segerström  (j  1860).  Efter 
dennes  död  inköptes  gården  af  häradshöfdingen 


Gårdsplanen  från  trappan. 

Otto  Johan  Fritiof  Holm  (y  1890),  år  1891  af 
hrr  P.  J.  Pettersson  och  J.  A.  Samuelsson  och 


slutligen  år  1904  af  nuvarande  ägaren  kammar- 
herren grefve  Christer  Bonde,  hvilken  sedan  år 
1899  är  gift  med  Julia  Eke- 
stubbe. 

Såsom  af  ofvanstående  äga- 
relängd framgår  har  Mauritz- 
berg  gått  genom  många  hän- 
der och  under  det  senaste 
århundradet  icke  mindre  än 
sju  gånger  bytt  ägare  på 
grund  af  köp,  något  som  helt 
naturligt  fört  med  sig  att  min- 
nena från  äldre  tider  med  un- 
dantag af  själfva  byggnaden 
äro  så  godt  som  inga. 

Mauritzbergs  gård  har  ett 
utomordentligt  präktigt  läge 
på  krönet  af  en  hög  klippa 
vid  Bråvikens  södra  strand 
på  Vikbolandet,  den  stora  half- 
ön  mellan  Bråviken  och  Slät- 
baken. Klippan  stupade  ursprungligen  brant  ned 
åt  alla  sidor  och  läget  torde  hafva  valts  på  grund 


Planer  af  nedre  och  öfic  våningarna. 
ha//i'ii.  —  8.  /■'orridi!.  —  9.  Sa/oui^r, 


I.  X>'Jn'  luiUni. 
10.  Gäst  rit  111.  — 


2.  3.  (ircfvciis  iirbi-lsniiii.  —  4,  5-  Sofrnin. 
Mntsal.   —  12.  Sci-c-crintrxrum. 


—  6.  Gäslniiii.  — 


O/n 


98 


MAURITZBERG 


Öfic  hallen  (nr  7  ä  ])laiicn). 

af  liittheten  att  fr)rsvara  byg-gnaden,  cn  synpunkt 
hvilken  ännu  på  i  500-talet  i  vidsträckt  grad  var 
den  bestämmande.  Den  af  bildning  af  Maurit/- 
berg,  som  finnes  i  I^ahlbergs  vSuecia,  daterad 
är  1 705.  ger  en  föreställning  om  läget;  den 
visar  byggnaden  österifrän,  i  förgrunden  de  otill- 
gängliga kli[)porna  och  på  norra  sidan  om  huset 
Bråviken  med  Kohnårdsstranden  till  höger  och 
Skcnäs  gård  i  bakgrunden  inåt  Norrköpingshållet. 

1  )en  förstr)relse  som  genom 
den  ryska  påhälsningen  år 
I  7 19  drabbade  gården  var 
väl  allvarlig  nog,  men  dock 
ej  svårare  än  att  icke  blott 
den  gamla  grunden  utan  iif- 
ven  murarna  till  en  väsentlig 
del  kunde  användas  vid  den 
iståndsättning  som  Klas  b^ke- 
blad  lät  företaga.  Huset  har 
än  idag  väsentligen  samma 
karaktär  som  före  i  7 1 9;  att 
Sueciabilden  visar  sju  fönster- 
axlar å  östra  långsidan  mot 
de  nuvarande  fem  torde  icke 
få  tillmätas  någon  afgörande 
betydelse,  så  mycket  mindre 
som  byggnaden  mot  väster 
har  sju  fönster  i  fasaden. 

Hufvudfasaden  är  belägen 
mot  väster  och  framför  bygg- 
naden ligger  åt  donna  sida 
en  stor  fvrsidii»-  »jard,  i  norr 


och  söder  omgifven  af  långa 
envåningsflyglar  under  brutna 
tak  och  i  väster  begränsad 
af  en  mur  afdelad  med  kraf- 
tiga pelare.  Midt  på  taket 
höjer  sig  en  lanternin  med 
en  klocka  med  inskription: 
Johan  Gyllenstjerna»,  här- 
stammande från  Torönsborg. 
—  En  trappa  af  rödaktig  sten 
leder  upp  till  hufvudportalen, 
genom  hvilken  man  inträder 
i  en  tvärs  öfver  byggnaden 
löpande  stenlagd  förstuga. 
Denna  anordning  af  grund- 
planen, jämte  de  i  husets 
längdriktning  gående  hjärt- 
murarna,  förekommer  ofta  un- 
der \'asatidens  senare  skede, 
I  500-talets  slut —  1 600-talets 
början,  och  torde  sålunda  hafva 
bibehållits  vid  iståndsättningen 
efter  i  7 1 9.  Vid  förstugans 
bortre  ända,  mot  öster  kommer  man  genom  en 
ursprunglig  ytterportal  och  en  stor  glastäckt  öf- 
verbyggnad  ut  på  en  högt  belägen  terrass  med 
präktig  utsikt  öfver  Bråviken.  Öfver  den  nämnda 
portalen  sitter  den  förut  omtalade  vapenstenen 
med  Ekebladska  och  Mörnerska  vapnen,  omgifna 
af  ett  par  stora  palmblad  och  ett  par  fladdrande 
band,  som  tydligt  visa  i  7  2 o-talskonstens  i  Sverige 
nära  samhörighet  med  den  karolinska  barocken. 


Nedre  luillen  (nr  1  :'i  plancji). 


99 


5  VEN  SKA  SL  O  TT  OCH  HERRESA  TEN 


Trappan  af  sten  med  gam- 
maldags järnräcke  till  öfre 
våningen  befinner  sig  i  för- 
stuofans  östra  del.  Från  en  i 
byggnadens  midt  belägen  för- 
hall, med  några  vackert  skulp- 
terade stolar  af  tidig  1 700- 
talstyp,  inträder  man  här  i 
en  mot  väster,  med  utsikt 
öfver  den  stora  gärden  be- 
lägen mindre  salong;  till  vän- 
ster härom  ligger  stora  salon- 
gen, till  höger  matsalen,  tven- 
ne  stora  och  ljusa  rum  hvar- 
dera  med  tre  fönster  mot 
gårdssidan  samt  ett  gafvel- 
fönster.  —  Salongen,  hvars 
väggar  äro  klädda  med  rödt 
siden,  har  i  behåll  dörröf- 
verstycken  med  skulpterade 
och  förgyllda  guirlander  från 
tiden  omkring  1 800  och 
väggfasta  speglar  med  bord,  är  möblerad  i  em- 
pirestil  med  en  elegant  möbel  i  hvitt  och  guld. 
Matsalen  är  modern.  Mot  öster  ligga  i  denna 
våning  fem  stycken  sof-  och  gästrum,  af  hvilka 
särskildt  de  i  byggnadens  nordöstra  del  belägna 
erbjuda  en  vidsträckt  utsikt  öfver  Bråviken  öster- 
ut med  skärgården  ut  mot  hafvet  och  Kolmår- 
dens skogklädda  höjder  mot  norr. 

I  bottenvåningen  som  innehåller  åtta  rum, 
badrum  m.  m.,  ligger  söder  om  förstugan  den 
nuvarande  ägarens  arbets-  och  rökrum  och  midt 
emot,  norr  om  förstugan  ett  hvardagsrum,  samt- 
liga möblerade  med  en   mängd  äldre  möbler 


Salongen  (nr  9  ä  pinnen). 


Matsalen  (nr  i  i  å  planen). 

från  olika  stilperioder,  hvaribland  några  högryg- 
gade  länstolar  från  1 740-talet,  några  rokoko- 
stolar af  karakteristisk  svensk  typ  m.  m.  Af  in- 
tresse äro  bl.  a.  ett  par  golfur  från  i  700-talet, 
det  ena  signeradt  af  Stockholmsurmakaren  Pet- 
ter Ernst,  det  andra,  af  s.  k.  Stjernsundstyp, 
signeradt:  »Elias  Kiellström  Anno  1747  Lin- 
kiöping».  En  präktig  pjäs  är  en  dryckeskanna 
af  silfver  förfärdigad  år  1 7 1  i  af  Stockholms- 
guldsmeden Petter  Henning. 

Af  de  långa  flygelbyggnaderna  som  omgifva 
gården  inrymmer  den  norra,  som  står  i  direkt 
förbindelse  med  hufvudbyggnaden,  kök  m.  m., 
den  södra  gårdskontor,  gäst- 
rum m.  m.,  tillsammans  tio 
rum.  De  äro  förbundna  med 
hufvudbyggnaden  med  låga 
murar  med  portöppningar  och 
från  den  södra  af  dessa  leder 
en  liten  pittoresk  trappa  ned 
till  den  vid  denna  sida  i  ter- 
rasser anlagda  vidsträckta,  del- 
vis nyanlagda,  trädgården.  ■ — 
Från  terrassen  vid  husets 
östra  sida,  skuggad  af  en  väl- 
dig ek,  har  man  en  fri  utsikt 
öfver  Bråviken  och  härifrån 
leda  slingrande  gångar  och 
trappor  ned  mot  den  djupt 
nere  belägna  stranden.  Bort- 
om trädgården  i  s}'döstlig 
riktning  ligger  en  park  med 
präktiga    utsiktsplatser  och 


1 00 


MAURirZBERG 


Anna  Hlisnhcth  likcsfuhhi',  fikhl  Kraflman. 


i'tibcninnan  jnliaiui  Clodt,  född  Hondc- 


hundraåriga   ekar.   —  Gårdens 
nåder,   ladui^^ård    ni.   m.   af  sten 
lednint;-,    li.!^;i;a    till  större 
delen   väster  om  hufvud- 
gården. 

l^tt  par  kilometer  öster 
om  Mauritzberg  ligger  den 
med  godset  förenade  Stcnsö 
gärd,  å  hvars  ägor,  på  en 
klippa  vid  IVåviken  finnas 
ruinerna  efter  en  borg  med 
kraftiga  gråstensmurar  san- 
nolikt hilrstam  mande  från 
den  tidigare  medeltiden. 
»Stensöborg»,  som  den  nu 
kallas,  blcf  efter  antagan- 
de förstörd  under  det  l^n- 
gelbrektska  l)efrielsekriget 
på  1430-talet. 

Mauritzbergs  gods  med 
underl)'dande  gårdar  och 
hemman  utgör  i3'/._,  man- 
tal med  en  sammanlagd 
areal  af  2,300  tunnland, 
hvaraf  omkring  860  tunn- 
land   åker;    därjämte  har 


ekonom  ibygg- 
med  vatten - 


egendomen  andel  i 
\'id   ''ården  finnes 


Tu)d^åi\!slra/'i'an. 


häradets  allmänningsskogar. 

säg,  kvarn  och  tegelbruk, 
det  sistnämnda  beläget 
norr  om  hufvudgården 
vid  stranden  af  Bräviken. 
biom  det  till  Mauritzberg 
hörande  vattenområdet  be- 
drifves  ett  betydande  fiske, 
hvaraf  särskildt  ström- 
mingsfisket under  vintern 
iir  gifvande.  —  Afstån- 
dct  från  Mauritzberg  till 
Östra  Husby  station  är  7 
kilometer,  till  Söderköping 
28  och  till  Norrköping 
cirka  30  kilometer;  med 
sistnämnda  stad  har  går- 
den daglig  ångbåtsförbin- 
delse. 

Sedan  ofvanstäendeskrefs 
har  Afauritzberg  försålts 
ocli  iillh()r  sedan  den  14 
mars  1 9 1  2  studeranden 
grefve  Gösta  Mörner,  för- 
fattaren grefve  Birger  Mör- 
ners  äldste  son. 


lOI 


SORBY 


ÖRTOMTA  SOCKEN,  BANKEKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LAN 

Af  NILS  SJÖBERG 


Strax   nordost  om   sjön  Teden  bredvid  det 
Klingsporska  Ekenäs  ligger  det  DelaGardie- 
ska  godset  Sörby.  Det  omtalas  redan  under 
medeltiden,  dä  Sudherby  under  kung  Albreckts 
tid   beboddes   af  väpnaren   Hakon  Faderson, 
häradshöfding  i  Memmings  härad  (1366 —  1392) 


och  under  kung  Erik  af  Pommern  af  väpnaren 
Peder  Ragvaldson,  hvilka  båda  förde  ett  vapen, 
som  man  kallat  Stjärnbåt.  Ar  1434  utfärdar 
Ragvald  Pederson,  som  man  kallar  Puke,  däri- 
från ett  bref.  I  början  af  1 500-talet  tillhörde 
egendomen  Lydert  Slätte,  samt  egdes  senare  af 


Hiifviidhyggningcn  från  gårdssidan. 
102 


SÖRBV 


dennes  änka  Ingrid 
Kyle  och  af  hennes 
andra  man  amiral 
Per  Halstenson 
Bas^^g^e,  som  1587 
skref  sig  till  Söre- 
by.  Mans  son  Sven 
Bagge,  som  efter 
honom  innehade 
gärden,  adlades 
ånyo,  och  skref  sig 
ätten  då  efter  den- 
na Bagge  af  Sö- 
derby,  dennes  son 
major  Ivar  Bagge 
skref  sig  äfven 
därtill,  men  sedan 
öfvergick  godset 
till  släkterna  Lillic 
och  Natt  och  Dag, 
1683  egdes  det  af 
landshöfdingen  fri- 
herre Nils  (iripen- 
hjelm  (f  I  706)  och 
såldes  efter  hans 
död  af  hans  änka 
friherrinnan  Maria 
Elisabeth  Bonde 
till  fru  (Von ström 
och  af  henne  till 
presidenten  friher- 
re Germund  ("e- 
dcrhjelm  (f  i  74  i  ), 
som  \-ar  ägare 
1726.  Egdes  där- 
efter af  hans  iinka 
grefvinnan  Anna 
Maria  I.e\venhau{)t 


Kammarherren 
Grefve  Pontus  Dc  la  Ganiie. 


Grefvinnan  Augusta  De  la  Ganiie 
född  Silfi>erschiöld. 


Grefve 

Carl  Gustaf  De  la  Gaidie. 


Grefvinnan  Adéle  De  la  Gardic 
född  facquier. 


och   efter  hennes 
död  I  766  af  son- 
sonen presiden- 
ten  friherre  Ger- 
mund Karl  Ceder- 
hjelm,  död  härstä- 
des   1789,  vidare 
af  dennes  son  ex- 
cellensen grefve 
Germund  Ludvig 
Cederhjelm,  vid 
hvars   död    1 84 1 
egendomen  ärfdes 
af  hans  kusin  öf- 
verstekammarjun- 
karen  grefve  Evert 
Fredrik  von  Saltza 
(j  1859)  och  inne- 
hades under  åren 
1852  — 1863  af 
sonen  kabinetts- 
kammarherre gref- 
ve Filip  von  Saltza, 
som  sålde  den  till 
statsministern  gref- 
ve Baltzar  Julius 
Ernst  von  Plåten. 
Efter  dennes  död 
1875  innehades 
den  af  hans  änka 
friherrinnan  Sofia 
Eleonora  Charlot- 
ta De  Geer,  och 
då  hon   1888  af- 
lidit  ärfdes  det  af 
dotterdottern  fri- 
herrinnan Augusta 
Silfverschiöld  gift 


Utsikten  från  biblioteket.    I  bakgrunden  synes  Ekenäs  slott. 

103 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


med  kammarherren  grefve  Pontus  De  la  Gardie, 
den  nuvarande  ägaren,  och  bebos  af  deras  son, 
e.  o.  hofrättsnotarien  grefve  Carl  Gustaf  De  la 
Gardie  och  hans  grefvinna  Adéle  Jac(|uier. 

I  början  af  1 8oo-talet  var  Sörby  bebyggdt 
med  en  enkel  tvåvånings  byggnad  med  fronte- 
spis och  den  ersattes  af  den  nuvarande,  upp- 
förd efter  ritningar  af  F.  W.  Scholander  1858. 
Hufvudbyggnaden  är  i  två  våningar  och  souter- 
rin  med  två  hvälfda  midtportar,  torn  öfver  midt- 
risaliten,  gafvelfronton  öfver  sidorlsaliterna,  på 
risaliterna  trekopplade  fönster  med  pilasterin- 
fattning. Baksidan  har  midtrisalit.  Gårdsflyg- 
larna äro  i  en  vå- 


och  tandsnittsge- 


Grefve  Evert  Fredrik  von  Saltza- 
Byst  af  H.  Janson. 


sims. 

Genom  portar- 
na kommer  man  in  i  en  panelad  hall.  På  väg- 
garna äro  jakttroféer  uppsatta  och  på  panel- 
hyllan står  en  del  af  den  här  förvarade  tenn- 
samlingen. Från  hallen  kommer  man  genom 
ett  genomgångsrum  till  stora  salongen,  högra 
delen  af  våningen  upptages  af  lilla  och  stora 
matsalen,  den  vänstra  af  nya  salongen  och  bil- 
jardrummet. 

Salongen  är  ett  stort  rum  med  fem  fönster. 
Bland  möblerna  märkas  i  främsta  rummet  ett 
väldigt  golfur  med  spelverk  i  tre  afdelningar, 
signeradt  Möllinger  in  Berlin,  en  praktfull  empire- 


Golfiir  med  spclrcrk. 


Maisalen. 


I  04 


SÖRBY 


En  del  af  tciinsanilinf^cri. 

pjäs  i  mahoi^n}-  med  rika  beslat,^  och  förgyllda 
skulpturer.  l''n  huki^;'  inlat^d  b\"rå  med  beslag', 
på  hvilken  star  en  del  saxiska  koppar,  och  en 
liten  kanna  med  ovalt  tvilLtfat,  tidii^t  Wiener- 
porslin.  l)lan(l  taflorna  miirkas  nederländaren 
J.  van  Iloecks  \'enus  och  Adonis  och  en  natt- 
vard af  Per  Hörberg.  Till  samlingen  hör  också 
en  födelseda<^sfest  af  (iuillam  \an  lierp  och  en 
bor<^  vid  hafsstrandcn  af  Jan  van  Goyen.  l^n 
modell  till  |ohn  l^ricssons  monitorkanon,  en 
gåfva  af  uppfinnaren  till  L;r(;fvc  1).  von  I 'läten 
är  också  vill  \;ird  ett  om- 
nämnande. 

Nya  salonj^en  iir  in()l)lerail 
med  en  Ljustaviansk  möbel 
med  några  mahogny-möbler 
i  Karl-johansstil.  1  ett  se- 
kretärskåp från  I  700-talets 
förra  hälft  är  utställd  en 
1 700-tals  teser\'is  från  den 
danska  kungliga  fabriken, 
lut  mycket  vackc-rt  japanskt 
guldlackskrin,  och  en  miingd 
vackra  delvis  förg\'llda  i  700- 
talskristaller  och  en  dosa 
med  den  ohxkliga  danska 
drottningen  Karolina  Matil- 
das [)ortr;itt  finnas  ocks;i 
hilr. 

Biljardrummet  liar  på  ena 
väggen  en  vapengrupp,  huf- 
vudsakligen  1 800-talsvapen. 
]'å  ett  bord  står  en  kopia  i 
brons  och  marmor  af  kejsar- 


M  are  US  Aurelius 
ryttarstat}-.  Om- 
kring den  ligga 
en  del  medaljer 
och  några  intres- 
santa fickur.  Lilla 
matsalen  har  mö- 
bel i  svensk  roko- 
ko, bord  och  hylla 
med  blåhvitt  ost- 
indiskt  porslin.  På 
väggarna  hänga 
gravyrer  och  taf- 
lor,  bland  andra 
en  syndaflod,  ne- 
derländskt arbete 
fran  i  600-talet,  en 
interiör  af  Per 
Hörberg  och  en 
lavering  signerad 
»Gustaf  fecit  den 
27  December  1762». —  Således  af  Gustaf  III 
som  kronprins. 

Stora  matsalen  har  ett  stort  skulpteradt  1600- 
talsskåp  med  blomstergirlander  och  blommor  på 
fyllningarna,  engelskt  golfur  \'isande  äfven  datum 
och  veckodag  signeradt  Daniel  Ouare  (S:  Ste  Horse- 
man London  1 69... \'åiggarnaäro dekorerade  med 
en  stor  servis  blått  och  hvitt  ostindiskt  porslin. 

Till  vänster  i  genomgångsrummet  för  en  spi- 
raltrappa upj)  till  öfre  våningen.  I  denna  är 
uppsatt  en  stor  skånsk  målad  bonad. 


Venus  och  Adonis. 
lOS 


Oljemålning  af  V.  van  llocck. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Födelsedagsfesten.    Oljenuilnin^  af  Ginlhuii  \.in  llrip. 


Trappan  för  upp  till  öfre  hallen,  inredd,  som  miafdelningen,  och  den  ena  flygeln  är  inredd  till 
biblioteksrum,  där  också  en  del  af  tennsamlin-  gästrum.  —  Vid  gårdsplanen  står  uppställdt  ett 
gen  förvaras. 


Våningen  in- 
nehåller dess- 
utom arbets- 
rum, sofrum 
och  grefvin- 
nans  skrifrum. 
I  arbetsrum- 
met står  en 
af  den  norske 
skulptören  H. 
Jansen  1851 
utförd  byst  af 
Sörby  bygg- 
herre grefve 
Evert  Fredrik 
von  Saltza 
(1775-18.SQ), 
och  dennes 
vapen  omgif- 
ven  af  renäs- 
sansornament är  äfven  uthugget  i  en  i  fasaden 
infälld  stenplatta. 


Biblioteket. 


salutbatteri, 
till  vänster  lig- 
ger trädgård 
och  park,  och 
husets  baksida 
har  en  hög  ter- 
rass mot  den 
där  förbi  lö- 
pande vägen, 
och  till  gårds- 
planen för  en 
allé  som  till 
en  början  be- 
ståraftätaalar, 
men  sedanden 
i  nästan  rak 
vinkel  ändrat 
riktning  mot 
byggnadens 
fasad  bildas 
den  af  lindar. 

Sörby  består  af  87^  mantal,  arealen  är  1,693 
hektar,  hvaraf  545  hektar  äro  åker.  Taxerings- 


Souterrainvåningen  slutligen  innehåller  ekono-    värdet  är  332,000  kronor. 


106 


GRENSHOLM 


VÅNOA  SOCKEN,  FINSPANOA  LÄNS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 


D 


et  oanila,  förr  i  ( ).  Skrukcby,  nu  i  \'ånga 
socken  beliig  na,  herresätet  G  rensholms 
anor  ^^å  lånj^t  tillbaka  i  tiden.  I  Ivern 
som  en  j^äng  grundat  det,  kan  numera  ej  upp- 
gifvas,  men  säkert  iir  att  det  ligger  i  en  af 
gammalt  odlad  bygd  och  \ar  redan  på  1300- 
talet  ett  befäst  her- 
res;it(\ 

Af  minncsmiir- 
ken  frän  forna  ti- 
der synes  ännu  å 
det  s.  k.  Götber- 
get ä  S.  Torlantla 
egor  lämningar 
efter  en  gammal 
borg  och  af  det 
befästade  herre- 
sätet återfinnes  äf- 
ven  en  vacker  ruin 
på  en  klijjpa  vid 
Roxens  strand. 

Grensholm  het- 
te fordom  Aal.  lui   

i    »Svenskt    di[)lo-    Friherrinnan  Pahvwona  Manncrlici 

matorium»     ater-  föJd  Trcschow. 

gifven  räfstetings- 
dom   af  den    16  november   14 13  säger:  »Aal 
hawer  warit  aff  heedhnom  hoos  herraaegha». 

Det  från  1400-talet  stammande  namnet  (irens- 
holm,  efter  släktnamnet  Green,  ändrades  på  slutet 
af  1700-talet  till  Grensholmen. 

R(;dan  på  1200-talet  tillhörde  godset  med- 
lemmar af  den   frän  Småland  härstammande 


odalsläkten  Green,  och  dess  första  kända  ägfare 
var  Sten  Haraldsson  till  Aal,  gift  med  Cecilia 
Niclisdotter  Röde. 

Deras  son  var  den  från  unionstiden  kände 
riksrådet  Magnus  Stensson  Green  till  Aal  och 
ridö,  död  1473,  gift  första  gången  med  Inge- 
borg Carlsdotter 
Gumsehufvud  och 
andra  gången  med 
Gertrud  Nurve 
Jeppessons  till  O- 
steraat  dotter. 

Under  hans  tid 
nedrefs  det  befä- 
stade Aal  1464 
och  byggdes  det 
nya  Grensholm  i 
närheten  af  den 
plats  där  gården 
nu  ligger. 

Efter  hans  död 
ärfde  sonen  riks- 
rådet Ivar  Mag- 
nusson Tidö,  och 
dottern  Philippa 
Magnusdotter,  gift 
Ericsson  Ryning  till 
Gimmerstad  och  Grensholm,  öfvertog  Grens- 
holm. 

Egendomen  ärfdes  därefter  af  sonen  riksrådet 
b:ric  Bengtsson  Ryning,  halshuggen  vid  Stock- 
holms blodbad,  och  sedan  af  hans  son  Olof 
Ericsson.    Denne  var  ogift  och  Grensholm  till- 


Friherre 
Johan  Mannerheim- 

med    riksrådet  Ben.cjt 


107 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


föll  hans  syster  Metta  Ericsdotter  (*  1518,  f 
I564)- 

Hon  var  först  gift  med  Abraham  Pedersson 
Romel  till  Wi  och  Grensholm  samt  andra  gån- 
gen med  Jacob  Tureson  Rosengren  till  Grens- 
holm, naturlig  son  till  rikshof  mästaren  Ture  Jöns- 
son Tre  Rosor  och  Brita  Tomasdotter  Bölja. 

Jacob  Tureson  var  uppfostrad  af  biskop  Brask 
och  ligger  begrafven  i  Östra  Skrukeby  kyrka. 
Han  förenade  med  egendomen  gården  Torlunda, 
som  1558  »utbyttes  till  frälse  från  kronan». 
Under  hans  tid  är  1566  gästades  Grensholm 
af  Erik  XIV. 

Sonen,  ståthållaren  i  Östergötland  m.  m.  Ture 
Jacobsson,  första  gängen  gift  med  Magdalena 
Hardt  och  andra  gången  med  Maectila  Erics- 
dotter i  nfsparre,  lät  sannolikt  af  det  gamla  bo- 
ningshuset uppföra  nuvarande  gårdskyrkan. 

Från  herr  Ture  öfvergick  Grensholm  år  161  i 
till  hans  dotter  Maerta,  gift  med  assessorn  i 
Finska  hofrätten,  landshöfdingen  i  Österbotten, 
Sven  Ribbing. 

Sedan  ärfdes  godset  af  dennes  son,  landshöf- 
dingen öfver  Öster-  och  Västerbotten,  Ture  Rib- 
bing till  Grensholm,  Rufnäs  och  Rosenhof,  gift 
med  Maria  Kyle  och  därefter  af  hans  son,  lands- 
höfdingen i  Östergötland,  Sven  Ribbing  till  Grens- 
holm och  Ribbingsholm;  gift  med  friherrinnan 
Catharina  Bjelke  och  1 69 1  omgift  med  Sigrid 
Beata  Fleming. 

I3et  är  Sven  Ribbing  (*  1652,  \  171 1),  som 
i  slutet  af  1 600-talet  uppfördt  den  nuvarande 
hufvudbyggnaden,  utan  att  dock  fullständigt  bebo 
eller  låta  inreda  den. 

Den   2   april    1 706  bytte  Grensholm  första 


gången  ägare  genom  köp,  i  det  Ribbing  sålde 
det  åt  en  aflägsen  släkting,  generallöjtnanten  fri- 
herre Jacob  Spens  till  Grensholm,  Orreholm, 
Höja,  Schedevi  och  Engelholm,  gift  med  friherrin- 
nan Beata  Bonde,  som  sedan  hade  egendomen 
till  änkesäte. 

Efter  henne  ärfdes  Grensholm  af  sonen  grefve 
Axel  Spens  (*  1681,  \  ogift  1745).  ^^id  unga 
år  drabant  hos  Karl  XII,  åtföljde  han  denne 
på  hans  fälttåg  i  Ryssland  och  blef  i  slaget  vid 
Pultava  tillfångatagen  och  förd  till  Moskva.  Han 
rymde  dock  ganska  snart  ur  fångenskapen  och 
uppehöll  sig  under  1 2  års  tid  som  arbetare  i 
Ryssland.  Då  han  efter  fredsslutet  hemkom, 
flyttade  han  till  Grensholm  och  egnade  sig  åt 
egendomens  förbättring. 

Han  anlade  den  vackra  trädgården,  byggde 
broar  och  stengärden.  Gårdarnas  egor  reglera- 
des, torpen  uppfördes  af  sten,  trädgårdsmästare- 
bostad och  4  stycken  ladugårdsbyggnader  af 
sten  uppbyggdes,  hvilka  senare  år  1852  ned- 
brunno.  Ägaren  själf  bebodde  endast  tvenne  rum 
i  den  för  öfrigt  ännu  oinredda  hufvudbyggna- 
den. Dessa  arbeten  utfördes  af  ett  par  hundra 
för  detta  ändamål  till  Grensholm  kallade  dal- 
karlar vid  tiden  för  dalaupproret  1743. 

Från  krig  och  fångenskap  van  vid  umbäran- 
den ville  grefve  Axel  Spens  aldrig  bo  i  eldadt 
rum,  och  den  6  februari  1745  afled  han  i  sitt 
oeldade  rum,  klädd  i  en  vargskinnspäls. 

Grensholm  tillföll  nu  hans  yngre  broder,  öf- 
verhofjägmästaren  grefve  Carl  Gustaf  Spens,  gift 
med  orrefvinnan  Beata  Oxenstierna  och  andra 
gången  med  Beata  Ja(|uette  Ribbing. 

Näste  ägare  blef  sonen,  kammarherren  och 


Hufvudbyggnaden  sedd  från  trädgården  öfvcr  dammen. 
108 


GREXSIIOLM 


Hujvudbyjijinadcn  och  cn  af  fly<ilarna. 


vice  lagmannen  grefve  lacob  Spcns,  gift  nietl 
grefvnnnan  Charlotta  Ulrika  Augusta  Liljenstedt 
och  efter  hans  död  öfvertogs  egendomen  af 
hans  son  lagmannen  grefve  Carl  Gustaf  Spens 
C"  1743,  t  I 'Si  6)  gift  med  grefvinnan  Ulrika 
Eleonora  Falkenberg  af  Ball)y. 

Under  dennes  tid  inreddes  hufvudbyggnaden, 
båda  flyglarna,  mejeriet  och  stallet  b}'ggdes, 
gårdsplanen  ordnades  m.  m.  Ar  i  <S  2  7  förlades 
Grensholm  från  ( )stra  Skrukeb}  till  \'ånga  socken. 

Efter  honom  tillf()ll  egendomen  yngre  sonen 
grefve  Carl  Gustaf,  gift  med  Dorothea  bilisabeth 
Cronacke.  Hans  barn  ärfde  sedan  (irensholm 
och  år  1 8  5 1  tillöste  sig  dåvarande  underlr)jt- 
nanten,  sedermera  generalmajoren  och  landshcU"- 


Förstiiiran. 


dingen  i  Kronobergs  län  grefve  Gustaf  Harald 
Spens  godset.  Han  var  gift  med  Ebba  Eleo- 
nora von  Seth  och  efter  hennes  död  1892  blefvo 
deras  barn  delägare  i  (irensholm. 

(j  ref  ve  (iustaf  Harald  Spens  har  mycket  upp- 
arbetat egendomen.  Han  har  byggt  den  nuva- 
rande ekonomigården  samt  en  stor  del  af  utgår- 
dar  och  tor[).  1  lan  har  odlat,  anlagt  vägar  m.  m. 

I  )en  1 4  mars  i  904  bytte  Grensholm  för  andra 
gången  ägare  genom  köp.  Det  inkr)ptes  näm- 
ligen då  af  friherre  Carl  Fridolf  Johan  Manner- 
heim  gift  med  Pahemona  Soj)hie  IVeschow. 
Han  återförenade  år  1906  med  (irensholm  Ro- 
sendals egendom. 

(iodset  är  nu  sammanlagdt  7'  .,  mantal,  cirka 
4,000  tunnland,  och  iir  taxeringsvärde- 
radt  till  kronor  332,300. 

Ovanligt  tilltalande  är  den  stora  gårds- 
planen omgifven  af  ett  massivt  smid- 
järnstaket  med  hvita  stenstolpar.  Två 
hr)ga  inkörsportar  leda  till  gårdsplanen. 
(  )fvanom  de  stora  gallergrindarna  läsas 
initialerna  C.  G.  S.  (Carl  Gustaf  Spens). 

Gårdsplanen  är  kantad  af  uråldriga 
jätteträd  och  fäster  man  sig  särskildt  vid 
några  askar,  hvilkas  stora  rotsystem  höjt 
sig  ofvan  jord  och  med  sig  lyftat  delar 
af  järnstaketet  och  stolparna. 

Hufvudbyggnaden  är  ett  tvåvånings 
reveteradt  trähus  byggdt  som  redan 
nämnts  i  slutet  af  i  600-talet.  Det  gamla 
kärn\irke  af  hvilket  huset  byggts  har 
under  tidernas  loj^p  hårdnat  så  att  en 


109 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Öfversten  Friherre  Johan  Augustin  Manncrheim,  Friherrinnan  Helena  Maria  Mannerheim, 

*  1706,  f  1778.  född  Söderhjelm,  *  1722,  f  1793. 

(  )ljemulning  af  Schcffel.  ■  "  "  f^  Oljemålning  af  Scheffel. 


Spik  med  svårighet  kan  indrifvas  i  väggen.  Ensamt  skulle  huset  knappt  skilja  sig  från 
Säteritaket  är  belagdt  med  röda  tegel.  många  andra  af  våra  hederliga  herrgårdar,  men 


Salongen. 


I  lO 


GRENSHOLM 


Holländskt  skåp  med  inlä^<inin>^ar  (frän  Tidö;. 

sedt  som  helhet  med  fl\L;lar,  kyrka  och  j^årds- 
pUm  har  Ljarden  sin  siirc^na  ;Hder(.lomlit;a  präi^ek 

( )fver  en  höj^  trr>skcl  träder  nian  in  i  husets 
med  kalkstensjj^olf  och  en  öp[)en  spis  försedda 
förstu^t^-a.  Uppburen  af  massiva  träpelare  för 
den  ej,»"endomliu;a  trai)j)an,  för- 
sedd med  \ackra  jiirnriick, 
från  afsats  till  afsats  upp  till 
()fre  \  aningen,  i  )en  öfre  f(jr- 
stugan  j)r\'des  af  en  vacker 
gammal  kakeluj^n,  h\'araf  flera 
finnas  i  huset. 

Frän  balkongen  i  öfre  \ä- 
ninijen  har  man  vidsträckt 
utsikt  öfver  Roxen  med  Lin- 
köpings domk\-rkas  tornspini 
i  fonden. 

I  denna  våning  ligga  sof- 
och  gästrumiuen.  lät  af  dem 
är  väl  bevaradt  med  vägg- 
målningar och  väggfast  spe- 
gel- ^ 

l''rån  nedre  förstugan  kom- 
mer man  in  i  den  niistan 
kvadratiska  salongen,  ett  ut- 


byggdt  rum  med  fem  fönster.  Väggarna  äro 
boaserade  i  perlgrått  och  guld,  boaseringen  är 
indelad  i  för  familjeporträtten  afpassande  fält. 

Bland  dessa  porträtt  märkas  öfversten  friherre 
Johan  Augusdn  Mannerheim  (*  1706,  y  1778), 
hans  maka  friherrinnan  Helena  Maria  Manner- 
heim, född  Söderhjelm  (*  1722,  |  1793),  deras 
son,  vice  ordföranden  i  Finska  senaten  geheime- 
rådct  grefve  Carl  Erik  Mannerheim  (*  175g,  -j- 
1837)  och  hans  maka,  grefvinnan  Wendla  Sofia 
Mannerheim,  född  von  Willebrand,  samt  deras 
son  presidenten  i  Yiborgs  hofrätt  grefve  Carl 
Gustaf  Mannerheim  och  hans  maka,  född  von 
.Schantz  m.  fl. 

(iipsmedaljonger  af  Sergel  finnas  bland  andra 
af  Sv  'eriges  förste  justitieombudsman  friherre 
Lars  Augustin  Mannerheim  (*  174g,  j  183^). 

Den  gamla  barockmöbeln  i  hvitt  och  guld 
samt  de  två  \'äggfasta  speglarna  med  bord  gifva 
rummet  en  hemtreflig  prägel. 

I  salongen  märkas  ett  inlagdt  holländskt  skåp, 
härstammande  från  Tidö  och  en  rokokobyrå. 
Från  salongen  kommer  mian  direkt  ut  i  träd- 
gården med  spegeldamm  och  flera  hundra  gamla 
fruktträd. 

Till  höger  om  salongen  ligger  matsalen  med 
ekmöbel  och  1600-tals  skåp. 

Till  vänster  förmaket  med  Louis  X\'I  möbel 
också  från  Tidö  och  en  liten  ljuspolerad  bukig 
byrå.  \'äggarna  äro  oljemålade  i  blått  (wedg- 
wood),  samma  fåirg  som  buketterna  på  den  gamla 
kakelugnen.  Ett  kopparstick  af  Gustaf  III,  några 
miniat}Ter  af  (ienberg,  ett  porträtt,  tecknadt  af 
Mazer,  märkas  ofvanför  ett  ovanligt  vackert 
snidadt  spegelbord,  h\-ars  förgyllning  tiden  gif- 


Förmnket  med  möbel  frän  Tidö. 


I  I  I 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Biblioteket. 

vit  en  rödaktig  skiftning.  Bordet  är  från  Will- 
näs  i  Finland. 

Biblioteket,  som  slutar  filen  sträcker  sig  tvärs 
igenom  huset  med  två  fönster  åt  hvarje  sida. 
Detta  rum  gör  ett  varmt  intryck  med  sina 
mahognyskåp  täckande  ena  långväggen,  sitt 
gamla  mahognyskrifbord  (från  Willnäs),  sin  kalk- 
stensspis och  sina  orientaliska  bonader. 

Bokskåpen  prydas  af  böcker  i  vackra  gamla 


skinnband.  Bland  släktminnen  finnes  en 
skissbok,  tillhörande  kammarherren  fri- 
herre August  Mannerheim,  hvilken  som 
kulturbild  är  ganska  roande.  Akvareller 
och  teckningar  äro  fint  och  elegant  ut- 
förda och  låta  en  del  af  1850-talets 
Stockholmssocietet  defilera.  Bland  den 
hos  »le  Baron  de  Ridderstolpe»  anno 
1845  kadriljdansande  ungdomen  åter- 
finna vi  grefve  Albert  Ehrensvärd,  grefve 
Sven  Lagerberg,  general  Björnstierna, 
grefvinnan  Julie  Bonde  m.  fl. 

De  två  flyglarna  äro  byggda  af  sten  och 
täckta  af  plåttak,  uppförda  på  i  700-talet. 

Största  intresset  bjuder  dock  den  midt 
emot  hufvudbyggnaden  belägna  kyrkan, 
ett  ålderdomligt  gråstenshus  med  ett 
stort  kors  på  takåsen.  Redan  dess  yttre 
verkar  en  smula  sällsamt  och  lockar  till 
en  närmare  undersökning.  Uppför  en  präktig  fri- 
trappa, byggd  af  lagmannen  Carl  Gustaf  Spens  i 
slutet  af  I  700-talet,  nå  vi  den  midt  på  långsidan 
placerade  ingången,  om  ramad  af  en  putsrand  af 
I  700-talskaraktär  och  krönt  af  en  stentafla  med 
Ture  Jacobsson  Rosengrens  och  Mechtild  Erics- 
dotter Ulfsparres  vapen  jämte  årtalet  1590.  In- 
skriptionen å  stenen  lyder: 
TWRE:R0SEGRE4MECTIL  ERICZ  DÅTER 


GRENSHOLM 


Inkomna  finna  vi  det  omkring  7x10  meter' 
stora  huset  upptaget  af  ett  odeladt  rum  med 
hvita  väggar,  ett  paneltak  med  spår  af  barock 
rankornering  i  limfärg,  en  enkel  orgelläktare,  dito 
bänkinredning  och  en  kombination  af  altare  och 
predikstol  vid  ena  ändan,  allt  härrörande  från 
grefve  Carl  f  iustaf  Spens'  tid.  Kyrkans  fönster 
med  blyinfattade  små  glasrutor  äro  väl  bevarade. 

Enligt  Ridderstads  beskrifning  öfver  Öster- 
götland, där  den  nu  omtalade  inredningen  ej 
omnämnes,  skulle  tidigare  ha  funnits  en  annan, 
hvaraf  under  i  700-talet  altarskåpet  med  St.  Sig- 
frids historia  skänkts  till  Hägerstads  kyrka  och 
predikstolen  till  Lillkyrka  församling.  På  orgel- 
läktaren skall  hafva  funnits  Ribbingska  och  Ro- 
sengrenska vapnen  samt  årtalet  1626.  På  1700- 
talet  fanns  på  kyrktaket  eller  of  van  om  trappan, 
som  då  var  belägen  i  nordöstra  hörnet,  ett  litet 
torn, "  hvari  kyrkklockorna  hängde.  Klockorna 
hänga  nu  på  kyrkans  vind  i  samband  med  ett 
urverk.  Den  ena  klockan  har  diametern  0.3^ 
m.  och  är  försedd  med  bokstäfverna  F.  A.  S. 
II.  II.  I>.  1587  (^möjligen  =  Fru  Anna  Sture. 
Herr  I  lagenskild  Bielke).  Den  andra  som  är 
0.54  m.  i  diameter  bär  Ture  Rosengrens  vapen 
och  initialer  samt  inskriptionen:  Then  Gudh 
Daghlighe  Påkalla  vill  Honom  Sker  lycka  och 
Salighet  Till  Anno  97. 

Då  det  uppgifves  att  Ture  Rosengren  upp- 
fört kapellet,  så  torde  detta  vara  riktigt  med 
modifikation,  i  lan  har,  enligt  hvad  doktor  Rom- 
dahl förmodar,  i  hvarje  fall  endast  apterat  en 
gammal  byggnad  för  ett  n\'tt  ändamål.  Se  vi 
på  ena  kort- 
väggen, den 
med  altaret, 
varseblifva  vi 
därtvenne  bre- 
da, men  jäm- 
förelsevis låga 
fönster,  täckta 
af  stickbågar 
och  försedda 
med  sittplat- 
ser i  smygar- 
na. De  äro 
nu  igenmura- 
de utåt,  men 
eljes  orr)rda. 
\'i  känna  igen 
dessa  fönster 
som  en  ren  me- 
deltidsform, 
vanlig  i  fr)r- 
n;lmli'>a  bo- 


Dct  inre  af  kyrkan. 


Vapensten  öfver  kyrkdörrcn. 

ningshus,  och  det  är  tydligen  ett  sådant  från 
skedet  närmast  före  Rosengrenarna,  hvilket  af 
dessa  om-  och  påbyggts  till  kyrka.  Under  hvit- 
limningen  inne  i  huset  kan  ännu  framletas  spår 
af  en  målad  utsmyckning  af,  såsom  det  vill 
S)'nas,  tidig  1 500-tals  stil. 

'ggnaden  hvilken  hvilar  pa  tunga  hvälfda 
källare,  skulle  vara  förtjänt  af  en  mera  ingående 

undersökning, 
då  ju  bostads- 
hus af  så  pass 
tidigt  datum  i 
vårt  land  äro 
tämligen  säll- 
synta. 

Ännu  vän- 
tar oss  emel- 
lertid ett  ovan- 
ligt minnes- 
märke, ruiner 
af  ett  medel- 
tida fäste  be- 
läget vid  stran- 
den af  Roxen. 
Det  är  rester- 
na af  det  tidi- 
eareomnämn- 
da  Aal,  som 
ligga  på  den- 
na   otill  Li"äng- 


I  17^ 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


1^9 

■»♦fl. 


Utsikt  öfver  Roxen  från  ruinen,  som  synes  till  vänster. 


liga  klippa,  hvilken  fordom  måste  hafva  varit 
kringfluten  af  vatten. 

Det  är  en  rektangulär  byggnad  uppmurad  af 
klapper  och  oklufven  gråsten.  Långsidorna  af 
27  meters  längd  äro  vända  mot  norr  och  söder, 
kortsidorna,  som  mäta  i  7  meter,  vetta  mot  öster 
och  väster.  På  norra  sidan  är  en  dörröppning 
infattad  med  tegel.  Tvärmurar  uppdela  det  inre 
i  flere  rum. 

Det  är  ett  ganska  ansenligt  fäste  hvars  om- 
fångsrika lämningar  vi  här  skåda  och  en  un- 
dersökning af  ruinen,  kombinerad  med  gräfnin- 
gar,  skulle  helt  visst  öka  vår  kännedom  om 
unionstidens  lif. 

Läget  af  detta  fasta  hus  var  lyckligt  valt,  ej 
blott  fortifikatoriskt,  utan  äfven  i  skönhetshän- 


seende. Utsikten  öfver  Roxens  spegel,  såväl  åt 
öster  som  åt  väster,  är  den  mest  storslagna 
och  därtill  kommer  den  yppiga  och  vilda  ve- 
getationen som  omgifver  ruinen. 

Beskrifningen  af  Grensholm  vore  icke  full- 
ständig om  ej  några  ord  egnades  den  cirka 
20  tunnland  upptagande  vildpark  som  sträcker 
sig  från  gården  ned  till  Roxen.  Väldiga  sten- 
block äro  här  af  naturens  nyck  kringkastade  i 
de  mest  egendomliga  lägen.  Mossa  och  sten- 
söta  betäcker  dem  nu  och  mellan  dem  hafva 
stora  tvåhundraåriga  granar  uppväxt.  Slingran- 
de gångar  äro  öfverallt  anlagda  i  parken  och 
den  begränsas  i  öster  af  en  ståtlig  granallé. 
Sjögatan  kallad  (anlagd  af  grefve  Axel  Spens), 
som  utmynnar  rakt  emot  Roxen. 


y  s 

"III 


Grensholm  enligt  Tlicrsiwr. 
I  14 


)  NADDÖ 


ÖRBERGA  SOCKEN,  DALS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  B1R(jER  MÖRNER 


Vandrar  na«4on  om  kvällen  på  stranden  ne- 
danför den  gamla  Vasaborgen  i  nunnornas 
Vadstena,  händer  det  som  oftast  att  han 
genom  mörkret  ser  ett  ljus  lysa  öfver  vattnet  söder- 
ifrån. Det  förefaller  som  hrunne  det  stilla  ljuset 
ganska  nära.    Det  är  arbetslampan  på  Naddö. 

Öfver  Vetterfjärden  till  Naddö  är  färden  båt- 
ledes   visserligen  ganska  ol)ctvdlig.  men  land- 


vägen desto  längre.  h>ån  staden  går  vägen  i 
trefjärdedels  eirkelperiferi  öfver  lågmarker,  där 
flaxande  vipor  skrika  om  vårarne,  och  där  om 
höstarne  smålandsgrebbor  påta  i  betorna. 

Naddö  själft  ligger  på  spetsen  af  en  landt- 
tunga,  som  fordom  f()rvisso  varit  cn  ö.  Här 
ligger  byggnaden  med  sina  båda  små  flyglar 
in])äddad    j)å   en  höjd  (■■)f\cr  vattnet  och  i  en 


Infartsvägen  till  Naddö  vintertid. 
1  I  S 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


lummigare. 


grönska,  som  blir  allt 
varande  Naddös  odlade  areal  blir  nämligen 
år  från  år  allt  mindre;  oberörd  af  gamle  kung 
Göstas  hotelse  om  svåra  straff  för  den  som 
låter  åkermark  förvildas,  har  nämligen  herren 


Naddö  från  Vettcrn. 

Det  nu- 


Står  man  på  Naddöstranden  eller  ser  ut  genom 
husets  sjöfönster,  ligger  Vadstenas  präktiga  sil- 
huett som  en  härlig  fonddekoration  på  andra 
sidan  vattnet.    Där  står  majestätiskt  än  i  dag, 

^_    trots  plundringar  och  restaurering,  det  mäktiga 

till  Naddö  genstörtligen  med  vett  och  vilja  låtit  slottet,  och  där  höjer  sig  klosterkyrkan  med  den 
åkrarna  blifva  till  äng  och  ängarna  till  hage.    heliga  Birgittas  graf. 


Hiifviidbyggningen  från  gårdssidan. 

1  i6 


NADDÖ 


Ulsildcn  från  NaJJö  öfrcr  Vadstena. 
117 


5  v  EN  SKA  SL  O  TT  O  CH  HERRESA  TEN 


I  våra  dagar  är  —  hvem 
kunde  vänta  annat?  —  för- 
hållandet mellan  Vadstena  och 
Naddö  det  allra  hjärtligaste. 
Rullar  den  välkända  vackra 
victorian  efter  de  svarta  herr- 
gårdshästarna med  den  tryg- 
ge Frigge  i  sitt  ljusblåa  livré 
genom  gatorna,  då  veta  alla 
att  doktorns  på  Naddö  äro 
i  staden,  och  i  alla  de  små 
fönstren  dragas  gardinerna  åt 
sidan,  och  vänliga  hufvuden 
nicka  därinnanför.  Och  hvad 
herren  till  Naddö  beträffar, 
torde  det  icke  förvåna  någon 
om  »den  lilla  systerns»,  den 
heliga  Birgittas  och  Vetterns 
diktare  håller  det  lilla  idyl- 
liska Vadstena  kärt.  Med  en 
lätt  travestering  af  Per  Brahes 
ord  skulle  han  också  säkert 
en  dag  kunna  säga:  »Jag  var 
med  Vadstena  och  Vadstena  med  mig  väl  till- 
freds». 

Men  i  den  gamla  goda  tiden  var  kanske  icke 
förhållandet  mellan  Vadstena  vällofliga  och  ak- 
tade borgerskap  och  adelsfolket  pä  kringliggande 
svenska  slott  och  herresäten  det  allra  bästa. 

Så  skrifver  den  gamle  beskedlige  och  oför- 
arglige hofintendenten  von  Röök  —  han  som 
talat  med  Napoleon,  och  som  under  sin  tjänste- 
tid i  det  kongl  då  så  kallade  »Stenmuseum» 


Terrassen. 


Hufviidbyggningen  från  sjösidan. 

brukade  gifva  små  soiréer,  därvid  marmorsta- 
tyerna, som  först  af  anständighetsskäl  vederbör- 
ligen draperats,  eklärerades  med  fackelljus,  — 
i  sina  själf biografiska  anteckningar  i  Säfstaholms- 
arkivet: 

»Julaftonen  ^detta  år  (1801)  tillbragte  jag  på 
Kylleberg  i  Östergötland  på  min  äldste  brors 
bröllop  med  Ulla  Boij.  Byggnaden  var  för  liten 
för  en  så  stor  societet,  men  man  roade  sig  myc- 
ket, utom  en  af  juldagarna  då  ett  slädparti  var 
tillställdt  till  Vadstena.  På 
stadens  hotell  var  middag  ar- 
rangerad med  åtföljande  bal, 
till  en  början  under  allsköns 
trefnad;  men  på  aftonen,  då 
dansen  redan  begynt,  hördes 
midt  emot  i  ett  hus  ett  stort 
buller,  pukor  och  trumpeter 
och  slutligen  lossades  kano- 
ner, som  bHfvit  ställda  all- 
deles under  våra  fönster,  så 
alla  rutorna  i  samma  stund 
sprungo  sönder.  De  som  skyn- 
dade ner  på  gatan  för  att  se 
hvad  som  var  på  färde,  blefvo 
snart  af  pöbeln  inknuffade 
med  slag.  Damerna  dånade, 
och  en  dog  af  skrämsel  en 
liten  tid  därefter.  —  Inspärr- 
ningen varade  ända  till  dag- 
ningen,  då  man  kunde  uti- 
från samla  kuskar  och  åkdon. 


18 


NADDÖ 


Utgång  till  myren. 

Saken  var,  att  major  Boij,  som  tillställt  balen, 
hade  ej  bjudit  borgmästaren  eller  näg-on  af  bor- 
gerskapet:  de  trodde  sig  förbigångna 
och  hade  beslutat  att  hämnas  men 
ännu  besynnerligare  var  att  vid  dom- 
stolen dit  saken  blef  anmäld,  statssekre- 
teraren Rosenblad  bad  min  l)ror  ned- 
lägga processen,  för  att  niimligen  frälsa 
borgmästaren,  som  var  hans  släkting. 
Denne  sistnämnde  l;lt  ock  sätta  i  avi- 
sorna,  att  han  och  borgerskapet  hade 
den  dagen  firat  storfurstens  af  1^'inland 
födelse,  en  tilldragelse  som  dock  inträf- 
fat två  månader  fr)rut.  . 

Detta  var  ju  en  bcdröflig  historia. 
Men  kanske  hade  stadens  fäder  ännu 
icke  förlåtit  den  dåvarande  h(?rren  till 
Nadd()  hans  lilla  cscapade  (x-h  den  där 
f örd ö m da  kol r)\ssen . 

Saken  var  denna.  På  i  790-talet  fanns  i  \'ad- 
stena   en   välaktad   råds-  och   handelsman  vid 


namn  Johan  Jansson,  hans  hustru  var 
född  Eberstein.  De  hade  en  liten  flicka 
vid  namn  Johanna  Christina.  Vacker 
måtte  hon  hafva  varit,  men  brådmogen 
också,  ty  innan  hon  ännu  »stått  på  gån- 
gen», var  hon  redan  ohjälpligt  förlofvad 
med  en  ung  officer  vid  namn  Charles 
Johan  Rosenborg.  I\Ien  föräldrarne  lade 
sig  däremot,  kanske  var  det  på  grund 
af  flickans  allt  för  späda  ålder.  Då  låd- 
des hon  blifva  dödligt  sjuk.  På  denna 
sin  föregifna  dödsbädd  blef  hon  konfir- 
merad. Därmed  var  ett  af  de  svåraste 
hindren  taget.  Strax  därpå,  då  hennes 
anhöriga  och  vänner  voro  på  bal  i  det 
Boijska  grannhuset  —  det  måtte  hafva 
polkettats  betydligt  i  det  forna  \'adstena 
—  klättrade  hon  på  öfverenskonimet  klockslag 
ut  genom  fönstret  och  ner  på  gården,  där  en 


Trappa  till  sjön. 


Parkgun  g. 

kolryss  med  till  formän  förklädda  officerare  vän- 
tade.   På  botten  af  den  gömdes  hon,  dold  un- 
der granris.    Och  så  bar  det  iväg  mot 
det  vidunderliga. 

Sedermera  inträdde  dock  en  försoning 
med  föräldrarne,  och  det  unga  paret  fick 
Naddö  i  gåfva.  Den  nuvarande  bygg- 
ningen,  som  lärer  hafva  uppförts  år  1 803, 
och  som  C.  J.  L.  Almquist  i  sin  »Baron 
Julius  K»  betecknar  såsom  »ett  behag- 
Het  herrgårdshus»  torde  därför  först  hafva 
varit  bebott  af  detta  unga  hjonelag,  som 
vid  ifrågavarande  tidpunkt  enligt  den 
oumbärlige  Anrep  redan  hade  trenne 
ungar  i  boet. 

Men  egcndoiucn  Naddös  historia  är 
däremot  mycket  äldre.  Anno  1737  om- 
nämnes  den  såsom  af  Karin  Nilsdotter 
försåld  till  riddaren  Birger  Nilsson,  och 


119 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


1687  tillhörde  den  fru  Maria  Skytte  som  frälse. 
Bland  ägare,  som  efter  den  Rosenborgska  tiden 
nämnas,  märkas  generalmajoren  G.  Edenhjelm 
och  hans  hustra  född  Boij.  Naddö  försåldes 
1903  af  änkefru  M.  Geijer,  född  Scherdin,  till 
Vcrnc)-  von  Heidensfain,  och  därmed  börjar  dess 
eofentlitra  historia. 

Har  man  nu  från  landsvägen  kört  in  genom 
de  prydliga  parkgrindarne  af  järn  och  svängt 
förbi  solvisaren  på  gårdsplanen,  från  hvilken 
den  riksbekante  Ruff  med  ett  kort  skall  väl- 
komnar skjutsen,  inträder  man  i  en  lustig  men 
tämligen  liten  förstuga,  där  glada  färger,  roliga 
gubbar  på  väggarne,  halfförvittrade  helgonbilder, 
kopparstick  och  en  dikt  af  Drachmann  redan 
från  början  sätta  främlingen  i  godt  humör. 
Innanför  ligger  matsalen,  som  mot  sjön  fort- 
sättes  i  en  veranda,  till  höger  ligga  sofrum  och 
till  vänster  köksafdelningen. 

Öfre  väningens  södra  sida  upptages  af  en 
magnifik  salong.  Helhetsintrycket  är  empire, 
men  här  och  där  finnas  präktiga  möbler  från 
äldre  tid.  På  väggarne  hänga  oljefärgsporträtter 
af  ä^rarens  förfäder  —  incja  mästerverk  —  men 
det  gör  intet  —  hellre  enklare  porträtt  af  egna 
förfäder  än  präktiga  af  andras.  Allt  hvad  i  detta 
rum  —  liksom  i  hela  huset  —  finnes,  förråder 
en  i  minsta  detalj  förfinad,  aristokratisk  smak, 
där  hvarje  banalitet  är  portförbjuden,  och  där 
intet  särskildt  föremål  tillåtes  dominera  på  de 
öfrigas  bekostnad. 

Biblioteket,  som  upptager  midten  af  husets 
sjösida,  är  liksom  hela  husets  inre  stämdt  i  ma- 


Gårdsjlyi^lania. 


Infartsgi  iiidania. 

hogny  och  hvitt.  Bland  taflorna  märkas  dukar 
af  Hilleström  och  Zorn. 

Kabinettet  i  vänstra  hörnet  är  på  golfvet  be- 
lagdt  med  en  matta  af  Selma  Giöbel,  kallad 
»Vetter vågor»,  och  i  fonden  sitter  Ackes  bekanta 
i  ljusblått  och  rosa  hållna  fantastiska  »Järnsta- 
den » . 

I  vindsvåningen  finnes  bland  annat  dikta- 
Lrens  enkla  arbetsrum.  Där 
^uppe  sitter  han  ostörd.  Tid- 
vis, då  anden  faller  på,  låser 
han  in  sig  där  till  långt  in 
på  nätterna.  Då  lyser  arbets- 
lampan öfver  Vetterns  vatten 
och  mot  Bjälbohållet  ut  öf- 
ver Ostgötaslätten.  Den  lyser 
långt. 

Flyglarne  äro  inredda  till 
gästrum.  Östra  flygeln  har 
tre;  en  dublett,  som  är  »Printz- 
kammaren»  och  ett  stort  en- 
kelrum, som  är  »Snarkekam- 
maren».  Om  gästen  i  dessa 
rum  inte  är  rädd  för  spöken 
och  inte  heller  låter  skräm- 
ma sig  af  de  stirrande  träbe- 
läten, som  komna  från  det 
gamla  Vadstena  slott  flan- 
kera dörrarne  i  farstugan,  kan 
han  sofva  godt  därinne  i  de 


I  20 


NADDÖ 


oändligt  hemtrefliga  niinmen 
med  sin  fullblodsstämning  af 


■»auiieu 


såsom 


Parti  af  stora  saloniicn. 


irgimc»,  ty, 
en  inskription  på  en  af  tak- 
bjälkarnc  bedyrar: 
»Uthi  thetta  lila  Huus 
fins  eij  Loppa  eller  Luus.» 
Men  ingen  bör  sommar- 
tiden besöka  Naddö  utan  att 
lustvandra  sig  i  Fru  Gretas 
ljufliga  örtagård.  På  Naddö 
finnas  inga  af  dessa  konstlade 
trädgårdsgrupper,  som  nu  ut- 
oöra  den  moderna  hortikul- 
turens  triumf.  Där  finnes  en 
örtagård,  där  hvarje  slag  af 
blomster  har  sin  egen  lilla 
värld  att  lefva  i,  och  där  de 
kunna  växa  fritt  utan  tvånget 
af  en  inpassning  som  deko- 
ration. Där  finnas  de  gamla 
hederliga  blommor,  som  en 


I  2  I 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


gång  fägnat  våra  farföräldrar,  och  anträffas  där 
några  nyare  former  är  det  icke  därför  att  de 
äro  på   modet  utan  därför  att  de  äro  vackra. 

Naddö  är  bland  >^ Svenska  Slott  och  Herre- 
säten» förvisso  ett  af  de  minsta  men  långt  ifrån 
det  minst  celebra.  Nästan  dagligen  —  åtmin- 
stone sommartiden  ankomma  från  när  och 
fjärran  turister.  An  är  det  en  afdelning  boy- 
scouts, frän  Stockholm  eller  från  landsorten,  som 
uppsträckta  på  gården  anhålla  att  få  uppvakta 


förra  ligger  nu  Strand,  vid  det  senare  Naddö,  — 
svenska  ungdomens  vallfarts-  och  vandringsort. 

Det  blefve  en  nationell  förlust  för  Sverige  om 
det  nuvarande  Naddö  en  gång  i  framtiden  skulle 
komma  att  sköflas.  Icke  blott  därför  att  det  är 
vår  store  diktares  hem,  men  också  därför  att  det 
i  minsta  detalj  såväl  till  det  yttre  som  det  inre 
är  prägladt  af  sin  ägares  genomkultiverade,  obe- 
stickeliga  och  äktsvenska  smak  och  som  sådant 
torde  erbjuda  det  i  sitt  slag  noblaste  —  men 


Biblioteket  och  blå  rummet. 


och  som  efter  några  älskvärda  ord  och  ett  glas 
saft  och  vatten  draga  lyckliga  dädan,  än  är  det 
en  hel  skolklass,  än  en  korporation  eller  någon 
enstaka  lärd  —  måhända  från  Tyskland  eller 
Frankrike.  På  nytt  draga  som  för  femhundra  år 
sedan  farandes  scholares  på  Vetterns  östra  strand 
mellan  Alvastra  och  Birgittinerklostret.  Vid  det 


långt  ifrån  dyrbaraste  —  exemplet  på  en  svensk 
adelsmans  hem  från  det  döende  svenska  herr- 
gårdslifvets  sista  tid  —  den  mans  som  skrifvit: 
»Ett  hem!    Det  är  det  fästet 
vi  rest  med  murar  trygga, 
—  vår  egen  värld  —  den  enda 
vi  midt  i  världen  bygga!» 


12  2 


RIBBINGSHOF 


NORRA  VI  SOCKEN,  YDRE  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 
Af  axel  L.  romdahl 


Ydre  härad,  det  skogiga  landet  kring  det 
öde  lilki  innanhafvet  Sömmen,  utgör  en 
untkingö)md  värkl  för  sig,  bevarande  ända 
in  i  sena  ti(k>r  mycket  af  framfarna  dagars  ur- 
sprunglighet i  seder  och  lynnen.  Har  historien 
ej  så  mycket  att  mäla  om  den  aflägsna 


den,  har 


desto  mera.    Icke  få  af 


byg- 


nasen 


a  sma 
rundt  sjön 


sätesgar- 


där 


nerna  äro  knutna  till  de 
darne   ])å   uddarna  och 
adliga  krigsmän 

tyr  och  fördt  ett  regemente  öfver  bönder  och 
torpare  mera  suveränt  än  rikets  herrar  kunde 
tillåta  sig  på  sina  stora  slättbygdsgods.  Enligt 
hvad  ännu  förtäljes,  skulle  fordom  bondfolket 


hvilat  ut  efter  fälttågens  äfven- 
regemente 


Rihhirmshof  ocli  Norm  17  kyrka  från  Wissriksbergct. 

1  ^3 


SVENSKA  SLOTT  OCJl  HERRESÄTEN 


här  nere  ha  inflätat  i  kyrkbönen  en  önskan,  att 
Gud  mätte  bevara  dem  för  »Rääfar,  Drakar 
och  Ridderborgar»,  med  ett  ord  traktens  adHga 
herrar,  hetlefrade  soldater,  hvilka  berättas  stun- 
dom ha  svalkat  sin  vrede  sfenom  en  simtur  i 
Sömmen  och  som 
nog  kunde  låta 
spanskröret  gå  på 
en  tredskande  tor- 
pares  vadmalsrock. 

En  af  de  äldsta 
gårdarne  är  Rib- 
bingshof  nere  vid 
sjöns  södra  ända. 
Ett  stycke  från  går- 
den ligger  Norra 
Vi  kyrka,  och  ur- 
sprungligen bar  äf- 
ven  gården  namnet 
Vi  tydande  på  anor 
sen  hedenhös.  På 
i2  00-talet  spåras 
den  i  Folkungaägo. 
Ar  1279  till  bytte 
sig  Birger  Filips- 
son till  Idö  sin  hustrus  Ulfhild  A/finnisköld  arfgods 
Vi  och  försålde  det  för  360  mark  till  sin  svåger 
lagmannen  Bengt  Magnusson.  Genom  dennes 
dotter  Ingeborg  gick  gården  till  hennes  man 
lagmannen  Birger  Pedersson  —  Birgittas  fader. 
Vid  arfskiftet  efter  fru  Ingeborg  1320  tillföll 


Kapten  Carl  Ridderborg. 


Vi  den  yngsta  dottern  Katarina,  förmäld  med 
lagmannen  Magnus  Gudmarsson  Hjorthufvud. 
Efter  dem  ägdes  godset  af  deras  dotter  Inge- 
borg, som  först  var  gift  med  riksrådet  Bengt 
Turesson  Bielke  och  därpå  äktade  Orkneyjarlen 

Erengisle  Sunes- 
son Bååt  (I  1392). 
Sedermera  synes 
det  ha  stannat 
inom  Bååtätten  till 
dess  det  från  Brita 
Bååt  och  dennas 
make,  ståthållaren 
Per  Hansson  af 
Forstenasläkten,öf- 
vergick  till  deras 
dotter  Anna  (f 
1648),  förmäld 
med  kammarjun- 
karen  Erik  Peders- 
son Ribbing  (f 
1623),  hvilken  gaf 
gården  namnet 
Ribbingshof.  Vi- 
dare ärfdes  godset 
af  det  sistnämnde  parets  dotter  Märta,  gift  för- 
sta gången  med  vicepresidenten  friherre  Svante 
Horn  (f  1645)  och  andra  gången  med  kap- 
tenlöjtnanten Arvid  Drake  (|  1683)  samt  gick 
efter  hennes  död  till  dottern  Brita  Horn,  gift 
med  generalmajoren  friherre  Axel  von  Schaar 


Fru  Anna  Ridderborg 
född  Klingspor. 


Hufnidbyggningen  från  viken,  sydost. 
124 


kIBBINGSHOF 


Hujvudhyggningcn  från  <iiirJsplancn. 


(f  1 702).  Nästa  ägare  hlcf  deras  son  öfverste- 
löjtnanten  friherre  Johan  von  Schaar  (f  1723), 
genom  hvilkens  änka  grefvinnan  Charlotta  Helena 
Mörner  Ribbingshof  kom  att  innehafvas  af  hennes 
andre  man,  öfversten  friherre  Nils  von  Ungern- 
Sternt)erg.  Diirefter  ärfdes  det  dock  af  det 
enda  barnet  i  [(irsta  äktenskapet,  Katarina  Marga- 
reta von  Schaar  (f  i  792).  Denna  var  två  gånger 
gift,  först  med  ryttmästaren  friherre  Johan  I.eijon- 


hjelm  (f  1748)  och  sedan  med  kaptenen  P>edrik 
Ulrik  Ridderborg.  Denne  och  hans  fru  instif- 
tade dagen  före  hans  död  Ribbingshof  till  fidei- 
kommiss för  en  brorson,  majoren  Karl  Fredrik 
Ridderborg  (f  1807).  Fideikommisset  gick  så 
till  dennes  son  kammarherren  Jakob  Fredrik 
Georg  Ridderborg  (f  1863)  till  dennes  son  kam- 
marherren Karl  Fredrik  Kristoffer  (|  1Q07)  och 
så  åter  till  dennes  son  nuvarande  innehafvaren 


Gårdsplanen  med  flynlarna. 
1  25 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


kaptenen  Karl  Gustaf  Anders  Fredrik  Ridder- 
borg.  Agarlängden  kunde  ge  anledning  till  en 
och  annan  observation.  Den  aflägsna  skogs- 
gården har  öfvervägande  lämnats  som  arf  till 
döttrar,  hvilka  icke  mindre  än  i  fyra  kända  fall 
varit  gifta  tvenne  gånger.  Ett  formligt  matri- 
arkat  har  varit  rådande  i  godsets  historia,  till 
dess  fideikommissbestämmelserna  om  arfföljd  son 
efter  son  gjorde 
slut  därpå. 

Ribbingshof 
har  ett  sällsport 
vackert  läge  på 
en  i  Sömmen 
utskjutande  ud- 
de. Den  äldsta 
kända  manbygg- 
naden, den  s. 
k.  Ribbingska, 
stammande  frän 
början  af  1 600- 
talet,  låg  till  vän- 
ster å  nuvarande 
gårdsplanen, från 
grinden  räknadt, 
och  har  efter- 
lämnat en  ännu 

skönjbar      tomt-  Fiii^,tu<^an  wcd  trappa 

ning.  General 

von  Schaar  fann  dock  detta  hus  alltför  oan- 
senligt och  lät  under  slutet  af  1 600-talet,  som 
det  säges  med  hjälp  af  krigsfångar,  bygga  det 
corps  de  logis,  h vilket  ännu  kvarstår,  om-  och 
påbyggdt  till  oigenkännlighet.  Personer,  som 
mindes  dess  utseende  före  de  trenområende 
förändringarna  under  förra  hälften  af  1 800- 
talet,  beskrefvo  huset  såsom  försedt  med  ett 
tak,  brutet  i  flera  afsatser  och  krönt  af  en 
hög  spira.    Ännu  visar  oss  en  kvarvarande  pi- 


laster med  förkroppadt  bjälklag  å  den  västra 
gafveln,  huru  väggarna  varit  uppdelade  och 
upptill  afslutade.  På  norra  sidan  åt  sjön  be- 
finner sig  en  utbyggnad  för  den  stora  gästa- 
budssalen. En  flöjel  på  taket  af  det  om- 
byggda huset  har  troligen  suttit  öfverst  på  det 
camla  tornet.    Den  bär  inskriften  A.  V.  P.  S. 


Anno    1693.    Bokstäfverna  böra  kunna  tydas 

A.  V.  S.  =  Axel 
von  Schaar,  A. 
P.  S.  =  Anna 

Printzenskiöld 
(generalens  an- 
dra fru).  I  ett 
hörn  af  sten- 
foten har  under 
förre  ägarens  tid 
inmurats  en  å 
gården  funnen 
sten  med  årtalet 
I  704.  Om  karak- 
tären hos  gene- 
ralens träslott  få 
vi  antydningar  i 
ett  ännu  kvarstå- 
ende Ydresäteri 
från  samma  tid, 
Liljeholmen  i 
Torpa  socken, 

numera  tillhörigt  Boxholms  bruk.  Där  finnes 
fortfarande  kvar  rum  enkelt  utmålade  i  den 
karolinska  tidens  smak.  Det  nuvarande  Rib- 
bingshof har  dock  ett  nog  så  åldrigt  tycke 
med  sina  röda  ekonomibyggnader  längs  upp- 
farten, sina  symmetriska  röda  timmerflyglar,  sin 
tvåvånings  träbyggnad  rakt  fram,  krönt  af  en 
liten  klockstol  och  försedd  med  utskurna  fönster- 
foder. När  vi  träda  inom  dörren,  som  endast 
kan  stängas  med  rigel  och  aldrig  haft  lås  — 


/;  /(//  iifre  våningen. 


-a 


-H  f+- 


//.(= 


1 


Xcdre  vAiiiiif^cn: 

1.  liibliotck.  —  2.  Ilfrriim.  —  3.  Gn/ir  gintriiiiuiict.  —  4. 
Hcrrkammarcn.  —  5.  Matsal.  —  6.  Sfrvcriiigsntm .  —  7.  lliis- 
halltrskcriim.  —  8.  Sknjjeri.  —  9.  Jii)i;rf rvkaiiuuan-.  —  10.  Kök. 
—  II.  /■;■''/  st  11  "(I . 


3. 


2. 


/5- 

_!  


10 
-J  


■S)""<\\< 


1-     -  ^■ 


(T. 


10 
zzttz 


Vi  4, 


q 


5. 


I .    Ih<nrdagsn/i?i.  — 
4.  11  röna  förmaket. 
9,  10.  Gäst  ruin.   —  i 


Of  re  våningen: 

2.  Jiariikaiuinarc. 
-  5.  lUd  salongen. 
.  /'örstnn-a. 


3.  Sängkammare. 
6.  Biljard.  —  7. 


I  26 


RIBBINGSHOF 


ett  bevis  på  de  «^^-im  maldags  hederliga  förhållan- 
dena i  Ydrebygden,  stå  vi  i  en  förstuga  med 
naivt  monumental  pretention.  Midt  fram'  öppnar 
sig  dörren  till  salen,  på  båda  sidor  gå  trappor 
ui)p  till  öfre  våningen.     Med  undantag  för  en 


OljrTiKihiir.fj;  af  M,  Mijlcns. 


Papke,  morfar  till  kapten  Karl  Ridderborgs  far- 
moder. 

Inskriften  är  karakteristisk: 
Kung  Adolphs  främsta  Yacht  sin  wärde  Papkes 

minne 


Frilierriiinan  Anna  von  Schcuir,  född  Printzenskiöld. 
Oljemålning  af  y\.  Mijlens. 


och.   annan   åldriL:'  kakeluL^n 


snidade  fönsteromramningar 


och  några  enkelt 
ir  den  fasta  inred- 
ningen modern.  Bland  mciblerna  och  prydnads- 
föremålen påträffa  vi  däremot  flera  vittnesbörd 
om  stiillets  och  ilgareättens  förgångna.  V.n  otymp- 
ligt men  rikt  skulpterad  säng  uppges  ha  tj"mat 
konung  Adolf 
Fredrik  till  lii- 
ger  under  ett 
öfvernattande 
å  Ribbings- 
hof.  lut  K()i-- 
strandsbrick- 
bord  är  sig- 
nerad t  1760. 
Särskildt  präk- 
tig ;lr  den  af  i*. 
Lundh  i  Stock- 
holm tillverka- 
de silfverkan- 
na,  som  utgör 
en  afskedsgåf- 
va  från  Adolf 
Fredriks  lif- 
garde  till  rege- 
mentspastor 


Matsalen. 


Hos  sig  behålle  skal  fast  han  Ifrån  dem  går. 
Att  Deras  hugkomst  ock  hos  honom  må  bli  inne. 
Han  denne  Sjökcn  som  et  Venskaj)steken  får. 

VAt  dryckeskärl  af  mera  bräcklig  och  diirför 
äfvcn  mera  sällsynt  art  är  en  s.  k.  floribus,  ett 
långt  glasrcir  med  utvidgad  botten,  h\arur  for- 
dom dracks 
vid  gästabu- 
den och  som 

säkert  var 
vanskligt  nog 
att  manövrera 
för  de  gäster, 
h vilka  ännu  ej 
voro  så  väl- 
plägade,  att 
det  kvittade 
dem  lika,  om 
de  fingo  dryc- 
ken på  klä- 
derna eller  ej. 

Från  detta 
gamla  bohag- 
vända  vi  oss 
till  porträtten, 
som   mer  än 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Jakob  De  Maré,  1655—1709.  Öfverste  Carl  Ridderborg,  1689—1755. 


något  låter  det  framfarna 
komma  till  orda  i  ett  hus. 
I  salen  hänga  i  förgyllda 
rokokoramar  en  hel  följd  af 
mörknade  dukar.  Innan 
turen  kommer  till  dessa, 
måste  vi  dock  betrakta  de 
äldsta  i  raden  af  Ribbings- 
hofs  ägarebilder,  dei  Norra 
Vi  kyrka  upphängda  kon- 
terfejen af  Axel  von  Schaar 
och  hans  friherrinna,  sig- 
nerade med  M.  Mijtens 
namn  och  motsvarande 
denna  konstnärs  goda  an- 
seende. Generalens  por- 
trätt har  dessutom  den 
roande  inskriptionen  på 
landtlig  latin:  »Axel  von 
.Schaar  nata  (!)  An.  1 64  i 
dån.  1 5  Decemb.  pinxit 
An.  1702».  Porträtten 
återge  eljest  endast  Ridder- 

borgar,  samtliga  i  kyrass  och  vapenrock.  Där 
är  stamfadern  Jakob  De  Maré,  drabant  hos  Karl 
XII  och  stupad  vid  Poltava,  hans  son  öfverste- 
löjtnanten  Jakob,  som  satt  fången  i  Tobolsk 
(t  1745).  där  är  öfversten  Karl  Ridderborg  hvil- 
ken  var  med  både  i  Poltava  och  Bender  (f  1755). 


Den  sistnämndes  söner 
ryttmästaren  Jakob  Da- 
niel ("I"  1 77  i)  och  ma- 
joren Fredrik  Ulrik,  fi- 
deikommissets stiftare  (f 
1782)  röja  redan  genom 
utseendet  att  de  tillhört 
ett  mildare  tidehvarf  än 
karolinernas.  Det  sista 
konstnärliga  porträttet  å 
Ribbingshof  är  alldeles 
modernt. 


Ridderborg 


Major  Fredrik  Ulrik  Ridderborg,  fideikommisstiftaren. 
1733—1782. 


det  Största  behaget 


Kapten  Carl 
målades  år 
1905  å  Malmens  läger- 
plats i  första  lifgrenadier- 
regementets  uniform  af 
Johan  Krouthén. 

Vi  ha  så  lärt  känna, 
hvad  Ribbingshof  eger 
af  minnen  och  kunna  öf- 
vergå  att  njuta  af  den  på 
en  gång  vänliga  och  all- 
varsamma natur  som  ger 
åt  den  gamla  gården,  sko- 
garna, bergen  och  det  vida  vattnet. 

Taxeringsvärdet  för  Ribbingshof  med  under- 
lydande Kåfrabo,  Stora  Rödje,  Lilla  Rödje, 
Kämpekulla  samt  Viskvarn  är  201,000  kronor. 
Arealen  utgör  2,788  tunnland. 


128 


ADELSNÄS 


ATVIDS,  BJÖRSÄTERS,  VÄRNA,  GREBO  M.  FL  SOCKNAR,  BANKEKINDS  OCH  KINDA 

HÄRADER,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 
GÄRDSERUMS  M.  FL  SOCKNAR,  NORRA  TJUSTS  HÄRAD,  KALMAR  LÄN 

Af  CARL  FORSSTRAND 


Iden  del  af  gränstrakterna  ni(;llan  ( )stcrgöt- 
land  och  Småland,  som  bildas  af  Pjankckinds, 
Kinda  och  Norra  I  justs  härader,  har  sedan 
urminnes  tid  det  i  vara  dagar  så  lifliga  och 
blomstrande  industrisamhället  Åtvidaberg  ut- 
gjort medelpunk- 
ten för  befolknin- 
gens näringslif.  Till 
f()ljd  af  de  malm- 
tillgångar,som  fun- 
nos  i  Atvids, Värna, 
Björsäters  m.  fl. 
socknar,  utveckla- 
de sig  nilmligcn 
redan  under  förra 
hälften  af  1 300- 
orten  en 
grufdrift, 
b()rjan  af 
det  följande  seklet 
hade  bergsbruket 
förkofrat  sig  så,  att 
bergsmännen   vid  siaisråJct 

» Atvveclabero-s»  Fiihcnc  Thcodor  Adciswärd. 

koppargrufva  af 

konungf  V.vxk  af  rommern  tillerkändes  samma 
fri-  och  rättigheter  som  dem  vid  Kopparberget. 
Nya  privilegier  utfärdades  och  stadfästes  af 
Karl  Knutsson  I>onde,  Sten  Sture  d.  y.  och 
(iustaf  Vasa,  och   bland   dem,  som   untler  de 


talet  i 
lönande 
och 


första  decennierna  af  1 500-talet  verkade  för 
höjandet  af  grufdriften,  nämnes  Hans  Brask, 
den  r\ktl)are,  kraftfulle  biskopen  i  Linköping. 
\'armt  intresserad  för  sin  fäderneprovins,  ver- 
kade nilmligen  denne  bland  annat  för  bearbet- 
ningen af  Åtvida- 
bergs grufvor,  men 
då  han  efter  refor- 
mationen ej  kunde 
finna  sig  tillrätta 
med  de  nya  förhål- 
landena utan  läm- 
nade fosterlandet, 
gick  grufdriften 
miste  om  hans  stöd. 
Det  berättas,  att 
han  före  afresan 
skall  ha  kastat  en 
ring  i  en  af  gruf- 
vorna  som  sedan 
igenfylldes  och  ytt- 
rat: »Förrän  den- 
na ring  återfinnes, 
skall  ingen  bryta 
malm  i  denna 
grufva  >  -  en  förutsägelse  som  märkvärdigt  nog 
skulle  gå  i  fullbordan.  Trots  den  uppmuntran, som 
Gustaf  Vasa  och  hans  söner  samt  Gustaf  II  Adolf, 
hvilken  personligen  besökte  Åtvidaberg,  skänkte 
berg-sbruket  därstädes,  och  trots  det  att  bön- 


Grcfvinnan  Louise  Adelsiväid 
född  Douglas. 


t)sleigr)tlaml.  V. 


I  29 


5  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRÉSÄ  TÉN 


derna  i  Åtvid  under  1 6oo-talet  berättas  ha  varit 
så  rika,  att  de  begagnade  kopparhällar  framför 
sina  förstukvistar,  blef  det  nämligen  ingen  rik- 
tig fart  i  driften,  och  under  de  första  decen- 
nierna af  1 700-talet  hade  denna  råkat  i  sådan 
lägervall,  att  man  i  det  närmaste  hunnit  glöm- 
ma de  gamla  grufvornas  både  läge  och  namn. 
Men  på  1750-talet,  ungefär  samtidigt  som  biskop 
Brasks  nu  i  statens  historiska  museum  förvarade 
euld   rned  infattad  c^ranat  —  vid 


ring  —  af 


vipprensningen  af  en 
grufva  hittades,  återupp- 
togos  arbetena  under 
ledning  af  löjtnant  David 
Hallonqvist,  och  sedan 
1762  ett  bolag  bildats, 
började  företaget  krönas 
med  framgång.  Bland 
bolagsmännen  intogs 
främsta  platsen  af  den 
driftige  och  outtröttlige 
folian  Adehwärd,  vid 
denna  tid  krigsråd,  se- 
dermera titulär  landshöf- 
ding  och  friherre.  Redan 
1764  var  han  ägare  af 
hälften  af  bolagsaktierna, 
1777  innehade  han  fyra 
femtedelar  af  dem,  och 
sedan  han  några  år  se- 
nare blifvit  ägare  af  de 
återstående,  stiftade  han 
år  I  78 1  af  kopparverket 
vid  Åtvidaberg  samt  63 
hemman  i  de  ofvan- 
nämnda   häradena  och 

frälseräntan  af  loVs  mantal  under  benämnin- 
gen baronict  Adehivärd  ett  fideikommiss  för 
sin  släkt.  Det  i  Atvids  socken  belägna  säteriet 
Näs,  som  nu  fick  namnet  Adelsväs,  utgjorde 
hufvudgården  i  det  stora  egendomskomplexet, 
och  år  1783  erhölls  k.  m;ts  stadsfästelse  på 
fideikommisstiftelsen,  som  har  blott  en  mot- 
svarighet i  vårt  land,  nämligen  det  släkten  Beck- 
Friis  tillhöriga  »grefskapet»  Börringe. 

Det  Adelswärdska  fideikommisset  är  nämlitTen 
Sveriges  enda  »baroni»,  och  stiftelseurkunden  in- 
nehåller den  bestämmelsen,  att  titeln  och  namnet 
baron  Adelswärd  skall  tillkomma  fideikommis- 
sets innehafvare,  äfven  för  den  händelse  ätten 
på  manssidan  utgår,  .  i  hvilkét  fall  k.  m:t  för- 
länar denna  egendom  till  någon  annan  af  sina 
trogna  undersåtar,  som  därtill  kunnat  göra  sig 
värdig,  dock  att  företräde  om  möjligt  därvid 
lämnas  någon  af  namnet  på  kvinnosidan.» 


Guvernören  Nils  Assersson  Mannersköld  (1584 — 1665) 


Näs  eller  den  af  gårdarna,  som  af  Johan 
Adelswärd  valdes  till  medelpunkt  för  hela  be- 
sittningen och  som  allt  sedan  1780-talet  under 
sitt  nya,  nyss  anförda  namn  kan  sägas  beteckna 
sammanfattningen  af  det  hela,  leder  sin  historia 
som  sätesgård  tillbaka  till  början  af  1 500-talet. 
Dess  förste  med  säkerhet  kände  ägare  var  näm- 
ligen Esbjörn  Thorkilsson  eller  »Esbjörn  skrif- 
vare»,  hvilken  år  1529  var  befallningsman  i 
Jönköping  och  tre  år  senare  af  Gustaf  Vasa 

erhöll  adelskap  och  se- 
dermera blef  slottslofven 
först  på  Kalmar  och  se- 
dan på  Stegeborg.  Gift 
med  Margareta  Sonime, 
hade  han  sonen  Sven 
Eshjörnsson,  som  var  öf- 
verstebefallningsman  på 
Kronobergs  slott  och  gift 
två  gånger,  nämligen  i 
ätterna  Bagcre  till  Berga 
och  Bååt.  Näs  tycks 
efter  honom  ha  ärfts  af 
hans  yngste  son  Lind- 
orm Svensson,  hvilken 
var  ryttmästare  och  gift 
med  AL  ärt  a  L^lhbing,  dot- 
ter af  riksrådet  Peder 
Ribbing  till  Ulfsnäs. 
Dessa  makars  äldste  son, 
majoren  vid  Smålands 
infanteri  Sven  Lindorms- 
son,  som  skref  sig  till 
Näs,  Grandevad,  vSjö- 
gård  o.  s.  v.,  tog  år 
1625  å  ättens  vägnar  och 
med  namnet  Bock  aj  ATis  introduktion  å  riddar- 
huset,  men  fädernegården  tyckes  vmgefär  sam- 
tidigt ha  gått  ur  släktens  ägo.  Ar  1623  nämnes 
nämligen  såsom  dess  ägare  en  Johan  Persson 
LLane,  befallningsman  på  Västerås  slott,  och 
efter  honom  öfvergick  gården  som  kronodona- 
tion till  guvernören  och  ståthållaren  öfver  Dorpt, 
sedan  landshöfdingen  i  Älfsborgs  län,  den  tappre 
AUls  Assersson  Mannersköld.  Öfver  honom  och 
hans  tvenne  fruar,  CJiristina  BöcJder  och  Anna 
Wrangcl,  finnes  ett  grafmonument  äfvensom 
andra  minnen  i  Atvids  kyrka.  Näs'  ärfdes  af 
ende  sonen  i  andra  giftet  ryttmästaren  GnstaJ 
Manritz  Mannersköld ,  en  tapper  men  orolig 
och  bullersam  man,  om  hvilken  sägner  länge  i 
orten  fortlefde*  men  reducerades  från  honom 
och  hans  fru,  Adriana  De  Besche,  till  kronan. 

*  Bland  annat  berättas,  hm-  Manneiskiild  vid  Näs  anlade  en  skans, 
hvarifrån  lian  med  skarpa  kanonskott  skränide  prästen  i  Atvid. 


130 


AD  ELSA' As 


Fru  Manner.sk(")ld,  som  efter  mannens  död  i  en 
duell  14-1  fte  om  sig-  med  ryttmästaren  O//0  Kcin- 
liold  Bock,  kom  emellertid  jämte  sin  dotter  Anna 
Eva  Manncyskuld,  gift  med  öfversten  Frans 
Ewald  Fock,  genom  byte  åter  i  besittning  af 
gården.  Denna  innehades  sedan  af  ]{va  Man- 
nersköld,  som  var  den  sista  af  sin  ätt,  och  då 
hennes  äktenskap  var  barnlöst,  testamenterade 
hon  Näs  till  dåvarande  kaptenen,  sedermera 
riksrådet  g-refve  Fredrik  Ulrik  von  Rosen,  hvil- 
ken  efter  Kocks  död  i  738  tillträdde  densamma, 
men  1764  försålde  den  \^\\\  Johan  Adelsivärd. 
Med  honom  inleddes  som  förut  antN'dts  en  ny 
period  i  godsets  och  hela  ortens  historia. 

Johan  Adelswiird  tillhörde  en  borgerlig  släkt 
i  Norrköi)ing  vid  namn  Ilultman.  Hans  fader, 
som  också  l)ar  dopnamnet  Johan  och  var  son 
af  den  rike  handlanden  Lorentz  Hultman,  valde 
emellertid  krigaryrket  och  blef  som  r\ttmästare 
vid    Adelsfanan    år    171»)   adlad    mumI  namnet 


Frän  del  gamla  AJcl.-^iuis. 

Adelswärd.  1  sitt  äktenskap  med  Althea  Silfver- 
ström,  hade  han  blott  två  barn,  nämligen  sonen 
Johan  och  dottern  Althea  Johanna,  som  blef  gift 
metl  lagmannen  [ohan  Sj)alding.  adlad  Spalden- 
creutz. 

Mdeikommisstiftaren,  som  år  i  7 70  upphöjdes 
i  friherrligt  stånd  och  var  gift  med  Catlnvina 
l'iinck,  inlade  stora  förtjänster  icke  blott  om 
koppar\erkets  vid  Åtvidaberg  utveckling  och 
förkofran  utan  jlfven  om  godsets  skötsel  samt 
intresserade  sig  lifligt  för  jordbrukets  höjande. 
När  han  år  17S5  bortrycktes  af  döden,  var  det 
också  en  af  vårt  lands  bäst  skötta  och  värde- 
fullaste egendomar,  som  med  baroniet  öfvergick 
till  hans  yngste  son  —  fyra  äldre  söner  hade 
före  fadern  dött  unga  och  ogifta  —  öfversten 
Eric  Göran  Adelswärd  (f.  i  7  5  i  f  i  8  i  o).  Denne, 
som  gjorde  sig  bemärkt  bland  oppositionsmännen 
inom  ridderskapet  och  adeln  vid  1800  års  riks- 
dag, hade  i  sitt  första  gifte  Eva  Helena  von 


Frän  det  gamla  Adehnäs. 

Fr/sen  och  i  det  andra  Eva  Beata  Lovisa 
S/ackelheror  samt  efterträddes  i  besittningen  af 
Adelsnäs  af  sin  äldste  son  i  första  äktenskapet, 
kabinettskammarherren  Johan  Carl  Adelswärd 
(f.  1776  t  1852).  Denne  åter  följdes  af  sin  son 
öfverstekammarjunkaren  Eric  Sc/h  Adelswärd 
(f.  1 8 13  f  1865),  och  då  han  ej  efterlämnade 
någon  son,  öfvergick  baroniet  till  hans  kusin, 
kammarherren  .h/onsi  Theodor  Adelswärd  (f. 
1803  t  1887),  gift  med  Marie  Emelie  Reiiter- 
sköld.  Mer  intresserad  för  sitt  andra  betydande 
jordagods,  det  vackra  Stäringe  i  Södermanland, 
tillbragte  baron  A.  T.  Adelswärd  där  större  delen 
af  sin  Icfnad  och  (')fverlämnade  redan  vid  till- 
triulct  af  fideikommisset  förvaltningen  af  det- 
samma åt  sin  son  och  blifvande  efterträdare, 
underlöjtnanten  vid  i  .ifregementets  husarkår, 
sedermera  ingeniören  vid  statens  järnvägsbygg- 
nader .-Ixel  Anonsf  Reinhold  Adels-avird  {{.  1828 
t  1900).  Under  ett  par  decennier  var  denne 
bosatt  å  Adelsnäs,  men  lämnade  mot  slutet  af 
1880-talet  förvaltningen  af  egendomarna  åt  äldste 
sonen  i  sitt  äktenskap)  med  Axigusta  Charlotta 
Theodora  Jnri^,  nuvarande  innehafvaren,  stats- 
rådet och  chefen  för  finansdepartementet  Axel 
Theodor  Adels-auird  (f.  1860). 


Frän  det  gamla  Adelsnäs. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Villan-''  från  gårdssidan. 


marskalken,  grefve  L.  Douglas  och  hans  maka, 
f.  Ehrensvärd,  har  Adelsnäs  upplefvat  en  ny 
och  betydelsefull  blomstringsperiod.  Det  under 
baroniet  lydande  Åtvidaberg,  numera  municipal- 
samhälle  med  omkring  2,500  invånare,  har  näm- 
ligen tack  vare  i  mycket  friherre  Adelswärds 
initiativ  blifvit  en  liflig  industriort,  och  åker- 
bruket, boskapsskötseln,  skogshandteringen  o.  s.  v. 
å  Adelsnäs  och  de  öfriga  talrika  gårdarna  ha 
kommit  i  åtnjutande  af  insiktsfull  och  rationell 
omvårdnad. 

Då  en  skildring  häraf  i  detalj  ligger  utom 
ramen  för  denna  beskrifning,  må  vi  öfvergå  till 
några  erinringar  om  själfva  Adelsnäs  och  de 
förändringar,  detta  undergått  i  friherre  Adel- 
swärds hand. 

Adelsnäs  herrgård,  naturskönt  belägen  vid 
Bysjön,  var  fordom  bebyggd  med  »ett  karak- 
tärshus med  frontespice  af  trä,  beklädt  med 
tegel,  samt  tvenne  rymliga  flyglar  och  tvenne 
paviljonger  af  sten,  alla  af  en  vånings  höjd». 
Uppförd  i  I  700-talets  herrgårdsstil  af  öfversten, 
friherre  Eric  Göran  Adelswärd,  hvilken  äfven 
anlade  de  präktiga  orangerierna  och  drifhusen, 
kännetecknades  hufvudbyggnaden,  som  på  grund 
af  ålder  och  bräcklighet  måste  på  1890-talet 
rifvas,  att  döma  af  afbildningarna  af  gammal- 
dags trefnad,  och  de  ännu  kvarstående  flyglarna 


Under  denne,  som  sedan  år  1901  är  gift  med 
Amia  Louise  Dorothce  Douglas,  dotter  af  riks- 

 _  — ~mm 


Utsikt  öfver  terrassen  vid  »Villaw. 


132 


ADELSNAS 


si»' 

Sjösidan- 


förtnedla  samma  intryck.  I  stället  för  den  ned- 
rifna  manbyggnaden  liit  friherre  Adelswärd  a 
den  motsatta  sidan  af  P)\sjön  och  ej  långt  ifrån 
Atvids  kyrka  och  municipalsamhället  efter  rit- 
ningar af  professor  /.  G.  C/asoii  år  i88q  upp- 
föra en  större  villa  i  engelsk  stil,  som  härligt 
belägen  och  lika  bekviimt  som  smakfullt  inredd 
allt  sedan  varit  hans  och  hans  familjs  hem. 

Innehållande  25  rum  i  två  våningar  inne- 
sluter byggnaden,  som  med  sina  talrika  ut- 
byggnader, sj^etsiga  tak  o.  s.  v.  gör  ett  pitto- 
reskt intryck,  ett  stort  antal  konstföremål,  an- 
tika m()bler  m.  m.,  komna  från  det  gamla  Adels- 
näs, äfvensom  en  miingd  föremål  från  andra 
håll  och  andra  tider,  det  hela  hemtrefligt  och 
smakfullt  ordnadt.  h"rån  den  vackra  af  en  mur  om- 
gifna  och  med  I)lomstergrupper  prydda  gården 
invid  landsvägen  mellan  Åtvidaberg  och  Adels- 
näs kommer  man  först  in  i  den  stora  och  rym- 
liga hallen  eller  förstugan,  där  en  väldig  spisel 
med  öfverbyggnad  i  brunt  trä  med  målningar 
först  fängslar  uppmärksamheten,  äfven  genom 
följande  inskrift:  '>Vöv  mänskors  barn  är  brasans 

I 


värma  och  solens  syn  det  bästa,  då  mannen 
har  hillsans  gåfva  och  fri  från  lastarenom  lefver». 


Tempel  i  parken  med  målningar  i  taket  af  Per  Hörberg. 


Undre  våningen  innehåller  matsal  och  ser- 
veringsrum,  salong,  biblioteksrum,  ett  par  säll- 
skapsrum, ett  litet  mycket  vackert  skrifrum 
o.  s.  v.,  den  öfre  hufvudsakligen  sofrum,  toalett- 
rum, badrum,  rum  för  be- 
tjäningen och  flera  gästrum, 
men  till  gästers  förfogan- 
de står  också  en  särskild 
byggnad,  belägen  invid  går- 
den till  vänster  om  villan. 
I  matsalen  upptages  väg- 
garna af  ett  stort  antal  por- 
trätt, mest  från  1 700-talet 
och  af  medlemmar  af  släk- 
ten Adelswärd  och  med  den- 
na befryndade  ätter.  Knap- 
past af  något  större  konst- 
värde och  i  allmänhet  icke 
signerade,  ha  dessa  porträtt 
hufvudsakligen  intresse  i 
samband  med  familiekröni-         ne     ^    d       n  ■ 

J  Ujfersten  Baron  Eric 

kan,  men  man  träffar  äfven  (usi—isio). 


dukar  af  allmännare  historiskt  värde,  såsom 
t.  ex.  konterfejen  af  friherrinnan  Eva  Helena 
Adelswärds  föräldrar,  öfverhofjägmästaren  grefve 
Carl  Reinhold  von  Ferscn  och  hans  maka  Cl/ar- 
lolla  Fredrika  Sparjx,  hvilka 
intogo  en  framskjuten  plats 
inom  frihetstidens  sällskaps- 
kretsar och  vid  Gustaf  III:s 
hof.  Ett  mycket  vackert 
porträtt,  föreställande  antag- 
lio^en  nåjjon  engfelsk  råds- 
herre  eller  magnat,  är  må- 
ladt  af  Jean  Wollereen  och 
signeradt  1730. 

Bland  porträtten  i  salen 
träffas  äfven  bilderna  af 
konungarna  Oscar  II  och 
Gustaf  V,  det  förra  af  Per- 
scus,  det  senare  af  Cardon, 
skänkta  till  svenske  mini- 
Göran  Adelswärd  -"tern  i  Paris  baron_  George 
isiiniatvr.  Adclswärd,  hos  hvilken  de 


134 


Å  DELSNÄS 


liihluUckci. 


ofvannämnde  konun- 
j^-arne  vid  besök  i  Paris 
under  deras  uno;doni 
bott. 

I  den  särdeles  vackra, 
i  hvitt  och  bkitt  tapet- 
serade och  niöbl(M-ade 
salongen  beklädes  korl- 
vä^j^en  midt  emot  den 
u  t  byg  g-d  a  f  i)  n  ster  väg  - 
gen  af  en  gobeläng. 
I  lär  .ses  äfven  ett  intres- 
sant {)orträtt  af  Elnen- 
stralil,  föreställande  Au- 
rora KöiiioKmarck ,  samt 
en  rikhaltig  och  värde- 
full samling"  niiniatNT- 
portriitt,  bland  h  vilka 
mä  siirskildt  framh;lllas 
de    två,    som  målade 


Siljr c \  kannor  tillhöriga  fideikommisset  och  skänkta  af  Gustaf  III 
som  belöning  för  återupptagandet  af  den  urgamla  grufdriften. 


af  Boliudcr  föreställa 
hofmarskalken  Axel 
Rcuicrsköld  och  hans 
fru,  f.  Le  Fchiirc.  Här 
har  också  vanligen  sin 
plats  ett  mycket  vackert 
och  värdefullt  porträtt 
af  friherrinnan  Eva  He- 
lena Adehivärd ,  f.  von 
/''crsen,  måladt  af  IJ^cji- 
infiller,  men  detta  konst- 
verk är  för  närvarande 
i  friherre  Adelsvvärds 
bostad  i  Stockholm. 

Bland  kuriosa  och 
pretiosa  i  salongen,  del- 
vis jämte  en  del  af 
miniatyrporträtten  upp- 
lagda på  en  gammal 
vacker  byrå,  märkes  en 


SVENSKA  SLOTT  O  Cl  I  HERRESÄTEN 


Friherrinnan  Eva  Helena  Adelswärd  född  von  Fersen. 
Oljemålning  af  A.  "WerlmuUer. 


Friherre  Johan  Adelswärd. 
( )ljemålning. 


kopia  af  biskop  Brasks 
till  Åtvidabergs  historia 
fideikommisset  tillhöriga 
nant  Halloncivist  år  1772 
erhöll  för  sina  förtjänster 
om  grufdriften. 

I  biblioteksrummet, 
där  i  blågrönt  hållna  hyl- 
lor, fyllda  med  en  rikhal- 
tig boksamling,  bekläda 
väggarna,  står  ett  vac- 
kert gustavianskt  skrif- 
bord  med  rika  beslag, 
och  här  ses  porträtten 
af  friherre  Adelswärds 
fader,  måladt  af  B. 
österman,  och  farfa- 
der, af  Amalia  Lindc- 
oyen,  äfvensom  af  fri- 
herre Eric  Göran  Adel- 
swärd. 

I  en  af  de  gamla  flyg- 
larna eller  paviljongerna 
vid  Adelsnäs  är  inrymdt 
ett  annat  bibliotek,  näm- 
ligen ett  äldre,  hopbragt 
hufvudsakligen  af  friher- 
rarne  Johan  och  Eric 
Göran  och  innehållande 


ofvannämnda  ring,  och 
sluta  sig  äfven  ett  par, 
silfverpokaler,  som  löjt- 


Friherre  Daniel  Tilas. 
oljemålning  ;if  Arenius. 


bland  annat  en  rik  samling  af  i  700-talets  fran- 
ska litteratur. 

De  förut  lämnade  porträttuppgifterna  må  full- 
ständigas med  följande 
detaljer:  friherre  Seth 
Adelswärds  porträtt  af 
A.  Lindegien ,  friherre 
Jan  Carls  af  Hauscn,  fri- 
herre Eric  Görans  por- 
trättmedaljong af  By- 
ström, ett  porträtt  af  Carl 
XII  (matsalen). 

Hvad  som  emellertid 
måhända  skänker  villan, 
hvilken  är  att  betrakta 
som  en  mer  tillfällig  bo- 
stad för  fideikommissin- 
nehafvaren,  till  dess  ett 
nytt  och  tilläm nadt  corps 
de  logis  vid  Adelsnäs 
blir  uppfördt,  större  in- 
tresse än  de  nu  om- 
nämnda minnena  från 
äldre  tider,  äro  de  utom- 
ordentligt vackert  an- 
ordnade omgifningarna: 
den  härliga  terrassen 
åt  Bysjön,  de  vackra 
planteringarna,  som  ord- 


ÅDELSNÄS 


l\u  Ii  af  parken. 


nade  af  den  framstående  träd^ardsmannen  A'//- 
doll  ^Ibelin  ej  läinna  na^^ot  r)frii;t  att  ('uiska 
i  afseende  på  l)loinslerriked()m  och  sniakfull- 
hct.  De  naturliga  Ixlinj^elserna  f()r  hlonister- 
(xllintj-,  liksom  trädL;årdssk{')tsel  i  allmiinhet,  äro 
vid  Adelsnäs  de  bästa,  (jstergötlands  slättnatur 
har  här  ()fvero;-ått  i  en  mer  kuperad  terräng-, 
och  landskapets  allmänna  karaktär  är  mer  öfver- 
ensstämmande  med  det  närbelägna  Norra  Tjusts 
än  Östergötlands  vanliga.  Adelsnäs  har  sålunda 
en  stor  rikedom  på  ek,  bok  och  andra  ädla  löf- 
träd,  och  den  gamla  parken  vid  Adelsnäs  är 
med  sina  åldriga  triUl,  sina  vackra  dalgångar, 
sin  rika  östvegetation  en  af  de  yppigaste  och 
vackraste  i  vårt  land. 

Vittnesb()rd  om  friherre  Adelswärds  lifliga  in- 
tresse för  frukt-  och  trädgårdsodlingen  i  all- 
mänh(>t  finnas  dels  i  de  nyanlagda  orangerierna 
och  drifhusen  vid  Adelsnäs,  dels  i  de  vidsträckta 
anläggningarna  på  andi-a  sidan  Bysjön,  som  an- 
slutande sig  till  Adelsnäs'  af  staten  understcklda 
trädgårdsskola  tillkommit  på  initiativ  af  friherre 
Adelswärd  och  haft  så  driftiga  anläggare  och 


vårdare  som  direktör  Abelin  och  kandidat  C. 
Dahl. 

l^aroniet  Adelswärd  omfattar  för  nilrvarande, 
inberäknadt  .Stiirinue  med  underlvdande  hem- 


man i  Södermanland,  63 • 


; 10000 


mantal,  af  hvilka 


43' 


lOOUO 


mantal  ;iro  belä2;na  i  Osterorötland, 


/■'■'Vioouo  mantal  i  Norra  Kalmar  och  i  2-^''''yioooo 
mantal  i  Södermanlands  län.  Sammanlagda 
ar(;alen,  hvaraf  2,926  har  är  åker,  utgör  21,768 
har,  med  ett  taxeringsvärde  år  191 2  af  kronor 
2,482,000,  inberäknadt  kvarnar,  sågar,  elektriska 
kraftstationer  vid  .Vtvidaberg  och  Adelsnäs. 
]^1deikommissets  egendomar  äro  belägna  i  7 
socknar.  En  mindre  del  af  fideikommisset,  näm- 
ligen Bersbo  grufvor  och  Forsaströms  järnbruk 
blef  år  1900  med  k.  m:ts  tillstånd  utbytt  mot 
ett  fideikommisskapital,  som  förvaltas  af  två  af 
Svea  hofrätt  utsedde  gode  män  och  för  när- 
varande uppgår  till  omkring  50,000  kronor. 
Senare  har  jämväl  ett  område  å  hvilket  Åtvida- 
bergs inunicipalsamhälle  är  beläget  blifvit  ut- 
bytt mot  ett  fideikomisskapital  af  350,000 
kronor. 


137 


ENGELHOLM 


ST.  ANN/E  SOCKEN,  HAMMARKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LAN 
Af  LOUISE  STENBOCK  FÖDD  MÖRNER 


Vid  Östergötlands  kust  finnes  en  socken, 
som  till  största  delen  består  af  öar.  Det 
är  St.  Ann^e  socken,  sällsynt  fager  med 
sin  rika  växtlighet.  Mellan  skogbeklädda  holmar 
breda  fjärdarna  ut  sig,  och  man  skymtar  hafvet 
bakom  hägrande 
kobbar.  Därute 
synes  en  och  an- 
nan fiskarstuga 
bland  klipporna, 
men  längre  in  där 
ekarne  susa  öfver 
jämna  gräsmattor 
och  ett  och  annat 
åkerfält  blir  syn- 
ligt mellan  bergs- 
skrefvorna,  där  bli 
stugorna  större 
och  flera.  På  en 
af  dessa  härliga 
öar  har  uppförts 
ett  herresäte,  hvars 
största  tjusning  är 
dess  enastående 
läge  ute  i  St.  Annae 

skärgård.  Holmar  och  stränder  så  långt  ögat 
når  höra  sedan  ett  par  hundra  år  till  Engel- 
holms  fideikommiss. 

Om  gårdens  tidigare  historia  finnes  endast 
sparsamma  underrättelser.  Enligt  ett  pergaments- 
bref,  som  förvaras  på  Thorönsborg  och  är  da- 


Grefve  Gabriel  Spens. 


teradt  Söderköping  i  mars  1359,  skall  Kejsarnäs 
(nu  under  Engelholm)  varit  bland  de  gårdar 
som  tillhört  den  historiskt  så  ryktbare  hertigen 
Bengt  Algotsson  och  som  blefvo  honom  från- 
taofna  af  konung-  Mag^nus  Eriksson  Smek  och 

af  denne  öfver- 
lämnade  till  Bo 
Jonsson  Grip.  Ge- 
nom i  kammar- 
arkivet förvarade 
jordeböcker  från 
I  500-talet  får  man 
veta,  att  Kårebo, 
förut  under  Eogel- 
vik.  Dal,  Andrakö, 
numera  Axelsö,  m. 
fl.  hemman,  som 
nu  höra  till  fidei- 
kommisset, varit 
skattskyldiga  un- 
der Stegeborgs 
kungsgård,  och 
att  andra  såsom 
Andö,  Högsjö, 
Näset  och  Sten- 
backa  räknades  till  konung  Johan  Ill:s  arfve- 
gods. 

Först  i  början  af  1600-talet  samlas  dessa  går- 
dar på  en  hand  och  kallas  frälse  under  Andö. 
Det  var  Johan  IIIis  marskalk  och  ståthållare  på 
vStegeborg,   Erik  Jöransson   Ulfsparre  (1577  — 


Grefviiinan  Ellen  Spens 
född  Enhörning. 


138 


ENGELHOLHI 


1 63  i),  som  dels  sii^-  och  duls  mottat^cM- 

som  donation  de  gårdar,  som  af  hoiK)ni  ordna- 
des till  ett  frillscgods  med  Andö  som  sätcs_L;ard. 
lian  var  ^ift  meil  friherrinnan  I>eata  Oxen- 
stierna, och  till  deras  dotter  (  hristina  trick  eår- 
den  i  arf,  ty  hennes  man  i  aneira  '^\[\.q\  riks- 
kammarrådet ("lustaf  l'ehrsson  Natt  och  Das^' 
(i  62  7 1  6c)4 )  nilmnes  i  jordeböckerna  som  in- 
nehafvare  af  Andö  säteri,  som  f()rst  iCjö^  kallas 
Enj^-elholm.  I  St.  Ann:c  kyrkoböcker  från  år 
1695  sä_s4es  l^n^elholm  ha  varit  »c)fverste  Spens', 
men  nu  I  lans  Keutercrantzes  fni  Anna  ('ron- 
ströms och  hennes  barns  ».  Denne  ()f\'erste  S])ens 
är  antaL^li^iron  den  i  Anrops  ättartaflor  omtalatle 
majoren  friherre  Axel  Spens,  hvars  son  seder- 
mera k()per  Engelholm  af  frn  Anna  Cronstrcnn. 


( )fverste  Axel  Spens  sålde  Engelholm  till  hof- 
jägmästaren  Hans  Reuterkrantz'  fru,  Anna  Cron- 
ström  (1658 — 1722).  Enligt  en  inventarieför- 
teckning pä  Engelholm  från  1605  kallasgården 
f(')r  sätesgård  åt  nämnda  fru.  Hon  sålde  går- 
den 1 708  till  presidenten  grefve  Jacob  Spens 
(1650  —  I  72  i),  som  här  begagnade  sin  börds- 
rätt till  fädernegården. 

(Irefve  Jacob  Spens  stiftade  1714  Höja  gård 
i  Uppland  till  fideikommisss  åt  sin  andre  son 
Carl  ( lUstaf,  med  förbigående  af  den  äldste  sonen 
Axel,  som  blifvit  tillfångatagen  efter  slaget  vid 
Pultava  och  sedan  icke  afhörts.  Då  grefve  x-\xel 
Spens  efter  fadrens  död  återkom  till  fädernes- 
landet, stiftade  modern  friherrinnan  Beata  Bonde 
I  728  Engelholm  till  fideikommiss  åt  honom  med 


Gärden  sedd  frän  trädgärden. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


föreskrift  bl.  a. 
framtiden,  om 
funnos  i  lifvet, 
vore  ägare  af 


att  E 
tvenne 


ngelholms 
eller  flera 


fideikommiss  i 
grefvar  Spens 


icke  finofe  innehafvas  af  den  som 


godset 


Höja  som  fideikommiss. 
Enligt  traditionen  lär  grefve  Axel  Spens  under 
sin  fångenskap  sysslat  med  sadelmakeri.  På 
Engelholm  förvaras  en  sadel,  som  ansågs  vara 
förfärdigad  af  honom,  men  konstruktionen  tyder 
på  en  senare  tid.  Han  dog  ogift  och  lämnade 
fideikommisset  i  arf  till  sin  brorson  Gabriel 
(i  71  2  —  I  78  i).  Grefve  Axels  bror  Carl  Gustaf 
lefde  visserligen  några  år  efter  brodern,  men 
såsom  innehafvare  af  Höja  fideikommiss  kunde 
han  ej  bli  ägare  af  Engelholm,  utan  denna  gård 


öfvergick  till  hans  andre  son  Gabriel,  medan 
Piöja  sä  småningom  ärfdes  af  hans  äldsta  son. 

Fältmarskalken  grefve  Gabriel  Spens  gjorde 
vidlyftiga  väg-  och  parkanläggningar  på  Engel- 
holm. Ännu  kan  man  se  spår  efter  den  ^/^  mil 
långa,  på  Andön  anlagda  strandvägen,  som 
slingrar  sig  bland  högstam  miga  furor  och  täta 
löfträd,  hvilka  här  och  där  lämna  utsikt  öfver 
vida  fjärdar.  Här  åkte  han  i  sin  sjuglasvagn 
och  såg  ut  öfver  det  härliga  örike,  som  han 
hade  lyckan  att  kalla  för  sitt.  De  magnifika 
alléerna  i  trädgården  härstamma  troligen  från 
denna  tid,  då  mycket  gjordes  för  att  försköna 
gården.     Grefve  Gabriel  dog  ogift  och  efter 


Huf vildbyggnaden. 
140 


ENGELHOLM 


Kista  i  hallen. 

honom  ärfdes  fideikommisset  af  hans  yngre  bror, 
landshöfdingen  grcfvc  Fredric  Gustaf  Spöns 
(i  72  I  —  1795)-  lian  var  gift  med  friherrinnan 
ririca  Eleonora  l<alkenberg  af  Trystorj).  ( )m 
deras  son,  kaj)tcncn  grefve  Carl  Gabriel  (1751 
—  1822)  och  hans  första  fru,  friherrinnan  Ulrica 
Augusta  Palbitzki,  gar  en  egendomlig  sägen. 
Ännu  i  dag  påstås  det  spöka  i  det  gamla  trä- 
huset vid  ]{ngelholm.  Man  ser  hvita  skepnader 
och  hör  vacker  musik.  Orsaken  till  detta  leder 
sitt  ursprung  frän  grefve  Carl  Gabriels  tid.  Hans 
första  fru  hade  en  vän,  fröken  Sophia  Sack. 
Denna  dam  kunde  grefve  Carl  Gabriel  inte  tåla 
och  f()rl)j()d  hennes  bes(")k  i  hemmet.  lians 
grefvinna  ville  emellertid  inte  finna  sig  i  det^a 
örbud,  utan  fann  på  att  dölja  sin  väninna  j)  å 
Engelholm.  (  )in  dagarne  vistades  hon  i  något 
gilstrum  och  förflyttade  sig  diirifrån  endast  i 
skymningen,  då  man  kunde  få  se  en  hvitdra- 
perad  ske[)nad  i  de  smala  korridorerna.  I  mån- 
skenskvällar lust\'andrad(>  hon  bland  parkens 
hr)ga  träd  och  doldc^  sig  vid  minsta  ljud  bland 
buskar  och  löf.  llur  hon  sedermera  lyckades 
tillvinna  sig  grefve  Spens  sympati  och  bli  hans 
andra  fru,  diirom  förmäler  traditionen  intet. 

b^fter  grefve  Carl  Gal)riels  d()d  ärfdes  Engel- 
holm af  hans  brorson,  grefve  Carl  Axel  Spens 
(1806 — 18<)2),  gift  med  friherrinnan  Hedvig 
Rehbindcr  af  l'ddrich. 

Engelholm  var  på  denna  tid  ett  af  traktens 
gästfriaste  herresäten.  Gäster  kommo  till  fest- 
liga samkväm.  1  ,ångt  i  f()rväg  hördes  från 
iMigelholms  herrgårdstrappa  när  de  tunga,  f}  r- 
spända  vagnarna  rullade  öfver  den  200  fot  långa 
Djupsunds  bro,  som  fr)rbinder  Andön  med  fast- 
landet. I  lär  vistades  långliga  tider  s.  k.  kaval- 
jerer, hvilka  hade  sin  bostad  i  en  särskild  bygg- 
nad på  den  af  parkholmarnc,  som  kallades 
Tempelholmen. 

Grefve  Carl  Axels  son,  l(")jtnantcn  grefve  Axel 
Walter   (iabriel   (1840  — 1897)   och   hans  fru, 

14 


grefvinnan  Emelie  Stackelberg  voro  bosatta  på 
1'mgelholm  endast  i  tre  år. 

På  1890-talet  var  Engelholm  utarrenderadt 
några  år,  och  under  denna  tid  fingo  park-  och 
trädgårdsanläggningar  delvis  förfalla  liksom  huf- 
vudbyggnaden,  hvilken  ansågs  obeboelig.  Allt 
detta  har  af  grefve  Walters  son,  nuvarande  ägaren 
grefve  Gabriel  Spens  och  hans  grefvinna,  Ellen 
h'nhörning,  satts  i  stånd  på  ett  gediget  och  pietets- 
fullt sätt. 

luigelholms  hufvudbyggnad  är  belägen  vid 
Andöns  norra  strand  på  en  hög  terrass  med  den 
härligaste  utsikt  öfver  klippta,  korsande  alléer, 
trädgårdsanläggningar,  orangeri,  en  gulmålad 
träbyggnad  af  i  700-talstyp,  vassiga  parkholmar 
och  grunda  hafsvikar.  Från  terrassen  leder  en 
trappa  ned  till  den  i  50  fot  långa  träbron,  som 
fcjrenar  And(")n  med  orangeriholmen.  Mindre 
broar  och  delvis  igenvallade  stränder  leda  ut 
till  i)arkholmarne,  hvarifrån  St.  Annie  skärgård 
aftecknar  sig  i  all  sin  säregna  fägring.  Trappan, 
som  leder  från  terrassen  ned  i  trädgården  om- 
ges af  kli[)pta  häckar,  som  sedan  fortsättes  af 
de  ståtliga,  höga  alléerna.  Dessa  bestå  af  klippta 
lönnar  och  lindar,  bildande  dubbelkors  på  ömse 
sidor  om  statbyggnaderna  och  fortsätta  till  den 
långa  bron.  De  korsande  alléerna  sträcka  sig 
åt  ena  sidan  till  den  stora  köksträdgården  och 
åt  andra  sidan  ut  till  en  ekhage.  Ilufvudalléen 
liksom  de  korsande  alléerna  äro  hvardera  4  2 1 


Skåp  med  Sperisiskt  vapenporslin  i  matsalen. 

I 


SVENSKA  SLOTT  OCH  IIERRRSAlEN 


Grefve  Gabriel  Spens. 


fot  lånq;a.  Dessa  storstilade  anläcrtjninoar  sätta 
sin  prägel  pä  Engelholm  och  dess  omgifningar 
och  utgöra  något  af  det  vackraste  man  i  den 
vägen  kan  få  se. 

Hufvudbyggnaden  är  ett  envåningshus  af  trä, 
troligen  uppfördt  i  slutet  af  i6oo-talet  af  fru 
Anna  Cronström,  samt  byggdt  i  korsknut  och 
brädfodradt.  De  båda  långsidorna  indelas  af  tio 
pilastrar  och  kortsidorna  af  fyra.  Taket  är  ett 
s.  k.  säteritak  utan  vertikal  mellanled,  och  på 
hvardera  gafveln  finnes  ett  takfönster.  Det  hela 
är  täckt  med  tegel.  Själfva  byggnaden  är  gul- 
målad  och  pryddes  före  reparationen  af  målade 
blomsterguirlander  öfver  hufvudingången.  De 
smårutiga  fönstren  ha  höga  dimensioner.  Bygg- 
naden, som  enligt  ett  husesynsprotokoll  på  Engel- 
holm 1826  innehöll  tio  boningsrum  och  då  an- 
sågs gammal,  stod  sedan  1 880-talet  obebodd, 
men  iståndsattes  19 10  af  nuvarande  ägaren. 

Vid  renoveringen  blef  rumsindelningen  bibe- 
hållen med  undantag  af  några  rum  i  husets 
västra  del,  hvilka  inreddes  till  kök.  Det  hela, 
både  yttre  och  inre,  är  typiskt  för  en  1 600-tals 
herrgård  i  Sverige,  så  mycket  intressantare  som 
den  är  sällsynt. 

I  den  ljusa,  rymliga  hallen  står  en  kista  af 
ek  med  initialerna  H.  B.  öfver  den  danska 
Braheättens  vapen  och  F.  L.  T.  öfver  Thottska 
vapnet.  Det  är  //enrik  Ä-ahe  till  Widtsköfle 
(t  1587).  gift  1574  med  Eru  Lene  7ages- 
dotter  Thott,  som  märkt  kistan  med  sitt  och  sin 


Grefve  Axel  Spens. 


frus  vapen  och  således  varit  ägare  af  densamma. 
Från  hallen  kommer  man  in  i  matsalen,  som 
prydes  af  ett  ståtligt  1 600-talsskåp,  ett  par  höga, 
utskurna  karmstolar,  en  öppen  spis  och  gammalt 
Spensiskt  vapenporslin.  Dörrö fverstyckena  från 
1 700-talet  äro  här  bibehållna.  Därifrån  leder 
en  glasdörr  ut  på  norra  terrassen  med  utsikt 
öfver  hagar  med  åldriga  ekar.  Till  höger  om 
salen  ligga  ekonomirum  och  sofrum,  till  vänster 
salongen  med  hvit  Louis  XVI-möbel.    På  ena 


Rokokobyrå  i  salongen. 


142 


ÄNGELHOLM 


Grefve  Jacob  Spens. 


långväggen  står  en  synnerligen  elegant  rokoko- 
byrå med  beslag  och  inlagd  träskifva.  Den  på- 
stås ha  tillhört  prinsessan  Sofia  Albertina.  Por- 
trätt i  olja  finnas  här  af  den  förste  fideikom- 
missariens  far,  grefve  Jacob  Spens,  af  dennes 
söner  grefvarna  Axel  och  Carl  Gustaf,  af  den 
senares  fru,  grefvinnan  Beata  Oxenstierna  af 
Croneborg  och  af  deras  son  Gabriel.  Likaså 
finnas  två  porträtt,  hvilka  enligt  traditionen  skola 
föreställa  morföräldrarne  till  grefve  Carl  Gabriel 
Spens'  första  fru,  nämligen  ryske  vice-amiralen 
grefve  Kenneth  Duffus,  lord  af  Sutherland  och 
hans  fru,  friherrinnan  Charlotta  Christina  Sjöblad. 

På  1850-talet  växte  en  tjock  murgrönsstam 
in  genom  ytterväggen  i  detta  rum  och  förgre- 
nade sig  kring  de  båda  fönstren  där  det  rika 
löfverket  bildade  draperien  Afven  mellan  golf- 
tiljorna trängde  skotten  sig  fram  och  vårdades 
omsorgsfullt  af  gärdens  husmoder.  Tyvärr  är 
murgrönan  sedan  några  år  tillbaka  utgången. 
Vnm  salongen  kommer  man  till  ett  litet  för- 
tjusande förmak  med  stämning  från  1 700-talet. 
\'ackra  dr)rröf verstycken,  en  gammal  äkta  kakel- 
ugn och  icke  minst  en  målad  tapet,  föreställande 


143 


S  VEN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Gammal  stålbyggnad. 


en  näpen  herdescen,  ge  en  förnäm  prägel  åt 
det  hela.  Grefvinnans  kabinett  och  grefvens 
rum  göra  ett  särdeles  hemtrefligt  intryck  och 
förena  gammal  tradition  med  nutida  komfort. 
Flertalet  af  de  vackra  möbler,  som  pryda 
sällskapsrummen  på  Engelholin,  äro  arf  inom 
Spensiska  släkten. 

Nästan  öfverallt  äro  de  målade  kakelugnarna 
från  1700-talet  bibehållna,  liksom  de  gamla  järn- 
låsen på  dörrarna. 

På  norra  terrassen  ligga  tvenne  liksidiga  flyglar, 
en  på  hvardera  sidan  om  hufvudbyggnaden,  och 
försedda  med  årtalet  1734.  De  äro  envåniga 
och  uppförda  af  tegel  då  grefve  Axel  Spens 
hemkommit  från  Ryssland.  Taken  äro  en  upp- 
repning af  hufvudbyggnadens.  Före  dennas  ny- 
inredning  inrymdes  köket  i  den  östra  flygeln. 
Numera  innehålla  de  gästrum,  ekonomirum  och 
flera  hvälfda  källare,  hvaraf  en  anses  ha  varit 
begagnad  till  fängelsehåla.  För  icke  länge  sedan 
syntes  långa  järnkedjor  och  tunga  hand-  och 
fotbojor  fasthängande  i  källarväggen. 

Utmed  de  klippta  alléerna  i  trädgården  ligga 
tre  rödmålade  statbyggnader,  hvilkas  tak  och 
byggnadssätt  noga  öfverensstämma  med  hufvud- 


byggnadens. De  äro  troligen  uppförda  sam- 
tidigt med  denna  och  lära  förr  ha  användts 
för  gäster.  Vid  en  nyligen  företagen  repara- 
tion af  dessa  byggnader  har  en  gammal  plan- 
ritning öfver  stenflyglarna  kommit  i  dagen.  Af 
denna  framgår  att  man  ämnat  uppföra  fyra 
byggnader,  hvaraf  endast  två  gjordes  färdiga. 
Stengrunden  till  en  af  de  planlagda  flyglarna 
finnes  ännu  kvar. 

Engelholm,  med  sina  gamla  byggnader,  sitt 
skyddade  läge  på  öar  bland  hafsvikar,  gör  in- 
tryck af  att  ha  blifvit  förskonadt  från  alla  mo- 
derniseringsförsök. Här  i  Östergötlands  skär- 
gård, 40  kilometer  från  närmaste  stad,  har 
Engelholm  alla  betingelser  för  att  kunna  bi- 
behålla sin  karaktär  af  gammal  svensk  herr- 
gård. 

Engelholms  fideikommiss  omfattar  följande 
gårdar,  i  St.  Annze  socken:  Engelholm,  i  Gryts 
socken:  Em  tö,  Axelsö  och  Strand;  i  Börrums 
socken:  Norrum;  i  Ringarums  socken:  Krogers- 
bo;  i  Drothems  socken:  utjorden  Tycketorp  och 
i  Skaraborgs  län:  Stora  Bäckebo,  tillsammans 
32  mantal,  7,000  hektar,  hvaraf  950  hektar  åker, 
med  ett  taxeringsvärde  af  678,900  kronor. 


144 


MEM 


TÅBY  SOCKEN,  BJÖRKEKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af.  NILS  SJÖBEF^G 


Vid  (\i')Vd  kancils  ulloj)p  i  SliUbakcn  li^j^cr 
Mems  herrciård.  I  )en  har  niedeltidsanor 
och  tillhchxle  under  i.}Oo-talft  en  af  de 
f()rnänista  sliikterna  i  Sxeri^e  vid  denna  tiden, 
ätten  (irip.  Aij-are  under  senare  hälft(Mi  af  nämn- 
da ärhunch-ade  var  riddaren  och  konungens  rad 
AlL^ot  F,renL,nslcs.son  (drip).  lifter  hans  dckl  hölls 
arfskiftc  den  i  juni  ^  l^iy,  och  som  lian  \'ar 
änkhuL;'  och  l)arnl()s  tillfi')!!  Mem  lians  fatler  h()f- 
vidsmanncn  i  (  )st('rgölland  riddaren  l^rengisle 
Nilsson  (t  l)arnlr)s  i  if)()).   Senare  skänktes  det 


till  kyrkan  och  på  niidten  af  1550-talet  inne- 
hades det  som  indraget  andligt  gods  i  förläning 
af  befallningsmannen  på  Vadstena  slott  Joen 
Karlsson  (Gås),  som  skref  sig  till  Mem.  Han 
\ar  gift  med  Agneta  Arendtsdotter  Ornflycht, 
hvilken  efter  sin  förste  mans  död  1569  gifte 
om  sig  med  ståthållaren  l^sbjörn  1'edersson  (Lill- 
jehöök)  till  hvilken  hon  medförde  egendomen. 
Denne  erhöll  genom  ett  kungligt  bref  af  den 
2()  november  1568  Mem  till  evärdelig  ägo.  Det 
tillhörde  vidare  hans  dotter  P^bba,  som  var  gift 


Mem  finn  sjösidan. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


I  I  I  I  1  I 


I 


Mein  från  gårdssidan. 


med  ståthållaren  Jost  Georgsson  Kurtzel  (f  1606), 
1645  dennes  måg"  vice  amiralen  Henrik  Fleming, 
1652  hans  änka  Sigrid  Kurtzel,  1663  och  1680 
deras  måg  öfversten  Erik  Bagge  af  Berga  (j 
1692).  Vid  reduktionen  återkändes  säteriet  1683 
till  kronan,  men  för  de  stora  kostnader  sistnämn- 
de ägare  nedlagt  på  godset  tilläts  det  honom 
att  behålla  det  emot  andra  gods 
enligt  kammarkollegii  bref  af  den 
18  december  1683,  hvilket  kon- 
firmerades af  Karl  XII  den  14 
september  171 2.  iVIen  det  hade 
då  redan  för  en  tid  öfvergått  till 
Flemingska  huset  för  att  ersätta 
den  arfslott,  som  därifrån  tillfallit 
Erik  Bagges  hustru  och  på  grund 
af  reduktionen  måst  delvis  åter- 
betalas. Ar  I  72  I  återgick  det  så 
till  Erik  Bagges  arfvingar,  och 
ägdes  af  dem  samfällt.  Sonen, 
ryttmästaren  Erik  Bagge  (f  i  705) 
och  sonsonen  r3'ttmästare  Erik 
Jakob  Bagge  (f  1728)  ägde  lik- 
väl största  parten  däraf.  Aret 
före  Erik  Jakob  Bagges  död 
sålde  denne  sin  andel  af  Mem 
till  lagman  Daniel  Sparrsköld, 
som  redan  förvärfvat  de  öfriga  delägarnes  lot- 
ter. Då  denne  1739  dog  öfvertogs  gården 
af  änkan,  grefvinnan  Hedvig  Kristina  Spens, 
som  1 7  5 1  skänker  den  till  sin  måg  vice  ami- 
ralen grefve  Diedrich  Henrik  Taube  och  hans 
dotter,  hennes  enda  barnbarn  Hedvig  j\Iaria 
Taube.    Vid  amiral  Taubes  död  1781  tillföll  då 


Friherre  Jacob  von  Salt-a. 


j\Iem  dottern,  som  sedan  1765  var  gift  med 
landshöfdingen  friherre  Fredrik  Ulrik  Hamilton 
af  Hageby  och  1797  likaledes  genom  arf  deras 
yngste  son  kornetten  friherre  Malkolm  Hamilton. 
Denne  dog  1 803  barnlös,  då  Mem  tillföll  hans 
tre  syskon,  hvaraf  Vs  friherrinnan  Beata  Hamil- 
ton (f  1826),  gift  med  öfverstekammarjunkaren 
grefve  Evert  Fredrik  von  Saltza, 
hvilken  samma  år  tillöste  sig  med- 
arfvingarnas  delar.  Efter  hans  död 
1839  ärfdes  frälsesäteriet  Mem 
med  dä  underlydande  utgårdar  af 
sonen  kammarherren  friherre  Ed- 
ward Malcolm  jämte  syskon  och, 
då  sedermera  utskiftning  af  utgår- 
darne  till  medarfvingarne  gjorts, 
tillföll  Mem  ofvannämnde  son.  Då 
denne  år  1900  afled  ogift,  dels 
ärfdes,  dels  inköptes  godset  af 
hans  brorson  notarien  i  general- 

r'  tullstyrelsen  friherre  Jacob  von 
Saltza,  den  nuvarande  ägaren. 
Mem  ligger  på  en  höjd,  terras- 
serad och  med  skarp  sluttning 
mot  sjön  inom  park  och  trädgår- 
dar. Inkörsvägen  kommer  nu  från 
sidan  mellan  hufvudbyggningen 
och  ena  flygeln  in  på  en  inre  gård,  mellan  de 
båda  flyglarna  ligger  en  yttre  gård,  en  terrass 
högre  än  den  inre  gården  och  afstängd  mot 
denna  och  utåt  af  häckar.  En  planritning  från 
I  700-talets  början  visar,  att  inkörsvägen  då  kom 
rakt  framifrån  mellan  flygelbyggnaderna  och  till 
yttre  gården.  Till  följd  af  den  skarpa  sluttningen 


146 


MEM 


mot  sjön  är  corps  de  lo^-iet  rätt 
lågt  mot  gärdssidan,  men  har  åt 
den  motsatta  en  mycket  hög  souter- 
rauivåning  med  väggarna  täckta  af 
ädla  vinrankor,  hvars  drufvor  under 
varma  somrar  mogna.  Taket  är 
säteritak,  höjden  är  två  våningar, 
den  undre  rusticerad,  gafvelfronton, 
portal  i  trä;  karnellerade  pilastrar, 
bärande  ett  entablement.  Fönstren 
i  nedre  väningen  sitta  på  olika  af- 
stånd  från  hvarandra,  och  de  största 
mellanvä<r£rarna  äro  afhrutna  af  en 
rosett  pä  midten.  Flyglarna  äro  cn- 
vånings  och  hafva  branta  säteritak. 

I  förstugan  sitter  inmurad  en 
sten,  hvari  är  uthugget  Flemingska 
och  Kurtzelska  vapnen  med  initia- 
lerna II.  F.  -  S.  K.,  diirunder  står: 
I{rich  liigg  .  Maria  Memingh  1663. 
Detta  gifvcr  en  datering  för  undt-rvåningen, 
kanske  likviil  endast  för  en  ombvggnad,  då 
kiillarväningen  med  sina  sneda  vinklar  ger  ett 
mycket  ålderdomligare  intryck.  Undre  våningen 
är  af  gråsten  och  tegel  med  5  fot  tjocka  väggar, 
den  öfre  däremot  af  reveteradt  trä  och  tilll)yggd 
af  grcfve  \\.  F.  von  Salt/a  1821  —  hans  vajx-n 
och  detta  årtal  är  måladt  i  trappuppgången. 

h"()rstugans  tak  ui)i)bäres  af  två  karnellerade 
kolonner  och  två  halfkolonner,  förbundna  med 
bågar.  Genoin  den  mellersta  går  trappuppgån- 
gen till  öfre  våningen,  genotu  de  l)åda  andra 
för  trappsteg  ner,  till  vänster  till  salsingån- 
gen, till  hr)ger  har  den  gamla  ingången  blifvit 
afstängd.  Pä  högra  väggen  en  dörr  förande 
in  till  en  liten  taiubur,  till  \'änster  en  blinddr.rr. 
\'iiggarna  iiro  marmorerade  med  målade  kolon- 
ner och  hvalfsträngar.   I  taket  hänger  en  hkta 


En  af  gårdsjlyglarna. 


Försliigaii. 

från  I  joo-talet,  till  vänster  står  en  trofégrupp, 
värjor  fran  16 — 1800-talet,  .strelitsyxa  på  hvars 
skaft  är  inskuret:  Tagit  wed  Narwa  .\:o  1 700 
af  (ieneral  Jacob  Ludvig  von  Saltxa.  En  mäs- 
singstrumma med  Fredrik  den  stores  af  Preussen 
krönta  monogram  är  en  trofé  från  7-åriga  kriget, 
tagen  vid  affären  vid  Neukahlen  1762. 

Till  vänster  kommer  man  ned  för  trappstegen 
till  salen,  vänstra  delen  af  våningen  upptages 
af  detta  ruiu  och  lilla  salongen  —  gröna  kam- 
maren kallad  —  åt  hafssidan  —  köksdeparte- 
mentot  ål  crårdssidan.  1  husets  midt  åt  hafs- 
sidan  ligger  baronens  arbetsrum  —  motsvarande 
förstugan  åt  gårdssidan,  och  våningens  högra 
del  utgöres  af  den  stora  salongen  och  tvä  små 
kabinett. 

Salen  har  af  den  ursprungliga  dekorationen 
kvar  de  hvälfda  dcHTöfverstyckena  med  målade 
romerska  medaljonger.  Ett  stort 
skulpteradt  1 600-talsskåp  med  pi- 
lastrar och  änglahufvuden  upptar 
ena  väggen  och  därpå  står  tre  ost- 
indiska bålar.  En  eldskärm  med 
korsstygnsbroderi,  figurscen  från 
1 700-talets  början,  ett  serverings- 
bord med  IMariebergsskifva  märkas 
här  också.  Pä  väggarna  hänga 
kungaporträtt.  Vasakungarna  äro 
kopior  från  1 600-talet,  bättre  är  ett 
af  Karl  XI  som  barn.  Karl  XII  är 
ett  godt  porträtt  af  D.  von  Krafft 
visande  den  s.  k.  Lundatypen  — 
från  konungens  senare  är.  Här  fin- 
nes också  hans  systerson  Karl  Fre- 
drik af  Holstein-Gottorp  som  barn. 


14 


SVENSKA  SLOTT  O  C II  HERRESÄTEN 


poserande  som  fältherre  i  romersk  dräkt,  en 
replik  frän  D.  von  Kraffts  atelier  af  det  kända 
porträttet  på  Gripsholm.  Fredrik  I  och  Ulrika 
Eleonora  d.  ä.  stamma  från  G.  E.  Schröder, 
kungens  här  mycket  bättre  än  drottningens.  Så 
finnes  här  också  några  rätt  intressanta  säker- 
ligen svenska  stilleben  från  1 6oo-talet. 

Gröna  kammaren  har  gipstak  med  listindel- 
ning, en  fönsternisch  har  kvar  en  dekorativ  kalk- 
målning från  1 700-talets  midt.  Möbeln  är  af 
björk  från  1800-talets  förra  hälft,  karmstolarna 
med  lyra  och  korslagda  pilar  i  ryggstödet,  sto- 
larna utan  armstöd  med  romerska  statyer  i  in- 
lagdt  arbete  på  ryggens  midtplatta.  Här  finnes 
också  en  rokokosekretär  med  utmärkt  vackra 
och  smäckra  former,  inlagd  i  rutmönster  och 
med  beslag,  ett  golfur  lackeradt  med  kinesiska 
scener  i  guld  på  gråblått  signerad  Eric  Nohrman 
Norrkiöping,  samt  en  i  700-tals  liten  spinnrock. 
Gardinerna  hafva  en  uppsättning  från  1800- 
talets  början,  burna  af  ringbärande  lejon  mask  i 
midten  och  pilar  på  sidorna.  Bland  porträtten 
märkes  här  norrmannen  H.  Jansens  1851  datera- 
de byst  af  öfverstekammarjunkaren  grefve  Evert 
Fredrik  von  Saltza  (1775 — 1859),  af  h vilken 
andra  exemplar  finnas  på  flera  ställen  i  huset. 
Af  honom  finnes  dessutom  här  flera  andra  por- 


Skåp  i  matsalen. 


Karl  Fredrik,  hertig  af  Holstein-Gottorp. 
Oljemålning  af  D.  von  Krafft. 

trätt  i  olja,  teckning  och  silhuett.  Det  bästa  är 
ett  medelåldersporträtt,  signeradt  af  den  danske 
målaren  C.  Viertel,  som  några  år  i  början  af 
1 800-talet  var  verksam  i  Sverige.  En  af  F. 
Branders  bättre  målningar  är  det  1765  utförda 
porträttet  af  kammarherren  friherre  Karl  Fredrik 
von  Saltza  (171  7  — 1801).  Den  nuvarande  äga- 
rens föräldrar  äro  målade  af  L.  Hansen,  kam- 
marherren grefve  Karl  Anton  Filip  von  Saltza 
år  1857  och  hans  grefvinna  Kristina  Gustafva, 
född  be  la  Gardie  (1822— 1891)  år  1856.  Här 
finnes  också  ett  akvarellporträtt  af  tre  den  nu- 
varande ägarens  syskon  som  barn,  signerade  af 
A.  Tholander  1853  samt  en  oljemålning  af  hans 
faster  friherrinnan  Hedvig  Charlotta  Katarina 
von  Saltza  gift  F^ock  (1805 — 1875). 

Arbetsrummet  har  tak  med  kraftig  hålkäl  och 
är  indeladt  med  lister.  I  en  af  fönsternischernas 
tak  finnes  också  en  sådan  ornerinof.  Kakel- 
ugnen  är  en  kolonn  på  kubisk  underdel  med 
empiremönster  i  blått,  gult  och  brunt.  Dörr- 
öfverstyckena  äro  landskap  i  rokokoramar.  Mö- 
beln är  i  Karl  Johansstil,  likaså  skrifbordsupp- 


148 


MEM 


satsen,  pendyl  och  stakar  i  mahogny  och  guld- 
brons, den  stora  spegeln  har  förgylld  inramning 
af  spöknippor  och  det  därtill  hörande  bordets 
grå  marmorskifva  bäres  på  vingarna  af  två  fri- 
stående gripar,  lut  1600-tals  masurskåp  upp- 
bär en  del  ostindiskt  och  svenskt  porslin,  mera 
förvaras  däri.  Man  märker  i  synnerhet  delar 
af  en  utmärkt  vacker  orientalisk  servis  med 
den  Taul^eska  vapenfiguren  under  greflig  krona. 
Synnerligen  intressant  är  en  eldskärm,  förestäl- 
lande kung  Salomo  och  drottningen  af  Saba, 
stram alj broderi  dateradt  1626  och  med  ett  mo- 
nogram. Här  hänger  större  delen  af  ställets 
porträttsamling.  Af  tidigare  1 600-talsjjorträtt 
finnes  en  A.  Kurtzel  ^etatis  suic  41  från  1630- 
talet  och  en  okänd  herre  som  pendant„en  okänd 
öfverstlöjtnant  jac(|ues  Duncan  från  1670-talet 
är  afbildad  med  en  mottagen  order  i  hand  och 
en  fäktning  i  bakgrunden.  M.  Mijtens  d.  ä.  har 
måladt  ett  vackert  porträtt  af  assessor  Daniel 
Sparrsköld  (1686 — 1739),  pendanti)orträttet  af 
hans  fru  grcfvinnan  Hedvig  Kristina  Spcns  (iGgo 
— 1758)  iir  af  annan   hand.     l''tt  sNnnerligen 


Kiinniarlierrcn  Grefve  Karl  Anton  Filip  ron  Sall::a. 
Oljeiiialning  af  I,.  Hanscn. 


Arbetsrummet. 
149 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Mansporträtt.  Damporträtt. 

Oljemålning  frän  1630-talet.  Oljemålning  af  D.  K.  Ehrenstrahl. 


vackert  damporträtt  i  halffigur,  okänd  person,  herre  Karl  PVedrik  Hamilton  (1705  — 1753)  är 
är  af  David  Klöcker  Ehrenstrahl,  och  en  lika-  en  skiss  i  G.  E.  Schröders  art,  landshöfdingen 
ledes  okänd  herre  i  röd  talar  med  svart  päls-  friherre  Fredrik  Ulrik  Hamilton  (1735  — 1797) 
bräm  är  signerad  af  J.  D.  Svvartz  172  5.  Ett  och  kammarherre  Karl  Fredrik  von  Saltza  (i  7 1  7 
okändt  damporträtt  af  O.  Arenius  hör  till  konst-  — 1801)  äro  båda  goda  arbeten  af  Fredrik  Bran- 
närens  mest  färglysande  arbeten,  och  visar  en  der,  det  sista  signeradt  och  dateradt  1765.  Por- 
nästan modern  uppfattning.   Hofmarskalken  fri-  trättet  af  den  senares  friherrinna,  Anna  Katarina 


Landtmarskalken  Grefvc  Hugo  Herman  von  Saltza.  Amiralen  Grcfve  Didrik  Henrik  Taube. 

Oljemålning  af  L.  Pasch  d.  ä.  1779.  Oljemålning. 


MEM 


JJanckwarclt-Lillieström,  är  måladt  först  1806  af 
C.  Viertel.  L.  Pasch  d.  ä.  har  1779  måladt 
det  genom  gravyrer  kända  porträttet  af  gene- 
ralmajoren och  landtmar.skalken  grefve  Hugo 
Herman  von  Saltza  (1726 — 1785).  Amiralen 
grcf\'e  Didrik  Henrik  Taube  ( i  7  i  i  —  i  751)  och 
hans  grefvinna  Magdalena  Beata  Rii)bing  äro 
af  okiind  mästare,  baronerna  Hans  (lustaf  (1722 
—  1750)  och  Karl  Fredrik  von  Saltza  (171  7  — 
1801)  äro  signerade  af  Anders  Bergius  1748, 
och  landshöfdingen  friherre  Karl  Diedrik  Ha- 
milton  som  ung  i  grön  uniform  af  Ulrika  Fr. 
Pasch. 

Stora  salongen  har  möbler  och  dekorering  i 
sengustaviansk  stil.  Den  stora  öppna  spisen  har 
öfverst}'cket  måladt  med  staty  och  ornanienl, 
gardinerna  hafva  sina  kapj)or  draperade  i  fasoner 
från  1 800-talets  början,  mellan  fönsterna  till 
golfvet  nående  spegel  med  inramning  i  h\itt, 
guld  och  brons,  ett  tungt  öfverst\-cke  buret  af 
ett  par  mycket  smärta  fantasikolonner  på  hvar 
sida.  Två  blåa  och  hvita  höga  smala  kinesiska 
urnor  stå  frainföjr  spegeln,  två  förg\-llda  skulp- 
terade gueridoner  och  b}'ster  af  gcnc-ralpost- 
direktören   och   kammarherren    friherre  Hugo 


Detalj  af  salongen. 


Salongen. 


Svenska  slott  och  herresäten 


Biljardsalen. 

Adolf  Hamilton  till  Boo  och  hans  friherrinna 
Lovisa  Johanna  Ridderstolpe.  Möbeln  är  i  hvitt 
och  brons  med  undantag  af  två  högryggade 
länsstolar  från  1 700-talets  början  framför  spi- 
sen. På  väggen  hänger  ett  porträtt  af  hertig 
Karl  Fredrik  af  Holstein-Gottorp  som  pojke  i 
karolinsk  uniform,  ett  verk  från  D.  von  Kraffts 
atelier.  Två  vackra  empireljusstakar  på  tre 
lejonfötter  i  brons  och  guldbrons  stå  på  kamin- 
frisen. 

Af  de  små  kabinetten  har  det  ena  en  gusta- 
viansk möbel  och  ett  litet,  mycket  vackert,  in- 
lagdt  toalett-  och  arbetsbord  från  i  700-talets  midt. 
Ifrån  fönstersmygen  för  en  nu  igenmurad  lönn- 
trappa man  vet  ej  hvart.  En  sådan  måste  ju 
nästan  finnas  här,  då  sägnerna  haft  så  mycket 
att  syssla  med  de  på  Mem  nedgräfda  eller  in- 
murade skatterna. 

Uppför  trappan  kommer  man  till  öfre  för- 
stugan. Dennas  innervägg  är  upptagen  af  fyra 
dörrar  mellan  refflade  halfkolonner,  samman- 
bundna med  bågsträngar.  De  midtersta  dörrarna 
föra,  den  ena  till  nedgående  trappan  den  andra 
till  vindstrappan.  Dörren  längst  till  höger  för 
genom  en  tambur  till  våningen  mot  sjösidan, 
den  till  vänster  till  en  korridor  med  gästrum. 
En  dörr  på  högra  kortväggen  för  in  till  några 
gästrum.  Öfre  förstugan  har  en  del  rokoko- 
möbler, särskildt  märker  man  ett  bord  och  ett 
par  svängda  inlagda  byråar  med  lådfack  ofvan- 


på  skifvan.  Ett  stort  skåp 
på  ena  kortväggen  innehåller 
en  del  från  gården  hopsam- 
lade äldre  föremål. 

Här  må  anmärkas,  att  till 
samlingarna  på  Mem  höra 
jämväl  ett  antal  oljefärgspor- 
trätt och  kopparstick  från 
1 700-talet,  hvilka  för  när- 
varande finnas  i  baron  von 
Saltzas  våning  i  Stockholm. 

Våningen  mot  sjön  består 
af  biljardrummet,  biblioteket, 
Karl-Johansrummet  och  säng- 
kammaren. 

Biljardrummet  har  en  må- 
lad marmordekoration,  korin- 
tiska kolonner  med  entablement,  ymnighetshorn 
med   fruktskål   öfver   dörrarna,   fruktfat  öfver 
fönstren. 

Biblioteket  innehåller  äfven  arkiv  med  släkt- 
och  gårdshandlingar.  Särskildt  stor  är  samlin- 
gen af  öfverstekammarjunkaren  grefve  E.  F.  von 
Saltzas  litterära  kvarlåtenskap.  Att  märka  är 
den  stora  samlingen  af  tryckta  och  handskrifna 
noter  från  1700-talets  slut  och  i  800-talets  början. 
Möblerna  äro  af  björk  från  i  840-talet,  två  vackra 
gustavianska  speglar  finnas  här  och  F.  Westins 
porträtt  af  Karl  XIV  Johan  och  Oskar  I,  båda 
gåfvor  till  grefve  E.  F.  von  Saltza.  Här  hänger 
också  en  gammal  intressant  lappsk  trolltrumma. 

Karl  Johansrummet  kallas  så  efter  kungens 
porträtt  och  hans  bataljer,  som  i  litografier  hänga 
på  väggarna.  Här  finnes  också  en  del  frimurar- 
porträtt,  gipsmedaljonger  utförda  af  C.  Riebe 
1853.  Det  är  Karl  XV  och  Oskar  II  som 
prinsar,  öfverstekammarjunkaren  E.  F.  von  Saltza, 
statsrådet  grefve  Henning  Hamilton,  biskop  J. 
j.  Hedrén  och  kyrkoherde  J.  Rothlieb. 

vSängkammaren  har  en  alkov  mellan  två  ko- 
lonner och  i  denna  en  gustaviansk  säng.  I  gäst- 
rummen hänger  dessutom  flera  porträtt,  bland 
annat  ett  af  excellensen  Germund  Ludvig  Ce- 
derhjelm  (1755 — 1841). 

Mem  utgöres  af  två  mantal  med  en  areal  af 
omkring  600  tunnland  och  är  taxeradt  till 
90,100  kronor. 


152 


ÅLLONÖ 


ÖSTRA  STENBY  SOCKEN,  OSTKINDS  HÄRAD,  ÖSTERGÖTLANDS  LÄN 

Af  GUSTAF  UPMARK 


Imarg-inalcn  af  ett  <;-amnialt  »Missalen  Romano- 
Catholicum som  förvaras  i  Östra  Stenln- 
kyrka,  finnes  följande  anteckning:  »Anno  i  584 
när  Herr  (jöran  Gera  skulle  draga  till  .Vllonöö 
at  bese  stället  hvar  han  gärden  bygga  skulle, 
hade  han  med  sig 
Herr  Benet  (jylta 
Fru  Märthe  Fader 
och  Herr  Hogen- 
sköU  Bielke  och 
Herr  Claues  Biel- 
ke». —  Riksrådet 
Göran  Holgersson 
Gera  (f  i  588)  ha- 
de ärft  ÄUonö  ef- 
ter sin  mor  fru 
Brita  Nilsdotter 
<^^np  (t  1547)  och 
skref  sig,  sedan 
han  år  1561  hade 
blifvit  friherre,  till 
denna  gård.  Man 
har  antagit,  att  det 
besök  som  (jöran 
Gera  år  i  584  gjor- 
de på  ;\llonö  i  sällskap  med  sin  svärfar  Benkt 
Gylta  och  de  l)åda  bröderna  Bielke,  gifvit  an- 
ledning till  uppförandet  af  en  manbyggnad,  be- 
lilgen  på  samma  plats  som  den  nuvarande. 
Detta  är  den  äldsta  uppgift  man  har  om  en 


Kommendörkapten 
Carl-Giistaf  FUicli- 


byggnad  pä  Allonö,  men  gårdens  namn  möter 
oss  redan  200  år  tidifjare. 

När  herr  Gr)ran  Holgersson  år  1547  ärfde 
Allonö  hade  gården  nämligen  i  mera  än  halft- 
annat  sekel  gått  i  arf  i  hans  moders  släkt,  den 

mäktiga  (irip-släk- 
ten.  Riddaren  /o- 
lian  Moltcke,  som 
är  den  äldste  kän- 
de ägaren,  sålde 
nämligen  år  1383 
Allonö  till  Bo  Jons- 
son (I  1386),  Grip- 
släktens  och  en  af 
hela  det  svenska 
frälsets  mest  be- 
kante medlemmar 
under  medeltiden. 
Efter  honom  ärf- 
des  gården  af 
sonen  Kmit  Bosson 
och  från  honom 
till  hans  dotter 
Katarina  Kn^its- 
dottcr  som  år  1426 
sig  med  riksrådet  Nils  Erengislcson  (f 
1440)  af  den  ätt  som  efter  sitt  vapen  kallats 
»Natt  och  Dag  på  längden».  Deras  son,  riks- 
rådet Bo  Nilsson  till  Vinäs  (f  1464)  upptog 
Gripvapnet  efter  sin  moder  och  ärfde  Allonö 


Fru  Pauline  Flach 
född  Bancroft. 


gifte 


153 


5"  VENSKA  SL  O  TT  O  CH  NER  RES  A  TEN 


som  han  lämnade  i  arf  till  sin  son  A^ih  Bosso)i 
( Grip)  ("j'  I  522),  hvilken  var  fader  till  den  ofvan- 
nämnda  fru  Brita  Nihdotto-  (f  1547)  gift  med 
herr  Holger  Karlsson  (Gera)  (j  1541)  och  mor 
till  det  äldsta  AUonös  byggherre,  riksrådet  fri- 
herre Göran  Holgersson   Gera  (f  1588). 

Denne  dog  barnlös  och  öfverlefdes  af  sin 
änka  Märta  Gylta  (j  1640)  som  blef  omgift 
med  Sven  Soinme  (f  1624).  AUonö  öfvergick 
därefter  till  fru  Märtas  syster  Brita  Gylta  och 
hennes  man  friherre  Kutt  Ktrck,  hvars  afkom- 
lingar  innehade  gården  i  flera  generationer.  Från 
hans  son  Jöns  Knutsson  Kcrck  (f  1652)  gick 
Allonö  till  sonsonen,  riksrådet  friherre  Gustaf 
Knrek  (f  1689),  som  på  1660-talet  lät  uppföra 
den  nuvarande  slottsbyggnaden,  hvars  hufvud- 
portal  prydes  af  hans  och  hans  hustrus  Elsa 
Beata  Baners  vapensköldar.  ■ —  De  hade  flera 
söner  som  dogo  unga;  den  som  ärfde  Allonö, 
Knut  Kurck,  afled  ogift  1698,  och  Allonö  öfver- 
gick nu  till  två  af  hans  systrar,  Märta  Maria 
Kurck  (■]-  1 7 13)  gift  med  öfverste  Knut  Lilje- 
höök  (-j-  1704)  och  Kristina  Kurck  (f  1736)  gift 
med  generalmajoren  grefve  Gustaf  Oxenstierna 
(t  1723). 

Efter  grefvinnan  Kristinas  död,  1736,  ärfdes 
gården  af  hennes  döttrru',  Elsa  Kristina  Oxen- 
stierna, gift  med  majoren  friherre  Gabriel  Fredrik 


Kurck  (I  1754)  och  Gustaviana  l^arbro  Oxen- 
stierna, gift  med  grefve  Clas  Christoffer  Ekeblad 
(f  1769),  hvilka  år  1738  sålde  Allonö  till  grefve 
Malcolni  Haniilton  (j  1741)-  Dennes  dotter 
Gustava  Johanna  Haniilton  sålde  godset  redan 
1752  till  Karl  Georg  Sperling,  som  tre  år  senare, 
1755,  öfverlät  äganderätten  till  majoren  ///.v//;/?/^ 
von-  Yhlen  (f  1769).  I  hans  släkt  förblef  Allonö 
nu  något  mera  än  ett  århundrade  och  tillhörde 
efter  hvarandra  sonen,  ryttmästaren  Gerkard 
Justinus  von  Yhlen  (j  18 14),  dennes  son  kam- 
marjunkaren  Gerhard  Adolf  von  Yhlen  och  den- 
nes son  fiskeriintendenten  Gerhard  Olof  von 
Yhlen,  hvilken  år  1864  sålde  gården  till  gross- 
handlaren Gustaf  Adolf  Dii  Rietz.  Under  senare 
delen  af  1 800-talet  såldes  Allonö  flera  gånger: 
1868  till  hrr.  C.  F.  och  A.  Wahlberg;  1875 
till  Mathias  Ungern  von  Post  (f  1880),  hvars 
dotter  Ebba  Ulrika  Kristina  von  Post  gift  med 
landtmätaren  R.  Essen  år  1905  sålde  godset 
till  kommendörkapten  Carl  Gustaf FlacJi  (11911) 
och  hans  maka  Pauline  Flach,  född  Bancroft, 
dotter  af  John  Chaudler  Bancroft,  hvilken  är 
Allonös  nuvarande  ägarinna. 

Den  o-ård  som  Göran  Holjjersson  Gera  san  no- 
likt  lät  uppföra  härpå  1580-talet  var  säkerligen 
ett  trähus.  På  samma  plats  och  delvis  med  an- 
vändande af  den  gamla  grunden,  som  ännu  inne- 


154 


ÅLLONÖ 


sluter  kiillarc  af  ålderdomlig;  karaktär,  lät  friherre 
(iustaf  Kurck  under  det  karolinska  tidehvarfvet 
efter  ritningar  af  Nikodemus  Tessin  d.  ä.  upp- 
föra det  präktii,''a  slott  som  finnes  afbildadt  på 
tre  planseher  i  Dahlbergs  Suecia  anti(|ua  et 
bodierna,  stuckna  af  A\'ilhelm  Swidde  i  JStock- 
holm,  i6qo — 92.  Som  så  många  gods  och 
gårdar  på  Sveriges  östkust  blef  äfven  Allonö 
brändt  och  härjadt  af  de  ryska  mordbriinnar- 
flottorna  år  17  19,  under  den  tid  det  innehades 
af  Kristina  Kurck  och  hennes  man  grefve 
Clustaf  Oxenstierna.  —  V.w  restaurering  igång- 
sattes omedelbart  och  skall  hafva  varit  afslutad 
vid  år  1740.  Hundra  år  senare,  1840,  företog 
dåvarande  ägaren  en  grundlig  iståndsättning, 
som  gaf  slottet  det  utsccMide  som  det  hade  ända 
till  den  sista  stora  iståndsättningen  som  kommen- 
dörkapten och  fru  Flach  låtit  verkställa  och  hvar- 
ig(Miom  slottet  i  det  yttre  återfått  det  utseende 


som  det  enligt  Dahlbergs  Suecia  hade  före  den 
ryska  påhälsningen  år  1719.  livad  slottet  an- 
går afslutades  denna  reparation  redan  år  1906, 
men  arbeten  hafva  äfven  senare  pågått  här  och 
pågå  ännu  i  det  att  fru  Pauline  Flach  under 
sommaren  191 3  låtit  uppföra  tvenne  flyglar 
framför  slottet  hvilka  finnas  angifna  på  Suecia- 
bilderna,  hvarigenom  hela  anläggningen  kommer 
att  få  en  genomförd  karolinsk  karaktär. 

Allonö  är  beläget  på  södra  stranden  af  Brå- 
viken  vid  den  efter  gården  uppkallade  Allonö- 
fjärden.  Af  Sueciabilderna  vill  det  synas  som 
om  vattnet  på  den  tiden  gått  upp  ända  intill 
terrasserna  nedanför  slottets  nordfasad;  numera 
sedan  vattnet  sjunkit  undan,  utbreder  sig  en  vid- 
sträckt ängsmark  mellan  slottet  och  Bråviken 
och  närmast  slottet  har  i  senaste  tid  anlagts  en 
liten  förnäm  trädgård  med  rabatter,  bassiner  och 
stat\-er.  —  Slottets  hufvud fasad  vetter  inåt  land. 


Allonö.     luili^t  Dahlhrig-  Suciia  aiUic|u;\  el  hodienia. 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


w 

■I  IS 

n» 

1  ii 

[ii 

L     *  j 

Slottets  fasad  åt  gårdssidan. 


mot  sydväst,  där  en  rymlig  gårdsplan  ligger, 
begränsad  af  de  två  nyuppförda  flyglarna  i  de 
främre  hörnen.  Mellan  dessa  leder  en  trappa 
ned  till  en  blomsterträdgård  belägen  på  samma 
plats  som  Sueciabildens. 

Slottsbyggnaden  har  den  för  Nikodemus  Tes- 
sin  d.  ä.  karakteristiska  planfördelningen  och 
grupperingen  af  massorna.  Ehuru  uppförd  en- 
dast i  en  hufvudvåning  och  en  låg,  öfre  mez- 
zaninvåning  är  byggnaden  att  jämföra  med 
sådana  typiskt  tessinska  slott  som  t.  ex.  Sjöö 
eller  Salsta  i  Uppland.  Grundplanen  är  nära 
nog  identisk  med  slottets  på  Sjöö  (jfr.  sid.  1 34 
i  TJpplandsdelen  af  detta  arbete):  en  rektangulär 
hufvudbyggnad,  flankerad  af  tvenne  tornliknan- 


I.  Sa/.  —  2.  Salong-.  —  3.  Skri/rum.  —  4.  Förstiig-a.  —  5. 
TJänans  matrum.  —  6.  Kök.  —  7.  Srri'criitg.^rtti!i.  —  8.  Vesti- 
hul.  —  9.  Rökrum.  —  10.  Toiicttc.  —  11.  liibliotek. 


de  hörnpaviljonger  åt  främre  sidan  och  åt  den 
bakre  med  ett  utom  fasadlinjen  framspringande 
midtparti.  Liksom  på  de  nämnda  tessinska 
slotten  är  midtpartiet  i  hufvudfasaden  bestämdt 
markeradt  genom  pilastrar,  som  uppbära  en 
ofvan  takfoten  uppstigande  hög  tympanongafvel 
och  tornen  framträda  genom  sina  takanordningar 
som  relativt  själfständiga  delar  af  anläggningen. 

Vid  den  ryska  förstörelsen  år  i  7  1 9  afbrändes 
taket  och  byggnadens  öfversta  delar;  vid  repara- 
tionen på  1730-talet  slopade  man  den  å  Suecia- 
bilderna  synliga  låga  öfvervån ingen,  som  emel- 
lertid blef  återställd  vid  den  år  1906  afslutade 
iståndsättnin<ren.  I  öfverensstämmelse  med  de 
gamla  afbildningarna  inlades  fönster  i  midtpar- 
tiets  och  tornens  öfre,  något  förhöjda  delar,  hvar- 
jämte  det  stora  taket  försågs  med  fönsterkupor. 
I  gårdsarkivet  finnes  en  fotografi  tagen  under 
pågående  ombyggnad  af  slottet  och  utvisande 
hvari  förändringen  bestått:  hälften  af  byggnaden 
har  å  denna  bild  kvar  det  p-amla  taket  och  å 
den  andra  hälften  är  den  nya  öfvervåningen 
uppförd.  —  Hufvuddelen  af  slottet,  den  nedre 
våningen,  är  i  det  3^ttre  fullständigt  orörd  och 
än  idag  identiskt  lik  Dahlbergs  afbildningar: 
mellanpartierna  äro  indelade  med  stora  bågfält 
och  ofvanför  hufvudportalen  prunka  byggherrens 
och  hans  gemåls  vapensköldar,  ätterna  Kurcks 
och  Banérs,  under  en  väldig  gemensam  friherre- 
krona. 


156 


Genom  den  af  ett  rikt  [)rofileradt  listverk 
omi;ifna  portalen  inkommer  man  i  en  hö'^  och 
rymlit^-  förstuga  med  sten^olf  och  pilasterinde- 
lade  väggar:  till  h()^er  leder  tra[)[)an  upp  till 
öfre  våningen  och  en  dörr  i  fonden  leder  in  i 
den  i  midtpartiet  mot  sjösidan  belägna  stora 
salongen.  Till  vänster,  midt  emot  trappan,  lägga 
vi  märke  till  en  praktfull  ()pi)en  spis  med  rik 


sandstensdekoration  med  Torstenssonska  och  De 
la  Gardieska  vapnen  och  årtalet  1644  å  krönet. 
iJenna  spis,  som  sålunda  är  tjugo — trettio  år 
äldre  ;in  Allonö  slott,  har  ursprungligen  stått  på 
LMfsunda  slott  invid  Stockholm.  \'apensköldarna 
l)eteckna  dess  byggherre  fältmarskalken  Lennart 
Torstensson  och  hans  gemål  Beata  de  la  Gardie. 
Spisen,  som  utgör  ett  vackert  prof  på  1640- 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Nva  trädgården. 


talets  högt  uppdrifna  stenhuggarkonst,  inköptes 
jämte  ett  större  antal  samtida  rikt  dekorerade 
dörrar  af  kommendörkaptenen  C.  G.  Flach  från 
Ulfsunda  år  1905,  sedan  detta  slott  öfvergått  i 
Stockholms  stads  ägo  och  skulle  inredas  för 
sitt  nuvarande  ändamål,  till  sjukhus.  Dörrarna 
äro  numera  insatta  i  hufvudvåningen  på  AUonö; 
det  är  breda  enkeldörrar  af  ek  med  tvä  fyll- 
ningar, dekorerade  dels  med  bågfält  i  upphöjdt 
snickeriarbete  dels  med  fyrsidiga  ramar  samt 
med  präktiga  »smällelås»  och  gångjärnsbeslag 
af  järn. 

Näo-ra  rester  af  slottets  fasta  inrednin$r  från 

o  o 


Försiiiean. 


1600-talet  finnas  icke  i  behåll,  och  då  Allonö  un- 
der senare  tid  flera  gånger  gått  i  köp,  funnos 
vid  kommendörkapten  C.  G.  Flachs  tillträde  öfver 
hufvud  icke  mycket  inomhus  vare  sig  af  fast 
eller  lös  inredning.  Sedan  slottet  restaurerats 
gällde  det  därför  att  anskaffa  lämplig  möblering 
för  de  inånga  rummen,  en  uppgift  som  den 
nuvarande  ägarinnan  och  hennes  make  med  oafr 
låtligt  intresse  fullföljt.  Rummen  i  hufvudvå- 
ningen äro  uppfyllda  af  en  mängd  gamla  vackra 
saker  från  olika  tidehvarf,  möbler  af  alla  slag, 
bronser,  keramik  etc. 

I  förhallen  stå  ett  holländskt  skåp  och  en 
stor  inlagd  kista  från  1600- 
talet  samt  några  stolar  af  ek 
med  rotting  från  slutet  af  sam- 
ma århundrade.  Väggarna 
prydas  af  trenne  ryttarpor- 
trätt  i  Ehrenstrahls  art  fram- 
ställande Karl  X  Gustaf,  Karl 
XI  i  slamret  vid  Lund  och 
Karl  XII,  och  högst  uppe 
sitta  såsom  ett  slags  frisde- 
koration 14  stycken  vapen- 
sköldar i  rika  färger,  bygg- 
herrens friherre  Gustaf  Kurcks 
och  hans  frus  Elsa  Beata 
Banérs  anvapen  (två  saknas), 
h vilka  med  vederbörligt  till- 
stånd fått  deponeras  här  från 
Östra  Stenby  kyrka,  där  ve- 
derbörandes  hufvudbanér  fin- 
nas. 

Slottets  ståtligaste  rum  är 
den    i    midtpartiet   mot  sjö- 


is8 


ALLONÖ 


5  v  EN  SKA  SLOTT  O  CH  HERRESA  TEN 


Skrif rummet. 


sidan  belägna  stora  salongen,  till  hvilken  man 


i  en  behaglig  röd  färgton. 


Den 

Ingväggen,  krönt  af 


inkommer  direkt  från  förhallen.  Det  är  ett 
rum  af  ansenliga  mått.  Taket  är  försedt  med 
en  stor  kälning  och  dörrarna  med  öfverstycken 
med  stuckguirlander.  På  inre  väggen  sitta  ett 
par  mörknade  målade  tapeter,  gobelinimitationer 
af  en  art  som  ofta  användes  här  under  slutet 
af  i6oo-talet,  i  öfrigt  äro  väggarna  klädda  med 
ett  brokad  tyg 
stora  marmorspisen  ä  ena 
en  väldig  spegel,  är  af  engelskt  ursprung. 

Möbleringen  är  ytterst  rik,  och  oaktadt  här 
förekomma  föremål  från  ganska  skilda  tidehvarf 
och  stilarter,  gör  det  hela  ett  synnerligen  har- 
moniskt intryck.  Det  i  mörk  färg  bonade  par- 
kettgolfvet  täckes  af  färgmättade  orientaliska 
mattor,  Bokhara,  »royal  afgahn»  m.  fl.  mot  hvilka 
de  förgyllda  rokoko-  och  Louis-XYI-stolarna  stå 
synnerligen  förnämt.  På  ömse  sidor  om  in- 
gångsdörren stå  ett  par  holländska  i6oo-tals- 
skåp  af  den  typ  som  hör  hemma  i  provinsen 
Nord-Holland  och  som  i  ansenliga  mängder 
synes  hafva  importerats  till  de  nordiska  länderna. 
Utefter  väggarna  stå  bl.  a.  en  elegant  tvålådig 
rokokobyrå,  ett  litet  lågt  byråliknande  skåp  i 
Louis  XVI  och  en  svensk  gustaviansk  byrå,  i 
ett  hörn  ett  stort  golfur  i  rokokofoder  med 
engelskt  verk  m.  m.  På  väggarna  hänga  ett 
par  karakteristiska  svenska  rokokospegiar  från 
1760-talet  samt  flera  par  lampetter,  hvaribland 


ett  par  synnerligen  eleganta  af  brons  i  Louis  XVL 
stil.  —  Framför  den  nyssnämnda  öppna  spisen 
är  på  engelskt  sätt  anordnad  en  treflig  sittplats 
med  en  förgylld  soffa  och  bekväma  länstolar. 
—  Bland  de  talrika  smärre  konstföremål,  som 
stå  på  olika  ställen  i  salongen  liksom  i  andra 
rum,  må  särskildt  nämnas  en  samling  dyrbara 
kinesiska  och  japanska  porsliner,  bronser,  emalj- 
och  lackarbeten,  hopbragt  af  fru  Pauline  Flachs 
fader. 

Af  porträtt  finnas  här  ett  par  ryttarbilder  i 
liten  skala  framställande  Karl  XII  vid  Narva  och 
Karl  XII  vid  Altranstadt  1707  samt  trenne  bröst- 
bilder af  medlemmar  af  ätten  von  Yhlen,  näm- 
Hgen  ryttmästaren  Justinus  von  Yhlen  (|  1759), 
hans  son,  ägaren  till  Allonö,  majoren  Justinus 
von  Yhlen  (f  1769)  och  dennes  fru  Maria  Ulrika 
Wihlmoth  (f  1805).  Denna  lilla  samling  af  ägare- 
porträtt kompletteras  af  ett  par  pasteller  i  fru 
Flachs  skrifrum,  som  framställa  ryttmästaren 
Gerhard  Justinus  von  Yhlen  (j  18 14)  iklädd 
1772-års  revolutionsbindel  och  svärdsorden  samt 
hans  fru  Kristina  Sofia  Klingspor  (f  1802). 

I  skrifrummet,  beläget  till  höger  om  stora 
salongen,  är  ena  väggen  täckt  af  en  stor  skogs- 
tapet och  för  öfrigt  finnas  här  liksom  i  salongen 
en  stor  mängd  möbler  från  olika  stilperioder, 
ett  par  hederliga  svenska  länstolar  från  1 700- 
talets  förra  del,  engelska  rokokostolar  af  valnöt 
m.  m.  samt  en  liten  elegant  byrå  i  lack,  engelskt 


1 00 


ÅLLONÖ 


arbete  från  1 700-talets  förra 
del.  Kn  präktic^  sak  är  en 
stor  svensk  golfklocka  i  ro- 
koko med  gammal,  väl  bibe- 
hållen målning  och  förgyll- 
ning. 

Bland  taflor  i  detta  rum 
må  utom  de  förut  omtalade 
j^orträtten  nämnas  en  mål- 
ning i  olja  af  okänd  italiensk 
renässanskonstnär  framstäl- 
lande »Flykten  till  Eg^-ypten». 
Väggarna  prydas  dessutom 
af  ett  antal  akvareller,  dels  af 
engelske  konstnärer,  dels  af 
Johan  P.  Cumelin  framstäl- 
lande tilldragelser  ur  svenska 
flottans  historia  under  år  i  789. 

Cienom  ett  litet  mellanrum 
med  fast  inredning  i  japani- 
serande  stil,  mot  hvilken  de 
gamla  svenska  dörrarna  från 
Ulfsunda  gcira  ett  egendomligt  afljrott,  inträda 
vi  i  det  i  sydöstra  tornet  belägna  biblioteket, 
ett  af  slottets  behagligaste  rum.  Rundt  väg- 
garna löpa  bokhyllor  af  mtjrk  ek  indelade  med 
halfkolonner  med  skulpterade  och  förgyllda  ka- 
pitäl,  och  vid  ena  väggen  reser  sig  en  stor  öp- 
pen spis,  kringbyggd  med  pilastrar  och  fyllnin- 
gar, allt  härstammande  från  ett  gammalt  hus  i 
London.  —  (jolfvet  med  plattor  af  rödt  tegel 
täckes  af  orientaliska  mattor  och  framför  spisen 


Friherre  Gustaf  Kiirck 


Biblioteket. 

är  liksom  i  salongen  anordnad  en  behaglig  sitt- 
plats invid  det  stora,  midt  i  rummet  stående 
biblioteksbordet. 

Väggfälten  ofvan  bokhyllorna  upptagas  af 
några  taflor,  hvaribland  ett  par  italienska  från 
1 500-talet:  Isaks  offer  och  Hagar  med  Ismael 
i  öknen,  några  gamla  sjökrigsbilder  samt  por- 
trätt af  slottets  byggherre  friherre  Gustaf  Kurck 
i  riksrådsdräkt  m.  fl.  På  hyllorna  stå  ett  par 
byster  af  bronserad  gips  af  Sergel,  framställande 
riksrådet  grefve  Anders  Johan  von  Höpken  och 
kanslipresidenten  grefve  Ulrik  Scheffer. 

\'i  återvända  genom  skrifrimimet  och  stora 
salongen  och  inträda  i  den  till  vänster  om  sa- 
longen belägna  matsalen,  ett  ståtligt  rum  med 
väggarna  täckta  af  i  olja  på  duk  målade  tapeter 
från  I  700-talets  midt,  som  af  ålder  funnits  på 
AUonö,  ehuru  de  förr  varit  uppsatta  i  ett  annat 
rum.  Målningarna  äro  hållna  i  en  grön  helton 
och  framställa  rokokolandskap  med  fantastiskt 
utformade  klipp-partier,  hus,  träd  och  figurer 
inom  måladt,  förgylldt  rokokoramverk.  Den 
fasta  inredningen  kompletteras  af  en  hög  1700- 
talskakelugn  i  hvitt  och  gult.  —  Bland  möblerna 
märkas  trenne  stora  1 600-talskistor  och  i  taket 
hänga  tre  stycken  ljuskronor  i  barockstil.  — 
Från  matsalen  kommer  man  genom  en  dörr 
midt  på  fönsterväggen  ut  på  en  stor  altan  med 
utsikt  åt  sjösidan.  En  liknande  altan  befinner 
sig  utanför  fru  Flachs  skrifrum. 

Den  öfre  våningen,  som  uppfördes  i  samband 
med  slottets  restaurering,  delas  i  husets  längd- 
riktning af  en  lång  korridor  och  innehåller  ute- 


161 


SVENSKA  SLOTT  OCH  HERRESÄTEN 


Matsalen. 


slutande  sofrum  och  gästrum.  I  några  af  dessa 
äro  insatta  gamla  kakelugnar  från  1700-talet, 
samtliga  inköpta  af  kommendörkaptenen  C.  G. 
Flach  i  Karlskrona  och,  åtminstone  i  ett  par 
fall,  härstammande  från  den  i  slutet  af  1 700- 
talet  verksamma  fajansfabriken  i  Sölvesborg. 
—  Rummen  äro  äfven  här  delvis  möblerade 
med  gamla  möbler,  särskildt  svenska  i  700-tals- 
stolar. 

I  samband  med  den  senaste  restaureringen 
försågs  AUonö  slott  med  alla  slags  moderna 
anordningar  såsom  vatten-  och  värmeledning, 
elektrisk  belysning  från  eget  elektricitetsverk  etc. 

De  yttersta  hörnen  af  den  höga  terrassen 
mot  sjösidan  upptagas  af  ett  par  små,  nästan 
kubiska  flygelpaviljonger  med  valmtak,  uppförda 
med  ledning  af  Sueciabilderna,  Hksom  de  förut 
nämnda  större  gårdsflyglarna,  hvilka  för  när- 
varande (i 9 1 3)  äro  under  byggnad  och  som  äro 
afsedda  att  innehålla  gästrum.  - —  Gårdsplanen 
kommer  därjämte  i  en  snar  framtid  att  omgifvas 
af  balustrader  med  blomsterurnor  och  dylikt. 
Genom  alla  dessa  arbeten  får  anläggningen  i 

I 


sin  helhet  en  förnämt  afsluten  karaktär,  pryd- 
ligare och  mera  fullständigt  genomförd  enligt 
den  karolinska  tidens  ideal  än  den  kanske  nå- 
gonsin förut  tett  sig.  Just  i  afseende  på  om- 
gifvande  flyglar  och  öfriga  anläggningar  är 
ju  som  bekant  Suecia  icke  alltid  säkert  tillför- 
litlig- 

De  båda  nyanlagda  blomstergårdar  som  om- 
gifva  slottet  såväl  på  lands-  som  på  sjösidan 
äro  föremål  för  den  nuvarande  ägarinnans  sär- 
skilda intresse  och  särskildt  den  senare  har  att 
uppvisa  en  rikedom  af  växter  mellan  symmetriskt 
lagda  gångar  och  vattenbassiner.  Här  stå  dels 
en  mängd  skulpterade  urnor  och  dylikt  dels  tre 
stycken  statyer  af  bly  hvitmålade,  ursprungligen 
härstammande  från  Ljung  i  Östergötland.  — 
Från  terrasserna  åt  denna  sida  erbjuder  sig  en 
hänförande  utsikt  öfver  Bråviken  med  Kolmår- 
dens skogklädda  höjder  i  bakgrunden. 

Allonö  gods  med  underlydande  gårdar  äger 
en  areal  af  706  tunnland,  hvaraf  456  tunn- 
land åker  och  äng  samt  250  tunnland  skog; 
taxeringsvärdet  uppgår  till  160,000  kronor. 

2 


INNEHÅLL: 


Sturefors   sid.  i 

r>ambohof   »  14 

Brokind   »  17 

Schedevi      »  2 

Finspång   »  27 

Stjernorp   »  33 

Ekenäs   »  38 

Ljung   »  45 

Löfstad   »  52 

Herrboruni   »  68 

Sonstorp   »  78 

Thorönsborg   »  85 

Mauritzberg   »  96 

Sörby   »  102 

Grensholm   »  107 

Naddö   »  115 

Ribbingshof   »  123 

Adelsnäs   »  12g 

Engelholm   >  138 

Mem   »  145 

ÅUonö   »  153 


163 


RÄTTELSER  OCH  TILLÄGG. 


SMÅLAND. 

BERGKVARA.  Sid.  2  sp.  2  rad  3  n.  står 
kuren  skall  vara  muren. 

Sid.  3  sp.  2  rad  7  u.  står  0,35  skall  vara  0,85. 

Sid.  5  sp.  I  rad  i  2  n.  står  utsökt  fint  målade 
porträtt  i  pastell;  friherrinnans  porträtt  är  pastell, 
men  landshöfdingens  oljemålning-. 

Sid.  8  sp.  I  rad  3  n.  står  skarpfrö  skall  vara 
barrfrö. 

Sid.  8  sp.  2  rad  3  n.  efter  ordet  Ȍker:^  skall 
vara  ett  kommatecken. 

HELGERUM.  Sid  q 7  sp.  2  under  bilden 
står  Fröken  skall  vara  Fru. 

ÖSTERGÖTLAND. 

HERRBORUM.  Sid.  69  sp.  2  rad  10  u. 
tillfogas:  Jordeböckerna  från  i  500-talet  upplysa 
om,  att  Herrborum  1543  och  ett  tiotal  år  framåt 
räknades  till  fru  Annas  frälseegendom.  Hvem 
fru  Anna  var,  visar  alldeles  otvetydigt  ett  per- 
gamentsbref  i  riksarkivet  från  1S5Q,  som  inne- 
håller arfskifteshandlingar  efter  fru  Anna  Peders- 
dotter  (Bielke),  änka  efter  Thure  Bengtson  (Hård). 


På  hennes  systersöners,  bröderna  Baner,  lott  föll 
en  tredjedel  af  arfvegodsen,  däribland  Herrbo- 
rum, som  på  detta  sätt  kom  i  den  yngste  bro- 
derns, Gustaf  Axelsson  Banérs  ägo.  Sedan  han 
afrättats  i  Linköping  1600,  ägdes  och  beboddes 
gården  af  hans  änka,  Kristina  Sture  ( 1 6 1 9),  

Sid.  70  sp.  I  rad  10  u.  står  och  dennes  son 
skäll  vara  ,  dennes  bror  generalmajoren  grefve 
Göran  Gyllenstierna  (f  1736)  och  därefter  af 
grefve  Nils  ende  son  —  — 

Sid.  76  noten.  Före  parentesen  tillägges  och 
äro  sedan  1911  införlifvade  med  samlingarna 
på  Herrborum. 

MAURITZBERG.  Sid.  96'.  Sedan  grefve 
Christer  Bonde  19 12  sålt  egendomen,  innehafves 
hufvudgården  af  grefve  (jösta  Mörner. 

STUREFORS.  Sid.  10  sp.  2  rad  2  n.  står 
Gustafsberg  skall  vara  Marieberg. 

Sid.  II  sp.  I  rad  i  u,  står  Rörstrandsservis. 
Servisen  är  enligt  L.  Looström  tillverkad  vid 
Moustiers  i  Frankrike. 

Under  nedersta  porträttet  i  första  spalten  står 
J.  M.  Scheffel  skall  vara  J.  H.  Scheffel. 

I  textspalten  rad  14  står  J.  M.  Scheffel  skall 
vara  J.  H.  Scheffel. 


Nordisk  Familjeboks  Tryckeri,  Stockholm  1919. 


GETTY  RESEARCH  INSTITUTE 


3  3125  01409  651